Min Sverigesemester till havs och andra vatten 2017. Dag 31.

20 augusti 2017 « Tillbaka

Vi får vänta medan Green Cargo på Kinnekullebanan korsar Göta Kanal.

Onsdagen den 24:e maj blev resans 31:a dag. Nu hade jag nått fram till en riktig ”milstolpe” under min resa och nu skulle antagligen en av resans största höjdpunkter påbörjas, nämligen en färd på Göta kanal. Visserligen hade jag från början även tänkt att hinna utforska lite mera kring Vänern, men den tiden hade istället förspillts till annat sedan lång tid tillbaka.

På Göta kanal råder ”högsäsong” under högsommaren och på vårkanten och på höstkanten råder istället någonting som kallas för ”bokningssäsong”. Under ”högsäsongen” öppnas broar och slussar kontinuerligt under dagen (på de flesta ställena) allt efter att båtar ankommer till platserna, men under ”bokningssäsongen” kan man bara starta sin resa under ett par dagar under veckan och sedan så måste man åka i kolonn med andra båtar längs Göta kanal, eftersom att slussvakterna åker bil mellan broarna och slussarna, för att öppna broarna och bemanna slussarna allt eftersom att kolonnen med båtar glider fram i kanalen. Just då det var tidsmässigt lämpligt att åka genom Göta kanal för mig så var det alltså en så kallad ”bokningssäsong”, så jag hade redan i förväg bokat in mig och båten på en kanalresa i kanalen, eftersom att man måste förboka sin kanalresa om man vill genomföra den under den så kallade ”bokningssäsongen”. Om man är flera båtar som vil ta sig genom kanalen snabbare än de fem dagar som det normalt tar under bokningssäsongen, så kan man även boka in sig på en snabbare variant av kanalresa som istället bara tar tre dagar, om man exempelvis gör resan med huvudsakliga syftet att förflytta sin båt mellan två olika platser.

Innan kanalresan började skulle man samlas och få lite information om kanalresan vid en byggnad invid kanalen i Sjötorp. Så jag och Daniel promenerade iväg i tid och inväntade samlingen vid en byggnad som jag gissade att var den plats som vi skulle samlas på, men det visade sig att vi skulle samlas vid en annan byggnad än vid den byggnad som jag gissade att vi skulle samlas vid. Så vi kom väl något sent till samlingen, men det var nog ingen större skada skedd trots det. Nu när vi skulle ge oss in i kanalen så stundade ju Kristihimmelsfärdshelgen, så intresset var ganska stort att åka genom kanalen så vi var från början åtta stycken båtar i Sjötorp som skulle ge sig av i kanalen, och eftersom att det bara fick plats fyra stycken båtar (i förekommande storlek) i varje slussbassäng, så blev vi indelade i två grupper som skulle följas åt under dagen, i vår grupp var vi tre motorbåtar och en segelbåt. En trevlig sak med att åka i kolonn var ju att man träffade besättningen på de olika båtarna ett flertal gånger under dagarna som kanalresan pågick.

Vår grupp av de två grupperna som skulle ge sig iväg, var den gruppen som fick åka från Sjötorp sist denna dag, så det dröjde ett tag innan vi kom iväg därifrån. I Sjötorp finns visserligen en sjömack (även om den ligger ovanför den första slussen som vi skulle slussa uppför), men jag bedömde att vi hade tillräckligt med bränsle med oss även efter att jag hällt i en av de båda reservdunkarna ner i tanken på båten, så vi behövde inte besöka sjömacken i Sjötorp.

Det var många slussar som vi slussade uppför under denna dag och även ett antal broar som skulle öppnas när vi skulle fram med kolonnen. På ett ställe råkade dock en bil köra sönder en vägbom vid en öppningsbar bro, och då vägbommen var trasig så kunde inte bron öppnas på normalt sätt, så vi fick invänta någon typ av tekniker en längre stund innan vi kunde fortsätta vår resa. Men så småningom hade vi nått fram till Töreboda framåt kvällen. Under dagen så hade vi inte kommit så långt geografiskt, men vi hade slussat uppför ett stort antal slussar, så det hade ju tagit sin tid. Men även om vi inte hade kommit så långt så hade vi ju ändå trots allt kommit så långt som planen var. I Töreboda så lagades mat i båten som vi åt på båtens akterdäck då vi låg förtöjda vid en brygga. En man på en grannbåt fick testa att sjösätta sin livbåt och ta en roddtur i den, då några barn hade råkat få sin boll ner i kanalen och bollen behövde hjälp upp till land igen…

Daniel passade för övrigt på att ta en simtur i kanalen i Töreboda.

På kvällen i Töreboda så passade jag på att fylla i den sista reservdunken med diesel ner i båtens tank, och när jag lutade mig framåt med reservdunken för att hälla i dieseln ner i båtens tank så hörde jag ett plums i vattnet och tänkte: ”nej”, då jag trodde att jag råkade tappa i båtens tanklock ner i vattnet. Men jag blev också lite förvånad, för jag brukar ju ändå försöka lägga tanklocket på ett säkert ställe så att det inte ska kunna åka ner i vattnet, för om jag tappar ner det i vattnet och inte skulle få upp det (då det antagligen sjunker, eftersom att det är tungt och gjort i metall) skulle jag få problem. Delvis så skulle det ju riskera att rinna ner vatten ner i dieseltanken, men det skulle nog också vara ganska dyrt att köpa ett nytt tanklock, om jag nu ens skulle lyckas få tag i ett sådant. Men så fann jag till min glädje att tanklocket minsann låg kvar på en säker plats som jag lagt det på och kunde konstatera att det ”bara” var min telefon som glidit ur min ficka. Nämligen den telefon som jag ändå hade lessnat på, då dess batteri var dåligt, dess internminne var fullt och den fungerade allmänt dåligt, så då fick jag ju ännu en anledning att skaffa en ny telefon i alla fall. Daniel erbjöd sig visserligen att försöka sig på att dyka efter telefonen i det mörka och grumliga vattnet, men vi båda anade att det kunde bli svårt att hitta den och jag ville ju ändå ha en ny telefon, så han slapp gå ner i det mörka vattnet. Daniel berättade också att han under sin simtur även hade fått i uppdrag att titta på en annan båts propeller utan att kunna se den i det grumliga vattnet, och då var det ju ändå ljust ute och nu hade det dessutom hunnit bli mörkt, så det hade nog inte varit en lätt uppgift att dyka efter telefonen. Telefonen har visserligen en gång i tiden varit skapligt vattentät, så vi gjorde ett tappert försök att ringa till den för att se om den skulle kunna lysa, då kanske det skulle finnas en större chans att hitta den men då vi ringde till den kom vi bara till mobilsvar, så dess tid var nog redan förbi och inte så mycket att bry sig om. Turligt nog hade jag även med en äldre gammal hederlig knapptelefon, så det var bara att söka upp en Teliabutik för att få ett nytt SIM-kort till den, så ännu använder jag den gamla knapptelefonen i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska skaffa för någon ny telefon.

/Fredrik