Längs den så kallade ”Vägen västerut” som följer Stora Luleälvens dalgång upp till Ritsem, där bedriver Svenska Turistföreningen seden många år båttrafik i egen regi på ett par ställen med de båda systerfartygen m/s Langas och m/s Storlule, vars båda namn kommer från delar av Stora Luleälvens vattenväg.

Nuförtiden är m/s Langas uppgift att under sommarsäsongen trafikera sträckan mellan bryggan vid Kebnats, dit såväl väg som bussförbindelse finns och Saltoluokta fjällstation, som ligger i väglöst land på andra sidan vattnet som genomkorsas av Stora Luleälven. Förutom sin dagliga uppgift där båten går i skytteltrafik mellan Kebnats och Saltoluokta fjällstation, så brukar den även någon eller ett par gånger i veckan göra en tur från Saltoluokta fjällstation, via det nybyggda naturrummet, och fram till Sjöfallsbyggan, vid Stora Sjöfallet.

Den dagliga uppgiften under sommarsäsongen för m/s Storlule är nuförtiden att trafikera bryggorna vid Ritsem (dit det finns såväl väg som bussförbindelse och Svenska Turistföreningen har en fjällstation), Änonjalme (som ligger någon kilometer från Akkastugan som är en fjällstuga i väglöst land) och Vaisaluokta (som ligger vid fjällstugan Vaisaluokta, som också den ligger i väglöst land). Många av passagerarna på båtturen som går över Akkajaure, som är ett stort vattenmagasin, som däms upp av Suorvadammen, använder båtförbindelsen som en början eller avslutning på sina vandringsturer i Sarek eller längs Padjelantaleden. Bryggorna där båten lägger till är konstruerade så att de kan flyttas i höjdled, genom att de dras uppåt och nedåt längs en räls, detta eftersom att vattennivån kan variera en hel del i vattenmagasinet.

På Youtube hittade jag några gamla filmer från dessa båda båtars leverans upp till Lapplandsfjällen. Båtarna som är byggda i Stockholmstrakten, transporterades sjövägen upp till Luleå, där de togs upp på land för att fortsätta längs landsvägen upp till sina då nya hemmasjöar. Filmerna är riktigt sevärda om man gillar lite historia, även om det kan upplevas som ovant utan ljud, för oss som är uppväxt med både färgteve, videobandspelare och dator. Filmerna är från den tid då det var vänstertrafik. Att se följebilarna som varnar för den breda transporten kan vara skäl nog till att titta in filmerna. För det är ju inte varje dag som man i vardagstrafiken kan se en numera antik ”folkvagnsbuss” av äldre snitt, som agerar följefordon, eller för den delen en amerikanare även den från en tid som flytt, som tjänstgör med samma uppgift. En annan sak som också skymtar på filmerna är en stor epok som inte jag har några personliga minnen ifrån, nämligen flottningen av timmer.

I år är det hela sextio år sedan m/s Langas byggdes 1957, så det borde vara dags för ett litet jubileum ombord. Dess landsvägstransport upp från Luleå till Porjus pågick i skrivande stund för exakt 59 år sedan, alltså mellan den 15 och 19 januari 1958. Systerbåten m/s Storlule som är något yngre än m/s Langas är byggd 1958. Det är alltså båtar med åtskilliga år bakom sig som varje sommar tar åtskilliga förväntansfulla passagerare med sig inför dess stundande fjällvandringar och andra äventyr. Utseendemässigt vill jag påstå att båtarna är ganska snarlika som när de levererades. En av de tydligare skillnaderna som jag ser på m/s Langas gentemot när den levererades är att den numera är försedd med två stycken drev, emot den vid leveransen raka axeln som då stod för båtens framdrift.

Om någon vill se en bild från m/s Langas invigningstur så hittar ni en sådan bild på denna länk.

Båtarna är alltså äldre en ”Vägen västerut” som tillkom i samband med exploateringen av vattenkraften i området, så de lär har hunnit med att uppleva hur den viktigaste transportleden i området har flyttats från älven till landsvägen.

/Fredrik

Längs den så kallade ”Vägen västerut” som följer Stora Luleälvens dalgång upp till Ritsem, där bedriver Svenska Turistföreningen seden många år båttrafik i egen regi på ett par ställen med de båda systerfartygen m/s Langas och m/s Storlule, vars båda namn kommer från delar av Stora Luleälvens vattenväg.

Nuförtiden är m/s Langas uppgift att under sommarsäsongen trafikera sträckan mellan bryggan vid Kebnats, dit såväl väg som bussförbindelse finns och Saltoluokta fjällstation, som ligger i väglöst land på andra sidan vattnet som genomkorsas av Stora Luleälven. Förutom sin dagliga uppgift där båten går i skytteltrafik mellan Kebnats och Saltoluokta fjällstation, så brukar den även någon eller ett par gånger i veckan göra en tur från Saltoluokta fjällstation, via det nybyggda naturrummet, och fram till Sjöfallsbyggan, vid Stora Sjöfallet.

Den dagliga uppgiften under sommarsäsongen för m/s Storlule är nuförtiden att trafikera bryggorna vid Ritsem (dit det finns såväl väg som bussförbindelse och Svenska Turistföreningen har en fjällstation), Änonjalme (som ligger någon kilometer från Akkastugan som är en fjällstuga i väglöst land) och Vaisaluokta (som ligger vid fjällstugan Vaisaluokta, som också den ligger i väglöst land). Många av passagerarna på båtturen som går över Akkajaure, som är ett stort vattenmagasin, som däms upp av Suorvadammen, använder båtförbindelsen som en början eller avslutning på sina vandringsturer i Sarek eller längs Padjelantaleden. Bryggorna där båten lägger till är konstruerade så att de kan flyttas i höjdled, genom att de dras uppåt och nedåt längs en räls, detta eftersom att vattennivån kan variera en hel del i vattenmagasinet.

På Youtube hittade jag några gamla filmer från dessa båda båtars leverans upp till Lapplandsfjällen. Båtarna som är byggda i Stockholmstrakten, transporterades sjövägen upp till Luleå, där de togs upp på land för att fortsätta längs landsvägen upp till sina då nya hemmasjöar. Filmerna är riktigt sevärda om man gillar lite historia, även om det kan upplevas som ovant utan ljud, för oss som är uppväxt med både färgteve, videobandspelare och dator. Filmerna är från den tid då det var vänstertrafik. Att se följebilarna som varnar för den breda transporten kan vara skäl nog till att titta in filmerna. För det är ju inte varje dag som man i vardagstrafiken kan se en numera antik ”folkvagnsbuss” av äldre snitt, som agerar följefordon, eller för den delen en amerikanare även den från en tid som flytt, som tjänstgör med samma uppgift. En annan sak som också skymtar på filmerna är en stor epok som inte jag har några personliga minnen ifrån, nämligen flottningen av timmer.

I år är det hela sextio år sedan m/s Langas byggdes 1957, så det borde vara dags för ett litet jubileum ombord. Dess landsvägstransport upp från Luleå till Porjus pågick i skrivande stund för exakt 59 år sedan, alltså mellan den 15 och 19 januari 1958. Systerbåten m/s Storlule som är något yngre än m/s Langas är byggd 1958. Det är alltså båtar med åtskilliga år bakom sig som varje sommar tar åtskilliga förväntansfulla passagerare med sig inför dess stundande fjällvandringar och andra äventyr. Utseendemässigt vill jag påstå att båtarna är ganska snarlika som när de levererades. En av de tydligare skillnaderna som jag ser på m/s Langas gentemot när den levererades är att den numera är försedd med två stycken drev, emot den vid leveransen raka axeln som då stod för båtens framdrift.

Om någon vill se en bild från m/s Langas invigningstur så hittar ni en sådan bild på denna länk.

Båtarna är alltså äldre en ”Vägen västerut” som tillkom i samband med exploateringen av vattenkraften i området, så de lär har hunnit med att uppleva hur den viktigaste transportleden i området har flyttats från älven till landsvägen.

/Fredrik