Min Sverigesemester till havs och andra vatten 2017. Dag 29.

En stor båt i slussen i Trollhättan.

Måndagen den 22:a maj blev min 29:e resdag. Dagen började med att jag tidigt åt frukostbuffé inne i restaurangen hos det cateringföretag som huserade bredvid den brygga som jag hade övernattat vid. Sedan bar det av uppåt längs Göra älv längs samma sträcka som jag hade kört dagen innan, då jag körde ett varv runt Hisingen, men när jag hade passerat Bohus så blev det nu okänt vatten för mig, då jag ju föregående dag hade svängt av ut mot havet igen, då jag var vid de trakterna.

Vid lunchtid skulle jag möta upp min kompis Daniel i den lilla orten Lilla Edet, där han skulle möta upp mig strax nedanför slussen som finns där. Så han hade med andra ord också fått starta dagen tidigt då han hade spenderat förmiddagen på såväl tåg som buss för att ta sig hemifrån Stockholmstrakten där han bor, fram till den lilla orten Lilla Edet i de västra delarna av landet. Min förhoppning var ju att hinna fram till Lilla Edet innan Daniel och visst hann jag det, men det var inte med mycket marginal, då det visade sig att älven var rejält ström där jag körde, så jag fick pressa alla de 40 dieselhästarna i motorn ganska så hårt för att ta mig upp i tid till Lilla Edet, och på vissa ställen gick det ändå riktigt sakta. Men jag kom som sagts upp till Lilla Edet i tid. Anledningen till att jag ville vara i Lilla Edet redan vid lunchtid var den att jag ville hinna komma upp till Sjötorp redan under nästkommande kväll.

Då Daniel släpat sina resväskor genom den lilla orten och fram till min båt vid en liten brygga som finns strax nedströms om slussen i Lilla Edet, så var det trevligt att få träffa honom. Under sin promenad fram till båten, så hade han dock kunnat konstatera att det fanns en annan brygga som visst låg mycket närmare den plats som han klev av bussen vid, så han kunde ju ha fått en kortare promenad om jag istället valt en annan brygga… Efter att Daniel hade kommit ombord så passade vi på att läsa på lite om hur en slussning skulle gå till enligt Göta kanals hemsida, och blev där vi stod förtöjda omkörda av en båt som vi senare skulle träffa på fler gånger under den kommande veckan. Medan vi försökte oss på att bli lite klokare på hur man slussar så gled en segelbåt förbi oss, men den tvingades strax också stanna till för att invänta en broöppning. Efter en stunds begrundande om slussning så tog vi oss an den första prövningen, nämligen då vi siktade mot slussen i Lilla Edet, men innan vi blev insläppta i slussen så skulle dess vattennivå sänkas till den nivån som vi befann oss på. På vägen fram mot slussen kom vi även förbi segelbåten som strax innan glidit förbi oss. Detta eftersom att den fortfarande inväntade broöppningen, något som vi slapp eftersom att vi inte var högre än att vi kom under den aktuella bron. Besättningen på segelbåten frågade oss om vi visste hur man kallade på broöppning och med tanke på flaggan bak på båten så tror jag att båten kom någonstans ifrån Storbritannien. Segelbåten blev så småningom framsläppt då bron öppnades och vi hamnade åter igen bredvid varandra. Inte heller de var några vana slussare så varken vi eller dem kände någon större lust att få äran att köra först in i slussen, så det slutade med att Daniel om den segelbåtens besättning fick köra ”sten, sax och eller påse” om vem som skulle få äran att skynda först in i slussen. Lotten föll på att vi slapp åka in först så när slussportarna öppnades blev det segelbåten som fick köra in först och vi körde sedan in i slussen strax bakom segelbåten. Slussbassängen var stor i slussen då slussarna i Trollhätte kanal även används för lastfartyg, så det var inga problem för oss att tillsammans rymmas i slussen.

Vi hade ju strax innan vi körde in i slussen läst på noga om hur man slussar i Göta kanal och där stod det tydligt att man skulle använda tampar som skulle förankras högst upp i slussen, men när vi väl kom in i denna sluss som ju inte är i Göta kanal, utan i Trollhätte kanal kunde vi till vår förvåning konstatera att här använde man sig utav en annan princip för småbåtar, nämligen genom att hålla i sig med båtshake eller tampar i krokar i slussbassängens väggar eller lodräta stegar som också fanns längs slussbassängens väggar. Nu visade det sig att det var en hiskelig tur att jag två dagar tidigare hade låtit mig investera några slantar i en båtshake under min shoppingtur i Göteborg.

När vi kommit upp till den övre nivån i slussen så följde vi efter segelbåten ända fram till trakten av Trollhättan, där segelbåten inte styrde in mot slussen, utan istället körde åt ett annat håll, nedanför slusstrappan där. Så jag och Daniel fick slussbassängerna för oss själva då vi slussade uppför den stora slusstrappan i Trollhättan som består av flera så kallade trappsteg/slussteg. I Trollhättan finns det även några äldre slussar som inte längre är i bruk, då de numera har ersatts av den slusstrappa som vi använde oss utav. Broar och slussar i Trollhätte kanal är fjärrmanövrerade och det är i just Trollhättan som de som sköter dessa huserar, så i övre delen av slussen så kom en man ut och vill ha betalt av oss, men vi hade ju redan förbetalt vår kanalresa så för vår del räckte det att visa upp kvittot som vi hade i datorn. När vi väl kommit genom slussarna i Trollhättan, så visade det sig att vi inte skulle hinna genom den sista slussen i Trollhätte kanal under denna eftermiddag, alltså ”Brinkebergskulles sluss”, som finns uppe vid Vänersborg. Så vi beslöt oss för att stanna alldeles ovanför slusstrappan i Trollhättan för natten och fortsätta vår båtresa under nästkommande dag.

Så när vi förtöjt båten så passade vi på att fika vid ett café invid kanalen. Sedan gav sig Daniel ut på en springtur och jag gick istället och handlade mat till kvällens middag. Nu befann vi oss dock inte invid de mest centrala delarna utav Trollhättan, utan ett antal kilometer från stan, så det var en bit till matvaruaffären, även fast jag inte valde en matvaruaffär som låg i centrum. Men innan jag hade kommit tillbaka till båten så hade jag nog gått längre än vad Daniel hade sprungit, för att inte nog med att det var en bit till affären, utan jag försökte mig även på att hitta genvägar, som snarare gjorde att jag gick lite lätt vilse och gick betydligt längre än vad jag hade behövt promenera. Jag kan i alla fall konstatera att jag kom fram till båten långt mycket senare efter att Daniel anlände efter sin springtur. Men en positiv sak var i alla fall att jag fick möjlighet att se ett stort lastfartyg i slussen i Trollhättan, då jag var ute på min promenad.

/Fredrik

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Allmänt
blogglista.se