På utflykt till LKAB-stugor.

Stugan i Laxforsen.

En fördel med att arbeta hos LKAB (som jag gör), är att det finns en del personalförmåner att ta del utav, liksom det finns på många olika arbetsplatser, även om olika arbetsplatsers personalförmåner varierar i vad de består. Som anställd på LKAB och dess dotterbolag så finns det ett antal olika förmåner, en trevlig sak som jag tagit del utav under den senaste tiden är att hyra stugor.

Det är nämligen så att LKAB-fritid (som är en sorts fritidsförening) äger ett antal stugor runt om i Malmfältstrakterna och sex stycken av dessa stugor är nämligen stugor som man får hyra för övernattning. Vissa av dessa stugor är stora hus bestående av många rum som man då endast hyr rum i och sedan delar gemensamma faciliteter med eventuellt andra stugplatsbesökare, medan andra stugor är mindre så att man hyr hela stugan för sig själv. Till flertalet av stugorna kan man köra bil ända fram, medan andra kräver att man kommer dit på något mer äventyrligt sätt. I eller vid alla dessa stugor finns även bastu, även om inte jag testat basturna, då jag inte är någon riktig bastubadare. Vissa stugor har såväl 230 volts elektricitet och rinnande vatten, medan andra är mer primitiva, vedeldad och värms med ved och man är hänvisad till utedass på gården. Priserna för att hyra dessa stugor (eller dess rum) varierar mellan 100 kronor och 280 kronor per natt, med andra ord så är de prisvärda och kan ses som en personalförmån för anställda och pensionärer som har arbetat i företaget (med några undantag). Vissa perioder är det mera populärt att använda stugorna än andra, därför lottas tillgången till vissa stugnätter ut bland de som anmält intresse för attraktiva perioder, medan det är mindre populärt att bo i stugorna under andra perioder, som då jag passat på att bo i dessa stugor. Utöver dessa stugor lär det även finnas några till stugor som ägs av andra föreningar som vi anställda på LKAB kan hyra.

Vecka fem hade jag en ledig vecka. Eftersom att det även var Jokkmokks marknad under den veckan så passade min mamma på att komma upp och hälsa på mig här i Kiruna då, så att vi kunde besöka Jokkmokks marknad. Men marknadsbesöket beräknades ju inte ta så många dagar så vi hade ju ytterligare några dagar att fylla med aktiviteter. Därför bokade jag in fyra av dessa LKAB-stugor som vi skulle kunna bo i under tiden som min mamma hälsade på mig. Hon utryckte redan från början att hon inte ville bo i så många stugor, och att det fick lov att finnas el i stugorna och väg fram till dem. Helst skulle det även finnas vattentoalett, då hon helst inte ville bo i någon stuga utan vattentoalett, men hon kunde tänka sig att bo i en stuga, efter lite övertalning. Med ytterligare tjatande från min sida, så kunde hon tänka sig att sträcka sig så lågt som att bo i max två stugor utan vattentoalett, så med de förhållningsorderna så bokade jag in fyra stycken stugor. Alla de fyra hade såväl el, som väg fram till stugan, även om jag tänjde en del på hur många stugor hon frivilligt ville bo i utan vattentoalett, då två av stugorna saknade vattentoalett.

Björkliden.

Så på måndagen tog vi bilen upp mot Björkliden för att bo en natt i stugan där. En stuga som i det fallet är ett stort hus med flera rum. På vägen dit stannade vi till i Abisko och åt pasta med en köttfärssås gjord på älg, för min del var jag inte så förtjust i köttfärssåsen, vilken jag hellre hade sett att kunde fått vara lagad på vanlig hederlig nötfärs. Sedan åkte vi en tur med längdskidor i elljusspåret i Abisko innan vi fortsatte till Björkliden, för min mamma ville gärna åka längdskidor, även om hon inte ville ha det så äventyrligt som att skida till någon stuga... När vi parkerat vid skidspåren och höll på att göra oss klara för skidturen så kom ett gäng som jag tror att var turister i en nyare Audi. Gissningsvis var turisterna hemmahörande i något asiatiskt land. Föraren frågade om jag kunde flytta på bilen eftersom att han tänkte köra in på den lilla infarten till skidspåren och via skidspåren ta sig till hotellet som dessutom låg på andra sidan järnvägen. Visst kunde jag flytta på bilen om han ville köra så, även om jag lät lite skeptiskt till hans färdväg, så han bestämde sig ändå för att inte ta den vägen över såväl skidspår som banvall, en väg som även blockerades av en bom. Men visst skulle jag ha låtit lite mera positiv till hans förslag redan från början och flyttat på bilen utan att ifrågasätta hans idé, för det hade ju varit roligt att se honom köra ut i den djupa snön med hyrbilen! Skidspåren var inte preparerade sedan det då senaste snöfallet, så det var en del snö att staka sig fram igenom, men det gick ju ändå bra att ta sig runt på skidorna, då spåret bara var några kilometer långt. Efter skidturen så fortsatte vi med bilen bort från Abisko och bodde i det rum i Björkliden som vi hade hyrt för en hundralapp. När vi hade tagit oss in i huset via den mycket hala gårdsplanen så kunde vi konstatera att huset var helt okej. Vårt hyrda rum var ett av sex sovrum. Rummet i sig var väl inte super fint, men helt okej. Köket däremot var relativt nyrenoverat och fint, samt försett med såväl behaglig golvvärme som diskmaskin. Vi hade tur för det var ingen annan i huset i Björkliden, som vi fick lov att dela huset med, så vi hade mycket ytor att röra oss på, men med andra ord också ett stort hus som vi själva skulle städa innan avresan därifrån under kommande dag. Morgonen därpå så möttes vi av snö som nu hade täckt glansisen på gårdsplanen så det gällde att gå försiktigt utanför huset, för man visste ju vad som dolde sig under nysnön. Innan vi lämnade Björkliden så åkte vi en kort skidtur längs Rallarvägen i Björkliden, men den skidturen blev verkligen kort, med betoning på ”kort”, då det visserligen hade varit preparerade skidspår där vi åkte, men nu hade de kommit en del snö sedan någon hade preparerat spåren.

Vi åkte förbi industrivakten vid LKAB (det är nämligen de olika industrivakterna som har hand om nycklarna till dessa stugor) och lämnade in nyckeln till stugan i Björkliden och kvitterade istället ut nyckeln till ”Laxforsstugan”, som ligger i Laxforsen utanför Jukkasjärvi. Sedan åkte vi hem till mig och förberedde lite mat att ta med till stugan i Laxforsen, där tanken var att bo under natten. När vi väl kom dit efter mörkrets infall efter att ha passerat en ganska brant nedförsbacke, så visade det sig att strömmen i stugan var avstängd, eftersom att rutinen var att man i just denna stuga skulle stänga av huvudströmbrytaren när man lämnade stugan. Detta resulterade ju i att vi möttes av en kall och mörk stuga som vi skulle övernatta i. Visserligen tändes belysningen så fort jag hittat huvudströmtyraren och att det skulle gå att få upp en ansenlig temperatur med elementen på under några timmar och en mysig brasa i braskaminen, var inget som jag betvivlade då utomhustemperaturen inte var av någon extrem sort för att vara vinter. Men nu var min mamma övertydlig. Ni vet hon hade redan från början krävt att stugorna hon skulle bo i skulle ha el för att de skulle vara varma, och det där med att denna stuga inte hade vattentoalett var ju också något hon varit skeptisk inför, så nu var hennes besked tydligt. Här skulle vi låsa igen dörren och vända hemåt igen, då ju stugan oturligt nog (enligt mig) låg så nära Kiruna också. Det var alltså inget att diskutera om, särskilt inte nu när vi kommit så sent på kvällen och det skulle ta tid innan stugan skulle kunna bli varm, även om jag försökte mig på en diskussion. Så vi fick fortsätta vår resa tillsammans med den varma ugnslagade korven i sin form och pastakastrullen som redan hemifrån var fylld med vatten (eftersom att det ju bara fanns sommarvatten i ”Laxforsenstugan”, sommarvatten som nu naturligtvis var avstängt). Men vi tog i alla fall en omväg på vägen hem. En omväg över isvägen som korsar Torneälven mellan Poikkijärvi och Jukkasjärvi. Vi stannade även till vid ishotellet i Jukkasjärvi, som denna kväll lystes upp av ett vackert norrsken på himmelen. Sedan åkte vi hemåt och passade även på att skamset lämna tillbaka nyckeln till stugan vid LKAB:s industrivakt på hemvägen. Nu var det ju så att jag senare till kommande helg hade bokat ”Kalixälvstugan”, en stuga som också på pappret såg ut att ha ungefär samma standard som stugan i Laxforsen. Alltså elektricitet, endast sommarvatten och ingen vattentoalett. Eftersom att det var flera dagar kvar tills vi skulle bo i den stugan så visade det sig att möjligheten ännu fanns att avboka den stugan, något som min mamma ville att jag skulle göra, för nu var hon rädd att även den stugan skulle vara kall när vi skulle anlända dit och några mer primitiva stugor var det inte tal om att bo i nu, inte då så här mitt i vintern. När vi kommit hem så åt vi vår välberesta mat.

En fördel, om jag ska hitta någon sådan med att vi inte bodde i stugan på tisdagskvällen var ju att vi nu på onsdagsmorgonen istället kom iväg tidigt, eftersom att vi behövde ju inte ta oss an någon stugstädning denna morgon och denna dag hade vi flera timmar framför oss i bilen, eftersom att vi skulle åka till nästa ställe, där jag hade bokat ännu en LKAB-stuga, nämligen till Ritsem. Ritsem ligger visserligen inte jätte långt bort från Kiruna sett till fågelvägen, men bilvägen är desto längre då man måste åka genom Gällivare och nästan ända ner till Porjus innan man kan ta av västerut och sedan i ungefär fjorton mil får följa Stora Luleälven västerut, längs den fina ”Vägen västerut” innan man når Ritsem. En förutsättning för att denna resa skulle bli var nämligen att vädret var snällt med tanke på såväl vind, kyla som nederbörd, och vi hade tur. Visserligen så var det en del hala partier med blankis, och även lite snö på vägen. Min mamma kunde verkligen förstå att busschaufförerna, som kör den säsongsvisa busstrafiken till Ritsem inte alla gånger uppskattar den smala vägen, enligt vad man kunnat läsa i tidningsartiklar. Det var ju inte heller överflödigt med vägräcken på sidorna av den smala vägen. Men en fördel då vi var där var ju den mycket sparsamma trafikintensiteten, då det ju inte var någon riktig säsong i trakten, då exempelvis inte fjällstationerna och STF:s fjällstugor öppnat ännu då. Men vi kom fram till Ritsem, där vi möttes av ett fint och välrenoverat hus, som ursprungligen lär vara någon sorts logement sedan kraftverksbyggena i området. I huset var vi inte ensamma då det även var ett annat gäng där som var där för att bland annat jaga ripor. Av dem fick vi höra att det hade varit betydligt besvärligare väglag dagen innan den dagen som vi anlände dit, då hade nämligen de anlänt dit och de hade visst mötts av stora snödrivor på vägen, något som ju inte är helt ovanligt i fjällandskapen. Vi tog en liten promenad i Ritsem på eftermiddagen innan vi lagade vår mat som vi hade med oss. På morgonen därpå åkte vi till Jokkmokk och gick på Jokkmokks marknad, som var ett av huvudsyftena med vår utflykt.

Efter att min mamma åkt hem några dagar senare och jag hade några nya lediga dagar så bokade jag in ett par LKAB-stugor igen, nämligen Torneälvsstugan och Laxforsstugan. Jag bokade en natt Torneälvsstugan, som sedan skulle följas av en natt i Laxforsstugan, den efterföljande natten. Torneälvsstugan ligger visserligen till så att den är vägansluten, men på vintern plogas normalt inte vägen dit, så då är det snöskoter, skidor eller en promenad som gäller för att komma dit. För min del blev det en skidtur. Stugan ligger vid Torneälven, en bit utanför Vittangi, uppströms längs Torneälven. Jag parkerade därför ute på E45:an en bit söder om Vittangi och skidade mig fram de kilometrarna som återstod till stugan. Nu var detta en riktigt kall dag, med omkring tjugo minusgrader, men det gick ändå bra med min varma dunjacka. Stugan som saknar elektricitet var naturligtvis kall när jag anlände. Trots att stugan hade två stycken kaminer, så gick det knaggligt att få upp någon riktigt go stugvärme i stugan. Men efter att ha eldat hela kvällen så nådde jag i alla fall upp till cirka sju plusgrader innan jag kröp ner i min tjocka sovsäck för att sova. På morgonen var det kring minus elva grader inomhus och under natten hade temperaturen varit neråt minus tjugonio grader utanför stugans isiga fönster. Det blev till att sopa ren stugan, som ju var ganska skräpig av all ved (vilket ju ofta stugor som bara värms med ved blir), men städmomentet skurning hoppade jag dock över på det bokstavligt talat ”iskalla” golvet. Jag skidade tillbaka till min gamla bil som inte var så pigg på att starta i kylan. Men efter ett tag kom en annan person (som också hade parkerat sin bil på samma parkeringsplats). Jag tror att han var same, då han hade sådana där, speciella samiska skor som är tillverkade av skinn, som jag några dagar tidigare hade sett under mitt besök på Jokkmokks marknad, att många samer hade på sina fötter. Han hjälpte mig att dra igång min bil, som ändå inte var jätte pigg på att starta…, men till slut "hoppade den igång".

Sedan åkte jag och lämnade tillbaka nyckeln till Torneälvsstugan hos industrivakten i Svappavaara och hämtade istället nyckeln till Laxforsstugan hos motsvarande vakt i Kiruna, innan jag åkte hem och packade om en del. Sedan åkte jag till stugan i Laxforsen för ett nytt försök att bo där. Stugan var naturligtvis kall då jag anlände då dess huvudströmbrytare regelrätt var avstängd.  Nu hade jag även med en kupévärmare för att lättare få upp värmen i stugan. Jag slog på huvudströmbrytaren i stugan, så att de båda element fick ström, anslöt min kupévärmare och gjorde en rejäl eld i braskaminen. Här steg värmen visserligen betydligt snabbare än i stugan som hade bott i föregående natt, men det tog ändå sin tid. Medan stugans värme steg så passade jag bland annat på att titta på tv. Innan det var dags att krypa ner i sängen så hade visserligen temperaturen stigit en bra bit över tio plusgrader inne i stugan, men att säga att det var varmt och skönt hade varit en överdrift. På morgonen hade ju elden slocknat och även temperaturen i stugan sjunkit något trots att jag hade dess element på. Jag hade dock inte kupévärmen på under natten, då jag istället prioriterade tystnaden. Huset var kanske inte det mest välisolerade jag har träffat på, men en utetemperatur på minus 31 grader är ju inte så bara, så man får nog vara nöjd ändå. Den riktigt goa värmen infall sig först i stugan då jag hade slagit på kupévärmen och dessutom dammsugit i stugan under en längre stund. En av de bättre sakerna med att dammsuga lär vara att det blir varmt och skönt om det är lite svalt. Denna morgon startade tack och lov min bil trots den stränga kylan, men nu hade den också blivit bortskämd med såväl motorvärmare som batteriladdare under hela natten. När jag åkte från stugan så passade jag på att åka runt lite på vägarna i stugans närområde för att se mig om lite.

Artisten Melissa Horn har en fin låt som heter ”Om du vill vara med mig”, i dess text finns det ett par textrader som lyder: ”Som att inte trivas i staden som man bor i, men aldrig ta sig därifrån”. Själv kunde jag sympatisera väl med de raderna i min förra bostad, som jag bodde i flera år, trots att bostaden bara var en tillfällig lösning i väntan på något bra, eller i alla fall bättre. Här jag bor nu ska jag väl inte klaga på staden, eller för den delen orten. Men det är bara att konstatera att jag verkligen inte trivs i att bo i lägenhet, vilket jag gör även nu. Så då får jag istället försöka ta mig ifrån denna mindre trevliga bostad ut på trevliga äventyr då jag är ledig.

Så några dagar senare gav jag mig av hemifrån igen för att se nästa LKAB-stuga, nämligen Nakeristugan, som jag bokat för att bo två nätter i. Stugan består av två rum, som bokas separat, så det kan hända att andra gäster är i det andra rummet om man bara bokar det ena rummet. Denna stuga ligger vid sjön Nakerjaure, så det finns ingen väg fram till stugan. På sommaren kan man om man vill åka båt en del av sträckan fram till stugan, men på vintern tror jag att snöskoter är det vanligaste färdsättet till stugan. Till stugan är det ungefär lika lång från de båda järnvägsstationerna Torneträsk och Bergfors. För min del så parkerade jag bilen vid stationen i Torneträsk, där jag tog på mig mina turskidor som fick bli mitt fortskaffningsmedel fram till stugan. Redan när jag tog på mig turskidorna så var det kväll och hade börjat skymma, så när jag var vid stationen så tände sig även bangårdsbelysningen inför den mörknande kvällen. Jag hade ju aldrig tidigare varit vid Nakeristugan, så jag visste ju inte exakt var den låg, annat än att den låg på västra sidan av Nakerjaure. På min karta kunde jag dock se att det fanns flera byggnader på såväl västra, som östra sidan av sjön. Jag stakade mig fram i en terräng som till en början bestod av mycket uppför, så det blev till att mer eller mindre omgående ta på mina korta stighudar som jag hade med till skidorna. Men efter en lång stund så nådde jag fram till sjön. Som tur var fann jag att det även fanns mobiltäckning där så jag kunde se lite mera på en karta exakt var jag befann mig, då det inte var helt lätt att orientera sig i mörker, lite blåst och snö. Lite fel åkte jag allt först, då jag inte direkt hade åkt närmaste vägen till sjön, då det inte heller var helt lätt med väderstrecken i mörkret, vilket jag kunde konstatera när jag väl var framme vid sjön som jag nu fick lov att korsa. Någon gång misstog jag även en mindres sjö för att vara Nakerjaure. Efter att jag korsat Nakerjaure som fläckvis bestod av kala isfläckar och fläckvis snö, så lyckades jag tack och lov även ”googla” fram stugans namn och få upp en position, där stugan troligen skulle ligga, vilket visade sig stämma. Överfaren över sjön var blåsig, så det var tur att jag hade skidglasögonen med mig. Men stundtals bjöd även överfarten på ett vackert norrsken uppe på himlavalvet. Stugan var relativt fin invändigt, och inte heller denna stuga erbjöd någon elektricitet, så även här var det att göra en eld i dess kamin som gällde för att få upp värmen, något som gick ganska bra då det inte var mer än cirka tio kallgrader utanför stugknuten. På morgonen efter den första stugnatten så gjorde jag en rejäl brasa i kaminen så att värmen i stugan i någon mån skulle kunna hänga i ända till kvällen, sedan gav jag mig av på en dagsutflykt på mina turskidor. Jag åkte nu till Bergfors stationsområde, även om dess stationshus, sedan några år är rivet.  Jag åkte först på sjön, såg mig om lite i trakten och såg en del stugor och några snöskoteråkare. Sedan blev det några backar som skulle forceras innan jag nådde fram till Bergfors, men det var relativt bra skarsnö att färdas på, så när jag kommit upp på krönet, så slet jag av mina korta stighudar från skidorna och gjorde något sorts försök att åka neråt. Malmbanan mellan Bergfors och Torneträsk går på nordöstra sidan av berget Nagirvárri, medan jag nu hade skidat på sydvästra sidan av berget mellan Torneträsk och Bergfors. Stugan som jag bodde i och även sjön Nakerjaure ligger förövrigt väster om berget Nagirvárri. Kort sagt kan man säga att sjön ligger på andra sidan berget Nagirvárri i jämförelse med Malmbanan. När jag hade varit till Bergfors och vänt åkte jag tillbaka till stugan igen, även om jag inte följde exakt samma sträckning som jag åkt till Bergfors. Ännu en natt tillbringades i stugan innan jag fortsatte tillbaka till bilen som jag parkerat vid Torneträsk station, dit det var rejält med nerför ifrån Nakerjaure.

Några dagar senare så begav jag mig av till den för mig, sjätte stugan som ägs av LKAB-fritid, nämligen Kalixälvstugan, som ligger vid Kalixälven en bit utanför Svappavaara. Inte heller den stugan var jätte lätt att hitta till, då jag inte riktigt visste var den skulle ligga, likt Nakeristugan. Men efter en stund fann jag den. Jag hade gärna haft en karta över var samtliga stugor ligger, även om jag hade någon sorts vägbeskrivning att följa, så hade naturligtvis en karta varit ett bra hjälpmedel. Till denna stuga är det bilväg ända fram, även om dess infart inte var plogad sedan senaste snöfallet, men jag kom ändå ända fram till stugan med bilen (efter några försök i en mindre uppförsbacke). En positiv överraskning var att värmen var på i stugan då jag anlände, vilket var skönt! Så kanske hade även min mamma kunnat tänka sig att bo i denna stuga, som jag tvingades att boka av då hon mötts av en kall stuga i Laxforsen och blev rädd även för denna stuga. Utanför stugan finns även en annan byggnad, som dock är i dåligt skick, men alla stugorna som jag varit till har varit i relativt bra skick, då de verkar välunderhållna, även om jag misstänker att någon mus har hittat in i just Torneälvsstugan. När jag hade kommit fram till stugplatsen vid Kalixälven så passade jag på att gå en promenad i eftermiddagsljuset, en promenad som förde mig ut på Kalixälven, där jag såg att även snöskotrar kört. Det stod visserligen anslag att isen kunde vara dålig på grund av pumpning av vatten, men det var som sagt en del skoterspår på isen. Först korsade jag isen på ett ställe och gick sedan lite som runt en ö och iland på andra sidan av älven på ytterligare ett ställe. Men när jag nästan var iland där, såg man att snötäcket var tunt på isen där. Plötsligt så trampade jag igenom isen lite lätt med ena foten, då jag var nära land, jag tror att jag kände en sten på botten där, så vattnet var nog bara decimeterdjupt just där, skulle jag gissa. Men jag var snabb upp med foten igen. Antagligen var isen tunn där eftersom att det nog var både grunt och strömt i närheten av land där. Efter att varit upp på land på andra sidan älven så var det bara att försöka korsa isen där isen verkade stabil, för att ta sig tillbaka till stugan igen, vilket gick bra. Väl framme i stugan gjorde jag en eld i stugans braskamin, mera för mysfaktorn än för värmens skull, då brasan inte värmde så jätte mycket. Men det var ju redan varmt i stugan. Dagen därpå när jag skulle åka från stugan så hade även infarten till stugan blivit plogad, så det var bara den lilla lutningen upp från själva stugan, där jag hade parkerat som var lite kämpig att ta sig upp för. Men det gick efter några försök, och hade antagligen kunnat gå ännu lättsammare om jag hade skottat bort den snö som låg på marken alldeles bakom bilen. Så då var sju stycken stugnätter till ända i sex stycken olika stugor.

/Fredrik

Kommentera gärna:

  • Åsa Björklund • 7 mars 2017 14:13:05
    Du är en riktig äventyrare. Låter obehagligt med den svaga isen. Jag har vinterfiske mycket förr o minns i april när det blev landlöst och vi fick ta sats med skidorna för att glida över strandvattnet. Var rädd om dig Fredrik.
  • Tackar och tackar för att du tänker på mig! Jodå, jag försöker att vara försiktig.

    Det lät som en besvärlig fisketur... Fiske har jag ju inte hållit på med mycket, även om jag tycker att det verkar bjuda på trevlga naturupplevelser, när man hör andra tala om fisketurer. Men då jag inte är någon riktig fiskälskare så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med fisken om jag nu skulle få napp, samtidigt som jag tycker lite synd om fisken och inte vill döda den...

    Jag skulle gissa att mina fingrar räcker till med god marginal att räkna på hur många fiskar jag dragit upp under min livstid...

    /Fredrik

    7 mars 2017 21:03:29

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Allmänt
blogglista.se