Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt.  Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.

Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.

När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.

Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.

Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.

När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.

Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.

I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.

Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.

Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.

Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.

I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.

Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.

Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.

Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.

Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.

Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.

Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.

Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.

Även under denna dag fick vi se säl.

I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.

Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.

På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
 
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.

Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.

Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).

Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.

Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.

Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.

Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.

Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.

Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.

I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.

Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.

Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.

Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.

Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.

Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.

Dagen inleddes med att min mamma fortsatte hem med buss och tåg från Sjötorp, medan jag istället fortsatte norrut på Vänern till Otterbäcken för ett glasstopp. I Otterbäcken så tittade jag lite på den lilla orten och dess stationsområde, varifrån järnvägsspåret numera har ersatts av en cykelväg på banvallen.

Efter mitt stopp i Otterbäcken, så fortsatte jag min båtresa till Kristinehamn, längs Vänern, som denna dag var riktigt stilla och fin, till skillnad emot föregående dag, då dess vågor gick höga, då vi ankom till Sjötorp. I Kristinehamn så övernattade jag i gästhamnen.

I normala fall hade man kunnat komma längre in med båt i staden Kristinehamn (än bara till gästhamnen), genom att följa ån som leder in i stadskärnan, men då jag var på platsen så pågick byggnadsarbeten, då man hade rivit en järnvägsbro, som skulle ersättas med en ny bro, alldeles bortanför gästhamnen i Kristinehamn. Så vid mitt besök i staden var det inte möjligt att komma längre med båt, än till gästhamnen i Kristinehamn.

Från turistbyrån i Karlstad, där jag betalade gästhamnsavgiften, så fick jag fina rejäla påsar att använda för sopsortering i båten, för att vara rädd om de fina vattnen, som man färdas på med båt och så att man exempelvis inte ska skräpa ner naturen med plast. Tyvärr låg även dessa rejäla sopsorteringspåsar inpackade i just en plastförpackning, som tyvärr råkade fångas av vinden, så att plastförpackningen råkade blåsa ner i vattnet och bli ännu en plastförorening i vattnet. Så miljöpåsarnas förpackning ledde tyvärr till ännu mer nedskräpning... Min ambition var inledningsvis att promenare till andra sidan av ”Inre hamnen” och plocka upp plastförpackningen, då den flutit dit, men tyvärr lyckades jag inte få upp plastförpackningen, när jag väl promenerat till andra sidan av ”Inre hamnen”.

Jag passade på att äta lunch, och promenera runt en del i den kaffedoftande staden Karlstad. Jag promenerade bland annat till slussen i Karlstad (som heter ”Carlarnas sluss”), vilken är belägen längs Pråmkanalen inne i Karlstad. Slussen trafikeras av så kallade ”Båtbussar” (vilket är båtar) som är en del av Karlstads kollektivtrafik, då Karlstad och dess omgivning till stor del är uppbyggt på land, som kan liknas vid stora öar i Vänern och den intilliggande Klarälven.
Det finns visserligen bara en sluss i Karlstad, vilken leder den så kallade Pråmkanalen genom Karlstad och upp i Klarälven. Trots att det bara finns en enda sluss i Karlstad, så lär det vara möjligt att åka som en rundtur i Karlstad, genom att exempelvis åka genom slussen åt ena hållet och sedan följa någon av Klarälvens naturliga vattenvägar tillbaka ut i Vänern, då nivåskillnaden i slussen är relativt liten.

Efter att jag pratat med några slussvakter vid slussen i Karlstad, så fick jag besked om att det var helt okej (och gratis) för mig att slussa mig genom slussen. Så jag gick tillbaka till min båt och hämtade den, och styrde sedan i mot slussen i Pråmkanalen, där jag sedan blev uppslussad tillsammans med en så kallad ”Båtbuss”, efter ett något besvärligt möte i Pråmkanalen, då jag under en stund inte hade tillgång till någon väntbrygga, där det uppstod en viss väntan, nedanför slussen.

Efter att jag slussats upp genom slussen och fortsatt uppströms i Klarälven en liten bit, så vände jag om ganska omgående, då det var besvärligt att veta var älvens alla sandbankar var belägna, och jag misstänker att jag kanske även var på en sandbank en vända, då det gick aningen tungt en stund.
Så för min del vände jag alltså om, tämligen omgående och fortsatte tillbaka ut genom Pråmkanalen och dess sluss (där jag nu fick slussa som enda båt) i Karlstad.

Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, och regnet stundtals öste ner under dagen, så att jag inte fick uppleva ”Soliga Karlstad” från sin bästa sida.
Efter mina slussningar, så fortsatte jag till Lillängshamnen vid Skoghall, dit jag anlände och övernattade och tog ett par kvällspromenader, efter att jag tagit mig dit via den förhållandevis långa sjövägen genom Vänern, då jag valde att köra söder om Hammarön, för att komma till Skoghall.

Efter en natt med mycket åska, så gick båtresan vidare från ett dimmigt Skoghall vid lunctid, fram till ett strålande väder i Ekenäs.
Ekenäs ligger i princip längst ut på udden/halvön ”Värmlandsnäs”, som sträcker sig ut i Vänern mellan Skoghall och Säffle.
Vid Ekenäs finns en fin camping och gästhamn, med tillhörande restaurang, dit ja nådde fram efter en längre sträcka mellan många gröna och röda bojar, på slutet av min dagsetapp.
I Ekenäs övernattade jag i gästhamnen, där månen sken över hamnområdet, efter en vacker kväll med soppmiddag som åtnjöts ute på akterdäcket, då vädret åter hade blivit toppenfint!

Under fredagen så gick min resa vidare från Ekenäs in mot Säffle. Det finns visserligen en inre farled mellan Ekenäs och Säffle, där man i stort följer Värmlandsnäs västra strandlinje, men jag valde istället att till stor del färdas längre ut på Vänern, för att spara lite tid och hinna fram i tid till slussen i Säffle, där jag förbokat slussning, för att ta mig upp genom slussen.

I Säffle blev jag alltså uppslussad genom slussen och fortsatte sedan att följa Säffle kanal (eller "Vikingaleden" som den också kallas) upp genom den relativt strömma Byälven (jag skulle gissa att det ännu var en del vatten från vårens snösmältning i älven), samt Harefjorden, Björnöflagan, Söljeflagan och Glafsfjorden, fram till Kyrkviken vid Arvika, där jag övernattade i en gästhamn i Arvika, efter att jag tagit en kvällspromenad.

Säffle kanal följer alltså Byälven mellan Vänern och Glafsfjorden, och kanalens enda sluss finns i Säffle, vilket är en sluss med något större mått än Göta kanals slussar, då det fram tills för ett antal år sedan även gick fraktfartyg i kanalen.

Under min resa upp längs Säffle kanal så passerade jag ”Värmlands Vikingacenter” i Nysäter, den lindragna bilfärjeleden ”Högsäterleden”, som trafikeras av Trafikverkets färjerederi och byggandet av en damm, som ska verka som ett översvämningsskydd vid Kyrkvikens inlopp från Glafsfjorden. Anledningen till att man bygger denna damm, som ska verka som ett översvämningsskydd, är för att mildra risken att Arvika ska översvämmas igen, vilket skedde rejält år 2000.

Under söndagen gick båtresan vidare söderut i Säffle kanal och dagens första stopp gjordes i gästhamnen i Klässbol, där det fanns både en fyr och en upplåst klubblokal, som man hade tillgång till. Från hamnen i Klässbol promenerade jag till en lanthandel (för glassinköp) och vidare förbi en gammal folkpark till ett linneväveri, där jag liksom andra besökare fick titta in i linneväveriets tillverkningslokaler.
Efter mitt besök i linneväveriet, så gick jag vidare till en närbelägen gammal kvarn, som numera innehåller ett café med det passande namnet "Kaffekvarnen", där jag inhandlade fika, innan jag fortsatte tillbaka till båten som låg och väntade på mig i gästhamnen.
Sedan under dagen följde ett kort stopp vid en brygga vid Stömne naturreservat.

Därefter gjorde jag ett stopp vid Södra Högsäter, där bilfärjeleden ”Högsäterleden” korsar Byälven (och därmed även Säffle kanal) mellan Högsäter och Fyksnäs, tack vare linfärjan ”Byälvan” som trafikeras av Trafikverkets färjerederi. Färjeleden lär vara Värmlands sista kvarvarande allmänna färjeled, och även Sveriges kortaste allmänna bilfärjeled, då färjeleden endast är 75 meter lång. Färjeleden trafikeras av Trafikverkets färjerederis i driftvarande både minsta och äldsta bilfärja, som är byggd redan 1955. Linfärjan lär faktiskt en gång i tiden ha varit eldriven, innan den konverterades till dieseldrift 1963 (vilket ju låter motstridigt, med tanke på nutida ombyggnader av båtar och fartyg, då miljöargumenten ofta väger tungt).

Dagens sista stopp skedde sedan vid Nysäter, där det både finns en öppningsbar landsvägsbro (som inte behövde öppnas för min förhållandevis lilla båt) och ”Värmlands Vikingacenter”, med några tillhörande vikingabåtar.

Efter att mörkret hade sänkt sig över trakten, så nådde jag fram till Säffle, där jag övernattade vid en gästbrygga, strax uppströms om slussen i Säffle. Under söndagens sista kvällsetapp såg jag många som var ute och fiskade från sina båtar, i den fina junikväll, så jag var inte alls den enda båten som gled fram med tända lanternor på det mörka vattnet.

Under måndagen blev jag nedslussad genom Säffle kanals enda sluss, som finns i Säffle, och jag passade även på att ta en promenad och titta runt lite i Säffle, innan jag fortsatte ut på Vänern igen med båten. Även denna gång, så höll jag mig en bit ut på Vänern, istället för att köra den mera strandnära farleden, som till stor del går inomskärs längs med halvön/udden Värmlandsnäs.

Framåt kvällen nådde jag fram till Lurö, där jag gick i hamn i Stenstaka, efter att jag lyckats förtöja båten vid en brygga.
I hamnen var det ytterligare någon båt, men det som framförallt drog min uppmärksamhet till sig, var lastfartyget Bonita, som lastat med djurfoder hade råkat köra på grund vid skäret Stenskär, strax utanför Lurö, tidigt på söndagen. Så denna kväll syntes även kustbevakningens båt befinna sig vid det grundstötta lastfartyget.
 
Under kvällen så tog jag en promenad på Lurö och promenerade upp till Korsön, längst upp i norr på Lurö. Där drog jag mig fram och tillbaka, till en liten holme, med en mycket liten lindragen flotte/linfärja. Väl tillbaka efter min kvällspromenad så övernattade jag i min båt, vid gästhamnen invid STF-vandrarhemmet vid Stenstaka på Lurö.

Dagen inleddes med en långpromenad på Lurö, där jag utforskade ön och kunde konstatera att mycket av öns service inte hade hunnit öppna för säsongen ännu, som exempelvis: ”Restaurang Luröbryggan”.

Efter att jag promenerat klart på ön, så fortsatte jag min båtresa, som först gick förbi det strandade lastfartyget Bonita, som visst skulle bli kvar på grundet i Lurö skärgård i ytterligare cirka en vecka, då jag passerade det, eftersom att det tog ett tag innan bärgningen kunde slutföras av det strandade fartyget.

Efter att jag passerat Bonita så fortsatte jag förbi ännu ett strandat fartyg. Nämligen den före detta restaurangbåten "M/S Aila af Karlstad"/”Skutan”, som strandat vid Södra Trädgårdsholmen i Lurö skärgård, under en misslyckad bogsering, som lär ha varit planerad att gå från Lidköping till Karlstad, under våren 2008. Numera lär fartyget även tilldelats det passande öknamnet ”Matvraket”.
Det var dock inte första gången som jag fick se detta vrak i Lurös fina skärgård, utan även då jag passerade över Vänern under min båtresa 2017, så såg jag också fartyget ligga med slagsida vid Södra Trädgårdsholmen.

Framåt kvällen förtöjde jag min båt längst in i gästhamnen i Mariestad, dit jag anlände i samband med att ett rejält åskoväder drog in över trakten.

Under dagen passade jag på att titta runt i Mariestad, där jag bland annat besökte Mariestads domkyrka och ortens järnvägsstation, för att titta på tåg, samtidigt som jag passade på att tvätta i gästhamnen.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att det utanför järnvägsstationen i Mariestad fick bli resans andra samtal still SOS-alarm, med tillhörande ambulanstransport bort från platsen. Detta då en man tuppat av, på en bänk utanför stationshuset. Så en ambulans fick komma och hämta den aktuella mannen, som alltså fick ambulanstransport för vidare omvårdnad. Faktum är att Mariestad inte är speciellt långt ifrån Hajstorp, där vi drygt en vecka tidigare också tvingades tillkalla ambulans, då en man föll mycket olyckligt med ansiktet ner i den hårda kajkanten.

Efter att ambulansen hämtat den avtuppade mannen vid stationshuset, så fortsatte jag tillbaka till båten och sedan gick kvällens båtresa vidare över Vänern, fram till Framnäs småbåtshamn i utkanten av Lidköping. Dit jag anlände framåt natten, efter en båtresa som bjudit på både spöregn och åska, under min färd från Mariestad.

Under torsdagen så passade jag på att promenera in till de centrala delarna av Lidköping, för att inhandla några varor, innan båtresan gick vidare. Väl inne i Lidköping, så konstaterade jag att jag antagligen mycket väl hade kunnat köra ända in i de centrala delarna av Lidköping med min båt, och förtöjt båten vid någon brygga längs ån Lidan, vilket jag ångrar att jag inte testade att göra.

Hur som helst, så fortsatte jag min båtresa då jag var tillbaka vid båten vid en gästplats i Framnäs småbåtshamn, i utkanten av Lidköping. Båtresan gick då vidare till Vänersborg. Under min båtresa till Vänersborg så gick färden först i nordlig riktning, tills jag vek av västerut och fortsatte över Ullersund och förbi Ulleredsbro. Efter att jag passerat Ulleredsbro (utan att gå i land där), så fortsatte jag över Vänsjösjön och vidare bort till Flarkesjön, varifrån dess västra ända jag följde den inre farleden söderut genom en hel del vass och vidare genom Rackeby skärgård. Så att jag sedan kom ut på de mer öppna delarna av Vänern, efter att jag tagit mig förbi Snickartorp och Jarlehus.

Under kvällen så nådde jag fram till Vänersborg, där kanalbåten (som brukar trafikera Göta kanal) M/S Wilhelm Tham tycktes övernatta vid en kaj. Till Vänersborgs så anlände min pappa med tåg, ungefär samtidigt som jag nådde fram till Vänersborg. Detta eftersom att han skulle vara med mig i båten under några dagar kring midsommarhelgen.
Men innan jag fick en helt egen broöppning av den stora järnvägsbron i Vänersborg, för att komma fram till gästhamnen i Vänersborg, så fick några tågrörelser (däribland tåget som min pappa anlände med till Vänersborg) passera över bron.
Jag misstänker att brovakten (som antagligen fjärrstyr bron) inte upptäckte min lilla båt, direkt när jag la mig vid den stora väntbryggan, för att invänta broöppning av järnvägsbron i Vänersborg. Så efter en stund, då jag inte hade fått något tecken på att jag var upptäckt, genom någon brosignal, eller genom att bron började öppnas, så kontakta jag Sjöfartsverket (som manövrerar den öppningsbara bron) genom ett telefonsamtal (då jag inte har någon VHF-radio), så att de alltså öppnade bron efter några tågpassager.
Lite maffigt och häftigt var det allt, att den stora järnvägsbron öppnades mitt i natten, bara för min lilla plastsnipa (som inte är större än 7,05 meter lång och cirka 2,5 meter bred), precis på samma sätt, som om det varit ett stort lastfartyg på tusentals ton som kommit fullastat och skulle passera bron!

Så när jag väl var framme vid gästhamnen i Vänersborg vid midnatt, så hade redan min pappa hunnit fram dit (och antagligen även hunnit börja frysa) och hunnit se ut en lämplig gästbrygga med plats för min lilla båt.
Så när jag väl guppade in mot gästhamnen med tända lanternor, så kunde han lotsa in mig i hamnen via telefon och en lysande lampa i handen, och ta emot mig vid en lämplig brygga, i den sena, mörka, något blåsiga och framförallt kylslagna juninatten som ledde mot självaste midsommaraftonen.

Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.

Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.

Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.

Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.

Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.

Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.

Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.

Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…

Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.

Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.

Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.

Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.

Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.

Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.

Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.

Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.

Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.

Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.

Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.

Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.

På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.

Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.

Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.

Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.

Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.

Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.

I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.

Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.

Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).

Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.

Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.

Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).

Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.

Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.

Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.

Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.

Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.

Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.

Dagen inleddes med en färd från Kungsängen till Hammarbyslussen, där jag inväntade min moster Siv och min kusin Magnus, innan vi påbörjade nedslussningen från Mälaren ner mot Saltsjön.
Under resan från Kungsängen så tror jag att det var någon typ av brand som hade inträffat på land, detta då jag från båten såg både rök och någon brandbil.

Det visade sig att det inte var helt lätt att hitta en lämplig brygga ovanför Hammarbyslussen (på vattnets norra sida) att lägga till vid, för att invänta mitt kommande resesällskap, som skulle följa mig under en del av kvällens båtresa. Men efter att jag legat och guppat en stund vid en boj, så körde jag in till en liten brygga där jag kunde invänta mitt kommande resesällskap, som anlände efter en stund, då de hade hittat ner till den lilla bryggan strax nedanför Eriksdalsbadet.

Färden gick sedan vidare ner genom Hammarbyslussen och vidare in i Sickla kanal, där vi blev uppslussade genom kanalens slussar, så att vi kunde ta oss genom Sicklasjön och vidare till Järlasjön, där vi vände om i dess östa ände i närheten av Stubbsund. Efter att vi vänt om strax utanför Stubbsund så fortsatte vi västerut igen, så att vi kom ända in i Kyrkviken, innan vi fortsatte tillbaka till Sicklasjön och Sickla kanals slussar. Vid slussarna så blev vi tillbakaslussade ned genom slussarna till Hammarby sjöstad. Således hade vi fått en fin kvällsutflykt, under vilken vi passade på att äta kvällsfika ombord i båten.

På norra sidan av vattnet vid Hammarbysjöstad lyckades Siv och Magnus lämna båten, genom att klättra upp för en räddningsstege vid en hög kajkant, och själv så fortsatte jag vidare ut till Fjäderholmarna och övernattade i båten vid Stora Fjäderholmen.

Efter en natt vid Stora Fjäderholmen så gick båtresan vidare till Norra Lagnö, där jag hämtade upp vännen Ambjörn, som anlände dit med buss.
Sedan fortsatte vi färden, som gick förbi Vaxholm och uppåt Åkersberga i södra Roslagens skärgård. Där tog vi oss in i Åkers kanal (som dock var ganska trång, då man fick parera mellan många uppställda båtar) och blev uppslussade genom Åkers sluss. Detta efter att vi antagligen lyckades nå fram till slussen till den avtalade tiden med slussvakten, även om resan dit blev lite stressig, då jag missbedömt avståndet något.
Efter uppslussningen så kunde vi fortsätta vår vidare färd genom Åkers kanal. Åkers kanal bjöd dock på ett par relativ låga broar, så att vi blev tvungna att skruva lös de översta lanternorna på båten, för att ta oss vidare upp till sjön Garnsviken. Så småningom anlände vi till sjön Garnsviken, där vi kastade i ankaret i sjön och förtärde en middag ute på akterdäcket.

Efter middagen gick färden tillbaka genom Åkers kanal och vi blev återigen nedslussade genom Åkers sluss, innan Ambjörn lämnade båten och fortsatte hem med Roslagsbanan. Själv så fortsatte jag min båtresa vidare till Vaxholm, där jag övernattade i gästhamnen i Vaxholm.

I Åkers kanal så såg jag något djur, vilket eventuellt kan ha varit en säl, men det kan också ha varit något annat sorts djur.

Under tisdagen så inleddes dagen med en långpromenad på Möja, där jag promenerade runt en del på ön, då jag bland annat var upp till Långvik, uppe på den norra delen av Möja och ner till bryggan vid Möjaström på den södra delen av ön. Under promenaden så såg jag flera strutsar som bodde innanför ett häng på ön, och på ett annat ställe på ön, så såg jag en gammal dansbana.
Jag kunde också konstatera att ön hade två Coop-butiker, även om bara den ena av dem (den vid Berg) hade öppet vid den tidpunkten på året som jag besökte ön, men jag tror att den andra var i färd med att öppna för säsongen, redan inom några dagar efter mitt besök på ön. Jag passade även på att titta in i kyrkan, som inte låg långt ifrån Kyrkviken, där jag hade min båt förtöjd.

Innan jag lämnade Möja så passade jag på att besöka den öppna Coop-butiken för att fylla på båtens matförråd. Från butiken fick jag med mig en riktigt fin plastpåse med en karta över Stockholms skärgård, som visade var dess livsmedelsbutiker som är med i företagarföreningen ”Skärgårdshandlarna” finns, så att man liksom kan navigera mellan öarna och dess butiker. En ovanlig sak med påsen var att på dess karta så rymdes både ICA-butiker, Coop-butiker och andra butiker på samma karta, då butiker antagligen kan vara med i föreningen oavsett om de tillhör någon matvarukedja eller inte. Det lär vara cirka 24 butiker, som alla saknar vägförbindelse med broar till fastlandet, som är utspridda över Stockholms skärgård från Landsort i söder till Arholma i norr, som ingår i föreningen ”Skärgårdshandlarna”.

Senare under dagen så fortsatte jag min båtresa till Sandhamn. I Sandhamn var det förhållandevis få båtar, emot vad jag kan tänka mig att det kan vara där under fina sommardagar. Det var dock en väldigt stor och fin båt från Tyskland i hamnen i Sandhamnen, så i jämförelse med den båten, så var min båt jätte liten.

Sandhamn är beläget på en ö som heter Sandön, så under kvällen tog jag mig en kvällspromenad upp till den norra delen av ön, innan jag gick tillbaka och övernattade i min båt vid en av Sandhamns gästbryggor.

Under torsdagen så fortsatte jag min båtresa vidare från Landsort till Mem, där Göta kanal börjar. Så under dagen passerade jag bland annat Stegeborg, bilfärjeleden ”Stegeborgsleden” och Stegeborgs slottsruin, som ligger på Slottsholmen.
Denna dag bjöd på en rejält gungig båtresa, då färden till stor del gick ute på öppet hav, och detta i kombination med att det för denna dag lär ha varit utfärdat en så kallad ”klass ett varning”, för kulingvindar. Så det var antagligen båtresans både blåsigaste och gungigaste etapp som avverkades under dagen.
Så det kom in en del vatten i båten, då några vågor sköljde in över båten och dess otäta taklucka. Så vi fick torka blöta saker i båten, med hjälp av värmefläkten under kvällen.

Väl framme i Mem, så stod min pappa på kajen, där han mötte upp mig och hjälpte till att ta emot båten, då jag kom guppande in mot kajkanten. Detta var positivt, då det inte hade varit helt lätt att lägga till på egen hand, i den relativt hårda blåsten. Min pappa hade nämligen åkt bil ner till Mem, för att vara med på min båtresa under några dagar.
Efter att båten var förtöjd, så lastade vi om en del bagage från bilen till båten. Sedan så åkte vi iväg med bilen och parkerade den vid busstationen i Söderköping. Detta för att min pappa på ett smidigt sätt skulle kunna ta bussen tillbaka till bilen, några dagar senare, trots att det tyvärr saknas bussförbindelser till Mem.

Efter att vi hade parkerat bilen i Söderköping, så tog vi en kvällspromenad längs Göta kanal från Söderköping tillbaka till Mem, efter att vi dessutom hade ätit middag inne i Söderköping.
Under promenaden så kunde vi konstatera att det går en parallell och lägre belägen vattenväg i havsnivå, i form av Storån, på Göta kanals södra sida, ända in till Söderköping från Mem.
Så man kan alltså komma ända fram till Söderköping, utan att slussa (vilket man gör i Mem om man följer Göta kanal från havet in till Söderköping), men om man följer Storån, så tvingas man alltså vända om i Söderköping. Längs Storån så når man inte fram till lika centrala delar av Söderköping, som då man följer Göta kanal, men man kommer även i Storån till en gästhamn i Söderköping.
Så egentligen hade jag kunnat köra in med båten i Storån och hämtat upp min pappa där (innan jag förtöjde båten i Mem), och på det sättet hade således min pappa på en gång kunnat parkera bilen i Söderköping, och vi hade då sluppit åka in till Söderköping med bilen, för att sedan tvingas promenera tillbaka till Mem.

Efter vår kvällspromenad från Söderköping, så övernattade vi i båten i Mem. Turligt nog, så träffade vi redan under torsdagen några av Göta kanals slussvakter i Mem, så att vi fick servicekort och således tillgång till servicehus med duschar och toaletter i Mem, redan under torsdagen. Detta då det krävs inpasseringskort (alltså så kallade ”servicekort”) för att få tillgång till servicehusens faciliteter längs Göta kanal.

Resan inleddes med att jag och Åsa åkte bil (med båten lastad på sin båttrailer bakom bilen) från Dalarna till Skebäck, som ligger vid Örebro. I Skebäck sammanstrålade vi med Jonas som hade tagit sig direkt dit från sitt arbete.

I Skebäck så sjösatte vi båten med hjälp av en trailerramp hos Skebäcks Varvsförening, där vi sedan parkerade både bilen och båttrailern, så att båtresan kunde inledas.

När båten väl var sjösatt så fortsatte vi in till Örebro gästhamn, genom att färdas på Svartån/Örebro kanal, vilket innebar att vi även blev uppslussade genom Örebro sluss. Efter att vi ätit en sen middag i Örebro så övernattade vi i båten i Örebro gästhamn. Om jag inte missminner mig, så var vi både den första övernattande fritidsbåten i Örebro gästhamn och den första fritidsbåten i slussen för säsongen.

På lördagsmorgonen hade jag ställt väckningen på telefonen så att den ringde jättetidigt, för att vi skulle hinna fram till Notholmen för att där påbörja vår färd ner längs Hjälmare kanal klockan 8:30.
Så jag steg upp innan tuppen på lördagsmorgonen och fick se en vacker gryning i de östra delarna av Hjälmaren. En av resans vackraste scener utspelade sig under denna gryning, då ett rådjur kom simmande i vattnet framför oss, då det antagligen korsade det relativt smala vattendraget som vi för tillfället färdades på. Dock kunde jag konstatera att det var en miss i planeringen att vi inte fortsatte ända fram till Kvisslaholmen och övernattade vid Kvisslaholmen, där ”Östra Hjälmarens Motorbåtsklubb” har en klubbstuga och gästhamn, då vi inte hade långt från vår ankringsplats till gästhamnen vid Kvisslaholmen.

När vi kommit längre västerut och framförallt efter att vi passerat under riksväg 56 så möttes vi av en ganska grov sjö på Hjälmaren, som dieselmotorn fick kämpa sig fram på, så att båten gungade med besked medan jag försökte hålla kursen mot Notholmen. Detta medan resterande delar av besättningen ännu vilade i sina bäddar under den ännu tidiga morgonen.

Framme vid Notholmen var det två segelbåtar (varav en av dessa hade vi även skymtat på avstånd under föregående dag) med besättningar som också planerat att slussa sig ned genom Hjälmare kanal, så att vi alla tre slussade gemensamt nedför kanalen, då alla tre båtarna rymdes i en och samma slussbassäng.

Denna lördag i början av maj var den första dagen som man kunde boka slussning i Hjälmare kanal (utan någon specialbeställning) för säsongen. Eftersom att det bara var lågsäsong då vi slussade ned oss, så var det inte varje dag man kunde boka slussning (utan någon specialbeställning), utan det var bara vissa lördagar som det gick att boka slussning under den tiden på året då vi färdades genom Hjälmare kanal, så nästkommande tillfälle som man kunde färdas på kanalen (utan någon specialbeställning) var först två veckor senare.

I Hjälmare kanal kryllade det av fiskare längs en kortare del av kanalen, då det tycktes pågå en fisketävling för dagen. Det var inte bara fisk som tycktes finnas i kanalen, utan i kanalen flöt det även runt en hel del större partier med mossa (eller dylikt) som antagligen kommit från dess kanter, gissningsvis eftersom att det ännu var tidigt på säsongen.

En av Hjälmare kanals större sevärdheter är ”Hjälmare torrdocka” vid kanalens besökscentrum, som är belägen vid det största slussområdet i Hjälmare kanal, vilket är beläget i kanalens nordligaste del.

När vi väl slussat oss ned genom hela den relativt nyrenoverade Hjälmare kanal (som markförstärkts med hjälp av massor av pålar), så var vi framme i Arbogaån.
Istället för att direkt svänga höger då vi kom ut i Arbogaån, vilket hade lett oss direkt ner mot Mälaren, så valde vi istället att svänga vänster, så att vi åkte motströms i vattnet in till Arboga.
Strax innan Arboga finns en gästhamn innan man passerar, den relativt låga bron som leder väg E20 över Arbogaån, men vi som har en relativt liten båt kunde med god marginal ta oss hela vägen in till Arboga och till en av stadens centrala gästbryggor. I Arboga tog vi en promenad och tittade på staden och passade på att äta lunch på en restaurang.

Efter besöket i Arboga så färdades vi längs med Arbogaåns lätt strömmande vatten ned till Kungsör vid Mälaren, dit vi anlände efter att vi passerat förgreningen in mot Hjälmare kanal och även ett flertal fiskande personer i små båtar i ån.

Väl framme i Kungsör så blev det en glasspaus, innan vi fortsatte den sista biten fram till Köping. Väl framme i Köping så övernattade vi gästhamnen, som dock inte riktigt hade kommit igång för säsongen, då vi var där relativt tidigt på säsongen.

Måndagen inleddes med att jag anlände till Köping med tåg. Sedan fortsatte jag med båten förbi Köpings industriområden och industrihamnar, så att jag kom längre ut på Mälaren och passerade under Kvicksundsbron, som jag även passerade knappt ett år tidigare. Detta då jag vid det tillfället precis hade färdats på Strömsholms kanal, vilket ni kan läsa om här.

Vid Torshälla tog jag en liten avstickare in i Eskilstunaån och fortsatte fram till Torshälla kanals nedersta sluss. Redan under föregående år så besökte jag plasten med min båt, men kunde inte heller då slussa upp genom kanalen, eftersom att den redan då hade varit stängd i några år för att några slussportar behövde renoveras. Så vid mitt nya besök på platsen tänkte jag undersöka om renoveringen hade hunnit genomföras, men jag kunde bara konstatera att så inte var fallet. Däremot nu när jag skriver denna text (närmare ett år efter min båtresa på platsen), så lär slussportarna ha blivit renoverade, så att kanalen återigen är farbar. Dock lär jag inte kunna färdas längs hela Torshälla kanal med min båt, eftersom att några av kanalens broar lär vara så låga som cirka 1,2 meter över vattenytan.

Torshälla kanal är alltså en kanal som sträcker sig från Mälaren in till de centrala delarna av Eskilstuna och som alltså följer Eskilstunaån, som alltså är den naturliga avrinningsvägen för vattnet från Hjälmaren till Mälaren. För väldigt länge sedan (på 1500-1600-telet) byggde man slussar längs Eskilstunaån så at ån blev farbar mellan Mälaren och Hjälmaren, i vad som hette ”Karl IX:s kanal” eller med andra ord ”Hertig Karls graf”. Detta var alltså innan nuvarande Hjälmare kanal byggdes, vilken inte följer vattnets naturliga avrinningsväg från Hjälmaren till Mälaren. Hjälmare kanal följer för övrigt inte heller sin ursprungliga sträckning helt och hållet. Detta då dess nordligaste del tidigare var belägen något längre västerut än dess nuvarande nordligaste kanalsträckning, då den dragits om i mer fast och bergig terräng, eftersom att dess tidigare stäckning var mera rasbenägen och lätt slammade igen. Fortfarande idag kan man se var den tidigare norra delsträckan av Hjälmare kanal anslöt till Arbogaån, vilket är en plats som är belägen strax väster om den plats där dagens Hjälmare kanal rinner ut i Arbogaån.

Efter mitt besök nedanför Torshälla kanals nedersta sluss, så fortsatte jag med båten till Strängnäs där jag övernattade i gästhamnen.

Under tisdagen tog jag en längre promenad i Strängnäs till ett köpcenter som är beläget en bit utanför stadskärnan, där jag införskaffade en elektrisk värmefläkt som jag kan ha som värmekälla i båten i gästhamnar då jag har tillgång till landström, eftersom att min gamla värmefläkt gått sönder.

I gästhamnen i Strängnäs så träffade jag på en annan person som också bodde uppe i Norrbotten, nämligen en man som campade med husbil vid gästhamnen.

Under kvällen gick min båtresa sedan vidare förbi Stallarholmen (utan att jag gick i land vid Stallarholmen) till Mariefred.

Under onsdagen så inledde jag dagen med att titta på Gripsholms slott (i den mån man kunde utan att betala inträde). Dessutom tog jag en promenad i Mariefreds stadskärna och tittade lite på den smalspåriga järnvägen och dess järnvägsfordon i Mariefred. Tyvärr vill jag minnas att det inte var någon trafikdag på den smalspåriga museijärnvägen under den dag som jag besökte orten.
Senare under onsdagen så korsade jag Mälaren i ganska nordlig riktning då jag fortsatte till Enköping, dit jag anlände efter en fin resa längs Enköpingsåns vassbeklädda stränder. Jag var själv lite skeptisk till hur pass stora båtar som kunde färdas i Enköpingsån då jag for in mot Enköping, med tanke på hur pass mycket vass det var längs åns stränder. Men när jag väl kom fram till Enköping så visade det sig att ån visst var farbar med betydligt större båtar än min lilla plastsnipa, då det fanns en stor småbåtshamn vid staden, som ju benämns som: ”Sveriges närmaste stad”. Därutöver såg det ut som att det varit en före detta industrihamn även i Enköping.

Då man ankommer till orter med båt så möts man ofta först av en inte allt för vacker syn då man ofta först kommer till industriområden och industrihamnar/djuphamnar i utkanten av orternas centrum. Sedan brukar man oftast kunna fortsätta förbi dessa områden med fritidsbåt, för att sedan mötas av en betydligt finare gästhamn, även om det inte alltid är så i alla orter. Tyvärr är det inte alltid vackert att anlända till en ort via sjövägen, ibland möts man förts av flertalet risiga båtar och områden som ser allmänt risiga och fula ut. Tyvärr var inte Enköping så värst vackert att anlända till då jag väl kom ut ur den skymmande vassen (som var högre än min lilla båt). Men gästhamnen låg centralt och bjöd på bra service för både husbilar och gästande båtar.

Det är ju praktiskt att båtgäster och husbilsbesökare många gånger delar på gästhamnarna och dess faciliteter, som i exempelvis Enköping. Detta då både de som reser med båt och de som reser med husbil efterfrågar ungefär samma saker, som ett eluttag, toalett, dusch och färskvatten, vilket ju leder till att det är fler som delar på kostnaderna, så att anläggningarna kan städas, kostas på och hållas fina.
När det gäller båtar så upplever jag ju att väldigt mycket är dyrt. Som exempelvis om man ska köpa något till båtmotorn så är det ofta dyrare än om jag skulle ha köpt det till en bilmotor. Liksom en liten inombordsmotor till en båt kan kosta lika mycket som en ny liten bil av billig sort, som exempelvis en Dacia, trots att bilen har ungefär lika många hästkrafter som båtmotorn.
Däremot har jag träffat på det omvända vad det gäller priser i gästhamnar, då det inte alls är ovanligt att det är billigare att övernatta med en båt än en husbil. Kanske beror det på att det ofta är båtklubbar som driver gästhamnarna, eller kanske är det så att man vill gynna båtgäster för att om det är båtar i hamnen så kan det ju locka till sig besökare som kommer och tittar på båtarna, ty en hamn utan båtar är ju inte så roligt att titta på. Alternativt så är det så att de som äger gästhamnarna tänker att båtgästerna konsumerar mer pengar på andra saker på orten om de kommer, som på exempelvis restauranger och bränsleinköp och annat.

Under torsdagen så fortsatte jag tillbaka genom Enköpingsån och vidare ut på Mälaren fram till Bålsta.
I Bålsta hittade jag ingen fin gästhamn i den inre hamnen, men en brygga som man fick stå vid i ett dygn (har jag för med). Dock saknades naturligtvis landströmsanlutning vid bryggan, men jag övernattade i alla fall vid den lilla bryggan som bara hade plats för någon enstaka båt, men det fanns i alla fall plats för min båt nu när det inte var någon högsäsong då jag var på platsen.
Eventuellt så kanske det fanns några fler gästplatser i Frösundaviken vid inloppet mot Bålsta, men det hade i så fall inneburit en längre promenad då jag skulle in till Bålsta.

Fredagen inleddes med en promenad till Åbergs museum i Bålsta som är inrymt i en gammal före detta bondgård, där mycket visas från Lasse Åbergs fantastiska karriär. Det var visserligen en hel del konst och ”Musse Pigg-saker” på muséet, samt en djungelkoja med anknytning till ”Trazan & Banarne”, men de som tilltalade mig mest var avdelningen med attiraljer från ”Stig Helmer” och annat med anknytning till Sällskapsresefilmerna.
I denna avdelning fanns flera av Stig Helmers kläder, som exempelvis hans anorak, som han använde i filmen ”Sällskapsresan II – Snowroller”. En intressant upptäckt var att denna anorak, som är försedd med flera olika märken från olika besöksmål, minsann hade ett märke från ”Hotell Lerdaldshöjden” i Rättvik, som är ett hotell där både min mamma och syster har jobbat en del. Då Åbergs museum även innehåller en trevlig restaurang med både servering inomhus och i trädgården, så passade jag på att äta lunch vid muséets uteservering.

Efter museibesöket så fortsatte jag båtresan upp mot Stäket, där jag smidigt nog tog mig under en lägre landsvägsbro, utan att den behövdes öppnas för mig.
Men på andra sidan bron var det en mindre liten motorbåt som låg och drev med trilskande motor, så jag gjorde ett bärgningsförsök av den drivande båten, innan båten drev in mot bron, men tyvärr råkade min gasvajer gå av i min båt i samband med bärgningsförsöket, så att jag endast kunde hålla tomgångsvarv på min egen båtmotor. Turligt nog, så ordnade det i alla fall till sig för den drivande båten, så att den kom in till land och fick fart på sin båtmotor.
För min egen del så tog jag ju mig sakta framåt på tomgångsvarvtalet, och tänkte först stanna till under en större bro för att undersöka vad som hänt med min gasvajer, men där under bron så visade det sig att någon fågel (antagligen en fiskmås eller någon liknande fågel) låg och antagligen ruvade på ägg, så jag fortsatte vidare fram till en större brygga.

Väl framme vid bryggan så kunde jag konstatera att min gasvajer gått av i gasreglaget, så jag fortsatte tillbaka till Stäket och övernattade där.
Men innan jag hann lämna bryggan som jag varit en stund vid, så kom en annan båt som blev inbogserad av en båt till bryggan där jag var, eftersom att den bogserade båten hade råkat få slut på strömmen i sin batteribank, så att den inte kunde startas. Så båten blev inbogserad till bryggan för att kunna ansluta sin landströmskabel och därmed kunna ladda upp sin batteribank vid bryggan. Så det var visst många båtar som krånglade denna försommarkväll…

När jag inte var gammal så minns jag en semester då vi var nere i Dalsland och tittade på den berömda akvedukten i Håverud. Det lär ha varit min första kontakt med Dalslands kanal.
Sommaren 2004 så var vi återigen på familjesemester nere i trakterna och trampade dressin från Årjäng och några mil neråt mot Bengtsfors, innan vi återigen vände om till Årjäng med dressinerna och avslutningsvis kunde rulla snabbt in mot Årjäng i en lång nedförsbacke. Under den dressinturen minns jag att det drog in ett åskväder över trakten då vi var ute och trampade dressin. Under samma resa under sommaren 2004 så minns jag att vi även paddlade kanot en kortare sträcka i Årjäng, vilket kan ha varit min första färd på Dalslands kanal.
Våren 2009 så gjorde jag en ny dressintur i trakten. Denna gång från Bengtsfors ända fram till Årjäng och tillbaka till Bengtsfors, eftersom att jag inte hade trampat hela sträckan tidigare, då inte alla var lika förtjusta i att trampa dressin som mig under sommaren 2004. Så denna gång då jag var ensam ute och trampade fick jag möjlighet att trampa en längre sträcka och således genomfördes en tur som numera inte är möjlig att trampa i sin helhet, eftersom att spåret rivits upp i de mer centrala delarna av Årjäng, till förmån för bland annat en cykelbana/gångbana.
Så efter att ha åkt genom Strömsholms kanal några veckor tidigare under sommaren 2018, samt genom såväl Lemströmskanalen, Dalarö kanal, Falsterbokanalen, Trollhätte kanal, Göta kanal, Dragets kanal, Väddö kanal och Svartsundsrännan under en båtresa under 2017 så var det nu dags att utforska den under 2018 150-årsjubilerande Dalslands kanal och dess vattensystem. Kanalen och dess vattensystem består av ett flertal sjöar, som är förbinda via slussar och kanaler som förgrenar sig i olika riktningar och i huvudsak är belägen i Dalslands och Värmlands landskap, även om sjösystemet sträcker sig ända in i Norge.

Denna dag började jag och min mamma med att åka bil från Dalarna (där båten stått i några veckor och där mina föräldrar bor) ner till Dals-Ed, där vi sjösatte båten (som vi hade på dess båttrailer bakom bilen) vid småbåtshamnen i utkanten av det lilla samhället. Under resan hann vi även med ett lunchstopp på IKEA-restaurangen i Karlstad och även gå in på Biltema i samma stad och köpa bland annat en ny flaggstång till båten, då jag råkade braka av den under förra kanalresan i Strömsholms kanal, då den trasslade in sig en tamp i en slussbassäng. På vägen ner till Dals-Ed så passade vi även på att tanka båten på en bensinstation.
Det var dock inte någon väldigt stor väg till småbåtshamnen, så strax innan vi var framme vid småbåtshamnen blev vi tvungna att vända, eftersom att då vi följde bilens navigationssystem så blev vi vägledda att åka under en låg järnvägsviadukt, som dock var lägre än båten då den var lastad på sin båttrailer, så vi fick ta en liten omväg innan vi kom fram till småbåtshamnen.
Väl framme vid småbåtshamnen så förberedde vi båten inför resan och sjösatte den på en av hamnområdets sjösättningsramper, innan vi parkerade båten och båttrailern på hamnområdet, där vi även fick betala en parkeringsavgift för att få lämna bilen och båttrailern. Det visade sig vara en hel del andra båtar (om än framförallt mindre båtar) som också använde sig av sjösättningsrampen, så det var relativt mycket aktivitet på sjösättningsrampen under denna augustieftermiddag i hamnen, där flaggor vajade som upplyste om eldningsförbudet som rådde under den varma sommaren.
När båten väl låg i sjön Stora Le, så började vår båtresa längs Dalslands kanal, en båtresa som inledningsvis gick i nordlig riktning upp till Nössemark, där vi stannade i gästhamnen och övernattade i båten under natten.
Strax innan vi anlände till Nössemark så kom ett flygplan och flög om oss och landade på vattnet strax framför oss.
I Nössemark ligger gästhamnen i anslutning till campingplatsen, så att man delar toaletter och andra gemensamma saker med campinggästerna, så det tycktes vara både en del andra båtgäster där och ett antal campinggäster.
Att gästhamnar och campingplatser (eller vart fall husbilsuppställningsplatser) ofta är gemensamma anläggningar tycks vara vanligt såväl längs Dalslands kanal och på andra platser. Det tycks ju vara smart, då det således blir fler personer som kan vara med och dela på kostnaderna för att ha toaletter, sophämtning, duschar och andra bekvämligheter, och det är ju i stort samma saker som både de som reser med båt respektive husbil har behov utav.
Vi anlände till gästhamnen i Nössemark ungefär vid stängningsdags, men vi hann i alla fall in och betala hamnavgiften innan receptionen bommade igen för dagen, och därtill så hann vi även köpa någon mycket dyr och liten chipspåse som vi åt ute på båtens akterdäck när mörkret föll över platsen.

På torsdagsförmiddagen tog vi en liten promenad i Nössemark i väntan på att lanthandeln i den lilla byn skulle öppna. När Lanthandeln väl hade öppnat så besökte vi den och handlade en del mat inför vår fortsatta båtresa, innan vi fortsatte vår båtresa.
När vi väl kommit iväg med båten och passerat linfärjeleden som går mellan Sund och Jaren, så åkte vi först långt in i Kopparviken. Därefter fortsatte vi genom det smala sundet in i Kölvikstjärnet, där vi badade en liten stund innan vi fortsatte tillbaka genom det smala sundet och fortsatte vår båtresa norrut så att vi kom in i Norge. I Norge så fortsatte vi upp mot Engsvika, ända tills någon med hög röst (på land) ropade något till oss. Antagligen ropade den till oss för att varna oss, då vi var på väg mot ett område som han antagligen anade att skulle vara alldeles för grunt för vår båt. Så vi tackar så mycket för varningen! Således vände vi om och fortsatte sedan en vända i n i Sørvika innan vi åter vände om och sedan körde till gästhamnen i Otteid, där vi förtöjde båten i några minuter och gick i land och såg oss omkring lite, innan vi fortsatte vår båtresa.
Sedan fortsatte vi tillbaka in i Sverige och körde in i en vik vid Långevik, där vi kastade i ankaret i det ljumna vattnet och stoppade Volvo Pentamotorn för lite lugn och ro, då vi passade på att äta middag i viken där vi ankrat.
Sedan fortsatte vi med båten vidare norrut längs Bryntopsöns västra sida och vidare längs Hästöns västra sida. Tyvärr så tog det drastiskt stopp med ett brak invid Hästöns västra sida, då vi i låg fart råkade köra på grund på stenar med båten, då det visade sig vara svårframkomligt med båt på öns västra sida, eftersom att det visade sig vara ont om vatten i sjöarna Stora Le och Foxen (som sitter ihop och således har samma vattennivå). Som tur var så blev det inga alvarliga skador på båten, så vi kunde fortsätta vår båtresa, genom att först köra lite söderut och sedan fortsätta söder om Hästön innan vi återigen kunde fortsätta norrut igen, men på östra sidan av Hästön.
När det hade börjat skymma så nådde vi fram till gästhamnen vid Töcksfors där vi övernattade i båten under natten.

Efter att ha betalt gästhamnsavgiften så fortsatte vi vår båtresa fram till den nedre slussen i Töcksfors, där vi betalade slussavgifter för hela vår kanalresa och där vi blev uppslussade genom den nedre slussen och kunde fortsätta vår båtfärd vidare fram till den övre slussen. Sträckan mellan den nedre och övre slussen i Töcksfors är cirka en kilometer, så vanligtvis använder sig slussvakterna av en båt för att ta sig mellan de båda slussarna i Töcksfors och invid slussarna finns anropskåp, som man kan anropa slussvakterna via, i fall att de inte är på plats vid den slussen som man ankommer först till. Mellan de båda slussarna är ett stort köpcenter beläget, som antagligen ska locka dit många norrmän, då orten ligger nära norska gränsen invid den stora vägen E18 som går mellan bland annat Oslo och Stockholm. Invid köpcentret finns ett flertal gästplatser (som alltså som är belägna mellan slussarna) som man kan förtöja båten vid, så att man kan gå och handla i det stora köpcentret om man vill.
Innan vi blev uppslussade genom den övre slussen fick vi invänta en annan båt som också hade kommit till den nedre slussen och ville slussa sig upp genom de båda slussarna i Töcksfors. Så efter en stunds väntan nära en fin fontän (vilket det finns vid många slussar i Dalslands kanal), så blev vi uppslussade genom den övre slussen tillsammans med den andra båten, som troligen hade en besättning som bestod av flera generationer av familjemedlemmar.
När vi lämnat den övre slussen så fortsatte vi upp till sjön Östen som är den sjö i Sverige som ligger högst belägen av de vatten som man kan nå med båt från havet genom slussar, utan att behöva ta till landtransporter. Sjön Östen är således belägen drygt 110 meter över havet och blev nåbar med båt så sent som 1915, då slussarna och sträckan dit är en yngre del än många andra delar av Dalslands kanals vattensystem.

Uppe vid sjön Östen passade vi på att åka in i några vikar, varav den ena var Kyrkeviken. Vi passade även på att gå i land i Östervallskog och promenera upp till byns lanthandel, där vi passade på att handla.
Sedan vände vi tillbaka neråt mot Töcksfors igen, men innan vi avlutade båtåkningen för dagen så var vi in en vända i Håviken, efter att ha passerat genom Öbyviken. Efter att vi lämnat Håviken så åkte vi till väntbryggan vid Töcksfors övre sluss och förtöjde båten därintill inför natten, då vi passade på att övernatta där, eftersom att slussarna var stängda för dagen då vi kom dit.
Under kvällen tog vi en promenad till det stora köpcentret i Töcksfors, där vi handlade några varor. Men det tog lång tid innan vi hittade in i varuhuset eftersom att varuhuset höll på att byggas om och således var man tvungen att gå in genom parkeringsgaraget som låg i varuhusets källarplan, då huvudentrén för tillfället var stängd. Men vi förstod inte först att man var tvungen att gå in genom parkeringsgaraget, så vi traskade ett varv runt hela den stora byggnaden innan vi hittade in, men vi hann i alla fall in innan varuhuset stängde för kvällen.

Efter att vi spenderat en natt i båten invid väntbryggan vid Töcksfors övre sluss så blev vi nedslussade genom de båda slussarna i Töcksfors på lördagsförmiddagen.
Då vi hade kommit ner genom den nedersta av slussarna i Töcksfors så passade vi även på att tanka båten vid sjömacken som slussvakten också bemannade.
Sedan fortsatte vi med båten till gästhamnen i Holmerudsfors, där det även finns ett litet café. Tyvärr var caféet inte öppet den dagen då vi var där, så vi fortsatte vår båtresa in i Fölsbyviken vid Fölsbyn, där vi vände om strax innan vi var ända framme vid land. Sedan fortsatte vi en bit in i viken mot den lilla byn Haget, men då vi bara kommit ungefär halvvägs in i den viken så smällde det till och då stod vi på ett stort stenblock med båten… Det visade sig att de som vi slussat tillsammans med genom den övre slussen i Töcksfors under förmiddagen under föregående dag, hade ett hus/en stuga alldeles invid den platsen där vi nu hamnat på ett grund, så nu kom de ut till oss och hjälpte oss att putta av båten från grundet så att den började flyta igen… De som hjälpte oss att få bort båten från grundet kände visst redan till grundet som fanns utanför deras stuga/hus… Så efter att vi nu varit med om en andra grundkänning i samma sjösystem, så blev det mindre färder in i små fina vikar under resterande del av kanalresan, men således så slapp vi grundkänningar under resterande del av kanalresan.
Slussvakten uppe i Töcksfors hade ju nämnt för oss att det var ont om vatten i framförallt Stora Le och Foxen, i vilka vi nu hade grundstött två gånger i. Med tanke på att slussvakten nämnde att det saknades cirka 170-180 cm vatten i sjöarna (även om jag inte är så säker på att det riktigt var så jätte mycket vatten som saknades) så kan man ju förstå att vissa ställen som såg farbara ut på sjökortet, inte var det för tillfället. Att ekolodet i båten inte fungerade var ju inte heller till någon hjälp, även om ett traditionellt ekolod antagligen inte hade räddat oss från dessa grundstötningar. Så framöver ska jag nog investera i någon sorts framåtseende ekolod, så kanske man kan minska risken för att råka köra på stenar som gömmer sig under vattenytan, då man vill utforska nya fina vikar och spännande platser. Men även denna gång gick det ju förhållandevis bra med båten, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa ner till Lennartsfors under kvällen där vi övernattade i gästhamnen.
Under kvällen så passade vi på att ta en promenad i den lilla orten Lennartsfors.

På söndagsförmiddagen så fortsatte vi genom den smala bergskanalen som ledde oss in till slussarna i Lennartsfors. Efter att vi blivit nedslussade vid Lennartsfors så fortsatte vi vår båtresa fram till Gustavsfors. Där passade vi på att äta lunch utomhus vid en av hamnkrogarna i den lilla orten, innan vi blev uppslussade genom slussen vid Gustavsfors, efter att vi dessutom hade hunnit besöka även denna lilla orts lanthandel och införskaffa några varor.
Vid Gustavsfors så var det många kanotister som var ute och paddlade eftersom att det finns kanotuthyrning i Gustavsfors.
Efter ytterligare ett par timmar i båten ute på en sjö som heter Västra Silen, så var vi framme vid Årjängs gästhamn, som är belägen vid småbåtshamnen i Årjäng.
På kvällen så tog vi en promenad i Årjäng och såg bland annat Årjängstrollet, vilket jag minns från familjesemestern i Årjäng under sommaren 2004, men sedan dess så lär det ha hunnit flytta på sig en bit (i samband med en centrumombyggnad 2008).
Vi övernattade i båten i Årjängs gästhamn, där vi tycktes vara den enda gästbåten, även om det också var några övernattande husbilar i hamnområdet.

Vi inledde dagen med en båtresa på Västra Silen fram till Krokfors, där vi blev uppslussade tillsammans med några kanoter till Östra Silen. Det visade sig att det var väldigt många kanotister i Östra Silen.
Vi fortsatte med båten till gästhamnen i Sillebotten där vi gick i land en stund, även om vädret för tillfället knappast visade sig ifrån sin bästa sida, då vinden låg på rätt in mot gästbryggan så att det var något besvärligt att både lägga till vid bryggan och sedan ta sig där ifrån, då vi skulle lämna platsen lite senare. Inte nog med att det blåste en del, utan det föll även en del regn vid denna plats.
Efter att vi lämnat Sillebotten så fortsatte vi söderut en bit i sjön Östra Silen, men vi vände om innan vi kommit så värst långt söderut, då inte min mamma ville riskera att köra på grund ännu en gång.
Framåt kvällen så tog vi oss upp till Signebyn, som också ligger i Östra Silen. I Signebyn så passade vi på att äta middag, efter att jag hade fått skruva lite med fotogenköket som återigen hade börjat krångla (som tidigare på säsongen), men som jag turligt nog fick fart på igen.
Varken i Signebyn eller i Sillebotten såg vi till några andra långväga gästbåtar som hade letat sig upp i denna del av kanalsystemet. Utan i Östra Silen och Västra Silen verkade det mestadels vara många kanoter och några enstaka lokala motorbåtar som var ute och åkte, men som jag anar att hade sina hemmahamnar i dessa sjöar. Visserligen verkade några av dessa båtar ha utländska besättningar, då det var några utlandsregistrerade bilar i hamnen i Signebyn, men antagligen var det personer som bodde i andra länder som hade sommarstugor i trakten som hade sina båtar och bilar i hamnområdet. Att det tycks vara många personer från såväl Norge, Tyskland och Holland som har sommarstugor i denna del av landet tyckte jag mig ana, inte minst med tanke på att man ute på vägarna i dessa områden såg många bilar som var registrerade i dessa länder. Att det var relativt sent på båtsäsongen, samt att många lär ha hunnit avsluta sina semestrar och därtill att inte allt för höga båtar kunde ta sig upp i Västra Silen och Östra Sillen, kan ju ha varit anledningar till att jag upplevde att det inte var så många gästbåtar i dessa sjöar.
Under natten så övernattade vi i båten i Signebyn.

Under inledningen av denna dag så kom det en svanfamilj på besök utanför båten. Förutom att träffa svanarna, så hann vi även med att utforska mer av Bengtsfors under inledningen av denna dag.Vi hann bland annat promenera upp på det centralt belägna ”Majberget”, där såväl ett hembygdsområde och ”Halmens Hus” finns belägna, vilka vi besökte.
Som jag nämnde tidigare kan man cykla dressin norr om Bengtsfors mellan orterna Årjäng och Bengtsfors, men söder om Bengtsfors får man inte cykla dressin, eftersom att järnvägen söder om Bengtsfors ännu trafikeras av tåg. Så under sommaren går det två tågavgångar i vardera riktningen mellan Bengtsfors och Mellerud (där man kan byta till andra tåg om man vill), längs den oelektrifierade sträckan som till en stor del följer Dalslands kanal, vilket innebär en hel del vackra vyer. Järnvägen heter ”Dal–Västra Värmlands Järnväg” och förkortas således ”DVVJ”, men med tanke på namnets förkortning och de vackra vyerna så benämns den numera ofta som ”De Vackra Vyernas Järnväg”. Vanligtvis sker tågavgångarna med dieselmotorvagnståg av modellen Y1. Det tycks vara populärt att åka med passagerarbåt i ena riktningen mellan Bengtsfors och Håverud (eller en del av sträckan) och tåg åt andra hållet. Detta då man kan köpa en kombinationsbiljett så man reser med tåg åt ena hållet, samt båt åt andra hållet, tack vare att sträckan mellan Håverud och Bengtsfors trafikeras av de båda båtarna ”M/S Dalslandia” och ”M/S Storholmen”. Dessa båda båtar trafikerar sträckan växelvis, så att ena dagen är det ”M/S Dalslandia” som kör från Bengtsfors till Håverud, samtidigt som ”M/S Storholmen” kör i motsatt riktning från Håverud till Bengtsfors och således möts längs sträckan mitt på dagen. Därutöver så trafikerar för övrigt även båten ”M/S Nils Ericson” Dalslands kanal, då den dagligen startar i Håverud och kör en bit uppströms i kanalen innan den åter vänder om tillbaka till Håverud.
Under onsdagen passade vi på att göra en dagsutflykt till Mellerud, då vi tog dagens första tåg till Mellerud och dagens sista tåg från Mellerud tillbaka till Bengtsfors. Således hann vi besöka Mellerud, som för dagen även besöktes av ett flertal kraftiga regnskurar, men vi hann i alla fall se en hel dal av Mellerud och även äta lunch där.
När vi kom tillbaka till båten i Bengtsfors och jag försökte prova att starta båten, för att ladda dess batteri en stund, så visade det sig att båten inte ville starta. Detta eftersom att det var ont om spänning i dess batteri, eftersom att antagligen batteriet inte var i toppskick och vi dessutom hade förbrukat i en del ström i båten genom att använda kylskåpet och andra elektriska saker i båten. Tyvärr så är inte båten utrustad med landströmsanslutning, så framöver är tanken att fixa så att båten kan anslutas till landström. Men båten har i alla fall dubbla batterier, så jag brukar vanligtvis se till att det ena batteriet hålls välladdat, så att man alltid ska kunna starta båten med det välladdade batteriet, även om det andra batteriet skulle råka bli urladdat, då man inte har motorn igång. Men nu bar det sig så olyckligt att det ena batteriet hade blivit överhettat redan innan vi kom till gästhamnen uppe i Töcksfors, antagligen för att det hade blivit någon kortslutning i det. Så nu hade vi bara ett batteri att förlita oss på, eftersom att jag kopplat ur det andra batteriet som krånglade.
Så nu när vi inte fick igång båten, så besökte vi en bensinmack på orten i hopp om att de skulle ha någon portabel starthjälp att låna ut, vilket de dock inte hade. Så därför åkte vi med en buss fram till den lilla orten Bäckefors och vidare med en annan buss därifrån till Dals-Ed, där vi hämtade bilen (men lät båttrailern stå kvar i Dals-Ed) och körde tillbaka till Bengtsfors, så att vi senare kunde ladda båtens batteri med hjälp av bilen.
Väl framme i Bengtsfors så hade kvällen hunnit bli sen, så vi parkerade bilen på en parkeringsplats och gick och la oss i båten för att sova.

Jag vill minnas att dagen inleddes med att min mamma begav sig till ett café och köpte nybakat frukostbröd, samtidigt som jag tog med mig det fungerade båtbatteriet (men som det var dålig spänning i numera) till bilen, där jag laddade batteriet en stund, med hjälp av startkablar från bilen. Sedan fick vi således fart på båtmotorn och inledde dagens båtfärd med att bege oss till den närbelägna bensinmacken, som även var en sjömack, då den även erbjöd bränslepumpar vid en brygga vid vattnet, där vi passade på att tanka båten.
Därefter fortsatte vi kanalresa neråt genom Bengtsfors, där vi gjorde ett kort stopp vid en brygga, efter att vi passerat dagens första sluss och således befann oss i de något sydligare delarna av Bengtsfors. Efter det lilla stoppet så fortsatte vi längs kanalen, och således även genom Upperudsälven, då kanalen till en stor del följer Upperudsälven. Efter ett tag hade vi även passerat slussen invid pappersbruket i Billingsfors och vi befann oss då på Laxsjön.
Ute på Laxsjön så åkte vi norrut i sjön och kastade så småningom i ankaret och satte oss och åt lunch i båten, då vi befann oss i en vik strax utanför Skåpafors.
Sedan fortsatte vi till bryggan vid Baldersnäs Herrgård, där vi la till vid bryggan en stund och promenerade upp till herrgården och tittade in i några byggnader utanför herrgården, där man kunde inhandla souvenirer.
Sedan fortsatte båtfärden vidare till gästbryggan vid ”Laxsjöns Camping & Friluftsgård”, där vi gick i land och köpte glass, innan vi fortsatte till Långbrons gästhamn, där vi också gjorde ett kort stopp och passade på att gå i land en vända.
Därefter fortsatte vi till slussen i Långbron som vi slussades igenom, efter att både järnvägsbron och landsvägsbron hade öppnats för oss (även om vi möjligtvis hade kunnat ta oss under den ena bron, eller kanske till och med de båda broarna även i stängt läge), då båda är belägna strax innan slussen, då man kommer från Laxsjön.
Sedan var vår tanke att vi skulle stanna för natten i Mustadfors gästhamn, som enligt vår karta såg ut att vara belägen strax efter slussen i Långbron. Men när vi var vid slussen i Långbron så fick vi veta att Mustadfors gästhamn är belägen nedanför nästa slussområde, alltså det vid Dals-Långed, där det är fyra slussbassänger som alltså skulle passeras, så mellan Långbron och Dals-Långed finns det alltså ingen gästhamn. Vi tyckte ju att vi var ute i god tid, då vi gled in i vad vi trodde att var dagens sista sluss, alltså slussen vid Långbron. Detta då vi inte ville vara ute i sista minuten innan slussarna skulle stänga för dagen. Men då vi fick veta att det var ytterligare fyra slussbassänger som vi skulle passera innan kanalen skulle stänga för dagen, då blev det direkt mera stressigt. Detta med tanke på att en passage igenom alla dessa fyra slussbassänger innebar en tidsåtgång på cirka en timme. Men jag tror faktiskt att vi hann igenom samtliga dessa slussbassänger innan klockan var slagen sju på kvällen (då jag vill minnas att de stängde slussarna för dagen). Detta trots att vi även fick möta andra båtar vid slussområdet.
På kvällen övernattade vi i båten i Mustadfors gästhamn, som ligger invid en husbilsuppställningsplats i utkanten av den lilla orten Dals Långed.

På måndagsmorgonen så fortsatte vi vår båtresa och ganska omgående så blev det dags för oss att slussa oss ner i Mustadfors sluss, vilket jag tror att blev min pappas första slussning någonsin, förutom då han åkt med som passagerare igenom slussar.
Därefter så la vi till vid en brygga vid Högsbyn, där vi promenerade upp och tittade på gamla hällristningar, som det finns gott om i trakten.
Efter att ha passerat genom ytterligare en sluss så passerade vi inloppet mot akvedukten i Håverud, men vi passerade bara inloppet på långt håll och fortsatte först längre söderut i sjön Åklång, där vi stoppade dieselmotorn och kastade i ankaret vattnet och satte oss ner för att äta lunch. Denna gång vill jag minnas att lunchen bestod av bröd som vi nyligen värmt i Omniaugnen (som är som en liten ugn som man kan ha på en spisplatta) och soppa.
Efter lunchen vände vi om en liten bit, så att vi styrde in i kanalen igen och siktade mot slussarna och akvedukten i Håverud. Men först fick vi vänta ett tag innan det blev vår tur att börja slussa, då slussvakten var ensam på platsen och hade flera båtar som skulle slussas igenom slussarna.
Den mest fascinerande delen av Dalslands kanal är enligt mig i Håverud. I Håverud finns hela fyra stycken slussbassänger och mellan den första och andra slussbassängen så passerar kanalen över en 150 år gammal akvedukt (alltså i detta fall en bro för båtar), som visserligen nyligen renoverats. Som om inte detta vore nog, så löper numera en fast landsvägsbro och en öppningsbar järnvägsbro långt över kanalens slussområde i Håverud.
Dagen till ära så var det även ett tyskt filmteam på platsen och filmade, så slussvakten frågade oss om det var okej att de filmade oss då vi skulle slussa och passera över vad som lär vara kanalenens mest kända sevärdhet, nämligen akvedukten i Håverud. Vi sa att det var helt okej att de filmade oss, men det blev aldrig så att de filmade oss, då jag tror att de hann avsluta filmningen för dagen, redan innan vi blev nedslussade. Alldeles innan det blev vår tur att bli nedslussade, så kom jag på att jag hade glömt systemkameran inne på en toalett vid slussområdet, så jag fick springa dit och se om den var kvar där, men det var den inte. Men när jag gick in i en av butikerna i samma byggnad, så kunde jag se att min kamera låg bakom kassadisken, så det var bara för mig att gå dit och berätta att jag glömt min kamera inne på toaletten, också fick jag med mig kameran och kunde bege mig upp till båten igen.
Efter att vi blivit nedslussade genom slussarna och passerat akvedukten i Håverud tillsammans med några kanoter, så passade vi på att stanna till en stund i gästhamnen i Håverud, innan vi fortsatte till de båda slussarna i Upperud, där vi också blev nedslussade, innan vi la till i Upperuds gästhamn för kvällen.
När båten väl var förtöjd så promenerade vi till Åsensbruk och handlade i dess matvarubutik. Men byn upplevdes som relativt folktom och många hus stod tomma i det lilla samhället där pappersbruket stängts under år 2009, så det kändes som att bygden haft sina glansdagar för länge sedan. Till och med ortens pizzeria tycktes ha slagit igen.
Efter besöket i Åsensbruk så promenerade vi vidare till Håverud, där vi passade på att äta middag i en av restaurangerna invid kanalen, innan vi promenerade tillbaka till båten i Upperuds gästhamn. Således blev det en ganska lång kvällspromenad som tog oss runt sjöarna ”Nedre Upperudshöljen” och ”Övre Upperudshöljen” (som visserligen bara är olika delar av samma sjö), innan vi var tillbaka vid båten och övernattade i den.

På förmiddagen började vi dagen med att ta en promenad från båten (som låg i Upperuds gästhamn) tillbaka in till Håverud, där vi tittade på Kanalmuséet i Håverud, innan vi promenerade tillbaka till båten.
När vi väl började åka med båten så åkte vi först den korta biten fram till Dalsland Konstmuseum, där vi la till vid dess brygga och jag tog en kort promenad upp till Dalslands Konstmuseum, dock utan att gå in där.
Sedan siktade vi mot Snäcke kanal (som numera är en del av Dalslands kanal) och passerade Snäcke sluss, innan vi så småningom la till en stund vid Dalslands Gästgiveris gästbrygga. Där tog jag en promenad upp mot gästgiveriet, medan min pappa istället fixade med den krånglande vindrutetorkaren som inte ville fungera något vidare i regnvädret. Efter det korta stoppet vid Dalslands Gästgiveri så fortsatte vi färden förbi en mycket liten linfärja, som används för att ta sig mellan fastlandet och den lilla ön Henriksholm som ligger i sjön Ånimmen.
Senare fortsatte vi till Strömmens sluss, vars slussvakt hade blivit förvarnad av slussvakten vid Snäcke sluss att vi var på gång. Efter att vi blivit uppslussade vid Strömmens sluss så fortsatte vi till hamnen i Fröskog.
Tyvärr var det ont om lediga gästplatser i Fröskog, eftersom att det stod någon större båt (som såg ut att vara långtidsuppställd) på någon av de få gästplatserna där. Så vi lånade istället en hyrd båtplats i hamnen och förtöjde båten där, medan vi åt middag ombord i båten. Då jag passade på att gå upp på land och se mig om i omgivningen, så kunde jag se att det fallit en hel del träd invid hamnen, då det hade varit blåsigt i området.
Under den senare delen av kvällen då mörkret börjat falla och vi hade ätit middag, så fortsatte vi med tända lanternor ner till den övre väntbryggan vid Strömmens sluss, eftersom att det var så ont om lediga gästplatser i Fröskog. Vi övernattade sedan vid den övre väntbryggan vid Strömmens sluss.

Under onsdagen så passerade vi nedåt genom Strömmens sluss och Snäcke sluss. Vid Snäcke sluss så bjöd slussvakten på glass, då säsongen snart var slut. Sedan så slussade vi oss igenom den förhållandevis stora slussen i Köpmannebro och sedan väntade Vänern på oss.

Väl ute på Vänern så vågade det en del och vi körde först till Sunnanå hamn (som ligger strax utanför Mellerud) och la till där en sund, innan vi bestämt oss för hur vi skulle fortsätta vår resa.
Jag lyckades övertala jag min pappa att styra ut på Vänern ingen, så vi åkte till ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Färden dit var ganska gungig då vi till stor del hade vågorna emot oss, så min pappa som lätt blir sjösjuk uppskattade inte resan ute bland vågorna, då han lär föredra att hellre åka på smala kanaler och små sjöar, än på de lite större vattnen som ofta vågar desto mer. När vi kom fram till ”Dalbergså Camping & Gästhamn” så passade vi på att äta middagen som jag hade förberett ute på den gungiga sjön. Sedan tog vi en kort promenad i närområdet, då min pappa tyckte att det fick räcka med båtåkning för denna dag och han tyckte därtill att vi kunde dra upp båten på land i närheten av ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Men det var en bra bit därifrån till någon busshållplats om vi sedan skulle åka och hämta bilen, och därtill så såg vi inte heller till någon sjösättningsramp i närheten. Så när min pappa hade kontrollerat följande dags väderleksprognos och konstatera att det antagligen skulle bli blåsigare under morgondagen så kom vi fram till att vi ändå kunde fortsätta med båten tillbaka till Sunnanå hamn under kvällen.  För där kunde vi sedan dra upp båten på land, och dessutom kunde vi ta oss relativt smidigt från den hamnen med kollektivtrafik när vi sedan skulle hämta bilen som ju stod parkerad i Dals Långed.
Själv var jag dock inne på att vi skulle fortsätta till Vänersborg med båten, varifrån vi också kunde ta oss smidigt med kollektivtrafik till bilen i Dals Långed, och sedan dra upp båten på land vid någon sjösättningsramp i Vänersborg. Men då det var längre till Vänersborg, än till Sunnanå hamn så ville inte min pappa åka dit, då han inte alls uppskattade att guppa i vågorna på Vänern, så det var ju synd att inte Vänern var lika spegelblank, som då jag och min vän Daniel korsade Vänern från Vänersborg till Sjötorp under 2017.
Så under kvällen fortsatte vi med båten på Vänern i vågorna som till stor del följde vår färdriktning (samtidigt som nog sjön hade hunnit lugna ner sig en aning) tillbaka till Sunnanö hamn, där det kom att bli två övernattningar i båten. I hamnen var det en hel del båtar, varav bland annat en husbåt, som det tycktes bo en man i.

Denna dag så blev det inget båtåkande, då min pappa hellre föredrog en bilresa än en dag i båten guppandes på Vänern till exempelvis Vänersborg.
Så denna dag började vi med en något stressig promenad från Sunnanå hamn till järnvägsstationen i Mellerud, varifrån vi sedan fortsatte med tåg till Åmål. Från Åmål så fortsatte vi med buss vidare till Dals Långed, där vi hade parkerat bilen några dagar tidigare. Sedan fortsatte vi med bilen till Töcksfors och åt lunchbuffé i det stora köpcentret i Töcksfors, innan vi fortsatte med bilen till den lilla byn Båstnäs, som ligger en bit utanför Töcksfors.
I Båstnäs så finns nämligen ”Bröderna Ivanssons bilskrot”, som är en gammal bilskrot, som numera är som en gammal ”bilkyrkogård”, då bilarna är tämligen övergivna liksom de intilliggande husen. Numera så har bröderna Ivansson avlidit och platsen ute i skogen har blivit som en stor sevärdhet som lockar besökare från stora delar av världen. Besökare som promenerar runt bland bilvraken, där naturen så sakteligen börjar att ta över platsen genom att träd växer genom såväl bilar och genom dess attiraljer, som numera även skildrats i bokform. I mina ögon var det visserligen en speciell och annorlunda plats som är väl värd att besöka, men det var ändå inte någon direkt mysig, trevligt och prydlig plats, där bilar låg huller om buller. Inte ens min pappa som normalt gillar gamla skrotbilar, tycktes uppskatta doften av dessa gamla bilar som stod i skogen och rostade. Så om någon en dag i framtiden ska miljösanera denna plats, då lär den ha mycket jobb att göra. För den intresserade så lär det finnas en båtbrygga i närheten av bilkyrkogården, så att man kan ankomma till bilskroten med båt om man färdas på Dalslands kanal.
Efter besöket vid den gamla bilskroten så fortsatte vi med bilen längs en liten grusväg som tog oss in i Norge, innan vi kom ut på större vägar som så småningom ledde oss tillbaka till Sverige och till Dals-Ed.
I Dals-Ed så tittade vi på ”Eds MC- och Motormuseum” som är inrymt i en källare i ortens centrum. Där var det en hel del gamla motorcyklar, men också en del andra gamla saker, som exempelvis en sorts grammofonspelare, vari det låg en skiva med Rättviks spelmanslag. Detta var ju ett lustigt sammanträffande då det innebar att min pappas farfar (som varit död sen 1970-talet) antagligen spelade på skivan, eftersom att han var med i Rättviks spelmanslag, då han var musikalisk och dessutom var en så kallad ”riksspelman”.
Efter besöket vid ”Eds MC- och Motormuseum” så hämtade vi båttrailern som sedan några veckor stod parkerad i gästhamnen i Dals-Ed och sedan fortsatte vi med den och bilen till Sunnan hamn, där vi övernattade ännu en natt i båten, i den fina hamnen där det verkar exploateras och byggas många fina hus.

Efter denna tur på den 150-årsjubilerande Dalslands kanal, så var ännu en av de längre kanalerna i Sverige avverkad med min plastsnipa. Dalslands kanal visade sig vara en fin vattenväg (liksom de andra kanalerna som jag rest på), som jag gärna rekommenderar andra att också resa på!
Tyvärr var det lite ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet under denna varma sommar, men vad jag förstått så är det inte helt ovanligt att det kan vara något ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet, även under något blötare somrar än den torra sommaren 2018.
Dalslands kanal visade sig vara en kanal som många kanotister tycks ha upptäckt, då det i delar att kanalsystemet var väldigt många kanotister från olika delar av världen. Kort sagt så tycks marknadsföringen av kanalen ha lyckats bra mot personer som vill uppleva den svenska vildmarken från kanot och det tycktes vara smidigt att hyra kanoter längs kanalen, då det var tydligt att det var många som hade hyrt kanoter invid kanalen. Det lär även finnas möjlighet att köpa ett kombinationserbjudande, som innebär att man hyr dressin åt ena hållet och kanot åt andra hållet, vilket jag anar att leder till en trevlig tur. I de hyrda kanoterna låg det ofta plasttunnor med lock, i vilka kanotisterna praktiskt kunde stoppa sin packning, så att den inte skulle riskera att bli blöt. Dalslands kanal tycks verkligen vara en riktigt kanotvänlig kanal, med tanke på att man tillåts att slussa både uppför och nedför med kanoter i slussarna (mot en avgift), vilket inte tillåts i alla kanaler.
Om jag tillåts att dra några jämförelser mellan Dalslands kanal och Göta kanal (vilken jag bedömer att är något mer välkänd och mer vältrafikerad än Dalslands kanal), så tillåter ju Göta kanal något större båtar än Dalslands kanal. Men båda kanalerna har relativt moderna slussar, där majoriteten av dem i de båda kanalerna regleras hydrauliskt, även om de båda kanalerna har låtit behålla några slussar där det endast är handkraft som gäller för att manövrera slussarna.
I Dalslands kanal så ingår inte hamnavgifterna i slussavgiften, vilket de till stor del gör i Göta kanal. I gengäld så är det dock billigare att passera samtliga slussar i Dalslands kanal än i Göta kanal, då en tur och returbiljett för slussarna i Dalslands kanal för en båt som mäter cirka sju meter (som min båt) kostar 2700 kronor, vilket är mindre än halva priset gentemot en tur och returbiljett genom hela Göta kanal (som däremot innehåller fler slussar). Vanligtvis kunde man betala hamnavgifterna med hjälp av Swish i Dalslands kanal, vilket ju var smidigt.
Detta blev alltså min sista båtresa med båten under 2018. Så under söndagen efter kanalresan fortsatte jag till Sälen och promenerade Ultravasan, och därmed efter målgången i Ultravasan kunde jag konstatera att jag hade klarat av en så kallad Vasatrippel. Detta då jag hade klarat av tre lopp från Sälen till Mora under samma år, nämligen Vasaloppet på skidor, Cykelvasan på mountainbike och Ultravasan som en rask promenad.
Därefter var min semester slut för denna gång och då jag fortsatte hemåt upp till Kiruna, så kunde jag konstatera att det hade varit en fin sommar. Något som inte minst de stora branddrabbade områdena vittnade om (där man inte ens fick svänga av in på skogsbilvägarna för tillfället), då jag i trakterna av Kårböle passerade genom några av dem, under söndagen på min bilresa hemåt.

Som avslutning kan jag nämna att under sommaren 2019 så blir det nog en längre båtresa via ett flertal kanaler och andra platser. Detta då jag tänkte färdas med min båt mellan Örebro och Arvika (även om färdriktningen ännu inte är bestämd) via bland annat Hjälmare kanal, Enköping, Uppsala, Strömma kanal, Göta kanal, Kinda kanal, Karlstad och Säffle kanal. Så för tillfället pågår planeringen inför den resan, då resan lär ta flera veckor att genomföra, med tanke på att sjövägen mellan Örebro och Arvika är betydligt mycket längre än fågelvägen mellan nämnda platser.

/Fredrik

Men den där höstkvällen 1998, var trots den något blodiga inledningen inte något som avskräckte mig från att fortsätta i scouterna, då jag var med i scouterna fram till sommaren 2005, då mitt sista deltagande i scouterna blev en resa med nattåget längs ”Stambanan genom övre Norrland” och ”Malmbanan” upp till Kiruna där flertalet av oss som var med traskade upp på Kebnekaises sydtopp, vilket blev mitt sista deltagande i scouterna och således första gången som jag för övrigt också besökte Kiruna. Så det blev liksom en ganska symboliskt lämplig avslutning på min tid som scout, då man på sätt och vis kan se det som att jag blev kvar här uppe i norr och på tågen på ”Malmbanan”.

Som scout kunde man ofta delta i något läger på sommaren, men det där med att åka på läger var inte riktigt något som jag gillade och deltog i så värst mycket. Sommaren 2001 var det ju ett stort scoutläger vid Rinkaby i Skåne (det som jag tyckte att verkade mest roligt med det var nog tågresan till och från lägret), men jag valde att inte vara med på det, liksom en del andra sommarläger som jag avstod genom åren, då jag hellre var med på hajker och andra aktiviteter. Väldigt slarvigt kan jag ju nämna att på ett läger så är man ju oftast på en och samma plats under flera dagar, där man ofta bygger upp ett basläger med tält och andra saker, medan hajker oftare är lite kortare äventyr, ofta i form av att man promenerar från ett ställe till ett annat, även om det absolut inte alls behöver vara på det sättet, även om min personliga erfarenhet ofta är denna. Men hur som helst så var jag i alla fall med på ett scoutläger på ön Vässarö i Roslagens skärgård under sommaren 2000, och i ärlighetens namn kan jag inte påstå att det var något utav de roligaste sakerna jag upplevt under tiden som scout, och som jag tidigare nämnde så var jag ju även med scouterna upp till Kebnekaise under sommaren 2005, vilket jag personligen tyckte att var en betydligt trevligare och mera minnesvärd upplevelse.
På tal om läger så orienterade jag ju en del när jag var mindre, och en sommar så anmälde jag mig till något sorts orienteringsläger, som mina föräldrar betalade, vilket jag valde att ändå inte vara med på, men i efterhand så fick jag ändå en T-shirt från lägret (som en vän hade tagit hand om) som ingick i min inbetalda deltagaravgift, men den T-shirten kändes aldrig bra att använda, då jag ju liksom skämdes för att ha anmält mig till lägret utan att varit med/vågat delta…

Den nyligen nämnda Kebnekaiseresan var absolut inte det enda trevliga upplevelsen med scouterna. Personligen så skulle jag här vilja nämna ännu en aktivet som var en av höjdpunkterna under scouttiden, nämligen paddlingen som vi genomförde i Strömsholms kanal under sommaren 1999, alltså för nästan 20 år sedan…
Det var nämligen så att det var en scoutledare som var uppväxt i Surahammar (som ligger längs Strömsholms kanal), så han och hans dåvarande partner tog med oss scouter på ett kanotäventyr i den då för mig okända Strömsholms kanal. Tanken var att vi skulle paddla ifrån Virsbo ut till Strömsholm vid Mälaren under cirka fem dagar. Så vi blev skjutsade av några föräldrar och ledare till den lilla orten i Virsbo i Västmanland (som är belägen ganska mitt på Strömsholms kanal, som sträcker sig från Smedjebacken i väster till Strömsholm vid Mälaren i öster). I Virsbo så började vi vår paddeltur och kom en bra bit redan under den första dagen, innan vi övernattade vid ett slussområde på kvällen.

Nästa dag kom vi ju också en bit…, men tempot som var beräknat att vi skulle hålla genom kanalen lyckades vi inte hålla, så redan under den andra dagen hade vi kommit efter i vår tidsplan, som var beräknad att vi skulle hålla för att hinna ta oss fram till Strömsholm på den beräknade tiden. För min del så var ju jag en av de äldre i scouterna i gänget på hela 12 år, medan ett flertal var ett eller ett par år yngre.
Själv så tyckte jag att turen var riktigt trevlig, men jag minnas att många tyckte att den var alldeles för tuff och kämpig, så jag minns hur flera var både trötta och lessna emellanåt, så vi blev alltså tvungna att dra ner på tempot och någon dag minns jag att vi inte paddlade något alls, utan att vi istället var i land och bodde två nätter på en camping och passade på att ta en promenad in till Surahammar. Tyvärr var det flera personer som valde att avbryta kanalresan efter hand, då turen var tuff, så det slutade med att jag och två andra personer fick paddla i en kanot och ha en annan kanot på släp, då deltagare avslutade äventyret i förhand, och det därmed blev tomma kanoter (eller i alla fall kanoter utan några personer i) som skulle tas med till målet för resan.
Med bland kanoterna var det också en liten roddbåt med en motor som olika personer (föräldrar eller möjligen också någon ledare) turades om att köra, men problemet var dock att dess motor krånglade, så till en stor del blev det till att ro sträckan istället för att dra nytta båtens motor, för de som bemannade denna båt. När vi hade varit ute så länge som det var meningen att vi skulle vara borta, så hade vi till slut nått fram till Hallstammar där vi avlutade kanalresan med att bada vid utomhusbadet vid campingen där, efter en kanalresa där vi hade burit kanoterna/rullat dem på kanotvagnar förbi vissa slussar, samt slussat oss nedför några andra av slussarna längs kanalsträcken som vi avverkat (som bara var medströms och således bara innebar slussning nedför).

Eftersom att tempot som var beräknat inför kanalresan inte hade upprätthålls, så nådde vi dock alltså bara fram till Hallstammar och inte ända fram till Strömsholm, som den ursprungliga tanken var med kanalturen, så det blev alltså en liten besvikelse för mig och således tog jag mig inte fram till Strömsholm under denna kanalresa, så det fick bli ett mål inför framtiden att försöka ta sig igenom kanalen på något sätt. I efterhand har jag ju också hört scoutledare som tyckte att det var ett för tufft äventyr som vi kom ut på, med tanke på vår ålder, men jag tycker ändå att det var en av höjdpunkterna under tiden i scouterna (även om det kanske ännu en gång ska poängteras att jag var en av de äldre scouterna i gruppen som var ute och paddlade), även om jag inte skulle bli förvånad om någon valde att sluta efter turen, som upplevdes som tuff för flera personer.
Detta var dock inte den enda gången som vi var ute och paddlade med scouterna, men detta är den mest minnesvärda och trevligaste kanotturen som jag varit med på med scouterna, även om jag även varit ute på fler trevliga kanotturer med souterna.

Men det skulle dröja fram till sommaren 2010, innan mitt nästa försök att ta mig igenom Strömsholms kanal skulle komma att genomföras.
Våren 2010 hade jag nämligen köpt en äldre bensindriven motorbåt (med inombordsmotor) i Torshälla utanför Eskilstuna, samt en begagnad båttrailer i Landskrona. Men redan under min premiärtur med båten i Siljan så råkade jag köra på en sten, så att skeddan (alltså fenan som sitter längst ner i vattnet under motorns drev) gick av.
Men hur det än var, så kom jag i alla fall under sommaren 2010 i väg upp till Norrbotten en tur med båten, som var upplastad på båttrailern. Men det blev bara en båttur med båten uppe i norr, då jag råkade skada ett av båtens sidofönster mot en brygga, därutöver så började dess generator krångla, även om jag lyckades ta mig tillbaka in till land den gången och inte nog med det, utan även båttrailern visade sig snedslita däck något enormt, så att jag även råkade ut för punktering, då det verkade som att den hade minst en vind axel.
Så även om jag skaffade en annan generator till båten så blev det inte något mer båtåkande i norr med den båten. Under 2010 så bytte vi också nederdelen på båtens drev som alltså hade en skadad skedda (sedan min premiärtur i Siljan), men då råkade vi visst montera ett drev med en alldeles för hög utväxling så att inte motorn orkade varva som den skulle kunna göra, så vi fick stoppa tillbaka delar från de skadade drevet in i det nyinförskaffade drevet, då vi upptäckte att de hade olika utväxlingar.

Hur som helst, så skulle jag och min mamma göra ett försök att åka genom Strömsholms kanal i augusti den där sommaren 2010. Vi var dock lite sent ute, men vi skulle i alla fall hinna genom kanalen uppifrån Smedjebacken ner till Mälaren innan kanalen stängde för säsongen, så vi införskaffade sjökort och annan dokumentation innan vi gav oss av ifrån gästhamnen i Smedjebacken, efter att vi sjösatt båten där.
I Strömsholms kanal så får man liksom följa en slusstidtabell, då slussningarna sker på bestämda tider, då liksom slussvakterna inte bara bemannar en enda sluss, utan istället följer de med kolonnen med båtar, genom att ta sig mellan de olika slussarna, vilket de vanligtvis gör med bil. Så vi som började vår båtresa uppe i Smedjebacken hade först ett antal sjöar att passera innan vi skulle vara framme vid första slussen vid Semla som ligger i Fagerstatrakten.
Fram till första slussen så anlände vi med god tidsmarginal och blev liggande en längre stund invid dess väntebrygga strax ovanför slussen, där det redan låg en annan båt (som vi legat bakom i princip hela vägen från Smedjebacken) med bland annat en hund i, som också väntade på slussning.
Men ungefär här någonstans så började de större problemen för oss. Vår båt började att gå riktigt dåligt i motorn, även om det inte kom som någon superöverraskning, då motorn knappast tillhörde båtens bästa sidor…
Han i den andra båten som också väntade på slussning och som för övrigt var från trakten, anade att det var vår tändspole som var dålig, eftersom att den var varm, själv vet jag ännu inte exakt vad problemet var, men jag vill minnas att båten i alla fall led av dåliga tändkablar, speciellt vid dess anslutningar.
Hur det än må vara, så lyckades vi i alla fall att ta oss igenom samtliga slussar som vi hade tänkt att passera under denna sena eftermiddag, även om det inte gick helt klockrent, då en trevlig slussvakt blev tvungen att dra oss i en tamp från sidan av kanalen längs vissa sträckor vid slussbassängerna, då vår motor inte var allt för samarbetsvillig.
Men vi kom i alla fall på något vis ända fram till gästhamnen vid Västanfors båtklubb i Fagerstatrakten, där vi övernattade i båten på natten, efter att ha lyckats fästa en boj i en aktertamp. De i den andra båten som vi slussade med, bodde ju i Fagerstatrakten, och snällt nog var de så hjälpsamma och snälla att de fixade fram en begagnad tändspole till vår båt (med hjälp av någon bekant), med förhoppningen att båten skulle gå bättre, så att vi problemfritt skulle ta oss ut till Mälaren.

Så på morgonen därpå lämnade vi gästhamnen där vi övernattat och i samband med att vi lämnade gästhamnen så fick vi också lite hjälp med att lämnane hamnen, från besättningen från en betydligt finare båt som också låg i samma gästhamn som oss, och som också var på väg mot Mälaren, precis som vi, även om den fina och snabba båten gav sig av en stund senare från gästhamnen än oss.
Vid inledningen på dagen så brummade i alla fall vår båtmotor på okej, men det tog inte lång stund innan den började att gå allt sämre, så till slut konstaterade vi att den gick för dåligt för att genomföra kanalresan, så vi vände om tillbaka till gästhamnen vid Västanfors båtklubb och fick då se den andra båten (som hjälpt oss på morgonen med att lämna hamnen) fortsätta ut mot Mälaren, vilket var ett mål som jag inte heller denna gång fick uppleva.
Utan istället fick vi ta tåget tillbaka till Smedjebacken, där vi hämtade bilen och båttrailern innan vi fick fortsätta med ekipaget till båthamnen där vi lämnat båten och då alltså fick vinscha upp båten på båttrailern och konstatera att denna båtresa fick ett abrupt slut.
Snällt nog så fick vi i alla fall tillbaka pengar hos hamnkontoret i Smedjebacken då vi berättade att vi hade betalt slussavgifter hos dem för att ta oss ända ut till Mälaren från Smedjebacken, men att vi nu bara hade kommit genom ett par slussar. Tacksamt nog så fick vi då tillbaka mellanskillnaden från det belopp vi hade betalt, gentemot hur många slussar som vi faktiskt hade slussat oss igenom, denna gång. Vi var ju även ute så pass sent på säsongen, så vi skulle ju inte heller hinna ta oss igenom kanalen vid något senare tillfälle under samma sommar.

Efter denna strapats blev det aldrig några fler långresor med denna båt, utan det blev bara några kortare resor på Siljan med omnejd, då den vid ett tillfälle började koka strax utanför hamnområdet i Rättvik och vid ett annat tillfälle så råkade jag köra på grund med båten under bron vid Gråda. Så våren 2013 så sålde jag bort båten och trailern till en man i Jämtland, så jag hoppas att han har haft mera lyckosamma båtresor med båten…

På fredagsmorgonen vaknar jag inför en ny dag i båten och denna dag ska jag få nytt sällskap i båten, nämligen av min vän Jonas som kör bil till Smedjebacken, för att där fortsätta med tåg till Fagersta C, där jag ska möta upp honom.
Tyvärr så är han något sen till Smedjebacken, så att han parkerar bilen i närheten av järnvägsstationen istället för vid båthamnen, som den ursprungliga planen var, då vi ju har tänkt att anlända till båthamnen med båten på söndagskvällen. Men då han får information om att tåget han ska åka med kommer att bli försenat på grund av ett spårfel, så parkerar han om bilen, så att den blir parkerad vid båthamnen i Smedjebacken istället för vid järnvägsstationen, då han enligt informationen om tågförseningen bedömer att han ska hinna med omparkeringen. Men när han tagit sig tillbaka till järnvägsstationen får han vänta länge på att något tåg ska dyka upp och till slut konstateras det att tåget minsann rullat iväg från järnvägsstationen tidigare än vad den beräknade förseningen från början var beräknad till, så nu hade han alltså missat tåget, då det inträffat som så lätt kan inträffa, nämligen att tåget som hade en ny beräknad avgångstid till en viss tid, lyckades komma iväg tidigare än den beräknade förseningen. Så precis som vanligtvis utropen lyder vid tågförseningar, om att tiden är preliminär och kan komma att ändras både framåt och bakåt, så kom alltså detta tåg iväg tidigare än vad dess försening var beräknad till i början.
Således befann jag mig vid båten vid Västanfors och min vän och tillika slusshjälp i Smedjebacken, då tåget hade avgått. För mig började det nu att bli hög tid att snart ge mig av i min långsamma båt, då jag hade cirka 20 kilometers båtresa framför mig till dagens första sluss som var vid Virsbo och som skulle slussas igenom klockan 09:40, så det började bli tajt att invänta Jonas om han så skulle köra bil fram till mig och antagligen omöjligt om han skulle ta nästa tåg till mig, så vi bestämde att jag själv skulle köra båten till Virsbo, dit Jonas i stället skulle köra sin bil och möta upp mig strax intill dagens första sluss, för det var ju först vid slussen som jag skulle komma att behöva hans hjälp.

Så jag lossade själv tamparna från bryggan och gled ned till Virsbo över framförallt ett flertal lite större sjöar som Stora Aspen, Lilla Aspen och Åmänningen innan jag kom fram till slussen i Virsbo, där för övrigt min kanotresa på kanalen under sommaren 1999 började.
Men denna dag var det alltså inte någon kanotresa som väntade mig i Virsbo, men väl min vän Jonas som redan var på plats strax ovanför slussbassängen, där han klev ombord i båten en liten stund innan det var tid för slussning.
Även här var vi den enda båten som skulle nedåt genom slussbassängen, så vi slussade tidtabellsenligt oss genom slussen och kom ut på den lilla Virsbosjön. Vi åt varma smörgåsar som vi tillagade på det fotogendrivna Wallasköket, som dock började krångla därefter, och som inte ville fungera något mer på denna båtresa (även om jag senare fått igång det igen).

Strömsholms kanal går till stor del genom Kolbäcksån, så vi bjöds inledningsvis på en fin kanalresa genom Västmanland, bland gamla stora byggnader, där en del av dem var i fint skick, medan en del av dem istället var fallfärdiga.
Förmiddagen fortsatte enligt slusstidtabellen genom ett flertal slussar, där avstånden mellan slussarna varierade och så småningom kom vi fram till sjön Stora Nadden och därefter den lite mindre sjön Lilla Nadden, där vi fick göra ett vägval om man ville fortsätta in mot gästhamnen i Ramnäs eller in i den smala kanalen som ledde vidare ner mot nästa sluss, som alltså var vid Ramnäs.
Eftersom att vårt mål var att fortsätta kanalresan så fortsatte vi in i den smala kanalen vidare mot slussen (i denna smala kanal kunde vi i det harmoniska landskapet dock se en gammal fritidsbåt som sett sina bättre dagar och nu låg vid sidan och förfulade den harmoniska kanalen som löpte fram i den täta skogen), men eftersom att det var en lång inplanerad gångtid från föregående sluss till slussen vid Ramnäs (antagligen för att det var inplanerat att man där skulle hinna med en lunchrast), så passade vi på att göra en avstickare in mot vänster då man kunde svänga in mot vänster, ungefär mitt i den smala kanalen som ledde mot slussen. Där inne kunde man antingen komma till ett vattenkraftverk, alternativt till en bro om man istället körde i mera nordlig riktning, så vi åkte till bron och kunde konstatera att bron var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi vände om och fortsatte ut i kanalen igen och vidare mot slussen vid Ramnäs.
Om vi hade kommit under den låga bron, så hade man kunnat ta sig upp till gästhamnen vid Ramnäs även denna sjöväg, då bron var en vägbro som ledde ut till en ö, som man alltså lär ha kunnat ta sig runt om man hade haft en väldigt låg båt.
På andra sidan ön låg alltså Ramnäs gästhamn. Strax innan vi kom fram till Ramnäs sluss så passerade vi under en öppningsbar bro som, dock inte behövdes öppnas för oss, även om det var exakt på marginalen att vi kom under en av brons båda balkar, det var nämligen så precis att vi kom under bron att vi inte kom under bron först, men då Jonas ställde sig långt bak på båten så tog vi oss under bron, utan att den behövde öppnas…

Väl framme vid slussen som vi anlände till en liten stund innan det var dags att slussa, där låg det redan en träroddbåt som väntade på slussning. Om jag förstod saken rätt så var den äldre mannen i båten en norrman som höll på och rodde från Smedjebacken och var på väg till Stockholm.
Ungefär när det var dags att börja slussa så ringde det i slussvakternas telefon. Det var nämligen så att det var två andra båtar som hade träffats på kanalen och övernattat vid Ramnäs gästhamn som också ville vara med och slussa, men som hade kommit i väg lite sent därifrån, så de ville gärna att slussvakterna skulle invänta dem. Slussvakterna frågade mig och Jonas om det var okej för oss att invänta dem (dock utan att nämna vad konsekvenserna kunde bli) och det var ju helt okej för oss att invänta dem, för vi behövde ju inte komma fram så värst tidigt framåt kvällen till Mälaren.
Så efter en stund öppnades bron som vi nyligen precis tagit oss under, också dök de två båtarna upp och det lustigaste var att det var två båtar uppifrån Siljan, den ena en plastbåt från Mora och den andra en mycket fin gammal salongsträbåt som hörde hemma i Rättvikstrakten, och inte nog med det. Båten och dess besättning från Rättvikstrakten var ju Jonas grannar som han kände mycket väl, så det var ju allt ett lustigt sammanträffande som inte alls var planerat, även om Jonas visste att de skulle ta sig fram på kanalen någon gång under sommaren. Den båten var nämligen på väg från Smedjebacken (dit den hade åkt maskintrailer) till Västerås, där de hade hyrt en hamnplats åt båten ett tag, för att kunna åka med båten i Mälaren, och nu var de alltså på väg dit i långsamt tempo.
Det var visst inte bara så att det var Jonas grannar i den ståtliga träbåten, utan han som körde båten var inte bara granne till Jonas, utan i efterhand har jag även förstått att det var min mammas träslöjdslärare som hon haft i träslöjd för åtskilliga år sedan i grundskolan…, om inte det vore nog så visade det sig att även de i plastbåten från Moratrakten, hade träffat Jonas tidigare, då Jonas och en bekant till dem spelat tillsammans i samma band.
Så fram till denna sluss hade vi varit den enda båten som slussat nedåt i kanalen, men nu var vi helt plötsligt fyra båtar (varav en roddbåt) som tillsammans fyllde upp slussbassängen ganska så väl.
Den andra plastbåten och den gamla träbåten hade som mål att ta sig fram till Hallstahammar och dess gästhamn vid Sörkvarns sluss för dagen, medan vi ännu hade siktet inställt på att komma ut i Mälaren under fredagen.
När vi lämnade slussområdet vid Ramnäs så fortsatte vi till nästa slussområde som var vid Surahammar, dit vi anlände som första båt, även om vi knappast hade den snabbaste båten i kolonnen, men under kanaletapperna, så spelar det ju ändå ingen roll om båten är snabb eller inte, för man får ändå inte köra speciellt snabbt, annat än över de öppna sjöarna, men slusstidtabellen är ändå lagd för att man ska kunna köra med en låg fart hela tiden, eller sisådär fem knop.
Strax innan vi anlände till slussområdet i Surahammar så passerade ”Campingbadet” vid Magsjön, som jag vill minnas att var den camping som vi bodde två nätter vid under den där kanotturen för nitton år sedan, som jag inledningsvis berättade om. Då vi och de andra två motorbåtarna kommit fram till slussområdet i Surahammar, och redan då var sena, så visade det sig att vi minsann även skulle invänta roddbåten, som kom en ett bra tag efter oss, då den inte lyckades hålla det tempo som slusstidtabellen var beräknad att man skulle hålla.
Men så småningom så dök roddbåten upp och vi kunde påbörja nedslussningen även vid detta slussområde, och i ärlighetens namn så tycker jag ändå att norrmannen var relativt snabb på att ro!
Slussningarna med roddbåten var dock lite väl spännande då norrmannen ofta stod upp i sin roddbåt i slussarna och periodvis uppstod det ju ganska så rejäla strömmar i slussarna, så tyvärr stod roddbåten långt ifrån alltid parallellt med slussbassängens sidovägg, men lyckligtvis ramlade aldrig norrmannen i vattnet i någon sluss, även om det ibland var lite väl spännande hur det skulle gå för honom…
Då det ofta var ont om plats i slussbassängerna, så att det var trångt att ro i bassängerna, så liksom paddlade istället norrmannen i slussbassängerna med hjälp av ett öskar tillverkat i trä (precis som roddbåten).
Fortsättningen av dagen löpte på enligt samma princip, nämligen att vi med motorbåtar kom fram först till de resterade slussbassängerna, där vi sedan fick invänta roddbåten som dök upp en stund senare.

Så till slut hade vi slussat oss fram till gästhamnen vid Sörkvarns sluss (vilket är en gästhamn som ligger mellan ett par slussar) som ligger vid Skantzö Bad och Camping vid Hallstahammar, dit vi anlände så sent att vi inte fick slussa något mer under denna dag, och således fick lov att stanna för dagen och därmed hann vi alltså inte ända ut till Mälaren under fredagen som vår plan var och som slusstidtabellen sa att vi skulle hinna (om jag förstått slusstidtabellen rätt, även om den var något tvetydig).
Detta eftersom att vi inväntat de andra båtarna uppe vid Ramnäs (utan att veta om att konsekvensen av att vi inväntade dem skulle bli att vi inte hann längre än hit under dagen) och roddbåten vid flera slussar, så även om vi inte hade inväntat de andra motorbåtarna så hade vi nog blivit så sena att vi inte hunnit längre än till denna gästhamn i alla fall, eftersom att vi antagligen ändå hade fått invänta roddbåten...
Eftersom att vi inte hade obegränsat med tid för vår kanalresa så var vi ju tvungna att avsluta resan senast under söndagskvällen, eftersom att Jonas började arbeta på måndagsmorgonen och jag skulle hinna ända hem till Kiruna till på tisdagen för att hinna börja arbeta då, så därför var vi ju tvungna att hinna ända ut till Mälaren under fredagen, om vi skulle hinna ända tillbaka till Smedjebacken med båten till på söndagskvällen, något vi nu fick konstatera att vi inte skulle hinna.
Så nu ställdes vi inför två valmöjlighet, antingen att vända om redan på lördagsmorgonen mot Smedjebacken, utan att ha nått ända fram till Mälaren denna gång heller, eller helt enkelt fortsätta vår resa ut till Mälaren, utan att åka hela vägen tillbaka upp till Smedjebacken igen.
Detta val blev dock lätt, då jag naturligtvis ville ta mig fram till Mälaren!, och för min del gjorde det ju inte heller så mycket att vi inte skulle hinna tillbaka genom kanalen, då jag ju i alla fall skulle hinna ta mig igenom kanalen åt ett håll åtminstone!
Som en ren bonus så skulle det ju inte heller behöva bli så sent på söndagskvällen, innan vi skulle vara klara med vår resa om vi nu bara åkte genom kanalen i en riktning. Om vi istället skulle ha åkt båt hela kanalen tillbaka till Smedjebacken så hade vi ju anlänt dit relativt sent på söndagskvällen, så det kunde ju ses som något positivt att vår resa kunde avslutas lite tidigare på söndagen, med tanke på att jag hade många mil att köra bil under måndagen och Jonas skulle upp tidigt och jobba på måndagsmorgonen.
Men jag kan ändå tycka att det var lite konstigt att inte kanalbolaget såg till att vi hann ända ut till Mälaren under fredagen, med tanke på att vi minsann hållit tidtabellen punktligt ända till Ramnäs, där vi blev sena på grund av andra båtar, även om jag också tycker att det är positivt att även såväl sena som långsammare båtar tillåts att passera kanalen, även om de inte kan upprätthålla den planerade hastigheten på fem knop. Men för mig som är van vid hur det brukar fungera att följa tidtabeller på järnvägen så brukar man ju inte bli fasthållen till nästa trafikdygn, innan man är framme vid slutstation bara på grund av att man blivit sen, på grund av att andra tåg orsakat ens försening. I detta läge tycker jag att Trafikverkets trafikledningscentraler sköter tågtrafikledningen mer exemplariskt, än hur en försening på kanalen hanterades i detta fall.
Men som sagts så gjorde det ju inte heller oss något att vi inte kom längre denna dag, i annat fall så kanske vi hade försökt att tjata oss till att bli framsläppta ända ut i Mälaren under fredagen.

Nu fick vi ju istället förmånen att umgås med de andra motorbåtarnas besättning och således även Jonas grannar, med vilka vi passade på att äta en god grillbuffé på campingen invid gästhamnen där vi nu blivit strandsatta.
Som kuriosa kan jag ju även nämna att det var vid just denna camping som vi avslutade kanotfärden på kanalen sommaren 1999, så nu skulle vi minsann ta oss ut i Mälaren och inte tvingas vända om här…
På campingen som låg i anslutning till gästhamnen var det mycket folk och bilar efter som att det var den stora bilträffen ”Power Big Meet” i den relativt närbelägna orten Västerås.

På lördagsmorgonen hade det fina sommarvädret tyvärr bytts ut mot ett regnväder, då vi satt i båten och åt frukost (som bland annat bestod av varmt bröd från campingbutiken), innan det var dags att fortsätta vår kanalresa nedåt längs kanalen.
Även denna dag så var vi samma tre motorbåtar och roddbåten som skulle fortsätta nedåt längs kanalen. Förövrigt stod det ytterligare en båt i gästhamnen där vi övernattat, men den båten tror jag att var på väg uppåt i kanalen.
Något stressigt blev det allt för mig som varit uppe vid campingen och bland annat lämnat tillbaka korten till servicehuset, eftersom att de andra båtarna redan var på väg in i den närbelägna slussen då jag kom tillbaka till båten, men som tur var hade Jonas startat motorn och det mesta var klart så att vi kunde också ta oss in i slussen relativt omgående.
Under den regniga förmiddagen, så slussade vi oss ut genom ett flertal slussar innan vi var nere på Mälarens vattennivå, efter att ha mött några andra båtar som var på väg uppåt i kanalen.
I vissa kanaler som jag åkt igenom så får man använda egna tampar, för att hålla båten längs med slussväggarna och i vissa andra kanaler, har man istället fastmonterade tampar vid slussarna, vilket var fallet med just denna kanal, så man behövde alltså inte använda sina egna tampar i slussarna. Men en risk med att tamparna är kvar i slussen är ju den att om man har otur så kan de ju fastna i båtmotorns propeller, men som tur var så har det inte hänt mig ännu.
Dock så råkade en dylik tamp fastna i flaggstången längs bak på vår båt när vi skulle köra ut ur en sluss, så att flaggstången gick av och en annan båt fick blocka upp flaggan åt oss…
I någon sluss lät det dock som att tamparna var extra stöldutsatta, så där fick helt enkelt slussvakterna låsa in tamparna när de inte används.
När vi hade åkt under både länsväg 252 den närbelägna järnvägen så stannade vi och de andra två motorbåtarna till vid Borgåsunds Gästhamn och Café, där vi passade på att äta lunch och funderade på hur vi skulle fortsätta vår båtresa, nu när jag till slut hade tagit mig igenom hela Strömsholms kanal, för första gången!
Jag kunde konstatera att det var en fin kanal, som inte tycktes vara så värst välanvänd och exploaterad som exempelvis Göta kanal, men den tillåter ju också mera begränsade mått på båtarna, framförallt i höjdled, då dess segelfria höjd bara är 2,5 meter på grund av ett flertal relativt låga broar, som inte är öppningsbara.
Men med tanke på dess närhet till Stockholms och andra stora orter, så kan jag tycka att det borde kunna vara mer trafik på den fina kanalen, då jag skulle kunna tänka mig att fler gärna vill upptäcka den fina kanalmiljön. Till skillnad emot Dalslands kanal, så upplevde jag inte heller att det var så värst många kanoter i kanalen, då jag bara såg ytterst få kanotister i kanalen.
Det är ju trevligt att alla slussar i kanalen manövreras för hand, till skillnad emot i många större kanaler, där istället många slussar är hydrauliska. Vad jag har hört så lär det ibland kunna vara något ont om vatten i kanalen som i huvudsak följer Kolbäcksåns sträckning, som har ett flertal kraftverk (som är belägna vid nästan alla slussar), men det var då inget som jag märkt av under denna fina sommar.

När vi ätit lunch och övervägt några olika alternativ hur vi skulle fortsätta vår båtresa där exempel på tänkbara alternativ var att fortsätta till Arboga eller Köping eller någon annan ort vid Mälaren, alternativ att vända tillbaka och fortsätta en bit uppåt i Strömsholms kanal igen (där vi ju trots allt redan hade betalt för en returbiljett) eller helt enkelt fortsätta genom ännu en kanal fram till Hjälmaren, alltså genom Hjälmare kanal, så kunde vi enas om att styra vår fortsatta färd till Västerås, via en omväg förbi orten Torshälla.
Så när vi ätit färdigt vår lunch så fortsatte vi alltså vår båtfärd ut på Mälaren och skildes ifrån de andra båtarna som vi åkt en stor del av Strömsholms kanal tillsammans med.
Den norska roddaren (som jag inte kan låta bli att tycka att påminde en del om kanotisten i ”Göta kanalfilmerna”) var dock inte med oss och åt lunch vid Borgåsund, men jag tyckte mig se honom passera under länsväg 252 och järnvägen vid Borgåsund, men vart han sedan tog vägen, det vet jag inte, då vi inte såg till honom något mer sedan, men någon nämnde att han lär ha varit på väg till Stockholm. Så vad vet jag, kanske var han redan framme i Stockholm innan vi hade nått Västerås…

Efter en stunds guppande på Mälaren så passerade vi under Kvicksundsbron och ungefär i samband med passagen av Kvicksundsbron så blev vi omkörda av den andra plastbåten som vi slussat tillsammans med i kanalen, alltså den båten som hörde hemma i Mora i Dalarna och det var sista gången under båtresan som jag såg till den båten.
Den båten hade alltså åkt båttrailer till Smedjebacken och skulle antagligen tas upp ur vattnet vid Mälaren någonstans, innan den skulle åka båttrailer tillbaka upp till Dalarna igen, men besättningen på den båten funderade på att först ta en utflykt till platsen med just namnet ”Mora” som även återfinns invid Mälaren vid Eskilstunatrakten, så antagligen var de på väg dit, då de körde om oss.

För vår del så fortsatte vi in i Torshällaån och sedan länge hade det fina sommarvädret återkommit till oss, som dock inte var med oss under inledningen av dagen.
Där körde vi först fram till den nedersta av slussportarna i Torshälla kanal (som leder in till Eskilstuna), som dock är stängd sedan några år tillbaka då några slussportar måste bytas ut, vilket antagligen kommer att vara fixat inför sommaren 2019, även om renoveringen av kanalen dragit ut på tiden. Eftersom att kanalen för tillfället är stängd, så kunde vi inte slussa oss igenom några slussar i den kanalen i år, så det får bli ett projekt till ett annat år, även om jag inte kan komma så värst långt i kanalen med min motorbåt, då kanalen är överbyggd av ett flertal riktigt låga broar, varav några är så låga att de endast erbjuder en segelfri höjd på 1,2 meter.
Efter en kortare landstigning vid den nedersta slussen så vände vi om, men när vi åter kom till en ett vägval (som vi passerat en stund tidigare) i ån, så passade vi då på att ta en avstickare in förbi gästhamnen i Torshälla och vände sedan inte om förens vi möttes av en bro som var så låg att vi inte kom under den, en liten bit bortanför Torshälla gästhamn i Torshällaån.
Det var för övrigt i just Torshällaån, i vilken vi nu befann oss, som jag en vårdag i april 2010 (med mycket strömmande vatten in ån) införskaffade min tidigare båt som skulle visa sig ha en trilskande bensinmotor och som således satte stopp för min förra resa i Strömsholms kanal. Men denna gång var det tack och lov ingen motor som stoppade vår resa på Strömsholms kanal, men istället så tog det stopp för det svenska fotbollslandslaget, när vi var i Torshällaån och tittade runt, det var nämligen just då som det svenska fotbollslandslaget förlorade mot England och således åkte ur fotbolls VM.

För vår del så var inte resan riktigt slut ännu, utan nu var det dags för oss att korsa Mälaren i nordlig riktning, då vi nu skulle ta oss upp till Västerås, dit vi anlände lite senare på kvällen och kunde konstatera att det var mycket folk i den stora centrumnära gästhamnen då det stora bilevenemanget ”Power Big Meet” pågick i staden.
Vi lämnade båten lite tillfälligt vid en liten brygga, med relativt få båtar invid, eftersom att vi var tvungna att köra under en ganska låg bro för att komma fram till bryggan där vi gick iland och handlade lite kvällsmat i en kioskvagn längs ett promenadstråk. Vi kunde konstatera att om vi ville så kunde vi få bo i gästhamnen, då det fanns plats även för oss där, trots att det var mycket folk i hamnen, likaså nämnde några ombord på en båt vid en hyrd båtplats, att vi nog kunde få stå vid deras grannbåtplats (om det hade varit fullt i gästhamnen) då grannbåten lär ha varit ute på resa.
Men istället för att stå vid den för kvällen livliga centralt belägna hamnen, så åkte vi vidare till en annan båthamn där Jonas granne hade hyrt en båtplats, som vi kunde få låna under natten, eftersom att de ändå inte skulle komma förrän under morgondagen, då de tänkte övernatta vid Kvicksund under lördagskvällen. Så vi valde att låna den båtplatsen, som låg en liten bit utanför de mest central delarna av staden, dit vi anlände med tända lanternor under den sena julikvällen efter att ha glidit fram bland Västerås hamnar (där även Sjöräddningssällskapet tycktes vara ute under kvällen) och vår trecylindriga dieselmotor nu fick stoppas för sista gången under lördagen.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt.  Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.

Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.

När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.

Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.

Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.

När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.

Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.

I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.

Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.

Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.

Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.

I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.

Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.

Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.

Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.

Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.

Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.

Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.

Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.

Även under denna dag fick vi se säl.

I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.

Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.

På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
 
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.

Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.

Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).

Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.

Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.

Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.

Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.

Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.

Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.

I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.

Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.

Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.

Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.

Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.

Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.

Dagen inleddes med att min mamma fortsatte hem med buss och tåg från Sjötorp, medan jag istället fortsatte norrut på Vänern till Otterbäcken för ett glasstopp. I Otterbäcken så tittade jag lite på den lilla orten och dess stationsområde, varifrån järnvägsspåret numera har ersatts av en cykelväg på banvallen.

Efter mitt stopp i Otterbäcken, så fortsatte jag min båtresa till Kristinehamn, längs Vänern, som denna dag var riktigt stilla och fin, till skillnad emot föregående dag, då dess vågor gick höga, då vi ankom till Sjötorp. I Kristinehamn så övernattade jag i gästhamnen.

I normala fall hade man kunnat komma längre in med båt i staden Kristinehamn (än bara till gästhamnen), genom att följa ån som leder in i stadskärnan, men då jag var på platsen så pågick byggnadsarbeten, då man hade rivit en järnvägsbro, som skulle ersättas med en ny bro, alldeles bortanför gästhamnen i Kristinehamn. Så vid mitt besök i staden var det inte möjligt att komma längre med båt, än till gästhamnen i Kristinehamn.

Från turistbyrån i Karlstad, där jag betalade gästhamnsavgiften, så fick jag fina rejäla påsar att använda för sopsortering i båten, för att vara rädd om de fina vattnen, som man färdas på med båt och så att man exempelvis inte ska skräpa ner naturen med plast. Tyvärr låg även dessa rejäla sopsorteringspåsar inpackade i just en plastförpackning, som tyvärr råkade fångas av vinden, så att plastförpackningen råkade blåsa ner i vattnet och bli ännu en plastförorening i vattnet. Så miljöpåsarnas förpackning ledde tyvärr till ännu mer nedskräpning... Min ambition var inledningsvis att promenare till andra sidan av ”Inre hamnen” och plocka upp plastförpackningen, då den flutit dit, men tyvärr lyckades jag inte få upp plastförpackningen, när jag väl promenerat till andra sidan av ”Inre hamnen”.

Jag passade på att äta lunch, och promenera runt en del i den kaffedoftande staden Karlstad. Jag promenerade bland annat till slussen i Karlstad (som heter ”Carlarnas sluss”), vilken är belägen längs Pråmkanalen inne i Karlstad. Slussen trafikeras av så kallade ”Båtbussar” (vilket är båtar) som är en del av Karlstads kollektivtrafik, då Karlstad och dess omgivning till stor del är uppbyggt på land, som kan liknas vid stora öar i Vänern och den intilliggande Klarälven.
Det finns visserligen bara en sluss i Karlstad, vilken leder den så kallade Pråmkanalen genom Karlstad och upp i Klarälven. Trots att det bara finns en enda sluss i Karlstad, så lär det vara möjligt att åka som en rundtur i Karlstad, genom att exempelvis åka genom slussen åt ena hållet och sedan följa någon av Klarälvens naturliga vattenvägar tillbaka ut i Vänern, då nivåskillnaden i slussen är relativt liten.

Efter att jag pratat med några slussvakter vid slussen i Karlstad, så fick jag besked om att det var helt okej (och gratis) för mig att slussa mig genom slussen. Så jag gick tillbaka till min båt och hämtade den, och styrde sedan i mot slussen i Pråmkanalen, där jag sedan blev uppslussad tillsammans med en så kallad ”Båtbuss”, efter ett något besvärligt möte i Pråmkanalen, då jag under en stund inte hade tillgång till någon väntbrygga, där det uppstod en viss väntan, nedanför slussen.

Efter att jag slussats upp genom slussen och fortsatt uppströms i Klarälven en liten bit, så vände jag om ganska omgående, då det var besvärligt att veta var älvens alla sandbankar var belägna, och jag misstänker att jag kanske även var på en sandbank en vända, då det gick aningen tungt en stund.
Så för min del vände jag alltså om, tämligen omgående och fortsatte tillbaka ut genom Pråmkanalen och dess sluss (där jag nu fick slussa som enda båt) i Karlstad.

Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, och regnet stundtals öste ner under dagen, så att jag inte fick uppleva ”Soliga Karlstad” från sin bästa sida.
Efter mina slussningar, så fortsatte jag till Lillängshamnen vid Skoghall, dit jag anlände och övernattade och tog ett par kvällspromenader, efter att jag tagit mig dit via den förhållandevis långa sjövägen genom Vänern, då jag valde att köra söder om Hammarön, för att komma till Skoghall.

Efter en natt med mycket åska, så gick båtresan vidare från ett dimmigt Skoghall vid lunctid, fram till ett strålande väder i Ekenäs.
Ekenäs ligger i princip längst ut på udden/halvön ”Värmlandsnäs”, som sträcker sig ut i Vänern mellan Skoghall och Säffle.
Vid Ekenäs finns en fin camping och gästhamn, med tillhörande restaurang, dit ja nådde fram efter en längre sträcka mellan många gröna och röda bojar, på slutet av min dagsetapp.
I Ekenäs övernattade jag i gästhamnen, där månen sken över hamnområdet, efter en vacker kväll med soppmiddag som åtnjöts ute på akterdäcket, då vädret åter hade blivit toppenfint!

Under fredagen så gick min resa vidare från Ekenäs in mot Säffle. Det finns visserligen en inre farled mellan Ekenäs och Säffle, där man i stort följer Värmlandsnäs västra strandlinje, men jag valde istället att till stor del färdas längre ut på Vänern, för att spara lite tid och hinna fram i tid till slussen i Säffle, där jag förbokat slussning, för att ta mig upp genom slussen.

I Säffle blev jag alltså uppslussad genom slussen och fortsatte sedan att följa Säffle kanal (eller "Vikingaleden" som den också kallas) upp genom den relativt strömma Byälven (jag skulle gissa att det ännu var en del vatten från vårens snösmältning i älven), samt Harefjorden, Björnöflagan, Söljeflagan och Glafsfjorden, fram till Kyrkviken vid Arvika, där jag övernattade i en gästhamn i Arvika, efter att jag tagit en kvällspromenad.

Säffle kanal följer alltså Byälven mellan Vänern och Glafsfjorden, och kanalens enda sluss finns i Säffle, vilket är en sluss med något större mått än Göta kanals slussar, då det fram tills för ett antal år sedan även gick fraktfartyg i kanalen.

Under min resa upp längs Säffle kanal så passerade jag ”Värmlands Vikingacenter” i Nysäter, den lindragna bilfärjeleden ”Högsäterleden”, som trafikeras av Trafikverkets färjerederi och byggandet av en damm, som ska verka som ett översvämningsskydd vid Kyrkvikens inlopp från Glafsfjorden. Anledningen till att man bygger denna damm, som ska verka som ett översvämningsskydd, är för att mildra risken att Arvika ska översvämmas igen, vilket skedde rejält år 2000.

Under söndagen gick båtresan vidare söderut i Säffle kanal och dagens första stopp gjordes i gästhamnen i Klässbol, där det fanns både en fyr och en upplåst klubblokal, som man hade tillgång till. Från hamnen i Klässbol promenerade jag till en lanthandel (för glassinköp) och vidare förbi en gammal folkpark till ett linneväveri, där jag liksom andra besökare fick titta in i linneväveriets tillverkningslokaler.
Efter mitt besök i linneväveriet, så gick jag vidare till en närbelägen gammal kvarn, som numera innehåller ett café med det passande namnet "Kaffekvarnen", där jag inhandlade fika, innan jag fortsatte tillbaka till båten som låg och väntade på mig i gästhamnen.
Sedan under dagen följde ett kort stopp vid en brygga vid Stömne naturreservat.

Därefter gjorde jag ett stopp vid Södra Högsäter, där bilfärjeleden ”Högsäterleden” korsar Byälven (och därmed även Säffle kanal) mellan Högsäter och Fyksnäs, tack vare linfärjan ”Byälvan” som trafikeras av Trafikverkets färjerederi. Färjeleden lär vara Värmlands sista kvarvarande allmänna färjeled, och även Sveriges kortaste allmänna bilfärjeled, då färjeleden endast är 75 meter lång. Färjeleden trafikeras av Trafikverkets färjerederis i driftvarande både minsta och äldsta bilfärja, som är byggd redan 1955. Linfärjan lär faktiskt en gång i tiden ha varit eldriven, innan den konverterades till dieseldrift 1963 (vilket ju låter motstridigt, med tanke på nutida ombyggnader av båtar och fartyg, då miljöargumenten ofta väger tungt).

Dagens sista stopp skedde sedan vid Nysäter, där det både finns en öppningsbar landsvägsbro (som inte behövde öppnas för min förhållandevis lilla båt) och ”Värmlands Vikingacenter”, med några tillhörande vikingabåtar.

Efter att mörkret hade sänkt sig över trakten, så nådde jag fram till Säffle, där jag övernattade vid en gästbrygga, strax uppströms om slussen i Säffle. Under söndagens sista kvällsetapp såg jag många som var ute och fiskade från sina båtar, i den fina junikväll, så jag var inte alls den enda båten som gled fram med tända lanternor på det mörka vattnet.

Under måndagen blev jag nedslussad genom Säffle kanals enda sluss, som finns i Säffle, och jag passade även på att ta en promenad och titta runt lite i Säffle, innan jag fortsatte ut på Vänern igen med båten. Även denna gång, så höll jag mig en bit ut på Vänern, istället för att köra den mera strandnära farleden, som till stor del går inomskärs längs med halvön/udden Värmlandsnäs.

Framåt kvällen nådde jag fram till Lurö, där jag gick i hamn i Stenstaka, efter att jag lyckats förtöja båten vid en brygga.
I hamnen var det ytterligare någon båt, men det som framförallt drog min uppmärksamhet till sig, var lastfartyget Bonita, som lastat med djurfoder hade råkat köra på grund vid skäret Stenskär, strax utanför Lurö, tidigt på söndagen. Så denna kväll syntes även kustbevakningens båt befinna sig vid det grundstötta lastfartyget.
 
Under kvällen så tog jag en promenad på Lurö och promenerade upp till Korsön, längst upp i norr på Lurö. Där drog jag mig fram och tillbaka, till en liten holme, med en mycket liten lindragen flotte/linfärja. Väl tillbaka efter min kvällspromenad så övernattade jag i min båt, vid gästhamnen invid STF-vandrarhemmet vid Stenstaka på Lurö.

Dagen inleddes med en långpromenad på Lurö, där jag utforskade ön och kunde konstatera att mycket av öns service inte hade hunnit öppna för säsongen ännu, som exempelvis: ”Restaurang Luröbryggan”.

Efter att jag promenerat klart på ön, så fortsatte jag min båtresa, som först gick förbi det strandade lastfartyget Bonita, som visst skulle bli kvar på grundet i Lurö skärgård i ytterligare cirka en vecka, då jag passerade det, eftersom att det tog ett tag innan bärgningen kunde slutföras av det strandade fartyget.

Efter att jag passerat Bonita så fortsatte jag förbi ännu ett strandat fartyg. Nämligen den före detta restaurangbåten "M/S Aila af Karlstad"/”Skutan”, som strandat vid Södra Trädgårdsholmen i Lurö skärgård, under en misslyckad bogsering, som lär ha varit planerad att gå från Lidköping till Karlstad, under våren 2008. Numera lär fartyget även tilldelats det passande öknamnet ”Matvraket”.
Det var dock inte första gången som jag fick se detta vrak i Lurös fina skärgård, utan även då jag passerade över Vänern under min båtresa 2017, så såg jag också fartyget ligga med slagsida vid Södra Trädgårdsholmen.

Framåt kvällen förtöjde jag min båt längst in i gästhamnen i Mariestad, dit jag anlände i samband med att ett rejält åskoväder drog in över trakten.

Under dagen passade jag på att titta runt i Mariestad, där jag bland annat besökte Mariestads domkyrka och ortens järnvägsstation, för att titta på tåg, samtidigt som jag passade på att tvätta i gästhamnen.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att det utanför järnvägsstationen i Mariestad fick bli resans andra samtal still SOS-alarm, med tillhörande ambulanstransport bort från platsen. Detta då en man tuppat av, på en bänk utanför stationshuset. Så en ambulans fick komma och hämta den aktuella mannen, som alltså fick ambulanstransport för vidare omvårdnad. Faktum är att Mariestad inte är speciellt långt ifrån Hajstorp, där vi drygt en vecka tidigare också tvingades tillkalla ambulans, då en man föll mycket olyckligt med ansiktet ner i den hårda kajkanten.

Efter att ambulansen hämtat den avtuppade mannen vid stationshuset, så fortsatte jag tillbaka till båten och sedan gick kvällens båtresa vidare över Vänern, fram till Framnäs småbåtshamn i utkanten av Lidköping. Dit jag anlände framåt natten, efter en båtresa som bjudit på både spöregn och åska, under min färd från Mariestad.

Under torsdagen så passade jag på att promenera in till de centrala delarna av Lidköping, för att inhandla några varor, innan båtresan gick vidare. Väl inne i Lidköping, så konstaterade jag att jag antagligen mycket väl hade kunnat köra ända in i de centrala delarna av Lidköping med min båt, och förtöjt båten vid någon brygga längs ån Lidan, vilket jag ångrar att jag inte testade att göra.

Hur som helst, så fortsatte jag min båtresa då jag var tillbaka vid båten vid en gästplats i Framnäs småbåtshamn, i utkanten av Lidköping. Båtresan gick då vidare till Vänersborg. Under min båtresa till Vänersborg så gick färden först i nordlig riktning, tills jag vek av västerut och fortsatte över Ullersund och förbi Ulleredsbro. Efter att jag passerat Ulleredsbro (utan att gå i land där), så fortsatte jag över Vänsjösjön och vidare bort till Flarkesjön, varifrån dess västra ända jag följde den inre farleden söderut genom en hel del vass och vidare genom Rackeby skärgård. Så att jag sedan kom ut på de mer öppna delarna av Vänern, efter att jag tagit mig förbi Snickartorp och Jarlehus.

Under kvällen så nådde jag fram till Vänersborg, där kanalbåten (som brukar trafikera Göta kanal) M/S Wilhelm Tham tycktes övernatta vid en kaj. Till Vänersborgs så anlände min pappa med tåg, ungefär samtidigt som jag nådde fram till Vänersborg. Detta eftersom att han skulle vara med mig i båten under några dagar kring midsommarhelgen.
Men innan jag fick en helt egen broöppning av den stora järnvägsbron i Vänersborg, för att komma fram till gästhamnen i Vänersborg, så fick några tågrörelser (däribland tåget som min pappa anlände med till Vänersborg) passera över bron.
Jag misstänker att brovakten (som antagligen fjärrstyr bron) inte upptäckte min lilla båt, direkt när jag la mig vid den stora väntbryggan, för att invänta broöppning av järnvägsbron i Vänersborg. Så efter en stund, då jag inte hade fått något tecken på att jag var upptäckt, genom någon brosignal, eller genom att bron började öppnas, så kontakta jag Sjöfartsverket (som manövrerar den öppningsbara bron) genom ett telefonsamtal (då jag inte har någon VHF-radio), så att de alltså öppnade bron efter några tågpassager.
Lite maffigt och häftigt var det allt, att den stora järnvägsbron öppnades mitt i natten, bara för min lilla plastsnipa (som inte är större än 7,05 meter lång och cirka 2,5 meter bred), precis på samma sätt, som om det varit ett stort lastfartyg på tusentals ton som kommit fullastat och skulle passera bron!

Så när jag väl var framme vid gästhamnen i Vänersborg vid midnatt, så hade redan min pappa hunnit fram dit (och antagligen även hunnit börja frysa) och hunnit se ut en lämplig gästbrygga med plats för min lilla båt.
Så när jag väl guppade in mot gästhamnen med tända lanternor, så kunde han lotsa in mig i hamnen via telefon och en lysande lampa i handen, och ta emot mig vid en lämplig brygga, i den sena, mörka, något blåsiga och framförallt kylslagna juninatten som ledde mot självaste midsommaraftonen.

Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.

Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.

Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.

Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.

Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.

Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.

Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.

Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…

Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.

Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.

Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.

Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.

Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.

Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.

Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.

Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.

Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.

Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.

Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.

Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.

På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.

Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.

Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.

Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.

Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.

Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.

I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.

Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.

Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).

Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.

Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.

Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).

Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.

Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.

Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.

Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.

Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.

Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.

Dagen inleddes med en färd från Kungsängen till Hammarbyslussen, där jag inväntade min moster Siv och min kusin Magnus, innan vi påbörjade nedslussningen från Mälaren ner mot Saltsjön.
Under resan från Kungsängen så tror jag att det var någon typ av brand som hade inträffat på land, detta då jag från båten såg både rök och någon brandbil.

Det visade sig att det inte var helt lätt att hitta en lämplig brygga ovanför Hammarbyslussen (på vattnets norra sida) att lägga till vid, för att invänta mitt kommande resesällskap, som skulle följa mig under en del av kvällens båtresa. Men efter att jag legat och guppat en stund vid en boj, så körde jag in till en liten brygga där jag kunde invänta mitt kommande resesällskap, som anlände efter en stund, då de hade hittat ner till den lilla bryggan strax nedanför Eriksdalsbadet.

Färden gick sedan vidare ner genom Hammarbyslussen och vidare in i Sickla kanal, där vi blev uppslussade genom kanalens slussar, så att vi kunde ta oss genom Sicklasjön och vidare till Järlasjön, där vi vände om i dess östa ände i närheten av Stubbsund. Efter att vi vänt om strax utanför Stubbsund så fortsatte vi västerut igen, så att vi kom ända in i Kyrkviken, innan vi fortsatte tillbaka till Sicklasjön och Sickla kanals slussar. Vid slussarna så blev vi tillbakaslussade ned genom slussarna till Hammarby sjöstad. Således hade vi fått en fin kvällsutflykt, under vilken vi passade på att äta kvällsfika ombord i båten.

På norra sidan av vattnet vid Hammarbysjöstad lyckades Siv och Magnus lämna båten, genom att klättra upp för en räddningsstege vid en hög kajkant, och själv så fortsatte jag vidare ut till Fjäderholmarna och övernattade i båten vid Stora Fjäderholmen.

Efter en natt vid Stora Fjäderholmen så gick båtresan vidare till Norra Lagnö, där jag hämtade upp vännen Ambjörn, som anlände dit med buss.
Sedan fortsatte vi färden, som gick förbi Vaxholm och uppåt Åkersberga i södra Roslagens skärgård. Där tog vi oss in i Åkers kanal (som dock var ganska trång, då man fick parera mellan många uppställda båtar) och blev uppslussade genom Åkers sluss. Detta efter att vi antagligen lyckades nå fram till slussen till den avtalade tiden med slussvakten, även om resan dit blev lite stressig, då jag missbedömt avståndet något.
Efter uppslussningen så kunde vi fortsätta vår vidare färd genom Åkers kanal. Åkers kanal bjöd dock på ett par relativ låga broar, så att vi blev tvungna att skruva lös de översta lanternorna på båten, för att ta oss vidare upp till sjön Garnsviken. Så småningom anlände vi till sjön Garnsviken, där vi kastade i ankaret i sjön och förtärde en middag ute på akterdäcket.

Efter middagen gick färden tillbaka genom Åkers kanal och vi blev återigen nedslussade genom Åkers sluss, innan Ambjörn lämnade båten och fortsatte hem med Roslagsbanan. Själv så fortsatte jag min båtresa vidare till Vaxholm, där jag övernattade i gästhamnen i Vaxholm.

I Åkers kanal så såg jag något djur, vilket eventuellt kan ha varit en säl, men det kan också ha varit något annat sorts djur.