Min Sverigesemester till havs och andra vatten 2017. Dag 35.

4 november 2017 « Tillbaka

Jag tar en sista titt mot Göta kanal i Mem, innan jag ger mig av i min ensamhet, ut på det stora havet.

Så var jag framme vid min 35:e resdag, som alltså inföll söndagen den 28:e maj, då jag, Jonas och Åsa vaknade upp i hamnen i Norsholm. Redan tidigt på morgonen så var det dags att säga: ”Hejdå”, till Jonas som klev på bussen i Norsholm för att fortsätta hem med buss och tåg, för att sedan hinna ända till Norge för att börja arbeta dagen därpå. Så när vi hade ”vinkat av” Joans vid bussen så fortsatte jag och Åsa den sista etappen längs Göta kanal. Tyvärr var det en av båtarna i vår kolonn som inte ville starta i Norsholm, så den blev tyvärr kvar där till ett senare tillfälle. Efter ett tag så kom vi fram till ett slussområde, där det tyvärr hade uppstått ett problem, då en lucka inte gick att stänga. Man misstänkte att problemet berodde på en sten som hade fastnat vid en lucka under vattnet, så man blev tvungna att tillkalla dykare för att lösa problemet, så vi fick ett abrupt och ofrivilligt stopp på vår kanalresa, medan man inväntade dykare som skulle ta sig an problemet. Under tiden så passade vi på att ta lunchrast. Det visade sig vara ett ganska lättfixat problem, när dykaren väl kom på plats, så efter ett tag kunde vi fortsätta vår färd vidare mot Söderköping.

Efter flera dagar med fantastiskt försommarväder, var det som att himlen öppnade sig, då vi var vid Söderköping. I Söderköping var tanken att man skulle kunna ta cirka två timmars paus, men eftersom att vi istället hade fått en något ofrivillig paus en bit innan Söderköping, vid den trilskande slussluckan, så blev det nu istället en kortare paus i Söderköping. Jag och Åsa passade ändå på att kliva iland i Söderköping och köpte varsin enormt stor glass vid den populära glassrestaurangen ”Smultronstället”, samtidigt som hällregnet öste ner över oss!

Efter att vi köpt glass i Söderköping så återstod en liten bit av Göta kanal, för oss att ta sig an med himmeln upplyst av en regnbåge, innan vi nådde Göta kanals sista sluss och havet ute vid Mem. När vi väl nådde fram till Mem så blev vår båt den enda båten i slussen vid det tillfället, eftersom att några båtar valde att stanna vid bryggan, som var strax ovanför den sista slussen. Det var nämligen så att ett par andra båtar som också hade följt vår kolonn sedan Motala var på väg från södra delarna av Vättern och på väg till svenska ostkusten i trakten av Västervik (om jag inte missminner mig). De som hade de båtarna var liksom ute och transporterade sina segelbåtar längs Göta kanal, från Vättern för att i sommar ha dem ute vid havet för att kunna åka med dem på andra ställen än i Vättern. Deras transporteringsresa från Vättern till havet gjorde de i etapper under ett antal veckoslut och hade nu alltså nått fram till Mem där de skulle ta en paus under sin båttransportering i ett antal dagar.

Efter att vi slussat oss genom Göta kanals sista sluss, som alltså för vår del var i Mem, så var det dags för mig att även säga, ”Hejdå”, till Åsa och få tacka för ett par riktigt trevliga dagar tillsammans ute på den fina kanalen. Åsa fick snällt nog skjuts av en slussvärd in till Söderköping (då den ändå skulle förbi Söderköping och det var ont om kollektivtrafik vid Mem) där hon fick hämta bilen som Daniel hade lämnat i Söderköping några dagar tidigare vid en däckverkstad, för att dess punkterade däck skulle lagas, så att hon skulle ha något sorts reservdäck till hemresan. Men tyvärr hade inte däcket blivit lagat, men som tur var klarade hon sig hem ändå utan någon mer punktering.

Vi hade ett par riktigt fina dagar på kanalen och för min del tycker jag att det var som den trevligaste veckan på hela min långa båtresa. Jag hade trevligt sällskap, fantastiskt väder och fick se många fina ställen och inte minst fick jag åka på ett ställe som passade båten bra, utan att besväras av havets ibland stora vågor. Så jag hoppas att Jonas och Åsa tyckte att det var värt priset även om de fick betala upplevelsen med såväl punktering, två badlakan som kanalen slukade ner mot sin botten och inte minst en att Åsas telefon utav någon anledning slutade fungera som den skulle (men som tur var fick hon den lagad sedan).

För min del så fortsatte jag ut på havet under den fina försommarkvällen och korsade bilfärjeleden mellan Stegeborg och Norrkrog. Kvällen bjöd nu alltså åter på ett fint väder, då jag färdades fram i skymningsljuset på ett nästintill spegelblankt hav, som dock innehöll en hel del pollen. Slutligen så stannade jag för natten vid Stegeborgs Hamnkrog, där jag ännu en gång träffade på mannen med motorbåten som följt vår kolonn genom hela Göta kanal och som jag och Daniel hade sett redan en första gång då han körde förbi oss, då vi låg vid en brygga nedanför slussen i Lilla Edet och alltså skulle ta oss an vår för båtresan första sluss. Den manen hade precis införskaffat sin båt nere vid Västkusten och var nu på väg hemåt mot Stockholmstrakten, och hans båt var en av flera båtar i vår kolonn som var på väg mot sina nya hemmahamnar från olika ställen där de hade införskaffats.

/Fredrik