2017 > 11
Så var lördagen den 3:e juni kommen, och så även min 41:a resdag. Tanken var ju att jag skulle ha hunnit upp till Gävle under föregående dag, så att mina föräldrar skulle få åka med i båten från Gävle och en bit norrut under denna dag, och sedan skulle de kunna fortsätta tillbaka till Gävle med tåg eller buss. Men nu hade jag ju bara hunnit till Slada Hamn, dit jag anlände under fredagen och dit är det ju inte helt lätt att ta sig till eller från med kollektivtrafik, så därför skulle det ju bli lite besvärligt för mina föräldrar att ta sig dit eller därifrån, då det ju hade inneburit att de antingen hade fått lämna sin bil där eller kommit dit på något annat sätt än med sin bil, om de nu inte ville åka med två bilar hemifrån vill säga, eftersom att de i så fall ju skulle ha åkt med mig i båten därifrån och norrut. Så istället bestämde vi att de fick skjuta på sin båtresa en dag och istället möta upp mig på söndagsmorgonen, då min nya plan var att ha nått fram till Söderhamn fram tills dess.
Så när jag vaknade upp i Slada Hamn på lördagen så styrde jag ut mellan stenarna och de färgade pinnarna ifrån hamnområdet och ut på det stora havet och siktade norrut. Jodå, denna gång gick det bra utan att komma åt någon sten på havets botten, men det fanns nog en anledning till att de flesta båtarna i hamnen där jag övernattat inte var så värst stora. Jag skippade att åka in i Gävle, utan istället så hål jag mig långt ut på havet, då Gävlebukten passerades. Under dagen passerade jag även den symboliskt viktiga norrlandsgränsen och nu kunde jag ju anse att min långa resa längs Norrlandskusten hade börjat på allvar. Under dagen kunde jag på avstånd skönja en del större industrier inne vid land.
Framåt kvällen tog jag mig in till Söderhamns centrala delar, efter att ha kört en längre stund i en fjärd för att ta mig in mot Söderhamn. I Söderhamn stannade jag till vid en gästhamn invid en husbilsuppställningsplats och övernattade där. Inte långt därifrån låg även en bensinstation så jag passade på att tanka båten med hjälp av mina dieseldunkar, då det visade sig att sjömacken som också låg invid gästhamnen inte var i drift vid det aktuella tillfället. I Söderhamn visade det sig vara feststämning för kvällen, då det var liveuppträdande med musik på någon scen.
/Fredrik
Så var resans 40:e dag kommen och jag kunde konstatera att kalendern vittnade om att det hade blivit fredagen den 2:a juni. I Öregrund så blåste det fortfarande en del på fredagsmorgonen, där jag befann mig vid en brygga. Jag började dagen med att passa på och tvätta i tvättstugan i gästhamnen och handla inne i Öregrund, i väntan på att jag skulle få besök i båten. Eftersom att denna dag skulle min syster Sandra, hennes sambo Jonas, deras dotter Ella och hunden Håkan komma på besök. De hade åkt bil till Gävle och parkerat i närheten av järnvägsstationen, som för övrigt inte ligger långt ifrån Gavleån. Sedan hade de fortsatt med tåg och buss vidare till mig i Öregrund, eftersom att tanken var att de skulle åka med mig i båten upp till Gävle under dagen.
Då de anlände på förmiddagen till Öregrund, så hade jag inte riktigt hunnit tvätta klart, också kunde jag konstatera att det var ont om fotogen till båtens kombinerade spis och kabinvärmare, så jag försenade avgången från bryggan en hel del då jag inväntade och att min tvätt skulle bli klar och även var bort och skaffade fotogen på en bensinstation i utkanten av det lilla skärgårdssamhället Öregrund. Men så småningom kom vi i alla fall iväg med båten ut på havet som bjöd på en hel det vågor. Jonas, som vanligtvis ogärna åker buss var redan vid ankomsten till Öregrund åksjuk efter bussresan. Väl ute på det vågande havet visade det sig att både Jonas och min då gravida syster blev sjösjuka, så det var ju inte precis att de njöt av havets vågor om jag säger så. Det var väl bara jag, Ella och Håkan, som inte tycktes besväras så mycket av havets böljande vågor. Tanken var som jag nämnt att ta vi skulle ta oss upp till Gävle, och efter en stunds båtresa så tog vi oss förbi Forsmarks kärnkraftverk, även om vi var en rejäl bit utanför själva kärnkraftverket. Men min syster som inte njöt av båtresan utan mest mådde dåligt tyckte att det vore trevligare att få ta sig in mot land så fort som möjligt istället för att fortsätta med båten ända till Gävle. Så jag tittade till på mitt digitala sjökort och konstaterade att det fanns en hamn vid Fågelsundet som det nog skulle gå bra att ta sig in till, men det var ju en bit dit, så det skulle ju ta ett bra tag innan vi var där och min syster ville gärna få komma in till land så snabbt som möjligt, så jag tittade på det digitala sjökortet om det kanske fanns någon annan lämplig hamn (som var belägen lite närmare) att satsa på. Då fann jag en plats på det digitala sjökortet som hette ”Slada Hamn”. Jag kunde dock inte se på det digitala sjökortet att det var någon markerad hamn där, men namnet antydde ju ändå att det var just en ”hamn” som de det handlade om, också verkade det i alla fall vara ett par bryggor markerade på platsen, så vi ändrade kursen och styrde ditåt, då det var närmare dit, än till Fågelsundet. Jag har varit lite försiktig med att åka in på ställen där det inte har varit markerade hamnar på mitt digitala sjökort och i synnerhet om det inte funnits någon farled att följa in mot strandkanten, och det inte heller framgått av det digitala sjökortet att det varit väldigt djupt på platsen. I detta fall såg det inte ut att vara speciellt djupt på det digitala sjökortet, någon farled fanns inte att följa på det digitala sjökortet, som även vittnade om en del stenar på platsen och någon markerad hamn kunde jag inte heller se på det digitala sjökortet, men platsens namn antydde ju att det fanns en hamn där, och ett par bryggor tycktes jag ju också kunna utskilja på informationen på det digitala sjökortet, så vi satsade ändå på att ta oss in till land på platsen.
När vi närmade oss platsen så kunde vi konstatera att det i alla fall fanns några markeringar i form av färgade pinnar att följa in mot hamnområdet och det fanns några bryggor att välja bland. Min första tanke var att satsa på en brygga som låg en bit bort och väldigt sakta puttrade vi fram med båten in mot bryggan, men jag såg på ekolodet att det var oroväckande grunt, så jag la ur växel och bara gled och då skramlade det till under båten, så det var alltså resans första grundkänning som jag då råkade ut för. Turligt nog så är båten ganska väl skyddad inunder, inte minst både propellern och rodret har liksom metallstag under sig, så det var antagligen bara det som tog i någon sten (för jag kunde då inte se någon skada av detta, under båten då jag senare under hösten tog upp den på land). Vi satsade då istället på att nå en annan av bryggorna och på den bryggan var det ju till och med någon markerad gästplats, så vi körde in båten där och i efterhand kunde jag konstatera att bryggan som jag först siktat mot, var belägen på en plats där det var alldeles för grunt, men vid denna brygga där jag nu stannade gick det ju bra att komma in. Efter en stund bestämde vi oss för att det fick räcka med båtåkning för dagen, då sjösjuka inte lär vara någon njutning. Så då började vi istället att fokusera på hur Sandra, Jonas, Ella och Håkan skulle kunna komma hem därifrån. Det visade sig att det visserligen gick att åka buss från en plats som var belägen cirka sex kilometer från bryggan som vi hade stannat vid, och efter ett par bussbyten skulle man minsann ta sig ända fram till Gävle, där de hade bilen parkerad. Men skulle de ta sig de cirka sex kilometrarna till busshållplatsen med tvååringen Ella, utan någon vagn och dessutom en del packning? Eller skulle jag istället ta min cykel och cykla till någon lämplig buss, alternativt in till Gävle för att hämta deras bil? Hur som helst så prioriterade vi att laga en lite snabbare maträtt i båten, än vad tanken var från början, då jag ju hade tänkt att vi hade hela dagen på oss att laga något gott i båten ute på det hav, som jag hade hoppats skulle vara spegelblankt och harmoniskt. Så efter en något stressig middag, och efter att jag som vanligtvis sällan äger några kontanter tiggt åt mig en femtiolapp av Jonas, för att stoppa i postlådan för hamnavgift i hamnen där vi lagt till, så valde vi att gemensamt börja gå mot busshållplatsen som var belägen cirka sex kilometer bort. Själv bar jag Ella, en stor del av sträckan och vi hann minsann fram till bussen innan den anlände, även om marginalerna inte var stora och promenaden upplevdes som stressig. Så jag vinkade av dem vid busshållplatsen och promenerade sedan tillbaka till båten, dit jag sedan anlände under den senare delen av kvällen och således fick det bli min natthamn för den annalkande natten.
/Fredrik
Så hade då äntligen den officiella första sommarmånaden kommit, då man kunde konstatera att kalendern visade torsdagen den 1:a juni då jag avverkade min 39:e resdag. Denna dag började jag med att betala hamnavgiften till marinan vid hamnen där jag hade övernattat och tog även en promenad in till lanthandeln i Gräddö, lagom till dess att den öppnade, för att införskaffa något ätbart. Sedan bar det av ut på vattnet, där det var en del vågor vid hamnen och dess närhet. Men denna dag skulle jag komma att mestadels hålla mig långt inomskärs så jag behövde inte besväras av så värst mycket vågor trots allt.
När jag lämnade Gräddö så fortsatte jag västerut in mot Norrtäljehållet (även om jag inte körde ända in till Norrtälje). På så sätt körde jag först söder om Vätö och sedan fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning upp längs Vätös västra sida, där jag även körde under en bro och när jag passerat Vätö så fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning så att jag körde längs västra sidan om Väddö (där jag även passade på att ta ett varv runt en mindre ö). Jag passerade således ännu en kanal under min resa, nämligen Väddö kanal, som man kan åka genom för att ta sig fram på västra sidan av Väddö. Vid Väddö passerade jag även några öppningsbara broar, men ingen av broarna behövdes öppnas för min del, eftersom att jag ändå kom under dem i stängt läge (med god marginal). Inte långt från orten Älmsta som ligger vid Väddö kanal så såg jag även någon annan båt som också tog sig fram på kanalen.
När jag kört genom Väddö kanal så fortsatte jag till ett blåsigt Öregrund. Under resan upp mot Öregrund så körde jag inte långt från Gräsö, som jag hade på min nordöstra sida. Efter att jag korsat bilfärjelden till Gräsö, så stannade jag till i Öregrund för natten och övernattade i båten. På kvällen passade jag på att köpa med mig mat från en restaurang i hamnområdet som jag sedan åt i båten. Under dagen hade jag tagit mig fram genom en fin skärgårdsmiljö och under ett flertal broar. Tack vare att jag till stor del var långt inomskärs under denna dag så klarade jag mig ganska bra från stora vågor, men bland annat under min färd in mot Öregrund stötte jag på en del vågor.
/Fredrik
Min 38:e resdag inföll på onsdagen den 31:a maj. På morgonen så började jag med att tanka upp båten i hamnen på Fjäderholmarna, där jag övernattat. Sedan fortsatte jag min båtresa som till en början till en stor del följde samma sträcka som jag hade kört då jag körde in mot Stockholm cirka en månad tidigare, men nu gick ju färden istället i motsatt riktning. Efter en stunds körning så befann jag mig vid Waxholm och passerade Waxholms fästning, där båttrafiken är livlig (även om jag konstaterade att jag nog råkade köra med min lilla fritidsbåt på en sida av fästningen där jag inte fick tränga mig in och köra med min båt vid den aktuella tidpunkten). Efter en stund så nådde jag fram till bilfärjeleden ”Ljusteröleden”, där jag först tänkte gå i land på Norra Ljusterö, i närheten av bilfärjeleden, men då jag inte fann någon lämplig brygga där så valde jag istället att gå i land i andra änden av bilfärjeleden, nämligen vid Östanå färjeläge där jag passade på att ta en matpaus vid en restaurang.
Sedan så fortsatte jag förbi Furusund, Kapellskär och Rävsnäs, tills jag kom fram till en hamn i Gräddöviken, vid Gräddö i Roslagens skärgård. Där stannade jag till för natten och övernattade i båten, efter en dag då jag sett många stora båtar ute på havet.
/Fredrik
Så var min 37:e resdag kommen, som inföll tisdagen den 30:e maj. Denna morgon så vaknade jag upp i båten vid Torö Varv, där jag styrt in till bryggan under föregående kväll. Så jag började dagen med att promenera in till båtvarvets butik för att se om de på sina hyllor hade någon ny vindrutetorkararm att erbjuda mig, då min ena sådana hade hamnat på havets botten strax utanför Bornholm, några veckor tidigare. Men tyvärr hade de ingen vindrutetorkararm hemma, men jag passade istället på att köpa med mig lite fika och en dunk motorolja till båten i alla fall. Sedan gav jag mig iväg med båten i riktning norrut, så jag liksom först passerade Oxnös östra sida och körde genom Svart-fjärden, och genom sundet mellan Ängsö och Oxnö och vidare under den öppningsbara bron under landsvägen vid Tottnäs. Här vid den öppningsbara bron vid Tottnäs hade jag riktig tur att jag lyckades komma under bron, för så tidigt på året som jag var vid platsen så hade de inte börjat öppna bron för fritidsbåtar ännu, och en enligt mitt digitala sjökort så anges höjden på bron till två meter i stängt läge och jag skulle uppskatta att min båt sträcker sig lite mera än två meter över vattenytan, men som tur var kom jag ändå under bron (så jag slapp vända om, vilket jag var lite förberedd på att tvingas få göra), även om det inte var mycket till marginal, men ibland kan man ju få ha lite tur! Efter bropassagen så fortsatte jag söderut en stund till jag passerat Grytnäs och Ekskär och således hade passerat en del land innan jag återigen kunde fortsätta norrut igen, då jag nu befann mig lite mer västerut och således kunde sikta in mot Södertälje
Efter ytterligare en stund så bar det av under Igelstabron, vilken jag kört över ett flertal gånger med tåg och sedan fortsatte jag in i Södertälje kanal, där jag efter en stunds väntan blev insläppt i Södertälje sluss, tillsammans med en annan båt. Slussen blev den första slussen som jag fick ta mig genom helt på egen hand, då jag inte hade någon med mig i båten för tillfället, men det var inga direkta problem, då slussbassängen var väl tilltagen i storlek, då ju även ganska stora fartyg ska kunna slussa sig genom denna sluss (då det lär vara Nordens största sluss), och dessutom är nivåskillnaden bara cirka sextio centimeter mellan havsnivån som jag kom ifrån och Mälarens vattennivå, vilken jag nu slussade mig upp till. Efter att jag tagit mig genom slussen och fortsatt ytterligare en bit in mot Mälaren, så band jag fast båten vid en kajkant och tog en promenad i Södertäljes centrala delar, där jag passade på att äta lunch och köpa mig någon kringla, för Södertälje kallas ju för ”Kringlornas stad”. Södertälje är faktiskt den staden som jag är född i, då mina föräldrar bodde där under några åt på 1980-talet, då jag föddes, men vi flyttade upp till Dalarna redan innan jag hunnit fylla två år, så jag har inte mycket till minnen från den tiden, även om jag varit dit några gånger på senare år.
Efter matpausen i Södertälje så fortsatte jag ut på Mälaren som inte bjöd på något super väder, det var visserligen inga vågor att tala om, men regnet droppade till en stor del från himlen. Då jag nådde Mälaren så kunde jag ju även bocka av ännu en kanal som avverkad under min båtresa, nämligen Södertälje kanal. Framåt kvällen så hade jag tagit mig in mot Stockholm, då jag tagit mig genom Bockholmssundet, tagit mig fram söder om Kanan, passerat utanför såväl Vårberg som Hägersten och under Essingeleden, Liljeholmsbron och de maffiga Årstabroarna, innan jag slutligen nådde fram till Hammarbyslussen. I Hammarbyslussen, blev det åter till att pröva på att slussa, då jag återigen tog mig ner till havsnivån. Men även här gick det problemfritt då jag var den enda båten i den stora slussbassängen och nivåskillnaden här var ju mer eller mindre identisk med den nivåskillnad som jag tagit mig upp från havet till Mälaren i Södertälje, även om jag nu istället fick ta mig neråt till havsnivån igen.
Efter slussandet så fortsatte jag förbi Hammarby sjöstad och ut under Danviksbron och fram till Fjäderholmarna, där jag stannade vid en brygga och övernattade.
/Fredrik
I ett par veckor har det legat snö på backen i Kiruna och det har faktiskt funnits ett par skidspår kring staden, men snödjupet i Kiruna har inte varit något att skryta om. Men nu har det kommit mera snö så att det blivit riktigt vintrigt och fint runt staden, så nu i kväll passade jag på att avklara min skidpremiär för vintern. Lombolospåret som jag valde för min skidtur var dock inte preparerat för tillfället (då jag gissar att man prioriterat andra spår i första hand), men det var ändå någon annan skidåkare som hade tagit sig fram i skidspåret innan mig. Så med sällskap av bland annat ”Lars Winnerbäck”, ”Raymond och Maria” och ”Björn Afzelius” i öronen, så borde det i alla fall ha blivit cirka 17 km som avverkades för min del, då jag tog mig runt två varv i spåret, även om det inte handlade om någon rekordtid. Men jag kom i alla fall runt två varv innan dess att ljusen i elljusspåret hann släckas.
/Fredrik
Min 36:e resdag inföll på måndagen den 29:e maj. På morgonen såg jag för sista gången under denna båtresa, motorbåten som jag mer eller mindre följt åt ända sedan Lilla Edet, men nu skiljdes vi åt då vi båda gav oss ut på det stora havet under dagen. Innan jag gav mig iväg från Stegeborg, så passade jag på att fylla på med diesel i min båt vid en sjömack Stegeborg. För min del så blev detta en dag då jag till en stor del höll mig en bra bit ut på havet, efter att jag passerat utanför Arkösund och Arkö. Under dagen såg jag några stora fartyg under min resa ute på havet, då jag långt ute på havet passerade städer som Norrköping, Oxelösund och Nyköping som alla låg en bra bit inåt land längs strandlinjen. Framåt kvällen så passerade jag en bit väster om ön Öja, där Landsort finns. Sedan fortsatte uppåt mot Nynäshamn (men inte ända dit) utan fortsatte istället västerut mellan öarna Brännskär och Äspskär, och sedan fortsatte jag söderut på västra sidan om ön Sandskär och efter en stund nådde jag fram till ännu en kanal (om än inte så lång) som jag körde igenom, nämligen Dragets kanal, som var dagens stora mål. Efter att jag kört igenom Dragets kanal så slank jag genom det lilla sundet mellan Tattamar och Råholmen. Sedan påbörjades en intensiv jakt på var jag skulle övernatta under natten. Jag testade mig fram både norrut, där jag fann den fina viken Maren (som dock saknade bryggor) och söderut till Klinta, där jag inte heller tyckte att jag fann någon lämplig plats att stanna på för natten.
Slutligen föll valet av natthamn på bryggan utanför Torö Varv, vid en brygga som jag inte uppfattade som någon allmän gästbrygga, men jag tänkte att jag nog kunde stå där över natten i alla fall. Detta eftersom att jag tänkte att jag under kommande morgon kunde gå in i butiken vid varvet och kolla om de hade någon ny och lämplig vindrutetorkararm till min båt, då ju min ena sådana låg kvar på havets botten utanför Bornholm, sedan en tid tillbaka. Så när mörkret hade lagt sig över området, så styrde jag in till varvets ena brygga, efter att ha letat efter en lämplig natthamn under en längre stund.
/Fredrik
Så var jag framme vid min 35:e resdag, som alltså inföll söndagen den 28:e maj, då jag, Jonas och Åsa vaknade upp i hamnen i Norsholm. Redan tidigt på morgonen så var det dags att säga: ”Hejdå”, till Jonas som klev på bussen i Norsholm för att fortsätta hem med buss och tåg, för att sedan hinna ända till Norge för att börja arbeta dagen därpå. Så när vi hade ”vinkat av” Joans vid bussen så fortsatte jag och Åsa den sista etappen längs Göta kanal. Tyvärr var det en av båtarna i vår kolonn som inte ville starta i Norsholm, så den blev tyvärr kvar där till ett senare tillfälle. Efter ett tag så kom vi fram till ett slussområde, där det tyvärr hade uppstått ett problem, då en lucka inte gick att stänga. Man misstänkte att problemet berodde på en sten som hade fastnat vid en lucka under vattnet, så man blev tvungna att tillkalla dykare för att lösa problemet, så vi fick ett abrupt och ofrivilligt stopp på vår kanalresa, medan man inväntade dykare som skulle ta sig an problemet. Under tiden så passade vi på att ta lunchrast. Det visade sig vara ett ganska lättfixat problem, när dykaren väl kom på plats, så efter ett tag kunde vi fortsätta vår färd vidare mot Söderköping.
Efter flera dagar med fantastiskt försommarväder, var det som att himlen öppnade sig, då vi var vid Söderköping. I Söderköping var tanken att man skulle kunna ta cirka två timmars paus, men eftersom att vi istället hade fått en något ofrivillig paus en bit innan Söderköping, vid den trilskande slussluckan, så blev det nu istället en kortare paus i Söderköping. Jag och Åsa passade ändå på att kliva iland i Söderköping och köpte varsin enormt stor glass vid den populära glassrestaurangen ”Smultronstället”, samtidigt som hällregnet öste ner över oss!
Efter att vi köpt glass i Söderköping så återstod en liten bit av Göta kanal, för oss att ta sig an med himmeln upplyst av en regnbåge, innan vi nådde Göta kanals sista sluss och havet ute vid Mem. När vi väl nådde fram till Mem så blev vår båt den enda båten i slussen vid det tillfället, eftersom att några båtar valde att stanna vid bryggan, som var strax ovanför den sista slussen. Det var nämligen så att ett par andra båtar som också hade följt vår kolonn sedan Motala var på väg från södra delarna av Vättern och på väg till svenska ostkusten i trakten av Västervik (om jag inte missminner mig). De som hade de båtarna var liksom ute och transporterade sina segelbåtar längs Göta kanal, från Vättern för att i sommar ha dem ute vid havet för att kunna åka med dem på andra ställen än i Vättern. Deras transporteringsresa från Vättern till havet gjorde de i etapper under ett antal veckoslut och hade nu alltså nått fram till Mem där de skulle ta en paus under sin båttransportering i ett antal dagar.
Efter att vi slussat oss genom Göta kanals sista sluss, som alltså för vår del var i Mem, så var det dags för mig att även säga, ”Hejdå”, till Åsa och få tacka för ett par riktigt trevliga dagar tillsammans ute på den fina kanalen. Åsa fick snällt nog skjuts av en slussvärd in till Söderköping (då den ändå skulle förbi Söderköping och det var ont om kollektivtrafik vid Mem) där hon fick hämta bilen som Daniel hade lämnat i Söderköping några dagar tidigare vid en däckverkstad, för att dess punkterade däck skulle lagas, så att hon skulle ha något sorts reservdäck till hemresan. Men tyvärr hade inte däcket blivit lagat, men som tur var klarade hon sig hem ändå utan någon mer punktering.
Vi hade ett par riktigt fina dagar på kanalen och för min del tycker jag att det var som den trevligaste veckan på hela min långa båtresa. Jag hade trevligt sällskap, fantastiskt väder och fick se många fina ställen och inte minst fick jag åka på ett ställe som passade båten bra, utan att besväras av havets ibland stora vågor. Så jag hoppas att Jonas och Åsa tyckte att det var värt priset även om de fick betala upplevelsen med såväl punktering, två badlakan som kanalen slukade ner mot sin botten och inte minst en att Åsas telefon utav någon anledning slutade fungera som den skulle (men som tur var fick hon den lagad sedan).
För min del så fortsatte jag ut på havet under den fina försommarkvällen och korsade bilfärjeleden mellan Stegeborg och Norrkrog. Kvällen bjöd nu alltså åter på ett fint väder, då jag färdades fram i skymningsljuset på ett nästintill spegelblankt hav, som dock innehöll en hel del pollen. Slutligen så stannade jag för natten vid Stegeborgs Hamnkrog, där jag ännu en gång träffade på mannen med motorbåten som följt vår kolonn genom hela Göta kanal och som jag och Daniel hade sett redan en första gång då han körde förbi oss, då vi låg vid en brygga nedanför slussen i Lilla Edet och alltså skulle ta oss an vår för båtresan första sluss. Den manen hade precis införskaffat sin båt nere vid Västkusten och var nu på väg hemåt mot Stockholmstrakten, och hans båt var en av flera båtar i vår kolonn som var på väg mot sina nya hemmahamnar från olika ställen där de hade införskaffats.
/Fredrik
Lördagen den 27:e maj, blev min 34:e resdag. Efter en natt i Borensberg, så fortsatte jag, Jonas och Åsa vidare längs Göta kanal. Under dagen så åkte vi över Göta Kanals två akvedukter, där den första ledde oss över riksväg 34, strax utanför Borensberg och den andra ledde oss över en annan väg i Ljungsbro. Denna dag passerade vi även en av de mer kända sevärdheterna längs Göta kanal, nämligen Bergs slussar, som är ett samlingsnamn för flera slussar vid orten Berg, där även Göta kanals högsta slusstrappa ingår, nämligen Carl Johans slusstrappa som består av sju stycken slussar, som i sig ger en nivåskillnad på drygt 18 meter. Bergs slussar bidrar tillsammans till en nivåskillnad på 28,8 meter, som vi alltså sjönk, under vår resa nedåt mot den svenska ostkusten. Efter att vi slussat oss igenom Bergs slussar så nådde vi fram till sjön Roxen, som vi åkte genom fram till att vi nådde fram till järnvägsbron vid Södra stambanan i Norsholm. Där fick vi invänta en stund på broöppning (även om vi nog hade kommit under bron även i stängt läge, men de andra båtarna som vi skulle slussa med var ju högre än vår båt), så att några tåg hann passera innan det blev lämpligt att öppna bron för oss och andra båtar. När bron väl öppnades så passerade vi järnvägen och körde in i en sluss, med en högst måttlig nivåskillnad, vilken vi slussade oss igenom som en avslutning på dagen, innan vi nådde fram till gästhamnen i Norsholm, där vi sedan övernattade under natten.
I Norsholm besökte vi den loka lanthandeln och frågade om de hade baguetter, även om vi inte hittade några bland butikens hyllor. Visst hade de baguetter att grädda till oss om vi ville, så med rätta servicekänslan såg de till att grädda ett par baguetter till oss, medan vi strosade omkring i den lilla lanthandeln. Den servicen tackar jag ödmjukast för, så att vi kunde laga så kallad ”Mariamacka”/”Mariasmörgås” i den lilla så kallade ”Omniaugnen” på båtens fotogenkök som middag på kvällen.
/Fredrik
Efter en längre paus från bloggandet om båtresan som jag var ute på tidigare i år så fortsätter jag nu att berätta om båtresan. Vi har alltså nu kommit fram till den 33:e resdagen, som är fredagen den 26:e maj 2017. På morgonen vaknade jag, Jonas och Åsa upp båten i hamnen i Vadstena, där vi bodde vid en gästbrygga i de yttre delarna av hamnområdet. Under dagen tog vi en promenad i Vadstena, där vi såg Vadstena slott och Vadstena kloster.
Sedan fortsatte vi med båten på Vättern till Motala, där jag hann in i staden och hämtade ut ett nytt SIM-kort i en Teliabutik, så att jag kunde starta upp den omoderna ”knapptelefonen”, som jag hade med mig i reserv, vilken skulle visa sig komma till användning, nu när min ”smartphone” låg kvar nere på Göta kanals botten i Töreboda sedan onsdagskvällen. I båda Vadstena och i Motala kunde man se en hel del fina bilar, då det verkade vara en del bilträffar i området, under denna så kallade långhelg. Från Vättern i Motala anslöt sig ännu fler båtar till kolonnen. Så när vi gav oss av ut från Motala och gled in i Göta kanal igen, så var vi fler båtar än vad vi hade varit tidigare. Efter en stund så kom vi fram till Borenshult, där vi skulle sluss ner oss till sjön Boren.
Det är så att på min båt så sitter tanklocket till dieselpåfyllningen en bit ovanför tankens avluftningsventil och avluftningsventilen sitter i sin tur ovanför relingslisten som löper runt båten. Ett problem med detta är ju att då man tankar, så finns ju risken att diesel rinner ut genom tankens avluftningsventil (som alltså är nedanför tanklocket) om man fyller bränsletanken rejält. Jag kan tycka att konstruktionen är lite underligt utförd, för det har ju hänt mig flera gånger att det runnit ur diesel genom avluftningsventilen, då man tankat båten och diesel har sedan då naturligtvis hamnat i vattnet där båten befunnit sig, vilket ju inte alls är bra. Eftersom att även relingslisten sitter under avluftningsventilen till bränsletanken, så innebär det ju även i dessa situationer att även en liten mängd bränsle lätt blir kvar på och omkring relingslisten. Ett annat problem som jag också råkat ut för, när det gäller tankning är ju också det mera generella problemet att de gånger jag tankat båten från framförallt lösa bränsledunkar, så är det ju lätt att man spillt lite diesel omkring tanklocket på båten.
Nu när vi började slussa ner oss genom slussarna vid Borenshult så var det så att det sprutade ut en hel del vatten från slussbassängens väggar på min båt i en av slussbassängerna, allt eftersom att vattennivån i slussen sjönk. Det resulterade ju i att båten sköljdes av och på båten fanns det antagligen en del rester av intorkad diesel invid tanklocket och vid relingslisten som fått en del diesel på sig vid en del tankningar, då det kommit ut diesel genom avluftningsventilen till bränsletanken som sitter strax ovanför relingslisten. Så när vi kommit en bit ner i slussen kom slusspersonalen och sa att någon båt läckte olja i slussen och till en början rådde en viss osäkerhet vilken båt som läckte olja. Men det kunde ju ganska snabbt konstateras att det var min båt som lär ha varit den orsakande båten. Så vi fick inte till en början starta motorn sa slusspersonalen. Efter en liten stund så kunde jag vara ganska säker på vad som orsakat att det såg ut som olja i slussens vatten. Det lär alltså ha varit så att när båten spolades av med vatten som sipprade ut från slussbassängens väggar, så drog det med sig en del diesel som fanns intorkat på båten vid dess tanklock och vid dess relingslist, vilket vi nämnde för slusspersonalen. När diesel hamnar i vattnet så lägger det ju sig som en tunn (förvisso ganska vacker, men olämplig) hinna uppe på vattenytan. Efter en stund så fick vi också veta vi fick avvakta ett tag i slussarna eftersom att de inväntade räddningstjänsten eftersom att det skett oljeläckage i slussen och då befann jag mig en bra bit ner i slussbassängen så det var inte jätte lätt för mig att se vad som hände uppe på land, men Åsa som var uppe på land kunde i kunde i alla fall konstatera att när räddningstjänsten kom så hade de sirenerna och/eller blåljusen på. Så efter en stund kom räddningspersonalen fram till mig, som befann mig halvvägs ner i slussen och pratade med mig. De gjorde bedömningen att de skulle äta glass medan vi kunde fortsätta slussa ner i sjön Boren och när vi hade kommit ner till sjön och kommit ut genom sista slussbassängen, skulle de låta slussen spolas igen (om jag förstod saken rätt) på något sätt och då skulle de samla upp alla föroreningar i vattnet i den nedersta slussbassängen, om det nu var några mängder kvar där och då (vilket jag inte vet hur det förhöll sig med den saken då vi lämnat slussen), detta eftersom att det var i en av de övre slussbassängerna som det såg ut att finnas mest föroreningar och inte som mest i den slussbassängen där vi blivit stoppade från att fortsätta slussa. Anledningen till att vi blev stoppade i en av de lägre slussbassängerna, var antagligen att man inte ville släppa ut föroreningarna i sjön Boren, så därför blev vi stoppade innan vi blev utsläppta dit, innan räddningstjänsten gjort bedömningen att vi kunde fortsätta ut i sjön Boren. Så det var ju mindre bra och mycket pinsamt att jag lär ha orsakat en utryckning för räddningstjänsten. Hopps innerligt att det inte var någon annan som var i akut behov av hjälp och tvingades vänta på hjälp, då jag upptog räddningstjänstens och SOS:s tid.
Sedan när vi lämnat Borenshult, så fortsatte vi genom sjön Boren och stannade sedan till vid gästbryggan i Borensberg för att övernatta. På kvällen passade vi även på att grilla och äta gott invid kanalen i Borensberg, där det var riktigt fint.
/Fredrik
2017 > 11
Så var lördagen den 3:e juni kommen, och så även min 41:a resdag. Tanken var ju att jag skulle ha hunnit upp till Gävle under föregående dag, så att mina föräldrar skulle få åka med i båten från Gävle och en bit norrut under denna dag, och sedan skulle de kunna fortsätta tillbaka till Gävle med tåg eller buss. Men nu hade jag ju bara hunnit till Slada Hamn, dit jag anlände under fredagen och dit är det ju inte helt lätt att ta sig till eller från med kollektivtrafik, så därför skulle det ju bli lite besvärligt för mina föräldrar att ta sig dit eller därifrån, då det ju hade inneburit att de antingen hade fått lämna sin bil där eller kommit dit på något annat sätt än med sin bil, om de nu inte ville åka med två bilar hemifrån vill säga, eftersom att de i så fall ju skulle ha åkt med mig i båten därifrån och norrut. Så istället bestämde vi att de fick skjuta på sin båtresa en dag och istället möta upp mig på söndagsmorgonen, då min nya plan var att ha nått fram till Söderhamn fram tills dess.
Så när jag vaknade upp i Slada Hamn på lördagen så styrde jag ut mellan stenarna och de färgade pinnarna ifrån hamnområdet och ut på det stora havet och siktade norrut. Jodå, denna gång gick det bra utan att komma åt någon sten på havets botten, men det fanns nog en anledning till att de flesta båtarna i hamnen där jag övernattat inte var så värst stora. Jag skippade att åka in i Gävle, utan istället så hål jag mig långt ut på havet, då Gävlebukten passerades. Under dagen passerade jag även den symboliskt viktiga norrlandsgränsen och nu kunde jag ju anse att min långa resa längs Norrlandskusten hade börjat på allvar. Under dagen kunde jag på avstånd skönja en del större industrier inne vid land.
Framåt kvällen tog jag mig in till Söderhamns centrala delar, efter att ha kört en längre stund i en fjärd för att ta mig in mot Söderhamn. I Söderhamn stannade jag till vid en gästhamn invid en husbilsuppställningsplats och övernattade där. Inte långt därifrån låg även en bensinstation så jag passade på att tanka båten med hjälp av mina dieseldunkar, då det visade sig att sjömacken som också låg invid gästhamnen inte var i drift vid det aktuella tillfället. I Söderhamn visade det sig vara feststämning för kvällen, då det var liveuppträdande med musik på någon scen.
/Fredrik
Så var resans 40:e dag kommen och jag kunde konstatera att kalendern vittnade om att det hade blivit fredagen den 2:a juni. I Öregrund så blåste det fortfarande en del på fredagsmorgonen, där jag befann mig vid en brygga. Jag började dagen med att passa på och tvätta i tvättstugan i gästhamnen och handla inne i Öregrund, i väntan på att jag skulle få besök i båten. Eftersom att denna dag skulle min syster Sandra, hennes sambo Jonas, deras dotter Ella och hunden Håkan komma på besök. De hade åkt bil till Gävle och parkerat i närheten av järnvägsstationen, som för övrigt inte ligger långt ifrån Gavleån. Sedan hade de fortsatt med tåg och buss vidare till mig i Öregrund, eftersom att tanken var att de skulle åka med mig i båten upp till Gävle under dagen.
Då de anlände på förmiddagen till Öregrund, så hade jag inte riktigt hunnit tvätta klart, också kunde jag konstatera att det var ont om fotogen till båtens kombinerade spis och kabinvärmare, så jag försenade avgången från bryggan en hel del då jag inväntade och att min tvätt skulle bli klar och även var bort och skaffade fotogen på en bensinstation i utkanten av det lilla skärgårdssamhället Öregrund. Men så småningom kom vi i alla fall iväg med båten ut på havet som bjöd på en hel det vågor. Jonas, som vanligtvis ogärna åker buss var redan vid ankomsten till Öregrund åksjuk efter bussresan. Väl ute på det vågande havet visade det sig att både Jonas och min då gravida syster blev sjösjuka, så det var ju inte precis att de njöt av havets vågor om jag säger så. Det var väl bara jag, Ella och Håkan, som inte tycktes besväras så mycket av havets böljande vågor. Tanken var som jag nämnt att ta vi skulle ta oss upp till Gävle, och efter en stunds båtresa så tog vi oss förbi Forsmarks kärnkraftverk, även om vi var en rejäl bit utanför själva kärnkraftverket. Men min syster som inte njöt av båtresan utan mest mådde dåligt tyckte att det vore trevligare att få ta sig in mot land så fort som möjligt istället för att fortsätta med båten ända till Gävle. Så jag tittade till på mitt digitala sjökort och konstaterade att det fanns en hamn vid Fågelsundet som det nog skulle gå bra att ta sig in till, men det var ju en bit dit, så det skulle ju ta ett bra tag innan vi var där och min syster ville gärna få komma in till land så snabbt som möjligt, så jag tittade på det digitala sjökortet om det kanske fanns någon annan lämplig hamn (som var belägen lite närmare) att satsa på. Då fann jag en plats på det digitala sjökortet som hette ”Slada Hamn”. Jag kunde dock inte se på det digitala sjökortet att det var någon markerad hamn där, men namnet antydde ju ändå att det var just en ”hamn” som de det handlade om, också verkade det i alla fall vara ett par bryggor markerade på platsen, så vi ändrade kursen och styrde ditåt, då det var närmare dit, än till Fågelsundet. Jag har varit lite försiktig med att åka in på ställen där det inte har varit markerade hamnar på mitt digitala sjökort och i synnerhet om det inte funnits någon farled att följa in mot strandkanten, och det inte heller framgått av det digitala sjökortet att det varit väldigt djupt på platsen. I detta fall såg det inte ut att vara speciellt djupt på det digitala sjökortet, någon farled fanns inte att följa på det digitala sjökortet, som även vittnade om en del stenar på platsen och någon markerad hamn kunde jag inte heller se på det digitala sjökortet, men platsens namn antydde ju att det fanns en hamn där, och ett par bryggor tycktes jag ju också kunna utskilja på informationen på det digitala sjökortet, så vi satsade ändå på att ta oss in till land på platsen.
När vi närmade oss platsen så kunde vi konstatera att det i alla fall fanns några markeringar i form av färgade pinnar att följa in mot hamnområdet och det fanns några bryggor att välja bland. Min första tanke var att satsa på en brygga som låg en bit bort och väldigt sakta puttrade vi fram med båten in mot bryggan, men jag såg på ekolodet att det var oroväckande grunt, så jag la ur växel och bara gled och då skramlade det till under båten, så det var alltså resans första grundkänning som jag då råkade ut för. Turligt nog så är båten ganska väl skyddad inunder, inte minst både propellern och rodret har liksom metallstag under sig, så det var antagligen bara det som tog i någon sten (för jag kunde då inte se någon skada av detta, under båten då jag senare under hösten tog upp den på land). Vi satsade då istället på att nå en annan av bryggorna och på den bryggan var det ju till och med någon markerad gästplats, så vi körde in båten där och i efterhand kunde jag konstatera att bryggan som jag först siktat mot, var belägen på en plats där det var alldeles för grunt, men vid denna brygga där jag nu stannade gick det ju bra att komma in. Efter en stund bestämde vi oss för att det fick räcka med båtåkning för dagen, då sjösjuka inte lär vara någon njutning. Så då började vi istället att fokusera på hur Sandra, Jonas, Ella och Håkan skulle kunna komma hem därifrån. Det visade sig att det visserligen gick att åka buss från en plats som var belägen cirka sex kilometer från bryggan som vi hade stannat vid, och efter ett par bussbyten skulle man minsann ta sig ända fram till Gävle, där de hade bilen parkerad. Men skulle de ta sig de cirka sex kilometrarna till busshållplatsen med tvååringen Ella, utan någon vagn och dessutom en del packning? Eller skulle jag istället ta min cykel och cykla till någon lämplig buss, alternativt in till Gävle för att hämta deras bil? Hur som helst så prioriterade vi att laga en lite snabbare maträtt i båten, än vad tanken var från början, då jag ju hade tänkt att vi hade hela dagen på oss att laga något gott i båten ute på det hav, som jag hade hoppats skulle vara spegelblankt och harmoniskt. Så efter en något stressig middag, och efter att jag som vanligtvis sällan äger några kontanter tiggt åt mig en femtiolapp av Jonas, för att stoppa i postlådan för hamnavgift i hamnen där vi lagt till, så valde vi att gemensamt börja gå mot busshållplatsen som var belägen cirka sex kilometer bort. Själv bar jag Ella, en stor del av sträckan och vi hann minsann fram till bussen innan den anlände, även om marginalerna inte var stora och promenaden upplevdes som stressig. Så jag vinkade av dem vid busshållplatsen och promenerade sedan tillbaka till båten, dit jag sedan anlände under den senare delen av kvällen och således fick det bli min natthamn för den annalkande natten.
/Fredrik
Så hade då äntligen den officiella första sommarmånaden kommit, då man kunde konstatera att kalendern visade torsdagen den 1:a juni då jag avverkade min 39:e resdag. Denna dag började jag med att betala hamnavgiften till marinan vid hamnen där jag hade övernattat och tog även en promenad in till lanthandeln i Gräddö, lagom till dess att den öppnade, för att införskaffa något ätbart. Sedan bar det av ut på vattnet, där det var en del vågor vid hamnen och dess närhet. Men denna dag skulle jag komma att mestadels hålla mig långt inomskärs så jag behövde inte besväras av så värst mycket vågor trots allt.
När jag lämnade Gräddö så fortsatte jag västerut in mot Norrtäljehållet (även om jag inte körde ända in till Norrtälje). På så sätt körde jag först söder om Vätö och sedan fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning upp längs Vätös västra sida, där jag även körde under en bro och när jag passerat Vätö så fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning så att jag körde längs västra sidan om Väddö (där jag även passade på att ta ett varv runt en mindre ö). Jag passerade således ännu en kanal under min resa, nämligen Väddö kanal, som man kan åka genom för att ta sig fram på västra sidan av Väddö. Vid Väddö passerade jag även några öppningsbara broar, men ingen av broarna behövdes öppnas för min del, eftersom att jag ändå kom under dem i stängt läge (med god marginal). Inte långt från orten Älmsta som ligger vid Väddö kanal så såg jag även någon annan båt som också tog sig fram på kanalen.
När jag kört genom Väddö kanal så fortsatte jag till ett blåsigt Öregrund. Under resan upp mot Öregrund så körde jag inte långt från Gräsö, som jag hade på min nordöstra sida. Efter att jag korsat bilfärjelden till Gräsö, så stannade jag till i Öregrund för natten och övernattade i båten. På kvällen passade jag på att köpa med mig mat från en restaurang i hamnområdet som jag sedan åt i båten. Under dagen hade jag tagit mig fram genom en fin skärgårdsmiljö och under ett flertal broar. Tack vare att jag till stor del var långt inomskärs under denna dag så klarade jag mig ganska bra från stora vågor, men bland annat under min färd in mot Öregrund stötte jag på en del vågor.
/Fredrik
Min 38:e resdag inföll på onsdagen den 31:a maj. På morgonen så började jag med att tanka upp båten i hamnen på Fjäderholmarna, där jag övernattat. Sedan fortsatte jag min båtresa som till en början till en stor del följde samma sträcka som jag hade kört då jag körde in mot Stockholm cirka en månad tidigare, men nu gick ju färden istället i motsatt riktning. Efter en stunds körning så befann jag mig vid Waxholm och passerade Waxholms fästning, där båttrafiken är livlig (även om jag konstaterade att jag nog råkade köra med min lilla fritidsbåt på en sida av fästningen där jag inte fick tränga mig in och köra med min båt vid den aktuella tidpunkten). Efter en stund så nådde jag fram till bilfärjeleden ”Ljusteröleden”, där jag först tänkte gå i land på Norra Ljusterö, i närheten av bilfärjeleden, men då jag inte fann någon lämplig brygga där så valde jag istället att gå i land i andra änden av bilfärjeleden, nämligen vid Östanå färjeläge där jag passade på att ta en matpaus vid en restaurang.
Sedan så fortsatte jag förbi Furusund, Kapellskär och Rävsnäs, tills jag kom fram till en hamn i Gräddöviken, vid Gräddö i Roslagens skärgård. Där stannade jag till för natten och övernattade i båten, efter en dag då jag sett många stora båtar ute på havet.
/Fredrik
Så var min 37:e resdag kommen, som inföll tisdagen den 30:e maj. Denna morgon så vaknade jag upp i båten vid Torö Varv, där jag styrt in till bryggan under föregående kväll. Så jag började dagen med att promenera in till båtvarvets butik för att se om de på sina hyllor hade någon ny vindrutetorkararm att erbjuda mig, då min ena sådana hade hamnat på havets botten strax utanför Bornholm, några veckor tidigare. Men tyvärr hade de ingen vindrutetorkararm hemma, men jag passade istället på att köpa med mig lite fika och en dunk motorolja till båten i alla fall. Sedan gav jag mig iväg med båten i riktning norrut, så jag liksom först passerade Oxnös östra sida och körde genom Svart-fjärden, och genom sundet mellan Ängsö och Oxnö och vidare under den öppningsbara bron under landsvägen vid Tottnäs. Här vid den öppningsbara bron vid Tottnäs hade jag riktig tur att jag lyckades komma under bron, för så tidigt på året som jag var vid platsen så hade de inte börjat öppna bron för fritidsbåtar ännu, och en enligt mitt digitala sjökort så anges höjden på bron till två meter i stängt läge och jag skulle uppskatta att min båt sträcker sig lite mera än två meter över vattenytan, men som tur var kom jag ändå under bron (så jag slapp vända om, vilket jag var lite förberedd på att tvingas få göra), även om det inte var mycket till marginal, men ibland kan man ju få ha lite tur! Efter bropassagen så fortsatte jag söderut en stund till jag passerat Grytnäs och Ekskär och således hade passerat en del land innan jag återigen kunde fortsätta norrut igen, då jag nu befann mig lite mer västerut och således kunde sikta in mot Södertälje
Efter ytterligare en stund så bar det av under Igelstabron, vilken jag kört över ett flertal gånger med tåg och sedan fortsatte jag in i Södertälje kanal, där jag efter en stunds väntan blev insläppt i Södertälje sluss, tillsammans med en annan båt. Slussen blev den första slussen som jag fick ta mig genom helt på egen hand, då jag inte hade någon med mig i båten för tillfället, men det var inga direkta problem, då slussbassängen var väl tilltagen i storlek, då ju även ganska stora fartyg ska kunna slussa sig genom denna sluss (då det lär vara Nordens största sluss), och dessutom är nivåskillnaden bara cirka sextio centimeter mellan havsnivån som jag kom ifrån och Mälarens vattennivå, vilken jag nu slussade mig upp till. Efter att jag tagit mig genom slussen och fortsatt ytterligare en bit in mot Mälaren, så band jag fast båten vid en kajkant och tog en promenad i Södertäljes centrala delar, där jag passade på att äta lunch och köpa mig någon kringla, för Södertälje kallas ju för ”Kringlornas stad”. Södertälje är faktiskt den staden som jag är född i, då mina föräldrar bodde där under några åt på 1980-talet, då jag föddes, men vi flyttade upp till Dalarna redan innan jag hunnit fylla två år, så jag har inte mycket till minnen från den tiden, även om jag varit dit några gånger på senare år.
Efter matpausen i Södertälje så fortsatte jag ut på Mälaren som inte bjöd på något super väder, det var visserligen inga vågor att tala om, men regnet droppade till en stor del från himlen. Då jag nådde Mälaren så kunde jag ju även bocka av ännu en kanal som avverkad under min båtresa, nämligen Södertälje kanal. Framåt kvällen så hade jag tagit mig in mot Stockholm, då jag tagit mig genom Bockholmssundet, tagit mig fram söder om Kanan, passerat utanför såväl Vårberg som Hägersten och under Essingeleden, Liljeholmsbron och de maffiga Årstabroarna, innan jag slutligen nådde fram till Hammarbyslussen. I Hammarbyslussen, blev det åter till att pröva på att slussa, då jag återigen tog mig ner till havsnivån. Men även här gick det problemfritt då jag var den enda båten i den stora slussbassängen och nivåskillnaden här var ju mer eller mindre identisk med den nivåskillnad som jag tagit mig upp från havet till Mälaren i Södertälje, även om jag nu istället fick ta mig neråt till havsnivån igen.
Efter slussandet så fortsatte jag förbi Hammarby sjöstad och ut under Danviksbron och fram till Fjäderholmarna, där jag stannade vid en brygga och övernattade.
/Fredrik
I ett par veckor har det legat snö på backen i Kiruna och det har faktiskt funnits ett par skidspår kring staden, men snödjupet i Kiruna har inte varit något att skryta om. Men nu har det kommit mera snö så att det blivit riktigt vintrigt och fint runt staden, så nu i kväll passade jag på att avklara min skidpremiär för vintern. Lombolospåret som jag valde för min skidtur var dock inte preparerat för tillfället (då jag gissar att man prioriterat andra spår i första hand), men det var ändå någon annan skidåkare som hade tagit sig fram i skidspåret innan mig. Så med sällskap av bland annat ”Lars Winnerbäck”, ”Raymond och Maria” och ”Björn Afzelius” i öronen, så borde det i alla fall ha blivit cirka 17 km som avverkades för min del, då jag tog mig runt två varv i spåret, även om det inte handlade om någon rekordtid. Men jag kom i alla fall runt två varv innan dess att ljusen i elljusspåret hann släckas.
/Fredrik
Min 36:e resdag inföll på måndagen den 29:e maj. På morgonen såg jag för sista gången under denna båtresa, motorbåten som jag mer eller mindre följt åt ända sedan Lilla Edet, men nu skiljdes vi åt då vi båda gav oss ut på det stora havet under dagen. Innan jag gav mig iväg från Stegeborg, så passade jag på att fylla på med diesel i min båt vid en sjömack Stegeborg. För min del så blev detta en dag då jag till en stor del höll mig en bra bit ut på havet, efter att jag passerat utanför Arkösund och Arkö. Under dagen såg jag några stora fartyg under min resa ute på havet, då jag långt ute på havet passerade städer som Norrköping, Oxelösund och Nyköping som alla låg en bra bit inåt land längs strandlinjen. Framåt kvällen så passerade jag en bit väster om ön Öja, där Landsort finns. Sedan fortsatte uppåt mot Nynäshamn (men inte ända dit) utan fortsatte istället västerut mellan öarna Brännskär och Äspskär, och sedan fortsatte jag söderut på västra sidan om ön Sandskär och efter en stund nådde jag fram till ännu en kanal (om än inte så lång) som jag körde igenom, nämligen Dragets kanal, som var dagens stora mål. Efter att jag kört igenom Dragets kanal så slank jag genom det lilla sundet mellan Tattamar och Råholmen. Sedan påbörjades en intensiv jakt på var jag skulle övernatta under natten. Jag testade mig fram både norrut, där jag fann den fina viken Maren (som dock saknade bryggor) och söderut till Klinta, där jag inte heller tyckte att jag fann någon lämplig plats att stanna på för natten.
Slutligen föll valet av natthamn på bryggan utanför Torö Varv, vid en brygga som jag inte uppfattade som någon allmän gästbrygga, men jag tänkte att jag nog kunde stå där över natten i alla fall. Detta eftersom att jag tänkte att jag under kommande morgon kunde gå in i butiken vid varvet och kolla om de hade någon ny och lämplig vindrutetorkararm till min båt, då ju min ena sådana låg kvar på havets botten utanför Bornholm, sedan en tid tillbaka. Så när mörkret hade lagt sig över området, så styrde jag in till varvets ena brygga, efter att ha letat efter en lämplig natthamn under en längre stund.
/Fredrik
Så var jag framme vid min 35:e resdag, som alltså inföll söndagen den 28:e maj, då jag, Jonas och Åsa vaknade upp i hamnen i Norsholm. Redan tidigt på morgonen så var det dags att säga: ”Hejdå”, till Jonas som klev på bussen i Norsholm för att fortsätta hem med buss och tåg, för att sedan hinna ända till Norge för att börja arbeta dagen därpå. Så när vi hade ”vinkat av” Joans vid bussen så fortsatte jag och Åsa den sista etappen längs Göta kanal. Tyvärr var det en av båtarna i vår kolonn som inte ville starta i Norsholm, så den blev tyvärr kvar där till ett senare tillfälle. Efter ett tag så kom vi fram till ett slussområde, där det tyvärr hade uppstått ett problem, då en lucka inte gick att stänga. Man misstänkte att problemet berodde på en sten som hade fastnat vid en lucka under vattnet, så man blev tvungna att tillkalla dykare för att lösa problemet, så vi fick ett abrupt och ofrivilligt stopp på vår kanalresa, medan man inväntade dykare som skulle ta sig an problemet. Under tiden så passade vi på att ta lunchrast. Det visade sig vara ett ganska lättfixat problem, när dykaren väl kom på plats, så efter ett tag kunde vi fortsätta vår färd vidare mot Söderköping.
Efter flera dagar med fantastiskt försommarväder, var det som att himlen öppnade sig, då vi var vid Söderköping. I Söderköping var tanken att man skulle kunna ta cirka två timmars paus, men eftersom att vi istället hade fått en något ofrivillig paus en bit innan Söderköping, vid den trilskande slussluckan, så blev det nu istället en kortare paus i Söderköping. Jag och Åsa passade ändå på att kliva iland i Söderköping och köpte varsin enormt stor glass vid den populära glassrestaurangen ”Smultronstället”, samtidigt som hällregnet öste ner över oss!
Efter att vi köpt glass i Söderköping så återstod en liten bit av Göta kanal, för oss att ta sig an med himmeln upplyst av en regnbåge, innan vi nådde Göta kanals sista sluss och havet ute vid Mem. När vi väl nådde fram till Mem så blev vår båt den enda båten i slussen vid det tillfället, eftersom att några båtar valde att stanna vid bryggan, som var strax ovanför den sista slussen. Det var nämligen så att ett par andra båtar som också hade följt vår kolonn sedan Motala var på väg från södra delarna av Vättern och på väg till svenska ostkusten i trakten av Västervik (om jag inte missminner mig). De som hade de båtarna var liksom ute och transporterade sina segelbåtar längs Göta kanal, från Vättern för att i sommar ha dem ute vid havet för att kunna åka med dem på andra ställen än i Vättern. Deras transporteringsresa från Vättern till havet gjorde de i etapper under ett antal veckoslut och hade nu alltså nått fram till Mem där de skulle ta en paus under sin båttransportering i ett antal dagar.
Efter att vi slussat oss genom Göta kanals sista sluss, som alltså för vår del var i Mem, så var det dags för mig att även säga, ”Hejdå”, till Åsa och få tacka för ett par riktigt trevliga dagar tillsammans ute på den fina kanalen. Åsa fick snällt nog skjuts av en slussvärd in till Söderköping (då den ändå skulle förbi Söderköping och det var ont om kollektivtrafik vid Mem) där hon fick hämta bilen som Daniel hade lämnat i Söderköping några dagar tidigare vid en däckverkstad, för att dess punkterade däck skulle lagas, så att hon skulle ha något sorts reservdäck till hemresan. Men tyvärr hade inte däcket blivit lagat, men som tur var klarade hon sig hem ändå utan någon mer punktering.
Vi hade ett par riktigt fina dagar på kanalen och för min del tycker jag att det var som den trevligaste veckan på hela min långa båtresa. Jag hade trevligt sällskap, fantastiskt väder och fick se många fina ställen och inte minst fick jag åka på ett ställe som passade båten bra, utan att besväras av havets ibland stora vågor. Så jag hoppas att Jonas och Åsa tyckte att det var värt priset även om de fick betala upplevelsen med såväl punktering, två badlakan som kanalen slukade ner mot sin botten och inte minst en att Åsas telefon utav någon anledning slutade fungera som den skulle (men som tur var fick hon den lagad sedan).
För min del så fortsatte jag ut på havet under den fina försommarkvällen och korsade bilfärjeleden mellan Stegeborg och Norrkrog. Kvällen bjöd nu alltså åter på ett fint väder, då jag färdades fram i skymningsljuset på ett nästintill spegelblankt hav, som dock innehöll en hel del pollen. Slutligen så stannade jag för natten vid Stegeborgs Hamnkrog, där jag ännu en gång träffade på mannen med motorbåten som följt vår kolonn genom hela Göta kanal och som jag och Daniel hade sett redan en första gång då han körde förbi oss, då vi låg vid en brygga nedanför slussen i Lilla Edet och alltså skulle ta oss an vår för båtresan första sluss. Den manen hade precis införskaffat sin båt nere vid Västkusten och var nu på väg hemåt mot Stockholmstrakten, och hans båt var en av flera båtar i vår kolonn som var på väg mot sina nya hemmahamnar från olika ställen där de hade införskaffats.
/Fredrik
Lördagen den 27:e maj, blev min 34:e resdag. Efter en natt i Borensberg, så fortsatte jag, Jonas och Åsa vidare längs Göta kanal. Under dagen så åkte vi över Göta Kanals två akvedukter, där den första ledde oss över riksväg 34, strax utanför Borensberg och den andra ledde oss över en annan väg i Ljungsbro. Denna dag passerade vi även en av de mer kända sevärdheterna längs Göta kanal, nämligen Bergs slussar, som är ett samlingsnamn för flera slussar vid orten Berg, där även Göta kanals högsta slusstrappa ingår, nämligen Carl Johans slusstrappa som består av sju stycken slussar, som i sig ger en nivåskillnad på drygt 18 meter. Bergs slussar bidrar tillsammans till en nivåskillnad på 28,8 meter, som vi alltså sjönk, under vår resa nedåt mot den svenska ostkusten. Efter att vi slussat oss igenom Bergs slussar så nådde vi fram till sjön Roxen, som vi åkte genom fram till att vi nådde fram till järnvägsbron vid Södra stambanan i Norsholm. Där fick vi invänta en stund på broöppning (även om vi nog hade kommit under bron även i stängt läge, men de andra båtarna som vi skulle slussa med var ju högre än vår båt), så att några tåg hann passera innan det blev lämpligt att öppna bron för oss och andra båtar. När bron väl öppnades så passerade vi järnvägen och körde in i en sluss, med en högst måttlig nivåskillnad, vilken vi slussade oss igenom som en avslutning på dagen, innan vi nådde fram till gästhamnen i Norsholm, där vi sedan övernattade under natten.
I Norsholm besökte vi den loka lanthandeln och frågade om de hade baguetter, även om vi inte hittade några bland butikens hyllor. Visst hade de baguetter att grädda till oss om vi ville, så med rätta servicekänslan såg de till att grädda ett par baguetter till oss, medan vi strosade omkring i den lilla lanthandeln. Den servicen tackar jag ödmjukast för, så att vi kunde laga så kallad ”Mariamacka”/”Mariasmörgås” i den lilla så kallade ”Omniaugnen” på båtens fotogenkök som middag på kvällen.
/Fredrik
Efter en längre paus från bloggandet om båtresan som jag var ute på tidigare i år så fortsätter jag nu att berätta om båtresan. Vi har alltså nu kommit fram till den 33:e resdagen, som är fredagen den 26:e maj 2017. På morgonen vaknade jag, Jonas och Åsa upp båten i hamnen i Vadstena, där vi bodde vid en gästbrygga i de yttre delarna av hamnområdet. Under dagen tog vi en promenad i Vadstena, där vi såg Vadstena slott och Vadstena kloster.
Sedan fortsatte vi med båten på Vättern till Motala, där jag hann in i staden och hämtade ut ett nytt SIM-kort i en Teliabutik, så att jag kunde starta upp den omoderna ”knapptelefonen”, som jag hade med mig i reserv, vilken skulle visa sig komma till användning, nu när min ”smartphone” låg kvar nere på Göta kanals botten i Töreboda sedan onsdagskvällen. I båda Vadstena och i Motala kunde man se en hel del fina bilar, då det verkade vara en del bilträffar i området, under denna så kallade långhelg. Från Vättern i Motala anslöt sig ännu fler båtar till kolonnen. Så när vi gav oss av ut från Motala och gled in i Göta kanal igen, så var vi fler båtar än vad vi hade varit tidigare. Efter en stund så kom vi fram till Borenshult, där vi skulle sluss ner oss till sjön Boren.
Det är så att på min båt så sitter tanklocket till dieselpåfyllningen en bit ovanför tankens avluftningsventil och avluftningsventilen sitter i sin tur ovanför relingslisten som löper runt båten. Ett problem med detta är ju att då man tankar, så finns ju risken att diesel rinner ut genom tankens avluftningsventil (som alltså är nedanför tanklocket) om man fyller bränsletanken rejält. Jag kan tycka att konstruktionen är lite underligt utförd, för det har ju hänt mig flera gånger att det runnit ur diesel genom avluftningsventilen, då man tankat båten och diesel har sedan då naturligtvis hamnat i vattnet där båten befunnit sig, vilket ju inte alls är bra. Eftersom att även relingslisten sitter under avluftningsventilen till bränsletanken, så innebär det ju även i dessa situationer att även en liten mängd bränsle lätt blir kvar på och omkring relingslisten. Ett annat problem som jag också råkat ut för, när det gäller tankning är ju också det mera generella problemet att de gånger jag tankat båten från framförallt lösa bränsledunkar, så är det ju lätt att man spillt lite diesel omkring tanklocket på båten.
Nu när vi började slussa ner oss genom slussarna vid Borenshult så var det så att det sprutade ut en hel del vatten från slussbassängens väggar på min båt i en av slussbassängerna, allt eftersom att vattennivån i slussen sjönk. Det resulterade ju i att båten sköljdes av och på båten fanns det antagligen en del rester av intorkad diesel invid tanklocket och vid relingslisten som fått en del diesel på sig vid en del tankningar, då det kommit ut diesel genom avluftningsventilen till bränsletanken som sitter strax ovanför relingslisten. Så när vi kommit en bit ner i slussen kom slusspersonalen och sa att någon båt läckte olja i slussen och till en början rådde en viss osäkerhet vilken båt som läckte olja. Men det kunde ju ganska snabbt konstateras att det var min båt som lär ha varit den orsakande båten. Så vi fick inte till en början starta motorn sa slusspersonalen. Efter en liten stund så kunde jag vara ganska säker på vad som orsakat att det såg ut som olja i slussens vatten. Det lär alltså ha varit så att när båten spolades av med vatten som sipprade ut från slussbassängens väggar, så drog det med sig en del diesel som fanns intorkat på båten vid dess tanklock och vid dess relingslist, vilket vi nämnde för slusspersonalen. När diesel hamnar i vattnet så lägger det ju sig som en tunn (förvisso ganska vacker, men olämplig) hinna uppe på vattenytan. Efter en stund så fick vi också veta vi fick avvakta ett tag i slussarna eftersom att de inväntade räddningstjänsten eftersom att det skett oljeläckage i slussen och då befann jag mig en bra bit ner i slussbassängen så det var inte jätte lätt för mig att se vad som hände uppe på land, men Åsa som var uppe på land kunde i kunde i alla fall konstatera att när räddningstjänsten kom så hade de sirenerna och/eller blåljusen på. Så efter en stund kom räddningspersonalen fram till mig, som befann mig halvvägs ner i slussen och pratade med mig. De gjorde bedömningen att de skulle äta glass medan vi kunde fortsätta slussa ner i sjön Boren och när vi hade kommit ner till sjön och kommit ut genom sista slussbassängen, skulle de låta slussen spolas igen (om jag förstod saken rätt) på något sätt och då skulle de samla upp alla föroreningar i vattnet i den nedersta slussbassängen, om det nu var några mängder kvar där och då (vilket jag inte vet hur det förhöll sig med den saken då vi lämnat slussen), detta eftersom att det var i en av de övre slussbassängerna som det såg ut att finnas mest föroreningar och inte som mest i den slussbassängen där vi blivit stoppade från att fortsätta slussa. Anledningen till att vi blev stoppade i en av de lägre slussbassängerna, var antagligen att man inte ville släppa ut föroreningarna i sjön Boren, så därför blev vi stoppade innan vi blev utsläppta dit, innan räddningstjänsten gjort bedömningen att vi kunde fortsätta ut i sjön Boren. Så det var ju mindre bra och mycket pinsamt att jag lär ha orsakat en utryckning för räddningstjänsten. Hopps innerligt att det inte var någon annan som var i akut behov av hjälp och tvingades vänta på hjälp, då jag upptog räddningstjänstens och SOS:s tid.
Sedan när vi lämnat Borenshult, så fortsatte vi genom sjön Boren och stannade sedan till vid gästbryggan i Borensberg för att övernatta. På kvällen passade vi även på att grilla och äta gott invid kanalen i Borensberg, där det var riktigt fint.
/Fredrik