Båtresa: Vänersborg-Trollhätte kanal-Uddevalla-Sotekanalen-Strömstad-Idefjorden-Halden-Skien.

Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt.  Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.

Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.

När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.

Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.

Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.

När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.

Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.

I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.

Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.

Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.

Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.

I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.

Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.

Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.

Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.

Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.

Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.

Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.

Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.

Även under denna dag fick vi se säl.

I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.

Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.

På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
 
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.

Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.

Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).

Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.

Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.

Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.

Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.

Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.

Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.

I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.

Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.

Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.

Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.

Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.

Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.