Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.

Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

När jag inte var gammal så minns jag en semester då vi var nere i Dalsland och tittade på den berömda akvedukten i Håverud. Det lär ha varit min första kontakt med Dalslands kanal.
Sommaren 2004 så var vi återigen på familjesemester nere i trakterna och trampade dressin från Årjäng och några mil neråt mot Bengtsfors, innan vi återigen vände om till Årjäng med dressinerna och avslutningsvis kunde rulla snabbt in mot Årjäng i en lång nedförsbacke. Under den dressinturen minns jag att det drog in ett åskväder över trakten då vi var ute och trampade dressin. Under samma resa under sommaren 2004 så minns jag att vi även paddlade kanot en kortare sträcka i Årjäng, vilket kan ha varit min första färd på Dalslands kanal.
Våren 2009 så gjorde jag en ny dressintur i trakten. Denna gång från Bengtsfors ända fram till Årjäng och tillbaka till Bengtsfors, eftersom att jag inte hade trampat hela sträckan tidigare, då inte alla var lika förtjusta i att trampa dressin som mig under sommaren 2004. Så denna gång då jag var ensam ute och trampade fick jag möjlighet att trampa en längre sträcka och således genomfördes en tur som numera inte är möjlig att trampa i sin helhet, eftersom att spåret rivits upp i de mer centrala delarna av Årjäng, till förmån för bland annat en cykelbana/gångbana.
Så efter att ha åkt genom Strömsholms kanal några veckor tidigare under sommaren 2018, samt genom såväl Lemströmskanalen, Dalarö kanal, Falsterbokanalen, Trollhätte kanal, Göta kanal, Dragets kanal, Väddö kanal och Svartsundsrännan under en båtresa under 2017 så var det nu dags att utforska den under 2018 150-årsjubilerande Dalslands kanal och dess vattensystem. Kanalen och dess vattensystem består av ett flertal sjöar, som är förbinda via slussar och kanaler som förgrenar sig i olika riktningar och i huvudsak är belägen i Dalslands och Värmlands landskap, även om sjösystemet sträcker sig ända in i Norge.

Denna dag började jag och min mamma med att åka bil från Dalarna (där båten stått i några veckor och där mina föräldrar bor) ner till Dals-Ed, där vi sjösatte båten (som vi hade på dess båttrailer bakom bilen) vid småbåtshamnen i utkanten av det lilla samhället. Under resan hann vi även med ett lunchstopp på IKEA-restaurangen i Karlstad och även gå in på Biltema i samma stad och köpa bland annat en ny flaggstång till båten, då jag råkade braka av den under förra kanalresan i Strömsholms kanal, då den trasslade in sig en tamp i en slussbassäng. På vägen ner till Dals-Ed så passade vi även på att tanka båten på en bensinstation.
Det var dock inte någon väldigt stor väg till småbåtshamnen, så strax innan vi var framme vid småbåtshamnen blev vi tvungna att vända, eftersom att då vi följde bilens navigationssystem så blev vi vägledda att åka under en låg järnvägsviadukt, som dock var lägre än båten då den var lastad på sin båttrailer, så vi fick ta en liten omväg innan vi kom fram till småbåtshamnen.
Väl framme vid småbåtshamnen så förberedde vi båten inför resan och sjösatte den på en av hamnområdets sjösättningsramper, innan vi parkerade båten och båttrailern på hamnområdet, där vi även fick betala en parkeringsavgift för att få lämna bilen och båttrailern. Det visade sig vara en hel del andra båtar (om än framförallt mindre båtar) som också använde sig av sjösättningsrampen, så det var relativt mycket aktivitet på sjösättningsrampen under denna augustieftermiddag i hamnen, där flaggor vajade som upplyste om eldningsförbudet som rådde under den varma sommaren.
När båten väl låg i sjön Stora Le, så började vår båtresa längs Dalslands kanal, en båtresa som inledningsvis gick i nordlig riktning upp till Nössemark, där vi stannade i gästhamnen och övernattade i båten under natten.
Strax innan vi anlände till Nössemark så kom ett flygplan och flög om oss och landade på vattnet strax framför oss.
I Nössemark ligger gästhamnen i anslutning till campingplatsen, så att man delar toaletter och andra gemensamma saker med campinggästerna, så det tycktes vara både en del andra båtgäster där och ett antal campinggäster.
Att gästhamnar och campingplatser (eller vart fall husbilsuppställningsplatser) ofta är gemensamma anläggningar tycks vara vanligt såväl längs Dalslands kanal och på andra platser. Det tycks ju vara smart, då det således blir fler personer som kan vara med och dela på kostnaderna för att ha toaletter, sophämtning, duschar och andra bekvämligheter, och det är ju i stort samma saker som både de som reser med båt respektive husbil har behov utav.
Vi anlände till gästhamnen i Nössemark ungefär vid stängningsdags, men vi hann i alla fall in och betala hamnavgiften innan receptionen bommade igen för dagen, och därtill så hann vi även köpa någon mycket dyr och liten chipspåse som vi åt ute på båtens akterdäck när mörkret föll över platsen.

På torsdagsförmiddagen tog vi en liten promenad i Nössemark i väntan på att lanthandeln i den lilla byn skulle öppna. När Lanthandeln väl hade öppnat så besökte vi den och handlade en del mat inför vår fortsatta båtresa, innan vi fortsatte vår båtresa.
När vi väl kommit iväg med båten och passerat linfärjeleden som går mellan Sund och Jaren, så åkte vi först långt in i Kopparviken. Därefter fortsatte vi genom det smala sundet in i Kölvikstjärnet, där vi badade en liten stund innan vi fortsatte tillbaka genom det smala sundet och fortsatte vår båtresa norrut så att vi kom in i Norge. I Norge så fortsatte vi upp mot Engsvika, ända tills någon med hög röst (på land) ropade något till oss. Antagligen ropade den till oss för att varna oss, då vi var på väg mot ett område som han antagligen anade att skulle vara alldeles för grunt för vår båt. Så vi tackar så mycket för varningen! Således vände vi om och fortsatte sedan en vända i n i Sørvika innan vi åter vände om och sedan körde till gästhamnen i Otteid, där vi förtöjde båten i några minuter och gick i land och såg oss omkring lite, innan vi fortsatte vår båtresa.
Sedan fortsatte vi tillbaka in i Sverige och körde in i en vik vid Långevik, där vi kastade i ankaret i det ljumna vattnet och stoppade Volvo Pentamotorn för lite lugn och ro, då vi passade på att äta middag i viken där vi ankrat.
Sedan fortsatte vi med båten vidare norrut längs Bryntopsöns västra sida och vidare längs Hästöns västra sida. Tyvärr så tog det drastiskt stopp med ett brak invid Hästöns västra sida, då vi i låg fart råkade köra på grund på stenar med båten, då det visade sig vara svårframkomligt med båt på öns västra sida, eftersom att det visade sig vara ont om vatten i sjöarna Stora Le och Foxen (som sitter ihop och således har samma vattennivå). Som tur var så blev det inga alvarliga skador på båten, så vi kunde fortsätta vår båtresa, genom att först köra lite söderut och sedan fortsätta söder om Hästön innan vi återigen kunde fortsätta norrut igen, men på östra sidan av Hästön.
När det hade börjat skymma så nådde vi fram till gästhamnen vid Töcksfors där vi övernattade i båten under natten.

Efter att ha betalt gästhamnsavgiften så fortsatte vi vår båtresa fram till den nedre slussen i Töcksfors, där vi betalade slussavgifter för hela vår kanalresa och där vi blev uppslussade genom den nedre slussen och kunde fortsätta vår båtfärd vidare fram till den övre slussen. Sträckan mellan den nedre och övre slussen i Töcksfors är cirka en kilometer, så vanligtvis använder sig slussvakterna av en båt för att ta sig mellan de båda slussarna i Töcksfors och invid slussarna finns anropskåp, som man kan anropa slussvakterna via, i fall att de inte är på plats vid den slussen som man ankommer först till. Mellan de båda slussarna är ett stort köpcenter beläget, som antagligen ska locka dit många norrmän, då orten ligger nära norska gränsen invid den stora vägen E18 som går mellan bland annat Oslo och Stockholm. Invid köpcentret finns ett flertal gästplatser (som alltså som är belägna mellan slussarna) som man kan förtöja båten vid, så att man kan gå och handla i det stora köpcentret om man vill.
Innan vi blev uppslussade genom den övre slussen fick vi invänta en annan båt som också hade kommit till den nedre slussen och ville slussa sig upp genom de båda slussarna i Töcksfors. Så efter en stunds väntan nära en fin fontän (vilket det finns vid många slussar i Dalslands kanal), så blev vi uppslussade genom den övre slussen tillsammans med den andra båten, som troligen hade en besättning som bestod av flera generationer av familjemedlemmar.
När vi lämnat den övre slussen så fortsatte vi upp till sjön Östen som är den sjö i Sverige som ligger högst belägen av de vatten som man kan nå med båt från havet genom slussar, utan att behöva ta till landtransporter. Sjön Östen är således belägen drygt 110 meter över havet och blev nåbar med båt så sent som 1915, då slussarna och sträckan dit är en yngre del än många andra delar av Dalslands kanals vattensystem.

Längs vår båtfärd upp till sjön Östen så åkte vi under några öppningsbara broar som man själv hade fått öppna på egen hand om de behövde öppnas för att man skulle ta sig fram, men eftersom att vår båt inte är så hög, så tog vi oss under broarna även då de var stängda. Eftersom att man vid behov av broöppning själv måste gå i land och öppna, respektive stänga broarna, så finns väntbryggor på båda sidorna om broarna.

Uppe vid sjön Östen passade vi på att åka in i några vikar, varav den ena var Kyrkeviken. Vi passade även på att gå i land i Östervallskog och promenera upp till byns lanthandel, där vi passade på att handla.
Sedan vände vi tillbaka neråt mot Töcksfors igen, men innan vi avlutade båtåkningen för dagen så var vi in en vända i Håviken, efter att ha passerat genom Öbyviken. Efter att vi lämnat Håviken så åkte vi till väntbryggan vid Töcksfors övre sluss och förtöjde båten därintill inför natten, då vi passade på att övernatta där, eftersom att slussarna var stängda för dagen då vi kom dit.
Under kvällen tog vi en promenad till det stora köpcentret i Töcksfors, där vi handlade några varor. Men det tog lång tid innan vi hittade in i varuhuset eftersom att varuhuset höll på att byggas om och således var man tvungen att gå in genom parkeringsgaraget som låg i varuhusets källarplan, då huvudentrén för tillfället var stängd. Men vi förstod inte först att man var tvungen att gå in genom parkeringsgaraget, så vi traskade ett varv runt hela den stora byggnaden innan vi hittade in, men vi hann i alla fall in innan varuhuset stängde för kvällen.

Efter att vi spenderat en natt i båten invid väntbryggan vid Töcksfors övre sluss så blev vi nedslussade genom de båda slussarna i Töcksfors på lördagsförmiddagen.
Då vi hade kommit ner genom den nedersta av slussarna i Töcksfors så passade vi även på att tanka båten vid sjömacken som slussvakten också bemannade.
Sedan fortsatte vi med båten till gästhamnen i Holmerudsfors, där det även finns ett litet café. Tyvärr var caféet inte öppet den dagen då vi var där, så vi fortsatte vår båtresa in i Fölsbyviken vid Fölsbyn, där vi vände om strax innan vi var ända framme vid land. Sedan fortsatte vi en bit in i viken mot den lilla byn Haget, men då vi bara kommit ungefär halvvägs in i den viken så smällde det till och då stod vi på ett stort stenblock med båten… Det visade sig att de som vi slussat tillsammans med genom den övre slussen i Töcksfors under förmiddagen under föregående dag, hade ett hus/en stuga alldeles invid den platsen där vi nu hamnat på ett grund, så nu kom de ut till oss och hjälpte oss att putta av båten från grundet så att den började flyta igen… De som hjälpte oss att få bort båten från grundet kände visst redan till grundet som fanns utanför deras stuga/hus… Så efter att vi nu varit med om en andra grundkänning i samma sjösystem, så blev det mindre färder in i små fina vikar under resterande del av kanalresan, men således så slapp vi grundkänningar under resterande del av kanalresan.
Slussvakten uppe i Töcksfors hade ju nämnt för oss att det var ont om vatten i framförallt Stora Le och Foxen, i vilka vi nu hade grundstött två gånger i. Med tanke på att slussvakten nämnde att det saknades cirka 170-180 cm vatten i sjöarna (även om jag inte är så säker på att det riktigt var så jätte mycket vatten som saknades) så kan man ju förstå att vissa ställen som såg farbara ut på sjökortet, inte var det för tillfället. Att ekolodet i båten inte fungerade var ju inte heller till någon hjälp, även om ett traditionellt ekolod antagligen inte hade räddat oss från dessa grundstötningar. Så framöver ska jag nog investera i någon sorts framåtseende ekolod, så kanske man kan minska risken för att råka köra på stenar som gömmer sig under vattenytan, då man vill utforska nya fina vikar och spännande platser. Men även denna gång gick det ju förhållandevis bra med båten, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa ner till Lennartsfors under kvällen där vi övernattade i gästhamnen.
Under kvällen så passade vi på att ta en promenad i den lilla orten Lennartsfors.

På söndagsförmiddagen så fortsatte vi genom den smala bergskanalen som ledde oss in till slussarna i Lennartsfors. Efter att vi blivit nedslussade vid Lennartsfors så fortsatte vi vår båtresa fram till Gustavsfors. Där passade vi på att äta lunch utomhus vid en av hamnkrogarna i den lilla orten, innan vi blev uppslussade genom slussen vid Gustavsfors, efter att vi dessutom hade hunnit besöka även denna lilla orts lanthandel och införskaffa några varor.
Vid Gustavsfors så var det många kanotister som var ute och paddlade eftersom att det finns kanotuthyrning i Gustavsfors.
Efter ytterligare ett par timmar i båten ute på en sjö som heter Västra Silen, så var vi framme vid Årjängs gästhamn, som är belägen vid småbåtshamnen i Årjäng.
På kvällen så tog vi en promenad i Årjäng och såg bland annat Årjängstrollet, vilket jag minns från familjesemestern i Årjäng under sommaren 2004, men sedan dess så lär det ha hunnit flytta på sig en bit (i samband med en centrumombyggnad 2008).
Vi övernattade i båten i Årjängs gästhamn, där vi tycktes vara den enda gästbåten, även om det också var några övernattande husbilar i hamnområdet.

Vi inledde dagen med en båtresa på Västra Silen fram till Krokfors, där vi blev uppslussade tillsammans med några kanoter till Östra Silen. Det visade sig att det var väldigt många kanotister i Östra Silen.
Vi fortsatte med båten till gästhamnen i Sillebotten där vi gick i land en stund, även om vädret för tillfället knappast visade sig ifrån sin bästa sida, då vinden låg på rätt in mot gästbryggan så att det var något besvärligt att både lägga till vid bryggan och sedan ta sig där ifrån, då vi skulle lämna platsen lite senare. Inte nog med att det blåste en del, utan det föll även en del regn vid denna plats.
Efter att vi lämnat Sillebotten så fortsatte vi söderut en bit i sjön Östra Silen, men vi vände om innan vi kommit så värst långt söderut, då inte min mamma ville riskera att köra på grund ännu en gång.
Framåt kvällen så tog vi oss upp till Signebyn, som också ligger i Östra Silen. I Signebyn så passade vi på att äta middag, efter att jag hade fått skruva lite med fotogenköket som återigen hade börjat krångla (som tidigare på säsongen), men som jag turligt nog fick fart på igen.
Varken i Signebyn eller i Sillebotten såg vi till några andra långväga gästbåtar som hade letat sig upp i denna del av kanalsystemet. Utan i Östra Silen och Västra Silen verkade det mestadels vara många kanoter och några enstaka lokala motorbåtar som var ute och åkte, men som jag anar att hade sina hemmahamnar i dessa sjöar. Visserligen verkade några av dessa båtar ha utländska besättningar, då det var några utlandsregistrerade bilar i hamnen i Signebyn, men antagligen var det personer som bodde i andra länder som hade sommarstugor i trakten som hade sina båtar och bilar i hamnområdet. Att det tycks vara många personer från såväl Norge, Tyskland och Holland som har sommarstugor i denna del av landet tyckte jag mig ana, inte minst med tanke på att man ute på vägarna i dessa områden såg många bilar som var registrerade i dessa länder. Att det var relativt sent på båtsäsongen, samt att många lär ha hunnit avsluta sina semestrar och därtill att inte allt för höga båtar kunde ta sig upp i Västra Silen och Östra Sillen, kan ju ha varit anledningar till att jag upplevde att det inte var så många gästbåtar i dessa sjöar.
Under natten så övernattade vi i båten i Signebyn.

Väl framme i Västra Silen så fortsatte vi vår båtresa till Gustavsfors, där vi återigen passade på att äta lunch vid en av hamnkrogarna vid gästhamnen i den lilla orten, efter att vi hade blivit nedslussade i Gustavsfors sluss. Eftersom att vi hade testat en av hamnkrogarna i Gustavsfors några dagar tidigare, så passade vi på att testa en annan hamnkrog invid gästhamnen, för att få variation.
Efter att vi ätit färdigt så fortsatte vi vår båtresa fram till Bengtsfors gästhamn, där vi passade på att bo två nätter i båten.
I såväl Bengtsfors som i Gustavsfors så förbereddes det för fullt inför den årligen återkommande kanottävlingen ”Dalsland Kanotmaraton+”, som skulle genomföras i trakterna under lördagen den 11:e augusti 2018. Så i dessa orter, och längs sjöar och kanalsträckningar i närheten av dessa platser så fanns det måna markeringar i form av uppblåsbara bojar ute i vattnet som markerade tävlingsbanan, då vi var där. Kanottävlingen lär vara en stor folkfest som lockar många deltagare. Det lär vara mestadels motionärer som deltar i tävlingen, men även en del elitkanotister. Tävlingen finns i olika klasser där den längsta klassen innebär en sträcka på 55 kilometer, vilket är en sträcka som sträcker sig från Baldersnäs Herrgård fram till Bengtsfors via bland annat Gustavsfors, vilket är en sträcka som även inkluderade ett par lyft av kanoterna mellan olika vatten.
Framåt helgen skulle man inte få använda sig utav gästhamnen i Bengtsfors, eftersom att den skulle ingå i tävlingens målområde, eftersom att tävlingens mål skulle vara i Bengtsfors gästhamn, men vår plan var ju att lämna gästhamnen redan under torsdagen, så det skulle inte behöva påverka oss.
Under tisdagskvällen så passade vi på att se oss om i Bengtsfors.

Under inledningen av denna dag så kom det en svanfamilj på besök utanför båten. Förutom att träffa svanarna, så hann vi även med att utforska mer av Bengtsfors under inledningen av denna dag.Vi hann bland annat promenera upp på det centralt belägna ”Majberget”, där såväl ett hembygdsområde och ”Halmens Hus” finns belägna, vilka vi besökte.
Som jag nämnde tidigare kan man cykla dressin norr om Bengtsfors mellan orterna Årjäng och Bengtsfors, men söder om Bengtsfors får man inte cykla dressin, eftersom att järnvägen söder om Bengtsfors ännu trafikeras av tåg. Så under sommaren går det två tågavgångar i vardera riktningen mellan Bengtsfors och Mellerud (där man kan byta till andra tåg om man vill), längs den oelektrifierade sträckan som till en stor del följer Dalslands kanal, vilket innebär en hel del vackra vyer. Järnvägen heter ”Dal–Västra Värmlands Järnväg” och förkortas således ”DVVJ”, men med tanke på namnets förkortning och de vackra vyerna så benämns den numera ofta som ”De Vackra Vyernas Järnväg”. Vanligtvis sker tågavgångarna med dieselmotorvagnståg av modellen Y1. Det tycks vara populärt att åka med passagerarbåt i ena riktningen mellan Bengtsfors och Håverud (eller en del av sträckan) och tåg åt andra hållet. Detta då man kan köpa en kombinationsbiljett så man reser med tåg åt ena hållet, samt båt åt andra hållet, tack vare att sträckan mellan Håverud och Bengtsfors trafikeras av de båda båtarna ”M/S Dalslandia” och ”M/S Storholmen”. Dessa båda båtar trafikerar sträckan växelvis, så att ena dagen är det ”M/S Dalslandia” som kör från Bengtsfors till Håverud, samtidigt som ”M/S Storholmen” kör i motsatt riktning från Håverud till Bengtsfors och således möts längs sträckan mitt på dagen. Därutöver så trafikerar för övrigt även båten ”M/S Nils Ericson” Dalslands kanal, då den dagligen startar i Håverud och kör en bit uppströms i kanalen innan den åter vänder om tillbaka till Håverud.
Under onsdagen passade vi på att göra en dagsutflykt till Mellerud, då vi tog dagens första tåg till Mellerud och dagens sista tåg från Mellerud tillbaka till Bengtsfors. Således hann vi besöka Mellerud, som för dagen även besöktes av ett flertal kraftiga regnskurar, men vi hann i alla fall se en hel dal av Mellerud och även äta lunch där.
När vi kom tillbaka till båten i Bengtsfors och jag försökte prova att starta båten, för att ladda dess batteri en stund, så visade det sig att båten inte ville starta. Detta eftersom att det var ont om spänning i dess batteri, eftersom att antagligen batteriet inte var i toppskick och vi dessutom hade förbrukat i en del ström i båten genom att använda kylskåpet och andra elektriska saker i båten. Tyvärr så är inte båten utrustad med landströmsanslutning, så framöver är tanken att fixa så att båten kan anslutas till landström. Men båten har i alla fall dubbla batterier, så jag brukar vanligtvis se till att det ena batteriet hålls välladdat, så att man alltid ska kunna starta båten med det välladdade batteriet, även om det andra batteriet skulle råka bli urladdat, då man inte har motorn igång. Men nu bar det sig så olyckligt att det ena batteriet hade blivit överhettat redan innan vi kom till gästhamnen uppe i Töcksfors, antagligen för att det hade blivit någon kortslutning i det. Så nu hade vi bara ett batteri att förlita oss på, eftersom att jag kopplat ur det andra batteriet som krånglade.
Så nu när vi inte fick igång båten, så besökte vi en bensinmack på orten i hopp om att de skulle ha någon portabel starthjälp att låna ut, vilket de dock inte hade. Så därför åkte vi med en buss fram till den lilla orten Bäckefors och vidare med en annan buss därifrån till Dals-Ed, där vi hämtade bilen (men lät båttrailern stå kvar i Dals-Ed) och körde tillbaka till Bengtsfors, så att vi senare kunde ladda båtens batteri med hjälp av bilen.
Väl framme i Bengtsfors så hade kvällen hunnit bli sen, så vi parkerade bilen på en parkeringsplats och gick och la oss i båten för att sova.

Jag vill minnas att dagen inleddes med att min mamma begav sig till ett café och köpte nybakat frukostbröd, samtidigt som jag tog med mig det fungerade båtbatteriet (men som det var dålig spänning i numera) till bilen, där jag laddade batteriet en stund, med hjälp av startkablar från bilen. Sedan fick vi således fart på båtmotorn och inledde dagens båtfärd med att bege oss till den närbelägna bensinmacken, som även var en sjömack, då den även erbjöd bränslepumpar vid en brygga vid vattnet, där vi passade på att tanka båten.
Därefter fortsatte vi kanalresa neråt genom Bengtsfors, där vi gjorde ett kort stopp vid en brygga, efter att vi passerat dagens första sluss och således befann oss i de något sydligare delarna av Bengtsfors. Efter det lilla stoppet så fortsatte vi längs kanalen, och således även genom Upperudsälven, då kanalen till en stor del följer Upperudsälven. Efter ett tag hade vi även passerat slussen invid pappersbruket i Billingsfors och vi befann oss då på Laxsjön.
Ute på Laxsjön så åkte vi norrut i sjön och kastade så småningom i ankaret och satte oss och åt lunch i båten, då vi befann oss i en vik strax utanför Skåpafors.
Sedan fortsatte vi till bryggan vid Baldersnäs Herrgård, där vi la till vid bryggan en stund och promenerade upp till herrgården och tittade in i några byggnader utanför herrgården, där man kunde inhandla souvenirer.
Sedan fortsatte båtfärden vidare till gästbryggan vid ”Laxsjöns Camping & Friluftsgård”, där vi gick i land och köpte glass, innan vi fortsatte till Långbrons gästhamn, där vi också gjorde ett kort stopp och passade på att gå i land en vända.
Därefter fortsatte vi till slussen i Långbron som vi slussades igenom, efter att både järnvägsbron och landsvägsbron hade öppnats för oss (även om vi möjligtvis hade kunnat ta oss under den ena bron, eller kanske till och med de båda broarna även i stängt läge), då båda är belägna strax innan slussen, då man kommer från Laxsjön.
Sedan var vår tanke att vi skulle stanna för natten i Mustadfors gästhamn, som enligt vår karta såg ut att vara belägen strax efter slussen i Långbron. Men när vi var vid slussen i Långbron så fick vi veta att Mustadfors gästhamn är belägen nedanför nästa slussområde, alltså det vid Dals-Långed, där det är fyra slussbassänger som alltså skulle passeras, så mellan Långbron och Dals-Långed finns det alltså ingen gästhamn. Vi tyckte ju att vi var ute i god tid, då vi gled in i vad vi trodde att var dagens sista sluss, alltså slussen vid Långbron. Detta då vi inte ville vara ute i sista minuten innan slussarna skulle stänga för dagen. Men då vi fick veta att det var ytterligare fyra slussbassänger som vi skulle passera innan kanalen skulle stänga för dagen, då blev det direkt mera stressigt. Detta med tanke på att en passage igenom alla dessa fyra slussbassänger innebar en tidsåtgång på cirka en timme. Men jag tror faktiskt att vi hann igenom samtliga dessa slussbassänger innan klockan var slagen sju på kvällen (då jag vill minnas att de stängde slussarna för dagen). Detta trots att vi även fick möta andra båtar vid slussområdet.
På kvällen övernattade vi i båten i Mustadfors gästhamn, som ligger invid en husbilsuppställningsplats i utkanten av den lilla orten Dals Långed.

På måndagsmorgonen så fortsatte vi vår båtresa och ganska omgående så blev det dags för oss att slussa oss ner i Mustadfors sluss, vilket jag tror att blev min pappas första slussning någonsin, förutom då han åkt med som passagerare igenom slussar.
Därefter så la vi till vid en brygga vid Högsbyn, där vi promenerade upp och tittade på gamla hällristningar, som det finns gott om i trakten.
Efter att ha passerat genom ytterligare en sluss så passerade vi inloppet mot akvedukten i Håverud, men vi passerade bara inloppet på långt håll och fortsatte först längre söderut i sjön Åklång, där vi stoppade dieselmotorn och kastade i ankaret vattnet och satte oss ner för att äta lunch. Denna gång vill jag minnas att lunchen bestod av bröd som vi nyligen värmt i Omniaugnen (som är som en liten ugn som man kan ha på en spisplatta) och soppa.
Efter lunchen vände vi om en liten bit, så att vi styrde in i kanalen igen och siktade mot slussarna och akvedukten i Håverud. Men först fick vi vänta ett tag innan det blev vår tur att börja slussa, då slussvakten var ensam på platsen och hade flera båtar som skulle slussas igenom slussarna.
Den mest fascinerande delen av Dalslands kanal är enligt mig i Håverud. I Håverud finns hela fyra stycken slussbassänger och mellan den första och andra slussbassängen så passerar kanalen över en 150 år gammal akvedukt (alltså i detta fall en bro för båtar), som visserligen nyligen renoverats. Som om inte detta vore nog, så löper numera en fast landsvägsbro och en öppningsbar järnvägsbro långt över kanalens slussområde i Håverud.
Dagen till ära så var det även ett tyskt filmteam på platsen och filmade, så slussvakten frågade oss om det var okej att de filmade oss då vi skulle slussa och passera över vad som lär vara kanalenens mest kända sevärdhet, nämligen akvedukten i Håverud. Vi sa att det var helt okej att de filmade oss, men det blev aldrig så att de filmade oss, då jag tror att de hann avsluta filmningen för dagen, redan innan vi blev nedslussade. Alldeles innan det blev vår tur att bli nedslussade, så kom jag på att jag hade glömt systemkameran inne på en toalett vid slussområdet, så jag fick springa dit och se om den var kvar där, men det var den inte. Men när jag gick in i en av butikerna i samma byggnad, så kunde jag se att min kamera låg bakom kassadisken, så det var bara för mig att gå dit och berätta att jag glömt min kamera inne på toaletten, också fick jag med mig kameran och kunde bege mig upp till båten igen.
Efter att vi blivit nedslussade genom slussarna och passerat akvedukten i Håverud tillsammans med några kanoter, så passade vi på att stanna till en stund i gästhamnen i Håverud, innan vi fortsatte till de båda slussarna i Upperud, där vi också blev nedslussade, innan vi la till i Upperuds gästhamn för kvällen.
När båten väl var förtöjd så promenerade vi till Åsensbruk och handlade i dess matvarubutik. Men byn upplevdes som relativt folktom och många hus stod tomma i det lilla samhället där pappersbruket stängts under år 2009, så det kändes som att bygden haft sina glansdagar för länge sedan. Till och med ortens pizzeria tycktes ha slagit igen.
Efter besöket i Åsensbruk så promenerade vi vidare till Håverud, där vi passade på att äta middag i en av restaurangerna invid kanalen, innan vi promenerade tillbaka till båten i Upperuds gästhamn. Således blev det en ganska lång kvällspromenad som tog oss runt sjöarna ”Nedre Upperudshöljen” och ”Övre Upperudshöljen” (som visserligen bara är olika delar av samma sjö), innan vi var tillbaka vid båten och övernattade i den.

På förmiddagen började vi dagen med att ta en promenad från båten (som låg i Upperuds gästhamn) tillbaka in till Håverud, där vi tittade på Kanalmuséet i Håverud, innan vi promenerade tillbaka till båten.
När vi väl började åka med båten så åkte vi först den korta biten fram till Dalsland Konstmuseum, där vi la till vid dess brygga och jag tog en kort promenad upp till Dalslands Konstmuseum, dock utan att gå in där.
Sedan siktade vi mot Snäcke kanal (som numera är en del av Dalslands kanal) och passerade Snäcke sluss, innan vi så småningom la till en stund vid Dalslands Gästgiveris gästbrygga. Där tog jag en promenad upp mot gästgiveriet, medan min pappa istället fixade med den krånglande vindrutetorkaren som inte ville fungera något vidare i regnvädret. Efter det korta stoppet vid Dalslands Gästgiveri så fortsatte vi färden förbi en mycket liten linfärja, som används för att ta sig mellan fastlandet och den lilla ön Henriksholm som ligger i sjön Ånimmen.
Senare fortsatte vi till Strömmens sluss, vars slussvakt hade blivit förvarnad av slussvakten vid Snäcke sluss att vi var på gång. Efter att vi blivit uppslussade vid Strömmens sluss så fortsatte vi till hamnen i Fröskog.
Tyvärr var det ont om lediga gästplatser i Fröskog, eftersom att det stod någon större båt (som såg ut att vara långtidsuppställd) på någon av de få gästplatserna där. Så vi lånade istället en hyrd båtplats i hamnen och förtöjde båten där, medan vi åt middag ombord i båten. Då jag passade på att gå upp på land och se mig om i omgivningen, så kunde jag se att det fallit en hel del träd invid hamnen, då det hade varit blåsigt i området.
Under den senare delen av kvällen då mörkret börjat falla och vi hade ätit middag, så fortsatte vi med tända lanternor ner till den övre väntbryggan vid Strömmens sluss, eftersom att det var så ont om lediga gästplatser i Fröskog. Vi övernattade sedan vid den övre väntbryggan vid Strömmens sluss.

Under onsdagen så passerade vi nedåt genom Strömmens sluss och Snäcke sluss. Vid Snäcke sluss så bjöd slussvakten på glass, då säsongen snart var slut. Sedan så slussade vi oss igenom den förhållandevis stora slussen i Köpmannebro och sedan väntade Vänern på oss.

Väl ute på Vänern så vågade det en del och vi körde först till Sunnanå hamn (som ligger strax utanför Mellerud) och la till där en sund, innan vi bestämt oss för hur vi skulle fortsätta vår resa.
Jag lyckades övertala jag min pappa att styra ut på Vänern ingen, så vi åkte till ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Färden dit var ganska gungig då vi till stor del hade vågorna emot oss, så min pappa som lätt blir sjösjuk uppskattade inte resan ute bland vågorna, då han lär föredra att hellre åka på smala kanaler och små sjöar, än på de lite större vattnen som ofta vågar desto mer. När vi kom fram till ”Dalbergså Camping & Gästhamn” så passade vi på att äta middagen som jag hade förberett ute på den gungiga sjön. Sedan tog vi en kort promenad i närområdet, då min pappa tyckte att det fick räcka med båtåkning för denna dag och han tyckte därtill att vi kunde dra upp båten på land i närheten av ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Men det var en bra bit därifrån till någon busshållplats om vi sedan skulle åka och hämta bilen, och därtill så såg vi inte heller till någon sjösättningsramp i närheten. Så när min pappa hade kontrollerat följande dags väderleksprognos och konstatera att det antagligen skulle bli blåsigare under morgondagen så kom vi fram till att vi ändå kunde fortsätta med båten tillbaka till Sunnanå hamn under kvällen.  För där kunde vi sedan dra upp båten på land, och dessutom kunde vi ta oss relativt smidigt från den hamnen med kollektivtrafik när vi sedan skulle hämta bilen som ju stod parkerad i Dals Långed.
Själv var jag dock inne på att vi skulle fortsätta till Vänersborg med båten, varifrån vi också kunde ta oss smidigt med kollektivtrafik till bilen i Dals Långed, och sedan dra upp båten på land vid någon sjösättningsramp i Vänersborg. Men då det var längre till Vänersborg, än till Sunnanå hamn så ville inte min pappa åka dit, då han inte alls uppskattade att guppa i vågorna på Vänern, så det var ju synd att inte Vänern var lika spegelblank, som då jag och min vän Daniel korsade Vänern från Vänersborg till Sjötorp under 2017.
Så under kvällen fortsatte vi med båten på Vänern i vågorna som till stor del följde vår färdriktning (samtidigt som nog sjön hade hunnit lugna ner sig en aning) tillbaka till Sunnanö hamn, där det kom att bli två övernattningar i båten. I hamnen var det en hel del båtar, varav bland annat en husbåt, som det tycktes bo en man i.

Denna dag så blev det inget båtåkande, då min pappa hellre föredrog en bilresa än en dag i båten guppandes på Vänern till exempelvis Vänersborg.
Så denna dag började vi med en något stressig promenad från Sunnanå hamn till järnvägsstationen i Mellerud, varifrån vi sedan fortsatte med tåg till Åmål. Från Åmål så fortsatte vi med buss vidare till Dals Långed, där vi hade parkerat bilen några dagar tidigare. Sedan fortsatte vi med bilen till Töcksfors och åt lunchbuffé i det stora köpcentret i Töcksfors, innan vi fortsatte med bilen till den lilla byn Båstnäs, som ligger en bit utanför Töcksfors.
I Båstnäs så finns nämligen ”Bröderna Ivanssons bilskrot”, som är en gammal bilskrot, som numera är som en gammal ”bilkyrkogård”, då bilarna är tämligen övergivna liksom de intilliggande husen. Numera så har bröderna Ivansson avlidit och platsen ute i skogen har blivit som en stor sevärdhet som lockar besökare från stora delar av världen. Besökare som promenerar runt bland bilvraken, där naturen så sakteligen börjar att ta över platsen genom att träd växer genom såväl bilar och genom dess attiraljer, som numera även skildrats i bokform. I mina ögon var det visserligen en speciell och annorlunda plats som är väl värd att besöka, men det var ändå inte någon direkt mysig, trevligt och prydlig plats, där bilar låg huller om buller. Inte ens min pappa som normalt gillar gamla skrotbilar, tycktes uppskatta doften av dessa gamla bilar som stod i skogen och rostade. Så om någon en dag i framtiden ska miljösanera denna plats, då lär den ha mycket jobb att göra. För den intresserade så lär det finnas en båtbrygga i närheten av bilkyrkogården, så att man kan ankomma till bilskroten med båt om man färdas på Dalslands kanal.
Efter besöket vid den gamla bilskroten så fortsatte vi med bilen längs en liten grusväg som tog oss in i Norge, innan vi kom ut på större vägar som så småningom ledde oss tillbaka till Sverige och till Dals-Ed.
I Dals-Ed så tittade vi på ”Eds MC- och Motormuseum” som är inrymt i en källare i ortens centrum. Där var det en hel del gamla motorcyklar, men också en del andra gamla saker, som exempelvis en sorts grammofonspelare, vari det låg en skiva med Rättviks spelmanslag. Detta var ju ett lustigt sammanträffande då det innebar att min pappas farfar (som varit död sen 1970-talet) antagligen spelade på skivan, eftersom att han var med i Rättviks spelmanslag, då han var musikalisk och dessutom var en så kallad ”riksspelman”.
Efter besöket vid ”Eds MC- och Motormuseum” så hämtade vi båttrailern som sedan några veckor stod parkerad i gästhamnen i Dals-Ed och sedan fortsatte vi med den och bilen till Sunnan hamn, där vi övernattade ännu en natt i båten, i den fina hamnen där det verkar exploateras och byggas många fina hus.

Efter denna tur på den 150-årsjubilerande Dalslands kanal, så var ännu en av de längre kanalerna i Sverige avverkad med min plastsnipa. Dalslands kanal visade sig vara en fin vattenväg (liksom de andra kanalerna som jag rest på), som jag gärna rekommenderar andra att också resa på!
Tyvärr var det lite ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet under denna varma sommar, men vad jag förstått så är det inte helt ovanligt att det kan vara något ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet, även under något blötare somrar än den torra sommaren 2018.
Dalslands kanal visade sig vara en kanal som många kanotister tycks ha upptäckt, då det i delar att kanalsystemet var väldigt många kanotister från olika delar av världen. Kort sagt så tycks marknadsföringen av kanalen ha lyckats bra mot personer som vill uppleva den svenska vildmarken från kanot och det tycktes vara smidigt att hyra kanoter längs kanalen, då det var tydligt att det var många som hade hyrt kanoter invid kanalen. Det lär även finnas möjlighet att köpa ett kombinationserbjudande, som innebär att man hyr dressin åt ena hållet och kanot åt andra hållet, vilket jag anar att leder till en trevlig tur. I de hyrda kanoterna låg det ofta plasttunnor med lock, i vilka kanotisterna praktiskt kunde stoppa sin packning, så att den inte skulle riskera att bli blöt. Dalslands kanal tycks verkligen vara en riktigt kanotvänlig kanal, med tanke på att man tillåts att slussa både uppför och nedför med kanoter i slussarna (mot en avgift), vilket inte tillåts i alla kanaler.
Om jag tillåts att dra några jämförelser mellan Dalslands kanal och Göta kanal (vilken jag bedömer att är något mer välkänd och mer vältrafikerad än Dalslands kanal), så tillåter ju Göta kanal något större båtar än Dalslands kanal. Men båda kanalerna har relativt moderna slussar, där majoriteten av dem i de båda kanalerna regleras hydrauliskt, även om de båda kanalerna har låtit behålla några slussar där det endast är handkraft som gäller för att manövrera slussarna.
I Dalslands kanal så ingår inte hamnavgifterna i slussavgiften, vilket de till stor del gör i Göta kanal. I gengäld så är det dock billigare att passera samtliga slussar i Dalslands kanal än i Göta kanal, då en tur och returbiljett för slussarna i Dalslands kanal för en båt som mäter cirka sju meter (som min båt) kostar 2700 kronor, vilket är mindre än halva priset gentemot en tur och returbiljett genom hela Göta kanal (som däremot innehåller fler slussar). Vanligtvis kunde man betala hamnavgifterna med hjälp av Swish i Dalslands kanal, vilket ju var smidigt.
Detta blev alltså min sista båtresa med båten under 2018. Så under söndagen efter kanalresan fortsatte jag till Sälen och promenerade Ultravasan, och därmed efter målgången i Ultravasan kunde jag konstatera att jag hade klarat av en så kallad Vasatrippel. Detta då jag hade klarat av tre lopp från Sälen till Mora under samma år, nämligen Vasaloppet på skidor, Cykelvasan på mountainbike och Ultravasan som en rask promenad.
Därefter var min semester slut för denna gång och då jag fortsatte hemåt upp till Kiruna, så kunde jag konstatera att det hade varit en fin sommar. Något som inte minst de stora branddrabbade områdena vittnade om (där man inte ens fick svänga av in på skogsbilvägarna för tillfället), då jag i trakterna av Kårböle passerade genom några av dem, under söndagen på min bilresa hemåt.

Som avslutning kan jag nämna att under sommaren 2019 så blir det nog en längre båtresa via ett flertal kanaler och andra platser. Detta då jag tänkte färdas med min båt mellan Örebro och Arvika (även om färdriktningen ännu inte är bestämd) via bland annat Hjälmare kanal, Enköping, Uppsala, Strömma kanal, Göta kanal, Kinda kanal, Karlstad och Säffle kanal. Så för tillfället pågår planeringen inför den resan, då resan lär ta flera veckor att genomföra, med tanke på att sjövägen mellan Örebro och Arvika är betydligt mycket längre än fågelvägen mellan nämnda platser.

/Fredrik

Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.

Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

När jag inte var gammal så minns jag en semester då vi var nere i Dalsland och tittade på den berömda akvedukten i Håverud. Det lär ha varit min första kontakt med Dalslands kanal.
Sommaren 2004 så var vi återigen på familjesemester nere i trakterna och trampade dressin från Årjäng och några mil neråt mot Bengtsfors, innan vi återigen vände om till Årjäng med dressinerna och avslutningsvis kunde rulla snabbt in mot Årjäng i en lång nedförsbacke. Under den dressinturen minns jag att det drog in ett åskväder över trakten då vi var ute och trampade dressin. Under samma resa under sommaren 2004 så minns jag att vi även paddlade kanot en kortare sträcka i Årjäng, vilket kan ha varit min första färd på Dalslands kanal.
Våren 2009 så gjorde jag en ny dressintur i trakten. Denna gång från Bengtsfors ända fram till Årjäng och tillbaka till Bengtsfors, eftersom att jag inte hade trampat hela sträckan tidigare, då inte alla var lika förtjusta i att trampa dressin som mig under sommaren 2004. Så denna gång då jag var ensam ute och trampade fick jag möjlighet att trampa en längre sträcka och således genomfördes en tur som numera inte är möjlig att trampa i sin helhet, eftersom att spåret rivits upp i de mer centrala delarna av Årjäng, till förmån för bland annat en cykelbana/gångbana.
Så efter att ha åkt genom Strömsholms kanal några veckor tidigare under sommaren 2018, samt genom såväl Lemströmskanalen, Dalarö kanal, Falsterbokanalen, Trollhätte kanal, Göta kanal, Dragets kanal, Väddö kanal och Svartsundsrännan under en båtresa under 2017 så var det nu dags att utforska den under 2018 150-årsjubilerande Dalslands kanal och dess vattensystem. Kanalen och dess vattensystem består av ett flertal sjöar, som är förbinda via slussar och kanaler som förgrenar sig i olika riktningar och i huvudsak är belägen i Dalslands och Värmlands landskap, även om sjösystemet sträcker sig ända in i Norge.

Denna dag började jag och min mamma med att åka bil från Dalarna (där båten stått i några veckor och där mina föräldrar bor) ner till Dals-Ed, där vi sjösatte båten (som vi hade på dess båttrailer bakom bilen) vid småbåtshamnen i utkanten av det lilla samhället. Under resan hann vi även med ett lunchstopp på IKEA-restaurangen i Karlstad och även gå in på Biltema i samma stad och köpa bland annat en ny flaggstång till båten, då jag råkade braka av den under förra kanalresan i Strömsholms kanal, då den trasslade in sig en tamp i en slussbassäng. På vägen ner till Dals-Ed så passade vi även på att tanka båten på en bensinstation.
Det var dock inte någon väldigt stor väg till småbåtshamnen, så strax innan vi var framme vid småbåtshamnen blev vi tvungna att vända, eftersom att då vi följde bilens navigationssystem så blev vi vägledda att åka under en låg järnvägsviadukt, som dock var lägre än båten då den var lastad på sin båttrailer, så vi fick ta en liten omväg innan vi kom fram till småbåtshamnen.
Väl framme vid småbåtshamnen så förberedde vi båten inför resan och sjösatte den på en av hamnområdets sjösättningsramper, innan vi parkerade båten och båttrailern på hamnområdet, där vi även fick betala en parkeringsavgift för att få lämna bilen och båttrailern. Det visade sig vara en hel del andra båtar (om än framförallt mindre båtar) som också använde sig av sjösättningsrampen, så det var relativt mycket aktivitet på sjösättningsrampen under denna augustieftermiddag i hamnen, där flaggor vajade som upplyste om eldningsförbudet som rådde under den varma sommaren.
När båten väl låg i sjön Stora Le, så började vår båtresa längs Dalslands kanal, en båtresa som inledningsvis gick i nordlig riktning upp till Nössemark, där vi stannade i gästhamnen och övernattade i båten under natten.
Strax innan vi anlände till Nössemark så kom ett flygplan och flög om oss och landade på vattnet strax framför oss.
I Nössemark ligger gästhamnen i anslutning till campingplatsen, så att man delar toaletter och andra gemensamma saker med campinggästerna, så det tycktes vara både en del andra båtgäster där och ett antal campinggäster.
Att gästhamnar och campingplatser (eller vart fall husbilsuppställningsplatser) ofta är gemensamma anläggningar tycks vara vanligt såväl längs Dalslands kanal och på andra platser. Det tycks ju vara smart, då det således blir fler personer som kan vara med och dela på kostnaderna för att ha toaletter, sophämtning, duschar och andra bekvämligheter, och det är ju i stort samma saker som både de som reser med båt respektive husbil har behov utav.
Vi anlände till gästhamnen i Nössemark ungefär vid stängningsdags, men vi hann i alla fall in och betala hamnavgiften innan receptionen bommade igen för dagen, och därtill så hann vi även köpa någon mycket dyr och liten chipspåse som vi åt ute på båtens akterdäck när mörkret föll över platsen.

På torsdagsförmiddagen tog vi en liten promenad i Nössemark i väntan på att lanthandeln i den lilla byn skulle öppna. När Lanthandeln väl hade öppnat så besökte vi den och handlade en del mat inför vår fortsatta båtresa, innan vi fortsatte vår båtresa.
När vi väl kommit iväg med båten och passerat linfärjeleden som går mellan Sund och Jaren, så åkte vi först långt in i Kopparviken. Därefter fortsatte vi genom det smala sundet in i Kölvikstjärnet, där vi badade en liten stund innan vi fortsatte tillbaka genom det smala sundet och fortsatte vår båtresa norrut så att vi kom in i Norge. I Norge så fortsatte vi upp mot Engsvika, ända tills någon med hög röst (på land) ropade något till oss. Antagligen ropade den till oss för att varna oss, då vi var på väg mot ett område som han antagligen anade att skulle vara alldeles för grunt för vår båt. Så vi tackar så mycket för varningen! Således vände vi om och fortsatte sedan en vända i n i Sørvika innan vi åter vände om och sedan körde till gästhamnen i Otteid, där vi förtöjde båten i några minuter och gick i land och såg oss omkring lite, innan vi fortsatte vår båtresa.
Sedan fortsatte vi tillbaka in i Sverige och körde in i en vik vid Långevik, där vi kastade i ankaret i det ljumna vattnet och stoppade Volvo Pentamotorn för lite lugn och ro, då vi passade på att äta middag i viken där vi ankrat.
Sedan fortsatte vi med båten vidare norrut längs Bryntopsöns västra sida och vidare längs Hästöns västra sida. Tyvärr så tog det drastiskt stopp med ett brak invid Hästöns västra sida, då vi i låg fart råkade köra på grund på stenar med båten, då det visade sig vara svårframkomligt med båt på öns västra sida, eftersom att det visade sig vara ont om vatten i sjöarna Stora Le och Foxen (som sitter ihop och således har samma vattennivå). Som tur var så blev det inga alvarliga skador på båten, så vi kunde fortsätta vår båtresa, genom att först köra lite söderut och sedan fortsätta söder om Hästön innan vi återigen kunde fortsätta norrut igen, men på östra sidan av Hästön.
När det hade börjat skymma så nådde vi fram till gästhamnen vid Töcksfors där vi övernattade i båten under natten.

Efter att ha betalt gästhamnsavgiften så fortsatte vi vår båtresa fram till den nedre slussen i Töcksfors, där vi betalade slussavgifter för hela vår kanalresa och där vi blev uppslussade genom den nedre slussen och kunde fortsätta vår båtfärd vidare fram till den övre slussen. Sträckan mellan den nedre och övre slussen i Töcksfors är cirka en kilometer, så vanligtvis använder sig slussvakterna av en båt för att ta sig mellan de båda slussarna i Töcksfors och invid slussarna finns anropskåp, som man kan anropa slussvakterna via, i fall att de inte är på plats vid den slussen som man ankommer först till. Mellan de båda slussarna är ett stort köpcenter beläget, som antagligen ska locka dit många norrmän, då orten ligger nära norska gränsen invid den stora vägen E18 som går mellan bland annat Oslo och Stockholm. Invid köpcentret finns ett flertal gästplatser (som alltså som är belägna mellan slussarna) som man kan förtöja båten vid, så att man kan gå och handla i det stora köpcentret om man vill.
Innan vi blev uppslussade genom den övre slussen fick vi invänta en annan båt som också hade kommit till den nedre slussen och ville slussa sig upp genom de båda slussarna i Töcksfors. Så efter en stunds väntan nära en fin fontän (vilket det finns vid många slussar i Dalslands kanal), så blev vi uppslussade genom den övre slussen tillsammans med den andra båten, som troligen hade en besättning som bestod av flera generationer av familjemedlemmar.
När vi lämnat den övre slussen så fortsatte vi upp till sjön Östen som är den sjö i Sverige som ligger högst belägen av de vatten som man kan nå med båt från havet genom slussar, utan att behöva ta till landtransporter. Sjön Östen är således belägen drygt 110 meter över havet och blev nåbar med båt så sent som 1915, då slussarna och sträckan dit är en yngre del än många andra delar av Dalslands kanals vattensystem.

Längs vår båtfärd upp till sjön Östen så åkte vi under några öppningsbara broar som man själv hade fått öppna på egen hand om de behövde öppnas för att man skulle ta sig fram, men eftersom att vår båt inte är så hög, så tog vi oss under broarna även då de var stängda. Eftersom att man vid behov av broöppning själv måste gå i land och öppna, respektive stänga broarna, så finns väntbryggor på båda sidorna om broarna.

Uppe vid sjön Östen passade vi på att åka in i några vikar, varav den ena var Kyrkeviken. Vi passade även på att gå i land i Östervallskog och promenera upp till byns lanthandel, där vi passade på att handla.
Sedan vände vi tillbaka neråt mot Töcksfors igen, men innan vi avlutade båtåkningen för dagen så var vi in en vända i Håviken, efter att ha passerat genom Öbyviken. Efter att vi lämnat Håviken så åkte vi till väntbryggan vid Töcksfors övre sluss och förtöjde båten därintill inför natten, då vi passade på att övernatta där, eftersom att slussarna var stängda för dagen då vi kom dit.
Under kvällen tog vi en promenad till det stora köpcentret i Töcksfors, där vi handlade några varor. Men det tog lång tid innan vi hittade in i varuhuset eftersom att varuhuset höll på att byggas om och således var man tvungen att gå in genom parkeringsgaraget som låg i varuhusets källarplan, då huvudentrén för tillfället var stängd. Men vi förstod inte först att man var tvungen att gå in genom parkeringsgaraget, så vi traskade ett varv runt hela den stora byggnaden innan vi hittade in, men vi hann i alla fall in innan varuhuset stängde för kvällen.

Efter att vi spenderat en natt i båten invid väntbryggan vid Töcksfors övre sluss så blev vi nedslussade genom de båda slussarna i Töcksfors på lördagsförmiddagen.
Då vi hade kommit ner genom den nedersta av slussarna i Töcksfors så passade vi även på att tanka båten vid sjömacken som slussvakten också bemannade.
Sedan fortsatte vi med båten till gästhamnen i Holmerudsfors, där det även finns ett litet café. Tyvärr var caféet inte öppet den dagen då vi var där, så vi fortsatte vår båtresa in i Fölsbyviken vid Fölsbyn, där vi vände om strax innan vi var ända framme vid land. Sedan fortsatte vi en bit in i viken mot den lilla byn Haget, men då vi bara kommit ungefär halvvägs in i den viken så smällde det till och då stod vi på ett stort stenblock med båten… Det visade sig att de som vi slussat tillsammans med genom den övre slussen i Töcksfors under förmiddagen under föregående dag, hade ett hus/en stuga alldeles invid den platsen där vi nu hamnat på ett grund, så nu kom de ut till oss och hjälpte oss att putta av båten från grundet så att den började flyta igen… De som hjälpte oss att få bort båten från grundet kände visst redan till grundet som fanns utanför deras stuga/hus… Så efter att vi nu varit med om en andra grundkänning i samma sjösystem, så blev det mindre färder in i små fina vikar under resterande del av kanalresan, men således så slapp vi grundkänningar under resterande del av kanalresan.
Slussvakten uppe i Töcksfors hade ju nämnt för oss att det var ont om vatten i framförallt Stora Le och Foxen, i vilka vi nu hade grundstött två gånger i. Med tanke på att slussvakten nämnde att det saknades cirka 170-180 cm vatten i sjöarna (även om jag inte är så säker på att det riktigt var så jätte mycket vatten som saknades) så kan man ju förstå att vissa ställen som såg farbara ut på sjökortet, inte var det för tillfället. Att ekolodet i båten inte fungerade var ju inte heller till någon hjälp, även om ett traditionellt ekolod antagligen inte hade räddat oss från dessa grundstötningar. Så framöver ska jag nog investera i någon sorts framåtseende ekolod, så kanske man kan minska risken för att råka köra på stenar som gömmer sig under vattenytan, då man vill utforska nya fina vikar och spännande platser. Men även denna gång gick det ju förhållandevis bra med båten, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa ner till Lennartsfors under kvällen där vi övernattade i gästhamnen.
Under kvällen så passade vi på att ta en promenad i den lilla orten Lennartsfors.

På söndagsförmiddagen så fortsatte vi genom den smala bergskanalen som ledde oss in till slussarna i Lennartsfors. Efter att vi blivit nedslussade vid Lennartsfors så fortsatte vi vår båtresa fram till Gustavsfors. Där passade vi på att äta lunch utomhus vid en av hamnkrogarna i den lilla orten, innan vi blev uppslussade genom slussen vid Gustavsfors, efter att vi dessutom hade hunnit besöka även denna lilla orts lanthandel och införskaffa några varor.
Vid Gustavsfors så var det många kanotister som var ute och paddlade eftersom att det finns kanotuthyrning i Gustavsfors.
Efter ytterligare ett par timmar i båten ute på en sjö som heter Västra Silen, så var vi framme vid Årjängs gästhamn, som är belägen vid småbåtshamnen i Årjäng.
På kvällen så tog vi en promenad i Årjäng och såg bland annat Årjängstrollet, vilket jag minns från familjesemestern i Årjäng under sommaren 2004, men sedan dess så lär det ha hunnit flytta på sig en bit (i samband med en centrumombyggnad 2008).
Vi övernattade i båten i Årjängs gästhamn, där vi tycktes vara den enda gästbåten, även om det också var några övernattande husbilar i hamnområdet.

Vi inledde dagen med en båtresa på Västra Silen fram till Krokfors, där vi blev uppslussade tillsammans med några kanoter till Östra Silen. Det visade sig att det var väldigt många kanotister i Östra Silen.
Vi fortsatte med båten till gästhamnen i Sillebotten där vi gick i land en stund, även om vädret för tillfället knappast visade sig ifrån sin bästa sida, då vinden låg på rätt in mot gästbryggan så att det var något besvärligt att både lägga till vid bryggan och sedan ta sig där ifrån, då vi skulle lämna platsen lite senare. Inte nog med att det blåste en del, utan det föll även en del regn vid denna plats.
Efter att vi lämnat Sillebotten så fortsatte vi söderut en bit i sjön Östra Silen, men vi vände om innan vi kommit så värst långt söderut, då inte min mamma ville riskera att köra på grund ännu en gång.
Framåt kvällen så tog vi oss upp till Signebyn, som också ligger i Östra Silen. I Signebyn så passade vi på att äta middag, efter att jag hade fått skruva lite med fotogenköket som återigen hade börjat krångla (som tidigare på säsongen), men som jag turligt nog fick fart på igen.
Varken i Signebyn eller i Sillebotten såg vi till några andra långväga gästbåtar som hade letat sig upp i denna del av kanalsystemet. Utan i Östra Silen och Västra Silen verkade det mestadels vara många kanoter och några enstaka lokala motorbåtar som var ute och åkte, men som jag anar att hade sina hemmahamnar i dessa sjöar. Visserligen verkade några av dessa båtar ha utländska besättningar, då det var några utlandsregistrerade bilar i hamnen i Signebyn, men antagligen var det personer som bodde i andra länder som hade sommarstugor i trakten som hade sina båtar och bilar i hamnområdet. Att det tycks vara många personer från såväl Norge, Tyskland och Holland som har sommarstugor i denna del av landet tyckte jag mig ana, inte minst med tanke på att man ute på vägarna i dessa områden såg många bilar som var registrerade i dessa länder. Att det var relativt sent på båtsäsongen, samt att många lär ha hunnit avsluta sina semestrar och därtill att inte allt för höga båtar kunde ta sig upp i Västra Silen och Östra Sillen, kan ju ha varit anledningar till att jag upplevde att det inte var så många gästbåtar i dessa sjöar.
Under natten så övernattade vi i båten i Signebyn.

Väl framme i Västra Silen så fortsatte vi vår båtresa till Gustavsfors, där vi återigen passade på att äta lunch vid en av hamnkrogarna vid gästhamnen i den lilla orten, efter att vi hade blivit nedslussade i Gustavsfors sluss. Eftersom att vi hade testat en av hamnkrogarna i Gustavsfors några dagar tidigare, så passade vi på att testa en annan hamnkrog invid gästhamnen, för att få variation.
Efter att vi ätit färdigt så fortsatte vi vår båtresa fram till Bengtsfors gästhamn, där vi passade på att bo två nätter i båten.
I såväl Bengtsfors som i Gustavsfors så förbereddes det för fullt inför den årligen återkommande kanottävlingen ”Dalsland Kanotmaraton+”, som skulle genomföras i trakterna under lördagen den 11:e augusti 2018. Så i dessa orter, och längs sjöar och kanalsträckningar i närheten av dessa platser så fanns det måna markeringar i form av uppblåsbara bojar ute i vattnet som markerade tävlingsbanan, då vi var där. Kanottävlingen lär vara en stor folkfest som lockar många deltagare. Det lär vara mestadels motionärer som deltar i tävlingen, men även en del elitkanotister. Tävlingen finns i olika klasser där den längsta klassen innebär en sträcka på 55 kilometer, vilket är en sträcka som sträcker sig från Baldersnäs Herrgård fram till Bengtsfors via bland annat Gustavsfors, vilket är en sträcka som även inkluderade ett par lyft av kanoterna mellan olika vatten.
Framåt helgen skulle man inte få använda sig utav gästhamnen i Bengtsfors, eftersom att den skulle ingå i tävlingens målområde, eftersom att tävlingens mål skulle vara i Bengtsfors gästhamn, men vår plan var ju att lämna gästhamnen redan under torsdagen, så det skulle inte behöva påverka oss.
Under tisdagskvällen så passade vi på att se oss om i Bengtsfors.

Under inledningen av denna dag så kom det en svanfamilj på besök utanför båten. Förutom att träffa svanarna, så hann vi även med att utforska mer av Bengtsfors under inledningen av denna dag.Vi hann bland annat promenera upp på det centralt belägna ”Majberget”, där såväl ett hembygdsområde och ”Halmens Hus” finns belägna, vilka vi besökte.
Som jag nämnde tidigare kan man cykla dressin norr om Bengtsfors mellan orterna Årjäng och Bengtsfors, men söder om Bengtsfors får man inte cykla dressin, eftersom att järnvägen söder om Bengtsfors ännu trafikeras av tåg. Så under sommaren går det två tågavgångar i vardera riktningen mellan Bengtsfors och Mellerud (där man kan byta till andra tåg om man vill), längs den oelektrifierade sträckan som till en stor del följer Dalslands kanal, vilket innebär en hel del vackra vyer. Järnvägen heter ”Dal–Västra Värmlands Järnväg” och förkortas således ”DVVJ”, men med tanke på namnets förkortning och de vackra vyerna så benämns den numera ofta som ”De Vackra Vyernas Järnväg”. Vanligtvis sker tågavgångarna med dieselmotorvagnståg av modellen Y1. Det tycks vara populärt att åka med passagerarbåt i ena riktningen mellan Bengtsfors och Håverud (eller en del av sträckan) och tåg åt andra hållet. Detta då man kan köpa en kombinationsbiljett så man reser med tåg åt ena hållet, samt båt åt andra hållet, tack vare att sträckan mellan Håverud och Bengtsfors trafikeras av de båda båtarna ”M/S Dalslandia” och ”M/S Storholmen”. Dessa båda båtar trafikerar sträckan växelvis, så att ena dagen är det ”M/S Dalslandia” som kör från Bengtsfors till Håverud, samtidigt som ”M/S Storholmen” kör i motsatt riktning från Håverud till Bengtsfors och således möts längs sträckan mitt på dagen. Därutöver så trafikerar för övrigt även båten ”M/S Nils Ericson” Dalslands kanal, då den dagligen startar i Håverud och kör en bit uppströms i kanalen innan den åter vänder om tillbaka till Håverud.
Under onsdagen passade vi på att göra en dagsutflykt till Mellerud, då vi tog dagens första tåg till Mellerud och dagens sista tåg från Mellerud tillbaka till Bengtsfors. Således hann vi besöka Mellerud, som för dagen även besöktes av ett flertal kraftiga regnskurar, men vi hann i alla fall se en hel dal av Mellerud och även äta lunch där.
När vi kom tillbaka till båten i Bengtsfors och jag försökte prova att starta båten, för att ladda dess batteri en stund, så visade det sig att båten inte ville starta. Detta eftersom att det var ont om spänning i dess batteri, eftersom att antagligen batteriet inte var i toppskick och vi dessutom hade förbrukat i en del ström i båten genom att använda kylskåpet och andra elektriska saker i båten. Tyvärr så är inte båten utrustad med landströmsanslutning, så framöver är tanken att fixa så att båten kan anslutas till landström. Men båten har i alla fall dubbla batterier, så jag brukar vanligtvis se till att det ena batteriet hålls välladdat, så att man alltid ska kunna starta båten med det välladdade batteriet, även om det andra batteriet skulle råka bli urladdat, då man inte har motorn igång. Men nu bar det sig så olyckligt att det ena batteriet hade blivit överhettat redan innan vi kom till gästhamnen uppe i Töcksfors, antagligen för att det hade blivit någon kortslutning i det. Så nu hade vi bara ett batteri att förlita oss på, eftersom att jag kopplat ur det andra batteriet som krånglade.
Så nu när vi inte fick igång båten, så besökte vi en bensinmack på orten i hopp om att de skulle ha någon portabel starthjälp att låna ut, vilket de dock inte hade. Så därför åkte vi med en buss fram till den lilla orten Bäckefors och vidare med en annan buss därifrån till Dals-Ed, där vi hämtade bilen (men lät båttrailern stå kvar i Dals-Ed) och körde tillbaka till Bengtsfors, så att vi senare kunde ladda båtens batteri med hjälp av bilen.
Väl framme i Bengtsfors så hade kvällen hunnit bli sen, så vi parkerade bilen på en parkeringsplats och gick och la oss i båten för att sova.

Jag vill minnas att dagen inleddes med att min mamma begav sig till ett café och köpte nybakat frukostbröd, samtidigt som jag tog med mig det fungerade båtbatteriet (men som det var dålig spänning i numera) till bilen, där jag laddade batteriet en stund, med hjälp av startkablar från bilen. Sedan fick vi således fart på båtmotorn och inledde dagens båtfärd med att bege oss till den närbelägna bensinmacken, som även var en sjömack, då den även erbjöd bränslepumpar vid en brygga vid vattnet, där vi passade på att tanka båten.
Därefter fortsatte vi kanalresa neråt genom Bengtsfors, där vi gjorde ett kort stopp vid en brygga, efter att vi passerat dagens första sluss och således befann oss i de något sydligare delarna av Bengtsfors. Efter det lilla stoppet så fortsatte vi längs kanalen, och således även genom Upperudsälven, då kanalen till en stor del följer Upperudsälven. Efter ett tag hade vi även passerat slussen invid pappersbruket i Billingsfors och vi befann oss då på Laxsjön.
Ute på Laxsjön så åkte vi norrut i sjön och kastade så småningom i ankaret och satte oss och åt lunch i båten, då vi befann oss i en vik strax utanför Skåpafors.
Sedan fortsatte vi till bryggan vid Baldersnäs Herrgård, där vi la till vid bryggan en stund och promenerade upp till herrgården och tittade in i några byggnader utanför herrgården, där man kunde inhandla souvenirer.
Sedan fortsatte båtfärden vidare till gästbryggan vid ”Laxsjöns Camping & Friluftsgård”, där vi gick i land och köpte glass, innan vi fortsatte till Långbrons gästhamn, där vi också gjorde ett kort stopp och passade på att gå i land en vända.
Därefter fortsatte vi till slussen i Långbron som vi slussades igenom, efter att både järnvägsbron och landsvägsbron hade öppnats för oss (även om vi möjligtvis hade kunnat ta oss under den ena bron, eller kanske till och med de båda broarna även i stängt läge), då båda är belägna strax innan slussen, då man kommer från Laxsjön.
Sedan var vår tanke att vi skulle stanna för natten i Mustadfors gästhamn, som enligt vår karta såg ut att vara belägen strax efter slussen i Långbron. Men när vi var vid slussen i Långbron så fick vi veta att Mustadfors gästhamn är belägen nedanför nästa slussområde, alltså det vid Dals-Långed, där det är fyra slussbassänger som alltså skulle passeras, så mellan Långbron och Dals-Långed finns det alltså ingen gästhamn. Vi tyckte ju att vi var ute i god tid, då vi gled in i vad vi trodde att var dagens sista sluss, alltså slussen vid Långbron. Detta då vi inte ville vara ute i sista minuten innan slussarna skulle stänga för dagen. Men då vi fick veta att det var ytterligare fyra slussbassänger som vi skulle passera innan kanalen skulle stänga för dagen, då blev det direkt mera stressigt. Detta med tanke på att en passage igenom alla dessa fyra slussbassänger innebar en tidsåtgång på cirka en timme. Men jag tror faktiskt att vi hann igenom samtliga dessa slussbassänger innan klockan var slagen sju på kvällen (då jag vill minnas att de stängde slussarna för dagen). Detta trots att vi även fick möta andra båtar vid slussområdet.
På kvällen övernattade vi i båten i Mustadfors gästhamn, som ligger invid en husbilsuppställningsplats i utkanten av den lilla orten Dals Långed.

På måndagsmorgonen så fortsatte vi vår båtresa och ganska omgående så blev det dags för oss att slussa oss ner i Mustadfors sluss, vilket jag tror att blev min pappas första slussning någonsin, förutom då han åkt med som passagerare igenom slussar.
Därefter så la vi till vid en brygga vid Högsbyn, där vi promenerade upp och tittade på gamla hällristningar, som det finns gott om i trakten.
Efter att ha passerat genom ytterligare en sluss så passerade vi inloppet mot akvedukten i Håverud, men vi passerade bara inloppet på långt håll och fortsatte först längre söderut i sjön Åklång, där vi stoppade dieselmotorn och kastade i ankaret vattnet och satte oss ner för att äta lunch. Denna gång vill jag minnas att lunchen bestod av bröd som vi nyligen värmt i Omniaugnen (som är som en liten ugn som man kan ha på en spisplatta) och soppa.
Efter lunchen vände vi om en liten bit, så att vi styrde in i kanalen igen och siktade mot slussarna och akvedukten i Håverud. Men först fick vi vänta ett tag innan det blev vår tur att börja slussa, då slussvakten var ensam på platsen och hade flera båtar som skulle slussas igenom slussarna.
Den mest fascinerande delen av Dalslands kanal är enligt mig i Håverud. I Håverud finns hela fyra stycken slussbassänger och mellan den första och andra slussbassängen så passerar kanalen över en 150 år gammal akvedukt (alltså i detta fall en bro för båtar), som visserligen nyligen renoverats. Som om inte detta vore nog, så löper numera en fast landsvägsbro och en öppningsbar järnvägsbro långt över kanalens slussområde i Håverud.
Dagen till ära så var det även ett tyskt filmteam på platsen och filmade, så slussvakten frågade oss om det var okej att de filmade oss då vi skulle slussa och passera över vad som lär vara kanalenens mest kända sevärdhet, nämligen akvedukten i Håverud. Vi sa att det var helt okej att de filmade oss, men det blev aldrig så att de filmade oss, då jag tror att de hann avsluta filmningen för dagen, redan innan vi blev nedslussade. Alldeles innan det blev vår tur att bli nedslussade, så kom jag på att jag hade glömt systemkameran inne på en toalett vid slussområdet, så jag fick springa dit och se om den var kvar där, men det var den inte. Men när jag gick in i en av butikerna i samma byggnad, så kunde jag se att min kamera låg bakom kassadisken, så det var bara för mig att gå dit och berätta att jag glömt min kamera inne på toaletten, också fick jag med mig kameran och kunde bege mig upp till båten igen.
Efter att vi blivit nedslussade genom slussarna och passerat akvedukten i Håverud tillsammans med några kanoter, så passade vi på att stanna till en stund i gästhamnen i Håverud, innan vi fortsatte till de båda slussarna i Upperud, där vi också blev nedslussade, innan vi la till i Upperuds gästhamn för kvällen.
När båten väl var förtöjd så promenerade vi till Åsensbruk och handlade i dess matvarubutik. Men byn upplevdes som relativt folktom och många hus stod tomma i det lilla samhället där pappersbruket stängts under år 2009, så det kändes som att bygden haft sina glansdagar för länge sedan. Till och med ortens pizzeria tycktes ha slagit igen.
Efter besöket i Åsensbruk så promenerade vi vidare till Håverud, där vi passade på att äta middag i en av restaurangerna invid kanalen, innan vi promenerade tillbaka till båten i Upperuds gästhamn. Således blev det en ganska lång kvällspromenad som tog oss runt sjöarna ”Nedre Upperudshöljen” och ”Övre Upperudshöljen” (som visserligen bara är olika delar av samma sjö), innan vi var tillbaka vid båten och övernattade i den.

På förmiddagen började vi dagen med att ta en promenad från båten (som låg i Upperuds gästhamn) tillbaka in till Håverud, där vi tittade på Kanalmuséet i Håverud, innan vi promenerade tillbaka till båten.
När vi väl började åka med båten så åkte vi först den korta biten fram till Dalsland Konstmuseum, där vi la till vid dess brygga och jag tog en kort promenad upp till Dalslands Konstmuseum, dock utan att gå in där.
Sedan siktade vi mot Snäcke kanal (som numera är en del av Dalslands kanal) och passerade Snäcke sluss, innan vi så småningom la till en stund vid Dalslands Gästgiveris gästbrygga. Där tog jag en promenad upp mot gästgiveriet, medan min pappa istället fixade med den krånglande vindrutetorkaren som inte ville fungera något vidare i regnvädret. Efter det korta stoppet vid Dalslands Gästgiveri så fortsatte vi färden förbi en mycket liten linfärja, som används för att ta sig mellan fastlandet och den lilla ön Henriksholm som ligger i sjön Ånimmen.
Senare fortsatte vi till Strömmens sluss, vars slussvakt hade blivit förvarnad av slussvakten vid Snäcke sluss att vi var på gång. Efter att vi blivit uppslussade vid Strömmens sluss så fortsatte vi till hamnen i Fröskog.
Tyvärr var det ont om lediga gästplatser i Fröskog, eftersom att det stod någon större båt (som såg ut att vara långtidsuppställd) på någon av de få gästplatserna där. Så vi lånade istället en hyrd båtplats i hamnen och förtöjde båten där, medan vi åt middag ombord i båten. Då jag passade på att gå upp på land och se mig om i omgivningen, så kunde jag se att det fallit en hel del träd invid hamnen, då det hade varit blåsigt i området.
Under den senare delen av kvällen då mörkret börjat falla och vi hade ätit middag, så fortsatte vi med tända lanternor ner till den övre väntbryggan vid Strömmens sluss, eftersom att det var så ont om lediga gästplatser i Fröskog. Vi övernattade sedan vid den övre väntbryggan vid Strömmens sluss.

Under onsdagen så passerade vi nedåt genom Strömmens sluss och Snäcke sluss. Vid Snäcke sluss så bjöd slussvakten på glass, då säsongen snart var slut. Sedan så slussade vi oss igenom den förhållandevis stora slussen i Köpmannebro och sedan väntade Vänern på oss.

Väl ute på Vänern så vågade det en del och vi körde först till Sunnanå hamn (som ligger strax utanför Mellerud) och la till där en sund, innan vi bestämt oss för hur vi skulle fortsätta vår resa.
Jag lyckades övertala jag min pappa att styra ut på Vänern ingen, så vi åkte till ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Färden dit var ganska gungig då vi till stor del hade vågorna emot oss, så min pappa som lätt blir sjösjuk uppskattade inte resan ute bland vågorna, då han lär föredra att hellre åka på smala kanaler och små sjöar, än på de lite större vattnen som ofta vågar desto mer. När vi kom fram till ”Dalbergså Camping & Gästhamn” så passade vi på att äta middagen som jag hade förberett ute på den gungiga sjön. Sedan tog vi en kort promenad i närområdet, då min pappa tyckte att det fick räcka med båtåkning för denna dag och han tyckte därtill att vi kunde dra upp båten på land i närheten av ”Dalbergså Camping & Gästhamn”. Men det var en bra bit därifrån till någon busshållplats om vi sedan skulle åka och hämta bilen, och därtill så såg vi inte heller till någon sjösättningsramp i närheten. Så när min pappa hade kontrollerat följande dags väderleksprognos och konstatera att det antagligen skulle bli blåsigare under morgondagen så kom vi fram till att vi ändå kunde fortsätta med båten tillbaka till Sunnanå hamn under kvällen.  För där kunde vi sedan dra upp båten på land, och dessutom kunde vi ta oss relativt smidigt från den hamnen med kollektivtrafik när vi sedan skulle hämta bilen som ju stod parkerad i Dals Långed.
Själv var jag dock inne på att vi skulle fortsätta till Vänersborg med båten, varifrån vi också kunde ta oss smidigt med kollektivtrafik till bilen i Dals Långed, och sedan dra upp båten på land vid någon sjösättningsramp i Vänersborg. Men då det var längre till Vänersborg, än till Sunnanå hamn så ville inte min pappa åka dit, då han inte alls uppskattade att guppa i vågorna på Vänern, så det var ju synd att inte Vänern var lika spegelblank, som då jag och min vän Daniel korsade Vänern från Vänersborg till Sjötorp under 2017.
Så under kvällen fortsatte vi med båten på Vänern i vågorna som till stor del följde vår färdriktning (samtidigt som nog sjön hade hunnit lugna ner sig en aning) tillbaka till Sunnanö hamn, där det kom att bli två övernattningar i båten. I hamnen var det en hel del båtar, varav bland annat en husbåt, som det tycktes bo en man i.

Denna dag så blev det inget båtåkande, då min pappa hellre föredrog en bilresa än en dag i båten guppandes på Vänern till exempelvis Vänersborg.
Så denna dag började vi med en något stressig promenad från Sunnanå hamn till järnvägsstationen i Mellerud, varifrån vi sedan fortsatte med tåg till Åmål. Från Åmål så fortsatte vi med buss vidare till Dals Långed, där vi hade parkerat bilen några dagar tidigare. Sedan fortsatte vi med bilen till Töcksfors och åt lunchbuffé i det stora köpcentret i Töcksfors, innan vi fortsatte med bilen till den lilla byn Båstnäs, som ligger en bit utanför Töcksfors.
I Båstnäs så finns nämligen ”Bröderna Ivanssons bilskrot”, som är en gammal bilskrot, som numera är som en gammal ”bilkyrkogård”, då bilarna är tämligen övergivna liksom de intilliggande husen. Numera så har bröderna Ivansson avlidit och platsen ute i skogen har blivit som en stor sevärdhet som lockar besökare från stora delar av världen. Besökare som promenerar runt bland bilvraken, där naturen så sakteligen börjar att ta över platsen genom att träd växer genom såväl bilar och genom dess attiraljer, som numera även skildrats i bokform. I mina ögon var det visserligen en speciell och annorlunda plats som är väl värd att besöka, men det var ändå inte någon direkt mysig, trevligt och prydlig plats, där bilar låg huller om buller. Inte ens min pappa som normalt gillar gamla skrotbilar, tycktes uppskatta doften av dessa gamla bilar som stod i skogen och rostade. Så om någon en dag i framtiden ska miljösanera denna plats, då lär den ha mycket jobb att göra. För den intresserade så lär det finnas en båtbrygga i närheten av bilkyrkogården, så att man kan ankomma till bilskroten med båt om man färdas på Dalslands kanal.
Efter besöket vid den gamla bilskroten så fortsatte vi med bilen längs en liten grusväg som tog oss in i Norge, innan vi kom ut på större vägar som så småningom ledde oss tillbaka till Sverige och till Dals-Ed.
I Dals-Ed så tittade vi på ”Eds MC- och Motormuseum” som är inrymt i en källare i ortens centrum. Där var det en hel del gamla motorcyklar, men också en del andra gamla saker, som exempelvis en sorts grammofonspelare, vari det låg en skiva med Rättviks spelmanslag. Detta var ju ett lustigt sammanträffande då det innebar att min pappas farfar (som varit död sen 1970-talet) antagligen spelade på skivan, eftersom att han var med i Rättviks spelmanslag, då han var musikalisk och dessutom var en så kallad ”riksspelman”.
Efter besöket vid ”Eds MC- och Motormuseum” så hämtade vi båttrailern som sedan några veckor stod parkerad i gästhamnen i Dals-Ed och sedan fortsatte vi med den och bilen till Sunnan hamn, där vi övernattade ännu en natt i båten, i den fina hamnen där det verkar exploateras och byggas många fina hus.

Efter denna tur på den 150-årsjubilerande Dalslands kanal, så var ännu en av de längre kanalerna i Sverige avverkad med min plastsnipa. Dalslands kanal visade sig vara en fin vattenväg (liksom de andra kanalerna som jag rest på), som jag gärna rekommenderar andra att också resa på!
Tyvärr var det lite ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet under denna varma sommar, men vad jag förstått så är det inte helt ovanligt att det kan vara något ont om vatten i vissa delar av kanalsystemet, även under något blötare somrar än den torra sommaren 2018.
Dalslands kanal visade sig vara en kanal som många kanotister tycks ha upptäckt, då det i delar att kanalsystemet var väldigt många kanotister från olika delar av världen. Kort sagt så tycks marknadsföringen av kanalen ha lyckats bra mot personer som vill uppleva den svenska vildmarken från kanot och det tycktes vara smidigt att hyra kanoter längs kanalen, då det var tydligt att det var många som hade hyrt kanoter invid kanalen. Det lär även finnas möjlighet att köpa ett kombinationserbjudande, som innebär att man hyr dressin åt ena hållet och kanot åt andra hållet, vilket jag anar att leder till en trevlig tur. I de hyrda kanoterna låg det ofta plasttunnor med lock, i vilka kanotisterna praktiskt kunde stoppa sin packning, så att den inte skulle riskera att bli blöt. Dalslands kanal tycks verkligen vara en riktigt kanotvänlig kanal, med tanke på att man tillåts att slussa både uppför och nedför med kanoter i slussarna (mot en avgift), vilket inte tillåts i alla kanaler.
Om jag tillåts att dra några jämförelser mellan Dalslands kanal och Göta kanal (vilken jag bedömer att är något mer välkänd och mer vältrafikerad än Dalslands kanal), så tillåter ju Göta kanal något större båtar än Dalslands kanal. Men båda kanalerna har relativt moderna slussar, där majoriteten av dem i de båda kanalerna regleras hydrauliskt, även om de båda kanalerna har låtit behålla några slussar där det endast är handkraft som gäller för att manövrera slussarna.
I Dalslands kanal så ingår inte hamnavgifterna i slussavgiften, vilket de till stor del gör i Göta kanal. I gengäld så är det dock billigare att passera samtliga slussar i Dalslands kanal än i Göta kanal, då en tur och returbiljett för slussarna i Dalslands kanal för en båt som mäter cirka sju meter (som min båt) kostar 2700 kronor, vilket är mindre än halva priset gentemot en tur och returbiljett genom hela Göta kanal (som däremot innehåller fler slussar). Vanligtvis kunde man betala hamnavgifterna med hjälp av Swish i Dalslands kanal, vilket ju var smidigt.
Detta blev alltså min sista båtresa med båten under 2018. Så under söndagen efter kanalresan fortsatte jag till Sälen och promenerade Ultravasan, och därmed efter målgången i Ultravasan kunde jag konstatera att jag hade klarat av en så kallad Vasatrippel. Detta då jag hade klarat av tre lopp från Sälen till Mora under samma år, nämligen Vasaloppet på skidor, Cykelvasan på mountainbike och Ultravasan som en rask promenad.
Därefter var min semester slut för denna gång och då jag fortsatte hemåt upp till Kiruna, så kunde jag konstatera att det hade varit en fin sommar. Något som inte minst de stora branddrabbade områdena vittnade om (där man inte ens fick svänga av in på skogsbilvägarna för tillfället), då jag i trakterna av Kårböle passerade genom några av dem, under söndagen på min bilresa hemåt.

Som avslutning kan jag nämna att under sommaren 2019 så blir det nog en längre båtresa via ett flertal kanaler och andra platser. Detta då jag tänkte färdas med min båt mellan Örebro och Arvika (även om färdriktningen ännu inte är bestämd) via bland annat Hjälmare kanal, Enköping, Uppsala, Strömma kanal, Göta kanal, Kinda kanal, Karlstad och Säffle kanal. Så för tillfället pågår planeringen inför den resan, då resan lär ta flera veckor att genomföra, med tanke på att sjövägen mellan Örebro och Arvika är betydligt mycket längre än fågelvägen mellan nämnda platser.

/Fredrik