2019 > 04

På Luciamorgonen den 13:e december så passerade MS Vesterålen den norra polcirkeln på sin nordliga resa mot Kirkenes och något senare under Luciadagen så passerade fartyget dessa snöklädda berg, till ljudet av de starka dieselmotorerna som tappert rörde upp krusningar på havet, då de ihärdigt förde fartyget längre och längre norrut på det decemberkalla havet.

Lite bakgrundsfakta om Hurtigruten.

En gammal fyr. En gammal fyr.

Hurtigruten startades 1893 som en färjelinje längs den norska kusten mellan Trondheim och Hammerfest, vilket betyder att Hurtigruten firade 125 årsjubileum under 2018. Redan från början var Hurtigruten tänkt som en kombinerad färjelinje för både passagerare och gods, vilken den fortfarande är.
Numera trafikerar Hurtigruten en stor del av den norska kusten, då den utvidgats både norrut och söderut sedan trafikstarten 1893, då trafiken numera sker mellan Bergen i Hordaland fylke och Kirkenes i Finnmark fylke, längs 34 olika hamnar (även om trafiken skiljer något under olika säsonger på året).
Som namnet ”Hurtigruten” antyder så var färjelinjen vid trafikstarten en förhållandevis snabb förbindelse mellan norska hamnar, så en viktig uppgift för färjelinjen var postdistribution. Genom åren så har rutten förändrats en del, då den haft olika anlöpshamnar längs den norska kusten under olika tidsperioder, och periodvis har den sträckt sig ända ner till Stavanger i södra Norge och periodvis har även ögruppen Svalbard berörts av Hurtigrutens trafik.

Ombord på MS Vesterålen finns en liten utställning om Hurtigruten och dess historia, samt en karta som visar vilka platser som Hurtigruten har trafikerat längs den norska kusten genom åren.
Hurtigruten har även tidigare trafikerat Svalbard, och nuförtiden trafikeras Svalbard en hel del av Hurtigrutens renodlade kryssningstrafik på sommarhalvåret.

Dagens trafik med Hurtigruten och lite om framtiden för Hurtigruten.

MS Richard With i Rørvik. MS Richard With i Rørvik.

Dagens trafik längs färjelinjen sträcker sig alltså från Bergen i söder upp till Kirkenes, som ligger nära ryska gränsen i nordost. Förr i tiden så trafikerade Hurtigruten flera hamnar som saknade landsväg till övriga vägnätet i Norge, men numera så har samtliga hamnar som Hurtigruten trafikerar landsvägsförbindelse med övriga Norge.
Numera är en väldigt stor del av passagerarna som reser med Hurtigruten turister (precis som mig), som kommer för att uppleva det fina landskapet, den goda maten och midnattssolen, alternativt det vackra norrskenet.
Även om det är många turister som reser med Hurtigruten, så reser även en del lokala resenärer med fartygen, inte minst med tanke på att det fortfarande går snabbare att färdas sjövägen mellan vissa orter än att köra bil, då bilvägarna kan innebära långa omvägar längs exempelvis långa fjordar. Ända sedan begynnelsen har Hurtigruten fyllt en viktig funktion som fraktfartyg, något den ännu fyller en viktig funktion som, då det fraktas en hel del pallgods med Hurtigruten och de flesta av fartygen som trafikerar kuststräckan kan även ta ombord personbilar.

Eftersom att en tur från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen tar knappt elva dygn att genomföra, så trafikeras sträckan dagligen av elva olika fartyg som vart och ett följer samma tidtabell. Detta innebär att varje kväll så lämnar ett nytt fartyg Bergen för att ta sig ända upp till Kirkenes där det vänder om, innan det är tillbaka i Bergen igen efter en elva nätters lång resa, och således är redo för nästa tur längs den norska kusten.
På det sättet får majoriteten av hamnarna (Vadsö är dock en hamn som bara angörs på färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen) längs kusten både en nordlig och en sydlig avgång med Hurtigruten varje dag.

Rederiet ”Hurtigruten AS” (som är det rederi som idag trafikerar Hurtigruten) bedriver dels trafiken längs den norska kusten, men även en ren kryssningstrafik med expeditionstema där de framförallt bedriver kryssningstrafik i områdena kring Arktis, Svalbard, Island, Grönland och Nordamerika då det är sommar på den norra delen av jordklotet. Medan rederiet under den andra delen av året då det är sommar på den södra delen av jordklotet istället framförallt inriktar sin renodlade kryssningstrafik på områden kring Antarktis och Sydamerika. Eftersom att den renodlade kryssningstrafiken också kräver några fartyg, så använder sig rederiet av fler än de elva fartyg som krävs för att trafikera enbart den norska kusten.

Hurtigruttrafiken längs den norska kusten lär alltid ha fått ett bidrag från den norska staten för att trafiken ska kunna bedrivas, då den totalt sett inte varit kommersiellt lönsam för rederierna som bedrivit trafiken.
Nyligen har en kommande tioårsperiod upphandlats för trafiken längs den norska kusten, som innebär trafik med elva olika fartyg (som lämnar Bergen varsin dag). I den upphandlingen var trafiken uppdelad i tre delar, där de olika delarna innebar följande:

A. Trafik med fyra av de elva fartygen längs den norska kusten.
B. Trafik med fyra av de elva fartygen längs den norska kusten.
C. Trafik med tre av de elva fartygen längs den norska kusten.

Denna upphandling som benämns: ”Kystruten Bergen-Kirkenes”, resulterade i att ”Hurtigruten AS” kommer att få bedriva trafiken med sju av de elva fartygen som kommer att trafikera ”Kystruten Bergen-Kirkenes” från 2021, medan rederiet ”Havila Holding AS” kommer att få bedriva trafiken med fyra av de elva fartygen som kommer att trafikera ”Kystruten Bergen-Kirkenes” från 2021.
I den nya upphandlingen ställs det även bland annat krav på avgasutsläppen från fartygen som används i trafiken, så Hurtigruten AS kommer inför denna trafikeringsperiod att bygga om maskineriet i flera av sina fartyg så att de får gasdrift i kombination med hybriddrift, samt stationär landströmsanslutning (som de kan använda i vissa hamnar).
Fartygen som kommer att användas av ”Havila Holding AS” kommer att vara nybyggda fartyg.

De fartyg som idag ingår i Hurtigrutens trafik.

Fartygen som ”Hurtigruten AS” använder sig utav längs den norska kusten och för sin renodlade kryssningsverksamhet är följande fartyg (genom att klicka på respektive fartyg så kommer man till en informationssida om respektive fartyg på rederiets svenska webbsida):

Namn: Byggd år: Dagens användningsområde och lite annan fakta:
MS Finnmarken 2002 Längs den norska kusten, men i framtiden kommer det att gå i kryssningstrafik. Fartyget kommer att genomgå en stor ombyggnad 2020.
MS Fram 2007 Kryssningstrafik. Fartyget kommer att renoveras 2020.
MS Fridtjof Nansen Beställd/under byggnation. Tänkt att användas för kryssningstrafik.
MS Kong Harald 1993 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Lofoten 1964 Längs den norska kusten, men 2021 slutar fartyget att trafikera den den klassika rutten längs den norska kusten mellan Bergen och Kirkenes. Fartyget renoverades omkring 2003 och en mindre renovering genomfördes så sent som i början av 2019.
MS Midnatsol 2003 Längs den norska kusten under sommarhalvåret och i kryssningar under vinterhalvåret, då dess användningsområde växelvis skiftas med MS Spitsbergen. I framtiden kommer MS Midnatsol att gå i kryssningstrafik under hela året.
MS Nordkapp 1996 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Nordlys 1994 Längs den norska kusten. Fartyget kommer att renoveras under våren 2019.
MS Nordnorge 1997 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Nordstjernen 1956 Kryssningstrafik, framförallt vid Svalbard. Fartyget renoverades 2000 och 2014.
MS Polarlys 1996 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Richard With 1993 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades hösten 2018.
MS Roald Amundsen Beställd/under byggnation. Tänkt att användas för kryssningstrafik.
MS Spitsbergen 2009 Längs den norska kusten under vinterhalvåret och i kryssningar under sommarhalvåret, då dess användningsområde växelvis skiftas med MS Midnatsol. Fartyget sattes in i Hurtigrutens trafik 2016 och hade då genomgått en stor ombyggnad. I framtiden kommer MS Spitsbergen att gå i kryssningstrafik under hela året.
MS Trollfjord 2002 Längs den norska kusten, men i framtiden kommer det att gå i kryssningstrafik.
MS Vesterålen 1983 Längs den norska kusten. Fartyget kommer att renoveras hösten 2019.

Hamnar och andra platser som angörs av Hurtigruten längs den norska kusten.

Hamn/plats:
Bergen
Florø
Måløy
Torvik
Ålesund
Hjørundfjorden/Urke
(Trafikeras endast under hösten och därtill endast vid den nordgående färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen. Hurtigruten lägger antagligen inte till vid någon kaj här, så landstigning sker troligen med en mindre båt som ansluter invid Hurtigruten).
Geirangerfjorden (Trafikeras endast under sommaren och därtill endast vid den nordgående färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen. Hurtigruten lägger inte till vid någon kaj här, så landstigning sker med en mindre båt som ansluter invid Hurtigruten).
Molde
Kristiansund
Trondheim
Rørvik
Brønnøysund
Sandnessjøen
Nesna
Ørnes
Bodø
Stamsund
Svolvær
Trollfjorden
(I alla fall i ena färdriktningen kör fartyget in och vänder i Trollfjorden under sommarmånaderna, under förutsättning att vädret tillåter det).
Stokmarknes
Sortland
Risøyhamn
Harstad
Finnsnes
Tromsø
Lyngenfjorden
(Fartyget kör in och vänder i fjorden om vädret tillåter, dock endast under våren och därtill endast vid den sydgående färden från Kirkenes till Bergen och inte i den motsatta färdriktningen).
Skjervøy
Øksfjord
Hammerfest
Havøysund
Honningsvåg
Kjøllefjord
Mehamn
Berlevåg
Båtsfjord
Vardø
Vadsø
(Angörs dock bara på färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen).
Kirkenes

Min planering inför en resa med Hurtigruten.

MS Finnmarken i Rørvik. MS Finnmarken i Rørvik.

I flera år har jag varit sugen på att göra en resa med Hurtigruten längs den norska kusten från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen, en tur som alltså tar elva nätter, som ofta påstås vara: ”Världens vackraste sjöresa”.
Så i några år har jag emellanåt kikat in på Hurtigrutens svenska webbplats för att hitta en lämplig resa.
Ofta förekommer det olika erbjudanden på webbplatsen. Tre erbjudanden som jag sett att erbjudits flera gånger är något av dessa tre erbjudanden:

1. 20 procent rabatt på priset på resan.
2. Kostnadsfritt anslutningsflyg från Stockholm alternativt Göteborg till Hurtigruten i Bergen, och sedan tillbaka till Stockholm alternativt Göteborg igen.
3. Kostnadsfritt singeltillägg, så att man får en egen hytt om man reser själv, utan att behöva betala något extra trots att man inte behöver dela hytt med någon.

Jag har även under åren som jag letat efter en resa med Hurtigruten kunnat notera att priserna varierat stort beroende på vilken tid på året som man reser, med vilket fartyg man reser, i vilken hyttkategori man reser, reselängden, efterfrågan, samt huruvida det har funnits något specialerbjudande för tillfället, som man kunnat dra nytta utav.

Det är framförallt de ljusa sommarmånaderna, som tycks vara dyrast, och antagligen populärast att resa med Hurtigruten längs den norska kusten. Vad det gäller fartygen så tycks det vara billigast att resa med MS Lofoten, som både är det äldsta och minsta fartyget som trafikerar den norska kuststräckan i Hurtigrutens trafik.

Som en liten kuriosa så kan jag ju nämna att dieselmotorn som är monterad i MS Lofoten är originalmotorn från dess att fartyget byggdes under första halvan av 1960-talet, så det är inte omöjligt att det kanske är så att dess dieselmotor är den dieselmotorn i världen som har flest drifttimmar, då den har passat över 311 000 drifttimmar (vilket motsvarar mer än 35 år)!

Då jag har letat efter resor med Hurtigruten längs den norska kusten under flera år så har jag kunnat konstatera att jag hittat resor från cirka 7 000-8 000 kronor (får några år sedan) till över 219 000 kronor, baserat på en person i en egen hytt på sträckan Bergen-Kirkenes-Bergen. Så visst kan man säga att det kan vara dyrt att resa elva nätter med Hurtigruten, men däremot tycker jag inte att det är rätt att säga att det alltid är dyrt att resa med Hurtigruten längs den norska kusten, då jag ju även lyckats hitta biljettpriser från cirka 7 000-8 000 kronor för en resa där helpension (frukost, lunch och middag) ingår, samt en egen hytt i elva nätter.
Så med tanke på att priserna varierar en hel del, så är det ju bra att tänka på att saker som efterfrågan, säsong, fartyg, hyttkategori, reselängd  och eventuella specialerbjudanden påverkar priset en hel del.

För min del så tänkte jag först åka med MS Lofoten, eftersom att MS Lofoten oftast är billigast att åka med. Men när jag sedan läste om att en resa med MS Vesterålen skulle innebära att man skulle få veta en del om arbetet ombord och veta mer om fartyget, så föll slutligen valet på MS Vesterålen för min del (även om jag vid bokningstillfället tvekade om jag istället skulle välja att boka en resa med det lyxigare fartyget MS Finnmarken). Så jag bokade en decemberresa med MS Vesterålen, vilket kostade 15 645 kronor. Jag kunde dock ha rest med samma fartyg på samma resa för cirka 5000 kronor billigare, men jag tog inte någon utav de billigaste hyttkategorierna, utan istället valde jag en hytt med fönster på översta däck (av de däck som erbjuder passagerarhytter) och dessutom såg jag till att WIFI inkluderades i biljettpriset.

Inledningen på resan.

Norsk Jernbanemuseum i Hamar. Norsk Jernbanemuseum i Hamar.

Så i december så började jag resan med en bilresa ner till mina föräldrar i Dalarna, som jag passade på att hälsa på under några dagar, innan jag fortsatte min bilresa till Bergen i Norge.
 
Som en paus under bilresan till Bergen så passade jag på att besöka Norsk Jernbanemuseum, som är ett järnvägsmuseum som är beläget i Hamar, där det i museet ska finnas ett ställverk som är äldre än ställverket som betjänar Narviks station. Norsk Jernbanemuseum, som är Norges nationella järnvägsmuseum visade sig vara mindre än det svenska järnvägsmuseet i Gävle, så det räckte med några timmar för att hinna gå igenom järnvägsmuseet. Nu var det ju vinter då jag var där, så det lär ha varit mindre aktiviteter än på sommaren invid järnvägsmuseet, då man sommartid exempelvis även kan åka med en liten järnväg utanför Norsk Jernbanemuseum.

Efter att jag lämnat Hamar bakom mig, så fortsatte jag med bilen till Bergen. Innan jag kom fram till Bergen så passade jag dock på att övernatta en natt i bilen, strax efter att jag passerat genom den 24,5 kilometer långa Lærdalstunneln. Lærdalstunneln är faktiskt världens längsta biltunnel och den är belägen längs europavägen E16. För mig var detta min andra gång som jag passerade genom denna tunnel, som öppnades hösten 2000.

Ställverket från Reinsvoll station som finns på Norsk Jernbanemuseum i Hamar lär vara något äldre än det ställverk som ännu betjänar Narvik station.

Måndagen den 10:e december 2018. Resdag 1 med Hurtigruten.

Julstämning i Bergen. Julstämning i Bergen.

Denna dag parkerade jag bilen uppe på parkeringshuset ”ByGarasjen”, som är beläget nära såväl Europavägen E16, järnvägsstationen, busstationen och den stora gallerian ”Bergen Storsenter” i Bergen.
Sedan tog jag en promenad till hamnen, dit det södergående Hurtigrutfartyget strax skulle anlände. Så när MS Vesterålen väl la till i hamnen, så passade jag på att bevittna dess tilläggning i Bergen, vilket blev den första gången under resan (antagligen även första gången någonsin för mig) som jag fick se MS Vesterålen, vilket var det fartyg som jag skulle resa med i närmare elva dygn framöver. Detta blev också den enda gången som jag fick se fartyget i rörelse från land, för när jag väl hade påbörjat min resa med Hurtigruten så var jag ju ombord på fartyget så fort det var i rörelse.
Efter att jag bevittnat när fartyget lagt till i Bergen och fartyget hade börjat bunkra diesel, som skulle räcka under hela den elva dygn långa resan, som väntade både mig och MS Vesterålen, så passade jag på att se mer av Bergen, som är Norges näst största stad.

Jag tog mig en tur med bergbanan ”Fløyen” i Bergen, vilken ledde mig upp en bit på ett berg, så att jag fick njuta av utsikten, innan jag for ner med bergbanan igen. I Bergen passade jag även på att besöka en julmarknad som var igång i staden, då det inte var så långt kvar till jul.

Lite senare på dagen så gick jag tillbaka till bilen och lastade mina väskor på en liten kärra och traskade iväg till färjeterminalen vid hamnen i Bergen. Där checkade jag in och gick ombord på MS Vesterålen, men upptäckte att jag hade tilldelats en hytt på fartygets högra sida och inte den hytten på fartygets vänstra sida, som jag valt på webbsidan under bokningsprocessen.
Jag hade nämligen valt en hytt på fartygets vänstra sida eftersom att normalt så lägger fartyget alltid till med den vänstra sidan mot kaj i hamnarna, eftersom att MS Vesterålen liksom de flesta andra av fartygen i Hurtigrutens flotta endast har en lastlucka för gods och bilar på den vänstra sidan. Så eftersom att jag ville kunna titta ut genom fönstret i min hytt och således se godshanteringen och hamnarna som vi skulle lägga till i, så hade jag alltså valt en hytt på fartygets vänstra sida, eftersom att hamnar skulle komma att besökas under olika tider på dygnet.

Så redan då jag upptäckte att jag fått en hytt med fönstret på fartygets högra sida, så blev jag en sådan där besvärlig resenär som gick till receptionen och klagade och ville ha en hytt på fartygets vänstera sida istället, vilket jag naturligtvis fick utan problem. Jag hade visserligen bara blivit flyttad till fartygets högra sida, då det var ont om resenärer på denna resa och de flesta resenärerna brukade föredra att ha sin hytt på fartygets högra sida, där det vanligtvis är tystare. Detta då högersidan normalt är längre från arbetande terminaltruckar med skramlande lyftgafflar, biltrafik, gnisslande ramper och landgångar. Personligen så föredrog jag hellre att få titta på den skramlande terminalhaneringen från hytten, än att få en så tyst hytt som möjligt, antagligen till skillnad emot hur många andra resenärer prioriterar.

När jag väl fått en hytt mot kajen och stuvat in väskorna i hytten så gick jag till restaurangen som låg längst fram i fartyget och åt en god middag som bestod av en god buffé.
Efter middagsbuffén så var det ett informationsmöte i aktersalongen, där ett gäng från besättningen presenterades och där det berättades en del om den kommande resan, innan det blev dags att lämna Bergen.

Som avslutning på kvällen gick jag ut på akterdäcket i den svala decemberkvällen, då förtöjningarna lossades klockan 22:30 när vi sakta började glida ut på havet och de höga förväntningarna skulle uppfyllas. Så småningom passerade vi under en bro och jag kunde konstatera att ljuskällorna från Bergens upplysta stadskärna blev allt mer avlägsna, i takt med att vi kom allt längre bort från färjeterminalen. Det var nu som denna sagolikt vackra resa började till ljudet av vågskvalp och dieselmuller!

Klockan 22:30 lämnar MS Vesterålen färjeterminalen i Bergen med fyllda diseltankar och matförråd (även om matförråden ska komma att fyllas på längs färdvägen, för att kunna erbjuda lokalproducerad och färsk mat från olika delar av Norge) inför ännu ett äventyr längs den norska kusten fram och tillbaka till norrskenet, kylan och mörkret i Nordnorge.

Tisdagen den 11:e december 2018. Resdag 2 med Hurtigruten.

På tisdagsförmiddagen i Torvik så passade jag på att lämna MS Vesterålen för första gången, sedan jag började resan i Bergen under föregående kväll. På tisdagsförmiddagen i Torvik så passade jag på att lämna MS Vesterålen för första gången, sedan jag började resan i Bergen under föregående kväll.

Hurtigruten gör som bekant ett flertal stopp under sin cirka elva dygn långa resa fram och tillbaka längs norska kusten. Längden på stoppen varier från 15 minuter till flera timmar. Rent generellt kan man säga att de längre stoppen görs på de större platserna och de kortare stoppen görs på de mindre platserna. En del av stoppen infaller naturligtvis på natten, eftersom att resan pågår dygnet runt, men om man reser hela sträckan både fram och tillbaka till Kirkenes så besöks de flesta hamnarna under olika tidpunkter på dygnet i vardera riktningen, så då brukar man kunna pricka in ett besök i varje hamn som inte är på natten.
Det sas att det var helt okej att lämna fartyget (under förutsättning att man scannade sitt boardingkort då man lämnade fartyget och när man klev ombord igen) i alla hamnar, under förutsättning att man var tillbaka ombord på fartyget igen senast fem minuter innan avgångstiden, så jag passade på att kliva av fartyget för en kortare eller längre promenad i ett flertal hamnar.
Detta innebar att jag fick se en hel del norska orter, vilket jag tycker att är en av de trevligaste sakerna med resan, nämligen att man får möjlighet att besöka många orter och se dessa platser.

Ofta lät det en hel del i fartyget då de la till i olika hamnar, speciellt uppkom ett vibrerande ljud ibland, vilket jag tror att berodde på att de körde bogpropellrarna då detta ljud uppstod. Så under den tidiga tisdagsmorgonen så vaknade jag till och tittade ut genom hyttfönstret då vi besökte Florø, men sedan somnade jag om.

Under tisdagsfrukosten erbjöds bland annat några riktigt goda varma mackor på frukostbuffén, men tyvärr var det bara denna morgon, som jag såg dessa på frukostbuffén.
Under dagen så tog jag en kort förmiddagspromenad i Torvik.
Väl framme i Ålesund så tog jag en längre promenad, som ledde mig upp till en utsiktsplats uppe på ett berg, efter att jag tagit mig upp för bland annat en lång trappa. Ålesund bjöd tyvärr på väldigt hala gator, så det var inte helt lätt att promenera där. Därtill gick jag något fel då jag skulle tillbaka till fartyget, så det var inte så långt tid kvar till avgångstiden då jag väl kom tillbaka till fartyget…
Under kvällen så passade jag på att ta två kvällspromenader. Den första kvällspromenaden blev i Molde och den andra blev i Kristiansund, där jag kunde se MS Nordstjernen (som brukar användas till kryssningar vid Svalbard under sommarhalvåret) ligga förtöjd inne vid en kaj.

Molnen hänger lågt i luften över Ålesund, när jag passade på att besöka ett berg med fin utsikt över staden, denna tisdag i december då Ålesunds gator var rejält hala av is.

Onsdagen den 12:e december 2018. Resdag 3 med Hurtigruten.

Kjeungskjær fyr finns utanför Trondheimsfjorden (som är Norges tredje längsta fjord). Fyren byggdes redan 1880 och var bemannad ända fram till 1987. Kjeungskjær fyr finns utanför Trondheimsfjorden (som är Norges tredje längsta fjord). Fyren byggdes redan 1880 och var bemannad ända fram till 1987.

Dagen inleddes i Trondheim, där även det sydgående Hurtigrutfartyget MS Nordkapp stod inne vid kajen en stund samtidigt som MS Vesterålen. I Trondheim passade jag på att titta lite på staden efter att ha ätit dagens frukostbuffé.
 
På kvällen då vi ankom till Rørvik, så låg det sydgående Hurtigrutfartyget MS Finnmarken inne vid kajen medan vi var där, eftersom att MS Finnmarken ankom strax innan oss och avgick strax efter oss.

Då vi var på väg att lämna Rørvik, så förstod jag något som jag inte hade förstått tidigare, nämligen att det var möjligt att besöka Hurtigrutens fartyg då de ligger inne i olika hamnar. Detta förstod jag eftersom att jag såg personer (som jag tror att reste med MS Finnmarken) som lämnade MS Vesterålen med kameror (strax innan vi skulle fortsätta vår färd med MS Vesterålen) och därtill så ropades det ut i högtalarna i MS Vesterålen, att vi skulle till att lämna Rørvik inom kort, så att besökande personer skulle kliva av fartyget innan fartyget fortsatte sin resa.
Så jag tycker att det var lite synd att det inte gavs information tidigare om att möjligheten fanns att besöka de andra Hurtigrutfartygen då de låg i hamn. Detta då jag gärna hade besökt MS Finnmarken, vilket var det fartyg som jag slutligen framförallt övervägde att resa med, istället för med MS Vesterålen, innan jag bokade resan. Så jag hade gärna sett hur MS Finnmarken såg ut ombord.

Senare under resan så ropades det ut ett flertal gånger att besökande gäster ombord på MS Vesterålen skulle lämna fartyget även då vi inte låg i hamnar tillsammans med andra Hurtigrutfartyg, så det lär säkerligen vara okej för allmänheten att komma ombord och titta på fartygen, då de ligger inne i olika hamnar. Jag noterade också att det stod vid entrén till MS Vesterålen att besökare skulle visa legitimation, så det verkar vara ganska vanligt med besök ombord på fartygen i olika hamnar och de som gick ombord tycktes bli tilldelad ett besökskort, så att besättningen antagligen kunde hålla koll på hur många som besökte fartyget.

Trondheim.

Torsdagen den 13:e december 2018. Resdag 4 med Hurtigruten.

MS Vesterålen kämpar vidare mot norr. MS Vesterålen kämpar vidare mot norr.

Under morgonen så passerades den norra polcirkeln, så på förmiddagen genomfördes en polcirkelceremoni ute på akterdäcket innan vi ankom till Bodø.
I Bodø passade jag på att ta en långpromenad. Under promenaden i Bodø denna Luciadag i mitten av december så passerade jag en småbåtshamn, där jag kunde konstatera att många småbåtar tycktes få ligga i vattnet under hela vintern, liksom på många andra ställen i Norge, där inte heller vattnet tycks frysa i hamnbassängerna.
Senare under kvällen, efter att vi med MS Vesterålen hade passerat en av resans längre öppna havsetapper så nådde vi fram till Lofoten.

En trevlig sak med Hurtigruten är att det ropas ut i högtalaranläggningen strax innan man möter de andra av rederiets fartyg (om mötet sker ute på havet), så att man vet att man strax kommer kunna se ett mötande fartyg utanför fönstren. När mötet väl sker så brukar de båda fartygen blinka med sina lampor och tuta till varandra som en hälsande gest. Även då man ankom till hamnar så signalerade ofta fartygen ljudligt, liksom det även var vanligt att fartygen signalerade en stund innan avgångstiden, då det var dags att kliva ombord om man ville följa med fartyget.

Då det varje dag avgår ett Hurtigrutfartyg från Bergen och ett från Kirkenes så innebär det att man vare dag möter två Hurtigrutfartyg, förutom den dagen som man avgår från Bergen, den dagen man är i Kirkenes och den dagen som man kommer tillbaka till Bergen, då man inte möter någon annan av Hurtigrutfartygen som trafikerar den norska kusten. Detta eftersom att det i både Bergen och Kirkenes är samma fartyg som man själv reser med som vänder om i de båda orterna då man är där.
Mötena med de andra Huritigrutfartygen sker vanligtvis på morgonen och på kvällen, även om några av mötena sker i hamnar, och inte ute på havet. Eftersom att det normalt är högertrafik som tillämpas på sjön så sker mötena i normalfallet på fartygets vänstra sida, vilket kan vara ännu en anledning till att ha hyttfönstret ut mot vänstersidan.

Ombord i MS Vesterålen så fanns det utskrivna A4-papper (som man fick ta för sig av) som upplyste om var alla möten med andra Hurtigrutfartyg längs den norska kusten var planerade att ske. Ombord på fartyget så delades det även ut ett dagsprogram som upplyste om tider för måltider, aktiviteter och informationsmöten ombord på fartyget.

Efter att MS Vesterålen varit in en vända till kajen i Stamnsund så var det dags för kvällens Hurtigrutmöte.
Denna kväll så mötte vi passande nog det förhållandevis lilla Hurtigrutfartyget MS Lofoten strax innan vi kom vi fram till Svolvær, som alltså ligger på Lofoten. MS Lofoten är inte bara det minsta och äldsta fartyget som trafikerar Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, det är dessutom det enda av Hurtigrutfartygen som trafikerar sträckan mellan Bergen och Kirkenes som saknar stabilisatorer.
Just denna kväll var det en del vågor på havet, så man kunde tydligt se hur MS Lofoten guppade fram ute på havet.

Väl framme i Svolvær så avverkades denna resdags kvällspromenad.
Efter att vi lämnat Svolvær och fartyget och dess besättning skickligt lyckats vända i det trånga hamnområdet i Svolvær, så dröjde det inte länge innan fartyget stannade till utanför den mäktiga Trollfjorden, där fartygets strålkastare lyste in mot fjorden och de mäktiga bergsväggarna, samtidigt som jag vill minnas att det spelades musik ute på akterdäcket. Under vintern så kör dock inte Hurtigruten in i den smala Trollfjorden, vilket fartygen ofta gör under sommaren om vädret tillåter.

Som ett litet extra restips så kan jag nämna att en liten bit från Trollfjorden, så finns en norsk fjällstuga som heter Trollfjordhytta (se denna länk), vilken man kan besöka om man är i trakten. Ännu har jag inte besökt Trollfjordhytta, men planen är att besöka den framöver, då jag tror att den är fin, eftersom att fjällstugans huvudbyggnad är byggd så nyligt som under år 2018.

Polcirkelceremoni ute på akterdäcket på MS Vesterålen tillsammans med Kung Neptun.
Ett lugnt hav i mitten på december.
Ombord på MS Vesterålen satt detta A4-papper uppsatt som en tavla, så att man kunde se var man skulle möta de andra Hurtigrutfartygen längs den norska kusten, och om man ville så fanns det även möjlighet att ta för sig av ett eget exemplar av denna informationslapp som upplyste om de annalkande mötena med de andra Hurtigrutfartygen längs den norska kusten.

Fredagen den 14:e december 2018. Resdag 5 med Hurtigruten.

En trevlig sak med att resa med Hurtigruten i december var det faktum att alla fartygen som trafikerar Hurtigruten var vackert julpyntade och lyste fint. En trevlig sak med att resa med Hurtigruten i december var det faktum att alla fartygen som trafikerar Hurtigruten var vackert julpyntade och lyste fint.

På förmiddagen blev det en kortare promenad i Finnsnes, där jag förvisso hade varit några veckor tidigare under hösten, då jag passerade orten med bil då jag var ut till Norges näst största ö (om man inte räknar med öarna vid Svalbard), alltså ön Senja. Detta eftersom att den enda bron som leder ut från det norska fastlandet ut till Senja går från orten Finnsnes.

På kvällen besöktes Tromsø, där det också var väldigt halt, men jag lyckades i alla fall ta mig upp till ”Fjellstua”, där det finns ett café som även är en restaurang. Man kan förvisso ta sig till och från ”Fjellstua” via en kabinbana, men jag valde istället att promenera upp till ”Fjellstua” och sedan ned därifrån tillbaka till stadskärnan. Jag tror faktiskt att det är iordningställda trappsteg till en stor del av promenaden upp och ner längs bergsluttningen, men nu var det svårt att se så många trappsteg, eftersom att det var en hel del snö i omgivningen.

När jag kommit ner från berget så gick jag förbi den mäktiga Ishavskatedralen, men eftersom att det kostade att gå in i den, så struntade jag i att gå in i den, utan istället så tog jag en längre promenad i Tromsø, så att jag precis hann med fartygets avgångstid. Eftersom att jag var något sen tillbaka till fartyget så läste jag slarvigt på skyltningen i den nybyggda färjeterminalen där Hurtigruten lagt till. Så först råkade jag visst leta mig ut till en helt annan båt än den jag skulle till. Det var visst en ”Hurtigbåt” och inte självaste ”Hurtigruten” som jag först irrade mig ut till, innan jag upptäckte mitt misstag och fick springa in i terminalbyggnaden igen och leta mig vidare till MS Vesterålen.

Vid ett senare stopp under kvällen så tog jag fredagens kvällspromenad i den lilla orten Skjervøy.

Tromsø i mörkret.
Tromsø.

Lördagen den 15:e december 2018. Resdag 6 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Honningsvåg. MS Vesterålen i Honningsvåg.

Denna dag la MS Vesterålen till i Honningsvåg. Honningsvåg är beläget på samma ö som Nordkap. Från Honningsvåg kunde man fortsätta med en bussresa till Nordkap om man ville, men jag kostade inte på mig någon bussresa till Nordkap, eftersom att jag redan varit dit ett par gånger, varav mitt senaste besök där var så nyligt som i somras.

Istället så tog jag mig en promenad upp på det 319 meter höga berget som ligger alldeles invid Honningsvåg. När jag väl tagit mig upp på berget, så fortsatte jag min promenad österut över fjället vidare fram tills att jag kom ner till landsvägen igen och då befann jag mig nästan i byn Nordvågen (även om jag inte gick ända in i byn), så därifrån fortsatte jag tillbaka längs landsvägen till Honningsvåg och klev på MS Vesterålen igen.

Hurtigruten passerade aldrig norr om klippan vid Nordkap, utan istället så passerade Hurtigruten över den biltunnel som är belägen under vattnet och leder bilvägen ut till Honningsvåg och Nordkap från det norska fastlandet.

Innan det var dags för middag så passade jag på att gå ut en liten vända i Kjøllefjord, där fartyget låg vid kajen i några minuter.

Innan vi på kvällen kunde glida in i hamnbassängen i Berlevåg så fick vi invänta att Hurtigrutfartyget MS Kong Harald skulle hinna lämna Berlevåg, innan det blev vår tur att glida in i hamnen. Eftersom att MS Kong Harald blev något sen ut från hamnen i Berlevåg så blev också vi något sena in till Berlevåg, så jag gick aldrig av MS Vesterålen där, utan nöjde mig med att titta ut över hamnområdet ifrån fartyget.

Honningsvåg den 15:e december 2018.

Söndagen den 16:e december 2018. Resdag 7 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Kirkenes, MS Vesterålen i Kirkenes,

På förmiddagen la MS Vesterålen till i Kirkenes, som ligget nära den ryska gränsen. För min del så tog jag en promenad i det snöbeklädda Kirkenes under denna söndag, då det mesta visade sig vara stängt i Kirkenes, som det är i de flesta norska orter på söndagar.

Kirkenes ligger nära en gruva, men gruvan är dock stängd sedan några år tillbaka. Gruvan var i drift till en bit in på 1990-talet då den lades den ner, men cirka tio år senare så startade gruvverksamheten upp igen, men gruvverksamheten har sedan dess åter lagts ner igen, då lönsamheten dalade på grund av sjunkande malmpriser.
Från Kirkenes som ligger vid havet finns en kortare järnväg som leder till gruvområdet. Järnvägen har använts för malmtransporter, men numera så saknar järnvägen trafik då gruvan inte är i drift.

I Kirkenes finns ett nybyggt sjukhus och i orten finns det precis som i så många andra norska orter ett köpcenter som heter ”AMFI”.

Det tycks finnas en hel del nybyggda hus kring Kirkenes, men jag upplevde det som att många hus stod tomma och att det var många byggprojekt som hade stannat av (då det stod en del byggbaracker på olika ställen) efter att gruvan åter lagts ner, efter återöppningen för några år sedan.

När väl MS Vesterålen lämnade Kirkenes så styrde fartyget åter mot Bergen.
Min tanke var att ta en kortare promenad på Vardø när vi väl skulle anlända dit framåt eftermiddagen, men på grund av besvärligt väder så valde man att inte gå in i Vardø åt något av hållen under resans som jag var med på. Även Berlevåg lät man bli att gå in till, då vi passerade platsen på söndagskvällen då det var en del vågor på havet.

I Kirkenes.

Måndagen den 17:e december 2018. Resdag 8 med Hurtigruten.

Utsikt från en höjd i Hammerfest. Utsikt från en höjd i Hammerfest.

På förmiddagen så la fartyget till i Hammerfest där jag tog en liten promenad som ledde mig upp en bit på en stadsnära höjd.

Under eftermiddagen och kvällen gjorde fartyget ett par kortare stopp i några hamnar innan vi kom fram till Tromsø igen, strax innan midnatt.
I Tromsø fanns möjlighet att lyssna till en midnattskonsert i Ishavskatedralen, något som flera resenärer valde att göra. Själv passade jag istället på att ta en nattlig promenad i staden medan fartyget låg inne i hamnen.

I Hammerfest var vattnet vackert belyst vid denna brygga, så att man tydligt kunde se om det var några fiskar i vattnet. I bakgrunden skymtar MS Vesterålen.
Mitt i natten i Tromsø, där Ishavskatedralen skymtar i bakgrunden.

Tisdagen den 18:e december 2018. Resdag 9 med Hurtigruten.

Risøyhamn. Risøyhamn.

Även under denna dag la fartyget till i ett flertal hamnar, så att man hade möjlighet att gå ut och upptäcka flera platser, under kortare stunder.

Dagens höjdpunkt tyckte jag att var då vi la till i Stokmarknes, som kan påstås vara Hurtigrutens födelseort. I Stokmarknes finns nämligen Hurtigrutmuseet som är uppdelat i två delar. Den ena delen är en utställning i en byggnad om Hurtigrutens historia och trafik, medan den andra delen är det gamla Hurtigrutfartyget MS Finnmark som är byggd 1956 och som numera är placerat på land och fungerar som ett museum.
Observera dock att detta är ett äldre Huritigrutfartyg som togs ur Hurtigruttrafiken redan 1993, så det är alltså inte samma fartyg som den betydligt modernare MS Finnmarken som är byggd 2002 och ännu trafikerar Hurtigruten.

I det gamla Hurtigrutfartyget MS Finnmarken får man som museibesökare vandra runt på egen hand och upptäcka hur det såg ut ombord på ett Hurtigrutfartyg förr i tiden. Min spontana uppfattning var helt klart att allting inte var bättre förr.  För jag upplevde det gamla fartyget som ofräsch och inte alls så värst inbjudande, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var cirka 25 år sedan fartyget togs ur den ordinarie trafiken. Men det var ju ändå roligt att få se även ett äldre fartyg.

Inom en snar framtid ska en byggnad byggas runt den gamla MS Finnmarken vid Hurtigrutmuseet, så att den blir väderskyddad och placerad som inomhus.

När jag väl kom tillbaka till MS Vesterålen efter museibesöket så upplevdes MS Vesterålen genast mycket modernare och finare än hur jag upplevt fartyget tidigare under resan, då MS Vesterålen är ett av de äldre fartygen i Hurtigruttrafiken, men efter att jag varit ombord i den gamla MS Finnmarken så kändes MS Vesterålen helt plötsligt modern.

Under min Hurtigrutresa så kände jag mig aldrig rädd eller osäker trots att det stundtals blåste en del och vågade en del. Detta tack vare att det kändes som att man reste med ett stabilt och säkert fartyg, där säkerheten verkade vara hög med en hög prioritet. Men ombord på den gamla MS Finnmarken fick jag inte samma känsla för att den kändes lika stabil och säker MS Vesterålen.

Tisdagskvällen bjöd på kvällspromenader i både Svolvær och i Stamsund innan det var dags att korsa en längre havsetapp på väg mot Bodø.

Invid Risøyhamn.

Onsdagen den 19:e december 2018. Resdag 10 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Sandnessjøen. MS Vesterålen i Sandnessjøen.

Under onsdagen blev det ännu en polcirkelceremoni, eftersom att vi ännu en gång hade korsat den norra polcirkeln.
I Nesna och Sandnessjøen blev det denna dag ett par korta stopp med fartyget, så att jag hann gå i land en litens stund i de båda orterna, även om det tog en stund innan fartyget lyckades ta sig in till kajen i Sandnessjøen, då vindarna tog i en hel del.
Lite senare på eftermiddagen så blev det ett lite längre stopp i Brønnøysund, där jag hann med en lite längre promenad.

När vi på kvällen kommit fram till Rørvik så kom efter en stund även det norrgående Hurtigrutfartyget MS Richard With också in till samma kaj som vi lagt till vid. Nu när jag visste att man fick besöka Hurtigrutfartygen då de ligger i hamnar så passade jag på att besöka MS Richard With, som visade sig vara väldigt fin och fräsch, då den var alldeles nyrenoverad. Jag tyckte att det var trevligt att få se hur även MS Richard With såg ut ombord!
Det var ganska lätt att gå vilse ombord på MS Richard With, med tanke på att jag inte hade så lång tid på mig, samtidigt som fartygets planlösning var helt okänd för mig, så jag visste inte alls hur fartyget såg ut ombord då jag klev ombord. Som tur var hittade jag ett papper med en däcköversikt när jag gick ombord på fartyget, så att jag kunde använda mig av däcköversikten som en karta ombord på fartyget.
MS Richard With lämnade hamnen strax innan oss, så när MS Richard With lämnat hamnen så var det dags för mig att gå ombord på MS Vesterålen igen.

Eftersom att det var en blåsig decemberkväll i Rørvik så använde sig både MS Vesterålen och MS Richard With av sina ankare i samband med att de la till vid kajen i Rørvik.

Under kvällen så bjöds det på avskedsbubbel i aktersalongen på MS Vesterålen, eftersom att det var flera av passagerarna som skulle lämna fartyget under torsdagsmorgonen i Trondheim.

En besättningsmedlem ur MS Vesterålens besättning kastar en liten tamp (som är fäst i en större tamp) till hamnpersonalen på land som ska hjälpa till att förtöja MS Vesterålen i Sandnessjøen.

Torsdagen den 20:e december 2018. Resdag 11 med Hurtigruten.

MS Vesterålen kör sakta om tankfartyget Bergen Star. MS Vesterålen kör sakta om tankfartyget Bergen Star.

När jag klev upp på torsdagsmorgonen så var vi framme i Trondheim, där även Hurtigrutfartyget MS Nordnorge låg vid samma kaj som oss, även om jag aldrig var och besökte det.

När MS Vesterålen senare under torsdagen lagt till vid kajen i Kristiansund, så var vi ett gäng personer som fick komma in och titta ombord på kommandobryggan, varifrån fartyget manövreras. Tyvärr var det väldigt tomt ombord på kommandobryggan då vi låg i hamn i Kristiansund, då det bara var reseledaren som guidade oss uppe på kommandobryggan, då varken någon styrman eller kapten var ombord på kommandobryggan, vilket jag tyckte att var lite synd. Men det var ju i alla fall roligt att få se kommandobryggan i fartyget!

I Kristiansund hann jag ut på en första kvällspromenad och kunde konstatera att Hurtigrutfartyget MS Nordstjernen ännu låg i hamn för vintervila i Kristiansund.
Även i Molde hann jag kliva av fartyget i några minuter och ta kvällens sista promenad.

Besök på MS Vesterålens kommandobrygga.
MS Vesterålens kommandobrygga.

Fredagen den 21:a december 2018. Resdag 12 med Hurtigruten.

Det är dags att lämna MS Vesterålen, då fartyget kommit tillbaka till färjeterminalen i Bergen igen. Det är dags att lämna MS Vesterålen, då fartyget kommit tillbaka till färjeterminalen i Bergen igen.

Så var den sista resdagen kommen ombord på MS Vesterålen. Till skillnad emot de flesta andra luncherna ombord på fartyget, så var det vid denna dags lunch bestämda bord som man skulle sitta vid och maten serverades direkt på tallriken, precis som vi de flesta middagarna, under vilka det oftast var tänkt att man också skulle sitta vid speciella bord.
Däremot så var det oftast annars fri sittning i restaurangen under luncherna, då luncherna oftast bestod av en lunchbuffé.

I Bergen lämnade jag och de andra resenärerna fartyget, liksom reseledaren som var bland de snabbaste att lämna fartyget, då han skulle vidare med ett flyg från Bergen. Precis som då man klev ombord på fartyget i Bergen, så lämnade man också fartyget via en sorts passagerarbrygga som ledde direkt in i terminalbyggnaden, precis som då man går ombord på flygplan, alternativt kliver av flygplan på många flygplatser. Just på MS Vesterålen så ledde passagerarbryggan ut på ett av däcken som var utomhus på fartyget, men jag skulle tro att på några av de större Hurtigrutfartygen så leder nog passagerarbryggan direkt in i fartyget, då den var försedd med uppblåsbara bälgar runt dörren som dör tillfället ledde en in i den väderskyddade gångbryggan.

Då man klev av fartyget så behövde man inte bära sina stora väskor själv, eftersom att man kunde ställe de utanför hyttdörren på morgonen, då man ändå var tvungen att lämna hytten för att den skulle hinna städas inför nästa resa. Sedan ordnade Hurtigrutens personal så att väskorna kom in i terminalbyggnaden och levererades på ett bagageband liksom på flygplatser.

När väl alla resenärer hade lämnat byggnaden så blev det dock en väska kvar, som någon stackars resenär lär ha glömt…, så jag hoppas att någon upptäckte att de antagligen glömt sin väska, innan de kommit allt för långt ifrån färjeterminalen.

Efter att jag rullat fram mina väskor genom stadskärnan på min lilla kärra ända till min bil så återstod bara en bit över 160 mil innan jag var hemma i Kiruna igen.

Jag började bilresan hemåt redan under fredagen och stannade och övernattade i bilen då ja passerat Beitostølen längs väg 51, eftersom att jag där möttes av en vägbom som var stängd, eftersom att vägen var nattavstängd över fjället under den aktuella årstiden.

Min hytt i MS Vesterålen.
Ännu en bild tagen i min hytt i MS Vesterålen.

Den fortsatta hemresan.

En minnesvärd resa att tänka tillbaka på. En minnesvärd resa att tänka tillbaka på.

Under lördagsmorgonen så fortsatte jag min hemresa via bland annat Dombås och Trondheims ytterområden.
När jag väl hade följt E6 norrut i åtskilliga mil sedan jag lämnat Trondheimtrakten, och dessutom hade passerat den lilla orten Majavatn, så svängde jag av E6 och fortsatte via fylkeväg 274 och fylkeväg 273 tills jag kom ut på väg 73. Väg 73 följde genom Hattfjelldal och strax därefter passerade jag gränsen till Sverige och så småningom kom jag ut på europaväg E12 vid Tärnabytrakten.

Sedan var det bara för mig att slingra mig upp i Sverige genom Slussfors, Sorsele, Arvidsjaurtrakten, Jokkmokk och Gällivare innan jag slutligen var framme i Kiruna, efter att jag även hade hunnit med att ta en paus och sova några timmar i bilen i Sverige också.

Så här i efterhand så har jag förstått att man i de norska städerna Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim ska betala en dubbdäcksavgift, alltså en så kallad ”piggdekkgebyr” om man vill använda sig av dubbdäck i dessa städer.
Trots att jag hade dubbdäck monterade på bilen och var vid ett par av nämnda städer, så hade jag inte satt mig in i hur ”piggdekkgebyr” fungerade. Riktigt hur man skulle betala avgiften förstod jag inte förens jag hade kommit hem, men så här i efterhand så har jag förstått att man i förhand ska betala dessa avgifter. Därtill har jag också förstått, att när man har betalat ”piggdekkgebyr” för en av dessa städer, så behöver man inte heller betala någon ny ”piggdekkgebyr”, om man kommer till någon annan av dessa städer under tiden som ens betalda ”piggdekkgebyr” fortfarande giltig, detta då städerna har ett gemensamt system som gör att en betald avgift är giltig i samtliga dessa fyra städer som använder sig av ”piggdekkgebyr”.
Nu när jag betalat denna avgift i efterhand, så hoppas jag att jag är förlåten att jag missade att betala norsk ”piggdekkgebyr” på ett korrekt sätt, trots att jag var i det fina landet och smutsade ner luften genom att riva upp farliga partiklar med mina dubbdäck… Dubbdäcken såg då till så att jag inte blev inblandad i någon olycka på de hala och slingrande norska vägarna, så jag är ändå tacksam över att jag tilläts passera genom landet med däck som höll mig på vägen.

Några avslutande rader och reflektioner.

MS Vesterålen i Kirkenes. MS Vesterålen i Kirkenes.

Så efter nästan elva dygn ombord på MS Vesterålen så fick jag uppleva en stor del av den fina norska kusten, och jag vill verkligen också rekommendera andra att göra en resa med Hurtigruten!

Som jag nämnde tidigare så varierar priserna en hel del på resorna med Hurtigruten längs den norska kusten, bland annat beroende på säsong, reselängd, efterfrågan, fartyg och hyttkategori.
För min del så valde jag alltså att resa på vintern då jag gillar att besöka resmål under lågsäsong, då man ofta slipper trängsel, samtidigt som jag sett att det rent generellt är relativt billigt att resa med Hurtigruten då. Detta då det är färre resenärer ombord på fartygen, eftersom att det är svårare att se lika mycket av den fina norska kusten, eftersom att en stor del av båtresan sker i mörker, gentemot under de ljusa sommarmånaderna, där man istället färdas i midnattssolens sken under en stor del av båtresan. Naturligtvis var det ingen överraskning för mig att en stor del av denna resa skulle företas i ett mörkt vinterlandskap, då jag valde att resa under denna årstid både för att det var billigare och för att få se hur mörkt det egentligen är uppe i Nordnorge i mitten av december. Så nu har jag kunnat konstatera att det var lite mörkare uppe i Nordnorge än i Kiruna och Narvik i mitten på december, men inte heller uppe i Honningsvåg var det helt kolsvart på dagen. Så i vinter får det nog bli ett besök vid Nordkap den 21:a december, då det borde vara som mörkast där.

Inför min resa med Hurtigruten så tvekade jag framförallt mellan att resa med något av de båda fartygen MS Vesterålen och MS Finnmarken. Detta då jag förstod det som att man ombord på MS Vesterålen skulle få veta mycket om fartyget och arbetet ombord på fartyget, men samsamtidigt hade jag förstått att MS Vesterålen är ett äldre och mindre fartyg, som inte är lika lyxigt som många av de andra av Hurtigrutens fartyg. Finnmarken däremot är ett nyare och större fartyg, som är ett av de lyxigare fartygen i Hurtigrutens flotta (även om det inte heller är någon riktig lyxkryssare) då den både har pool, två bubbelpooler, bastu och mycket mer.

Nu valde jag alltså att resa med MS Vesterålen, och så här i efterhand ångrar jag mitt val av fartyg lite, då jag tror att jag hade uppskattat resan mera ombord på MS Finnmarken, då det fartyget erbjuder mer aktiviteter ombord.
Jag valde alltså att resa med MS Vesterålen för att man skulle få veta mera om fartyget och livet ombord på Hurtigruten, vid en resa med detta fartyg. Därtill så var det ingen större prisskillnad oavsett om jag valde att åka med MS Finnmarken eller MS Vesterålen då jag reste, så priset hade inte alls någon avgörande betydelse vid valet mellan dessa två fartyg, vid mitt resetillfälle.

Innan jag började min resa med Hurtigruten så hade jag tittat på några filmer på Youtube från några av Hurtigrutens fartyg, varav MS Vesterålen var ett av dessa fartyg som jag sett en film om på Youtube (en film ni kan se längre ner på denna sida). På filmerna hade man fått se en hel del inifrån fartygen och däribland dess maskinrum och kommandobryggor, och fått veta en hel del om de olika fartygen och hur de fungerade. Så efter att jag hade läst på Hurtigrutens webbsida att man skulle få veta mer om fartyget och livet ombord på fartyget, då man valde att resa med MS Vesterålen så hade jag en hel del förväntningar och förhoppningar om vad man skulle få se ombord på fartyget. Men tyvärr så uppfylldes inte dessa förväntningar. Jag hade ju fantiserat hur man skulle få komma in i maskinrummet och titta, liksom få titta upp på kommandobryggan där kaptenen eller styrmannen entusiastiskt skulle berätta om fartyget och visa runt. Istället så var det i aktersalongen i fartyget som flera av fartygets chefer (som exempelvis kökschefen, hotellchefen, maskinchefen och kaptenen) berättade en del om fartyget och livet ombord på fartyget. Det var ju i och för sig trevligt att lyssna på dessa, och jag fick bland annat veta att personalen arbetade 22 dagar ombord innan de sedan var lediga i 22 dagar innan de återigen återvände till fartyget.
Likaså var det en trevlig föreläsning då styrmannen (som tidigare hade arbetat ombord på Hurtigrutens kryssningsfartyg MS Fram) visade bilder från både Grönland och Antarktis, samt berättade om resor runt om i värden från resor med MS Fram som han hade styrt innan han började köra MS Vesterålen. Han nämnde även att de som arbetade ombord på kryssningsfartyget MS Fram arbetade i två månader som sedan följdes av två lediga månader, vilket lät som ett toppenschema, som jag gärna också hade vilja arbeta enligt, så lite avundsjuk blev jag allt på deras schema…

Så med facit i hand ångrar jag att jag inte gjorde resan med MS Finnmarken, men om jag nu hade gjort resan med MS Finnmarken så är jag nästan säker på att jag istället hade ångrat mig och grämt mig över att jag inte gjort resan MS Vesterålen istället. För om jag nu hade rest med MS Finnmarken så hade jag ju trott att jag skulle fått se så mycket mer av fartyget, om jag hade rest med MS Vesterålen istället.

Då det var mörkt under en stor del av båtresan så sakande jag att man inte släckte ner i försalongen så att man lättare kunde se ut genom fönstren därifrån. Nu var det framför allt om man stod utomhus på en balkong i fören som man såg riktigt bra framåt, men där var det ju kallt att stå några längre stunder i decemberkylan. Ett alternativ om man ville se ut skapligt från fartyget var annars att bege sig till hytten där man kunde släcka belysningen och således se ut skapligt, men då var man ju begränsad till att bara titta ut åt ena hållet.
Ett annat problem i försalongen på MS Vesterålen var att fönstren var så högt placerade att det var svårt att se ut genom dem för att titta mot land, om man satt i sofforna där, något som jag tror att är ett mindre problem på flera av de nyare fartygen. Då de nyare fartygen har fått mera utav riktiga utsiktssalonger att sitta och titta ut ifrån.
Så även om jag skulle vilja rekommendera en resa med Hurtigruten längs norska kusten så skulle jag nog vilja rekommendera att genomföra resan med någon av de nyare fartygen MS Finnmarken (som ska renoveras nästa år, alltså 2020), MS Trollfjord, MS Midnatsol eller MS Spitsbergen.

MS Vesterålen är för övrigt byggd redan 1983. Då MS Vesterålen och dess två syskonfartyg byggdes så var dessa lite mera av karaktären "lastfartyg", än vad dessa är idag. Något som ändrades redan 1988, då man byggde på fler passagerarhytter på dessa fartyg och således blev dessa fartygs karaktärer mer av "passagerarfartyg" än tidigare. Framförallt skedde ombyggnaderna 1988 genom att fartygen försågs med fler hyttplatser genom att man lyfte på en sorts modul med fler passagerarhytter på akterdäcket på dessa tre fartyg.
Numera är det dock bara MS Vesterålen av dessa fartyg som används i Hurtigruttrafiken. Senast som MS Vesterålen fick en större uppfräschning var i mitten på 1990-talet, så fartyget börjar bli lite slitet, men till hösten så ska fartyget renoveras, så då blir det antagligen finare igen.

Nu när jag reste i mitten av december, så var det förhållandevis få resenärer ombord på fartyget. Om jag har rätt uppgifter, så var vi bara 48 resenärer när vi lämnade Bergen (vilket lär ha varit ungefär lika många som de som arbetade i fartygets besättning). Men under resans gångs så klev ju nya resenärer ombord på fartyget, liksom andra resenärer lämnade fartyget, så stundtals var vi betydligt fler ombord. Vissa delsträckor var det många norska resenärer med som reste en del av sträckan, medan andra delsträckor så lyste de norska resenärerna i princip helt med sin frånvaro. Vid något tillfälle under resan så tycktes det även medföra konferensresenärer som passade på att konferera ombord på fartyget i en konferenssal.
Vi var ett antal kryssningsresenärer som reste hela sträckan ända från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen, även om inte alla kryssningsresenärer reste hela sträckan fram och tillbaka. Bland kryssningsresenärerna så var medelåldern relativt hög (även om det fanns deltagare i alla åldrar) och därtill så var det en salig blandning av nationaliteter som personer från både Frankrike och Australien, även om en stor del av resenärerna bestod av tyskar.

Då man som mig reste hela sträckan från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen under vintern så ingick ”norrskensgaranti” i resan, vilket innebar att man skulle få en ny kortare resa med Hurtigruten, om de inte skulle synas något norrsken under hela kryssningen. Detta då det är relativt norrskenssäkert i Nordnorge under denna årstid, samtidigt som många resenärer aldrig hade sett norrsken tidigare och reste med Hurtigruten under vintern för att få uppleva norrskenet. Av denna anledning så hade man till och med installerat ett så kallat ”norrskensalarm” i hytterna, så att det skulle larma när norrsken uppstod. Dock gick det naturligtvis att stänga av ”norrskensalarmet” om man inte ville bli väckt för att det var norrsken. Då jag själv har fått se många fina norrsken här uppe i norr och då jag ofta har norrsken utanför fönstret där jag bor, så var ju inte så värst intresserad av att titta på norrsken, så jag lät ”norrskensalarmet” vara avstängt. Så då många resenärer hoppades att få se norrsken, så hoppades jag istället på att norrskenet skulle utebli, så att jag skulle kunna åberopa norrskensgarantin och få en ny trevlig resa…, men naturligtvis blev det ju lite norrsken så att inte norrskensgarantin kunde åberopas.

En trevlig och inspirerande film som jag såg på Youtube innan jag reste med Hurtigruten. Filmen handlar om fartyget MS Vesterålen och Hurtigruten.

En annan trevlig och inspirerande film på Youtube som handlar om fartyget MS Finnmarken och Hurtigruten.

Måltiderna förtjänar också en egen underrubrik.

Utsikten från MS Vesterålen är magnifik. Utsikten från MS Vesterålen är magnifik.

En trevlig del av en resa med Hurtigruten är självklart den lokala maten ombord!
 
Oftast bestod lunchen och frukosten av en buffé, där man vanligtvis kunde hitta något gott. En favoritsak som jag fann redan under den första frukostbuffén, men som jag tyvärr inte fann något mer under resan, var några riktigt goda varma mackor i form av toast.

Middagarna bestod däremot oftast av en trerättersmeny där maten redan var upplagd på tallriken. Middagsmenyn lär vara densamma ombord på samtliga av Hurtigrutens fartyg längs den norska kusten (förutom på MS Lofoten som har sin egna mera nostalgiska meny), men däremot lär antagligen maten ändå kunna variera en del beroende på vilka som arbetar ombord på de olika fartygen.
Maten var vanligtvis god och vällagad, men någon gång serverades någon köttbit som var alldeles för blodig för min smak, då den var så blodig att dess blod blodade ner och färjade den goda bearnaisesåsen rödaktigt.

Ett av orosmomenten inför resan för min del, var att mycket av maten som serveras ombord har anknytning till havet och består ofta av fisk och andra saker som lever under vattenytan, något som inte jag är så förtjust i.
Så efter att jag hade petat lite i den första fiskmåltiden som jag serverats till middag och lämnat majoriteten av fisken kvar på tallriken, så fick jag därefter några färjade lappar stående på bordet, som betydde ungefär: ”vid detta bord sitter det någon som är så kräsen att den inte vill äta något som levt i havet”.
Så i fortsättningen serverades jag istället vegetarisk mat vid de flesta middagar, istället för varelser från havet, vid de tillfällen då det var havslevande varelser på middagsmenyn. Så även om jag inte var så värst förtjust i ”havets läckerheter”, så var jag desto mer förtjust i de goda efterrätterna som serverades till alla måltider!

Då det var buffé så rådde fri sittning i restaurangen, men då det var mat upplagd på tallrikarna så hade man istället tilldelade bord.
Då det var få andra kryssningsresenärer med på resan från de nordiska länderna, så fick jag istället oftast sitta med ett gäng som till stor del kom från Frankrike. Med tanke på att jag är så dålig på språk (inklusive engelska), så var det inte helt lätt att föra konversationer med dessa, men bordskamraterna var ju trevliga i alla fall, och faktum var att en av de från Frankrike kunde en del svenska.
Men om jag hade rest under en populärare säsong, eller med ett fartyg med fler resenärer, så är ju sannolikheten större att jag som ensamresenär hade placerats tillsammans med andra som jag haft lättare att konversera med.

Ombord på fartyget fanns även en dygnetruntöppen kioskservering, som framförallt vände sig till de som reste en kortare sträcka med fartyget. Detta då måltider i den stora huvudrestaurangen inte ingick i biljettpriset då man reste en kortare sträcka, även om det även för dessa resenärer fanns möjlighet att köpa till måltider i fartygets huvudrestaurang. Eftersom att måltiderna i huvudrestaurangen inkluderades i mitt biljettpris så blev det aldrig att jag handlade något i kioskserveringen.

Då Huritgrutens fartyg är mindre än många andra kryssningsfartyg så innebär det att dessa fartyg kommer in i relativt trånga hamnar och kan passera under många broar. Så en av de mysiga sakerna med att resa med Hurtigruten är att man ofta får passera under landsvägsbroar och ofta befinner sig förhållandevis nära de vackra stränderna.

Min nästa resa med Hurtigruten.

Fina platser att längta tillbaka till. Fina platser att längta tillbaka till.

Helt klart kommer det att bli någon mer resa med Hurtigruten framöver för mig! För det är en fin resa och jag gillar att kunna stå ute och titta på ett sagolikt vackert landskap till ljudet av stora mullrande motorer! Likaså gillar jag att bli vaggad till sömns av havets böljande vågor och faktum är att jag lär ha sovit bättre ombord på Hurtigruten än hemma!
Därtill är det ju även en trevlig bonus att man belönas med en liten rabatt på kommande resor med Hurtigruten, enligt Hurtigrutens lojalitetsprogram, då man genomfört en resa som den som jag deltagit på.

För er som är nyfikna och vill veta mer om Hurtigruten, dess fartyg och resor, samt kanske rent av själva drömmer om att göra en resa med Hurtigruten, så rekommenderar jag ett besök på någon av rederiet webbsidor som finns på många olika språk, som exempelvis svenska och norska.

Själv föredrar jag dock att besöka rederiets norska webbsida som är tydligt inriktad till både de resenärer som reser som kryssningsresenärer och till de resenärer som bara använder sig av Hurtigruten som ett transportmedel för en kortare sträcka.
Då flera av Hurtigrutens fartyg har ett bildäck så att man kan ta med sig bilen på flera av fartygen, så kan man boka såväl bilplats och motorcykelplats via rederiets olika webbsidor, även om den svenska webbsidan tycks vara mer tydligt inriktad mot kryssningsresenärer än för de som använder sig av Hurtigruten som ett transportmedel för en kortare sträcka.

Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens svenska webbsida: www.hurtigrutenresan.se
Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens norska webbsida: www.hurtigruten.no
Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens internationella webbsida: www.hurtigruten.com

Något som jag inte funnit någon information om via Hurtigrutens webbsidor, är att det exempelvis ombord på MS Vesterålen finns cyklar som man kan hyra för en mindre slant. Jag kan tänka mig att det kan vara trevligt att hyra dessa cyklar då man ankommer till några hamnar för att utforska orterna, om man reser på sommaren. Men för min del så testade jag aldrig att hyra någon cykel, då det ofta var halt då vi anlände till hamnar.
 
För min del så blir nog min nästa resa med Hurtigruten av en annan karaktär, än den resan som jag genomförde i december. Min tanke är nämligen att jag vill testa att åka med samtliga av Hurtigrutens fartyg som går längs den norska kusten, under en och samma resa. Genom att bara åka en kort delsträcka, någonstans mitt på sträckan mellan Bergen och Kirkenes, så är det ju möjligt att åka med samtliga dessa fartyg på mindre än en vecka.
Detta genom att man först åker en etapp i sydlig riktning, för att sedan kliva av fartyget och fortsätta tillbaka norrut med nästa fartyg till den plats där resan inleddes, för att där återigen kliva av fartyget där och fortsätta på samma sätt under nästa dag. Så om man reser på samma sätt i närmare en vecka så borde man ha fått möjligheten att testa att resa med samtliga dessa fartyg som är i omlopp längs den norska kusten, även om man naturligtvis bara får uppleva en kortare sträcka av den långa och fina kuststräckan.
Eftersom att MS Midnatsol används längs den norska kusten på sommarhalvåret och på längre expeditionskryssningar under vinterhalvåret, samtidigt som MS Spitsbergen används längs den norska kusten under vinterhalvåret och på längre expeditionskryssningar under sommarhalvåret, så innebär det ju att de löser av varandra en gång på hösten och en gång på våren. Så min förhoppning är att kunna göra en sådan resa längs den norska kusten just i samband med att MS Midnatsol och MS Spitsbergen löser av varandra i Bergen, så att jag kan inleda en dylik tripp med förslagsvis MS Midnatsol och avsluta trippen med MS Spitsbergen, så att jag kan hinna med att resa med tolv olika fartyg, trots att det bara är elva olika fartyg åt gången i omlopp i Hurtigrutens trafik längs den norska kusten. Min tanke är dock att vänta med denna tripp tills hösten 2020, då både MS Vesterålen och MS Finnmarken har hunnit bli nyrenoverade, precis som flera andra av Hurtigrutens fartyg.

Det är ju stora förändringar på gång inom den trafik som bedrivs av Hurtigruten, delvis så renoveras flera av Hurtigrutens fartyg och därtill så har rederiet beställt tre nya fartyg som ska användas i deras renodlade kryssningstrafik, varav det första lär levereras redan i år.
När det nya trafikeringsavtalet för ”Kystruten Bergen-Kirkenes” börjar att gälla år 2021, så ska ju Hurtigruten AS bara trafikera sträckan med sju fartyg, då ”Havila Holding AS” ska stå för driften av de andra fyra fartygen, så då kommer Hurtigruten AS istället att styra över flera av sina fartyg till deras renodlade kryssningstrafik. Så det är inför användandet som kryssningsfartyg som nu bland annat MS Finnmarken ska byggas om och anpassas, då både MS Finnmarken, MS Trollfjord, MS Midnatsol och MS Spitsbergen i framtiden bara lär komma att användas i Hurtigrutens kryssningstrafik i normalfallet.
Men innan det nya trafikeringsavtalet för ”Kystruten Bergen-Kirkenes” börjar gälla år 2021, så är det tänk att MS Finnmarken ska hinna med några månader i nyrenoverat skick längs den norska kusten i Hurtigrutens trafik, så det är då någon gång som jag tänkt genomföra min nästa tur med Hurtigruten.
Därutöver vill jag naturligtvis också någon gång i framtiden komma ut och provåka ”Havila Holding AS” fyra nybyggda fartyg som också ska trafikera den norska kusten framöver.
Förutom att göra fler resor längs den norska kusten så skulle jag gärna vilja besöka Svalbard någon gång, och då är det ju inte alls omöjligt att det kan komma att ske med något av Hurtigrutens fartyg, då de har flera kryssningar som angår Svalbard.

Så jag vill med dessa rader få passa på att tacka för en fin resa ombord på ett fartyg med trevlig personal, som alltså inspirerat mig till fler resor ute på haven!

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.

2019 > 04

På Luciamorgonen den 13:e december så passerade MS Vesterålen den norra polcirkeln på sin nordliga resa mot Kirkenes och något senare under Luciadagen så passerade fartyget dessa snöklädda berg, till ljudet av de starka dieselmotorerna som tappert rörde upp krusningar på havet, då de ihärdigt förde fartyget längre och längre norrut på det decemberkalla havet.

Lite bakgrundsfakta om Hurtigruten.

En gammal fyr. En gammal fyr.

Hurtigruten startades 1893 som en färjelinje längs den norska kusten mellan Trondheim och Hammerfest, vilket betyder att Hurtigruten firade 125 årsjubileum under 2018. Redan från början var Hurtigruten tänkt som en kombinerad färjelinje för både passagerare och gods, vilken den fortfarande är.
Numera trafikerar Hurtigruten en stor del av den norska kusten, då den utvidgats både norrut och söderut sedan trafikstarten 1893, då trafiken numera sker mellan Bergen i Hordaland fylke och Kirkenes i Finnmark fylke, längs 34 olika hamnar (även om trafiken skiljer något under olika säsonger på året).
Som namnet ”Hurtigruten” antyder så var färjelinjen vid trafikstarten en förhållandevis snabb förbindelse mellan norska hamnar, så en viktig uppgift för färjelinjen var postdistribution. Genom åren så har rutten förändrats en del, då den haft olika anlöpshamnar längs den norska kusten under olika tidsperioder, och periodvis har den sträckt sig ända ner till Stavanger i södra Norge och periodvis har även ögruppen Svalbard berörts av Hurtigrutens trafik.

Ombord på MS Vesterålen finns en liten utställning om Hurtigruten och dess historia, samt en karta som visar vilka platser som Hurtigruten har trafikerat längs den norska kusten genom åren.
Hurtigruten har även tidigare trafikerat Svalbard, och nuförtiden trafikeras Svalbard en hel del av Hurtigrutens renodlade kryssningstrafik på sommarhalvåret.

Dagens trafik med Hurtigruten och lite om framtiden för Hurtigruten.

MS Richard With i Rørvik. MS Richard With i Rørvik.

Dagens trafik längs färjelinjen sträcker sig alltså från Bergen i söder upp till Kirkenes, som ligger nära ryska gränsen i nordost. Förr i tiden så trafikerade Hurtigruten flera hamnar som saknade landsväg till övriga vägnätet i Norge, men numera så har samtliga hamnar som Hurtigruten trafikerar landsvägsförbindelse med övriga Norge.
Numera är en väldigt stor del av passagerarna som reser med Hurtigruten turister (precis som mig), som kommer för att uppleva det fina landskapet, den goda maten och midnattssolen, alternativt det vackra norrskenet.
Även om det är många turister som reser med Hurtigruten, så reser även en del lokala resenärer med fartygen, inte minst med tanke på att det fortfarande går snabbare att färdas sjövägen mellan vissa orter än att köra bil, då bilvägarna kan innebära långa omvägar längs exempelvis långa fjordar. Ända sedan begynnelsen har Hurtigruten fyllt en viktig funktion som fraktfartyg, något den ännu fyller en viktig funktion som, då det fraktas en hel del pallgods med Hurtigruten och de flesta av fartygen som trafikerar kuststräckan kan även ta ombord personbilar.

Eftersom att en tur från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen tar knappt elva dygn att genomföra, så trafikeras sträckan dagligen av elva olika fartyg som vart och ett följer samma tidtabell. Detta innebär att varje kväll så lämnar ett nytt fartyg Bergen för att ta sig ända upp till Kirkenes där det vänder om, innan det är tillbaka i Bergen igen efter en elva nätters lång resa, och således är redo för nästa tur längs den norska kusten.
På det sättet får majoriteten av hamnarna (Vadsö är dock en hamn som bara angörs på färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen) längs kusten både en nordlig och en sydlig avgång med Hurtigruten varje dag.

Rederiet ”Hurtigruten AS” (som är det rederi som idag trafikerar Hurtigruten) bedriver dels trafiken längs den norska kusten, men även en ren kryssningstrafik med expeditionstema där de framförallt bedriver kryssningstrafik i områdena kring Arktis, Svalbard, Island, Grönland och Nordamerika då det är sommar på den norra delen av jordklotet. Medan rederiet under den andra delen av året då det är sommar på den södra delen av jordklotet istället framförallt inriktar sin renodlade kryssningstrafik på områden kring Antarktis och Sydamerika. Eftersom att den renodlade kryssningstrafiken också kräver några fartyg, så använder sig rederiet av fler än de elva fartyg som krävs för att trafikera enbart den norska kusten.

Hurtigruttrafiken längs den norska kusten lär alltid ha fått ett bidrag från den norska staten för att trafiken ska kunna bedrivas, då den totalt sett inte varit kommersiellt lönsam för rederierna som bedrivit trafiken.
Nyligen har en kommande tioårsperiod upphandlats för trafiken längs den norska kusten, som innebär trafik med elva olika fartyg (som lämnar Bergen varsin dag). I den upphandlingen var trafiken uppdelad i tre delar, där de olika delarna innebar följande:

A. Trafik med fyra av de elva fartygen längs den norska kusten.
B. Trafik med fyra av de elva fartygen längs den norska kusten.
C. Trafik med tre av de elva fartygen längs den norska kusten.

Denna upphandling som benämns: ”Kystruten Bergen-Kirkenes”, resulterade i att ”Hurtigruten AS” kommer att få bedriva trafiken med sju av de elva fartygen som kommer att trafikera ”Kystruten Bergen-Kirkenes” från 2021, medan rederiet ”Havila Holding AS” kommer att få bedriva trafiken med fyra av de elva fartygen som kommer att trafikera ”Kystruten Bergen-Kirkenes” från 2021.
I den nya upphandlingen ställs det även bland annat krav på avgasutsläppen från fartygen som används i trafiken, så Hurtigruten AS kommer inför denna trafikeringsperiod att bygga om maskineriet i flera av sina fartyg så att de får gasdrift i kombination med hybriddrift, samt stationär landströmsanslutning (som de kan använda i vissa hamnar).
Fartygen som kommer att användas av ”Havila Holding AS” kommer att vara nybyggda fartyg.

De fartyg som idag ingår i Hurtigrutens trafik.

Fartygen som ”Hurtigruten AS” använder sig utav längs den norska kusten och för sin renodlade kryssningsverksamhet är följande fartyg (genom att klicka på respektive fartyg så kommer man till en informationssida om respektive fartyg på rederiets svenska webbsida):

Namn: Byggd år: Dagens användningsområde och lite annan fakta:
MS Finnmarken 2002 Längs den norska kusten, men i framtiden kommer det att gå i kryssningstrafik. Fartyget kommer att genomgå en stor ombyggnad 2020.
MS Fram 2007 Kryssningstrafik. Fartyget kommer att renoveras 2020.
MS Fridtjof Nansen Beställd/under byggnation. Tänkt att användas för kryssningstrafik.
MS Kong Harald 1993 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Lofoten 1964 Längs den norska kusten, men 2021 slutar fartyget att trafikera den den klassika rutten längs den norska kusten mellan Bergen och Kirkenes. Fartyget renoverades omkring 2003 och en mindre renovering genomfördes så sent som i början av 2019.
MS Midnatsol 2003 Längs den norska kusten under sommarhalvåret och i kryssningar under vinterhalvåret, då dess användningsområde växelvis skiftas med MS Spitsbergen. I framtiden kommer MS Midnatsol att gå i kryssningstrafik under hela året.
MS Nordkapp 1996 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Nordlys 1994 Längs den norska kusten. Fartyget kommer att renoveras under våren 2019.
MS Nordnorge 1997 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Nordstjernen 1956 Kryssningstrafik, framförallt vid Svalbard. Fartyget renoverades 2000 och 2014.
MS Polarlys 1996 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades 2016.
MS Richard With 1993 Längs den norska kusten. Fartyget renoverades hösten 2018.
MS Roald Amundsen Beställd/under byggnation. Tänkt att användas för kryssningstrafik.
MS Spitsbergen 2009 Längs den norska kusten under vinterhalvåret och i kryssningar under sommarhalvåret, då dess användningsområde växelvis skiftas med MS Midnatsol. Fartyget sattes in i Hurtigrutens trafik 2016 och hade då genomgått en stor ombyggnad. I framtiden kommer MS Spitsbergen att gå i kryssningstrafik under hela året.
MS Trollfjord 2002 Längs den norska kusten, men i framtiden kommer det att gå i kryssningstrafik.
MS Vesterålen 1983 Längs den norska kusten. Fartyget kommer att renoveras hösten 2019.

Hamnar och andra platser som angörs av Hurtigruten längs den norska kusten.

Hamn/plats:
Bergen
Florø
Måløy
Torvik
Ålesund
Hjørundfjorden/Urke
(Trafikeras endast under hösten och därtill endast vid den nordgående färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen. Hurtigruten lägger antagligen inte till vid någon kaj här, så landstigning sker troligen med en mindre båt som ansluter invid Hurtigruten).
Geirangerfjorden (Trafikeras endast under sommaren och därtill endast vid den nordgående färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen. Hurtigruten lägger inte till vid någon kaj här, så landstigning sker med en mindre båt som ansluter invid Hurtigruten).
Molde
Kristiansund
Trondheim
Rørvik
Brønnøysund
Sandnessjøen
Nesna
Ørnes
Bodø
Stamsund
Svolvær
Trollfjorden
(I alla fall i ena färdriktningen kör fartyget in och vänder i Trollfjorden under sommarmånaderna, under förutsättning att vädret tillåter det).
Stokmarknes
Sortland
Risøyhamn
Harstad
Finnsnes
Tromsø
Lyngenfjorden
(Fartyget kör in och vänder i fjorden om vädret tillåter, dock endast under våren och därtill endast vid den sydgående färden från Kirkenes till Bergen och inte i den motsatta färdriktningen).
Skjervøy
Øksfjord
Hammerfest
Havøysund
Honningsvåg
Kjøllefjord
Mehamn
Berlevåg
Båtsfjord
Vardø
Vadsø
(Angörs dock bara på färden från Bergen till Kirkenes och inte i den motsatta färdriktningen).
Kirkenes

Min planering inför en resa med Hurtigruten.

MS Finnmarken i Rørvik. MS Finnmarken i Rørvik.

I flera år har jag varit sugen på att göra en resa med Hurtigruten längs den norska kusten från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen, en tur som alltså tar elva nätter, som ofta påstås vara: ”Världens vackraste sjöresa”.
Så i några år har jag emellanåt kikat in på Hurtigrutens svenska webbplats för att hitta en lämplig resa.
Ofta förekommer det olika erbjudanden på webbplatsen. Tre erbjudanden som jag sett att erbjudits flera gånger är något av dessa tre erbjudanden:

1. 20 procent rabatt på priset på resan.
2. Kostnadsfritt anslutningsflyg från Stockholm alternativt Göteborg till Hurtigruten i Bergen, och sedan tillbaka till Stockholm alternativt Göteborg igen.
3. Kostnadsfritt singeltillägg, så att man får en egen hytt om man reser själv, utan att behöva betala något extra trots att man inte behöver dela hytt med någon.

Jag har även under åren som jag letat efter en resa med Hurtigruten kunnat notera att priserna varierat stort beroende på vilken tid på året som man reser, med vilket fartyg man reser, i vilken hyttkategori man reser, reselängden, efterfrågan, samt huruvida det har funnits något specialerbjudande för tillfället, som man kunnat dra nytta utav.

Det är framförallt de ljusa sommarmånaderna, som tycks vara dyrast, och antagligen populärast att resa med Hurtigruten längs den norska kusten. Vad det gäller fartygen så tycks det vara billigast att resa med MS Lofoten, som både är det äldsta och minsta fartyget som trafikerar den norska kuststräckan i Hurtigrutens trafik.

Som en liten kuriosa så kan jag ju nämna att dieselmotorn som är monterad i MS Lofoten är originalmotorn från dess att fartyget byggdes under första halvan av 1960-talet, så det är inte omöjligt att det kanske är så att dess dieselmotor är den dieselmotorn i världen som har flest drifttimmar, då den har passat över 311 000 drifttimmar (vilket motsvarar mer än 35 år)!

Då jag har letat efter resor med Hurtigruten längs den norska kusten under flera år så har jag kunnat konstatera att jag hittat resor från cirka 7 000-8 000 kronor (får några år sedan) till över 219 000 kronor, baserat på en person i en egen hytt på sträckan Bergen-Kirkenes-Bergen. Så visst kan man säga att det kan vara dyrt att resa elva nätter med Hurtigruten, men däremot tycker jag inte att det är rätt att säga att det alltid är dyrt att resa med Hurtigruten längs den norska kusten, då jag ju även lyckats hitta biljettpriser från cirka 7 000-8 000 kronor för en resa där helpension (frukost, lunch och middag) ingår, samt en egen hytt i elva nätter.
Så med tanke på att priserna varierar en hel del, så är det ju bra att tänka på att saker som efterfrågan, säsong, fartyg, hyttkategori, reselängd  och eventuella specialerbjudanden påverkar priset en hel del.

För min del så tänkte jag först åka med MS Lofoten, eftersom att MS Lofoten oftast är billigast att åka med. Men när jag sedan läste om att en resa med MS Vesterålen skulle innebära att man skulle få veta en del om arbetet ombord och veta mer om fartyget, så föll slutligen valet på MS Vesterålen för min del (även om jag vid bokningstillfället tvekade om jag istället skulle välja att boka en resa med det lyxigare fartyget MS Finnmarken). Så jag bokade en decemberresa med MS Vesterålen, vilket kostade 15 645 kronor. Jag kunde dock ha rest med samma fartyg på samma resa för cirka 5000 kronor billigare, men jag tog inte någon utav de billigaste hyttkategorierna, utan istället valde jag en hytt med fönster på översta däck (av de däck som erbjuder passagerarhytter) och dessutom såg jag till att WIFI inkluderades i biljettpriset.

Inledningen på resan.

Norsk Jernbanemuseum i Hamar. Norsk Jernbanemuseum i Hamar.

Så i december så började jag resan med en bilresa ner till mina föräldrar i Dalarna, som jag passade på att hälsa på under några dagar, innan jag fortsatte min bilresa till Bergen i Norge.
 
Som en paus under bilresan till Bergen så passade jag på att besöka Norsk Jernbanemuseum, som är ett järnvägsmuseum som är beläget i Hamar, där det i museet ska finnas ett ställverk som är äldre än ställverket som betjänar Narviks station. Norsk Jernbanemuseum, som är Norges nationella järnvägsmuseum visade sig vara mindre än det svenska järnvägsmuseet i Gävle, så det räckte med några timmar för att hinna gå igenom järnvägsmuseet. Nu var det ju vinter då jag var där, så det lär ha varit mindre aktiviteter än på sommaren invid järnvägsmuseet, då man sommartid exempelvis även kan åka med en liten järnväg utanför Norsk Jernbanemuseum.

Efter att jag lämnat Hamar bakom mig, så fortsatte jag med bilen till Bergen. Innan jag kom fram till Bergen så passade jag dock på att övernatta en natt i bilen, strax efter att jag passerat genom den 24,5 kilometer långa Lærdalstunneln. Lærdalstunneln är faktiskt världens längsta biltunnel och den är belägen längs europavägen E16. För mig var detta min andra gång som jag passerade genom denna tunnel, som öppnades hösten 2000.

Ställverket från Reinsvoll station som finns på Norsk Jernbanemuseum i Hamar lär vara något äldre än det ställverk som ännu betjänar Narvik station.

Måndagen den 10:e december 2018. Resdag 1 med Hurtigruten.

Julstämning i Bergen. Julstämning i Bergen.

Denna dag parkerade jag bilen uppe på parkeringshuset ”ByGarasjen”, som är beläget nära såväl Europavägen E16, järnvägsstationen, busstationen och den stora gallerian ”Bergen Storsenter” i Bergen.
Sedan tog jag en promenad till hamnen, dit det södergående Hurtigrutfartyget strax skulle anlände. Så när MS Vesterålen väl la till i hamnen, så passade jag på att bevittna dess tilläggning i Bergen, vilket blev den första gången under resan (antagligen även första gången någonsin för mig) som jag fick se MS Vesterålen, vilket var det fartyg som jag skulle resa med i närmare elva dygn framöver. Detta blev också den enda gången som jag fick se fartyget i rörelse från land, för när jag väl hade påbörjat min resa med Hurtigruten så var jag ju ombord på fartyget så fort det var i rörelse.
Efter att jag bevittnat när fartyget lagt till i Bergen och fartyget hade börjat bunkra diesel, som skulle räcka under hela den elva dygn långa resan, som väntade både mig och MS Vesterålen, så passade jag på att se mer av Bergen, som är Norges näst största stad.

Jag tog mig en tur med bergbanan ”Fløyen” i Bergen, vilken ledde mig upp en bit på ett berg, så att jag fick njuta av utsikten, innan jag for ner med bergbanan igen. I Bergen passade jag även på att besöka en julmarknad som var igång i staden, då det inte var så långt kvar till jul.

Lite senare på dagen så gick jag tillbaka till bilen och lastade mina väskor på en liten kärra och traskade iväg till färjeterminalen vid hamnen i Bergen. Där checkade jag in och gick ombord på MS Vesterålen, men upptäckte att jag hade tilldelats en hytt på fartygets högra sida och inte den hytten på fartygets vänstra sida, som jag valt på webbsidan under bokningsprocessen.
Jag hade nämligen valt en hytt på fartygets vänstra sida eftersom att normalt så lägger fartyget alltid till med den vänstra sidan mot kaj i hamnarna, eftersom att MS Vesterålen liksom de flesta andra av fartygen i Hurtigrutens flotta endast har en lastlucka för gods och bilar på den vänstra sidan. Så eftersom att jag ville kunna titta ut genom fönstret i min hytt och således se godshanteringen och hamnarna som vi skulle lägga till i, så hade jag alltså valt en hytt på fartygets vänstra sida, eftersom att hamnar skulle komma att besökas under olika tider på dygnet.

Så redan då jag upptäckte att jag fått en hytt med fönstret på fartygets högra sida, så blev jag en sådan där besvärlig resenär som gick till receptionen och klagade och ville ha en hytt på fartygets vänstera sida istället, vilket jag naturligtvis fick utan problem. Jag hade visserligen bara blivit flyttad till fartygets högra sida, då det var ont om resenärer på denna resa och de flesta resenärerna brukade föredra att ha sin hytt på fartygets högra sida, där det vanligtvis är tystare. Detta då högersidan normalt är längre från arbetande terminaltruckar med skramlande lyftgafflar, biltrafik, gnisslande ramper och landgångar. Personligen så föredrog jag hellre att få titta på den skramlande terminalhaneringen från hytten, än att få en så tyst hytt som möjligt, antagligen till skillnad emot hur många andra resenärer prioriterar.

När jag väl fått en hytt mot kajen och stuvat in väskorna i hytten så gick jag till restaurangen som låg längst fram i fartyget och åt en god middag som bestod av en god buffé.
Efter middagsbuffén så var det ett informationsmöte i aktersalongen, där ett gäng från besättningen presenterades och där det berättades en del om den kommande resan, innan det blev dags att lämna Bergen.

Som avslutning på kvällen gick jag ut på akterdäcket i den svala decemberkvällen, då förtöjningarna lossades klockan 22:30 när vi sakta började glida ut på havet och de höga förväntningarna skulle uppfyllas. Så småningom passerade vi under en bro och jag kunde konstatera att ljuskällorna från Bergens upplysta stadskärna blev allt mer avlägsna, i takt med att vi kom allt längre bort från färjeterminalen. Det var nu som denna sagolikt vackra resa började till ljudet av vågskvalp och dieselmuller!

Klockan 22:30 lämnar MS Vesterålen färjeterminalen i Bergen med fyllda diseltankar och matförråd (även om matförråden ska komma att fyllas på längs färdvägen, för att kunna erbjuda lokalproducerad och färsk mat från olika delar av Norge) inför ännu ett äventyr längs den norska kusten fram och tillbaka till norrskenet, kylan och mörkret i Nordnorge.

Tisdagen den 11:e december 2018. Resdag 2 med Hurtigruten.

På tisdagsförmiddagen i Torvik så passade jag på att lämna MS Vesterålen för första gången, sedan jag började resan i Bergen under föregående kväll. På tisdagsförmiddagen i Torvik så passade jag på att lämna MS Vesterålen för första gången, sedan jag började resan i Bergen under föregående kväll.

Hurtigruten gör som bekant ett flertal stopp under sin cirka elva dygn långa resa fram och tillbaka längs norska kusten. Längden på stoppen varier från 15 minuter till flera timmar. Rent generellt kan man säga att de längre stoppen görs på de större platserna och de kortare stoppen görs på de mindre platserna. En del av stoppen infaller naturligtvis på natten, eftersom att resan pågår dygnet runt, men om man reser hela sträckan både fram och tillbaka till Kirkenes så besöks de flesta hamnarna under olika tidpunkter på dygnet i vardera riktningen, så då brukar man kunna pricka in ett besök i varje hamn som inte är på natten.
Det sas att det var helt okej att lämna fartyget (under förutsättning att man scannade sitt boardingkort då man lämnade fartyget och när man klev ombord igen) i alla hamnar, under förutsättning att man var tillbaka ombord på fartyget igen senast fem minuter innan avgångstiden, så jag passade på att kliva av fartyget för en kortare eller längre promenad i ett flertal hamnar.
Detta innebar att jag fick se en hel del norska orter, vilket jag tycker att är en av de trevligaste sakerna med resan, nämligen att man får möjlighet att besöka många orter och se dessa platser.

Ofta lät det en hel del i fartyget då de la till i olika hamnar, speciellt uppkom ett vibrerande ljud ibland, vilket jag tror att berodde på att de körde bogpropellrarna då detta ljud uppstod. Så under den tidiga tisdagsmorgonen så vaknade jag till och tittade ut genom hyttfönstret då vi besökte Florø, men sedan somnade jag om.

Under tisdagsfrukosten erbjöds bland annat några riktigt goda varma mackor på frukostbuffén, men tyvärr var det bara denna morgon, som jag såg dessa på frukostbuffén.
Under dagen så tog jag en kort förmiddagspromenad i Torvik.
Väl framme i Ålesund så tog jag en längre promenad, som ledde mig upp till en utsiktsplats uppe på ett berg, efter att jag tagit mig upp för bland annat en lång trappa. Ålesund bjöd tyvärr på väldigt hala gator, så det var inte helt lätt att promenera där. Därtill gick jag något fel då jag skulle tillbaka till fartyget, så det var inte så långt tid kvar till avgångstiden då jag väl kom tillbaka till fartyget…
Under kvällen så passade jag på att ta två kvällspromenader. Den första kvällspromenaden blev i Molde och den andra blev i Kristiansund, där jag kunde se MS Nordstjernen (som brukar användas till kryssningar vid Svalbard under sommarhalvåret) ligga förtöjd inne vid en kaj.

Molnen hänger lågt i luften över Ålesund, när jag passade på att besöka ett berg med fin utsikt över staden, denna tisdag i december då Ålesunds gator var rejält hala av is.

Onsdagen den 12:e december 2018. Resdag 3 med Hurtigruten.

Kjeungskjær fyr finns utanför Trondheimsfjorden (som är Norges tredje längsta fjord). Fyren byggdes redan 1880 och var bemannad ända fram till 1987. Kjeungskjær fyr finns utanför Trondheimsfjorden (som är Norges tredje längsta fjord). Fyren byggdes redan 1880 och var bemannad ända fram till 1987.

Dagen inleddes i Trondheim, där även det sydgående Hurtigrutfartyget MS Nordkapp stod inne vid kajen en stund samtidigt som MS Vesterålen. I Trondheim passade jag på att titta lite på staden efter att ha ätit dagens frukostbuffé.
 
På kvällen då vi ankom till Rørvik, så låg det sydgående Hurtigrutfartyget MS Finnmarken inne vid kajen medan vi var där, eftersom att MS Finnmarken ankom strax innan oss och avgick strax efter oss.

Då vi var på väg att lämna Rørvik, så förstod jag något som jag inte hade förstått tidigare, nämligen att det var möjligt att besöka Hurtigrutens fartyg då de ligger inne i olika hamnar. Detta förstod jag eftersom att jag såg personer (som jag tror att reste med MS Finnmarken) som lämnade MS Vesterålen med kameror (strax innan vi skulle fortsätta vår färd med MS Vesterålen) och därtill så ropades det ut i högtalarna i MS Vesterålen, att vi skulle till att lämna Rørvik inom kort, så att besökande personer skulle kliva av fartyget innan fartyget fortsatte sin resa.
Så jag tycker att det var lite synd att det inte gavs information tidigare om att möjligheten fanns att besöka de andra Hurtigrutfartygen då de låg i hamn. Detta då jag gärna hade besökt MS Finnmarken, vilket var det fartyg som jag slutligen framförallt övervägde att resa med, istället för med MS Vesterålen, innan jag bokade resan. Så jag hade gärna sett hur MS Finnmarken såg ut ombord.

Senare under resan så ropades det ut ett flertal gånger att besökande gäster ombord på MS Vesterålen skulle lämna fartyget även då vi inte låg i hamnar tillsammans med andra Hurtigrutfartyg, så det lär säkerligen vara okej för allmänheten att komma ombord och titta på fartygen, då de ligger inne i olika hamnar. Jag noterade också att det stod vid entrén till MS Vesterålen att besökare skulle visa legitimation, så det verkar vara ganska vanligt med besök ombord på fartygen i olika hamnar och de som gick ombord tycktes bli tilldelad ett besökskort, så att besättningen antagligen kunde hålla koll på hur många som besökte fartyget.

Trondheim.

Torsdagen den 13:e december 2018. Resdag 4 med Hurtigruten.

MS Vesterålen kämpar vidare mot norr. MS Vesterålen kämpar vidare mot norr.

Under morgonen så passerades den norra polcirkeln, så på förmiddagen genomfördes en polcirkelceremoni ute på akterdäcket innan vi ankom till Bodø.
I Bodø passade jag på att ta en långpromenad. Under promenaden i Bodø denna Luciadag i mitten av december så passerade jag en småbåtshamn, där jag kunde konstatera att många småbåtar tycktes få ligga i vattnet under hela vintern, liksom på många andra ställen i Norge, där inte heller vattnet tycks frysa i hamnbassängerna.
Senare under kvällen, efter att vi med MS Vesterålen hade passerat en av resans längre öppna havsetapper så nådde vi fram till Lofoten.

En trevlig sak med Hurtigruten är att det ropas ut i högtalaranläggningen strax innan man möter de andra av rederiets fartyg (om mötet sker ute på havet), så att man vet att man strax kommer kunna se ett mötande fartyg utanför fönstren. När mötet väl sker så brukar de båda fartygen blinka med sina lampor och tuta till varandra som en hälsande gest. Även då man ankom till hamnar så signalerade ofta fartygen ljudligt, liksom det även var vanligt att fartygen signalerade en stund innan avgångstiden, då det var dags att kliva ombord om man ville följa med fartyget.

Då det varje dag avgår ett Hurtigrutfartyg från Bergen och ett från Kirkenes så innebär det att man vare dag möter två Hurtigrutfartyg, förutom den dagen som man avgår från Bergen, den dagen man är i Kirkenes och den dagen som man kommer tillbaka till Bergen, då man inte möter någon annan av Hurtigrutfartygen som trafikerar den norska kusten. Detta eftersom att det i både Bergen och Kirkenes är samma fartyg som man själv reser med som vänder om i de båda orterna då man är där.
Mötena med de andra Huritigrutfartygen sker vanligtvis på morgonen och på kvällen, även om några av mötena sker i hamnar, och inte ute på havet. Eftersom att det normalt är högertrafik som tillämpas på sjön så sker mötena i normalfallet på fartygets vänstra sida, vilket kan vara ännu en anledning till att ha hyttfönstret ut mot vänstersidan.

Ombord i MS Vesterålen så fanns det utskrivna A4-papper (som man fick ta för sig av) som upplyste om var alla möten med andra Hurtigrutfartyg längs den norska kusten var planerade att ske. Ombord på fartyget så delades det även ut ett dagsprogram som upplyste om tider för måltider, aktiviteter och informationsmöten ombord på fartyget.

Efter att MS Vesterålen varit in en vända till kajen i Stamnsund så var det dags för kvällens Hurtigrutmöte.
Denna kväll så mötte vi passande nog det förhållandevis lilla Hurtigrutfartyget MS Lofoten strax innan vi kom vi fram till Svolvær, som alltså ligger på Lofoten. MS Lofoten är inte bara det minsta och äldsta fartyget som trafikerar Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, det är dessutom det enda av Hurtigrutfartygen som trafikerar sträckan mellan Bergen och Kirkenes som saknar stabilisatorer.
Just denna kväll var det en del vågor på havet, så man kunde tydligt se hur MS Lofoten guppade fram ute på havet.

Väl framme i Svolvær så avverkades denna resdags kvällspromenad.
Efter att vi lämnat Svolvær och fartyget och dess besättning skickligt lyckats vända i det trånga hamnområdet i Svolvær, så dröjde det inte länge innan fartyget stannade till utanför den mäktiga Trollfjorden, där fartygets strålkastare lyste in mot fjorden och de mäktiga bergsväggarna, samtidigt som jag vill minnas att det spelades musik ute på akterdäcket. Under vintern så kör dock inte Hurtigruten in i den smala Trollfjorden, vilket fartygen ofta gör under sommaren om vädret tillåter.

Som ett litet extra restips så kan jag nämna att en liten bit från Trollfjorden, så finns en norsk fjällstuga som heter Trollfjordhytta (se denna länk), vilken man kan besöka om man är i trakten. Ännu har jag inte besökt Trollfjordhytta, men planen är att besöka den framöver, då jag tror att den är fin, eftersom att fjällstugans huvudbyggnad är byggd så nyligt som under år 2018.

Polcirkelceremoni ute på akterdäcket på MS Vesterålen tillsammans med Kung Neptun.
Ett lugnt hav i mitten på december.
Ombord på MS Vesterålen satt detta A4-papper uppsatt som en tavla, så att man kunde se var man skulle möta de andra Hurtigrutfartygen längs den norska kusten, och om man ville så fanns det även möjlighet att ta för sig av ett eget exemplar av denna informationslapp som upplyste om de annalkande mötena med de andra Hurtigrutfartygen längs den norska kusten.

Fredagen den 14:e december 2018. Resdag 5 med Hurtigruten.

En trevlig sak med att resa med Hurtigruten i december var det faktum att alla fartygen som trafikerar Hurtigruten var vackert julpyntade och lyste fint. En trevlig sak med att resa med Hurtigruten i december var det faktum att alla fartygen som trafikerar Hurtigruten var vackert julpyntade och lyste fint.

På förmiddagen blev det en kortare promenad i Finnsnes, där jag förvisso hade varit några veckor tidigare under hösten, då jag passerade orten med bil då jag var ut till Norges näst största ö (om man inte räknar med öarna vid Svalbard), alltså ön Senja. Detta eftersom att den enda bron som leder ut från det norska fastlandet ut till Senja går från orten Finnsnes.

På kvällen besöktes Tromsø, där det också var väldigt halt, men jag lyckades i alla fall ta mig upp till ”Fjellstua”, där det finns ett café som även är en restaurang. Man kan förvisso ta sig till och från ”Fjellstua” via en kabinbana, men jag valde istället att promenera upp till ”Fjellstua” och sedan ned därifrån tillbaka till stadskärnan. Jag tror faktiskt att det är iordningställda trappsteg till en stor del av promenaden upp och ner längs bergsluttningen, men nu var det svårt att se så många trappsteg, eftersom att det var en hel del snö i omgivningen.

När jag kommit ner från berget så gick jag förbi den mäktiga Ishavskatedralen, men eftersom att det kostade att gå in i den, så struntade jag i att gå in i den, utan istället så tog jag en längre promenad i Tromsø, så att jag precis hann med fartygets avgångstid. Eftersom att jag var något sen tillbaka till fartyget så läste jag slarvigt på skyltningen i den nybyggda färjeterminalen där Hurtigruten lagt till. Så först råkade jag visst leta mig ut till en helt annan båt än den jag skulle till. Det var visst en ”Hurtigbåt” och inte självaste ”Hurtigruten” som jag först irrade mig ut till, innan jag upptäckte mitt misstag och fick springa in i terminalbyggnaden igen och leta mig vidare till MS Vesterålen.

Vid ett senare stopp under kvällen så tog jag fredagens kvällspromenad i den lilla orten Skjervøy.

Tromsø i mörkret.
Tromsø.

Lördagen den 15:e december 2018. Resdag 6 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Honningsvåg. MS Vesterålen i Honningsvåg.

Denna dag la MS Vesterålen till i Honningsvåg. Honningsvåg är beläget på samma ö som Nordkap. Från Honningsvåg kunde man fortsätta med en bussresa till Nordkap om man ville, men jag kostade inte på mig någon bussresa till Nordkap, eftersom att jag redan varit dit ett par gånger, varav mitt senaste besök där var så nyligt som i somras.

Istället så tog jag mig en promenad upp på det 319 meter höga berget som ligger alldeles invid Honningsvåg. När jag väl tagit mig upp på berget, så fortsatte jag min promenad österut över fjället vidare fram tills att jag kom ner till landsvägen igen och då befann jag mig nästan i byn Nordvågen (även om jag inte gick ända in i byn), så därifrån fortsatte jag tillbaka längs landsvägen till Honningsvåg och klev på MS Vesterålen igen.

Hurtigruten passerade aldrig norr om klippan vid Nordkap, utan istället så passerade Hurtigruten över den biltunnel som är belägen under vattnet och leder bilvägen ut till Honningsvåg och Nordkap från det norska fastlandet.

Innan det var dags för middag så passade jag på att gå ut en liten vända i Kjøllefjord, där fartyget låg vid kajen i några minuter.

Innan vi på kvällen kunde glida in i hamnbassängen i Berlevåg så fick vi invänta att Hurtigrutfartyget MS Kong Harald skulle hinna lämna Berlevåg, innan det blev vår tur att glida in i hamnen. Eftersom att MS Kong Harald blev något sen ut från hamnen i Berlevåg så blev också vi något sena in till Berlevåg, så jag gick aldrig av MS Vesterålen där, utan nöjde mig med att titta ut över hamnområdet ifrån fartyget.

Honningsvåg den 15:e december 2018.

Söndagen den 16:e december 2018. Resdag 7 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Kirkenes, MS Vesterålen i Kirkenes,

På förmiddagen la MS Vesterålen till i Kirkenes, som ligget nära den ryska gränsen. För min del så tog jag en promenad i det snöbeklädda Kirkenes under denna söndag, då det mesta visade sig vara stängt i Kirkenes, som det är i de flesta norska orter på söndagar.

Kirkenes ligger nära en gruva, men gruvan är dock stängd sedan några år tillbaka. Gruvan var i drift till en bit in på 1990-talet då den lades den ner, men cirka tio år senare så startade gruvverksamheten upp igen, men gruvverksamheten har sedan dess åter lagts ner igen, då lönsamheten dalade på grund av sjunkande malmpriser.
Från Kirkenes som ligger vid havet finns en kortare järnväg som leder till gruvområdet. Järnvägen har använts för malmtransporter, men numera så saknar järnvägen trafik då gruvan inte är i drift.

I Kirkenes finns ett nybyggt sjukhus och i orten finns det precis som i så många andra norska orter ett köpcenter som heter ”AMFI”.

Det tycks finnas en hel del nybyggda hus kring Kirkenes, men jag upplevde det som att många hus stod tomma och att det var många byggprojekt som hade stannat av (då det stod en del byggbaracker på olika ställen) efter att gruvan åter lagts ner, efter återöppningen för några år sedan.

När väl MS Vesterålen lämnade Kirkenes så styrde fartyget åter mot Bergen.
Min tanke var att ta en kortare promenad på Vardø när vi väl skulle anlända dit framåt eftermiddagen, men på grund av besvärligt väder så valde man att inte gå in i Vardø åt något av hållen under resans som jag var med på. Även Berlevåg lät man bli att gå in till, då vi passerade platsen på söndagskvällen då det var en del vågor på havet.

I Kirkenes.

Måndagen den 17:e december 2018. Resdag 8 med Hurtigruten.

Utsikt från en höjd i Hammerfest. Utsikt från en höjd i Hammerfest.

På förmiddagen så la fartyget till i Hammerfest där jag tog en liten promenad som ledde mig upp en bit på en stadsnära höjd.

Under eftermiddagen och kvällen gjorde fartyget ett par kortare stopp i några hamnar innan vi kom fram till Tromsø igen, strax innan midnatt.
I Tromsø fanns möjlighet att lyssna till en midnattskonsert i Ishavskatedralen, något som flera resenärer valde att göra. Själv passade jag istället på att ta en nattlig promenad i staden medan fartyget låg inne i hamnen.

I Hammerfest var vattnet vackert belyst vid denna brygga, så att man tydligt kunde se om det var några fiskar i vattnet. I bakgrunden skymtar MS Vesterålen.
Mitt i natten i Tromsø, där Ishavskatedralen skymtar i bakgrunden.

Tisdagen den 18:e december 2018. Resdag 9 med Hurtigruten.

Risøyhamn. Risøyhamn.

Även under denna dag la fartyget till i ett flertal hamnar, så att man hade möjlighet att gå ut och upptäcka flera platser, under kortare stunder.

Dagens höjdpunkt tyckte jag att var då vi la till i Stokmarknes, som kan påstås vara Hurtigrutens födelseort. I Stokmarknes finns nämligen Hurtigrutmuseet som är uppdelat i två delar. Den ena delen är en utställning i en byggnad om Hurtigrutens historia och trafik, medan den andra delen är det gamla Hurtigrutfartyget MS Finnmark som är byggd 1956 och som numera är placerat på land och fungerar som ett museum.
Observera dock att detta är ett äldre Huritigrutfartyg som togs ur Hurtigruttrafiken redan 1993, så det är alltså inte samma fartyg som den betydligt modernare MS Finnmarken som är byggd 2002 och ännu trafikerar Hurtigruten.

I det gamla Hurtigrutfartyget MS Finnmarken får man som museibesökare vandra runt på egen hand och upptäcka hur det såg ut ombord på ett Hurtigrutfartyg förr i tiden. Min spontana uppfattning var helt klart att allting inte var bättre förr.  För jag upplevde det gamla fartyget som ofräsch och inte alls så värst inbjudande, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var cirka 25 år sedan fartyget togs ur den ordinarie trafiken. Men det var ju ändå roligt att få se även ett äldre fartyg.

Inom en snar framtid ska en byggnad byggas runt den gamla MS Finnmarken vid Hurtigrutmuseet, så att den blir väderskyddad och placerad som inomhus.

När jag väl kom tillbaka till MS Vesterålen efter museibesöket så upplevdes MS Vesterålen genast mycket modernare och finare än hur jag upplevt fartyget tidigare under resan, då MS Vesterålen är ett av de äldre fartygen i Hurtigruttrafiken, men efter att jag varit ombord i den gamla MS Finnmarken så kändes MS Vesterålen helt plötsligt modern.

Under min Hurtigrutresa så kände jag mig aldrig rädd eller osäker trots att det stundtals blåste en del och vågade en del. Detta tack vare att det kändes som att man reste med ett stabilt och säkert fartyg, där säkerheten verkade vara hög med en hög prioritet. Men ombord på den gamla MS Finnmarken fick jag inte samma känsla för att den kändes lika stabil och säker MS Vesterålen.

Tisdagskvällen bjöd på kvällspromenader i både Svolvær och i Stamsund innan det var dags att korsa en längre havsetapp på väg mot Bodø.

Invid Risøyhamn.

Onsdagen den 19:e december 2018. Resdag 10 med Hurtigruten.

MS Vesterålen i Sandnessjøen. MS Vesterålen i Sandnessjøen.

Under onsdagen blev det ännu en polcirkelceremoni, eftersom att vi ännu en gång hade korsat den norra polcirkeln.
I Nesna och Sandnessjøen blev det denna dag ett par korta stopp med fartyget, så att jag hann gå i land en litens stund i de båda orterna, även om det tog en stund innan fartyget lyckades ta sig in till kajen i Sandnessjøen, då vindarna tog i en hel del.
Lite senare på eftermiddagen så blev det ett lite längre stopp i Brønnøysund, där jag hann med en lite längre promenad.

När vi på kvällen kommit fram till Rørvik så kom efter en stund även det norrgående Hurtigrutfartyget MS Richard With också in till samma kaj som vi lagt till vid. Nu när jag visste att man fick besöka Hurtigrutfartygen då de ligger i hamnar så passade jag på att besöka MS Richard With, som visade sig vara väldigt fin och fräsch, då den var alldeles nyrenoverad. Jag tyckte att det var trevligt att få se hur även MS Richard With såg ut ombord!
Det var ganska lätt att gå vilse ombord på MS Richard With, med tanke på att jag inte hade så lång tid på mig, samtidigt som fartygets planlösning var helt okänd för mig, så jag visste inte alls hur fartyget såg ut ombord då jag klev ombord. Som tur var hittade jag ett papper med en däcköversikt när jag gick ombord på fartyget, så att jag kunde använda mig av däcköversikten som en karta ombord på fartyget.
MS Richard With lämnade hamnen strax innan oss, så när MS Richard With lämnat hamnen så var det dags för mig att gå ombord på MS Vesterålen igen.

Eftersom att det var en blåsig decemberkväll i Rørvik så använde sig både MS Vesterålen och MS Richard With av sina ankare i samband med att de la till vid kajen i Rørvik.

Under kvällen så bjöds det på avskedsbubbel i aktersalongen på MS Vesterålen, eftersom att det var flera av passagerarna som skulle lämna fartyget under torsdagsmorgonen i Trondheim.

En besättningsmedlem ur MS Vesterålens besättning kastar en liten tamp (som är fäst i en större tamp) till hamnpersonalen på land som ska hjälpa till att förtöja MS Vesterålen i Sandnessjøen.

Torsdagen den 20:e december 2018. Resdag 11 med Hurtigruten.

MS Vesterålen kör sakta om tankfartyget Bergen Star. MS Vesterålen kör sakta om tankfartyget Bergen Star.

När jag klev upp på torsdagsmorgonen så var vi framme i Trondheim, där även Hurtigrutfartyget MS Nordnorge låg vid samma kaj som oss, även om jag aldrig var och besökte det.

När MS Vesterålen senare under torsdagen lagt till vid kajen i Kristiansund, så var vi ett gäng personer som fick komma in och titta ombord på kommandobryggan, varifrån fartyget manövreras. Tyvärr var det väldigt tomt ombord på kommandobryggan då vi låg i hamn i Kristiansund, då det bara var reseledaren som guidade oss uppe på kommandobryggan, då varken någon styrman eller kapten var ombord på kommandobryggan, vilket jag tyckte att var lite synd. Men det var ju i alla fall roligt att få se kommandobryggan i fartyget!

I Kristiansund hann jag ut på en första kvällspromenad och kunde konstatera att Hurtigrutfartyget MS Nordstjernen ännu låg i hamn för vintervila i Kristiansund.
Även i Molde hann jag kliva av fartyget i några minuter och ta kvällens sista promenad.

Besök på MS Vesterålens kommandobrygga.
MS Vesterålens kommandobrygga.

Fredagen den 21:a december 2018. Resdag 12 med Hurtigruten.

Det är dags att lämna MS Vesterålen, då fartyget kommit tillbaka till färjeterminalen i Bergen igen. Det är dags att lämna MS Vesterålen, då fartyget kommit tillbaka till färjeterminalen i Bergen igen.

Så var den sista resdagen kommen ombord på MS Vesterålen. Till skillnad emot de flesta andra luncherna ombord på fartyget, så var det vid denna dags lunch bestämda bord som man skulle sitta vid och maten serverades direkt på tallriken, precis som vi de flesta middagarna, under vilka det oftast var tänkt att man också skulle sitta vid speciella bord.
Däremot så var det oftast annars fri sittning i restaurangen under luncherna, då luncherna oftast bestod av en lunchbuffé.

I Bergen lämnade jag och de andra resenärerna fartyget, liksom reseledaren som var bland de snabbaste att lämna fartyget, då han skulle vidare med ett flyg från Bergen. Precis som då man klev ombord på fartyget i Bergen, så lämnade man också fartyget via en sorts passagerarbrygga som ledde direkt in i terminalbyggnaden, precis som då man går ombord på flygplan, alternativt kliver av flygplan på många flygplatser. Just på MS Vesterålen så ledde passagerarbryggan ut på ett av däcken som var utomhus på fartyget, men jag skulle tro att på några av de större Hurtigrutfartygen så leder nog passagerarbryggan direkt in i fartyget, då den var försedd med uppblåsbara bälgar runt dörren som dör tillfället ledde en in i den väderskyddade gångbryggan.

Då man klev av fartyget så behövde man inte bära sina stora väskor själv, eftersom att man kunde ställe de utanför hyttdörren på morgonen, då man ändå var tvungen att lämna hytten för att den skulle hinna städas inför nästa resa. Sedan ordnade Hurtigrutens personal så att väskorna kom in i terminalbyggnaden och levererades på ett bagageband liksom på flygplatser.

När väl alla resenärer hade lämnat byggnaden så blev det dock en väska kvar, som någon stackars resenär lär ha glömt…, så jag hoppas att någon upptäckte att de antagligen glömt sin väska, innan de kommit allt för långt ifrån färjeterminalen.

Efter att jag rullat fram mina väskor genom stadskärnan på min lilla kärra ända till min bil så återstod bara en bit över 160 mil innan jag var hemma i Kiruna igen.

Jag började bilresan hemåt redan under fredagen och stannade och övernattade i bilen då ja passerat Beitostølen längs väg 51, eftersom att jag där möttes av en vägbom som var stängd, eftersom att vägen var nattavstängd över fjället under den aktuella årstiden.

Min hytt i MS Vesterålen.
Ännu en bild tagen i min hytt i MS Vesterålen.

Den fortsatta hemresan.

En minnesvärd resa att tänka tillbaka på. En minnesvärd resa att tänka tillbaka på.

Under lördagsmorgonen så fortsatte jag min hemresa via bland annat Dombås och Trondheims ytterområden.
När jag väl hade följt E6 norrut i åtskilliga mil sedan jag lämnat Trondheimtrakten, och dessutom hade passerat den lilla orten Majavatn, så svängde jag av E6 och fortsatte via fylkeväg 274 och fylkeväg 273 tills jag kom ut på väg 73. Väg 73 följde genom Hattfjelldal och strax därefter passerade jag gränsen till Sverige och så småningom kom jag ut på europaväg E12 vid Tärnabytrakten.

Sedan var det bara för mig att slingra mig upp i Sverige genom Slussfors, Sorsele, Arvidsjaurtrakten, Jokkmokk och Gällivare innan jag slutligen var framme i Kiruna, efter att jag även hade hunnit med att ta en paus och sova några timmar i bilen i Sverige också.

Så här i efterhand så har jag förstått att man i de norska städerna Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim ska betala en dubbdäcksavgift, alltså en så kallad ”piggdekkgebyr” om man vill använda sig av dubbdäck i dessa städer.
Trots att jag hade dubbdäck monterade på bilen och var vid ett par av nämnda städer, så hade jag inte satt mig in i hur ”piggdekkgebyr” fungerade. Riktigt hur man skulle betala avgiften förstod jag inte förens jag hade kommit hem, men så här i efterhand så har jag förstått att man i förhand ska betala dessa avgifter. Därtill har jag också förstått, att när man har betalat ”piggdekkgebyr” för en av dessa städer, så behöver man inte heller betala någon ny ”piggdekkgebyr”, om man kommer till någon annan av dessa städer under tiden som ens betalda ”piggdekkgebyr” fortfarande giltig, detta då städerna har ett gemensamt system som gör att en betald avgift är giltig i samtliga dessa fyra städer som använder sig av ”piggdekkgebyr”.
Nu när jag betalat denna avgift i efterhand, så hoppas jag att jag är förlåten att jag missade att betala norsk ”piggdekkgebyr” på ett korrekt sätt, trots att jag var i det fina landet och smutsade ner luften genom att riva upp farliga partiklar med mina dubbdäck… Dubbdäcken såg då till så att jag inte blev inblandad i någon olycka på de hala och slingrande norska vägarna, så jag är ändå tacksam över att jag tilläts passera genom landet med däck som höll mig på vägen.

Några avslutande rader och reflektioner.

MS Vesterålen i Kirkenes. MS Vesterålen i Kirkenes.

Så efter nästan elva dygn ombord på MS Vesterålen så fick jag uppleva en stor del av den fina norska kusten, och jag vill verkligen också rekommendera andra att göra en resa med Hurtigruten!

Som jag nämnde tidigare så varierar priserna en hel del på resorna med Hurtigruten längs den norska kusten, bland annat beroende på säsong, reselängd, efterfrågan, fartyg och hyttkategori.
För min del så valde jag alltså att resa på vintern då jag gillar att besöka resmål under lågsäsong, då man ofta slipper trängsel, samtidigt som jag sett att det rent generellt är relativt billigt att resa med Hurtigruten då. Detta då det är färre resenärer ombord på fartygen, eftersom att det är svårare att se lika mycket av den fina norska kusten, eftersom att en stor del av båtresan sker i mörker, gentemot under de ljusa sommarmånaderna, där man istället färdas i midnattssolens sken under en stor del av båtresan. Naturligtvis var det ingen överraskning för mig att en stor del av denna resa skulle företas i ett mörkt vinterlandskap, då jag valde att resa under denna årstid både för att det var billigare och för att få se hur mörkt det egentligen är uppe i Nordnorge i mitten av december. Så nu har jag kunnat konstatera att det var lite mörkare uppe i Nordnorge än i Kiruna och Narvik i mitten på december, men inte heller uppe i Honningsvåg var det helt kolsvart på dagen. Så i vinter får det nog bli ett besök vid Nordkap den 21:a december, då det borde vara som mörkast där.

Inför min resa med Hurtigruten så tvekade jag framförallt mellan att resa med något av de båda fartygen MS Vesterålen och MS Finnmarken. Detta då jag förstod det som att man ombord på MS Vesterålen skulle få veta mycket om fartyget och arbetet ombord på fartyget, men samsamtidigt hade jag förstått att MS Vesterålen är ett äldre och mindre fartyg, som inte är lika lyxigt som många av de andra av Hurtigrutens fartyg. Finnmarken däremot är ett nyare och större fartyg, som är ett av de lyxigare fartygen i Hurtigrutens flotta (även om det inte heller är någon riktig lyxkryssare) då den både har pool, två bubbelpooler, bastu och mycket mer.

Nu valde jag alltså att resa med MS Vesterålen, och så här i efterhand ångrar jag mitt val av fartyg lite, då jag tror att jag hade uppskattat resan mera ombord på MS Finnmarken, då det fartyget erbjuder mer aktiviteter ombord.
Jag valde alltså att resa med MS Vesterålen för att man skulle få veta mera om fartyget och livet ombord på Hurtigruten, vid en resa med detta fartyg. Därtill så var det ingen större prisskillnad oavsett om jag valde att åka med MS Finnmarken eller MS Vesterålen då jag reste, så priset hade inte alls någon avgörande betydelse vid valet mellan dessa två fartyg, vid mitt resetillfälle.

Innan jag började min resa med Hurtigruten så hade jag tittat på några filmer på Youtube från några av Hurtigrutens fartyg, varav MS Vesterålen var ett av dessa fartyg som jag sett en film om på Youtube (en film ni kan se längre ner på denna sida). På filmerna hade man fått se en hel del inifrån fartygen och däribland dess maskinrum och kommandobryggor, och fått veta en hel del om de olika fartygen och hur de fungerade. Så efter att jag hade läst på Hurtigrutens webbsida att man skulle få veta mer om fartyget och livet ombord på fartyget, då man valde att resa med MS Vesterålen så hade jag en hel del förväntningar och förhoppningar om vad man skulle få se ombord på fartyget. Men tyvärr så uppfylldes inte dessa förväntningar. Jag hade ju fantiserat hur man skulle få komma in i maskinrummet och titta, liksom få titta upp på kommandobryggan där kaptenen eller styrmannen entusiastiskt skulle berätta om fartyget och visa runt. Istället så var det i aktersalongen i fartyget som flera av fartygets chefer (som exempelvis kökschefen, hotellchefen, maskinchefen och kaptenen) berättade en del om fartyget och livet ombord på fartyget. Det var ju i och för sig trevligt att lyssna på dessa, och jag fick bland annat veta att personalen arbetade 22 dagar ombord innan de sedan var lediga i 22 dagar innan de återigen återvände till fartyget.
Likaså var det en trevlig föreläsning då styrmannen (som tidigare hade arbetat ombord på Hurtigrutens kryssningsfartyg MS Fram) visade bilder från både Grönland och Antarktis, samt berättade om resor runt om i värden från resor med MS Fram som han hade styrt innan han började köra MS Vesterålen. Han nämnde även att de som arbetade ombord på kryssningsfartyget MS Fram arbetade i två månader som sedan följdes av två lediga månader, vilket lät som ett toppenschema, som jag gärna också hade vilja arbeta enligt, så lite avundsjuk blev jag allt på deras schema…

Så med facit i hand ångrar jag att jag inte gjorde resan med MS Finnmarken, men om jag nu hade gjort resan med MS Finnmarken så är jag nästan säker på att jag istället hade ångrat mig och grämt mig över att jag inte gjort resan MS Vesterålen istället. För om jag nu hade rest med MS Finnmarken så hade jag ju trott att jag skulle fått se så mycket mer av fartyget, om jag hade rest med MS Vesterålen istället.

Då det var mörkt under en stor del av båtresan så sakande jag att man inte släckte ner i försalongen så att man lättare kunde se ut genom fönstren därifrån. Nu var det framför allt om man stod utomhus på en balkong i fören som man såg riktigt bra framåt, men där var det ju kallt att stå några längre stunder i decemberkylan. Ett alternativ om man ville se ut skapligt från fartyget var annars att bege sig till hytten där man kunde släcka belysningen och således se ut skapligt, men då var man ju begränsad till att bara titta ut åt ena hållet.
Ett annat problem i försalongen på MS Vesterålen var att fönstren var så högt placerade att det var svårt att se ut genom dem för att titta mot land, om man satt i sofforna där, något som jag tror att är ett mindre problem på flera av de nyare fartygen. Då de nyare fartygen har fått mera utav riktiga utsiktssalonger att sitta och titta ut ifrån.
Så även om jag skulle vilja rekommendera en resa med Hurtigruten längs norska kusten så skulle jag nog vilja rekommendera att genomföra resan med någon av de nyare fartygen MS Finnmarken (som ska renoveras nästa år, alltså 2020), MS Trollfjord, MS Midnatsol eller MS Spitsbergen.

MS Vesterålen är för övrigt byggd redan 1983. Då MS Vesterålen och dess två syskonfartyg byggdes så var dessa lite mera av karaktären "lastfartyg", än vad dessa är idag. Något som ändrades redan 1988, då man byggde på fler passagerarhytter på dessa fartyg och således blev dessa fartygs karaktärer mer av "passagerarfartyg" än tidigare. Framförallt skedde ombyggnaderna 1988 genom att fartygen försågs med fler hyttplatser genom att man lyfte på en sorts modul med fler passagerarhytter på akterdäcket på dessa tre fartyg.
Numera är det dock bara MS Vesterålen av dessa fartyg som används i Hurtigruttrafiken. Senast som MS Vesterålen fick en större uppfräschning var i mitten på 1990-talet, så fartyget börjar bli lite slitet, men till hösten så ska fartyget renoveras, så då blir det antagligen finare igen.

Nu när jag reste i mitten av december, så var det förhållandevis få resenärer ombord på fartyget. Om jag har rätt uppgifter, så var vi bara 48 resenärer när vi lämnade Bergen (vilket lär ha varit ungefär lika många som de som arbetade i fartygets besättning). Men under resans gångs så klev ju nya resenärer ombord på fartyget, liksom andra resenärer lämnade fartyget, så stundtals var vi betydligt fler ombord. Vissa delsträckor var det många norska resenärer med som reste en del av sträckan, medan andra delsträckor så lyste de norska resenärerna i princip helt med sin frånvaro. Vid något tillfälle under resan så tycktes det även medföra konferensresenärer som passade på att konferera ombord på fartyget i en konferenssal.
Vi var ett antal kryssningsresenärer som reste hela sträckan ända från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen, även om inte alla kryssningsresenärer reste hela sträckan fram och tillbaka. Bland kryssningsresenärerna så var medelåldern relativt hög (även om det fanns deltagare i alla åldrar) och därtill så var det en salig blandning av nationaliteter som personer från både Frankrike och Australien, även om en stor del av resenärerna bestod av tyskar.

Då man som mig reste hela sträckan från Bergen till Kirkenes och tillbaka till Bergen igen under vintern så ingick ”norrskensgaranti” i resan, vilket innebar att man skulle få en ny kortare resa med Hurtigruten, om de inte skulle synas något norrsken under hela kryssningen. Detta då det är relativt norrskenssäkert i Nordnorge under denna årstid, samtidigt som många resenärer aldrig hade sett norrsken tidigare och reste med Hurtigruten under vintern för att få uppleva norrskenet. Av denna anledning så hade man till och med installerat ett så kallat ”norrskensalarm” i hytterna, så att det skulle larma när norrsken uppstod. Dock gick det naturligtvis att stänga av ”norrskensalarmet” om man inte ville bli väckt för att det var norrsken. Då jag själv har fått se många fina norrsken här uppe i norr och då jag ofta har norrsken utanför fönstret där jag bor, så var ju inte så värst intresserad av att titta på norrsken, så jag lät ”norrskensalarmet” vara avstängt. Så då många resenärer hoppades att få se norrsken, så hoppades jag istället på att norrskenet skulle utebli, så att jag skulle kunna åberopa norrskensgarantin och få en ny trevlig resa…, men naturligtvis blev det ju lite norrsken så att inte norrskensgarantin kunde åberopas.

En trevlig och inspirerande film som jag såg på Youtube innan jag reste med Hurtigruten. Filmen handlar om fartyget MS Vesterålen och Hurtigruten.

En annan trevlig och inspirerande film på Youtube som handlar om fartyget MS Finnmarken och Hurtigruten.

Måltiderna förtjänar också en egen underrubrik.

Utsikten från MS Vesterålen är magnifik. Utsikten från MS Vesterålen är magnifik.

En trevlig del av en resa med Hurtigruten är självklart den lokala maten ombord!
 
Oftast bestod lunchen och frukosten av en buffé, där man vanligtvis kunde hitta något gott. En favoritsak som jag fann redan under den första frukostbuffén, men som jag tyvärr inte fann något mer under resan, var några riktigt goda varma mackor i form av toast.

Middagarna bestod däremot oftast av en trerättersmeny där maten redan var upplagd på tallriken. Middagsmenyn lär vara densamma ombord på samtliga av Hurtigrutens fartyg längs den norska kusten (förutom på MS Lofoten som har sin egna mera nostalgiska meny), men däremot lär antagligen maten ändå kunna variera en del beroende på vilka som arbetar ombord på de olika fartygen.
Maten var vanligtvis god och vällagad, men någon gång serverades någon köttbit som var alldeles för blodig för min smak, då den var så blodig att dess blod blodade ner och färjade den goda bearnaisesåsen rödaktigt.

Ett av orosmomenten inför resan för min del, var att mycket av maten som serveras ombord har anknytning till havet och består ofta av fisk och andra saker som lever under vattenytan, något som inte jag är så förtjust i.
Så efter att jag hade petat lite i den första fiskmåltiden som jag serverats till middag och lämnat majoriteten av fisken kvar på tallriken, så fick jag därefter några färjade lappar stående på bordet, som betydde ungefär: ”vid detta bord sitter det någon som är så kräsen att den inte vill äta något som levt i havet”.
Så i fortsättningen serverades jag istället vegetarisk mat vid de flesta middagar, istället för varelser från havet, vid de tillfällen då det var havslevande varelser på middagsmenyn. Så även om jag inte var så värst förtjust i ”havets läckerheter”, så var jag desto mer förtjust i de goda efterrätterna som serverades till alla måltider!

Då det var buffé så rådde fri sittning i restaurangen, men då det var mat upplagd på tallrikarna så hade man istället tilldelade bord.
Då det var få andra kryssningsresenärer med på resan från de nordiska länderna, så fick jag istället oftast sitta med ett gäng som till stor del kom från Frankrike. Med tanke på att jag är så dålig på språk (inklusive engelska), så var det inte helt lätt att föra konversationer med dessa, men bordskamraterna var ju trevliga i alla fall, och faktum var att en av de från Frankrike kunde en del svenska.
Men om jag hade rest under en populärare säsong, eller med ett fartyg med fler resenärer, så är ju sannolikheten större att jag som ensamresenär hade placerats tillsammans med andra som jag haft lättare att konversera med.

Ombord på fartyget fanns även en dygnetruntöppen kioskservering, som framförallt vände sig till de som reste en kortare sträcka med fartyget. Detta då måltider i den stora huvudrestaurangen inte ingick i biljettpriset då man reste en kortare sträcka, även om det även för dessa resenärer fanns möjlighet att köpa till måltider i fartygets huvudrestaurang. Eftersom att måltiderna i huvudrestaurangen inkluderades i mitt biljettpris så blev det aldrig att jag handlade något i kioskserveringen.

Då Huritgrutens fartyg är mindre än många andra kryssningsfartyg så innebär det att dessa fartyg kommer in i relativt trånga hamnar och kan passera under många broar. Så en av de mysiga sakerna med att resa med Hurtigruten är att man ofta får passera under landsvägsbroar och ofta befinner sig förhållandevis nära de vackra stränderna.

Min nästa resa med Hurtigruten.

Fina platser att längta tillbaka till. Fina platser att längta tillbaka till.

Helt klart kommer det att bli någon mer resa med Hurtigruten framöver för mig! För det är en fin resa och jag gillar att kunna stå ute och titta på ett sagolikt vackert landskap till ljudet av stora mullrande motorer! Likaså gillar jag att bli vaggad till sömns av havets böljande vågor och faktum är att jag lär ha sovit bättre ombord på Hurtigruten än hemma!
Därtill är det ju även en trevlig bonus att man belönas med en liten rabatt på kommande resor med Hurtigruten, enligt Hurtigrutens lojalitetsprogram, då man genomfört en resa som den som jag deltagit på.

För er som är nyfikna och vill veta mer om Hurtigruten, dess fartyg och resor, samt kanske rent av själva drömmer om att göra en resa med Hurtigruten, så rekommenderar jag ett besök på någon av rederiet webbsidor som finns på många olika språk, som exempelvis svenska och norska.

Själv föredrar jag dock att besöka rederiets norska webbsida som är tydligt inriktad till både de resenärer som reser som kryssningsresenärer och till de resenärer som bara använder sig av Hurtigruten som ett transportmedel för en kortare sträcka.
Då flera av Hurtigrutens fartyg har ett bildäck så att man kan ta med sig bilen på flera av fartygen, så kan man boka såväl bilplats och motorcykelplats via rederiets olika webbsidor, även om den svenska webbsidan tycks vara mer tydligt inriktad mot kryssningsresenärer än för de som använder sig av Hurtigruten som ett transportmedel för en kortare sträcka.

Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens svenska webbsida: www.hurtigrutenresan.se
Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens norska webbsida: www.hurtigruten.no
Genom att klicka på följande länk så når man Hurtigrutens internationella webbsida: www.hurtigruten.com

Något som jag inte funnit någon information om via Hurtigrutens webbsidor, är att det exempelvis ombord på MS Vesterålen finns cyklar som man kan hyra för en mindre slant. Jag kan tänka mig att det kan vara trevligt att hyra dessa cyklar då man ankommer till några hamnar för att utforska orterna, om man reser på sommaren. Men för min del så testade jag aldrig att hyra någon cykel, då det ofta var halt då vi anlände till hamnar.
 
För min del så blir nog min nästa resa med Hurtigruten av en annan karaktär, än den resan som jag genomförde i december. Min tanke är nämligen att jag vill testa att åka med samtliga av Hurtigrutens fartyg som går längs den norska kusten, under en och samma resa. Genom att bara åka en kort delsträcka, någonstans mitt på sträckan mellan Bergen och Kirkenes, så är det ju möjligt att åka med samtliga dessa fartyg på mindre än en vecka.
Detta genom att man först åker en etapp i sydlig riktning, för att sedan kliva av fartyget och fortsätta tillbaka norrut med nästa fartyg till den plats där resan inleddes, för att där återigen kliva av fartyget där och fortsätta på samma sätt under nästa dag. Så om man reser på samma sätt i närmare en vecka så borde man ha fått möjligheten att testa att resa med samtliga dessa fartyg som är i omlopp längs den norska kusten, även om man naturligtvis bara får uppleva en kortare sträcka av den långa och fina kuststräckan.
Eftersom att MS Midnatsol används längs den norska kusten på sommarhalvåret och på längre expeditionskryssningar under vinterhalvåret, samtidigt som MS Spitsbergen används längs den norska kusten under vinterhalvåret och på längre expeditionskryssningar under sommarhalvåret, så innebär det ju att de löser av varandra en gång på hösten och en gång på våren. Så min förhoppning är att kunna göra en sådan resa längs den norska kusten just i samband med att MS Midnatsol och MS Spitsbergen löser av varandra i Bergen, så att jag kan inleda en dylik tripp med förslagsvis MS Midnatsol och avsluta trippen med MS Spitsbergen, så att jag kan hinna med att resa med tolv olika fartyg, trots att det bara är elva olika fartyg åt gången i omlopp i Hurtigrutens trafik längs den norska kusten. Min tanke är dock att vänta med denna tripp tills hösten 2020, då både MS Vesterålen och MS Finnmarken har hunnit bli nyrenoverade, precis som flera andra av Hurtigrutens fartyg.

Det är ju stora förändringar på gång inom den trafik som bedrivs av Hurtigruten, delvis så renoveras flera av Hurtigrutens fartyg och därtill så har rederiet beställt tre nya fartyg som ska användas i deras renodlade kryssningstrafik, varav det första lär levereras redan i år.
När det nya trafikeringsavtalet för ”Kystruten Bergen-Kirkenes” börjar att gälla år 2021, så ska ju Hurtigruten AS bara trafikera sträckan med sju fartyg, då ”Havila Holding AS” ska stå för driften av de andra fyra fartygen, så då kommer Hurtigruten AS istället att styra över flera av sina fartyg till deras renodlade kryssningstrafik. Så det är inför användandet som kryssningsfartyg som nu bland annat MS Finnmarken ska byggas om och anpassas, då både MS Finnmarken, MS Trollfjord, MS Midnatsol och MS Spitsbergen i framtiden bara lär komma att användas i Hurtigrutens kryssningstrafik i normalfallet.
Men innan det nya trafikeringsavtalet för ”Kystruten Bergen-Kirkenes” börjar gälla år 2021, så är det tänk att MS Finnmarken ska hinna med några månader i nyrenoverat skick längs den norska kusten i Hurtigrutens trafik, så det är då någon gång som jag tänkt genomföra min nästa tur med Hurtigruten.
Därutöver vill jag naturligtvis också någon gång i framtiden komma ut och provåka ”Havila Holding AS” fyra nybyggda fartyg som också ska trafikera den norska kusten framöver.
Förutom att göra fler resor längs den norska kusten så skulle jag gärna vilja besöka Svalbard någon gång, och då är det ju inte alls omöjligt att det kan komma att ske med något av Hurtigrutens fartyg, då de har flera kryssningar som angår Svalbard.

Så jag vill med dessa rader få passa på att tacka för en fin resa ombord på ett fartyg med trevlig personal, som alltså inspirerat mig till fler resor ute på haven!

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Allmänt
blogglista.se