2020

Fyren Holger i Fäggeby är Dalälvens enda fyr.

Några inledande rader om ”Farled Dalarna”.

En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk. En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk.

Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Tisdagen den 16:e juni 2020. Båtresa på Siljan från Rättvik till Vaverön.

En stuga på Vaverön. En stuga på Vaverön.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Vaverön.

Onsdagen den 17:e juni 2020. Båtresa på Siljan och Österdalälven från Vaverön till Insjön, via bland annat Tällberg, Hjulbäck, Hjortnäs och Gråda.

I hamnen i Hjulbäck. I hamnen i Hjulbäck.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

I Gråda hamn.

Torsdagen den 18:e juni 2020. Båtresa på Österdalälven, Byrviken, Alviken och Siljan från Insjön till Saltholmen, via Leksand, Fornby, Alvik, Backen, Siljansnäs och Olsnäs.

Siljansnäs. Siljansnäs.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

Fornby brygga.

Fredagen den 19:e juni 2020. Båtresa på Siljan, Österdalälven och Orsasjön från Saltholmen till Orsa, via bland annat Björka, Sollerön, Lerön, Mora och Gammelhuvud.

Vi har lämnat Saltholmen bakom oss. Vi har lämnat Saltholmen bakom oss.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

I en liten hamn vid Björka.

Lördagen den 20:e juni 2020. Båtresa på Orsasjön och Siljan, från Orsa till Rättvik, via bland annat Vattnäs, Nusnäs, Sollerön, Stora Tjuvholmen, Garsås och Rossaviken.

En Bella 7000 i Nusnäs. En Bella 7000 i Nusnäs.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

En fin Bella 7000 i Nusnäs, och långt bort i bakgrunden så skymtar min båt som är en Bella 7002.

Tisdagen den 14:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, Tunaån och Runn, från Färjegårdarna i Borlänge till Ornäs, via bland annat Torsång och Gustafs.

I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön. I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön.

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Vi har stannat till vid ångbåtsbryggan vid "Matjes Emils gård" i Borlänge.

Onsdagen den 15:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Ornäs till Staberg, via bland annat "Carl Larsson-gården", Nordanö, Uvberget, Prästö, Tyskö, Dejstolen, Hellmansö, Falun och Roxnäs udde.

Vid scoutstugan "Uvbergsstugan". Vid scoutstugan "Uvbergsstugan".

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Scoutstugan "Uvbergsstugan".
VId "Slussenområdet" i Falun.

Torsdagen den 16:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Staberg till Färjegårdarna i Borlänge, via bland annat Stora Melpad, Björnungarna, Vika, Fornäs udd, Sunnanö och Ornäs. Samt en bilresa från Färjegårdarna i Borlänge till Fäggeby.

En brygga vid ön Stora Melpad i Runn. En brygga vid ön Stora Melpad i Runn.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

Gästbryggan och fyren Holger vid Dalälven i Fäggeby.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, från Fäggeby till Avesta, via bland annat Grådö och Plosön. Samt en bilresa från Avesta till Gagnef.

En gästbrygga längs Dalälven. En gästbrygga längs Dalälven.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Stora Skedvi kraftverk.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Österdalälven, Västerdalälven och Dalälven, från Gagnef till Norr Amsberg, via bland annat Djurås, Svedjan, Arvslindan, Bäsna, Repbäcken och Forshuvud.

Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro. Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro.

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Forshuvudforsens kraftverk.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                         Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en surfplatta.
Sjökort:                    Utöver Navigationsappen så har vi även haft papperssjökort över Siljan och Orsasjön, som sträckt sig över Siljans sjösystem ända ner till Grådadammen.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
M/S Victoria och M/S Telemarken blir nedslussade för slusstrappan vid Vrangfoss i norska Telemarkskanalen.
Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern. Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern.
Idag är det exakt ett år sedan jag inledde 2019-års, cirka två månader långa båtresa, med min plastnipa av modellen Bella 7002.

Resan tog mig ”sicksackande” från Örebro till Notodden i norska Telemarkskanalen, via bland annat Hjälmare kanal, Mälaren, Uppsala, Sickla kanal, Åkers kanal, Möja, Sandhamn, Kolström, Strömma kanal, Muskö kanal, Landsort, Göta kanal, Kinda kanal, Säffle kanal/Vikingaleden, Arvika, Lurö, Trollhätte kanal, Smöghålet, Sotekanalen, Strömstad, Idefjorden, Halden, Telemarkskanalen, Dalen, samt Kviteseid. Slutligen avslutades resan liksom med två bonusturer, varav den första gick längs norska Herøyakanalen, med dess mysiga båttunnel, och den sista turen gick genom svenska Bergslagskanalen.

Resan bjöd båtmotorn på drygt 400 nya drifttimmar, och under resan så lär jag ha passerat 119 unika slussbassänger, men då jag flera gånger var in i kanaler och liksom vände om tillbaka i samma kanal, så lär jag ha passerar slussbassänger hela 154 gånger.
Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal. Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal.
Nu har jag skrivit ihop en reseberättelse om resan, med en del bilder från resan. Så om någon är intresserad av att ta del av reseberättelsen så finns den här nedan.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra till trevliga båtresor framöver!

Jag har delat upp reseberättelsen i åtta delar, så ni finner de olika åtta delarna av reseberättelsen genom att klicka på de åtta olika delarna här nedan.

/Fredrik
 

Del 1, den 9:e maj 2019 till den 20:e maj 2019.
Båtresa: Örebro-Hjälmare kanal-Arboga-Köping-Strängnäs-Mariefred-Enköping-Uppsala-Kungsängen.

Denna del inkluderar Hjälmaren och Mälaren med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Örebro kanal, Hjälmaren, Hjälmare kanal, Arbogaån, Mälaren, Fyrisån, Örsundaån och Alstasjön.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Örebro, Vinön, Arboga, Kungsör, Köping, Strängnäs, Mariefred, Enköping, Bålsta, Stäket, Sigtuna, Uppsala, Örsundsbro och Kungsängen.

Del 2, den 21:a maj 2019 till den 30:e maj 2019.
Båtresa Kungsängen-Sickla kanal-Åkers kanal-Strömma kanal-Möja-Sandhamn-Muskö kanal-Landsort-Mem.

Denna del inkluderar Saltsjön och svenska ostkusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Sickla kanal, Sicklasjön, Järlasjön, Saltsjön, Åkers kanal, Garnsviken, Kolström, Strömma kanal och Muskö kanal, samt en slussning genom Hammarbyslussen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Stora Fjäderholmen, Norra Lagnö, Vaxholm, Djurönäset, Möja, Sandhamn, Landsort och Mem.

Del 3, den 31:a maj 2019 till den 9:e juni 2019.
Båtresa: Mem-Göta kanal-Linköping-Kinda kanal-Skedevid kanal-Horn-Kinda kanal-Göta kanal-Sjötorp.

Denna del inkluderar Göta kanal och Kinda kanal med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Göta kanal, Roxen, Kinda kanal, Järnlunden, Skedevid kanal, Ämmern, Åsunden och Vättern.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Norsholm, Linköping, Rimforsa, Hovby, Björkfors, Horn, Hycklinge, Viggeby, Brokind, Hovetorp, Berg, Borensberg, Borenshult, Motala, Karlsborg, Forsvik, Töreboda och Sjötorp.
 
Del 4, den 10:e juni 2019 till den 20:e juni 2019.
Båtresa: Sjötorp-Karlstad-Säffle kanal-Arvika-Sulvik-Säffle kanal-Mariestad-Lidköping-Vänersborg.

Denna del inkluderar Vänern och Säffle kanal/Vikingaleden med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Vänern, Lambergstjärnet, Pråmkanalen i Karlstad, Säffle kanal/Vikingaleden/Byälven, Glafsfjorden, Kyrkviken, Jösseforsviken, Sulviken, Ullersund, Vänsjösjön, Flarkesjön och genom Rackeby skärgård.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Otterbäcken, Kristinehamn, Karlstad, Skoghall, Ekenäs, Arvika, Sulvik, Klättholmen, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter, Nysäter, Säffle, Lurö, Mariestad, Lidköping och Vänersborg.

Del 5, den 21:a juni 2019 till den 29:e juni 2019.
Båtresa: Vänersborg-Trollhätte kanal-Uddevalla-Sotekanalen-Strömstad-Idefjorden-Halden-Skien.

Denna del inkluderar Trollhätte kanal, samt havstappen längs svenska västkusten och norska kusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Trollhätte kanal/Göta älv, Nordre älv, Smöghålet, Sotekanalen, Idefjorden/Iddefjorden/Ringdalsfjorden, Tista elv/Tista kanal, Larviksfjorden, Frierfjorden och Skienselva.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Trollhättan, Nordön, Stenungssund, Uddevalla, Smögen, Grebbestad, Nord-Koster, Strömstad, Halden, Larvik och Skien.

Del 6, den 30:e juni 2019 till den 15:e juli 2019.
Båtresa längs Telemarkskanalen: Skien-Ulefoss-Lunde-Dalen-Kviteseid-Akkerhaugen-Notodden.

Denna del inkluderar Telemarkskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Telemarkskanalen, Norsjø, Straumen, Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman, Bandak, Sauarelva, Bråfjorden och Heddalsvatnet.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Ulefoss, Lunde, Dalen, Bandaksli, Lårdal, Kviteseid, Akkerhaugen, Årnes och Notodden.

Del 7, den 16:e juli 2019.
Båtresa: Vid Notodden, samt genom Herøyakanalen, inklusive Herøyakanalens unika båttunnel.

Denna del inkluderar en tur vid Notodden och Herøyakanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Heddalsvatnet, Gunnekleivfjorden, Skienselva, Frierfjorden och Herøyakanalen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Notodden och Herøya.

Del 8, den 17:e juli 2019 till den 21:a juli 2019.
Båtresa längs Bergslagskanalen: Filipstad-Prästbäcken-Lungsund-Storfors-Kväggen-Karlskoga.

Denna del inkluderar Bergslagskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Bergslagskanalen, Daglösen, Prästbäcken, Bjurbäckskanalen, Bjubäcksälven, Matlången, Hyttsjön, Kväggen och Timsälven.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Filipstad, Lungsund, Sträcknäsholmen och Karlskoga.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                          Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en liten surfplatta av sorten Lenovo TB3-710F.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Reseberättelser från tidigare båtresor med min Bella 7002:

2017-års båtresa längs en stor del av svenska kusten och besök i några grannländer.
Resan gick kortfattat ungefär enligt följande: Nådendal-Åland-Arholma-Stockholm-Fårö-Visby-Öland-Nogersund-Simrishamn-Bornholm-Skåre-Falsterbo kanal-Ven-Helsingør-Hallands Väderö-Varberg-Göteborg-”Ett varv runt Hisingen”-Trollhätte kanal-Vänern-Göta kanal-Mem-Dragets kanal-Södertälje kanal-Mälaren-Stockholm-Väddö kanal-Öregrund-Slada hamn-Söderhamn-Svartsundsrännan-Hudiksvall-Lörudden-Härnösdand-Norra Ulvön-Järnäsklubb-Holmön-Bjuröklubb-Skellefteå-Piteå-Boden-Luleå-Töre-Haparanda.

2018-års båtresa på Strömsholms kanal.

2018-års båtresa på Dalslands kanal.
 
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Prästbäcken går mellan sjöarna Daglösen och Östersjön.

Onsdagen den 17:e juli 2019. Båtresa från reningsverket vid Filipstad till Filipstad, via Bergslagskanalen.

Efter en natt vid den norska YX-bensinstationen, så fortsatte vi vår bilresa så att vi under förmiddagen korsade både Haldenkanalen och nationsgränsen in till Sverige, med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen.
Väl framme i Karlstad så införskaffade vi en ny gasvajer, så att vi kunde byta ut den gamla gasvajern som hade gått av. Så på IKEA-parkeringen i Karlstad lyckades vi byta gasvajern, så att vi kunde fortsätta vår bilfärd mot Bergslagskanalen.
 
Bergslagskanalen är som ett sjösystem, som är sammanbundet med naturliga vattenvägar, småkanaler och några slussar. Sjösystemet sträcker sig mellan Karlskoga i söder och Filipstad i norr, och har därtill ett flertal sidoförgreningar. Dock går det inte riktigt att komma ända in i de centralaste delarna av Karlskoga från kanalsystemet, då man inte når ända fram till sjön Möckeln, eftersom att man hindras av både kraftverk och många höjdmeter, liksom man således inte heller kan nå kanalen vare sig ifrån havet eller Vänern.
För övrigt så är det inte bara höjdmetrarna och tillhörande kraftverk mellan Bergslagskanalen och sjön Möckeln, som är ett hinder för att nå havet eller Vänern från Bergslagskanalen. Detta då inte heller sjön Möckeln går att nå med båt från vare sig havet eller Vänern.

Väl framme vid Bergslagskanalen, så började ett nytt sökande efter en lämplig sjösättningsramp, där vi kunde sjösätta båten i Bergslagskanalen. Helst ville vi ju finna en ramp i någon av kanalens ändar, så att vi inte skulle behöva köra så väldigt mycket fram och tillbaka med båten, för att ta oss igenom kanalsystemet.

Först åkte vi till en hamn i utkanten av Karlskoga, där vår tanke var att sjösätta båten, men där låg visst båtrampen innanför grindar inne på hamnområdet. När vi träffade några personer vid hamnen så blev vi inte rekommenderade att sjösätta båten där, så vi var aldrig fram och tittade på sjösättningsrampen i Karlskoga. Som tur var, så blev vi i alla fall insläppta genom grindarna, så att vi fick åka in och vända vårt ekipage inne på hamnområdet, innan vi fortsatt vår bilresa till en annan hamn.

Någon i hamnen i Karlskoga nämnde att det fanns en sjösättningsramp vid Knappforsen, men samtidigt så var det någon inne vid hamnen i Karlskoga som inte trodde att rampen vid Knappforsen var så värst lämplig för vårt ekipage. Så vi fortsatte istället till Storfors och tittade på sjösättningsrampen där, istället för att åka till Knappforsen.

När vi väl hittat fram till hamnen i Storfors, så visade det sig dock att det verkade vara något besvärligt att sjösätta båten vid rampen i Storfors. Detta då man liksom skulle backa ner båttrailern snett mot en brygga med båtplatser, och inte fanns det heller någon brygga invid rampen, som man skulle kunna förtöja båten tillfälligt invid. Så i Storfors verkade det alltså vara svårt att sjösätta båten, och sedan komma därifrån, utan att riskera att glida in i någon annan båt i hamnen, då man liksom redan i utgångsläget skulle backa ner båttrailern mot en brygga med båtar.
Så vi hoppades att finna en lämpligare sjösättningsramp högre upp i kanalsystemet. Därför så fortsatte vi upp till Filipstad, där vi passade på att tanka båten vid en bensinstation, och även fråga någon inne i bensinstationen om de kände till var det fanns någon lämplig sjösättningsramp i trakten. Detta då vi hade läst och sett i den trevliga och informativa boken "Sveriges kanaler" (som getts ut av Svenska Kryssarklubben, och som kan beställas här, i alla fall om man är medlem i Svenska Kryssarklubben), att det skulle finnas en ramp i Filipstadstrakten, som verkade lämplig för oss.

Mycket riktigt så hittade vi en populär och helt okej sjösättningsramp vid ortens reningsverk, efter att vi fått några tips inne i bensinstationen. Sjösättningsrampen vid reningsverket som vi hittade, är belägen cirka två kilometer söder om Filipstad, på den västra sidan av sjön Daglösen. Sjösättningsrampen visade sig vara så populär att det till och med var kö vid rampen, så att det tog en liten stund innan det blev vår tur att backa ner för rampen och sjösätta båten, inför några dagars båtresa på Bergslagskanalen i Bergslagen och Värmland.

När vi väl hade sjösatt båten, så lämnade vi både bilen och båttrailern bredvid reningsverket invid sjösättningsrampen, och fortsatte norrut med båten genom sjön Daglösen, in till de centrala delarna av Filipstad. Båtresan in till Filipstad var riktigt fin, då kvällen hade hunnit börja skymma, så att vi färdades med tända lanternor in mot upplysta Filipstad. l de centrala delarna av Filipstad så övernattade vi i båten vid en gästbrygga, där några fiskare fiskade, när vi anlände med båten.

Inne i Filipstad så såg jag även ytterligare en sjösättningsramp, men den hade knappast fungerat att sjösätta min båt vid, eftersom att jag vill minnas att den var extremt brant och kort, samt därtill så har jag för med att det såg ut att vara väldigt grunt i vattnet, där den var belägen.

Torsdagen den 18:e juli 2019. Båtresa från Filipstad till Lungsund, via Bergslagskanalen, Prästbäcken och Bjurbäckskanalen.

Slusstrappan vid Bjurbäcken. Slusstrappan vid Bjurbäcken.
Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.
Slussen vid Asphyttan.

Fredagen den 19:e juli 2019. Båtresa från Lungsund till Sträcknäsholmen, via Bergslagskanalen.

Vid en brygga vid Knappforsen. Vid en brygga vid Knappforsen.
Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.
Slussen vid Knappforsen.

Lördagen den 20:e juli 2019. Båtresa från Sträcknäsholmen till Karlskoga, via Bergslagskanalen.

”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen. ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Strax utanför Karlskoga, så tar vår resa på Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga) slut, då Timsälven korsas av dessa låga broar, alldeles innan kraftverk och dammar tar vid i Timsälven.

Söndagen den 21:a juli 2019. Båtupptagning och hemresa.

Dagen inleddes med att vi drog upp båten på sin båttrailer, vid sjösättningsrampen inne vid ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb”. Det visade sig att rampen fungerade bra för vårt ekipage, trots att det var riktigt blött på rampen, då dagen bjöd på ett rejält och ihållande sommarregnväder.
Vi kunde också konstatera att det fastnat väldigt mycket sjögräs i båtens propeller, efter att vi några dagar tidigare kört igenom i en del sjögräs/vass med båten. Så det var antagligen inte så konstigt att båten gick ovanligt sakta under de sista dagarna i Bergslagskanalen, eftersom att det kryllade av sjögräs i propellern.

Efter båtupptagningen så skjutsade mina föräldrar in mig till busstationen i Karlskoga, varifrån jag sedan fortsatte med buss och flyg hem till Kiruna, medan mina föräldrar fortsatte hem till sig i Dalarna med bilen och båten upplastad på båttrailern.
När de väl kom hem till Dalarna, så sjösatte de båten i Siljan, där de hyrt en båtplats till båten. Vilket ledde till att båten senare under sommaren fick några kortare utflykter på Siljan, tillsammans med mina föräldrar.

Efter att jag tagit mig igenom en stor del av Bergslagskanalen, så kunde jag konstatera att jag fått många fina sjömil i båten under våren och sommaren 2019! Detta då jag först tagit mig hela vägen från Örebro, via olika kanaler, sjöar och havsetapper ända in till Notodden i Norge, vilket sedan alltså följdes upp med en tur genom Herøya kanal och slutligen några fina sommardagar på Bergslagskanalen!

Dessa äventyr gav sammantaget båten drygt 400 nya drifttimmar på motorn, och om jag inte räknat fel så passerade jag 119 stycken unika slussbassänger under dessa båtäventyr! Man kan också utrycka det som att jag passerade hela 154 stycken slussbassänger under sommarens båtfärder, om man nu vill räkna hur många gånger som jag passerat en slussbassäng, även om vissa av slussbassängerna alltså passerats två gånger, då jag liksom varit in och vänt i ett flertal kanaler. Jag har i ärlighetens namn visserligen inte behövt slussa mig igenom samtliga dessa slussbassänger, då jag vill minnas ett par av dessa slussbassänger haft alla sina slussportar öppna i båda ändarna, då vattnet varit i samma nivå på båda sidorna av de berörda slussarna.

Så nu återstår att se vad nästa båtäventyr blir för min del… Hur som helst, så hoppas jag att jag lyckats med att inspirera andra till att också göra fina båtresor framöver!

/Fredrik
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
På väg in i Herøyakanalens båttunnel.

Tisdagen den 16:e juli 2019. Båtresa vid Notodden och genom Herøyakanalen, via Herøyakanalens unika båttunnel.

"Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019. "Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019.

Tisdagen inleddes med att vi tog en kort båttur vid Notodden på Heddalsvatnet, och åkte till några närbelägna bryggor i trakten av Notodden, i det fina sommarvädret. En av bryggorna som vi passade på att besöka under denna lilla båttur vid Notodden var bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, där vi stannade till och köpte glass. Vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden kunde vi begrunda någon gammal pråm, som påminde om forna tiders industrier i Notodden.

Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden. Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden.
Efter att jag kommit hem från Telemarkskanalen (för att arbeta i några dagar), så spenderade jag en del tid med att slösurfa på webben. Då lyckades jag finna information om en kanal som heter Herøyakanalen, och att Herøyakanalen dessutom har något så ovanligt och speciellt som en rejäl båttunnel! En rejäl båttunnel var ju dessutom något som jag aldrig tidigare hade åkt igenom med min båt.
Tyvärr så var Herøyakanalen och dess båttunnel inte något som jag var bekant med, då jag någon vecka tidigare körde in från havet mot Skien och Telemarkskanalen. Detta trots att jag såg en båt, som jag i efterhand har förstått att svängde in mot Herøyakanalen, eller dess närområde. Det var nämligen så att under min båtresa från havet in mot Skien, så passerade jag alldeles i närheten av Herøyakanalen, då jag passerade det stora industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" invid Frierfjorden, utanför orten Porsgrunn. Så om jag hade känt till Herøyakanalen då, så hade jag självklart passat på att åka genom Herøyakanalen, då jag var så nära kanalen, inte minst med tanke på att kanalen dessutom har något så unikt som en båttunnel!

Så nu när jag ändå var relativt nära Herøyakanalen, så tänkte jag att vi i alla fall skulle passa på att åka genom Herøyakanalen och dess spektakulära båttunnel, vilken jag var besviken att jag råkat missa (eftersom att jag inte kände till kanalen), trots att jag varit så nära kanalen.
Dock tvekade jag ännu under tisdagen på hur vi skulle ta oss till Herøyakanalen. Antingen kunde vi dra upp båten på sin båttrailer och ta landsvägen ner till Herøyakanalen, eller så kunde jag och min mamma ta sjövägen med båten via sjön Norsjø, samt slussarna vid Løveid/Skotfoss och Skien, ner till Herøyakanalen (medan min pappa i så fall skulle få köra dit själv med bilen och båttrailern).
Vi hade ju ända köpt en ”tur och returbiljett” genom hela Telemarkskanalen (som även gällde som ett säsongskort), så alternativet via sjövägen skulle i alla fall inte innebära några fler slussavgifter för oss.

Valet föll i alla fall på att vi valde att dra upp båten på dess båttrailer vid ”Nesøya Marina” i Notodden, där det finns en fin upptagningsramp. Detta då vi bedömde att det borde gå snabbare att ta sig till Herøyakanalen längs landsvägen, än via sjövägen. Detta trots att landsvägsalternativet innebar både en upptagning av båten och en sjösättning, men med landsvägsalternativet så behövde vi ju inte heller anpassa oss efter några slusstider.

Så med båten på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi ner mot Herøyatrakten, även om vi knappast valde de lämpligaste vägvalen, då våra vägval även gick via en mindre grusväg. Väl nere i trakterna av Herøya så började vi leta efter en lämplig sjösätningsramp, som var lagom brant, och som inte var för trång eller för smal, för att det skulle vara smidigt att sjösätta båten.

Jag vill minnas att vi var ända ut till Langesundstrakten och tittade efter någon lämplig ramp, liksom vi även tittade vid Stathella. Det var dock svårt att finna en för allmänheten tillgänglig och bra ramp för sjösättning av min båt. Detta då jag även ville hitta en ramp, där det även fanns gott om plats i vattnet utanför rampen, så att jag inte skulle riskera att köra på någon annan båt, med tanke på att när man backar med min båt, så är min min båt ganska svår att svänga med. Således ville jag gärna finna en ramp med gott om utrymme utanför rampen i vattnet, och helst ville jag även finna en ramp med en brygga invid rampen, där man kunde förtöja båten en liten stund.

Så till slut fick vi ett tips om att det fanns en ramp i en gammal småbåtshamn (som numera inte längre är i bruk) alldeles vid Herøya invid Herøyakanalen, vid kanalens norra tunnelmynning. Så vi testade att åka dit. Mycket riktigt så fanns det en helt okej ramp (vid kanalens norra tunnelmynning), som inte heller var spärrad med någon bom.
Det var dock ingen brygga alldeles invid rampen, men det gick bra ändå, tack vare att det fanns gott om svängrum i hamnen. Detta då det inte längre fanns några båtar som låg förtöjda i hamnen, så man riskerade alltså inte att köra på några andra båtar, i samband med sjösättningen.
Södra inloppet till Herøyakanalen. Södra inloppet till Herøyakanalen.

Så vi sjösatte båten och jag stannade ombord i båten, medan mina föräldrar åkte iväg med bilen för att köpa pizza. Tyvärr råkade bilen bli påkörd av en kundvagn utanför en matvarubutik, i samband med mina föräldrars biltur för pizzainköp. Detta då en kund råkade tappa en kundvagn, som oturligt nog rullade in i bilen, som då stod stilla. Så bilen blev lite lätt skadad (vilket naturligtvis gick att fixa till i efterhand, med hjälp av försäkringsbolag och en duktig bilverkstad).

Så efter en stund återkom mina föräldrar med nybakade pizzor till båten. Så vi körde ut en liten bit från land och släppte i ankaret i Gunnekleivfjorden, där vi passade på att äta pizzorna ombord i båten, denna fina julikväll.
Efter att vi sjösatt båten och ätit pizza, så körde vi i nordlig riktning över Gunnekleivfjorden.

Vid Gunnekleivfjordens norra inlopp så passerade vi under ett par broar, varav den första bron var en järnvägsbro, som tidigare används för järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya. Numera används inte järnvägen till industriområdet vid Herøya, som för övrigt kallas för "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten". Namnet "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten"" åsyftar på att järnvägen går mellan Porsgrunn och ett ställe som heter "Roligheten", där i alla fall en del av industriområdet är beläget. Järnvägen går genom den cirka 2880 meter långa järnvägstunneln "Herøyatunnelen", och med lite tur så kan det mycket väl bli järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya i framtiden igen.

Efter att vi passerat under järnvägsbron och någon ytterligare bro, så kom vi ut i Skienselva, men alldeles innan vi nådde fram till Skienselva så passade vi på att svänga höger, så att vi liksom var in och vände i en liten vik med båtbryggor.
Efter att vi kommit ut från den lilla viken med båtbryggorna, så fortsatte vi längs Skienselva ut i Frierfjorden.
Från Frierfjorden styrde vi in i Herøyakanalen söderifrån (där det finns en båthamn som är i bruk), och körde norrut genom Herøyakanalen, samt dess tillhörande mysiga och tillika spektakulära båttunnel, så att vi alltså sedan kom tillbaka till den före detta småbåtshamnen, där vi en stund tidigare hade sjösatt båten. Detta innebar att vi då hade kört som ett varv runt det stora fabriksområdet på industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark", som ligger invid orten Porsgrunn.

Det ansågs på 1950-talet att något behövde göras för att få till ett renare vatten i den då så pass förorenade Gunnekleivfjorden, med sitt relativt stilla vatten, invid det intilliggande industriområdet, där Norsk Hydro på den tiden dominerat industriområdet. Så därför byggdes Herøyakanalen och dess båttunnel 1954, så att vattnet i Gunnekleivfjorden skulle få mer rörelse. Båttunneln som har invändig belysning är cirka 2,2 meter djup, och den maximala höjden på båtar som kan ta sig igenom båttunneln är cirka 2,5 meter. Bredden på båttunneln lär vara cirka 3,3 meter och båttunnelns längd är gissningsvis knappt 135 meter.
Gunnekleivfjorden anses dock fortfarande som förorenad, så även nu i modern tid pågår det projekt för att rena Gunnekleivfjorden, även om jag tror att kanalen i all fall bidragit till att vattnet i Gunnekleivfjorden är renare, än vad det hade varit utan kanalen.
Då vi skulle dra upp båten på sin båttrailer (vid samma ramp som vi sjösatt båten), efter vår tur genom Herøyakanalen, så råkade jag dock dra av båtens gasvajer (så att båtens motor endast gick att köra på tomgångsvarv), för andra gången under sommaren. Kanske berodde haveriet på att gasvajern eventuellt blivit felmonterad, då jag monterade den efter förra gasvajerhaveriet några veckor tidigare.

Jag hade ursprungligen tänkt att vi skulle fortsätta till Haldenkanalen och åka Haldenkanalen med båten direkt efter vår tur i Herøyakanalen, då man ändå inte kan komma in i Haldenkanalen via sjövägen, eftersom att Haldenkanalen saknar förbindelse med havet.
När ändå gasvajern gått av, så fick det dock bli lite ändrade planer för den resterande delen av veckan. Så vi valde att fortsätta längs landsvägen till en annan kanal, nämligen till Bergslagskanalen i Värmland, istället för till Haldenkanalen. Detta eftersom att vi då således inte behövde leta efter någon gasvajer redan i Oslotrakten, då vi inte fann någon bra övernattningsplats inför natten, när vi närmade oss Oslo. Så vi fortsatte genom Oslo och vidare mot Sverige, samtidigt som vi letade efter någon lämplig övernattningsplats.

Bergslagskanalen som inte heller går att nå via sjövägen från vare sig havet eller Vänern, hade jag visserligen tänkt att besöka vid ett senare tillfälle, men nu passade vi alltså på att ta den under resterande del av denna vecka. Det får istället bli en tur på Haldenkanalen vid något senare tillfälle. Min förhoppning är att kunna åka Haldenkanalen redan under sommaren 2020, men om inte det är genomförbart så får det bli en tur på Haldenkanalen något annat år.

Strax innan vi rullade över Haldenkanalen (som vi skulle komma att korsa längs Europaväg E18), så stannade vi till och övernattade i båten (som då var upplastad på sin båttrailer) på en lastbilsparkering, invid en norsk YX-bensinstation.

I Herøyakanalens båttunnel.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Slusstrappan vid Vrangfoss, med M/S Victoria och M/S Telemarken i slusstrappan.

Söndagen den 30:e juni 2019. Båtresa från Skien till Ulefoss, via Telemarkskanalen.

Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019. Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Första slussen i Telemarkskanalen för oss, nämligen slussen i Skien.

Måndagen den 1:a juli 2019. Båtresa från Ulefoss till Lunde, via Telemarkskanalen.

M/S Victoria, den 1:a juli 2019. M/S Victoria, den 1:a juli 2019.

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Ulefoss, den 1:a juli 2019.

Tisdagen den 2:a juli 2019. Båtresa från Lunde till Dalen, via Telemarkskanalen.

Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019. Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019.
Tisdagen inleddes med att vi tog oss upp för slussarna vid Kjeldal och Hogga, tillsammans med den fina träbåten och någon annan båt, vilket då innebar att vi tagit oss genom samtliga av Telemarkskanalens slussar.
Vid Kjeldal så passerade vi även en elektrisk fiskspärr i kanalen.
Efter slussandet så gick båtresan vidare genom sjösystemet upp till den lilla orten Dalen, som ligger längst in i Telemarkskanalens vattensystem. Då vi nådde fram till Dalen så hade vi tagit oss fram längs Straumen och sjöarna med namnen Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman och Bandak.

Efter en guppig dagsetapp, så var vi alltså framme i Dalen, där vi passade på att äta middag inne i restaurangen, som är beläggen vid en brygga i hamnen.
Sedan tog vi en kvällspromenad i Dalen, där vi tittade in i ortens anrika och fina gamla hotell, som heter ”Hotel Dalen”. Utanför hotellet stod det flera fina bilar, varav flera av dem var av äldre modeller.

Under kvällspromenaden så såg vi en fin bastu nere i sjön Bandak vid Dalen. Bastun som ligger strax utanför stranden, nås via en spång från land.
Vi passade även på att gå upp en bit, på ett mindre berg i Dalen, under vår promenad. Från berget bjöds vi på en fin utsikt över bygden, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i gästhamnen i Dalen.
På vägen tillbaka till hamnen så fick vi sällskap an en nyfiken liten katt (som troligen var en kattunge), under en del av promenaden.
I de övre delarna av Telemarkskanalens vattensystem, den 2:a juli 2019.

Onsdagen den 3:e juli 2019. Båtresa från Dalen till Kviteseid, via Telemarkskanalen, Bandaksli och Lårdal.

M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd. M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Bandaksli.

Torsdagen den 4:e juli 2019. Båtresa från Kviteseid till Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen, via Telemarkskanalen.

Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden. Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Ulefoss, den 4:e juli 2019.
I bakgrunden skymtar "Norsjø Ferieland", vid Akkerhaugen.

Fredagen den 5:e juli 2019. Båtresa från Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen till Notodden, via Telemarkskanalen och Årnes.

Årnes brygga. Årnes brygga.
Dagen inleddes med att vi åkte liksom lite tillbaka på Norsjø, så att vi kom fram till Årnes. I Årnes så tog vi oss iland och promenerade lite i byn, för att eventuellt besöka en restaurang eller ett café. Men innan vi tagit oss fram dit vi tänkte äta eller fika, så föreslog jag att vi i stället skulle ta båten in till Gvarv, genom att ta oss fram på Gvarvelva, så vi vände om och gick tillbaka till båten.
När vi väl började närma oss Gvarvelva, så visade det sig att det tycktes vara väldigt grunt utanför älvens utlopp i Norsjø. Så när vi testat att kolla djupet med hjälp av att sticka ner båtshaken i vattnet och kunnat konstatera att det var ganska grunt där vi befann oss, så vände vi om ut på Norsjø igen, utan att köra in i Gvarvelva till Gvarv.

Ute på Norsjø så fortsatte vi tillbaka mot Akkerhaugen, där vi gjorde ett par stopp vid några olika bryggor, innan vi fortsatte norrut i Sauarelva vidare via Bråfjorden och Heddalsvatnet till Notodden. Under eftermiddagen så nådde vi fram till Notodden, efter att vi gjort några stopp vid både en gästbrygga vid ”Kullhuset” och vid Hjuksebø gästhamn, på vägen till Notoddden. Under båtresan såg vi ett flygplan med pontoner som landade och startade på vattnet flera gånger, medan vi färdades mot Notodden.

Väl framme i Notodden så åkte vi först till en brygga vid ”Notodden Motorbåtforening”, då vi fått ett tips av en person (med anknytning till föreningen) att vi skulle kunna få lämna båten där i någon vecka om vi ville. Men efter att vi lyckats lägga till vid ”Notodden Motorbåtforening”, där vinden låg på rejält in i hamnen och försvårade tilläggningen, så bedömde vi att hamnen inte var så värst lämpad för oss. Detta då det var väldigt blåsigt i hamnen, samtidigt som det var något begränsat med plats i hamnen, då någon brygga saknade förtöjningsöglor, vid vårt besök i hamnen.

Då det finns flera hamnar i Notodden, så fortsatte vi vidare västerut i Notodden, och min tanke var först att tillfälligt gå i land vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, men det var så blåsigt där, så vi gick aldrig i land där.

Så istället fortsatte vi till ”Nesøya Marina” i Notodden, där de hade några alldeles nya bryggor, så där förtöjde vi båten, då det både fanns landström där och möjlighet att lämna båten där i någon vecka. Vilket jag ville göra.

Så när vi förtöjt båten så tog vi en kvällspromenad i Notodden, som har en stark industrihistoria, tack vare att Norsk Hydro anlade sina första anläggningar i Notodden och i relativt närbelägna Rjukan. Industrihistorian i Notodden och Rjukan har numera blivit klassad som ett Världsarv.
Numera är Notodden också ett bluesmecka, där det årligen hålls en bluesfestival i augusti.
I Notodden finns det även en mindre flygplats, där det lär vara populärt att starta med segelflygplan, då vindarna i trakten ofta lär vara gynnsamma för segelflygplan. Invid flygplatsen, finns även en hamn för pontonförsedda flygplan, som landar och statar på sjön Heddalsvatnet.

Efter kvällspromenaden i Notodden så övernattade vi i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.
Vid Årnes brygga.

Lördagen den 6:e juli 2019. Promenad från Notodden till Heddal stavkirke och tillbaka till Notodden.

Heddal stavkirke. Heddal stavkirke.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Söndagen den 7:e juli 2019 till måndagen den 15:e juli 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.

Tidigt på söndagsmorgonen den 7:e juli så lämnade vi båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden, då jag och min mamma fortsatte med buss till Oslo, varifrån jag fortsatte vidare med buss och flyg hem till Kiruna, medan min mamma fortsatte hem till Dalarna med tåg.

Efter att jag varit hem och arbetat i cirka en vecka, så fortsatte jag sedan med buss, flyg och tåg till mina föräldrar i Dalarna, under söndagen den 14:e juli. Sedan under måndagen den 15:e juli, så fortsatte jag med bil och min tomma båttrailer bakom bilen fram till Notodden, tillsammans med mina föräldrar.

Väl framme i Notodden, så övernattade vi i båten, som ännu låg kvar i vattnet i ”Nesøya Marina”.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Lady Anne-Lynn vid Brinkebergskulles sluss.

Fredagen den 21:a juni 2019. Båtresa från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal.

Trollhättans kyrka Trollhättans kyrka

Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt.  Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.

Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.

När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.

Lady Anne-Lynn kör in i Brinkebergskulles sluss.

Lördagen den 22:a juni 2019. Båtresa från Trollhättan till Nordön, via Trollhätte kanal och Nordre älv.

I Lilla Edets sluss. I Lilla Edets sluss.

Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.

Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.

När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.

Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.

I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.

Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.

M/S Diana i Trollhättan.

Söndagen den 23:e juni 2019. Båtresa från Nordön till Uddevalla, via Stenungssund.

Under söndagen så fortsatte vi vår båtresa vidare från Nordön upp till Uddevalla, dit vi ankom efter att vi passerat under den stora och ståtliga Uddevallabron, som leder E6:an över Byfjorden. Under dagen så gjorde vi ett kortare stopp i Stenungssund, där min pappa tog en promenad in till en butik, för att fylla på vårt skafferi med mer mat.

Under dagsetappen såg vi åtminstone en säl (vilken kanske var den första sälen som min pappa någonsin fick se i vilt tillstånd), och dessutom mötte vi isbrytaren Atle.
Inseglingen till Uddevalla var inte så värst vacker, då vi liksom vid många andra inseglingar till orter, först fick passera fula industriområden, samt en sliten och estetiskt ovälkomnande del av Bäverån, innan vi nådde fram till den nyfixade gästhamnen i Uddevalla, där vi kunde förtöja vid nya fina bryggor.
I gästhamnen var det många som lämnat, eller lämnade sina segelbåtar inför den annalkande segeltävlingen ”Bohusracet”, som skulle genomföras i trakten, några dagar efter vårt besök i Uddevalla.

Under kvällen så passade vi på att gå ut och äta middag i Uddevalla (även om det inte blev på den av standupkomiker omtalade pizzerian: ”PINGVIN PIZZA & GRILL”), och ta en promenad upp på det mindre inbjudande Kålgårdsberget, för att titta på utsikten över staden. På berget följde vi bland annat några gamla och slitna promenadstråk (tror jag att det var) som var i dåligt skick. Så här i efterhand, kan jag tänka mig att det nog hade varit finare att gå upp på Skansberget i Uddevalla istället, men Skansberget var inget berg som jag kände till redan då vi var i Uddevalla.

Under natten så övernattade vi i den fina gästhamnen i Uddevalla, efter vår kvällspromenad, som även inkluderade en närmare titt på Bäverån, som var relativt vattenfattig en liten bit uppströms, en bit bortanför gästhamnen. Även om vi inte såg någon bäver längs Bäverån, så såg vi i alla fall en orm på land, under söndagen i Uddevalla.

Måndagen den 24:e juni 2019. Båtresa från Uddevalla till Smögen.

Skärgårdsbåten M/S Sunningen vid Uddevallabron. Skärgårdsbåten M/S Sunningen vid Uddevallabron.

Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.

Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.

I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.

Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.

Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.

Smögen.

Tisdagen den 25:e juni 2019. Båtresa från Smögen till Grebbestad, via Smöghålet och Sotekanalen.
 

Flera båtvrak, i Bohuslän. Flera båtvrak, i Bohuslän.

Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.

Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.

Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.

Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.

Bohuslän, den 25:e juni 2019.
Västkusten, den 25:e juni 2019.

Onsdagen den 26:e juni 2019. Båtresa från Grebbestad till Strömstad, via Nord-Koster.

Grebbestad. Grebbestad.

Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.

Även under denna dag fick vi se säl.

I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.

Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.

Strömstad.

Torsdagen den 27:e juni 2019. Båtresa från Strömstad till Halden, via Idefjorden.

Hus i Halden, med Fredrikstens fästning i bakgrunden. Hus i Halden, med Fredrikstens fästning i bakgrunden.

På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
 
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.

Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.

Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).

Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.

Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.

Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.

Kväll vid Halden.

Fredagen den 28:e juni 2019. Båtresa från Halden till Larvik.

En norsk fyr. En norsk fyr.

Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.

Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.

Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.

I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.

Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.

Om man svänger in under bron till vänster i bild, så kommer man till Porsnes sluss i Tista kanal.

Lördagen den 29:e juni 2019. Båtresa från Larvik till Skien.

Ett lastfartyg vid industriområdet vid Herøya. Ett lastfartyg vid industriområdet vid Herøya.

Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.

Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.

Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.

Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.

Industriområdet vid Herøya.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
I sommarnatten vakar månen över spegelblanka Vänern, vid Ekenäs.

Måndagen den 10:e juni 2019. Båtresa från Sjötorp till Kristinehamn, via Otterbäcken.

Vänern, den 10:e juni 2019. Vänern, den 10:e juni 2019.

Dagen inleddes med att min mamma fortsatte hem med buss och tåg från Sjötorp, medan jag istället fortsatte norrut på Vänern till Otterbäcken för ett glasstopp. I Otterbäcken så tittade jag lite på den lilla orten och dess stationsområde, varifrån järnvägsspåret numera har ersatts av en cykelväg på banvallen.

Efter mitt stopp i Otterbäcken, så fortsatte jag min båtresa till Kristinehamn, längs Vänern, som denna dag var riktigt stilla och fin, till skillnad emot föregående dag, då dess vågor gick höga, då vi ankom till Sjötorp. I Kristinehamn så övernattade jag i gästhamnen.

I normala fall hade man kunnat komma längre in med båt i staden Kristinehamn (än bara till gästhamnen), genom att följa ån som leder in i stadskärnan, men då jag var på platsen så pågick byggnadsarbeten, då man hade rivit en järnvägsbro, som skulle ersättas med en ny bro, alldeles bortanför gästhamnen i Kristinehamn. Så vid mitt besök i staden var det inte möjligt att komma längre med båt, än till gästhamnen i Kristinehamn.

Ett uppställt tåg, på den kvarvarande spårstumpen i Otterbäcken.

Tisdagen den 11:e juni 2019. Båtresa från Kristinehamn till Karlstad.

Byggnadsarbeten pågick i Kristinehamn. Byggnadsarbeten pågick i Kristinehamn.
Innan jag lämnade Kristinehamn, så passade jag på att både äta lunch i staden och titta på ”Bojorten - Christine af Bro” (från kajkanten), som är ett relativt nybyggt segelfartyg som är byggt i gammal stil.

Sedan så fortsatte jag den inre farleden från Kristinehamn till Karlstad, genom Vänerns norra skärgård.
I Karlstad, så var jag först in i Lambergstjärnet och vände, innan jag fortsatte in i den stora småbåtshamnen i Karlstad, för att leta efter en lämplig gästplats.
Men när jag varit in och cirkulerat några vändor i småbåtshamnen, utan att hitta någon lämplig gästplats, i det blåsiga vädret, så insåg jag att den stora gästhamnen i Karlstad ligger inne i de mer centrala delarna av staden, alldeles invid turistbyrån, i den så kallade ”Inre hamnen”. Så jag fortsatte dit och övernattade i gästhamnen.
I Kristinehamn låg Bojorten, med namnet: "Christine af Bro".

Onsdagen den 12:e juni 2019. Båtresa från Karlstad till Skoghall, via Pråmkanalen i Karlstad.

Karlstad. Karlstad.

Från turistbyrån i Karlstad, där jag betalade gästhamnsavgiften, så fick jag fina rejäla påsar att använda för sopsortering i båten, för att vara rädd om de fina vattnen, som man färdas på med båt och så att man exempelvis inte ska skräpa ner naturen med plast. Tyvärr låg även dessa rejäla sopsorteringspåsar inpackade i just en plastförpackning, som tyvärr råkade fångas av vinden, så att plastförpackningen råkade blåsa ner i vattnet och bli ännu en plastförorening i vattnet. Så miljöpåsarnas förpackning ledde tyvärr till ännu mer nedskräpning... Min ambition var inledningsvis att promenare till andra sidan av ”Inre hamnen” och plocka upp plastförpackningen, då den flutit dit, men tyvärr lyckades jag inte få upp plastförpackningen, när jag väl promenerat till andra sidan av ”Inre hamnen”.

Jag passade på att äta lunch, och promenera runt en del i den kaffedoftande staden Karlstad. Jag promenerade bland annat till slussen i Karlstad (som heter ”Carlarnas sluss”), vilken är belägen längs Pråmkanalen inne i Karlstad. Slussen trafikeras av så kallade ”Båtbussar” (vilket är båtar) som är en del av Karlstads kollektivtrafik, då Karlstad och dess omgivning till stor del är uppbyggt på land, som kan liknas vid stora öar i Vänern och den intilliggande Klarälven.
Det finns visserligen bara en sluss i Karlstad, vilken leder den så kallade Pråmkanalen genom Karlstad och upp i Klarälven. Trots att det bara finns en enda sluss i Karlstad, så lär det vara möjligt att åka som en rundtur i Karlstad, genom att exempelvis åka genom slussen åt ena hållet och sedan följa någon av Klarälvens naturliga vattenvägar tillbaka ut i Vänern, då nivåskillnaden i slussen är relativt liten.

Efter att jag pratat med några slussvakter vid slussen i Karlstad, så fick jag besked om att det var helt okej (och gratis) för mig att slussa mig genom slussen. Så jag gick tillbaka till min båt och hämtade den, och styrde sedan i mot slussen i Pråmkanalen, där jag sedan blev uppslussad tillsammans med en så kallad ”Båtbuss”, efter ett något besvärligt möte i Pråmkanalen, då jag under en stund inte hade tillgång till någon väntbrygga, där det uppstod en viss väntan, nedanför slussen.

Efter att jag slussats upp genom slussen och fortsatt uppströms i Klarälven en liten bit, så vände jag om ganska omgående, då det var besvärligt att veta var älvens alla sandbankar var belägna, och jag misstänker att jag kanske även var på en sandbank en vända, då det gick aningen tungt en stund.
Så för min del vände jag alltså om, tämligen omgående och fortsatte tillbaka ut genom Pråmkanalen och dess sluss (där jag nu fick slussa som enda båt) i Karlstad.

Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, och regnet stundtals öste ner under dagen, så att jag inte fick uppleva ”Soliga Karlstad” från sin bästa sida.
Efter mina slussningar, så fortsatte jag till Lillängshamnen vid Skoghall, dit jag anlände och övernattade och tog ett par kvällspromenader, efter att jag tagit mig dit via den förhållandevis långa sjövägen genom Vänern, då jag valde att köra söder om Hammarön, för att komma till Skoghall.

Slussen i Pråmkanalen i Karlstad.

Torsdagen den 13:e juni 2019. Båtresa från Skoghall till Ekenäs.

Ekenäs. Ekenäs.

Efter en natt med mycket åska, så gick båtresan vidare från ett dimmigt Skoghall vid lunctid, fram till ett strålande väder i Ekenäs.
Ekenäs ligger i princip längst ut på udden/halvön ”Värmlandsnäs”, som sträcker sig ut i Vänern mellan Skoghall och Säffle.
Vid Ekenäs finns en fin camping och gästhamn, med tillhörande restaurang, dit ja nådde fram efter en längre sträcka mellan många gröna och röda bojar, på slutet av min dagsetapp.
I Ekenäs övernattade jag i gästhamnen, där månen sken över hamnområdet, efter en vacker kväll med soppmiddag som åtnjöts ute på akterdäcket, då vädret åter hade blivit toppenfint!

Soppmiddag ute på akterdäcket, en junikväll i Ekenäs.

Fredagen den 14:e juni 2019. Båtresa från Ekenäs till Arvika, via Säffle kanal.

Slussen i Säffle är störrre än slussarna i Göta kanal. Slussen i Säffle är störrre än slussarna i Göta kanal.

Under fredagen så gick min resa vidare från Ekenäs in mot Säffle. Det finns visserligen en inre farled mellan Ekenäs och Säffle, där man i stort följer Värmlandsnäs västra strandlinje, men jag valde istället att till stor del färdas längre ut på Vänern, för att spara lite tid och hinna fram i tid till slussen i Säffle, där jag förbokat slussning, för att ta mig upp genom slussen.

I Säffle blev jag alltså uppslussad genom slussen och fortsatte sedan att följa Säffle kanal (eller "Vikingaleden" som den också kallas) upp genom den relativt strömma Byälven (jag skulle gissa att det ännu var en del vatten från vårens snösmältning i älven), samt Harefjorden, Björnöflagan, Söljeflagan och Glafsfjorden, fram till Kyrkviken vid Arvika, där jag övernattade i en gästhamn i Arvika, efter att jag tagit en kvällspromenad.

Säffle kanal följer alltså Byälven mellan Vänern och Glafsfjorden, och kanalens enda sluss finns i Säffle, vilket är en sluss med något större mått än Göta kanals slussar, då det fram tills för ett antal år sedan även gick fraktfartyg i kanalen.

Under min resa upp längs Säffle kanal så passerade jag ”Värmlands Vikingacenter” i Nysäter, den lindragna bilfärjeleden ”Högsäterleden”, som trafikeras av Trafikverkets färjerederi och byggandet av en damm, som ska verka som ett översvämningsskydd vid Kyrkvikens inlopp från Glafsfjorden. Anledningen till att man bygger denna damm, som ska verka som ett översvämningsskydd, är för att mildra risken att Arvika ska översvämmas igen, vilket skedde rejält år 2000.

Solnedgång.

Lördagen den 15:e juni 2019. Båtresa från Arvika till Klättholmen, via Säffle kanal och Sulvik.

Sulvik, vid Sulviken. Sulvik, vid Sulviken.
Efter att jag lämnat hamnen i Arvika, där stor aktivitet rådde, denna lördag strax innan midsommar, så fortsatte jag till ”Blåsut”, som är en klubbstuga tillhörande ”Arvika Motorbåtsklubb”. Där tycktes det förberedas för en fest, som jag tror att var en bröllopsfest. Så efter ett kort stopp vid bryggan vid ”Blåsut”, så fortsatte jag in i Jösseforsviken, där jag vände om, utan att gå i land.

Därefter fortsatte jag in i Sulviken och stannade till i hamnen i Sulvik, som enligt vissa källor anses vara Sveriges innersta hamn, som har förbindelse med havet. Dock är jag inte benägen att hålla med om detta påstående, då det faktiskt lär vara längre längs sjövägen från havet till hamnen i Ed, som nås via Dalslands kanal. Efter en fikapaus i Sulvik, så fortsatte jag till Klättholmen, eller ”Skagern”, som den kallas i folkmun. Klättholmen rås om av ”Arvika Segelsällskap”, som även har en klubblokal på denna ö, i sjön Glafsfjorden.

Efter att jag fått bevittna en fin solnedgång, så övernattade jag vid en brygga vid Klättholmen, där vi var flera övernattande båtar. Som en bekvämlighet så fanns det till och med tillgång till landström på ön.
Båtar vid Skagern i Glafsfjorden.

Söndagen den 16:e juni 2019. Båtresa från Klättholmen till Säffle, via Säffle kanal, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter och Nysäter.

Solnedgång på kvällen den 16:e juni 2019. Solnedgång på kvällen den 16:e juni 2019.

Under söndagen gick båtresan vidare söderut i Säffle kanal och dagens första stopp gjordes i gästhamnen i Klässbol, där det fanns både en fyr och en upplåst klubblokal, som man hade tillgång till. Från hamnen i Klässbol promenerade jag till en lanthandel (för glassinköp) och vidare förbi en gammal folkpark till ett linneväveri, där jag liksom andra besökare fick titta in i linneväveriets tillverkningslokaler.
Efter mitt besök i linneväveriet, så gick jag vidare till en närbelägen gammal kvarn, som numera innehåller ett café med det passande namnet "Kaffekvarnen", där jag inhandlade fika, innan jag fortsatte tillbaka till båten som låg och väntade på mig i gästhamnen.
Sedan under dagen följde ett kort stopp vid en brygga vid Stömne naturreservat.

Därefter gjorde jag ett stopp vid Södra Högsäter, där bilfärjeleden ”Högsäterleden” korsar Byälven (och därmed även Säffle kanal) mellan Högsäter och Fyksnäs, tack vare linfärjan ”Byälvan” som trafikeras av Trafikverkets färjerederi. Färjeleden lär vara Värmlands sista kvarvarande allmänna färjeled, och även Sveriges kortaste allmänna bilfärjeled, då färjeleden endast är 75 meter lång. Färjeleden trafikeras av Trafikverkets färjerederis i driftvarande både minsta och äldsta bilfärja, som är byggd redan 1955. Linfärjan lär faktiskt en gång i tiden ha varit eldriven, innan den konverterades till dieseldrift 1963 (vilket ju låter motstridigt, med tanke på nutida ombyggnader av båtar och fartyg, då miljöargumenten ofta väger tungt).

Dagens sista stopp skedde sedan vid Nysäter, där det både finns en öppningsbar landsvägsbro (som inte behövde öppnas för min förhållandevis lilla båt) och ”Värmlands Vikingacenter”, med några tillhörande vikingabåtar.

Efter att mörkret hade sänkt sig över trakten, så nådde jag fram till Säffle, där jag övernattade vid en gästbrygga, strax uppströms om slussen i Säffle. Under söndagens sista kvällsetapp såg jag många som var ute och fiskade från sina båtar, i den fina junikväll, så jag var inte alls den enda båten som gled fram med tända lanternor på det mörka vattnet.

Ett stopp vid Högsäterleden.

Måndagen den 17:e juni 2019. Båtresa från Säffle till Lurö, via Säffle kanal.

Kväll vid Vänern, den 17:e juni 2019. Kväll vid Vänern, den 17:e juni 2019.

Under måndagen blev jag nedslussad genom Säffle kanals enda sluss, som finns i Säffle, och jag passade även på att ta en promenad och titta runt lite i Säffle, innan jag fortsatte ut på Vänern igen med båten. Även denna gång, så höll jag mig en bit ut på Vänern, istället för att köra den mera strandnära farleden, som till stor del går inomskärs längs med halvön/udden Värmlandsnäs.

Framåt kvällen nådde jag fram till Lurö, där jag gick i hamn i Stenstaka, efter att jag lyckats förtöja båten vid en brygga.
I hamnen var det ytterligare någon båt, men det som framförallt drog min uppmärksamhet till sig, var lastfartyget Bonita, som lastat med djurfoder hade råkat köra på grund vid skäret Stenskär, strax utanför Lurö, tidigt på söndagen. Så denna kväll syntes även kustbevakningens båt befinna sig vid det grundstötta lastfartyget.
 
Under kvällen så tog jag en promenad på Lurö och promenerade upp till Korsön, längst upp i norr på Lurö. Där drog jag mig fram och tillbaka, till en liten holme, med en mycket liten lindragen flotte/linfärja. Väl tillbaka efter min kvällspromenad så övernattade jag i min båt, vid gästhamnen invid STF-vandrarhemmet vid Stenstaka på Lurö.

I Säffle finns det en gammal kyrka, som numera används som konferenslokal av First Hotel Royal i Säffle, och som numera går under det passande namnet "Kapellet".

Tisdagen den 18:e juni 2019. Båtresa från Lurö till Mariestad.

Bonita har gått på grund vid Stenskär vid Lurö. Bonita har gått på grund vid Stenskär vid Lurö.

Dagen inleddes med en långpromenad på Lurö, där jag utforskade ön och kunde konstatera att mycket av öns service inte hade hunnit öppna för säsongen ännu, som exempelvis: ”Restaurang Luröbryggan”.

Efter att jag promenerat klart på ön, så fortsatte jag min båtresa, som först gick förbi det strandade lastfartyget Bonita, som visst skulle bli kvar på grundet i Lurö skärgård i ytterligare cirka en vecka, då jag passerade det, eftersom att det tog ett tag innan bärgningen kunde slutföras av det strandade fartyget.

Efter att jag passerat Bonita så fortsatte jag förbi ännu ett strandat fartyg. Nämligen den före detta restaurangbåten "M/S Aila af Karlstad"/”Skutan”, som strandat vid Södra Trädgårdsholmen i Lurö skärgård, under en misslyckad bogsering, som lär ha varit planerad att gå från Lidköping till Karlstad, under våren 2008. Numera lär fartyget även tilldelats det passande öknamnet ”Matvraket”.
Det var dock inte första gången som jag fick se detta vrak i Lurös fina skärgård, utan även då jag passerade över Vänern under min båtresa 2017, så såg jag också fartyget ligga med slagsida vid Södra Trädgårdsholmen.

Framåt kvällen förtöjde jag min båt längst in i gästhamnen i Mariestad, dit jag anlände i samband med att ett rejält åskoväder drog in över trakten.

Stenstaka på Lurö, den 18:e juni 2019.

Onsdagen den 19:e juni 2019. Båtresa från Mariestad till Lidköping.

Inuti Mariestads domkyrka. Inuti Mariestads domkyrka.

Under dagen passade jag på att titta runt i Mariestad, där jag bland annat besökte Mariestads domkyrka och ortens järnvägsstation, för att titta på tåg, samtidigt som jag passade på att tvätta i gästhamnen.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att det utanför järnvägsstationen i Mariestad fick bli resans andra samtal still SOS-alarm, med tillhörande ambulanstransport bort från platsen. Detta då en man tuppat av, på en bänk utanför stationshuset. Så en ambulans fick komma och hämta den aktuella mannen, som alltså fick ambulanstransport för vidare omvårdnad. Faktum är att Mariestad inte är speciellt långt ifrån Hajstorp, där vi drygt en vecka tidigare också tvingades tillkalla ambulans, då en man föll mycket olyckligt med ansiktet ner i den hårda kajkanten.

Efter att ambulansen hämtat den avtuppade mannen vid stationshuset, så fortsatte jag tillbaka till båten och sedan gick kvällens båtresa vidare över Vänern, fram till Framnäs småbåtshamn i utkanten av Lidköping. Dit jag anlände framåt natten, efter en båtresa som bjudit på både spöregn och åska, under min färd från Mariestad.

Mariestad.

Torsdagen den 20:e juni 2019. Båtresa från Lidköping till Vänersborg, via Ulleredsbro och Rackeby skärgård.

I Lidköping stod ett av Kustbevakningens fartyg. I Lidköping stod ett av Kustbevakningens fartyg.

Under torsdagen så passade jag på att promenera in till de centrala delarna av Lidköping, för att inhandla några varor, innan båtresan gick vidare. Väl inne i Lidköping, så konstaterade jag att jag antagligen mycket väl hade kunnat köra ända in i de centrala delarna av Lidköping med min båt, och förtöjt båten vid någon brygga längs ån Lidan, vilket jag ångrar att jag inte testade att göra.

Hur som helst, så fortsatte jag min båtresa då jag var tillbaka vid båten vid en gästplats i Framnäs småbåtshamn, i utkanten av Lidköping. Båtresan gick då vidare till Vänersborg. Under min båtresa till Vänersborg så gick färden först i nordlig riktning, tills jag vek av västerut och fortsatte över Ullersund och förbi Ulleredsbro. Efter att jag passerat Ulleredsbro (utan att gå i land där), så fortsatte jag över Vänsjösjön och vidare bort till Flarkesjön, varifrån dess västra ända jag följde den inre farleden söderut genom en hel del vass och vidare genom Rackeby skärgård. Så att jag sedan kom ut på de mer öppna delarna av Vänern, efter att jag tagit mig förbi Snickartorp och Jarlehus.

Under kvällen så nådde jag fram till Vänersborg, där kanalbåten (som brukar trafikera Göta kanal) M/S Wilhelm Tham tycktes övernatta vid en kaj. Till Vänersborgs så anlände min pappa med tåg, ungefär samtidigt som jag nådde fram till Vänersborg. Detta eftersom att han skulle vara med mig i båten under några dagar kring midsommarhelgen.
Men innan jag fick en helt egen broöppning av den stora järnvägsbron i Vänersborg, för att komma fram till gästhamnen i Vänersborg, så fick några tågrörelser (däribland tåget som min pappa anlände med till Vänersborg) passera över bron.
Jag misstänker att brovakten (som antagligen fjärrstyr bron) inte upptäckte min lilla båt, direkt när jag la mig vid den stora väntbryggan, för att invänta broöppning av järnvägsbron i Vänersborg. Så efter en stund, då jag inte hade fått något tecken på att jag var upptäckt, genom någon brosignal, eller genom att bron började öppnas, så kontakta jag Sjöfartsverket (som manövrerar den öppningsbara bron) genom ett telefonsamtal (då jag inte har någon VHF-radio), så att de alltså öppnade bron efter några tågpassager.
Lite maffigt och häftigt var det allt, att den stora järnvägsbron öppnades mitt i natten, bara för min lilla plastsnipa (som inte är större än 7,05 meter lång och cirka 2,5 meter bred), precis på samma sätt, som om det varit ett stort lastfartyg på tusentals ton som kommit fullastat och skulle passera bron!

Så när jag väl var framme vid gästhamnen i Vänersborg vid midnatt, så hade redan min pappa hunnit fram dit (och antagligen även hunnit börja frysa) och hunnit se ut en lämplig gästbrygga med plats för min lilla båt.
Så när jag väl guppade in mot gästhamnen med tända lanternor, så kunde han lotsa in mig i hamnen via telefon och en lysande lampa i handen, och ta emot mig vid en lämplig brygga, i den sena, mörka, något blåsiga och framförallt kylslagna juninatten som ledde mot självaste midsommaraftonen.

Lidköping.
På väg genom en farled i vassen, i trakterna av Rackeby skärgård.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Göta kanals näst största slusstrappa finns i Borenshult.

Fredagen den 31:a maj 2019. Båtresa från Mem till Linköping, via Göta kanal.

Här är vi två motorbåtar och två segelbåtar som delar slussbassäng i Göta kanal. Här är vi två motorbåtar och två segelbåtar som delar slussbassäng i Göta kanal.

Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.

Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.

Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.

Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.

Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.

Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.

Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.

Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…

Uppslussning i Göta kanal.

Lördagen den 1:a juni 2019. Båtresa från Linköping till Rimforsa, via Kinda kanal.

M/S Kind trafikerar Kinda kanal. M/S Kind trafikerar Kinda kanal.

Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.

Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.

Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.

Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.

Vid Hovetorp finns Kinda kanals största slusstrappa.

Söndagen den 2:a juni 2019. Båtresa från Rimforsa till Horn, via Kinda kanal, Skedevid kanal, Hovby och Björkfors.

Skedevid kanal. Skedevid kanal.

Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.

Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.

Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.

Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.

Lummiga Skedevid kanal.

Måndagen den 3:e juni 2019. Båtresa från Horn till Viggeby, via Kinda kanal och Hycklinge.

Hamnområdet i Hycklinge. Hamnområdet i Hycklinge.

Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.

Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.

En svan i Kinda kanals vattensystem.

Tisdagen den 4:e juni 2019. Båtresa från Viggeby till Hovetorp, via Kinda kanal.

Min Bella 7002 tillsammans med en Bella 702 vid hamnen i Brestorp. Min Bella 7002 tillsammans med en Bella 702 vid hamnen i Brestorp.

Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.

Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.

På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.

Hamnen i Hovetorp.
Hovetorps slussområde, vid Hovetorps hamnområde.

Onsdagen den 5:e juni 2019. Båtresa från Hovetorp till Berg, via Kinda kanal.

Broöppning i Kinda kanal, samtidigt som några flygplan befinner sig uppe i luften. Broöppning i Kinda kanal, samtidigt som några flygplan befinner sig uppe i luften.

Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.

Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.

Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.

Hackefors sluss.

Torsdagen den 6:e juni 2019. Båtresa från Berg till Borenshult, via Göta kanal.

Bergs slussar, i Göta kanal. Bergs slussar, i Göta kanal.

Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.

Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.

I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.

Göta Hotell, invid Göta kanal i Borensberg.

Fredagen den 7:e juni 2019. Båtresa från Borenshult till Forsvik, via Göta kanal, Motala, Vättern och Karlsborg.

Hamnen i Forsvik. Hamnen i Forsvik.
Som vanligt under vår kolonnkörning på Göta kanal, så var det även denna dag uppstigning relativt tidigt, för att hinna starta på den utsatta tiden på morgonen. Även denna dag inleddes med en hel del slussning, då vi även denna förmiddag skulle upp för en stor slusstrappa, nämligen Göta kanals näst största slusstrappa som finns vid Borenshult.
Vi tog en liten paus i Motala innan vi korsade Vättern, men min mamma var inte alls intresserad av att korsa Vättern, då det var åska i trakten och även väderleksprognosen sa att det fanns risk för åska, men efter en del tjat från min sida, så tog vi oss i alla fall an Vättern.
Turligt nog så var det förhållandevis vindstilla, lugnt och stilla då vi korsade Vättern. Dessutom klarade vi oss från både åska och regn, ända tills vi kommit fram till andra sidan av sjön och befann oss vid Karlsborg, då det började regna när vi kommit fram till Karlsborg, samtidigt som åskan då hördes dåna på avstånd.

Mitt på dagen så fick vi några timmar över, som vi spendera i Karlsborg, innan landsvägsbron i Karlsborg öppnades för oss, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa vidare till Forsvik. I Forsvik övernattade vi vid en fin bomförsedd brygga, som såg ut att vara alldeles nybyggd.
På väg från Karlsborg till Forsvik.

Lördagen den 8:e juni 2019. Båtresa från Forsvik till Töreboda, via Göta kanal.

Slussen i Tåtorp är en av de två slussarna i hela Göta kanal som är helt manuella och handmanövrerade, utan någon hjälp av hydraulik. Slussen i Tåtorp är en av de två slussarna i hela Göta kanal som är helt manuella och handmanövrerade, utan någon hjälp av hydraulik.
Under lördagen så slussades vi upp genom Forsviks sluss, och passerade sedan sjön Viken, som ligger högst upp i Göta kanal, då den ligger på cirka 92 meter över havet.
Därefter så nådde vi fram till Tåtorps sluss, som var den andra av dagens endast två slsusningar, som alltså innebar en uppåtslussning i Forsvik och en nedåtslussning i Tåtorp, då vi alltså började sjunka i höjd, efter att vi passerat sjön Viken. Så efter att bara slussat uppåt i Göta kanal fram till och med Forsvik, så blev återstående slussningar i Göta kanal nedåtslussningar från Tåtorp.
Just i Tåtorp finns en av Göta kanals två slussar som fortfarande är manuella, till skillnad emot de andra slussarna som numera manövreras med hydraulik.
Under dagen så passerade vi de smala partierna Billströmmen, Spetsnäskanalen (som är en genväg genom Spetsnäsudden) och Bergskanalen.

Under dagen så råkade tyvärr en syltburk fara ner på golvet i båten, så att det blev en blandning av sylt och glassplitter i en stor del av båten, som vi fick försöka städa ur.
Vid Töreboda, så passerade vi under eftermiddagen, den mycket lilla linfärjan ”Lina”, som jag dock har för med att hade slutat gå för dagen, då vi passerade den.
Efter att något tåg hunnit passera uppe på järnvägsbron, som leder Västra stambanan över Göta kanal i Töreboda, så öppnades järnvägsbron för vår båtkonovj, och det blev vår tur att passera järnvägsbron och ta oss fram till natthamnen för dagen. Så efter att vi passerat järnvägsbron i Töreboda, så förtöjde vi båten i gästhamnen på kanalens västra sida i Töreboda, inför natten.

Under kvällen passade vi på att spela minigolf på en fin minigolfbana invid gästhamnen i Töreboda.
I Töreboda såg vi även hur ortens änder blev välgödda, då någon (som jag tror att arbetade i en butik eller kanske i en restaurang) kom och bjöd änderna på flera paket med stora brödkakor. Under en kvällspromenad i Töreboda så fick vi även se en and som tog sig en kvällssimtur i ett par pooler, inne på campingen i Töreboda.

Innan vi gick och la oss, så hann vi slutligen bevittna ett fint möte mellan de båda kanalbåtarna M/S Diana (som var på väg från Stockholm till Göteborg, på sin sex dagar långa resa) och M/S Bellevue (som hade varit ute på en kvällskryssning på kanalen).
En av höjdpunkterna längs Göta kanal är då man får se någon av de tre gamla kanalbåtarna M/S Juno (från 1874) eller Wilhelm Tham (från 1912) eller M/S Diana (från 1931), som alla går i kryssningstrafik på Göta kanal med övernattande kryssningspassagerare. För mer information om dessa kanalbåtar och bokning av resa med någon av dessa tre kanalbåtar, så besök rederiets webbsida här.
I Töreboda på kvällen den 8:e juni, så möttes M/S Diana (som var på väg från Stockholm till Göteborg, via Göta kanal) och M/S Bellevue (som varit ute på en kvällskrysning).

Söndagen den 9:e juni 2019. Båtresa från Töreboda till Sjötorp, via Göta kanal.

Sjötorps kyrka. Sjötorps kyrka.

Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.

Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).

Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.

Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.

Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).

Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.

Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.

Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.

Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.

Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.

Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.

Slussning i Göta kanal, under söndagen den 9:e juni 2019.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Landsort.

Tisdagen den 21:a maj 2019. Båtresa från Kungsängen till Stora Fjäderholmen, via Hammarbyslussen, Sickla kanal, Sicklasjön och Järlasjön.

Järlasjön. Järlasjön.

Dagen inleddes med en färd från Kungsängen till Hammarbyslussen, där jag inväntade min moster Siv och min kusin Magnus, innan vi påbörjade nedslussningen från Mälaren ner mot Saltsjön.
Under resan från Kungsängen så tror jag att det var någon typ av brand som hade inträffat på land, detta då jag från båten såg både rök och någon brandbil.

Det visade sig att det inte var helt lätt att hitta en lämplig brygga ovanför Hammarbyslussen (på vattnets norra sida) att lägga till vid, för att invänta mitt kommande resesällskap, som skulle följa mig under en del av kvällens båtresa. Men efter att jag legat och guppat en stund vid en boj, så körde jag in till en liten brygga där jag kunde invänta mitt kommande resesällskap, som anlände efter en stund, då de hade hittat ner till den lilla bryggan strax nedanför Eriksdalsbadet.

Färden gick sedan vidare ner genom Hammarbyslussen och vidare in i Sickla kanal, där vi blev uppslussade genom kanalens slussar, så att vi kunde ta oss genom Sicklasjön och vidare till Järlasjön, där vi vände om i dess östa ände i närheten av Stubbsund. Efter att vi vänt om strax utanför Stubbsund så fortsatte vi västerut igen, så att vi kom ända in i Kyrkviken, innan vi fortsatte tillbaka till Sicklasjön och Sickla kanals slussar. Vid slussarna så blev vi tillbakaslussade ned genom slussarna till Hammarby sjöstad. Således hade vi fått en fin kvällsutflykt, under vilken vi passade på att äta kvällsfika ombord i båten.

På norra sidan av vattnet vid Hammarbysjöstad lyckades Siv och Magnus lämna båten, genom att klättra upp för en räddningsstege vid en hög kajkant, och själv så fortsatte jag vidare ut till Fjäderholmarna och övernattade i båten vid Stora Fjäderholmen.

Sickla kanal börjar i Hammarby sjöstad.

Onsdagen den 22:a maj 2019. Båtresa från Stora Fjäderholmen till Vaxholm, via Norra Lagnö, Åkers kanal och Garnsviken.

Kväll vid Vaxholm. Kväll vid Vaxholm.

Efter en natt vid Stora Fjäderholmen så gick båtresan vidare till Norra Lagnö, där jag hämtade upp vännen Ambjörn, som anlände dit med buss.
Sedan fortsatte vi färden, som gick förbi Vaxholm och uppåt Åkersberga i södra Roslagens skärgård. Där tog vi oss in i Åkers kanal (som dock var ganska trång, då man fick parera mellan många uppställda båtar) och blev uppslussade genom Åkers sluss. Detta efter att vi antagligen lyckades nå fram till slussen till den avtalade tiden med slussvakten, även om resan dit blev lite stressig, då jag missbedömt avståndet något.
Efter uppslussningen så kunde vi fortsätta vår vidare färd genom Åkers kanal. Åkers kanal bjöd dock på ett par relativ låga broar, så att vi blev tvungna att skruva lös de översta lanternorna på båten, för att ta oss vidare upp till sjön Garnsviken. Så småningom anlände vi till sjön Garnsviken, där vi kastade i ankaret i sjön och förtärde en middag ute på akterdäcket.

Efter middagen gick färden tillbaka genom Åkers kanal och vi blev återigen nedslussade genom Åkers sluss, innan Ambjörn lämnade båten och fortsatte hem med Roslagsbanan. Själv så fortsatte jag min båtresa vidare till Vaxholm, där jag övernattade i gästhamnen i Vaxholm.

I Åkers kanal så såg jag något djur, vilket eventuellt kan ha varit en säl, men det kan också ha varit något annat sorts djur.

Slussning i Åkers sluss, i Åkers kanal.

Torsdagen den 23:e maj 2019. Båtresa från Vaxholm till Djurönäset, via Kolström och Strömma kanal.

Min Bella 7002:a och en annan båt som också är av märket Bella, vid DJurönäset. Min Bella 7002:a och en annan båt som också är av märket Bella, vid DJurönäset.
Inledningen på denna regniga dag spenderades i Vaxholm, innan färden gick vidare genom Kolström, Lagnöström och Strömma kanal, fram till Djurönäset.

I trakterna av Lagnöström, så var det något (eller några djur) som simmade i vattnet, så jag tror att det handlade om en eller flera sälar.

Väl framme vid spahotellet vid Djurönäsets gästbrygga, där jag hade förbokat en båtplats, så stod det även en annan båt, som också var av märket Bella, precis som min båt. Med tanke på att denna båt och min båt var av ungefär samma årsmodell, så var det som att min båt fick möta en av sina kusinbåtar, även om den andra båten var av en mer snabbgående modell, än min Bella 7002:a.

Vid gästbryggan i Djurönäset så övernattade jag i min båt.
Förmiddag i Stockholms skärgård.
Hus med fin utsikt.

Fredagen den 24:e maj 2019 till söndagen den 26:e maj 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.

På fredagsmorgonen så lämnade jag båten tidigt och fortsatte med buss och andra färdmedel vidare hem till Kiruna, för att arbeta ett par pass, innan jag återkom till båten. Så båten blev alltså stående ett par dygn vid gästbryggan vid spahotellet vid Djurönäset.

Måndagen den 27:e maj 2019. Båtresa från Djurönäset till Möja.

Efter att jag varit hemma i Kiruna och arbetat några pass, så anlände jag till båten igen under måndagen och fortsatte då min båtresa, som denna dag gick från Djurönäset fram till Möja.
Vid Möja så övernattade jag i Kyrkviken, då jag anlände under måndagskvällen.

Tisdagen den 28:e maj 2019. Båtresa från Möja till Sandhamn.

En båt ankommer till en brygga vid Berg på Möja. En båt ankommer till en brygga vid Berg på Möja.

Under tisdagen så inleddes dagen med en långpromenad på Möja, där jag promenerade runt en del på ön, då jag bland annat var upp till Långvik, uppe på den norra delen av Möja och ner till bryggan vid Möjaström på den södra delen av ön. Under promenaden så såg jag flera strutsar som bodde innanför ett häng på ön, och på ett annat ställe på ön, så såg jag en gammal dansbana.
Jag kunde också konstatera att ön hade två Coop-butiker, även om bara den ena av dem (den vid Berg) hade öppet vid den tidpunkten på året som jag besökte ön, men jag tror att den andra var i färd med att öppna för säsongen, redan inom några dagar efter mitt besök på ön. Jag passade även på att titta in i kyrkan, som inte låg långt ifrån Kyrkviken, där jag hade min båt förtöjd.

Innan jag lämnade Möja så passade jag på att besöka den öppna Coop-butiken för att fylla på båtens matförråd. Från butiken fick jag med mig en riktigt fin plastpåse med en karta över Stockholms skärgård, som visade var dess livsmedelsbutiker som är med i företagarföreningen ”Skärgårdshandlarna” finns, så att man liksom kan navigera mellan öarna och dess butiker. En ovanlig sak med påsen var att på dess karta så rymdes både ICA-butiker, Coop-butiker och andra butiker på samma karta, då butiker antagligen kan vara med i föreningen oavsett om de tillhör någon matvarukedja eller inte. Det lär vara cirka 24 butiker, som alla saknar vägförbindelse med broar till fastlandet, som är utspridda över Stockholms skärgård från Landsort i söder till Arholma i norr, som ingår i föreningen ”Skärgårdshandlarna”.

Senare under dagen så fortsatte jag min båtresa till Sandhamn. I Sandhamn var det förhållandevis få båtar, emot vad jag kan tänka mig att det kan vara där under fina sommardagar. Det var dock en väldigt stor och fin båt från Tyskland i hamnen i Sandhamnen, så i jämförelse med den båten, så var min båt jätte liten.

Sandhamn är beläget på en ö som heter Sandön, så under kvällen tog jag mig en kvällspromenad upp till den norra delen av ön, innan jag gick tillbaka och övernattade i min båt vid en av Sandhamns gästbryggor.

Sandhamn.

Onsdagen den 29:e maj 2019. Båtresa från Sandhamn till Landsort, via Muskö kanal.

Solnedgång vid Landsort. Solnedgång vid Landsort.
Under onsdagen så gick min båtresa vidare från Sandhamn. Båtresan gick förbi den gamla fästningen ”Dalarö skans”, som ligger på ön Stockskärsholmen, och vidare genom Muskö kanal fram till Landsort. Dagsetappen bjöd stundtals på en del vågor.

Landsort ligger på ön Öja som ligger nere i den sydligaste delen av Stockholms skärgård, så i Landsort finns det en lotsstation, där lotsar utgår ifrån, för att lotsa fartyg in i hamnar.
Under kvällen så tog jag en kvällspromenad på ön Öjas sydligaste del, innan jag övernattade i min båt som jag hade förtöjt i Österhamn på öns östra sida.
Långt utanför Österhamns utlopp från Landsort, så skymtar man siluetterna av ett fartyg.

Torsdagen den 30:e maj 2019. Båtresa från Landsort till Mem.

Stegeborgs slottsruin på Slottsholmen. Stegeborgs slottsruin på Slottsholmen.

Under torsdagen så fortsatte jag min båtresa vidare från Landsort till Mem, där Göta kanal börjar. Så under dagen passerade jag bland annat Stegeborg, bilfärjeleden ”Stegeborgsleden” och Stegeborgs slottsruin, som ligger på Slottsholmen.
Denna dag bjöd på en rejält gungig båtresa, då färden till stor del gick ute på öppet hav, och detta i kombination med att det för denna dag lär ha varit utfärdat en så kallad ”klass ett varning”, för kulingvindar. Så det var antagligen båtresans både blåsigaste och gungigaste etapp som avverkades under dagen.
Så det kom in en del vatten i båten, då några vågor sköljde in över båten och dess otäta taklucka. Så vi fick torka blöta saker i båten, med hjälp av värmefläkten under kvällen.

Väl framme i Mem, så stod min pappa på kajen, där han mötte upp mig och hjälpte till att ta emot båten, då jag kom guppande in mot kajkanten. Detta var positivt, då det inte hade varit helt lätt att lägga till på egen hand, i den relativt hårda blåsten. Min pappa hade nämligen åkt bil ner till Mem, för att vara med på min båtresa under några dagar.
Efter att båten var förtöjd, så lastade vi om en del bagage från bilen till båten. Sedan så åkte vi iväg med bilen och parkerade den vid busstationen i Söderköping. Detta för att min pappa på ett smidigt sätt skulle kunna ta bussen tillbaka till bilen, några dagar senare, trots att det tyvärr saknas bussförbindelser till Mem.

Efter att vi hade parkerat bilen i Söderköping, så tog vi en kvällspromenad längs Göta kanal från Söderköping tillbaka till Mem, efter att vi dessutom hade ätit middag inne i Söderköping.
Under promenaden så kunde vi konstatera att det går en parallell och lägre belägen vattenväg i havsnivå, i form av Storån, på Göta kanals södra sida, ända in till Söderköping från Mem.
Så man kan alltså komma ända fram till Söderköping, utan att slussa (vilket man gör i Mem om man följer Göta kanal från havet in till Söderköping), men om man följer Storån, så tvingas man alltså vända om i Söderköping. Längs Storån så når man inte fram till lika centrala delar av Söderköping, som då man följer Göta kanal, men man kommer även i Storån till en gästhamn i Söderköping.
Så egentligen hade jag kunnat köra in med båten i Storån och hämtat upp min pappa där (innan jag förtöjde båten i Mem), och på det sättet hade således min pappa på en gång kunnat parkera bilen i Söderköping, och vi hade då sluppit åka in till Söderköping med bilen, för att sedan tvingas promenera tillbaka till Mem.

Efter vår kvällspromenad från Söderköping, så övernattade vi i båten i Mem. Turligt nog, så träffade vi redan under torsdagen några av Göta kanals slussvakter i Mem, så att vi fick servicekort och således tillgång till servicehus med duschar och toaletter i Mem, redan under torsdagen. Detta då det krävs inpasseringskort (alltså så kallade ”servicekort”) för att få tillgång till servicehusens faciliteter längs Göta kanal.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
En vacker majkväll på väg från Uppsala till Örsundsbro.

Torsdagen den 9:e maj 2019. Båtresa från hamnen i Skebäck till Örebro gästhamn.

Vid Skebäcks Varvsförening. Vid Skebäcks Varvsförening.

Resan inleddes med att jag och Åsa åkte bil (med båten lastad på sin båttrailer bakom bilen) från Dalarna till Skebäck, som ligger vid Örebro. I Skebäck sammanstrålade vi med Jonas som hade tagit sig direkt dit från sitt arbete.

I Skebäck så sjösatte vi båten med hjälp av en trailerramp hos Skebäcks Varvsförening, där vi sedan parkerade både bilen och båttrailern, så att båtresan kunde inledas.

När båten väl var sjösatt så fortsatte vi in till Örebro gästhamn, genom att färdas på Svartån/Örebro kanal, vilket innebar att vi även blev uppslussade genom Örebro sluss. Efter att vi ätit en sen middag i Örebro så övernattade vi i båten i Örebro gästhamn. Om jag inte missminner mig, så var vi både den första övernattande fritidsbåten i Örebro gästhamn och den första fritidsbåten i slussen för säsongen.

Kvällsslussning i Örebro.

Fredagen den 10:e maj 2019. Båtresa från Örebro gästhamn till östra delen av Hjälmaren.

I östra delarna av Hjälmaren. I östra delarna av Hjälmaren.
Denna dag inleddes med ihållande regn som även hittade in i båtens förliga delar, så att det blev en blöt morgon. Innan avgång så tog jag en promenad för att bunkra upp med både mat och diesel. Så med de två dieseldunkarna lastade på en liten kärra tog jag en morgonpromenad i Örebro.

När jag väl kom tillbaka efter morgonpromenaden så ville visst inte båten starta, då det var slut på strömmen i det ena batteriet, trots att båten varit ansluten till landström under hela natten, men som tur var så var änne det andra av de två batterierna välfyllt.

Så när Volvo Penta motorn med sina tre cylindrar väl hade brummat igång, så slussade vi ned oss genom Örebro sluss, som vi blivit uppslussade genom under föregående kväll.

Efter ett tag så tog jag mig en titt på hur det kom sig att båtens ena batteri kunde ha blivit urladdat, trots att jag alldeles precis innan turen hade installerat landström i båten och införskaffat två nya och fräscha batterier. Det visade sig då att det var en av de tre utgångarna på landströmcentralen som inte fungerade perfekt/glappade, så efter att jag kastade om ett par kablar vid landströmcentralen så fungerade laddningen klanderfritt under resterande del av resan, vid de tillfällen som jag använde mig utav landström.

Efter att vi lämnat Svartån/Örebro kanal bakom oss så kom vi ut på Hjälmaren, där vi efter en stunds båtresa hade nått fram till Vinön, där vi tog en liten promenad och kunde konstatera att det mesta var stängt så där en fredag i början av maj.

Sedan gick färden vidare österut, så att vi passerade resterna av den gamla Kalklinbanan som tidigare fraktat kalk från Forsby kalkbrott till Köping. Numera är det dock bara betongstolparna som står kvar av den drygt 41 kilometer långa linbanan, som bland annat korsat Hjälmaren. Dessa stolpar står kvar som ett landmärke och vittnar ännu om en epok som flytt.
 
Efter att vi passerat mellan linbanans betongstolpar som står uppradade på en prydlig rad i Hjälmaren och då vi även passerat under riksväg 56 så befann vi oss Östra Hjälmaren.

Färden gick så långt österut som det var möjligt att ta sig med båt i Hjälmaren, alltså fram till Rosenfors där vi stoppades av dammar och kraftverk, så att vi vände om västerut igen, utan att gå i land innan vi vände om.

Efter att vi fortsatt en bit tillbaka västerut och gjort något kortare stopp vid en brygga, så kastade vi i ankaret i en vik för att sova några timmar, i väntan på nytt gryningsljus, då det hade hunnit börja bli mörkt.
Hjälmarens östra delar.
Här stoppas vi av första dammen i närheten av Rosenfors kraftverk, längst österut i Hjälmaren.

Lördagen den 11:e maj 2019. Båtresa från östra delen av Hjälmaren till Köping, via Hjälmare kanal, Arboga och Kungsör.

På väg in till Arboga längs Arbogaån. På väg in till Arboga längs Arbogaån.

På lördagsmorgonen hade jag ställt väckningen på telefonen så att den ringde jättetidigt, för att vi skulle hinna fram till Notholmen för att där påbörja vår färd ner längs Hjälmare kanal klockan 8:30.
Så jag steg upp innan tuppen på lördagsmorgonen och fick se en vacker gryning i de östra delarna av Hjälmaren. En av resans vackraste scener utspelade sig under denna gryning, då ett rådjur kom simmande i vattnet framför oss, då det antagligen korsade det relativt smala vattendraget som vi för tillfället färdades på. Dock kunde jag konstatera att det var en miss i planeringen att vi inte fortsatte ända fram till Kvisslaholmen och övernattade vid Kvisslaholmen, där ”Östra Hjälmarens Motorbåtsklubb” har en klubbstuga och gästhamn, då vi inte hade långt från vår ankringsplats till gästhamnen vid Kvisslaholmen.

När vi kommit längre västerut och framförallt efter att vi passerat under riksväg 56 så möttes vi av en ganska grov sjö på Hjälmaren, som dieselmotorn fick kämpa sig fram på, så att båten gungade med besked medan jag försökte hålla kursen mot Notholmen. Detta medan resterande delar av besättningen ännu vilade i sina bäddar under den ännu tidiga morgonen.

Framme vid Notholmen var det två segelbåtar (varav en av dessa hade vi även skymtat på avstånd under föregående dag) med besättningar som också planerat att slussa sig ned genom Hjälmare kanal, så att vi alla tre slussade gemensamt nedför kanalen, då alla tre båtarna rymdes i en och samma slussbassäng.

Denna lördag i början av maj var den första dagen som man kunde boka slussning i Hjälmare kanal (utan någon specialbeställning) för säsongen. Eftersom att det bara var lågsäsong då vi slussade ned oss, så var det inte varje dag man kunde boka slussning (utan någon specialbeställning), utan det var bara vissa lördagar som det gick att boka slussning under den tiden på året då vi färdades genom Hjälmare kanal, så nästkommande tillfälle som man kunde färdas på kanalen (utan någon specialbeställning) var först två veckor senare.

I Hjälmare kanal kryllade det av fiskare längs en kortare del av kanalen, då det tycktes pågå en fisketävling för dagen. Det var inte bara fisk som tycktes finnas i kanalen, utan i kanalen flöt det även runt en hel del större partier med mossa (eller dylikt) som antagligen kommit från dess kanter, gissningsvis eftersom att det ännu var tidigt på säsongen.

En av Hjälmare kanals större sevärdheter är ”Hjälmare torrdocka” vid kanalens besökscentrum, som är belägen vid det största slussområdet i Hjälmare kanal, vilket är beläget i kanalens nordligaste del.

När vi väl slussat oss ned genom hela den relativt nyrenoverade Hjälmare kanal (som markförstärkts med hjälp av massor av pålar), så var vi framme i Arbogaån.
Istället för att direkt svänga höger då vi kom ut i Arbogaån, vilket hade lett oss direkt ner mot Mälaren, så valde vi istället att svänga vänster, så att vi åkte motströms i vattnet in till Arboga.
Strax innan Arboga finns en gästhamn innan man passerar, den relativt låga bron som leder väg E20 över Arbogaån, men vi som har en relativt liten båt kunde med god marginal ta oss hela vägen in till Arboga och till en av stadens centrala gästbryggor. I Arboga tog vi en promenad och tittade på staden och passade på att äta lunch på en restaurang.

Efter besöket i Arboga så färdades vi längs med Arbogaåns lätt strömmande vatten ned till Kungsör vid Mälaren, dit vi anlände efter att vi passerat förgreningen in mot Hjälmare kanal och även ett flertal fiskande personer i små båtar i ån.

Väl framme i Kungsör så blev det en glasspaus, innan vi fortsatte den sista biten fram till Köping. Väl framme i Köping så övernattade vi gästhamnen, som dock inte riktigt hade kommit igång för säsongen, då vi var där relativt tidigt på säsongen.

Hjälmare kanal.
Stora tuvor flöt i Hjälmare kanal.

Söndagen den 12:e maj 2019. En pausdag från båtåkandet, för logistikens skull.

På söndagsmorgonen så fortsatte vi med tåg från Köping tillbaka till Örebro (vilket gick betydligt snabbare än att åka båt samma sträcka), där vi tog oss ut till Skebäck och hämtade bilen och båttrailern, vilka jag sedan körde upp till Dalarna och lämnade där, samtidigt som Åsa och Jonas kom hem till Dalarna där de bor.
Även jag passade på att övernatta en natt i Dalarna, så att båten fick stå kvar ännu en natt i gästhamnen i Köping.

Måndagen den 13:e maj 2019. Båtresa från Köping till Strängnäs.

Kvicksundbron. Kvicksundbron.

Måndagen inleddes med att jag anlände till Köping med tåg. Sedan fortsatte jag med båten förbi Köpings industriområden och industrihamnar, så att jag kom längre ut på Mälaren och passerade under Kvicksundsbron, som jag även passerade knappt ett år tidigare. Detta då jag vid det tillfället precis hade färdats på Strömsholms kanal, vilket ni kan läsa om här.

Vid Torshälla tog jag en liten avstickare in i Eskilstunaån och fortsatte fram till Torshälla kanals nedersta sluss. Redan under föregående år så besökte jag plasten med min båt, men kunde inte heller då slussa upp genom kanalen, eftersom att den redan då hade varit stängd i några år för att några slussportar behövde renoveras. Så vid mitt nya besök på platsen tänkte jag undersöka om renoveringen hade hunnit genomföras, men jag kunde bara konstatera att så inte var fallet. Däremot nu när jag skriver denna text (närmare ett år efter min båtresa på platsen), så lär slussportarna ha blivit renoverade, så att kanalen återigen är farbar. Dock lär jag inte kunna färdas längs hela Torshälla kanal med min båt, eftersom att några av kanalens broar lär vara så låga som cirka 1,2 meter över vattenytan.

Torshälla kanal är alltså en kanal som sträcker sig från Mälaren in till de centrala delarna av Eskilstuna och som alltså följer Eskilstunaån, som alltså är den naturliga avrinningsvägen för vattnet från Hjälmaren till Mälaren. För väldigt länge sedan (på 1500-1600-telet) byggde man slussar längs Eskilstunaån så at ån blev farbar mellan Mälaren och Hjälmaren, i vad som hette ”Karl IX:s kanal” eller med andra ord ”Hertig Karls graf”. Detta var alltså innan nuvarande Hjälmare kanal byggdes, vilken inte följer vattnets naturliga avrinningsväg från Hjälmaren till Mälaren. Hjälmare kanal följer för övrigt inte heller sin ursprungliga sträckning helt och hållet. Detta då dess nordligaste del tidigare var belägen något längre västerut än dess nuvarande nordligaste kanalsträckning, då den dragits om i mer fast och bergig terräng, eftersom att dess tidigare stäckning var mera rasbenägen och lätt slammade igen. Fortfarande idag kan man se var den tidigare norra delsträckan av Hjälmare kanal anslöt till Arbogaån, vilket är en plats som är belägen strax väster om den plats där dagens Hjälmare kanal rinner ut i Arbogaån.

Efter mitt besök nedanför Torshälla kanals nedersta sluss, så fortsatte jag med båten till Strängnäs där jag övernattade i gästhamnen.

En vacker kväll på Mälaren, under min färd till Strängnäs.

Tisdagen den 14:e maj 2019. Båtresa från Strängnäs till Mariefred.

En segelbåt. En segelbåt.

Under tisdagen tog jag en längre promenad i Strängnäs till ett köpcenter som är beläget en bit utanför stadskärnan, där jag införskaffade en elektrisk värmefläkt som jag kan ha som värmekälla i båten i gästhamnar då jag har tillgång till landström, eftersom att min gamla värmefläkt gått sönder.

I gästhamnen i Strängnäs så träffade jag på en annan person som också bodde uppe i Norrbotten, nämligen en man som campade med husbil vid gästhamnen.

Under kvällen gick min båtresa sedan vidare förbi Stallarholmen (utan att jag gick i land vid Stallarholmen) till Mariefred.

Strängnäs.

Onsdagen den 15:e maj 2019. Båtresa från Mariefred till Enköping.

Järnvägsstationen i Mariefred. Järnvägsstationen i Mariefred.

Under onsdagen så inledde jag dagen med att titta på Gripsholms slott (i den mån man kunde utan att betala inträde). Dessutom tog jag en promenad i Mariefreds stadskärna och tittade lite på den smalspåriga järnvägen och dess järnvägsfordon i Mariefred. Tyvärr vill jag minnas att det inte var någon trafikdag på den smalspåriga museijärnvägen under den dag som jag besökte orten.
Senare under onsdagen så korsade jag Mälaren i ganska nordlig riktning då jag fortsatte till Enköping, dit jag anlände efter en fin resa längs Enköpingsåns vassbeklädda stränder. Jag var själv lite skeptisk till hur pass stora båtar som kunde färdas i Enköpingsån då jag for in mot Enköping, med tanke på hur pass mycket vass det var längs åns stränder. Men när jag väl kom fram till Enköping så visade det sig att ån visst var farbar med betydligt större båtar än min lilla plastsnipa, då det fanns en stor småbåtshamn vid staden, som ju benämns som: ”Sveriges närmaste stad”. Därutöver såg det ut som att det varit en före detta industrihamn även i Enköping.

Då man ankommer till orter med båt så möts man ofta först av en inte allt för vacker syn då man ofta först kommer till industriområden och industrihamnar/djuphamnar i utkanten av orternas centrum. Sedan brukar man oftast kunna fortsätta förbi dessa områden med fritidsbåt, för att sedan mötas av en betydligt finare gästhamn, även om det inte alltid är så i alla orter. Tyvärr är det inte alltid vackert att anlända till en ort via sjövägen, ibland möts man förts av flertalet risiga båtar och områden som ser allmänt risiga och fula ut. Tyvärr var inte Enköping så värst vackert att anlända till då jag väl kom ut ur den skymmande vassen (som var högre än min lilla båt). Men gästhamnen låg centralt och bjöd på bra service för både husbilar och gästande båtar.

Det är ju praktiskt att båtgäster och husbilsbesökare många gånger delar på gästhamnarna och dess faciliteter, som i exempelvis Enköping. Detta då både de som reser med båt och de som reser med husbil efterfrågar ungefär samma saker, som ett eluttag, toalett, dusch och färskvatten, vilket ju leder till att det är fler som delar på kostnaderna, så att anläggningarna kan städas, kostas på och hållas fina.
När det gäller båtar så upplever jag ju att väldigt mycket är dyrt. Som exempelvis om man ska köpa något till båtmotorn så är det ofta dyrare än om jag skulle ha köpt det till en bilmotor. Liksom en liten inombordsmotor till en båt kan kosta lika mycket som en ny liten bil av billig sort, som exempelvis en Dacia, trots att bilen har ungefär lika många hästkrafter som båtmotorn.
Däremot har jag träffat på det omvända vad det gäller priser i gästhamnar, då det inte alls är ovanligt att det är billigare att övernatta med en båt än en husbil. Kanske beror det på att det ofta är båtklubbar som driver gästhamnarna, eller kanske är det så att man vill gynna båtgäster för att om det är båtar i hamnen så kan det ju locka till sig besökare som kommer och tittar på båtarna, ty en hamn utan båtar är ju inte så roligt att titta på. Alternativt så är det så att de som äger gästhamnarna tänker att båtgästerna konsumerar mer pengar på andra saker på orten om de kommer, som på exempelvis restauranger och bränsleinköp och annat.

Mariefred.

Torsdagen den 16:e maj 2019. Båtresa från Enköping till Bålsta.

Vid en brygga i Bålsta. Vid en brygga i Bålsta.

Under torsdagen så fortsatte jag tillbaka genom Enköpingsån och vidare ut på Mälaren fram till Bålsta.
I Bålsta hittade jag ingen fin gästhamn i den inre hamnen, men en brygga som man fick stå vid i ett dygn (har jag för med). Dock saknades naturligtvis landströmsanlutning vid bryggan, men jag övernattade i alla fall vid den lilla bryggan som bara hade plats för någon enstaka båt, men det fanns i alla fall plats för min båt nu när det inte var någon högsäsong då jag var på platsen.
Eventuellt så kanske det fanns några fler gästplatser i Frösundaviken vid inloppet mot Bålsta, men det hade i så fall inneburit en längre promenad då jag skulle in till Bålsta.

Fredagen den 17:e maj 2019. Båtresa från Bålsta till Stäket.

VId Åbergs museum i Bålsta. VId Åbergs museum i Bålsta.

Fredagen inleddes med en promenad till Åbergs museum i Bålsta som är inrymt i en gammal före detta bondgård, där mycket visas från Lasse Åbergs fantastiska karriär. Det var visserligen en hel del konst och ”Musse Pigg-saker” på muséet, samt en djungelkoja med anknytning till ”Trazan & Banarne”, men de som tilltalade mig mest var avdelningen med attiraljer från ”Stig Helmer” och annat med anknytning till Sällskapsresefilmerna.
I denna avdelning fanns flera av Stig Helmers kläder, som exempelvis hans anorak, som han använde i filmen ”Sällskapsresan II – Snowroller”. En intressant upptäckt var att denna anorak, som är försedd med flera olika märken från olika besöksmål, minsann hade ett märke från ”Hotell Lerdaldshöjden” i Rättvik, som är ett hotell där både min mamma och syster har jobbat en del. Då Åbergs museum även innehåller en trevlig restaurang med både servering inomhus och i trädgården, så passade jag på att äta lunch vid muséets uteservering.

Efter museibesöket så fortsatte jag båtresan upp mot Stäket, där jag smidigt nog tog mig under en lägre landsvägsbro, utan att den behövdes öppnas för mig.
Men på andra sidan bron var det en mindre liten motorbåt som låg och drev med trilskande motor, så jag gjorde ett bärgningsförsök av den drivande båten, innan båten drev in mot bron, men tyvärr råkade min gasvajer gå av i min båt i samband med bärgningsförsöket, så att jag endast kunde hålla tomgångsvarv på min egen båtmotor. Turligt nog, så ordnade det i alla fall till sig för den drivande båten, så att den kom in till land och fick fart på sin båtmotor.
För min egen del så tog jag ju mig sakta framåt på tomgångsvarvtalet, och tänkte först stanna till under en större bro för att undersöka vad som hänt med min gasvajer, men där under bron så visade det sig att någon fågel (antagligen en fiskmås eller någon liknande fågel) låg och antagligen ruvade på ägg, så jag fortsatte vidare fram till en större brygga.

Väl framme vid bryggan så kunde jag konstatera att min gasvajer gått av i gasreglaget, så jag fortsatte tillbaka till Stäket och övernattade där.
Men innan jag hann lämna bryggan som jag varit en stund vid, så kom en annan båt som blev inbogserad av en båt till bryggan där jag var, eftersom att den bogserade båten hade råkat få slut på strömmen i sin batteribank, så att den inte kunde startas. Så båten blev inbogserad till bryggan för att kunna ansluta sin landströmskabel och därmed kunna ladda upp sin batteribank vid bryggan. Så det var visst många båtar som krånglade denna försommarkväll…

Attiraljer från Sällskapsresefilmerna.

Lördagen den 18:e maj 2019. Båtresa från Stäket till Sigtuna, via Kungsängen.

Lördagen inleddes för mig med en kort, men långsam båtresa från Stäket till Kungsängen på tomgångsvarvtal. Där lämnade jag båten och tog pendeltåget fram och tillbaka ner till Älvsjö, där jag införskaffade en ny gasvajer, som jag sedan lyckades montera i båten vid en brygga i Kungsängen.
Det visade sig i efterhand att jag visst hade råkat skruva bort onödigt mycket saker i båten för att byta gasvajern, då jag exempelvis inte alls hade behövt montera bort kylskåpet, vilket jag hade råkat göra. Turligt nog, så lyckades jag få den nya gasvajern på plats. Detta genom att tejpa ihop den nya gasvajern med den gamla vajern, och smörja in den nya vajern med diskmedel, så att det bara var att dra i den gamla gasvajern, så att den nya vajern liksom drogs på plats.

När den nya vajern väl var på plats, så hade en bekant till mig (som heter Patrik) hunnit anlända till båten. Vi fortsatte båtresan upp till Sigtuna, där vi förtöjde båten i en gästhamn, innan vi gick och åt en sen kvällsmiddag, som bestod av varma mackor i gamla och anrika Sigtuna Stadshotell, innan vi övernattade i båten i Sigtuna.

När vi väl kom tillbaka till båten efter den sena middagen, så visade det sig att min brandvarnare i båten hade stått och tjutit i den sena kvällen. Antagligen tjöt brandvarnaren för att vi ställt upp temperaturen högt, på den landströmsdrivna elvärmefläkten i båten, så att det skulle vara varmt och skönt i båten då vi anlände till båten efter middagen.
Då det senare under båtresan visade sig att brandvarnaren skulle komma att larma fler gånger, utan någon rökutveckling i båten, så var det nog bara ett falskt alarm även denna gång, och inte så att någon rökutveckling hade inträffat. Hur som helst, så fick vi i alla fall upp en behaglig värme i båten, trots den svala försommarkvällen.
Vid samtal med våra närmaste båtgrannar under efterföljande morgon, så påstod de att de inte hade hört brandvarnaren i min båt. Så det var ju skönt att höra, att min brandvarnare antagligen inte hade stört dem, även om de själva blev lite förvånade att de inte hade hört en tjutande brandvarnare i en båt, som var så nära deras egen båt.

Söndagen den 19:e maj 2019. Båtresa från Sigtuna till Örsundsbro, via Uppsala.

I Fyrisån i Uppsala. I Fyrisån i Uppsala.
Söndagen inleddes med frukost i trädgården vid ”Tant Bruns Kaffestuga” i Sigtuna, som bjöd på en hel del nostalgi. Sedan gick båtresan vidare genom bland annat Fyrisån in till Uppsala.
För vår del så var det endast Vindbron som behövdes öppnas, för att vi skulle ta oss så långt in i Uppsala som är möjligt, innan man möts av en liten fors i Fyrisån. Vindbron är för övrigt en relativt ny bro för gångtrafikanter och cyklister.
Inkörningen till Uppsala bjöd inte på så värst vackra vyer, utan det var en hel del gamla, slitna och allmänt fula båtar som stod uppställda längs Fyrisån på väg in mot Uppsala. I Fyrisån i Uppsala, så såg jag trots detta, en båt som liknade min egen båt, nämligen en Bella 7000, vill jag minnas.
 
I Uppsala så var det mycket folk i rörelse i närheten av den plats där vi förtöjde båten. Detta då jag tror att en fotbollsmatch avslutades, ungefär samtidigt som vi anlände till Uppsala. I Uppsala så lämnade Patrik båten, efter att vi ätit lunch i båten på väg in mot staden. En lunch som bestod av nylagad tacopaj, som gräddats i Omniaugnen ombord i båten, under färden in mot Uppsala. Själv tog jag en promenad för att se mig om i Uppsala, innan jag sedan fortsatte tillbaka längs Fyrisån, efter att jag varit så långt upp i Fyrisån som den var farbar, innan jag möttes av den nyligt nämnda lilla forsen.
Naturligtvis så fick jag kalla på brovakten igen, för att kunna ta mig under Vindbron även denna gång.
 
Färden gick sedan vidare till Örsundsbro, under en försommarkväll som bjöd på fina färger på himlen. Sista etappen upp till Örsundsbro (där jag övernattade) följde Örsundaån, där jag tror att jag såg en eller flera bävrar.
I Fyrisån mellan Uppsala och Mälaren.

Måndagen den 20:e maj 2019. Båtresa från Örsundsbro till Kungsängen, via Alstasjön.

Måndagen inleddes med en kortare båtresa från Örsundsbro genom Örsundaån upp till Alstasjön, där jag vände om, efter att jag tillbringat en stund ute på Alstasjön. Efter att jag varit långt in i Alstasjön och vänt, så gick färden vidare tillbaka genom den lummiga Örsundaån och vidare förbi Skoklosters slott och förbi Stäket fram till Kungsängen, där jag övernattade under natten mot tisdagen.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.

2020

Fyren Holger i Fäggeby är Dalälvens enda fyr.

Några inledande rader om ”Farled Dalarna”.

En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk. En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk.

Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Tisdagen den 16:e juni 2020. Båtresa på Siljan från Rättvik till Vaverön.

En stuga på Vaverön. En stuga på Vaverön.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Vaverön.

Onsdagen den 17:e juni 2020. Båtresa på Siljan och Österdalälven från Vaverön till Insjön, via bland annat Tällberg, Hjulbäck, Hjortnäs och Gråda.

I hamnen i Hjulbäck. I hamnen i Hjulbäck.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

I Gråda hamn.

Torsdagen den 18:e juni 2020. Båtresa på Österdalälven, Byrviken, Alviken och Siljan från Insjön till Saltholmen, via Leksand, Fornby, Alvik, Backen, Siljansnäs och Olsnäs.

Siljansnäs. Siljansnäs.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

Fornby brygga.

Fredagen den 19:e juni 2020. Båtresa på Siljan, Österdalälven och Orsasjön från Saltholmen till Orsa, via bland annat Björka, Sollerön, Lerön, Mora och Gammelhuvud.

Vi har lämnat Saltholmen bakom oss. Vi har lämnat Saltholmen bakom oss.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

I en liten hamn vid Björka.

Lördagen den 20:e juni 2020. Båtresa på Orsasjön och Siljan, från Orsa till Rättvik, via bland annat Vattnäs, Nusnäs, Sollerön, Stora Tjuvholmen, Garsås och Rossaviken.

En Bella 7000 i Nusnäs. En Bella 7000 i Nusnäs.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

En fin Bella 7000 i Nusnäs, och långt bort i bakgrunden så skymtar min båt som är en Bella 7002.

Tisdagen den 14:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, Tunaån och Runn, från Färjegårdarna i Borlänge till Ornäs, via bland annat Torsång och Gustafs.

I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön. I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön.

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Vi har stannat till vid ångbåtsbryggan vid "Matjes Emils gård" i Borlänge.

Onsdagen den 15:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Ornäs till Staberg, via bland annat "Carl Larsson-gården", Nordanö, Uvberget, Prästö, Tyskö, Dejstolen, Hellmansö, Falun och Roxnäs udde.

Vid scoutstugan "Uvbergsstugan". Vid scoutstugan "Uvbergsstugan".

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Scoutstugan "Uvbergsstugan".
VId "Slussenområdet" i Falun.

Torsdagen den 16:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Staberg till Färjegårdarna i Borlänge, via bland annat Stora Melpad, Björnungarna, Vika, Fornäs udd, Sunnanö och Ornäs. Samt en bilresa från Färjegårdarna i Borlänge till Fäggeby.

En brygga vid ön Stora Melpad i Runn. En brygga vid ön Stora Melpad i Runn.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

Gästbryggan och fyren Holger vid Dalälven i Fäggeby.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, från Fäggeby till Avesta, via bland annat Grådö och Plosön. Samt en bilresa från Avesta till Gagnef.

En gästbrygga längs Dalälven. En gästbrygga längs Dalälven.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Stora Skedvi kraftverk.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Österdalälven, Västerdalälven och Dalälven, från Gagnef till Norr Amsberg, via bland annat Djurås, Svedjan, Arvslindan, Bäsna, Repbäcken och Forshuvud.

Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro. Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro.

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Forshuvudforsens kraftverk.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                         Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en surfplatta.
Sjökort:                    Utöver Navigationsappen så har vi även haft papperssjökort över Siljan och Orsasjön, som sträckt sig över Siljans sjösystem ända ner till Grådadammen.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
M/S Victoria och M/S Telemarken blir nedslussade för slusstrappan vid Vrangfoss i norska Telemarkskanalen.
Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern. Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern.
Idag är det exakt ett år sedan jag inledde 2019-års, cirka två månader långa båtresa, med min plastnipa av modellen Bella 7002.

Resan tog mig ”sicksackande” från Örebro till Notodden i norska Telemarkskanalen, via bland annat Hjälmare kanal, Mälaren, Uppsala, Sickla kanal, Åkers kanal, Möja, Sandhamn, Kolström, Strömma kanal, Muskö kanal, Landsort, Göta kanal, Kinda kanal, Säffle kanal/Vikingaleden, Arvika, Lurö, Trollhätte kanal, Smöghålet, Sotekanalen, Strömstad, Idefjorden, Halden, Telemarkskanalen, Dalen, samt Kviteseid. Slutligen avslutades resan liksom med två bonusturer, varav den första gick längs norska Herøyakanalen, med dess mysiga båttunnel, och den sista turen gick genom svenska Bergslagskanalen.

Resan bjöd båtmotorn på drygt 400 nya drifttimmar, och under resan så lär jag ha passerat 119 unika slussbassänger, men då jag flera gånger var in i kanaler och liksom vände om tillbaka i samma kanal, så lär jag ha passerar slussbassänger hela 154 gånger.
Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal. Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal.
Nu har jag skrivit ihop en reseberättelse om resan, med en del bilder från resan. Så om någon är intresserad av att ta del av reseberättelsen så finns den här nedan.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra till trevliga båtresor framöver!

Jag har delat upp reseberättelsen i åtta delar, så ni finner de olika åtta delarna av reseberättelsen genom att klicka på de åtta olika delarna här nedan.

/Fredrik
 

Del 1, den 9:e maj 2019 till den 20:e maj 2019.
Båtresa: Örebro-Hjälmare kanal-Arboga-Köping-Strängnäs-Mariefred-Enköping-Uppsala-Kungsängen.

Denna del inkluderar Hjälmaren och Mälaren med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Örebro kanal, Hjälmaren, Hjälmare kanal, Arbogaån, Mälaren, Fyrisån, Örsundaån och Alstasjön.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Örebro, Vinön, Arboga, Kungsör, Köping, Strängnäs, Mariefred, Enköping, Bålsta, Stäket, Sigtuna, Uppsala, Örsundsbro och Kungsängen.

Del 2, den 21:a maj 2019 till den 30:e maj 2019.
Båtresa Kungsängen-Sickla kanal-Åkers kanal-Strömma kanal-Möja-Sandhamn-Muskö kanal-Landsort-Mem.

Denna del inkluderar Saltsjön och svenska ostkusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Sickla kanal, Sicklasjön, Järlasjön, Saltsjön, Åkers kanal, Garnsviken, Kolström, Strömma kanal och Muskö kanal, samt en slussning genom Hammarbyslussen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Stora Fjäderholmen, Norra Lagnö, Vaxholm, Djurönäset, Möja, Sandhamn, Landsort och Mem.

Del 3, den 31:a maj 2019 till den 9:e juni 2019.
Båtresa: Mem-Göta kanal-Linköping-Kinda kanal-Skedevid kanal-Horn-Kinda kanal-Göta kanal-Sjötorp.

Denna del inkluderar Göta kanal och Kinda kanal med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Göta kanal, Roxen, Kinda kanal, Järnlunden, Skedevid kanal, Ämmern, Åsunden och Vättern.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Norsholm, Linköping, Rimforsa, Hovby, Björkfors, Horn, Hycklinge, Viggeby, Brokind, Hovetorp, Berg, Borensberg, Borenshult, Motala, Karlsborg, Forsvik, Töreboda och Sjötorp.
 
Del 4, den 10:e juni 2019 till den 20:e juni 2019.
Båtresa: Sjötorp-Karlstad-Säffle kanal-Arvika-Sulvik-Säffle kanal-Mariestad-Lidköping-Vänersborg.

Denna del inkluderar Vänern och Säffle kanal/Vikingaleden med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Vänern, Lambergstjärnet, Pråmkanalen i Karlstad, Säffle kanal/Vikingaleden/Byälven, Glafsfjorden, Kyrkviken, Jösseforsviken, Sulviken, Ullersund, Vänsjösjön, Flarkesjön och genom Rackeby skärgård.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Otterbäcken, Kristinehamn, Karlstad, Skoghall, Ekenäs, Arvika, Sulvik, Klättholmen, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter, Nysäter, Säffle, Lurö, Mariestad, Lidköping och Vänersborg.

Del 5, den 21:a juni 2019 till den 29:e juni 2019.
Båtresa: Vänersborg-Trollhätte kanal-Uddevalla-Sotekanalen-Strömstad-Idefjorden-Halden-Skien.

Denna del inkluderar Trollhätte kanal, samt havstappen längs svenska västkusten och norska kusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Trollhätte kanal/Göta älv, Nordre älv, Smöghålet, Sotekanalen, Idefjorden/Iddefjorden/Ringdalsfjorden, Tista elv/Tista kanal, Larviksfjorden, Frierfjorden och Skienselva.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Trollhättan, Nordön, Stenungssund, Uddevalla, Smögen, Grebbestad, Nord-Koster, Strömstad, Halden, Larvik och Skien.

Del 6, den 30:e juni 2019 till den 15:e juli 2019.
Båtresa längs Telemarkskanalen: Skien-Ulefoss-Lunde-Dalen-Kviteseid-Akkerhaugen-Notodden.

Denna del inkluderar Telemarkskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Telemarkskanalen, Norsjø, Straumen, Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman, Bandak, Sauarelva, Bråfjorden och Heddalsvatnet.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Ulefoss, Lunde, Dalen, Bandaksli, Lårdal, Kviteseid, Akkerhaugen, Årnes och Notodden.

Del 7, den 16:e juli 2019.
Båtresa: Vid Notodden, samt genom Herøyakanalen, inklusive Herøyakanalens unika båttunnel.

Denna del inkluderar en tur vid Notodden och Herøyakanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Heddalsvatnet, Gunnekleivfjorden, Skienselva, Frierfjorden och Herøyakanalen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Notodden och Herøya.

Del 8, den 17:e juli 2019 till den 21:a juli 2019.
Båtresa längs Bergslagskanalen: Filipstad-Prästbäcken-Lungsund-Storfors-Kväggen-Karlskoga.

Denna del inkluderar Bergslagskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Bergslagskanalen, Daglösen, Prästbäcken, Bjurbäckskanalen, Bjubäcksälven, Matlången, Hyttsjön, Kväggen och Timsälven.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Filipstad, Lungsund, Sträcknäsholmen och Karlskoga.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                          Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en liten surfplatta av sorten Lenovo TB3-710F.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Reseberättelser från tidigare båtresor med min Bella 7002:

2017-års båtresa längs en stor del av svenska kusten och besök i några grannländer.
Resan gick kortfattat ungefär enligt följande: Nådendal-Åland-Arholma-Stockholm-Fårö-Visby-Öland-Nogersund-Simrishamn-Bornholm-Skåre-Falsterbo kanal-Ven-Helsingør-Hallands Väderö-Varberg-Göteborg-”Ett varv runt Hisingen”-Trollhätte kanal-Vänern-Göta kanal-Mem-Dragets kanal-Södertälje kanal-Mälaren-Stockholm-Väddö kanal-Öregrund-Slada hamn-Söderhamn-Svartsundsrännan-Hudiksvall-Lörudden-Härnösdand-Norra Ulvön-Järnäsklubb-Holmön-Bjuröklubb-Skellefteå-Piteå-Boden-Luleå-Töre-Haparanda.

2018-års båtresa på Strömsholms kanal.

2018-års båtresa på Dalslands kanal.
 
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Prästbäcken går mellan sjöarna Daglösen och Östersjön.

Onsdagen den 17:e juli 2019. Båtresa från reningsverket vid Filipstad till Filipstad, via Bergslagskanalen.

Efter en natt vid den norska YX-bensinstationen, så fortsatte vi vår bilresa så att vi under förmiddagen korsade både Haldenkanalen och nationsgränsen in till Sverige, med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen.
Väl framme i Karlstad så införskaffade vi en ny gasvajer, så att vi kunde byta ut den gamla gasvajern som hade gått av. Så på IKEA-parkeringen i Karlstad lyckades vi byta gasvajern, så att vi kunde fortsätta vår bilfärd mot Bergslagskanalen.
 
Bergslagskanalen är som ett sjösystem, som är sammanbundet med naturliga vattenvägar, småkanaler och några slussar. Sjösystemet sträcker sig mellan Karlskoga i söder och Filipstad i norr, och har därtill ett flertal sidoförgreningar. Dock går det inte riktigt att komma ända in i de centralaste delarna av Karlskoga från kanalsystemet, då man inte når ända fram till sjön Möckeln, eftersom att man hindras av både kraftverk och många höjdmeter, liksom man således inte heller kan nå kanalen vare sig ifrån havet eller Vänern.
För övrigt så är det inte bara höjdmetrarna och tillhörande kraftverk mellan Bergslagskanalen och sjön Möckeln, som är ett hinder för att nå havet eller Vänern från Bergslagskanalen. Detta då inte heller sjön Möckeln går att nå med båt från vare sig havet eller Vänern.

Väl framme vid Bergslagskanalen, så började ett nytt sökande efter en lämplig sjösättningsramp, där vi kunde sjösätta båten i Bergslagskanalen. Helst ville vi ju finna en ramp i någon av kanalens ändar, så att vi inte skulle behöva köra så väldigt mycket fram och tillbaka med båten, för att ta oss igenom kanalsystemet.

Först åkte vi till en hamn i utkanten av Karlskoga, där vår tanke var att sjösätta båten, men där låg visst båtrampen innanför grindar inne på hamnområdet. När vi träffade några personer vid hamnen så blev vi inte rekommenderade att sjösätta båten där, så vi var aldrig fram och tittade på sjösättningsrampen i Karlskoga. Som tur var, så blev vi i alla fall insläppta genom grindarna, så att vi fick åka in och vända vårt ekipage inne på hamnområdet, innan vi fortsatt vår bilresa till en annan hamn.

Någon i hamnen i Karlskoga nämnde att det fanns en sjösättningsramp vid Knappforsen, men samtidigt så var det någon inne vid hamnen i Karlskoga som inte trodde att rampen vid Knappforsen var så värst lämplig för vårt ekipage. Så vi fortsatte istället till Storfors och tittade på sjösättningsrampen där, istället för att åka till Knappforsen.

När vi väl hittat fram till hamnen i Storfors, så visade det sig dock att det verkade vara något besvärligt att sjösätta båten vid rampen i Storfors. Detta då man liksom skulle backa ner båttrailern snett mot en brygga med båtplatser, och inte fanns det heller någon brygga invid rampen, som man skulle kunna förtöja båten tillfälligt invid. Så i Storfors verkade det alltså vara svårt att sjösätta båten, och sedan komma därifrån, utan att riskera att glida in i någon annan båt i hamnen, då man liksom redan i utgångsläget skulle backa ner båttrailern mot en brygga med båtar.
Så vi hoppades att finna en lämpligare sjösättningsramp högre upp i kanalsystemet. Därför så fortsatte vi upp till Filipstad, där vi passade på att tanka båten vid en bensinstation, och även fråga någon inne i bensinstationen om de kände till var det fanns någon lämplig sjösättningsramp i trakten. Detta då vi hade läst och sett i den trevliga och informativa boken "Sveriges kanaler" (som getts ut av Svenska Kryssarklubben, och som kan beställas här, i alla fall om man är medlem i Svenska Kryssarklubben), att det skulle finnas en ramp i Filipstadstrakten, som verkade lämplig för oss.

Mycket riktigt så hittade vi en populär och helt okej sjösättningsramp vid ortens reningsverk, efter att vi fått några tips inne i bensinstationen. Sjösättningsrampen vid reningsverket som vi hittade, är belägen cirka två kilometer söder om Filipstad, på den västra sidan av sjön Daglösen. Sjösättningsrampen visade sig vara så populär att det till och med var kö vid rampen, så att det tog en liten stund innan det blev vår tur att backa ner för rampen och sjösätta båten, inför några dagars båtresa på Bergslagskanalen i Bergslagen och Värmland.

När vi väl hade sjösatt båten, så lämnade vi både bilen och båttrailern bredvid reningsverket invid sjösättningsrampen, och fortsatte norrut med båten genom sjön Daglösen, in till de centrala delarna av Filipstad. Båtresan in till Filipstad var riktigt fin, då kvällen hade hunnit börja skymma, så att vi färdades med tända lanternor in mot upplysta Filipstad. l de centrala delarna av Filipstad så övernattade vi i båten vid en gästbrygga, där några fiskare fiskade, när vi anlände med båten.

Inne i Filipstad så såg jag även ytterligare en sjösättningsramp, men den hade knappast fungerat att sjösätta min båt vid, eftersom att jag vill minnas att den var extremt brant och kort, samt därtill så har jag för med att det såg ut att vara väldigt grunt i vattnet, där den var belägen.

Torsdagen den 18:e juli 2019. Båtresa från Filipstad till Lungsund, via Bergslagskanalen, Prästbäcken och Bjurbäckskanalen.

Slusstrappan vid Bjurbäcken. Slusstrappan vid Bjurbäcken.
Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.
Slussen vid Asphyttan.

Fredagen den 19:e juli 2019. Båtresa från Lungsund till Sträcknäsholmen, via Bergslagskanalen.

Vid en brygga vid Knappforsen. Vid en brygga vid Knappforsen.
Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.
Slussen vid Knappforsen.

Lördagen den 20:e juli 2019. Båtresa från Sträcknäsholmen till Karlskoga, via Bergslagskanalen.

”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen. ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Strax utanför Karlskoga, så tar vår resa på Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga) slut, då Timsälven korsas av dessa låga broar, alldeles innan kraftverk och dammar tar vid i Timsälven.

Söndagen den 21:a juli 2019. Båtupptagning och hemresa.

Dagen inleddes med att vi drog upp båten på sin båttrailer, vid sjösättningsrampen inne vid ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb”. Det visade sig att rampen fungerade bra för vårt ekipage, trots att det var riktigt blött på rampen, då dagen bjöd på ett rejält och ihållande sommarregnväder.
Vi kunde också konstatera att det fastnat väldigt mycket sjögräs i båtens propeller, efter att vi några dagar tidigare kört igenom i en del sjögräs/vass med båten. Så det var antagligen inte så konstigt att båten gick ovanligt sakta under de sista dagarna i Bergslagskanalen, eftersom att det kryllade av sjögräs i propellern.

Efter båtupptagningen så skjutsade mina föräldrar in mig till busstationen i Karlskoga, varifrån jag sedan fortsatte med buss och flyg hem till Kiruna, medan mina föräldrar fortsatte hem till sig i Dalarna med bilen och båten upplastad på båttrailern.
När de väl kom hem till Dalarna, så sjösatte de båten i Siljan, där de hyrt en båtplats till båten. Vilket ledde till att båten senare under sommaren fick några kortare utflykter på Siljan, tillsammans med mina föräldrar.

Efter att jag tagit mig igenom en stor del av Bergslagskanalen, så kunde jag konstatera att jag fått många fina sjömil i båten under våren och sommaren 2019! Detta då jag först tagit mig hela vägen från Örebro, via olika kanaler, sjöar och havsetapper ända in till Notodden i Norge, vilket sedan alltså följdes upp med en tur genom Herøya kanal och slutligen några fina sommardagar på Bergslagskanalen!

Dessa äventyr gav sammantaget båten drygt 400 nya drifttimmar på motorn, och om jag inte räknat fel så passerade jag 119 stycken unika slussbassänger under dessa båtäventyr! Man kan också utrycka det som att jag passerade hela 154 stycken slussbassänger under sommarens båtfärder, om man nu vill räkna hur många gånger som jag passerat en slussbassäng, även om vissa av slussbassängerna alltså passerats två gånger, då jag liksom varit in och vänt i ett flertal kanaler. Jag har i ärlighetens namn visserligen inte behövt slussa mig igenom samtliga dessa slussbassänger, då jag vill minnas ett par av dessa slussbassänger haft alla sina slussportar öppna i båda ändarna, då vattnet varit i samma nivå på båda sidorna av de berörda slussarna.

Så nu återstår att se vad nästa båtäventyr blir för min del… Hur som helst, så hoppas jag att jag lyckats med att inspirera andra till att också göra fina båtresor framöver!

/Fredrik
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
På väg in i Herøyakanalens båttunnel.

Tisdagen den 16:e juli 2019. Båtresa vid Notodden och genom Herøyakanalen, via Herøyakanalens unika båttunnel.

"Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019. "Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019.

Tisdagen inleddes med att vi tog en kort båttur vid Notodden på Heddalsvatnet, och åkte till några närbelägna bryggor i trakten av Notodden, i det fina sommarvädret. En av bryggorna som vi passade på att besöka under denna lilla båttur vid Notodden var bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, där vi stannade till och köpte glass. Vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden kunde vi begrunda någon gammal pråm, som påminde om forna tiders industrier i Notodden.

Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden. Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden.
Efter att jag kommit hem från Telemarkskanalen (för att arbeta i några dagar), så spenderade jag en del tid med att slösurfa på webben. Då lyckades jag finna information om en kanal som heter Herøyakanalen, och att Herøyakanalen dessutom har något så ovanligt och speciellt som en rejäl båttunnel! En rejäl båttunnel var ju dessutom något som jag aldrig tidigare hade åkt igenom med min båt.
Tyvärr så var Herøyakanalen och dess båttunnel inte något som jag var bekant med, då jag någon vecka tidigare körde in från havet mot Skien och Telemarkskanalen. Detta trots att jag såg en båt, som jag i efterhand har förstått att svängde in mot Herøyakanalen, eller dess närområde. Det var nämligen så att under min båtresa från havet in mot Skien, så passerade jag alldeles i närheten av Herøyakanalen, då jag passerade det stora industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" invid Frierfjorden, utanför orten Porsgrunn. Så om jag hade känt till Herøyakanalen då, så hade jag självklart passat på att åka genom Herøyakanalen, då jag var så nära kanalen, inte minst med tanke på att kanalen dessutom har något så unikt som en båttunnel!

Så nu när jag ändå var relativt nära Herøyakanalen, så tänkte jag att vi i alla fall skulle passa på att åka genom Herøyakanalen och dess spektakulära båttunnel, vilken jag var besviken att jag råkat missa (eftersom att jag inte kände till kanalen), trots att jag varit så nära kanalen.
Dock tvekade jag ännu under tisdagen på hur vi skulle ta oss till Herøyakanalen. Antingen kunde vi dra upp båten på sin båttrailer och ta landsvägen ner till Herøyakanalen, eller så kunde jag och min mamma ta sjövägen med båten via sjön Norsjø, samt slussarna vid Løveid/Skotfoss och Skien, ner till Herøyakanalen (medan min pappa i så fall skulle få köra dit själv med bilen och båttrailern).
Vi hade ju ända köpt en ”tur och returbiljett” genom hela Telemarkskanalen (som även gällde som ett säsongskort), så alternativet via sjövägen skulle i alla fall inte innebära några fler slussavgifter för oss.

Valet föll i alla fall på att vi valde att dra upp båten på dess båttrailer vid ”Nesøya Marina” i Notodden, där det finns en fin upptagningsramp. Detta då vi bedömde att det borde gå snabbare att ta sig till Herøyakanalen längs landsvägen, än via sjövägen. Detta trots att landsvägsalternativet innebar både en upptagning av båten och en sjösättning, men med landsvägsalternativet så behövde vi ju inte heller anpassa oss efter några slusstider.

Så med båten på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi ner mot Herøyatrakten, även om vi knappast valde de lämpligaste vägvalen, då våra vägval även gick via en mindre grusväg. Väl nere i trakterna av Herøya så började vi leta efter en lämplig sjösätningsramp, som var lagom brant, och som inte var för trång eller för smal, för att det skulle vara smidigt att sjösätta båten.

Jag vill minnas att vi var ända ut till Langesundstrakten och tittade efter någon lämplig ramp, liksom vi även tittade vid Stathella. Det var dock svårt att finna en för allmänheten tillgänglig och bra ramp för sjösättning av min båt. Detta då jag även ville hitta en ramp, där det även fanns gott om plats i vattnet utanför rampen, så att jag inte skulle riskera att köra på någon annan båt, med tanke på att när man backar med min båt, så är min min båt ganska svår att svänga med. Således ville jag gärna finna en ramp med gott om utrymme utanför rampen i vattnet, och helst ville jag även finna en ramp med en brygga invid rampen, där man kunde förtöja båten en liten stund.

Så till slut fick vi ett tips om att det fanns en ramp i en gammal småbåtshamn (som numera inte längre är i bruk) alldeles vid Herøya invid Herøyakanalen, vid kanalens norra tunnelmynning. Så vi testade att åka dit. Mycket riktigt så fanns det en helt okej ramp (vid kanalens norra tunnelmynning), som inte heller var spärrad med någon bom.
Det var dock ingen brygga alldeles invid rampen, men det gick bra ändå, tack vare att det fanns gott om svängrum i hamnen. Detta då det inte längre fanns några båtar som låg förtöjda i hamnen, så man riskerade alltså inte att köra på några andra båtar, i samband med sjösättningen.
Södra inloppet till Herøyakanalen. Södra inloppet till Herøyakanalen.

Så vi sjösatte båten och jag stannade ombord i båten, medan mina föräldrar åkte iväg med bilen för att köpa pizza. Tyvärr råkade bilen bli påkörd av en kundvagn utanför en matvarubutik, i samband med mina föräldrars biltur för pizzainköp. Detta då en kund råkade tappa en kundvagn, som oturligt nog rullade in i bilen, som då stod stilla. Så bilen blev lite lätt skadad (vilket naturligtvis gick att fixa till i efterhand, med hjälp av försäkringsbolag och en duktig bilverkstad).

Så efter en stund återkom mina föräldrar med nybakade pizzor till båten. Så vi körde ut en liten bit från land och släppte i ankaret i Gunnekleivfjorden, där vi passade på att äta pizzorna ombord i båten, denna fina julikväll.
Efter att vi sjösatt båten och ätit pizza, så körde vi i nordlig riktning över Gunnekleivfjorden.

Vid Gunnekleivfjordens norra inlopp så passerade vi under ett par broar, varav den första bron var en järnvägsbro, som tidigare används för järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya. Numera används inte järnvägen till industriområdet vid Herøya, som för övrigt kallas för "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten". Namnet "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten"" åsyftar på att järnvägen går mellan Porsgrunn och ett ställe som heter "Roligheten", där i alla fall en del av industriområdet är beläget. Järnvägen går genom den cirka 2880 meter långa järnvägstunneln "Herøyatunnelen", och med lite tur så kan det mycket väl bli järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya i framtiden igen.

Efter att vi passerat under järnvägsbron och någon ytterligare bro, så kom vi ut i Skienselva, men alldeles innan vi nådde fram till Skienselva så passade vi på att svänga höger, så att vi liksom var in och vände i en liten vik med båtbryggor.
Efter att vi kommit ut från den lilla viken med båtbryggorna, så fortsatte vi längs Skienselva ut i Frierfjorden.
Från Frierfjorden styrde vi in i Herøyakanalen söderifrån (där det finns en båthamn som är i bruk), och körde norrut genom Herøyakanalen, samt dess tillhörande mysiga och tillika spektakulära båttunnel, så att vi alltså sedan kom tillbaka till den före detta småbåtshamnen, där vi en stund tidigare hade sjösatt båten. Detta innebar att vi då hade kört som ett varv runt det stora fabriksområdet på industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark", som ligger invid orten Porsgrunn.

Det ansågs på 1950-talet att något behövde göras för att få till ett renare vatten i den då så pass förorenade Gunnekleivfjorden, med sitt relativt stilla vatten, invid det intilliggande industriområdet, där Norsk Hydro på den tiden dominerat industriområdet. Så därför byggdes Herøyakanalen och dess båttunnel 1954, så att vattnet i Gunnekleivfjorden skulle få mer rörelse. Båttunneln som har invändig belysning är cirka 2,2 meter djup, och den maximala höjden på båtar som kan ta sig igenom båttunneln är cirka 2,5 meter. Bredden på båttunneln lär vara cirka 3,3 meter och båttunnelns längd är gissningsvis knappt 135 meter.
Gunnekleivfjorden anses dock fortfarande som förorenad, så även nu i modern tid pågår det projekt för att rena Gunnekleivfjorden, även om jag tror att kanalen i all fall bidragit till att vattnet i Gunnekleivfjorden är renare, än vad det hade varit utan kanalen.
Då vi skulle dra upp båten på sin båttrailer (vid samma ramp som vi sjösatt båten), efter vår tur genom Herøyakanalen, så råkade jag dock dra av båtens gasvajer (så att båtens motor endast gick att köra på tomgångsvarv), för andra gången under sommaren. Kanske berodde haveriet på att gasvajern eventuellt blivit felmonterad, då jag monterade den efter förra gasvajerhaveriet några veckor tidigare.

Jag hade ursprungligen tänkt att vi skulle fortsätta till Haldenkanalen och åka Haldenkanalen med båten direkt efter vår tur i Herøyakanalen, då man ändå inte kan komma in i Haldenkanalen via sjövägen, eftersom att Haldenkanalen saknar förbindelse med havet.
När ändå gasvajern gått av, så fick det dock bli lite ändrade planer för den resterande delen av veckan. Så vi valde att fortsätta längs landsvägen till en annan kanal, nämligen till Bergslagskanalen i Värmland, istället för till Haldenkanalen. Detta eftersom att vi då således inte behövde leta efter någon gasvajer redan i Oslotrakten, då vi inte fann någon bra övernattningsplats inför natten, när vi närmade oss Oslo. Så vi fortsatte genom Oslo och vidare mot Sverige, samtidigt som vi letade efter någon lämplig övernattningsplats.

Bergslagskanalen som inte heller går att nå via sjövägen från vare sig havet eller Vänern, hade jag visserligen tänkt att besöka vid ett senare tillfälle, men nu passade vi alltså på att ta den under resterande del av denna vecka. Det får istället bli en tur på Haldenkanalen vid något senare tillfälle. Min förhoppning är att kunna åka Haldenkanalen redan under sommaren 2020, men om inte det är genomförbart så får det bli en tur på Haldenkanalen något annat år.

Strax innan vi rullade över Haldenkanalen (som vi skulle komma att korsa längs Europaväg E18), så stannade vi till och övernattade i båten (som då var upplastad på sin båttrailer) på en lastbilsparkering, invid en norsk YX-bensinstation.

I Herøyakanalens båttunnel.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Slusstrappan vid Vrangfoss, med M/S Victoria och M/S Telemarken i slusstrappan.

Söndagen den 30:e juni 2019. Båtresa från Skien till Ulefoss, via Telemarkskanalen.

Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019. Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Första slussen i Telemarkskanalen för oss, nämligen slussen i Skien.

Måndagen den 1:a juli 2019. Båtresa från Ulefoss till Lunde, via Telemarkskanalen.

M/S Victoria, den 1:a juli 2019. M/S Victoria, den 1:a juli 2019.

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Ulefoss, den 1:a juli 2019.

Tisdagen den 2:a juli 2019. Båtresa från Lunde till Dalen, via Telemarkskanalen.

Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019. Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019.
Tisdagen inleddes med att vi tog oss upp för slussarna vid Kjeldal och Hogga, tillsammans med den fina träbåten och någon annan båt, vilket då innebar att vi tagit oss genom samtliga av Telemarkskanalens slussar.
Vid Kjeldal så passerade vi även en elektrisk fiskspärr i kanalen.
Efter slussandet så gick båtresan vidare genom sjösystemet upp till den lilla orten Dalen, som ligger längst in i Telemarkskanalens vattensystem. Då vi nådde fram till Dalen så hade vi tagit oss fram längs Straumen och sjöarna med namnen Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman och Bandak.

Efter en guppig dagsetapp, så var vi alltså framme i Dalen, där vi passade på att äta middag inne i restaurangen, som är beläggen vid en brygga i hamnen.
Sedan tog vi en kvällspromenad i Dalen, där vi tittade in i ortens anrika och fina gamla hotell, som heter ”Hotel Dalen”. Utanför hotellet stod det flera fina bilar, varav flera av dem var av äldre modeller.

Under kvällspromenaden så såg vi en fin bastu nere i sjön Bandak vid Dalen. Bastun som ligger strax utanför stranden, nås via en spång från land.
Vi passade även på att gå upp en bit, på ett mindre berg i Dalen, under vår promenad. Från berget bjöds vi på en fin utsikt över bygden, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i gästhamnen i Dalen.
På vägen tillbaka till hamnen så fick vi sällskap an en nyfiken liten katt (som troligen var en kattunge), under en del av promenaden.
I de övre delarna av Telemarkskanalens vattensystem, den 2:a juli 2019.

Onsdagen den 3:e juli 2019. Båtresa från Dalen till Kviteseid, via Telemarkskanalen, Bandaksli och Lårdal.

M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd. M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Bandaksli.

Torsdagen den 4:e juli 2019. Båtresa från Kviteseid till Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen, via Telemarkskanalen.

Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden. Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Ulefoss, den 4:e juli 2019.
I bakgrunden skymtar "Norsjø Ferieland", vid Akkerhaugen.

Fredagen den 5:e juli 2019. Båtresa från Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen till Notodden, via Telemarkskanalen och Årnes.

Årnes brygga. Årnes brygga.
Dagen inleddes med att vi åkte liksom lite tillbaka på Norsjø, så att vi kom fram till Årnes. I Årnes så tog vi oss iland och promenerade lite i byn, för att eventuellt besöka en restaurang eller ett café. Men innan vi tagit oss fram dit vi tänkte äta eller fika, så föreslog jag att vi i stället skulle ta båten in till Gvarv, genom att ta oss fram på Gvarvelva, så vi vände om och gick tillbaka till båten.
När vi väl började närma oss Gvarvelva, så visade det sig att det tycktes vara väldigt grunt utanför älvens utlopp i Norsjø. Så när vi testat att kolla djupet med hjälp av att sticka ner båtshaken i vattnet och kunnat konstatera att det var ganska grunt där vi befann oss, så vände vi om ut på Norsjø igen, utan att köra in i Gvarvelva till Gvarv.

Ute på Norsjø så fortsatte vi tillbaka mot Akkerhaugen, där vi gjorde ett par stopp vid några olika bryggor, innan vi fortsatte norrut i Sauarelva vidare via Bråfjorden och Heddalsvatnet till Notodden. Under eftermiddagen så nådde vi fram till Notodden, efter att vi gjort några stopp vid både en gästbrygga vid ”Kullhuset” och vid Hjuksebø gästhamn, på vägen till Notoddden. Under båtresan såg vi ett flygplan med pontoner som landade och startade på vattnet flera gånger, medan vi färdades mot Notodden.

Väl framme i Notodden så åkte vi först till en brygga vid ”Notodden Motorbåtforening”, då vi fått ett tips av en person (med anknytning till föreningen) att vi skulle kunna få lämna båten där i någon vecka om vi ville. Men efter att vi lyckats lägga till vid ”Notodden Motorbåtforening”, där vinden låg på rejält in i hamnen och försvårade tilläggningen, så bedömde vi att hamnen inte var så värst lämpad för oss. Detta då det var väldigt blåsigt i hamnen, samtidigt som det var något begränsat med plats i hamnen, då någon brygga saknade förtöjningsöglor, vid vårt besök i hamnen.

Då det finns flera hamnar i Notodden, så fortsatte vi vidare västerut i Notodden, och min tanke var först att tillfälligt gå i land vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, men det var så blåsigt där, så vi gick aldrig i land där.

Så istället fortsatte vi till ”Nesøya Marina” i Notodden, där de hade några alldeles nya bryggor, så där förtöjde vi båten, då det både fanns landström där och möjlighet att lämna båten där i någon vecka. Vilket jag ville göra.

Så när vi förtöjt båten så tog vi en kvällspromenad i Notodden, som har en stark industrihistoria, tack vare att Norsk Hydro anlade sina första anläggningar i Notodden och i relativt närbelägna Rjukan. Industrihistorian i Notodden och Rjukan har numera blivit klassad som ett Världsarv.
Numera är Notodden också ett bluesmecka, där det årligen hålls en bluesfestival i augusti.
I Notodden finns det även en mindre flygplats, där det lär vara populärt att starta med segelflygplan, då vindarna i trakten ofta lär vara gynnsamma för segelflygplan. Invid flygplatsen, finns även en hamn för pontonförsedda flygplan, som landar och statar på sjön Heddalsvatnet.

Efter kvällspromenaden i Notodden så övernattade vi i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.
Vid Årnes brygga.

Lördagen den 6:e juli 2019. Promenad från Notodden till Heddal stavkirke och tillbaka till Notodden.

Heddal stavkirke. Heddal stavkirke.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Söndagen den 7:e juli 2019 till måndagen den 15:e juli 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.

Tidigt på söndagsmorgonen den 7:e juli så lämnade vi båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden, då jag och min mamma fortsatte med buss till Oslo, varifrån jag fortsatte vidare med buss och flyg hem till Kiruna, medan min mamma fortsatte hem till Dalarna med tåg.

Efter att jag varit hem och arbetat i cirka en vecka, så fortsatte jag sedan med buss, flyg och tåg till mina föräldrar i Dalarna, under söndagen den 14:e juli. Sedan under måndagen den 15:e juli, så fortsatte jag med bil och min tomma båttrailer bakom bilen fram till Notodden, tillsammans med mina föräldrar.

Väl framme i Notodden, så övernattade vi i båten, som ännu låg kvar i vattnet i ”Nesøya Marina”.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Lady Anne-Lynn vid Brinkebergskulles sluss.

Fredagen den 21:a juni 2019. Båtresa från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal.

Trollhättans kyrka Trollhättans kyrka

Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt.  Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.

Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.

När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, d