2020 > 04
Fredagen den 21:a juni 2019. Båtresa från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal.
Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt. Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.
Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.
När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.
Lördagen den 22:a juni 2019. Båtresa från Trollhättan till Nordön, via Trollhätte kanal och Nordre älv.
Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.
Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.
När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.
Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.
I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.
Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.
Söndagen den 23:e juni 2019. Båtresa från Nordön till Uddevalla, via Stenungssund.
Under dagsetappen såg vi åtminstone en säl (vilken kanske var den första sälen som min pappa någonsin fick se i vilt tillstånd), och dessutom mötte vi isbrytaren Atle.
Inseglingen till Uddevalla var inte så värst vacker, då vi liksom vid många andra inseglingar till orter, först fick passera fula industriområden, samt en sliten och estetiskt ovälkomnande del av Bäverån, innan vi nådde fram till den nyfixade gästhamnen i Uddevalla, där vi kunde förtöja vid nya fina bryggor.
I gästhamnen var det många som lämnat, eller lämnade sina segelbåtar inför den annalkande segeltävlingen ”Bohusracet”, som skulle genomföras i trakten, några dagar efter vårt besök i Uddevalla.
Under kvällen så passade vi på att gå ut och äta middag i Uddevalla (även om det inte blev på den av standupkomiker omtalade pizzerian: ”PINGVIN PIZZA & GRILL”), och ta en promenad upp på det mindre inbjudande Kålgårdsberget, för att titta på utsikten över staden. På berget följde vi bland annat några gamla och slitna promenadstråk (tror jag att det var) som var i dåligt skick. Så här i efterhand, kan jag tänka mig att det nog hade varit finare att gå upp på Skansberget i Uddevalla istället, men Skansberget var inget berg som jag kände till redan då vi var i Uddevalla.
Under natten så övernattade vi i den fina gästhamnen i Uddevalla, efter vår kvällspromenad, som även inkluderade en närmare titt på Bäverån, som var relativt vattenfattig en liten bit uppströms, en bit bortanför gästhamnen. Även om vi inte såg någon bäver längs Bäverån, så såg vi i alla fall en orm på land, under söndagen i Uddevalla.
Måndagen den 24:e juni 2019. Båtresa från Uddevalla till Smögen.
Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.
Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.
I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.
Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.
Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.
Tisdagen den 25:e juni 2019. Båtresa från Smögen till Grebbestad, via Smöghålet och Sotekanalen.
Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.
Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.
Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.
Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.
Onsdagen den 26:e juni 2019. Båtresa från Grebbestad till Strömstad, via Nord-Koster.
Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.
Även under denna dag fick vi se säl.
I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.
Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.
Torsdagen den 27:e juni 2019. Båtresa från Strömstad till Halden, via Idefjorden.
På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.
Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.
Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).
Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.
Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.
Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.
Fredagen den 28:e juni 2019. Båtresa från Halden till Larvik.
Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.
Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.
Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.
I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.
Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.
Lördagen den 29:e juni 2019. Båtresa från Larvik till Skien.
Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.
Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.
Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.
Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.
Måndagen den 10:e juni 2019. Båtresa från Sjötorp till Kristinehamn, via Otterbäcken.
Dagen inleddes med att min mamma fortsatte hem med buss och tåg från Sjötorp, medan jag istället fortsatte norrut på Vänern till Otterbäcken för ett glasstopp. I Otterbäcken så tittade jag lite på den lilla orten och dess stationsområde, varifrån järnvägsspåret numera har ersatts av en cykelväg på banvallen.
Efter mitt stopp i Otterbäcken, så fortsatte jag min båtresa till Kristinehamn, längs Vänern, som denna dag var riktigt stilla och fin, till skillnad emot föregående dag, då dess vågor gick höga, då vi ankom till Sjötorp. I Kristinehamn så övernattade jag i gästhamnen.
I normala fall hade man kunnat komma längre in med båt i staden Kristinehamn (än bara till gästhamnen), genom att följa ån som leder in i stadskärnan, men då jag var på platsen så pågick byggnadsarbeten, då man hade rivit en järnvägsbro, som skulle ersättas med en ny bro, alldeles bortanför gästhamnen i Kristinehamn. Så vid mitt besök i staden var det inte möjligt att komma längre med båt, än till gästhamnen i Kristinehamn.
Tisdagen den 11:e juni 2019. Båtresa från Kristinehamn till Karlstad.
Sedan så fortsatte jag den inre farleden från Kristinehamn till Karlstad, genom Vänerns norra skärgård.
I Karlstad, så var jag först in i Lambergstjärnet och vände, innan jag fortsatte in i den stora småbåtshamnen i Karlstad, för att leta efter en lämplig gästplats.
Men när jag varit in och cirkulerat några vändor i småbåtshamnen, utan att hitta någon lämplig gästplats, i det blåsiga vädret, så insåg jag att den stora gästhamnen i Karlstad ligger inne i de mer centrala delarna av staden, alldeles invid turistbyrån, i den så kallade ”Inre hamnen”. Så jag fortsatte dit och övernattade i gästhamnen.
Onsdagen den 12:e juni 2019. Båtresa från Karlstad till Skoghall, via Pråmkanalen i Karlstad.
Från turistbyrån i Karlstad, där jag betalade gästhamnsavgiften, så fick jag fina rejäla påsar att använda för sopsortering i båten, för att vara rädd om de fina vattnen, som man färdas på med båt och så att man exempelvis inte ska skräpa ner naturen med plast. Tyvärr låg även dessa rejäla sopsorteringspåsar inpackade i just en plastförpackning, som tyvärr råkade fångas av vinden, så att plastförpackningen råkade blåsa ner i vattnet och bli ännu en plastförorening i vattnet. Så miljöpåsarnas förpackning ledde tyvärr till ännu mer nedskräpning... Min ambition var inledningsvis att promenare till andra sidan av ”Inre hamnen” och plocka upp plastförpackningen, då den flutit dit, men tyvärr lyckades jag inte få upp plastförpackningen, när jag väl promenerat till andra sidan av ”Inre hamnen”.
Jag passade på att äta lunch, och promenera runt en del i den kaffedoftande staden Karlstad. Jag promenerade bland annat till slussen i Karlstad (som heter ”Carlarnas sluss”), vilken är belägen längs Pråmkanalen inne i Karlstad. Slussen trafikeras av så kallade ”Båtbussar” (vilket är båtar) som är en del av Karlstads kollektivtrafik, då Karlstad och dess omgivning till stor del är uppbyggt på land, som kan liknas vid stora öar i Vänern och den intilliggande Klarälven.
Det finns visserligen bara en sluss i Karlstad, vilken leder den så kallade Pråmkanalen genom Karlstad och upp i Klarälven. Trots att det bara finns en enda sluss i Karlstad, så lär det vara möjligt att åka som en rundtur i Karlstad, genom att exempelvis åka genom slussen åt ena hållet och sedan följa någon av Klarälvens naturliga vattenvägar tillbaka ut i Vänern, då nivåskillnaden i slussen är relativt liten.
Efter att jag pratat med några slussvakter vid slussen i Karlstad, så fick jag besked om att det var helt okej (och gratis) för mig att slussa mig genom slussen. Så jag gick tillbaka till min båt och hämtade den, och styrde sedan i mot slussen i Pråmkanalen, där jag sedan blev uppslussad tillsammans med en så kallad ”Båtbuss”, efter ett något besvärligt möte i Pråmkanalen, då jag under en stund inte hade tillgång till någon väntbrygga, där det uppstod en viss väntan, nedanför slussen.
Efter att jag slussats upp genom slussen och fortsatt uppströms i Klarälven en liten bit, så vände jag om ganska omgående, då det var besvärligt att veta var älvens alla sandbankar var belägna, och jag misstänker att jag kanske även var på en sandbank en vända, då det gick aningen tungt en stund.
Så för min del vände jag alltså om, tämligen omgående och fortsatte tillbaka ut genom Pråmkanalen och dess sluss (där jag nu fick slussa som enda båt) i Karlstad.
Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, och regnet stundtals öste ner under dagen, så att jag inte fick uppleva ”Soliga Karlstad” från sin bästa sida.
Efter mina slussningar, så fortsatte jag till Lillängshamnen vid Skoghall, dit jag anlände och övernattade och tog ett par kvällspromenader, efter att jag tagit mig dit via den förhållandevis långa sjövägen genom Vänern, då jag valde att köra söder om Hammarön, för att komma till Skoghall.
Torsdagen den 13:e juni 2019. Båtresa från Skoghall till Ekenäs.
Efter en natt med mycket åska, så gick båtresan vidare från ett dimmigt Skoghall vid lunctid, fram till ett strålande väder i Ekenäs.
Ekenäs ligger i princip längst ut på udden/halvön ”Värmlandsnäs”, som sträcker sig ut i Vänern mellan Skoghall och Säffle.
Vid Ekenäs finns en fin camping och gästhamn, med tillhörande restaurang, dit ja nådde fram efter en längre sträcka mellan många gröna och röda bojar, på slutet av min dagsetapp.
I Ekenäs övernattade jag i gästhamnen, där månen sken över hamnområdet, efter en vacker kväll med soppmiddag som åtnjöts ute på akterdäcket, då vädret åter hade blivit toppenfint!
Fredagen den 14:e juni 2019. Båtresa från Ekenäs till Arvika, via Säffle kanal.
Under fredagen så gick min resa vidare från Ekenäs in mot Säffle. Det finns visserligen en inre farled mellan Ekenäs och Säffle, där man i stort följer Värmlandsnäs västra strandlinje, men jag valde istället att till stor del färdas längre ut på Vänern, för att spara lite tid och hinna fram i tid till slussen i Säffle, där jag förbokat slussning, för att ta mig upp genom slussen.
I Säffle blev jag alltså uppslussad genom slussen och fortsatte sedan att följa Säffle kanal (eller "Vikingaleden" som den också kallas) upp genom den relativt strömma Byälven (jag skulle gissa att det ännu var en del vatten från vårens snösmältning i älven), samt Harefjorden, Björnöflagan, Söljeflagan och Glafsfjorden, fram till Kyrkviken vid Arvika, där jag övernattade i en gästhamn i Arvika, efter att jag tagit en kvällspromenad.
Säffle kanal följer alltså Byälven mellan Vänern och Glafsfjorden, och kanalens enda sluss finns i Säffle, vilket är en sluss med något större mått än Göta kanals slussar, då det fram tills för ett antal år sedan även gick fraktfartyg i kanalen.
Under min resa upp längs Säffle kanal så passerade jag ”Värmlands Vikingacenter” i Nysäter, den lindragna bilfärjeleden ”Högsäterleden”, som trafikeras av Trafikverkets färjerederi och byggandet av en damm, som ska verka som ett översvämningsskydd vid Kyrkvikens inlopp från Glafsfjorden. Anledningen till att man bygger denna damm, som ska verka som ett översvämningsskydd, är för att mildra risken att Arvika ska översvämmas igen, vilket skedde rejält år 2000.
Lördagen den 15:e juni 2019. Båtresa från Arvika till Klättholmen, via Säffle kanal och Sulvik.
Därefter fortsatte jag in i Sulviken och stannade till i hamnen i Sulvik, som enligt vissa källor anses vara Sveriges innersta hamn, som har förbindelse med havet. Dock är jag inte benägen att hålla med om detta påstående, då det faktiskt lär vara längre längs sjövägen från havet till hamnen i Ed, som nås via Dalslands kanal. Efter en fikapaus i Sulvik, så fortsatte jag till Klättholmen, eller ”Skagern”, som den kallas i folkmun. Klättholmen rås om av ”Arvika Segelsällskap”, som även har en klubblokal på denna ö, i sjön Glafsfjorden.
Efter att jag fått bevittna en fin solnedgång, så övernattade jag vid en brygga vid Klättholmen, där vi var flera övernattande båtar. Som en bekvämlighet så fanns det till och med tillgång till landström på ön.
Söndagen den 16:e juni 2019. Båtresa från Klättholmen till Säffle, via Säffle kanal, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter och Nysäter.
Under söndagen gick båtresan vidare söderut i Säffle kanal och dagens första stopp gjordes i gästhamnen i Klässbol, där det fanns både en fyr och en upplåst klubblokal, som man hade tillgång till. Från hamnen i Klässbol promenerade jag till en lanthandel (för glassinköp) och vidare förbi en gammal folkpark till ett linneväveri, där jag liksom andra besökare fick titta in i linneväveriets tillverkningslokaler.
Efter mitt besök i linneväveriet, så gick jag vidare till en närbelägen gammal kvarn, som numera innehåller ett café med det passande namnet "Kaffekvarnen", där jag inhandlade fika, innan jag fortsatte tillbaka till båten som låg och väntade på mig i gästhamnen.
Sedan under dagen följde ett kort stopp vid en brygga vid Stömne naturreservat.
Därefter gjorde jag ett stopp vid Södra Högsäter, där bilfärjeleden ”Högsäterleden” korsar Byälven (och därmed även Säffle kanal) mellan Högsäter och Fyksnäs, tack vare linfärjan ”Byälvan” som trafikeras av Trafikverkets färjerederi. Färjeleden lär vara Värmlands sista kvarvarande allmänna färjeled, och även Sveriges kortaste allmänna bilfärjeled, då färjeleden endast är 75 meter lång. Färjeleden trafikeras av Trafikverkets färjerederis i driftvarande både minsta och äldsta bilfärja, som är byggd redan 1955. Linfärjan lär faktiskt en gång i tiden ha varit eldriven, innan den konverterades till dieseldrift 1963 (vilket ju låter motstridigt, med tanke på nutida ombyggnader av båtar och fartyg, då miljöargumenten ofta väger tungt).
Dagens sista stopp skedde sedan vid Nysäter, där det både finns en öppningsbar landsvägsbro (som inte behövde öppnas för min förhållandevis lilla båt) och ”Värmlands Vikingacenter”, med några tillhörande vikingabåtar.
Efter att mörkret hade sänkt sig över trakten, så nådde jag fram till Säffle, där jag övernattade vid en gästbrygga, strax uppströms om slussen i Säffle. Under söndagens sista kvällsetapp såg jag många som var ute och fiskade från sina båtar, i den fina junikväll, så jag var inte alls den enda båten som gled fram med tända lanternor på det mörka vattnet.
Måndagen den 17:e juni 2019. Båtresa från Säffle till Lurö, via Säffle kanal.
Under måndagen blev jag nedslussad genom Säffle kanals enda sluss, som finns i Säffle, och jag passade även på att ta en promenad och titta runt lite i Säffle, innan jag fortsatte ut på Vänern igen med båten. Även denna gång, så höll jag mig en bit ut på Vänern, istället för att köra den mera strandnära farleden, som till stor del går inomskärs längs med halvön/udden Värmlandsnäs.
Framåt kvällen nådde jag fram till Lurö, där jag gick i hamn i Stenstaka, efter att jag lyckats förtöja båten vid en brygga.
I hamnen var det ytterligare någon båt, men det som framförallt drog min uppmärksamhet till sig, var lastfartyget Bonita, som lastat med djurfoder hade råkat köra på grund vid skäret Stenskär, strax utanför Lurö, tidigt på söndagen. Så denna kväll syntes även kustbevakningens båt befinna sig vid det grundstötta lastfartyget.
Under kvällen så tog jag en promenad på Lurö och promenerade upp till Korsön, längst upp i norr på Lurö. Där drog jag mig fram och tillbaka, till en liten holme, med en mycket liten lindragen flotte/linfärja. Väl tillbaka efter min kvällspromenad så övernattade jag i min båt, vid gästhamnen invid STF-vandrarhemmet vid Stenstaka på Lurö.
Tisdagen den 18:e juni 2019. Båtresa från Lurö till Mariestad.
Dagen inleddes med en långpromenad på Lurö, där jag utforskade ön och kunde konstatera att mycket av öns service inte hade hunnit öppna för säsongen ännu, som exempelvis: ”Restaurang Luröbryggan”.
Efter att jag promenerat klart på ön, så fortsatte jag min båtresa, som först gick förbi det strandade lastfartyget Bonita, som visst skulle bli kvar på grundet i Lurö skärgård i ytterligare cirka en vecka, då jag passerade det, eftersom att det tog ett tag innan bärgningen kunde slutföras av det strandade fartyget.
Efter att jag passerat Bonita så fortsatte jag förbi ännu ett strandat fartyg. Nämligen den före detta restaurangbåten "M/S Aila af Karlstad"/”Skutan”, som strandat vid Södra Trädgårdsholmen i Lurö skärgård, under en misslyckad bogsering, som lär ha varit planerad att gå från Lidköping till Karlstad, under våren 2008. Numera lär fartyget även tilldelats det passande öknamnet ”Matvraket”.
Det var dock inte första gången som jag fick se detta vrak i Lurös fina skärgård, utan även då jag passerade över Vänern under min båtresa 2017, så såg jag också fartyget ligga med slagsida vid Södra Trädgårdsholmen.
Framåt kvällen förtöjde jag min båt längst in i gästhamnen i Mariestad, dit jag anlände i samband med att ett rejält åskoväder drog in över trakten.
Onsdagen den 19:e juni 2019. Båtresa från Mariestad till Lidköping.
Under dagen passade jag på att titta runt i Mariestad, där jag bland annat besökte Mariestads domkyrka och ortens järnvägsstation, för att titta på tåg, samtidigt som jag passade på att tvätta i gästhamnen.
Tyvärr bar det sig inte bättre än att det utanför järnvägsstationen i Mariestad fick bli resans andra samtal still SOS-alarm, med tillhörande ambulanstransport bort från platsen. Detta då en man tuppat av, på en bänk utanför stationshuset. Så en ambulans fick komma och hämta den aktuella mannen, som alltså fick ambulanstransport för vidare omvårdnad. Faktum är att Mariestad inte är speciellt långt ifrån Hajstorp, där vi drygt en vecka tidigare också tvingades tillkalla ambulans, då en man föll mycket olyckligt med ansiktet ner i den hårda kajkanten.
Efter att ambulansen hämtat den avtuppade mannen vid stationshuset, så fortsatte jag tillbaka till båten och sedan gick kvällens båtresa vidare över Vänern, fram till Framnäs småbåtshamn i utkanten av Lidköping. Dit jag anlände framåt natten, efter en båtresa som bjudit på både spöregn och åska, under min färd från Mariestad.
Torsdagen den 20:e juni 2019. Båtresa från Lidköping till Vänersborg, via Ulleredsbro och Rackeby skärgård.
Under torsdagen så passade jag på att promenera in till de centrala delarna av Lidköping, för att inhandla några varor, innan båtresan gick vidare. Väl inne i Lidköping, så konstaterade jag att jag antagligen mycket väl hade kunnat köra ända in i de centrala delarna av Lidköping med min båt, och förtöjt båten vid någon brygga längs ån Lidan, vilket jag ångrar att jag inte testade att göra.
Hur som helst, så fortsatte jag min båtresa då jag var tillbaka vid båten vid en gästplats i Framnäs småbåtshamn, i utkanten av Lidköping. Båtresan gick då vidare till Vänersborg. Under min båtresa till Vänersborg så gick färden först i nordlig riktning, tills jag vek av västerut och fortsatte över Ullersund och förbi Ulleredsbro. Efter att jag passerat Ulleredsbro (utan att gå i land där), så fortsatte jag över Vänsjösjön och vidare bort till Flarkesjön, varifrån dess västra ända jag följde den inre farleden söderut genom en hel del vass och vidare genom Rackeby skärgård. Så att jag sedan kom ut på de mer öppna delarna av Vänern, efter att jag tagit mig förbi Snickartorp och Jarlehus.
Under kvällen så nådde jag fram till Vänersborg, där kanalbåten (som brukar trafikera Göta kanal) M/S Wilhelm Tham tycktes övernatta vid en kaj. Till Vänersborgs så anlände min pappa med tåg, ungefär samtidigt som jag nådde fram till Vänersborg. Detta eftersom att han skulle vara med mig i båten under några dagar kring midsommarhelgen.
Men innan jag fick en helt egen broöppning av den stora järnvägsbron i Vänersborg, för att komma fram till gästhamnen i Vänersborg, så fick några tågrörelser (däribland tåget som min pappa anlände med till Vänersborg) passera över bron.
Jag misstänker att brovakten (som antagligen fjärrstyr bron) inte upptäckte min lilla båt, direkt när jag la mig vid den stora väntbryggan, för att invänta broöppning av järnvägsbron i Vänersborg. Så efter en stund, då jag inte hade fått något tecken på att jag var upptäckt, genom någon brosignal, eller genom att bron började öppnas, så kontakta jag Sjöfartsverket (som manövrerar den öppningsbara bron) genom ett telefonsamtal (då jag inte har någon VHF-radio), så att de alltså öppnade bron efter några tågpassager.
Lite maffigt och häftigt var det allt, att den stora järnvägsbron öppnades mitt i natten, bara för min lilla plastsnipa (som inte är större än 7,05 meter lång och cirka 2,5 meter bred), precis på samma sätt, som om det varit ett stort lastfartyg på tusentals ton som kommit fullastat och skulle passera bron!
Så när jag väl var framme vid gästhamnen i Vänersborg vid midnatt, så hade redan min pappa hunnit fram dit (och antagligen även hunnit börja frysa) och hunnit se ut en lämplig gästbrygga med plats för min lilla båt.
Så när jag väl guppade in mot gästhamnen med tända lanternor, så kunde han lotsa in mig i hamnen via telefon och en lysande lampa i handen, och ta emot mig vid en lämplig brygga, i den sena, mörka, något blåsiga och framförallt kylslagna juninatten som ledde mot självaste midsommaraftonen.
Fredagen den 31:a maj 2019. Båtresa från Mem till Linköping, via Göta kanal.
Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.
Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.
Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.
Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.
Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.
Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.
Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.
Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…
Lördagen den 1:a juni 2019. Båtresa från Linköping till Rimforsa, via Kinda kanal.
Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.
Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.
Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.
Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.
Söndagen den 2:a juni 2019. Båtresa från Rimforsa till Horn, via Kinda kanal, Skedevid kanal, Hovby och Björkfors.
Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.
Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.
Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.
Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.
Måndagen den 3:e juni 2019. Båtresa från Horn till Viggeby, via Kinda kanal och Hycklinge.
Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.
Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.
Tisdagen den 4:e juni 2019. Båtresa från Viggeby till Hovetorp, via Kinda kanal.
Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.
Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.
På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.
Onsdagen den 5:e juni 2019. Båtresa från Hovetorp till Berg, via Kinda kanal.
Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.
Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.
Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.
Torsdagen den 6:e juni 2019. Båtresa från Berg till Borenshult, via Göta kanal.
Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.
Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.
I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.
Fredagen den 7:e juni 2019. Båtresa från Borenshult till Forsvik, via Göta kanal, Motala, Vättern och Karlsborg.
Vi tog en liten paus i Motala innan vi korsade Vättern, men min mamma var inte alls intresserad av att korsa Vättern, då det var åska i trakten och även väderleksprognosen sa att det fanns risk för åska, men efter en del tjat från min sida, så tog vi oss i alla fall an Vättern.
Turligt nog så var det förhållandevis vindstilla, lugnt och stilla då vi korsade Vättern. Dessutom klarade vi oss från både åska och regn, ända tills vi kommit fram till andra sidan av sjön och befann oss vid Karlsborg, då det började regna när vi kommit fram till Karlsborg, samtidigt som åskan då hördes dåna på avstånd.
Mitt på dagen så fick vi några timmar över, som vi spendera i Karlsborg, innan landsvägsbron i Karlsborg öppnades för oss, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa vidare till Forsvik. I Forsvik övernattade vi vid en fin bomförsedd brygga, som såg ut att vara alldeles nybyggd.
Lördagen den 8:e juni 2019. Båtresa från Forsvik till Töreboda, via Göta kanal.
Därefter så nådde vi fram till Tåtorps sluss, som var den andra av dagens endast två slsusningar, som alltså innebar en uppåtslussning i Forsvik och en nedåtslussning i Tåtorp, då vi alltså började sjunka i höjd, efter att vi passerat sjön Viken. Så efter att bara slussat uppåt i Göta kanal fram till och med Forsvik, så blev återstående slussningar i Göta kanal nedåtslussningar från Tåtorp.
Just i Tåtorp finns en av Göta kanals två slussar som fortfarande är manuella, till skillnad emot de andra slussarna som numera manövreras med hydraulik.
Under dagen så passerade vi de smala partierna Billströmmen, Spetsnäskanalen (som är en genväg genom Spetsnäsudden) och Bergskanalen.
Under dagen så råkade tyvärr en syltburk fara ner på golvet i båten, så att det blev en blandning av sylt och glassplitter i en stor del av båten, som vi fick försöka städa ur.
Vid Töreboda, så passerade vi under eftermiddagen, den mycket lilla linfärjan ”Lina”, som jag dock har för med att hade slutat gå för dagen, då vi passerade den.
Efter att något tåg hunnit passera uppe på järnvägsbron, som leder Västra stambanan över Göta kanal i Töreboda, så öppnades järnvägsbron för vår båtkonovj, och det blev vår tur att passera järnvägsbron och ta oss fram till natthamnen för dagen. Så efter att vi passerat järnvägsbron i Töreboda, så förtöjde vi båten i gästhamnen på kanalens västra sida i Töreboda, inför natten.
Under kvällen passade vi på att spela minigolf på en fin minigolfbana invid gästhamnen i Töreboda.
I Töreboda såg vi även hur ortens änder blev välgödda, då någon (som jag tror att arbetade i en butik eller kanske i en restaurang) kom och bjöd änderna på flera paket med stora brödkakor. Under en kvällspromenad i Töreboda så fick vi även se en and som tog sig en kvällssimtur i ett par pooler, inne på campingen i Töreboda.
Innan vi gick och la oss, så hann vi slutligen bevittna ett fint möte mellan de båda kanalbåtarna M/S Diana (som var på väg från Stockholm till Göteborg, på sin sex dagar långa resa) och M/S Bellevue (som hade varit ute på en kvällskryssning på kanalen).
En av höjdpunkterna längs Göta kanal är då man får se någon av de tre gamla kanalbåtarna M/S Juno (från 1874) eller Wilhelm Tham (från 1912) eller M/S Diana (från 1931), som alla går i kryssningstrafik på Göta kanal med övernattande kryssningspassagerare. För mer information om dessa kanalbåtar och bokning av resa med någon av dessa tre kanalbåtar, så besök rederiets webbsida här.
Söndagen den 9:e juni 2019. Båtresa från Töreboda till Sjötorp, via Göta kanal.
Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.
Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).
Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.
Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.
Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).
Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.
Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.
Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.
Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.
Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.
Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.
Tisdagen den 21:a maj 2019. Båtresa från Kungsängen till Stora Fjäderholmen, via Hammarbyslussen, Sickla kanal, Sicklasjön och Järlasjön.
Dagen inleddes med en färd från Kungsängen till Hammarbyslussen, där jag inväntade min moster Siv och min kusin Magnus, innan vi påbörjade nedslussningen från Mälaren ner mot Saltsjön.
Under resan från Kungsängen så tror jag att det var någon typ av brand som hade inträffat på land, detta då jag från båten såg både rök och någon brandbil.
Det visade sig att det inte var helt lätt att hitta en lämplig brygga ovanför Hammarbyslussen (på vattnets norra sida) att lägga till vid, för att invänta mitt kommande resesällskap, som skulle följa mig under en del av kvällens båtresa. Men efter att jag legat och guppat en stund vid en boj, så körde jag in till en liten brygga där jag kunde invänta mitt kommande resesällskap, som anlände efter en stund, då de hade hittat ner till den lilla bryggan strax nedanför Eriksdalsbadet.
Färden gick sedan vidare ner genom Hammarbyslussen och vidare in i Sickla kanal, där vi blev uppslussade genom kanalens slussar, så att vi kunde ta oss genom Sicklasjön och vidare till Järlasjön, där vi vände om i dess östa ände i närheten av Stubbsund. Efter att vi vänt om strax utanför Stubbsund så fortsatte vi västerut igen, så att vi kom ända in i Kyrkviken, innan vi fortsatte tillbaka till Sicklasjön och Sickla kanals slussar. Vid slussarna så blev vi tillbakaslussade ned genom slussarna till Hammarby sjöstad. Således hade vi fått en fin kvällsutflykt, under vilken vi passade på att äta kvällsfika ombord i båten.
På norra sidan av vattnet vid Hammarbysjöstad lyckades Siv och Magnus lämna båten, genom att klättra upp för en räddningsstege vid en hög kajkant, och själv så fortsatte jag vidare ut till Fjäderholmarna och övernattade i båten vid Stora Fjäderholmen.
Onsdagen den 22:a maj 2019. Båtresa från Stora Fjäderholmen till Vaxholm, via Norra Lagnö, Åkers kanal och Garnsviken.
Efter en natt vid Stora Fjäderholmen så gick båtresan vidare till Norra Lagnö, där jag hämtade upp vännen Ambjörn, som anlände dit med buss.
Sedan fortsatte vi färden, som gick förbi Vaxholm och uppåt Åkersberga i södra Roslagens skärgård. Där tog vi oss in i Åkers kanal (som dock var ganska trång, då man fick parera mellan många uppställda båtar) och blev uppslussade genom Åkers sluss. Detta efter att vi antagligen lyckades nå fram till slussen till den avtalade tiden med slussvakten, även om resan dit blev lite stressig, då jag missbedömt avståndet något.
Efter uppslussningen så kunde vi fortsätta vår vidare färd genom Åkers kanal. Åkers kanal bjöd dock på ett par relativ låga broar, så att vi blev tvungna att skruva lös de översta lanternorna på båten, för att ta oss vidare upp till sjön Garnsviken. Så småningom anlände vi till sjön Garnsviken, där vi kastade i ankaret i sjön och förtärde en middag ute på akterdäcket.
Efter middagen gick färden tillbaka genom Åkers kanal och vi blev återigen nedslussade genom Åkers sluss, innan Ambjörn lämnade båten och fortsatte hem med Roslagsbanan. Själv så fortsatte jag min båtresa vidare till Vaxholm, där jag övernattade i gästhamnen i Vaxholm.
I Åkers kanal så såg jag något djur, vilket eventuellt kan ha varit en säl, men det kan också ha varit något annat sorts djur.
Torsdagen den 23:e maj 2019. Båtresa från Vaxholm till Djurönäset, via Kolström och Strömma kanal.
I trakterna av Lagnöström, så var det något (eller några djur) som simmade i vattnet, så jag tror att det handlade om en eller flera sälar.
Väl framme vid spahotellet vid Djurönäsets gästbrygga, där jag hade förbokat en båtplats, så stod det även en annan båt, som också var av märket Bella, precis som min båt. Med tanke på att denna båt och min båt var av ungefär samma årsmodell, så var det som att min båt fick möta en av sina kusinbåtar, även om den andra båten var av en mer snabbgående modell, än min Bella 7002:a.
Vid gästbryggan i Djurönäset så övernattade jag i min båt.
Fredagen den 24:e maj 2019 till söndagen den 26:e maj 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.
På fredagsmorgonen så lämnade jag båten tidigt och fortsatte med buss och andra färdmedel vidare hem till Kiruna, för att arbeta ett par pass, innan jag återkom till båten. Så båten blev alltså stående ett par dygn vid gästbryggan vid spahotellet vid Djurönäset.
Måndagen den 27:e maj 2019. Båtresa från Djurönäset till Möja.
Efter att jag varit hemma i Kiruna och arbetat några pass, så anlände jag till båten igen under måndagen och fortsatte då min båtresa, som denna dag gick från Djurönäset fram till Möja.
Vid Möja så övernattade jag i Kyrkviken, då jag anlände under måndagskvällen.
Tisdagen den 28:e maj 2019. Båtresa från Möja till Sandhamn.
Under tisdagen så inleddes dagen med en långpromenad på Möja, där jag promenerade runt en del på ön, då jag bland annat var upp till Långvik, uppe på den norra delen av Möja och ner till bryggan vid Möjaström på den södra delen av ön. Under promenaden så såg jag flera strutsar som bodde innanför ett häng på ön, och på ett annat ställe på ön, så såg jag en gammal dansbana.
Jag kunde också konstatera att ön hade två Coop-butiker, även om bara den ena av dem (den vid Berg) hade öppet vid den tidpunkten på året som jag besökte ön, men jag tror att den andra var i färd med att öppna för säsongen, redan inom några dagar efter mitt besök på ön. Jag passade även på att titta in i kyrkan, som inte låg långt ifrån Kyrkviken, där jag hade min båt förtöjd.
Innan jag lämnade Möja så passade jag på att besöka den öppna Coop-butiken för att fylla på båtens matförråd. Från butiken fick jag med mig en riktigt fin plastpåse med en karta över Stockholms skärgård, som visade var dess livsmedelsbutiker som är med i företagarföreningen ”Skärgårdshandlarna” finns, så att man liksom kan navigera mellan öarna och dess butiker. En ovanlig sak med påsen var att på dess karta så rymdes både ICA-butiker, Coop-butiker och andra butiker på samma karta, då butiker antagligen kan vara med i föreningen oavsett om de tillhör någon matvarukedja eller inte. Det lär vara cirka 24 butiker, som alla saknar vägförbindelse med broar till fastlandet, som är utspridda över Stockholms skärgård från Landsort i söder till Arholma i norr, som ingår i föreningen ”Skärgårdshandlarna”.
Senare under dagen så fortsatte jag min båtresa till Sandhamn. I Sandhamn var det förhållandevis få båtar, emot vad jag kan tänka mig att det kan vara där under fina sommardagar. Det var dock en väldigt stor och fin båt från Tyskland i hamnen i Sandhamnen, så i jämförelse med den båten, så var min båt jätte liten.
Sandhamn är beläget på en ö som heter Sandön, så under kvällen tog jag mig en kvällspromenad upp till den norra delen av ön, innan jag gick tillbaka och övernattade i min båt vid en av Sandhamns gästbryggor.
Onsdagen den 29:e maj 2019. Båtresa från Sandhamn till Landsort, via Muskö kanal.
Landsort ligger på ön Öja som ligger nere i den sydligaste delen av Stockholms skärgård, så i Landsort finns det en lotsstation, där lotsar utgår ifrån, för att lotsa fartyg in i hamnar.
Under kvällen så tog jag en kvällspromenad på ön Öjas sydligaste del, innan jag övernattade i min båt som jag hade förtöjt i Österhamn på öns östra sida.
Torsdagen den 30:e maj 2019. Båtresa från Landsort till Mem.
Under torsdagen så fortsatte jag min båtresa vidare från Landsort till Mem, där Göta kanal börjar. Så under dagen passerade jag bland annat Stegeborg, bilfärjeleden ”Stegeborgsleden” och Stegeborgs slottsruin, som ligger på Slottsholmen.
Denna dag bjöd på en rejält gungig båtresa, då färden till stor del gick ute på öppet hav, och detta i kombination med att det för denna dag lär ha varit utfärdat en så kallad ”klass ett varning”, för kulingvindar. Så det var antagligen båtresans både blåsigaste och gungigaste etapp som avverkades under dagen.
Så det kom in en del vatten i båten, då några vågor sköljde in över båten och dess otäta taklucka. Så vi fick torka blöta saker i båten, med hjälp av värmefläkten under kvällen.
Väl framme i Mem, så stod min pappa på kajen, där han mötte upp mig och hjälpte till att ta emot båten, då jag kom guppande in mot kajkanten. Detta var positivt, då det inte hade varit helt lätt att lägga till på egen hand, i den relativt hårda blåsten. Min pappa hade nämligen åkt bil ner till Mem, för att vara med på min båtresa under några dagar.
Efter att båten var förtöjd, så lastade vi om en del bagage från bilen till båten. Sedan så åkte vi iväg med bilen och parkerade den vid busstationen i Söderköping. Detta för att min pappa på ett smidigt sätt skulle kunna ta bussen tillbaka till bilen, några dagar senare, trots att det tyvärr saknas bussförbindelser till Mem.
Efter att vi hade parkerat bilen i Söderköping, så tog vi en kvällspromenad längs Göta kanal från Söderköping tillbaka till Mem, efter att vi dessutom hade ätit middag inne i Söderköping.
Under promenaden så kunde vi konstatera att det går en parallell och lägre belägen vattenväg i havsnivå, i form av Storån, på Göta kanals södra sida, ända in till Söderköping från Mem.
Så man kan alltså komma ända fram till Söderköping, utan att slussa (vilket man gör i Mem om man följer Göta kanal från havet in till Söderköping), men om man följer Storån, så tvingas man alltså vända om i Söderköping. Längs Storån så når man inte fram till lika centrala delar av Söderköping, som då man följer Göta kanal, men man kommer även i Storån till en gästhamn i Söderköping.
Så egentligen hade jag kunnat köra in med båten i Storån och hämtat upp min pappa där (innan jag förtöjde båten i Mem), och på det sättet hade således min pappa på en gång kunnat parkera bilen i Söderköping, och vi hade då sluppit åka in till Söderköping med bilen, för att sedan tvingas promenera tillbaka till Mem.
Efter vår kvällspromenad från Söderköping, så övernattade vi i båten i Mem. Turligt nog, så träffade vi redan under torsdagen några av Göta kanals slussvakter i Mem, så att vi fick servicekort och således tillgång till servicehus med duschar och toaletter i Mem, redan under torsdagen. Detta då det krävs inpasseringskort (alltså så kallade ”servicekort”) för att få tillgång till servicehusens faciliteter längs Göta kanal.
Torsdagen den 9:e maj 2019. Båtresa från hamnen i Skebäck till Örebro gästhamn.
Resan inleddes med att jag och Åsa åkte bil (med båten lastad på sin båttrailer bakom bilen) från Dalarna till Skebäck, som ligger vid Örebro. I Skebäck sammanstrålade vi med Jonas som hade tagit sig direkt dit från sitt arbete.
I Skebäck så sjösatte vi båten med hjälp av en trailerramp hos Skebäcks Varvsförening, där vi sedan parkerade både bilen och båttrailern, så att båtresan kunde inledas.
När båten väl var sjösatt så fortsatte vi in till Örebro gästhamn, genom att färdas på Svartån/Örebro kanal, vilket innebar att vi även blev uppslussade genom Örebro sluss. Efter att vi ätit en sen middag i Örebro så övernattade vi i båten i Örebro gästhamn. Om jag inte missminner mig, så var vi både den första övernattande fritidsbåten i Örebro gästhamn och den första fritidsbåten i slussen för säsongen.
Fredagen den 10:e maj 2019. Båtresa från Örebro gästhamn till östra delen av Hjälmaren.
När jag väl kom tillbaka efter morgonpromenaden så ville visst inte båten starta, då det var slut på strömmen i det ena batteriet, trots att båten varit ansluten till landström under hela natten, men som tur var så var änne det andra av de två batterierna välfyllt.
Så när Volvo Penta motorn med sina tre cylindrar väl hade brummat igång, så slussade vi ned oss genom Örebro sluss, som vi blivit uppslussade genom under föregående kväll.
Efter ett tag så tog jag mig en titt på hur det kom sig att båtens ena batteri kunde ha blivit urladdat, trots att jag alldeles precis innan turen hade installerat landström i båten och införskaffat två nya och fräscha batterier. Det visade sig då att det var en av de tre utgångarna på landströmcentralen som inte fungerade perfekt/glappade, så efter att jag kastade om ett par kablar vid landströmcentralen så fungerade laddningen klanderfritt under resterande del av resan, vid de tillfällen som jag använde mig utav landström.
Efter att vi lämnat Svartån/Örebro kanal bakom oss så kom vi ut på Hjälmaren, där vi efter en stunds båtresa hade nått fram till Vinön, där vi tog en liten promenad och kunde konstatera att det mesta var stängt så där en fredag i början av maj.
Sedan gick färden vidare österut, så att vi passerade resterna av den gamla Kalklinbanan som tidigare fraktat kalk från Forsby kalkbrott till Köping. Numera är det dock bara betongstolparna som står kvar av den drygt 41 kilometer långa linbanan, som bland annat korsat Hjälmaren. Dessa stolpar står kvar som ett landmärke och vittnar ännu om en epok som flytt.
Efter att vi passerat mellan linbanans betongstolpar som står uppradade på en prydlig rad i Hjälmaren och då vi även passerat under riksväg 56 så befann vi oss Östra Hjälmaren.
Färden gick så långt österut som det var möjligt att ta sig med båt i Hjälmaren, alltså fram till Rosenfors där vi stoppades av dammar och kraftverk, så att vi vände om västerut igen, utan att gå i land innan vi vände om.
Efter att vi fortsatt en bit tillbaka västerut och gjort något kortare stopp vid en brygga, så kastade vi i ankaret i en vik för att sova några timmar, i väntan på nytt gryningsljus, då det hade hunnit börja bli mörkt.
Lördagen den 11:e maj 2019. Båtresa från östra delen av Hjälmaren till Köping, via Hjälmare kanal, Arboga och Kungsör.
På lördagsmorgonen hade jag ställt väckningen på telefonen så att den ringde jättetidigt, för att vi skulle hinna fram till Notholmen för att där påbörja vår färd ner längs Hjälmare kanal klockan 8:30.
Så jag steg upp innan tuppen på lördagsmorgonen och fick se en vacker gryning i de östra delarna av Hjälmaren. En av resans vackraste scener utspelade sig under denna gryning, då ett rådjur kom simmande i vattnet framför oss, då det antagligen korsade det relativt smala vattendraget som vi för tillfället färdades på. Dock kunde jag konstatera att det var en miss i planeringen att vi inte fortsatte ända fram till Kvisslaholmen och övernattade vid Kvisslaholmen, där ”Östra Hjälmarens Motorbåtsklubb” har en klubbstuga och gästhamn, då vi inte hade långt från vår ankringsplats till gästhamnen vid Kvisslaholmen.
När vi kommit längre västerut och framförallt efter att vi passerat under riksväg 56 så möttes vi av en ganska grov sjö på Hjälmaren, som dieselmotorn fick kämpa sig fram på, så att båten gungade med besked medan jag försökte hålla kursen mot Notholmen. Detta medan resterande delar av besättningen ännu vilade i sina bäddar under den ännu tidiga morgonen.
Framme vid Notholmen var det två segelbåtar (varav en av dessa hade vi även skymtat på avstånd under föregående dag) med besättningar som också planerat att slussa sig ned genom Hjälmare kanal, så att vi alla tre slussade gemensamt nedför kanalen, då alla tre båtarna rymdes i en och samma slussbassäng.
Denna lördag i början av maj var den första dagen som man kunde boka slussning i Hjälmare kanal (utan någon specialbeställning) för säsongen. Eftersom att det bara var lågsäsong då vi slussade ned oss, så var det inte varje dag man kunde boka slussning (utan någon specialbeställning), utan det var bara vissa lördagar som det gick att boka slussning under den tiden på året då vi färdades genom Hjälmare kanal, så nästkommande tillfälle som man kunde färdas på kanalen (utan någon specialbeställning) var först två veckor senare.
I Hjälmare kanal kryllade det av fiskare längs en kortare del av kanalen, då det tycktes pågå en fisketävling för dagen. Det var inte bara fisk som tycktes finnas i kanalen, utan i kanalen flöt det även runt en hel del större partier med mossa (eller dylikt) som antagligen kommit från dess kanter, gissningsvis eftersom att det ännu var tidigt på säsongen.
En av Hjälmare kanals större sevärdheter är ”Hjälmare torrdocka” vid kanalens besökscentrum, som är belägen vid det största slussområdet i Hjälmare kanal, vilket är beläget i kanalens nordligaste del.
När vi väl slussat oss ned genom hela den relativt nyrenoverade Hjälmare kanal (som markförstärkts med hjälp av massor av pålar), så var vi framme i Arbogaån.
Istället för att direkt svänga höger då vi kom ut i Arbogaån, vilket hade lett oss direkt ner mot Mälaren, så valde vi istället att svänga vänster, så att vi åkte motströms i vattnet in till Arboga.
Strax innan Arboga finns en gästhamn innan man passerar, den relativt låga bron som leder väg E20 över Arbogaån, men vi som har en relativt liten båt kunde med god marginal ta oss hela vägen in till Arboga och till en av stadens centrala gästbryggor. I Arboga tog vi en promenad och tittade på staden och passade på att äta lunch på en restaurang.
Efter besöket i Arboga så färdades vi längs med Arbogaåns lätt strömmande vatten ned till Kungsör vid Mälaren, dit vi anlände efter att vi passerat förgreningen in mot Hjälmare kanal och även ett flertal fiskande personer i små båtar i ån.
Väl framme i Kungsör så blev det en glasspaus, innan vi fortsatte den sista biten fram till Köping. Väl framme i Köping så övernattade vi gästhamnen, som dock inte riktigt hade kommit igång för säsongen, då vi var där relativt tidigt på säsongen.
Söndagen den 12:e maj 2019. En pausdag från båtåkandet, för logistikens skull.
På söndagsmorgonen så fortsatte vi med tåg från Köping tillbaka till Örebro (vilket gick betydligt snabbare än att åka båt samma sträcka), där vi tog oss ut till Skebäck och hämtade bilen och båttrailern, vilka jag sedan körde upp till Dalarna och lämnade där, samtidigt som Åsa och Jonas kom hem till Dalarna där de bor.
Även jag passade på att övernatta en natt i Dalarna, så att båten fick stå kvar ännu en natt i gästhamnen i Köping.
Måndagen den 13:e maj 2019. Båtresa från Köping till Strängnäs.
Måndagen inleddes med att jag anlände till Köping med tåg. Sedan fortsatte jag med båten förbi Köpings industriområden och industrihamnar, så att jag kom längre ut på Mälaren och passerade under Kvicksundsbron, som jag även passerade knappt ett år tidigare. Detta då jag vid det tillfället precis hade färdats på Strömsholms kanal, vilket ni kan läsa om här.
Vid Torshälla tog jag en liten avstickare in i Eskilstunaån och fortsatte fram till Torshälla kanals nedersta sluss. Redan under föregående år så besökte jag plasten med min båt, men kunde inte heller då slussa upp genom kanalen, eftersom att den redan då hade varit stängd i några år för att några slussportar behövde renoveras. Så vid mitt nya besök på platsen tänkte jag undersöka om renoveringen hade hunnit genomföras, men jag kunde bara konstatera att så inte var fallet. Däremot nu när jag skriver denna text (närmare ett år efter min båtresa på platsen), så lär slussportarna ha blivit renoverade, så att kanalen återigen är farbar. Dock lär jag inte kunna färdas längs hela Torshälla kanal med min båt, eftersom att några av kanalens broar lär vara så låga som cirka 1,2 meter över vattenytan.
Torshälla kanal är alltså en kanal som sträcker sig från Mälaren in till de centrala delarna av Eskilstuna och som alltså följer Eskilstunaån, som alltså är den naturliga avrinningsvägen för vattnet från Hjälmaren till Mälaren. För väldigt länge sedan (på 1500-1600-telet) byggde man slussar längs Eskilstunaån så at ån blev farbar mellan Mälaren och Hjälmaren, i vad som hette ”Karl IX:s kanal” eller med andra ord ”Hertig Karls graf”. Detta var alltså innan nuvarande Hjälmare kanal byggdes, vilken inte följer vattnets naturliga avrinningsväg från Hjälmaren till Mälaren. Hjälmare kanal följer för övrigt inte heller sin ursprungliga sträckning helt och hållet. Detta då dess nordligaste del tidigare var belägen något längre västerut än dess nuvarande nordligaste kanalsträckning, då den dragits om i mer fast och bergig terräng, eftersom att dess tidigare stäckning var mera rasbenägen och lätt slammade igen. Fortfarande idag kan man se var den tidigare norra delsträckan av Hjälmare kanal anslöt till Arbogaån, vilket är en plats som är belägen strax väster om den plats där dagens Hjälmare kanal rinner ut i Arbogaån.
Efter mitt besök nedanför Torshälla kanals nedersta sluss, så fortsatte jag med båten till Strängnäs där jag övernattade i gästhamnen.
Tisdagen den 14:e maj 2019. Båtresa från Strängnäs till Mariefred.
Under tisdagen tog jag en längre promenad i Strängnäs till ett köpcenter som är beläget en bit utanför stadskärnan, där jag införskaffade en elektrisk värmefläkt som jag kan ha som värmekälla i båten i gästhamnar då jag har tillgång till landström, eftersom att min gamla värmefläkt gått sönder.
I gästhamnen i Strängnäs så träffade jag på en annan person som också bodde uppe i Norrbotten, nämligen en man som campade med husbil vid gästhamnen.
Under kvällen gick min båtresa sedan vidare förbi Stallarholmen (utan att jag gick i land vid Stallarholmen) till Mariefred.
Onsdagen den 15:e maj 2019. Båtresa från Mariefred till Enköping.
Under onsdagen så inledde jag dagen med att titta på Gripsholms slott (i den mån man kunde utan att betala inträde). Dessutom tog jag en promenad i Mariefreds stadskärna och tittade lite på den smalspåriga järnvägen och dess järnvägsfordon i Mariefred. Tyvärr vill jag minnas att det inte var någon trafikdag på den smalspåriga museijärnvägen under den dag som jag besökte orten.
Senare under onsdagen så korsade jag Mälaren i ganska nordlig riktning då jag fortsatte till Enköping, dit jag anlände efter en fin resa längs Enköpingsåns vassbeklädda stränder. Jag var själv lite skeptisk till hur pass stora båtar som kunde färdas i Enköpingsån då jag for in mot Enköping, med tanke på hur pass mycket vass det var längs åns stränder. Men när jag väl kom fram till Enköping så visade det sig att ån visst var farbar med betydligt större båtar än min lilla plastsnipa, då det fanns en stor småbåtshamn vid staden, som ju benämns som: ”Sveriges närmaste stad”. Därutöver såg det ut som att det varit en före detta industrihamn även i Enköping.
Då man ankommer till orter med båt så möts man ofta först av en inte allt för vacker syn då man ofta först kommer till industriområden och industrihamnar/djuphamnar i utkanten av orternas centrum. Sedan brukar man oftast kunna fortsätta förbi dessa områden med fritidsbåt, för att sedan mötas av en betydligt finare gästhamn, även om det inte alltid är så i alla orter. Tyvärr är det inte alltid vackert att anlända till en ort via sjövägen, ibland möts man förts av flertalet risiga båtar och områden som ser allmänt risiga och fula ut. Tyvärr var inte Enköping så värst vackert att anlända till då jag väl kom ut ur den skymmande vassen (som var högre än min lilla båt). Men gästhamnen låg centralt och bjöd på bra service för både husbilar och gästande båtar.
Det är ju praktiskt att båtgäster och husbilsbesökare många gånger delar på gästhamnarna och dess faciliteter, som i exempelvis Enköping. Detta då både de som reser med båt och de som reser med husbil efterfrågar ungefär samma saker, som ett eluttag, toalett, dusch och färskvatten, vilket ju leder till att det är fler som delar på kostnaderna, så att anläggningarna kan städas, kostas på och hållas fina.
När det gäller båtar så upplever jag ju att väldigt mycket är dyrt. Som exempelvis om man ska köpa något till båtmotorn så är det ofta dyrare än om jag skulle ha köpt det till en bilmotor. Liksom en liten inombordsmotor till en båt kan kosta lika mycket som en ny liten bil av billig sort, som exempelvis en Dacia, trots att bilen har ungefär lika många hästkrafter som båtmotorn.
Däremot har jag träffat på det omvända vad det gäller priser i gästhamnar, då det inte alls är ovanligt att det är billigare att övernatta med en båt än en husbil. Kanske beror det på att det ofta är båtklubbar som driver gästhamnarna, eller kanske är det så att man vill gynna båtgäster för att om det är båtar i hamnen så kan det ju locka till sig besökare som kommer och tittar på båtarna, ty en hamn utan båtar är ju inte så roligt att titta på. Alternativt så är det så att de som äger gästhamnarna tänker att båtgästerna konsumerar mer pengar på andra saker på orten om de kommer, som på exempelvis restauranger och bränsleinköp och annat.
Torsdagen den 16:e maj 2019. Båtresa från Enköping till Bålsta.
Under torsdagen så fortsatte jag tillbaka genom Enköpingsån och vidare ut på Mälaren fram till Bålsta.
I Bålsta hittade jag ingen fin gästhamn i den inre hamnen, men en brygga som man fick stå vid i ett dygn (har jag för med). Dock saknades naturligtvis landströmsanlutning vid bryggan, men jag övernattade i alla fall vid den lilla bryggan som bara hade plats för någon enstaka båt, men det fanns i alla fall plats för min båt nu när det inte var någon högsäsong då jag var på platsen.
Eventuellt så kanske det fanns några fler gästplatser i Frösundaviken vid inloppet mot Bålsta, men det hade i så fall inneburit en längre promenad då jag skulle in till Bålsta.
Fredagen den 17:e maj 2019. Båtresa från Bålsta till Stäket.
Fredagen inleddes med en promenad till Åbergs museum i Bålsta som är inrymt i en gammal före detta bondgård, där mycket visas från Lasse Åbergs fantastiska karriär. Det var visserligen en hel del konst och ”Musse Pigg-saker” på muséet, samt en djungelkoja med anknytning till ”Trazan & Banarne”, men de som tilltalade mig mest var avdelningen med attiraljer från ”Stig Helmer” och annat med anknytning till Sällskapsresefilmerna.
I denna avdelning fanns flera av Stig Helmers kläder, som exempelvis hans anorak, som han använde i filmen ”Sällskapsresan II – Snowroller”. En intressant upptäckt var att denna anorak, som är försedd med flera olika märken från olika besöksmål, minsann hade ett märke från ”Hotell Lerdaldshöjden” i Rättvik, som är ett hotell där både min mamma och syster har jobbat en del. Då Åbergs museum även innehåller en trevlig restaurang med både servering inomhus och i trädgården, så passade jag på att äta lunch vid muséets uteservering.
Efter museibesöket så fortsatte jag båtresan upp mot Stäket, där jag smidigt nog tog mig under en lägre landsvägsbro, utan att den behövdes öppnas för mig.
Men på andra sidan bron var det en mindre liten motorbåt som låg och drev med trilskande motor, så jag gjorde ett bärgningsförsök av den drivande båten, innan båten drev in mot bron, men tyvärr råkade min gasvajer gå av i min båt i samband med bärgningsförsöket, så att jag endast kunde hålla tomgångsvarv på min egen båtmotor. Turligt nog, så ordnade det i alla fall till sig för den drivande båten, så att den kom in till land och fick fart på sin båtmotor.
För min egen del så tog jag ju mig sakta framåt på tomgångsvarvtalet, och tänkte först stanna till under en större bro för att undersöka vad som hänt med min gasvajer, men där under bron så visade det sig att någon fågel (antagligen en fiskmås eller någon liknande fågel) låg och antagligen ruvade på ägg, så jag fortsatte vidare fram till en större brygga.
Väl framme vid bryggan så kunde jag konstatera att min gasvajer gått av i gasreglaget, så jag fortsatte tillbaka till Stäket och övernattade där.
Men innan jag hann lämna bryggan som jag varit en stund vid, så kom en annan båt som blev inbogserad av en båt till bryggan där jag var, eftersom att den bogserade båten hade råkat få slut på strömmen i sin batteribank, så att den inte kunde startas. Så båten blev inbogserad till bryggan för att kunna ansluta sin landströmskabel och därmed kunna ladda upp sin batteribank vid bryggan. Så det var visst många båtar som krånglade denna försommarkväll…
Lördagen den 18:e maj 2019. Båtresa från Stäket till Sigtuna, via Kungsängen.
Det visade sig i efterhand att jag visst hade råkat skruva bort onödigt mycket saker i båten för att byta gasvajern, då jag exempelvis inte alls hade behövt montera bort kylskåpet, vilket jag hade råkat göra. Turligt nog, så lyckades jag få den nya gasvajern på plats. Detta genom att tejpa ihop den nya gasvajern med den gamla vajern, och smörja in den nya vajern med diskmedel, så att det bara var att dra i den gamla gasvajern, så att den nya vajern liksom drogs på plats.
När den nya vajern väl var på plats, så hade en bekant till mig (som heter Patrik) hunnit anlända till båten. Vi fortsatte båtresan upp till Sigtuna, där vi förtöjde båten i en gästhamn, innan vi gick och åt en sen kvällsmiddag, som bestod av varma mackor i gamla och anrika Sigtuna Stadshotell, innan vi övernattade i båten i Sigtuna.
När vi väl kom tillbaka till båten efter den sena middagen, så visade det sig att min brandvarnare i båten hade stått och tjutit i den sena kvällen. Antagligen tjöt brandvarnaren för att vi ställt upp temperaturen högt, på den landströmsdrivna elvärmefläkten i båten, så att det skulle vara varmt och skönt i båten då vi anlände till båten efter middagen.
Då det senare under båtresan visade sig att brandvarnaren skulle komma att larma fler gånger, utan någon rökutveckling i båten, så var det nog bara ett falskt alarm även denna gång, och inte så att någon rökutveckling hade inträffat. Hur som helst, så fick vi i alla fall upp en behaglig värme i båten, trots den svala försommarkvällen.
Vid samtal med våra närmaste båtgrannar under efterföljande morgon, så påstod de att de inte hade hört brandvarnaren i min båt. Så det var ju skönt att höra, att min brandvarnare antagligen inte hade stört dem, även om de själva blev lite förvånade att de inte hade hört en tjutande brandvarnare i en båt, som var så nära deras egen båt.
Söndagen den 19:e maj 2019. Båtresa från Sigtuna till Örsundsbro, via Uppsala.
För vår del så var det endast Vindbron som behövdes öppnas, för att vi skulle ta oss så långt in i Uppsala som är möjligt, innan man möts av en liten fors i Fyrisån. Vindbron är för övrigt en relativt ny bro för gångtrafikanter och cyklister.
Inkörningen till Uppsala bjöd inte på så värst vackra vyer, utan det var en hel del gamla, slitna och allmänt fula båtar som stod uppställda längs Fyrisån på väg in mot Uppsala. I Fyrisån i Uppsala, så såg jag trots detta, en båt som liknade min egen båt, nämligen en Bella 7000, vill jag minnas.
I Uppsala så var det mycket folk i rörelse i närheten av den plats där vi förtöjde båten. Detta då jag tror att en fotbollsmatch avslutades, ungefär samtidigt som vi anlände till Uppsala. I Uppsala så lämnade Patrik båten, efter att vi ätit lunch i båten på väg in mot staden. En lunch som bestod av nylagad tacopaj, som gräddats i Omniaugnen ombord i båten, under färden in mot Uppsala. Själv tog jag en promenad för att se mig om i Uppsala, innan jag sedan fortsatte tillbaka längs Fyrisån, efter att jag varit så långt upp i Fyrisån som den var farbar, innan jag möttes av den nyligt nämnda lilla forsen.
Naturligtvis så fick jag kalla på brovakten igen, för att kunna ta mig under Vindbron även denna gång.
Färden gick sedan vidare till Örsundsbro, under en försommarkväll som bjöd på fina färger på himlen. Sista etappen upp till Örsundsbro (där jag övernattade) följde Örsundaån, där jag tror att jag såg en eller flera bävrar.
Måndagen den 20:e maj 2019. Båtresa från Örsundsbro till Kungsängen, via Alstasjön.
Måndagen inleddes med en kortare båtresa från Örsundsbro genom Örsundaån upp till Alstasjön, där jag vände om, efter att jag tillbringat en stund ute på Alstasjön. Efter att jag varit långt in i Alstasjön och vänt, så gick färden vidare tillbaka genom den lummiga Örsundaån och vidare förbi Skoklosters slott och förbi Stäket fram till Kungsängen, där jag övernattade under natten mot tisdagen.
2020 > 04
Fredagen den 21:a juni 2019. Båtresa från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal.
Under midsommaraftonen så fortsatte vi båtresan, som då gick från Vänersborg till Trollhättan, via Trollhätte kanal. Under dagen så slussades vi ner genom Brinkebergskulles sluss (som är belägen strax utanför Vänersborg), tillsammans med en annan motorbåt, som lär gå betydligt snabbare än min båt. Åtminstone så lät den andra båten i alla fall betydligt högre än min båt. Men innan vi blev nedslussade genom slussen, så fick vi släppa förbi det stora och ganska nya lastfartyget ”Lady Anne-Lynn”, som gick olastat ned genom slussen, innan det blev vår tur att slussa. ”Lady Anne-Lynn” fick precis plats i kanalens slussar.
Redan då vi anlände till Trollhättan så stannade vi vid Åkerssjö gästhamn, som drivs av Sjöfartsverket, där det ingår en gratis övernattning, i samband med att man slussar sig fram genom Trollhätte kanal. Denna gästhamn ligger omedelbart ovanför slussarna i Trollhättan, där man kan studera tre generationers slussanläggningar, även om bara den nyaste slussanläggningen är i bruk.
När vi kommit fram till gästhamnen så tog vi en lång promenad i Trollhättan, där vi både tittade på de gamla slussarna, kraftverksanläggningar, NOHAB-området (som är ett gammalt industriområde, där det bland annat tillverkats diesellok tidigare), fina temalekplatser (från exempelvis TV-serien ”Macken”) och utsikten över Trollhättan. Vi passade även på att gå ut och äta middag på kvällen i Trollhättan. Vilket inte visade sig vara helt lätt, under en midsommaraftonskväll i Trollhättan, då de flesta restauranger och affärer i staden var stängda under midsommaraftonskvällen, men vi hittade i alla fall något lämpligt ställe (med god mat) att äta middag på, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i båten.
Lördagen den 22:a juni 2019. Båtresa från Trollhättan till Nordön, via Trollhätte kanal och Nordre älv.
Efter en natt vid Trollhättans slussområde, där vi övernattat i Åkerssjö gästhamn, så ankom kanalbåten M/S Diana till Trollhättans slussområde, under sin färd från Stockholm till Göteborg, under lördagsmorgonen på midsommardagen.
Medan M/S Diana låg förtöjd i Trollhättan så slussades vi ner genom slussarna i Trollhättan, vilket skedde tillsammans med flera andra båtar, varav en av båtarna var en segelbåt som vi rest i samma kolonn med från Karlsborg till Sjötorp, på Göta kanal.
Vår färd fortsatte nedströms längs Trollhätte kanal, som till stor del följer Göta älv.
Innan vi hade nått fram till Lilla Edet, där vår nästa sluss var belägen, och därmed den sista slussen innan havet, så hade M/S Diana hunnit köra om oss. Så vi fick invänta en stund innan det blev vår tur att bli nedslussad i Lilla Edet, tillsammans med någon annan båt, då vi inte hann med nedslussningen tillsammans med M/S Diana och några andra båtar. Under väntetiden i Lilla Edet så passade vi på att tanka båten och fylla upp våra dieseldunkar, vid en närbelägen obemannad bensinmack i Lilla Edet.
När vi passerat Lille Edet, så nådde vi senare fram till Kungälv, där Göta älv delar upp sig i två älvar. Dels i ”Nordre älv” som rinner norr om ön Hisingen (som är Sverige femte största ö, och landet näst mest befolkade ö), och dels i det flöde som även fortsatt heter ”Göta älv”, och som rinner söder om ön Hisingen. Trollhätte kanal fortsätter visserligen att följa Göta älv hela vägen in till Göteborg, där såväl kanalen och älven når havet.
Vi valde dock att lämna Trollhätte kanal i Kungälv och fortsatte längs Nordre älv ut till havet. Så under vår resa passerade vi både Bohus fästning och fabriken för Göteborgs kex, som båda finns vid Kungälv, även om kexfabriken lär ska flytta sin tillverkning till Rigatrakten i Lettland framöver.
Efter en stunds resa längs Nordre älv, så passerade vi under Bohusbanans järnvägsbro. Därefter så passerade vi Ormo skärmanläggning, vilken vid högvatten ska hindra saltvatten att tränga in bakvägen i Göta älv och dess dricksvattenintag. Innan vi nådde havet så passerade vi även Kornhallsleden, som är en lindriven bilfärjeled mellan Hisingen och Kornhall (som återfinns på fastlandet), som trafikeras av Trafikverkets färjerederi.
I trakten av den plats där Nordre älv möter havet ute vid västkusten, så är det förhållandevis grunt, vilket tillsammans med Nordre älvs broar, hindrar en del större båtar från att färdas längs Nordre älv.
Vi fortsatte guppa fram på havet tills vi kom fram till Nordön, som återfinns mellan Marstrand och fastlandet. Vid Nordön så övernattade vi vid ”Kungälvs Motor- och Segelbåtssällskap”, efter att vi haft en ganska guppig resa på havet, som min pappa knappast uppskattade då han lätt blir sjösjuk.
Söndagen den 23:e juni 2019. Båtresa från Nordön till Uddevalla, via Stenungssund.
Under dagsetappen såg vi åtminstone en säl (vilken kanske var den första sälen som min pappa någonsin fick se i vilt tillstånd), och dessutom mötte vi isbrytaren Atle.
Inseglingen till Uddevalla var inte så värst vacker, då vi liksom vid många andra inseglingar till orter, först fick passera fula industriområden, samt en sliten och estetiskt ovälkomnande del av Bäverån, innan vi nådde fram till den nyfixade gästhamnen i Uddevalla, där vi kunde förtöja vid nya fina bryggor.
I gästhamnen var det många som lämnat, eller lämnade sina segelbåtar inför den annalkande segeltävlingen ”Bohusracet”, som skulle genomföras i trakten, några dagar efter vårt besök i Uddevalla.
Under kvällen så passade vi på att gå ut och äta middag i Uddevalla (även om det inte blev på den av standupkomiker omtalade pizzerian: ”PINGVIN PIZZA & GRILL”), och ta en promenad upp på det mindre inbjudande Kålgårdsberget, för att titta på utsikten över staden. På berget följde vi bland annat några gamla och slitna promenadstråk (tror jag att det var) som var i dåligt skick. Så här i efterhand, kan jag tänka mig att det nog hade varit finare att gå upp på Skansberget i Uddevalla istället, men Skansberget var inget berg som jag kände till redan då vi var i Uddevalla.
Under natten så övernattade vi i den fina gästhamnen i Uddevalla, efter vår kvällspromenad, som även inkluderade en närmare titt på Bäverån, som var relativt vattenfattig en liten bit uppströms, en bit bortanför gästhamnen. Även om vi inte såg någon bäver längs Bäverån, så såg vi i alla fall en orm på land, under söndagen i Uddevalla.
Måndagen den 24:e juni 2019. Båtresa från Uddevalla till Smögen.
Under måndagen så fortsatte vi vår båtresa, och fick under vår båtresa bevittna både den gamla stiliga passagerarbåten M/S Sunningen, och en mindre stilig båt, som släpade på en grävmaskin, som var upplastad på en mindre pråm. Därtill så korsade vi ett par bilfärjeleder under dagen.
Dagsetappen gick förbi öarna Stora Gassholmen, Bassholmen och Lindholmen, innan vi passerade strax utanför Lysekil och styrde norrut, så att vi passerade i sundet norr om Malmön, och fortsatte söder om Kungshamn fram till Smögen.
I Smögen var det många andra båtar, varav en väldigt stor och fin tysk segelbåt, som blev tvungen att lägga sig med långsidan längs kajkanten, för att liksom inte blockera större delen av huvudinloppet till hamnområdet, genom sin längd. Vilket den lär ha gjort, om den istället hade förtöjt med endera fören eller aktern in mot bryggan.
Vi som hade en betydligt mindre liten båt, förtöjde istället med fören in mot bryggan, även om vi först totalmisslyckades med förtöjningen, genom att vi släppte i ankaret på väg in mot bryggan, då vi trodde att man skulle ha ett ankare som förtöjning i aktern. Men något ankarfäste lyckades vi inte alls få, då vi lär ha släppt i ankaret alldeles för sent, för att få en bra vinkel på ankarlinan och därmed möjlighet för ankaret att fästa, men vi ville ju inte släppa i ankaret för tidigt, så att någon annan båt skulle råka fastna i vår ankarlina.
Då jag pratade med hamnvärdarna i hamnen, i samband med att vi betalade hamnavgiften, så fick jag veta att vi inte alls skulle släppa i något ankare, utan att de fanns något som kallades för ”mooringlina”. Vilket innebär att det fanns en lina som var fäst på havsbotten bakom båten, och att sedan linan låg i vattnet och slutligen var fastsatt i bryggan. Detta så att man liksom skulle ta tag i linan (som var fastsatt både på havsbotten och i bryggan), och spänna upp änden som var fastsatt på havsbotten och fästa den i båtens akter, på ett sådant sätt att den blev spänd från havsbotten upp till båtens akter, ungefär som då man förtöjer båten med fören mot en brygga och har en boj eller ett ankare i båtens akter.
Detta med ”mooringlina” var något nytt för mig, som jag inte kände till sedan tidigare, så efter samtalet med hamnvärdarna, så följde en hamnvärd med oss till båten, och det hela resulterade i att det gick betydligt bättre att förtöja båten, då vi förstod oss på principen med ”mooringlina”.
Således kunde vi dra upp vårt ankare igen och stoppa ner det i ankarboxen igen, då det ändå inte hade fått något bottenfäste, efter vår misslyckade och pinsamma tilläggningsförsök.
Under kvällen köpte min pappa en väldans massa räkor i Smögen, vilka han åt några av, innan han tröttnade eller blev mätt. Dessutom så promenerade vi runt en del i Smögen och tittade på utsikten i den lilla mysiga turistmagneten på västkusten, innan vi övernattade i båten i gästhamnen i Smögen, där det var högljudd musik utanför båten.
Tisdagen den 25:e juni 2019. Båtresa från Smögen till Grebbestad, via Smöghålet och Sotekanalen.
Under tisdagen så lämnade vi Smögen, genom att vi lyckades ta genvägen genom Smöghålet, vilket är som en liten genväg ut från Smögen om man ska norrut, vilket vi skulle. Denna genväg är dock ganska trång och dess höjd är också begränsad av en bro, så det är långtifrån alla båtar som kan dra nytta av denna mysiga lilla genväg, men vår lilla plastsnipa tog sig i alla fall igenom denna genväg, utan några problem.
Efter att vi passerat Smöghålet, så fortsatte vi norrut genom Bohuslän och passerade genom Sotekanalen, som var vältrafikerad denna sommardag. Senare under dagen så passerade vi även Hunnebostrand, Hamburgsund och Fjällbacka, dock utan att vi gick i land i någon dessa orter.
Framåt kvällen nådde fram till Grebbestad, där vi förtöjde båten vid en ledig båtplats. Men då det visade sig att det inte fanns tillgång till landström, vid båtplatsen som vi först förtöjde båten vid, så flyttade vi sedan båten till en annan ledig båtplats, som hade tillgång till landström. Detta då vi lyckades hitta en lämplig båtplats med landström, då vi promenerade runt i Grebbestad.
Under dagen fick vi återigen se några sälar.
Lunchen förtärdes i en lugn vik vid Kalvön, där vi ankrade en stund, dock utan att vi lämnade båten.
Under kvällen passade vi på att leta efter något prisvärt matställe i Grebbestad, men det hela slutade med att maten inhandlades i ett typiskt grillkök av enklare modell, innan vi övernattade i båten i Grebbestad.
Onsdagen den 26:e juni 2019. Båtresa från Grebbestad till Strömstad, via Nord-Koster.
Onsdagen inleddes med en förmiddagspromenad upp på Stödberget i Grebbestad, varifrån vi kunde kika ut över västkustpärlan Grebbestad.
Sedan styrde vi båten vidare norrut, och passerade genom sundet utanför Havstenssund, varefter vi fortsatte norrut på Resös östra sida, så att vi sedan passerade under vägbron som förbinder Resö och Galtö.
Därefter så fortsatte vi mera västerut, så att vi kom ut till Kosteröarna. Där passerade vi söder om Syd-Koster, varefter vi fortsatte vidare in mellan Nord-Koster och Syd-Koster, där vi passade på att göra ett mycket kort besök på Nord-Koster.
Efter vårt mycket korta besök på Nord-Koster, så fortsatte vi vidare norrut, så att vi fortsatte mellan Nord-Koster och Saltholmen i nordvästlig färdriktning, innan vi styrde in mot Strömstad.
Längs vår färd in mot Strömstad var det en salig blandning av båtar. Nämligen både fritidsbåtar och turbåtar (som körde fram och tillbaka till Kosteröarna), samt stora färjor, som gick i skytteltrafik mellan Strömstad och norska Sandefjord.
Även under denna dag fick vi se säl.
I Strömstad så övernattade vi i gästhamnen, invid färjeterminalen för färjorna som går mellan Strömstad och norska Sandefjord. Under kvällen passade vi även på att ta en kvällspromenad i Strömstad. Under kvällspromenaden tog vi oss upp på några höga bergsknallar, varifrån vi kunde titta ut över stadens olika hamnområden.
Innan vi gick och la oss på kvällen, så passade vi på att promenera till en obemannad bensinstation, där vi fyllde upp våra dieseldunkar med diesel, inför att jag skulle fortsätta till Norge, under kommande dag. Detta då min pappa trodde att dieseln skulle vara dyrare i Norge, än i Sverige. Denna dieselbunkring i Strömstad var helt onödig, då dieseln i sjömackarna i Norge lär ha varit billigare, än den diesel vi tankade i Sverige, tack vare skattelättnader på båtdiesel i Norge.
Torsdagen den 27:e juni 2019. Båtresa från Strömstad till Halden, via Idefjorden.
På morgonen så lämnade min pappa mig i Strömstad, och for hem med buss och tåg. Turligt nog, så var det bara under vår första dag på västkusten, alltså den dagen som vi åkte från Trollhättan till Nordön, som det var vågigt ute på havet, av de dagar som min pappa var med i båten. Detta var något som jag tror att min pappa uppskattade, så att han fick se västkusten utan att bli sjösjuk. Om det hade varit blåsigt så hade han nog valt att avsluta båtresan tidigare, än vad han nu ju gjorde, då han lätt blir sjösjuk. Vad jag har förstått så lär det kunna blåsa en hel del på västkusten, så vi hade nog en riktig tur att det var så vindstilla under våra dagar där, även om vi till stor del försökte hålla oss inomskärs.
Efter att min pappa lämnat båten, så fortsatte jag min båtresa vidare norrut, längs den svenska västkusten. Under dagen så fortsatte jag in under både den nya Svinesundsbron och Gamla Svinesundsbron, då jag valde att ta mig in längs Idefjorden, som är den fjord som utgör nationsgräns mellan Sverige och Norge, i denna trakt. På norska bär ”Idefjorden” de båda namnen ”Ringdalsfjorden” (längst ut) och ”Iddefjorden” (längst in), medan fjordens hela sträckning alltså heter ”Idefjorden” på svenska. Jag följde Idefjorden fram tills det att jag nådde nästan längst in i Idefjorden, där jag passade på att runda två betongfundament som markerar nationsgränsen mellan Sverige och Norge.
Efter att jag rundat betongfundamenten, så fortsatte jag in till de centrala delarna av Halden. Där passade jag på att tanka båten vid en sjömack, då det började bli tomt i båtens dieseltank, eftersom att jag ännu inte hade behövt fylla båten med den diesel som vi fyllde i mina reservdunkar i Strömstad, under föregående dag.
Efter att jag tankat båten i Halden, så förtöjde jag båten vid en gästbrygga inför natten, alldeles invid sjömacken i Halden.
Innan jag gick och la mig för att sova i båten, så hann jag med en längre promenad i Halden. Under promenaden så tittade jag först på (den antagligen numera stängda) Porsnes sluss, som är belägen längst ner i Tista kanal (som följer Tista elv).
Tista kanal består/bestod av enkelslussen Porsnes sluss och Skåningsfoss sluss, som är en dubbelsluss, cirka en kilometer ovanför Porsnes sluss. Numera lär samtliga av kanalens slussar vara stängda, vilket Skåningsfoss sluss lär ha varit ända sedan 1979. Skåningsfoss sluss saknar numera sina slussportar, då slussen är ombbyggd till en laxtrappa.
Det lär ha funnits planer på att ansluta Tista kanal till Haldenkanalen, som är en äldre kanal. Tyvärr så blev det inte något av de planerna, då man aldrig byggde slussar förbi forsen ”Tistafossen”, så Haldenkanalen saknar ännu förbindelse med havet. Detta då Tista kanal inte byggdes vidare med slussar förbi Tistafossen, så att den nådde ända till Femsjøen, som är en del av Haldenkanalens sjösystem.
Det har även i modern tid diskuterats att förbinda Haldenkanalen med slussar till "Dalslands kanal", som ju har förbindelse med havet via Vänern och Trollhätte kanal. Så det är ju inte helt omöjligt att Haldenkanalen får en förbindelse till havet via Sverige, eftersom att det är en väldigt kort sträcka mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal.
Efter att jag besökt Porsnes sluss, så tog jag mig upp till Fredrikstens fästning, under min promenad. Därifrån fick jag en fin vy utöver Halden, när mörkret började lägga sig över trakten.
Innan jag kröp till kojs i båten, efter min prmenad, så passade jag på att handla kvällsmat i en nattöppen servering, mitt i sommarnatten i Halden.
Fredagen den 28:e juni 2019. Båtresa från Halden till Larvik.
Dagen inleddes med att jag rundade ön Sauøya med båten, då jag ville ta mig en bit in i Tista kanal, detta då ön och fastlandet är förbundna med en bro som min båt inte lär kunna ta sig under, då bron är väldigt låg.
Så efter att jag rundat Sauøya så fortsatte jag in i Tista kanal/Tista elv så långt som jag kunde fara in i kanalen. Vilket innebar att jag tog mig fram till kanalens första sluss som alltså är Porsnes sluss (dit jag promenerade under föregående kväll), vilken lär vara stängd sedan en tid tillbaka. Så då portarna in i slussen var stängda, så vände jag om alldeles innan slussen, vilket visade sig vara något besvärligt i den smala kanalen, som inte är så jätte mycket bredare än vad min båt är lång, där jag vände om.
Efter att jag varit in i Tista kanal och vänt, så fortsatte jag tillbaka ut mot havets blå böljor, så att jag passerade under de båda Svinesundsbroarna igen.
Väl ute på havet så fortsatte jag västerut mellan Nordre Sandøy och Søndre Sandøy. Därefter passerade jag söder om Kirkøy, innan jag korsade den mer öppna havsetappen över inloppet till Oslofjorden, så att jag slutligen kom fram till Larviksfjorden och Larvik.
I Larvik övernattade jag vid en brygga (invid en ljudlig servering), efter att jag letat mig fram bland olika bryggor i Larvik, för att hitta en lämplig brygga för övernattning. Även om jag antagligen missade ortens största gästhamn.
Under inledningen på min havsetapp under dagen, så var det många fritidsbåtar som rörde sig i närheten av mig, men allt eftersom att jag kom längre ut på havet, så minskade antalet fritidsbåtar, så att det längre ut på havet nästan bara var några passagerarfärjor och lastfartyg som jag stundom hade inom synhåll.
Lördagen den 29:e juni 2019. Båtresa från Larvik till Skien.
Under lördagen så lämnade jag Larvik och fortsatte från Larviksfjorden till Skien, där Telemarkskanalen börjar. Under min resa in till Skien så färdades jag bland annat på såväl Frierfjorden som Skienselva, och jag passerade bland annat utanför orterna Brevik, Stathelle och Porsgrunn.
Detta innebar att jag passerade under Brevikbrua, samt under den nyare och magnifika Grenlandsbrua, som leder väg E18 över Frierfjorden. Grenlandsbruas pylonhöjd når hela 168 meter upp i luften.
Även industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" passerades under dagen. Utanför industriområdet så låg det flera lastfartyg för ankare, och redan strax innan jag körde under Brevikbrua så mötte jag ett lastfartyg.
Väl framme i Skien så mötte jag upp min mamma vid järnvägsstationen, då hon anlände dit med tåg, för att återigen vara med några dagar under min båtresa. Vi övernattade i båten i central Skien, efter att vi tittat runt en del på staden, och dessutom passat på att äta middag på en av stadens serveringar.
Måndagen den 10:e juni 2019. Båtresa från Sjötorp till Kristinehamn, via Otterbäcken.
Dagen inleddes med att min mamma fortsatte hem med buss och tåg från Sjötorp, medan jag istället fortsatte norrut på Vänern till Otterbäcken för ett glasstopp. I Otterbäcken så tittade jag lite på den lilla orten och dess stationsområde, varifrån järnvägsspåret numera har ersatts av en cykelväg på banvallen.
Efter mitt stopp i Otterbäcken, så fortsatte jag min båtresa till Kristinehamn, längs Vänern, som denna dag var riktigt stilla och fin, till skillnad emot föregående dag, då dess vågor gick höga, då vi ankom till Sjötorp. I Kristinehamn så övernattade jag i gästhamnen.
I normala fall hade man kunnat komma längre in med båt i staden Kristinehamn (än bara till gästhamnen), genom att följa ån som leder in i stadskärnan, men då jag var på platsen så pågick byggnadsarbeten, då man hade rivit en järnvägsbro, som skulle ersättas med en ny bro, alldeles bortanför gästhamnen i Kristinehamn. Så vid mitt besök i staden var det inte möjligt att komma längre med båt, än till gästhamnen i Kristinehamn.
Tisdagen den 11:e juni 2019. Båtresa från Kristinehamn till Karlstad.
Sedan så fortsatte jag den inre farleden från Kristinehamn till Karlstad, genom Vänerns norra skärgård.
I Karlstad, så var jag först in i Lambergstjärnet och vände, innan jag fortsatte in i den stora småbåtshamnen i Karlstad, för att leta efter en lämplig gästplats.
Men när jag varit in och cirkulerat några vändor i småbåtshamnen, utan att hitta någon lämplig gästplats, i det blåsiga vädret, så insåg jag att den stora gästhamnen i Karlstad ligger inne i de mer centrala delarna av staden, alldeles invid turistbyrån, i den så kallade ”Inre hamnen”. Så jag fortsatte dit och övernattade i gästhamnen.
Onsdagen den 12:e juni 2019. Båtresa från Karlstad till Skoghall, via Pråmkanalen i Karlstad.
Från turistbyrån i Karlstad, där jag betalade gästhamnsavgiften, så fick jag fina rejäla påsar att använda för sopsortering i båten, för att vara rädd om de fina vattnen, som man färdas på med båt och så att man exempelvis inte ska skräpa ner naturen med plast. Tyvärr låg även dessa rejäla sopsorteringspåsar inpackade i just en plastförpackning, som tyvärr råkade fångas av vinden, så att plastförpackningen råkade blåsa ner i vattnet och bli ännu en plastförorening i vattnet. Så miljöpåsarnas förpackning ledde tyvärr till ännu mer nedskräpning... Min ambition var inledningsvis att promenare till andra sidan av ”Inre hamnen” och plocka upp plastförpackningen, då den flutit dit, men tyvärr lyckades jag inte få upp plastförpackningen, när jag väl promenerat till andra sidan av ”Inre hamnen”.
Jag passade på att äta lunch, och promenera runt en del i den kaffedoftande staden Karlstad. Jag promenerade bland annat till slussen i Karlstad (som heter ”Carlarnas sluss”), vilken är belägen längs Pråmkanalen inne i Karlstad. Slussen trafikeras av så kallade ”Båtbussar” (vilket är båtar) som är en del av Karlstads kollektivtrafik, då Karlstad och dess omgivning till stor del är uppbyggt på land, som kan liknas vid stora öar i Vänern och den intilliggande Klarälven.
Det finns visserligen bara en sluss i Karlstad, vilken leder den så kallade Pråmkanalen genom Karlstad och upp i Klarälven. Trots att det bara finns en enda sluss i Karlstad, så lär det vara möjligt att åka som en rundtur i Karlstad, genom att exempelvis åka genom slussen åt ena hållet och sedan följa någon av Klarälvens naturliga vattenvägar tillbaka ut i Vänern, då nivåskillnaden i slussen är relativt liten.
Efter att jag pratat med några slussvakter vid slussen i Karlstad, så fick jag besked om att det var helt okej (och gratis) för mig att slussa mig genom slussen. Så jag gick tillbaka till min båt och hämtade den, och styrde sedan i mot slussen i Pråmkanalen, där jag sedan blev uppslussad tillsammans med en så kallad ”Båtbuss”, efter ett något besvärligt möte i Pråmkanalen, då jag under en stund inte hade tillgång till någon väntbrygga, där det uppstod en viss väntan, nedanför slussen.
Efter att jag slussats upp genom slussen och fortsatt uppströms i Klarälven en liten bit, så vände jag om ganska omgående, då det var besvärligt att veta var älvens alla sandbankar var belägna, och jag misstänker att jag kanske även var på en sandbank en vända, då det gick aningen tungt en stund.
Så för min del vände jag alltså om, tämligen omgående och fortsatte tillbaka ut genom Pråmkanalen och dess sluss (där jag nu fick slussa som enda båt) i Karlstad.
Tyvärr lyste solen med sin frånvaro, och regnet stundtals öste ner under dagen, så att jag inte fick uppleva ”Soliga Karlstad” från sin bästa sida.
Efter mina slussningar, så fortsatte jag till Lillängshamnen vid Skoghall, dit jag anlände och övernattade och tog ett par kvällspromenader, efter att jag tagit mig dit via den förhållandevis långa sjövägen genom Vänern, då jag valde att köra söder om Hammarön, för att komma till Skoghall.
Torsdagen den 13:e juni 2019. Båtresa från Skoghall till Ekenäs.
Efter en natt med mycket åska, så gick båtresan vidare från ett dimmigt Skoghall vid lunctid, fram till ett strålande väder i Ekenäs.
Ekenäs ligger i princip längst ut på udden/halvön ”Värmlandsnäs”, som sträcker sig ut i Vänern mellan Skoghall och Säffle.
Vid Ekenäs finns en fin camping och gästhamn, med tillhörande restaurang, dit ja nådde fram efter en längre sträcka mellan många gröna och röda bojar, på slutet av min dagsetapp.
I Ekenäs övernattade jag i gästhamnen, där månen sken över hamnområdet, efter en vacker kväll med soppmiddag som åtnjöts ute på akterdäcket, då vädret åter hade blivit toppenfint!
Fredagen den 14:e juni 2019. Båtresa från Ekenäs till Arvika, via Säffle kanal.
Under fredagen så gick min resa vidare från Ekenäs in mot Säffle. Det finns visserligen en inre farled mellan Ekenäs och Säffle, där man i stort följer Värmlandsnäs västra strandlinje, men jag valde istället att till stor del färdas längre ut på Vänern, för att spara lite tid och hinna fram i tid till slussen i Säffle, där jag förbokat slussning, för att ta mig upp genom slussen.
I Säffle blev jag alltså uppslussad genom slussen och fortsatte sedan att följa Säffle kanal (eller "Vikingaleden" som den också kallas) upp genom den relativt strömma Byälven (jag skulle gissa att det ännu var en del vatten från vårens snösmältning i älven), samt Harefjorden, Björnöflagan, Söljeflagan och Glafsfjorden, fram till Kyrkviken vid Arvika, där jag övernattade i en gästhamn i Arvika, efter att jag tagit en kvällspromenad.
Säffle kanal följer alltså Byälven mellan Vänern och Glafsfjorden, och kanalens enda sluss finns i Säffle, vilket är en sluss med något större mått än Göta kanals slussar, då det fram tills för ett antal år sedan även gick fraktfartyg i kanalen.
Under min resa upp längs Säffle kanal så passerade jag ”Värmlands Vikingacenter” i Nysäter, den lindragna bilfärjeleden ”Högsäterleden”, som trafikeras av Trafikverkets färjerederi och byggandet av en damm, som ska verka som ett översvämningsskydd vid Kyrkvikens inlopp från Glafsfjorden. Anledningen till att man bygger denna damm, som ska verka som ett översvämningsskydd, är för att mildra risken att Arvika ska översvämmas igen, vilket skedde rejält år 2000.
Lördagen den 15:e juni 2019. Båtresa från Arvika till Klättholmen, via Säffle kanal och Sulvik.
Därefter fortsatte jag in i Sulviken och stannade till i hamnen i Sulvik, som enligt vissa källor anses vara Sveriges innersta hamn, som har förbindelse med havet. Dock är jag inte benägen att hålla med om detta påstående, då det faktiskt lär vara längre längs sjövägen från havet till hamnen i Ed, som nås via Dalslands kanal. Efter en fikapaus i Sulvik, så fortsatte jag till Klättholmen, eller ”Skagern”, som den kallas i folkmun. Klättholmen rås om av ”Arvika Segelsällskap”, som även har en klubblokal på denna ö, i sjön Glafsfjorden.
Efter att jag fått bevittna en fin solnedgång, så övernattade jag vid en brygga vid Klättholmen, där vi var flera övernattande båtar. Som en bekvämlighet så fanns det till och med tillgång till landström på ön.
Söndagen den 16:e juni 2019. Båtresa från Klättholmen till Säffle, via Säffle kanal, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter och Nysäter.
Under söndagen gick båtresan vidare söderut i Säffle kanal och dagens första stopp gjordes i gästhamnen i Klässbol, där det fanns både en fyr och en upplåst klubblokal, som man hade tillgång till. Från hamnen i Klässbol promenerade jag till en lanthandel (för glassinköp) och vidare förbi en gammal folkpark till ett linneväveri, där jag liksom andra besökare fick titta in i linneväveriets tillverkningslokaler.
Efter mitt besök i linneväveriet, så gick jag vidare till en närbelägen gammal kvarn, som numera innehåller ett café med det passande namnet "Kaffekvarnen", där jag inhandlade fika, innan jag fortsatte tillbaka till båten som låg och väntade på mig i gästhamnen.
Sedan under dagen följde ett kort stopp vid en brygga vid Stömne naturreservat.
Därefter gjorde jag ett stopp vid Södra Högsäter, där bilfärjeleden ”Högsäterleden” korsar Byälven (och därmed även Säffle kanal) mellan Högsäter och Fyksnäs, tack vare linfärjan ”Byälvan” som trafikeras av Trafikverkets färjerederi. Färjeleden lär vara Värmlands sista kvarvarande allmänna färjeled, och även Sveriges kortaste allmänna bilfärjeled, då färjeleden endast är 75 meter lång. Färjeleden trafikeras av Trafikverkets färjerederis i driftvarande både minsta och äldsta bilfärja, som är byggd redan 1955. Linfärjan lär faktiskt en gång i tiden ha varit eldriven, innan den konverterades till dieseldrift 1963 (vilket ju låter motstridigt, med tanke på nutida ombyggnader av båtar och fartyg, då miljöargumenten ofta väger tungt).
Dagens sista stopp skedde sedan vid Nysäter, där det både finns en öppningsbar landsvägsbro (som inte behövde öppnas för min förhållandevis lilla båt) och ”Värmlands Vikingacenter”, med några tillhörande vikingabåtar.
Efter att mörkret hade sänkt sig över trakten, så nådde jag fram till Säffle, där jag övernattade vid en gästbrygga, strax uppströms om slussen i Säffle. Under söndagens sista kvällsetapp såg jag många som var ute och fiskade från sina båtar, i den fina junikväll, så jag var inte alls den enda båten som gled fram med tända lanternor på det mörka vattnet.
Måndagen den 17:e juni 2019. Båtresa från Säffle till Lurö, via Säffle kanal.
Under måndagen blev jag nedslussad genom Säffle kanals enda sluss, som finns i Säffle, och jag passade även på att ta en promenad och titta runt lite i Säffle, innan jag fortsatte ut på Vänern igen med båten. Även denna gång, så höll jag mig en bit ut på Vänern, istället för att köra den mera strandnära farleden, som till stor del går inomskärs längs med halvön/udden Värmlandsnäs.
Framåt kvällen nådde jag fram till Lurö, där jag gick i hamn i Stenstaka, efter att jag lyckats förtöja båten vid en brygga.
I hamnen var det ytterligare någon båt, men det som framförallt drog min uppmärksamhet till sig, var lastfartyget Bonita, som lastat med djurfoder hade råkat köra på grund vid skäret Stenskär, strax utanför Lurö, tidigt på söndagen. Så denna kväll syntes även kustbevakningens båt befinna sig vid det grundstötta lastfartyget.
Under kvällen så tog jag en promenad på Lurö och promenerade upp till Korsön, längst upp i norr på Lurö. Där drog jag mig fram och tillbaka, till en liten holme, med en mycket liten lindragen flotte/linfärja. Väl tillbaka efter min kvällspromenad så övernattade jag i min båt, vid gästhamnen invid STF-vandrarhemmet vid Stenstaka på Lurö.
Tisdagen den 18:e juni 2019. Båtresa från Lurö till Mariestad.
Dagen inleddes med en långpromenad på Lurö, där jag utforskade ön och kunde konstatera att mycket av öns service inte hade hunnit öppna för säsongen ännu, som exempelvis: ”Restaurang Luröbryggan”.
Efter att jag promenerat klart på ön, så fortsatte jag min båtresa, som först gick förbi det strandade lastfartyget Bonita, som visst skulle bli kvar på grundet i Lurö skärgård i ytterligare cirka en vecka, då jag passerade det, eftersom att det tog ett tag innan bärgningen kunde slutföras av det strandade fartyget.
Efter att jag passerat Bonita så fortsatte jag förbi ännu ett strandat fartyg. Nämligen den före detta restaurangbåten "M/S Aila af Karlstad"/”Skutan”, som strandat vid Södra Trädgårdsholmen i Lurö skärgård, under en misslyckad bogsering, som lär ha varit planerad att gå från Lidköping till Karlstad, under våren 2008. Numera lär fartyget även tilldelats det passande öknamnet ”Matvraket”.
Det var dock inte första gången som jag fick se detta vrak i Lurös fina skärgård, utan även då jag passerade över Vänern under min båtresa 2017, så såg jag också fartyget ligga med slagsida vid Södra Trädgårdsholmen.
Framåt kvällen förtöjde jag min båt längst in i gästhamnen i Mariestad, dit jag anlände i samband med att ett rejält åskoväder drog in över trakten.
Onsdagen den 19:e juni 2019. Båtresa från Mariestad till Lidköping.
Under dagen passade jag på att titta runt i Mariestad, där jag bland annat besökte Mariestads domkyrka och ortens järnvägsstation, för att titta på tåg, samtidigt som jag passade på att tvätta i gästhamnen.
Tyvärr bar det sig inte bättre än att det utanför järnvägsstationen i Mariestad fick bli resans andra samtal still SOS-alarm, med tillhörande ambulanstransport bort från platsen. Detta då en man tuppat av, på en bänk utanför stationshuset. Så en ambulans fick komma och hämta den aktuella mannen, som alltså fick ambulanstransport för vidare omvårdnad. Faktum är att Mariestad inte är speciellt långt ifrån Hajstorp, där vi drygt en vecka tidigare också tvingades tillkalla ambulans, då en man föll mycket olyckligt med ansiktet ner i den hårda kajkanten.
Efter att ambulansen hämtat den avtuppade mannen vid stationshuset, så fortsatte jag tillbaka till båten och sedan gick kvällens båtresa vidare över Vänern, fram till Framnäs småbåtshamn i utkanten av Lidköping. Dit jag anlände framåt natten, efter en båtresa som bjudit på både spöregn och åska, under min färd från Mariestad.
Torsdagen den 20:e juni 2019. Båtresa från Lidköping till Vänersborg, via Ulleredsbro och Rackeby skärgård.
Under torsdagen så passade jag på att promenera in till de centrala delarna av Lidköping, för att inhandla några varor, innan båtresan gick vidare. Väl inne i Lidköping, så konstaterade jag att jag antagligen mycket väl hade kunnat köra ända in i de centrala delarna av Lidköping med min båt, och förtöjt båten vid någon brygga längs ån Lidan, vilket jag ångrar att jag inte testade att göra.
Hur som helst, så fortsatte jag min båtresa då jag var tillbaka vid båten vid en gästplats i Framnäs småbåtshamn, i utkanten av Lidköping. Båtresan gick då vidare till Vänersborg. Under min båtresa till Vänersborg så gick färden först i nordlig riktning, tills jag vek av västerut och fortsatte över Ullersund och förbi Ulleredsbro. Efter att jag passerat Ulleredsbro (utan att gå i land där), så fortsatte jag över Vänsjösjön och vidare bort till Flarkesjön, varifrån dess västra ända jag följde den inre farleden söderut genom en hel del vass och vidare genom Rackeby skärgård. Så att jag sedan kom ut på de mer öppna delarna av Vänern, efter att jag tagit mig förbi Snickartorp och Jarlehus.
Under kvällen så nådde jag fram till Vänersborg, där kanalbåten (som brukar trafikera Göta kanal) M/S Wilhelm Tham tycktes övernatta vid en kaj. Till Vänersborgs så anlände min pappa med tåg, ungefär samtidigt som jag nådde fram till Vänersborg. Detta eftersom att han skulle vara med mig i båten under några dagar kring midsommarhelgen.
Men innan jag fick en helt egen broöppning av den stora järnvägsbron i Vänersborg, för att komma fram till gästhamnen i Vänersborg, så fick några tågrörelser (däribland tåget som min pappa anlände med till Vänersborg) passera över bron.
Jag misstänker att brovakten (som antagligen fjärrstyr bron) inte upptäckte min lilla båt, direkt när jag la mig vid den stora väntbryggan, för att invänta broöppning av järnvägsbron i Vänersborg. Så efter en stund, då jag inte hade fått något tecken på att jag var upptäckt, genom någon brosignal, eller genom att bron började öppnas, så kontakta jag Sjöfartsverket (som manövrerar den öppningsbara bron) genom ett telefonsamtal (då jag inte har någon VHF-radio), så att de alltså öppnade bron efter några tågpassager.
Lite maffigt och häftigt var det allt, att den stora järnvägsbron öppnades mitt i natten, bara för min lilla plastsnipa (som inte är större än 7,05 meter lång och cirka 2,5 meter bred), precis på samma sätt, som om det varit ett stort lastfartyg på tusentals ton som kommit fullastat och skulle passera bron!
Så när jag väl var framme vid gästhamnen i Vänersborg vid midnatt, så hade redan min pappa hunnit fram dit (och antagligen även hunnit börja frysa) och hunnit se ut en lämplig gästbrygga med plats för min lilla båt.
Så när jag väl guppade in mot gästhamnen med tända lanternor, så kunde han lotsa in mig i hamnen via telefon och en lysande lampa i handen, och ta emot mig vid en lämplig brygga, i den sena, mörka, något blåsiga och framförallt kylslagna juninatten som ledde mot självaste midsommaraftonen.
Fredagen den 31:a maj 2019. Båtresa från Mem till Linköping, via Göta kanal.
Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.
Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.
Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.
Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.
Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.
Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.
Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.
Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…
Lördagen den 1:a juni 2019. Båtresa från Linköping till Rimforsa, via Kinda kanal.
Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.
Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.
Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.
Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.
Söndagen den 2:a juni 2019. Båtresa från Rimforsa till Horn, via Kinda kanal, Skedevid kanal, Hovby och Björkfors.
Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.
Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.
Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.
Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.
Måndagen den 3:e juni 2019. Båtresa från Horn till Viggeby, via Kinda kanal och Hycklinge.
Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.
Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.
Tisdagen den 4:e juni 2019. Båtresa från Viggeby till Hovetorp, via Kinda kanal.
Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.
Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.
På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.
Onsdagen den 5:e juni 2019. Båtresa från Hovetorp till Berg, via Kinda kanal.
Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.
Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.
Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.
Torsdagen den 6:e juni 2019. Båtresa från Berg till Borenshult, via Göta kanal.
Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.
Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.
I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.
Fredagen den 7:e juni 2019. Båtresa från Borenshult till Forsvik, via Göta kanal, Motala, Vättern och Karlsborg.
Vi tog en liten paus i Motala innan vi korsade Vättern, men min mamma var inte alls intresserad av att korsa Vättern, då det var åska i trakten och även väderleksprognosen sa att det fanns risk för åska, men efter en del tjat från min sida, så tog vi oss i alla fall an Vättern.
Turligt nog så var det förhållandevis vindstilla, lugnt och stilla då vi korsade Vättern. Dessutom klarade vi oss från både åska och regn, ända tills vi kommit fram till andra sidan av sjön och befann oss vid Karlsborg, då det började regna när vi kommit fram till Karlsborg, samtidigt som åskan då hördes dåna på avstånd.
Mitt på dagen så fick vi några timmar över, som vi spendera i Karlsborg, innan landsvägsbron i Karlsborg öppnades för oss, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa vidare till Forsvik. I Forsvik övernattade vi vid en fin bomförsedd brygga, som såg ut att vara alldeles nybyggd.
Lördagen den 8:e juni 2019. Båtresa från Forsvik till Töreboda, via Göta kanal.
Därefter så nådde vi fram till Tåtorps sluss, som var den andra av dagens endast två slsusningar, som alltså innebar en uppåtslussning i Forsvik och en nedåtslussning i Tåtorp, då vi alltså började sjunka i höjd, efter att vi passerat sjön Viken. Så efter att bara slussat uppåt i Göta kanal fram till och med Forsvik, så blev återstående slussningar i Göta kanal nedåtslussningar från Tåtorp.
Just i Tåtorp finns en av Göta kanals två slussar som fortfarande är manuella, till skillnad emot de andra slussarna som numera manövreras med hydraulik.
Under dagen så passerade vi de smala partierna Billströmmen, Spetsnäskanalen (som är en genväg genom Spetsnäsudden) och Bergskanalen.
Under dagen så råkade tyvärr en syltburk fara ner på golvet i båten, så att det blev en blandning av sylt och glassplitter i en stor del av båten, som vi fick försöka städa ur.
Vid Töreboda, så passerade vi under eftermiddagen, den mycket lilla linfärjan ”Lina”, som jag dock har för med att hade slutat gå för dagen, då vi passerade den.
Efter att något tåg hunnit passera uppe på järnvägsbron, som leder Västra stambanan över Göta kanal i Töreboda, så öppnades järnvägsbron för vår båtkonovj, och det blev vår tur att passera järnvägsbron och ta oss fram till natthamnen för dagen. Så efter att vi passerat järnvägsbron i Töreboda, så förtöjde vi båten i gästhamnen på kanalens västra sida i Töreboda, inför natten.
Under kvällen passade vi på att spela minigolf på en fin minigolfbana invid gästhamnen i Töreboda.
I Töreboda såg vi även hur ortens änder blev välgödda, då någon (som jag tror att arbetade i en butik eller kanske i en restaurang) kom och bjöd änderna på flera paket med stora brödkakor. Under en kvällspromenad i Töreboda så fick vi även se en and som tog sig en kvällssimtur i ett par pooler, inne på campingen i Töreboda.
Innan vi gick och la oss, så hann vi slutligen bevittna ett fint möte mellan de båda kanalbåtarna M/S Diana (som var på väg från Stockholm till Göteborg, på sin sex dagar långa resa) och M/S Bellevue (som hade varit ute på en kvällskryssning på kanalen).
En av höjdpunkterna längs Göta kanal är då man får se någon av de tre gamla kanalbåtarna M/S Juno (från 1874) eller Wilhelm Tham (från 1912) eller M/S Diana (från 1931), som alla går i kryssningstrafik på Göta kanal med övernattande kryssningspassagerare. För mer information om dessa kanalbåtar och bokning av resa med någon av dessa tre kanalbåtar, så besök rederiets webbsida här.
Söndagen den 9:e juni 2019. Båtresa från Töreboda till Sjötorp, via Göta kanal.
Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.
Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).
Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.
Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.
Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).
Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.
Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.
Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.
Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.
Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.
Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.
Tisdagen den 21:a maj 2019. Båtresa från Kungsängen till Stora Fjäderholmen, via Hammarbyslussen, Sickla kanal, Sicklasjön och Järlasjön.
Dagen inleddes med en färd från Kungsängen till Hammarbyslussen, där jag inväntade min moster Siv och min kusin Magnus, innan vi påbörjade nedslussningen från Mälaren ner mot Saltsjön.
Under resan från Kungsängen så tror jag att det var någon typ av brand som hade inträffat på land, detta då jag från båten såg både rök och någon brandbil.
Det visade sig att det inte var helt lätt att hitta en lämplig brygga ovanför Hammarbyslussen (på vattnets norra sida) att lägga till vid, för att invänta mitt kommande resesällskap, som skulle följa mig under en del av kvällens båtresa. Men efter att jag legat och guppat en stund vid en boj, så körde jag in till en liten brygga där jag kunde invänta mitt kommande resesällskap, som anlände efter en stund, då de hade hittat ner till den lilla bryggan strax nedanför Eriksdalsbadet.
Färden gick sedan vidare ner genom Hammarbyslussen och vidare in i Sickla kanal, där vi blev uppslussade genom kanalens slussar, så att vi kunde ta oss genom Sicklasjön och vidare till Järlasjön, där vi vände om i dess östa ände i närheten av Stubbsund. Efter att vi vänt om strax utanför Stubbsund så fortsatte vi västerut igen, så att vi kom ända in i Kyrkviken, innan vi fortsatte tillbaka till Sicklasjön och Sickla kanals slussar. Vid slussarna så blev vi tillbakaslussade ned genom slussarna till Hammarby sjöstad. Således hade vi fått en fin kvällsutflykt, under vilken vi passade på att äta kvällsfika ombord i båten.
På norra sidan av vattnet vid Hammarbysjöstad lyckades Siv och Magnus lämna båten, genom att klättra upp för en räddningsstege vid en hög kajkant, och själv så fortsatte jag vidare ut till Fjäderholmarna och övernattade i båten vid Stora Fjäderholmen.
Onsdagen den 22:a maj 2019. Båtresa från Stora Fjäderholmen till Vaxholm, via Norra Lagnö, Åkers kanal och Garnsviken.
Efter en natt vid Stora Fjäderholmen så gick båtresan vidare till Norra Lagnö, där jag hämtade upp vännen Ambjörn, som anlände dit med buss.
Sedan fortsatte vi färden, som gick förbi Vaxholm och uppåt Åkersberga i södra Roslagens skärgård. Där tog vi oss in i Åkers kanal (som dock var ganska trång, då man fick parera mellan många uppställda båtar) och blev uppslussade genom Åkers sluss. Detta efter att vi antagligen lyckades nå fram till slussen till den avtalade tiden med slussvakten, även om resan dit blev lite stressig, då jag missbedömt avståndet något.
Efter uppslussningen så kunde vi fortsätta vår vidare färd genom Åkers kanal. Åkers kanal bjöd dock på ett par relativ låga broar, så att vi blev tvungna att skruva lös de översta lanternorna på båten, för att ta oss vidare upp till sjön Garnsviken. Så småningom anlände vi till sjön Garnsviken, där vi kastade i ankaret i sjön och förtärde en middag ute på akterdäcket.
Efter middagen gick färden tillbaka genom Åkers kanal och vi blev återigen nedslussade genom Åkers sluss, innan Ambjörn lämnade båten och fortsatte hem med Roslagsbanan. Själv så fortsatte jag min båtresa vidare till Vaxholm, där jag övernattade i gästhamnen i Vaxholm.
I Åkers kanal så såg jag något djur, vilket eventuellt kan ha varit en säl, men det kan också ha varit något annat sorts djur.
Torsdagen den 23:e maj 2019. Båtresa från Vaxholm till Djurönäset, via Kolström och Strömma kanal.
I trakterna av Lagnöström, så var det något (eller några djur) som simmade i vattnet, så jag tror att det handlade om en eller flera sälar.
Väl framme vid spahotellet vid Djurönäsets gästbrygga, där jag hade förbokat en båtplats, så stod det även en annan båt, som också var av märket Bella, precis som min båt. Med tanke på att denna båt och min båt var av ungefär samma årsmodell, så var det som att min båt fick möta en av sina kusinbåtar, även om den andra båten var av en mer snabbgående modell, än min Bella 7002:a.
Vid gästbryggan i Djurönäset så övernattade jag i min båt.
Fredagen den 24:e maj 2019 till söndagen den 26:e maj 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.
På fredagsmorgonen så lämnade jag båten tidigt och fortsatte med buss och andra färdmedel vidare hem till Kiruna, för att arbeta ett par pass, innan jag återkom till båten. Så båten blev alltså stående ett par dygn vid gästbryggan vid spahotellet vid Djurönäset.
Måndagen den 27:e maj 2019. Båtresa från Djurönäset till Möja.
Efter att jag varit hemma i Kiruna och arbetat några pass, så anlände jag till båten igen under måndagen och fortsatte då min båtresa, som denna dag gick från Djurönäset fram till Möja.
Vid Möja så övernattade jag i Kyrkviken, då jag anlände under måndagskvällen.
Tisdagen den 28:e maj 2019. Båtresa från Möja till Sandhamn.
Under tisdagen så inleddes dagen med en långpromenad på Möja, där jag promenerade runt en del på ön, då jag bland annat var upp till Långvik, uppe på den norra delen av Möja och ner till bryggan vid Möjaström på den södra delen av ön. Under promenaden så såg jag flera strutsar som bodde innanför ett häng på ön, och på ett annat ställe på ön, så såg jag en gammal dansbana.
Jag kunde också konstatera att ön hade två Coop-butiker, även om bara den ena av dem (den vid Berg) hade öppet vid den tidpunkten på året som jag besökte ön, men jag tror att den andra var i färd med att öppna för säsongen, redan inom några dagar efter mitt besök på ön. Jag passade även på att titta in i kyrkan, som inte låg långt ifrån Kyrkviken, där jag hade min båt förtöjd.
Innan jag lämnade Möja så passade jag på att besöka den öppna Coop-butiken för att fylla på båtens matförråd. Från butiken fick jag med mig en riktigt fin plastpåse med en karta över Stockholms skärgård, som visade var dess livsmedelsbutiker som är med i företagarföreningen ”Skärgårdshandlarna” finns, så att man liksom kan navigera mellan öarna och dess butiker. En ovanlig sak med påsen var att på dess karta så rymdes både ICA-butiker, Coop-butiker och andra butiker på samma karta, då butiker antagligen kan vara med i föreningen oavsett om de tillhör någon matvarukedja eller inte. Det lär vara cirka 24 butiker, som alla saknar vägförbindelse med broar till fastlandet, som är utspridda över Stockholms skärgård från Landsort i söder till Arholma i norr, som ingår i föreningen ”Skärgårdshandlarna”.
Senare under dagen så fortsatte jag min båtresa till Sandhamn. I Sandhamn var det förhållandevis få båtar, emot vad jag kan tänka mig att det kan vara där under fina sommardagar. Det var dock en väldigt stor och fin båt från Tyskland i hamnen i Sandhamnen, så i jämförelse med den båten, så var min båt jätte liten.
Sandhamn är beläget på en ö som heter Sandön, så under kvällen tog jag mig en kvällspromenad upp till den norra delen av ön, innan jag gick tillbaka och övernattade i min båt vid en av Sandhamns gästbryggor.
Onsdagen den 29:e maj 2019. Båtresa från Sandhamn till Landsort, via Muskö kanal.
Landsort ligger på ön Öja som ligger nere i den sydligaste delen av Stockholms skärgård, så i Landsort finns det en lotsstation, där lotsar utgår ifrån, för att lotsa fartyg in i hamnar.
Under kvällen så tog jag en kvällspromenad på ön Öjas sydligaste del, innan jag övernattade i min båt som jag hade förtöjt i Österhamn på öns östra sida.
Torsdagen den 30:e maj 2019. Båtresa från Landsort till Mem.
Under torsdagen så fortsatte jag min båtresa vidare från Landsort till Mem, där Göta kanal börjar. Så under dagen passerade jag bland annat Stegeborg, bilfärjeleden ”Stegeborgsleden” och Stegeborgs slottsruin, som ligger på Slottsholmen.
Denna dag bjöd på en rejält gungig båtresa, då färden till stor del gick ute på öppet hav, och detta i kombination med att det för denna dag lär ha varit utfärdat en så kallad ”klass ett varning”, för kulingvindar. Så det var antagligen båtresans både blåsigaste och gungigaste etapp som avverkades under dagen.
Så det kom in en del vatten i båten, då några vågor sköljde in över båten och dess otäta taklucka. Så vi fick torka blöta saker i båten, med hjälp av värmefläkten under kvällen.
Väl framme i Mem, så stod min pappa på kajen, där han mötte upp mig och hjälpte till att ta emot båten, då jag kom guppande in mot kajkanten. Detta var positivt, då det inte hade varit helt lätt att lägga till på egen hand, i den relativt hårda blåsten. Min pappa hade nämligen åkt bil ner till Mem, för att vara med på min båtresa under några dagar.
Efter att båten var förtöjd, så lastade vi om en del bagage från bilen till båten. Sedan så åkte vi iväg med bilen och parkerade den vid busstationen i Söderköping. Detta för att min pappa på ett smidigt sätt skulle kunna ta bussen tillbaka till bilen, några dagar senare, trots att det tyvärr saknas bussförbindelser till Mem.
Efter att vi hade parkerat bilen i Söderköping, så tog vi en kvällspromenad längs Göta kanal från Söderköping tillbaka till Mem, efter att vi dessutom hade ätit middag inne i Söderköping.
Under promenaden så kunde vi konstatera att det går en parallell och lägre belägen vattenväg i havsnivå, i form av Storån, på Göta kanals södra sida, ända in till Söderköping från Mem.
Så man kan alltså komma ända fram till Söderköping, utan att slussa (vilket man gör i Mem om man följer Göta kanal från havet in till Söderköping), men om man följer Storån, så tvingas man alltså vända om i Söderköping. Längs Storån så når man inte fram till lika centrala delar av Söderköping, som då man följer Göta kanal, men man kommer även i Storån till en gästhamn i Söderköping.
Så egentligen hade jag kunnat köra in med båten i Storån och hämtat upp min pappa där (innan jag förtöjde båten i Mem), och på det sättet hade således min pappa på en gång kunnat parkera bilen i Söderköping, och vi hade då sluppit åka in till Söderköping med bilen, för att sedan tvingas promenera tillbaka till Mem.
Efter vår kvällspromenad från Söderköping, så övernattade vi i båten i Mem. Turligt nog, så träffade vi redan under torsdagen några av Göta kanals slussvakter i Mem, så att vi fick servicekort och således tillgång till servicehus med duschar och toaletter i Mem, redan under torsdagen. Detta då det krävs inpasseringskort (alltså så kallade ”servicekort”) för att få tillgång till servicehusens faciliteter längs Göta kanal.
Torsdagen den 9:e maj 2019. Båtresa från hamnen i Skebäck till Örebro gästhamn.
Resan inleddes med att jag och Åsa åkte bil (med båten lastad på sin båttrailer bakom bilen) från Dalarna till Skebäck, som ligger vid Örebro. I Skebäck sammanstrålade vi med Jonas som hade tagit sig direkt dit från sitt arbete.
I Skebäck så sjösatte vi båten med hjälp av en trailerramp hos Skebäcks Varvsförening, där vi sedan parkerade både bilen och båttrailern, så att båtresan kunde inledas.
När båten väl var sjösatt så fortsatte vi in till Örebro gästhamn, genom att färdas på Svartån/Örebro kanal, vilket innebar att vi även blev uppslussade genom Örebro sluss. Efter att vi ätit en sen middag i Örebro så övernattade vi i båten i Örebro gästhamn. Om jag inte missminner mig, så var vi både den första övernattande fritidsbåten i Örebro gästhamn och den första fritidsbåten i slussen för säsongen.
Fredagen den 10:e maj 2019. Båtresa från Örebro gästhamn till östra delen av Hjälmaren.
När jag väl kom tillbaka efter morgonpromenaden så ville visst inte båten starta, då det var slut på strömmen i det ena batteriet, trots att båten varit ansluten till landström under hela natten, men som tur var så var änne det andra av de två batterierna välfyllt.
Så när Volvo Penta motorn med sina tre cylindrar väl hade brummat igång, så slussade vi ned oss genom Örebro sluss, som vi blivit uppslussade genom under föregående kväll.
Efter ett tag så tog jag mig en titt på hur det kom sig att båtens ena batteri kunde ha blivit urladdat, trots att jag alldeles precis innan turen hade installerat landström i båten och införskaffat två nya och fräscha batterier. Det visade sig då att det var en av de tre utgångarna på landströmcentralen som inte fungerade perfekt/glappade, så efter att jag kastade om ett par kablar vid landströmcentralen så fungerade laddningen klanderfritt under resterande del av resan, vid de tillfällen som jag använde mig utav landström.
Efter att vi lämnat Svartån/Örebro kanal bakom oss så kom vi ut på Hjälmaren, där vi efter en stunds båtresa hade nått fram till Vinön, där vi tog en liten promenad och kunde konstatera att det mesta var stängt så där en fredag i början av maj.
Sedan gick färden vidare österut, så att vi passerade resterna av den gamla Kalklinbanan som tidigare fraktat kalk från Forsby kalkbrott till Köping. Numera är det dock bara betongstolparna som står kvar av den drygt 41 kilometer långa linbanan, som bland annat korsat Hjälmaren. Dessa stolpar står kvar som ett landmärke och vittnar ännu om en epok som flytt.
Efter att vi passerat mellan linbanans betongstolpar som står uppradade på en prydlig rad i Hjälmaren och då vi även passerat under riksväg 56 så befann vi oss Östra Hjälmaren.
Färden gick så långt österut som det var möjligt att ta sig med båt i Hjälmaren, alltså fram till Rosenfors där vi stoppades av dammar och kraftverk, så att vi vände om västerut igen, utan att gå i land innan vi vände om.
Efter att vi fortsatt en bit tillbaka västerut och gjort något kortare stopp vid en brygga, så kastade vi i ankaret i en vik för att sova några timmar, i väntan på nytt gryningsljus, då det hade hunnit börja bli mörkt.
Lördagen den 11:e maj 2019. Båtresa från östra delen av Hjälmaren till Köping, via Hjälmare kanal, Arboga och Kungsör.
På lördagsmorgonen hade jag ställt väckningen på telefonen så att den ringde jättetidigt, för att vi skulle hinna fram till Notholmen för att där påbörja vår färd ner längs Hjälmare kanal klockan 8:30.
Så jag steg upp innan tuppen på lördagsmorgonen och fick se en vacker gryning i de östra delarna av Hjälmaren. En av resans vackraste scener utspelade sig under denna gryning, då ett rådjur kom simmande i vattnet framför oss, då det antagligen korsade det relativt smala vattendraget som vi för tillfället färdades på. Dock kunde jag konstatera att det var en miss i planeringen att vi inte fortsatte ända fram till Kvisslaholmen och övernattade vid Kvisslaholmen, där ”Östra Hjälmarens Motorbåtsklubb” har en klubbstuga och gästhamn, då vi inte hade långt från vår ankringsplats till gästhamnen vid Kvisslaholmen.
När vi kommit längre västerut och framförallt efter att vi passerat under riksväg 56 så möttes vi av en ganska grov sjö på Hjälmaren, som dieselmotorn fick kämpa sig fram på, så att båten gungade med besked medan jag försökte hålla kursen mot Notholmen. Detta medan resterande delar av besättningen ännu vilade i sina bäddar under den ännu tidiga morgonen.
Framme vid Notholmen var det två segelbåtar (varav en av dessa hade vi även skymtat på avstånd under föregående dag) med besättningar som också planerat att slussa sig ned genom Hjälmare kanal, så att vi alla tre slussade gemensamt nedför kanalen, då alla tre båtarna rymdes i en och samma slussbassäng.
Denna lördag i början av maj var den första dagen som man kunde boka slussning i Hjälmare kanal (utan någon specialbeställning) för säsongen. Eftersom att det bara var lågsäsong då vi slussade ned oss, så var det inte varje dag man kunde boka slussning (utan någon specialbeställning), utan det var bara vissa lördagar som det gick att boka slussning under den tiden på året då vi färdades genom Hjälmare kanal, så nästkommande tillfälle som man kunde färdas på kanalen (utan någon specialbeställning) var först två veckor senare.
I Hjälmare kanal kryllade det av fiskare längs en kortare del av kanalen, då det tycktes pågå en fisketävling för dagen. Det var inte bara fisk som tycktes finnas i kanalen, utan i kanalen flöt det även runt en hel del större partier med mossa (eller dylikt) som antagligen kommit från dess kanter, gissningsvis eftersom att det ännu var tidigt på säsongen.
En av Hjälmare kanals större sevärdheter är ”Hjälmare torrdocka” vid kanalens besökscentrum, som är belägen vid det största slussområdet i Hjälmare kanal, vilket är beläget i kanalens nordligaste del.
När vi väl slussat oss ned genom hela den relativt nyrenoverade Hjälmare kanal (som markförstärkts med hjälp av massor av pålar), så var vi framme i Arbogaån.
Istället för att direkt svänga höger då vi kom ut i Arbogaån, vilket hade lett oss direkt ner mot Mälaren, så valde vi istället att svänga vänster, så att vi åkte motströms i vattnet in till Arboga.
Strax innan Arboga finns en gästhamn innan man passerar, den relativt låga bron som leder väg E20 över Arbogaån, men vi som har en relativt liten båt kunde med god marginal ta oss hela vägen in till Arboga och till en av stadens centrala gästbryggor. I Arboga tog vi en promenad och tittade på staden och passade på att äta lunch på en restaurang.
Efter besöket i Arboga så färdades vi längs med Arbogaåns lätt strömmande vatten ned till Kungsör vid Mälaren, dit vi anlände efter att vi passerat förgreningen in mot Hjälmare kanal och även ett flertal fiskande personer i små båtar i ån.
Väl framme i Kungsör så blev det en glasspaus, innan vi fortsatte den sista biten fram till Köping. Väl framme i Köping så övernattade vi gästhamnen, som dock inte riktigt hade kommit igång för säsongen, då vi var där relativt tidigt på säsongen.
Söndagen den 12:e maj 2019. En pausdag från båtåkandet, för logistikens skull.
På söndagsmorgonen så fortsatte vi med tåg från Köping tillbaka till Örebro (vilket gick betydligt snabbare än att åka båt samma sträcka), där vi tog oss ut till Skebäck och hämtade bilen och båttrailern, vilka jag sedan körde upp till Dalarna och lämnade där, samtidigt som Åsa och Jonas kom hem till Dalarna där de bor.
Även jag passade på att övernatta en natt i Dalarna, så att båten fick stå kvar ännu en natt i gästhamnen i Köping.
Måndagen den 13:e maj 2019. Båtresa från Köping till Strängnäs.
Måndagen inleddes med att jag anlände till Köping med tåg. Sedan fortsatte jag med båten förbi Köpings industriområden och industrihamnar, så att jag kom längre ut på Mälaren och passerade under Kvicksundsbron, som jag även passerade knappt ett år tidigare. Detta då jag vid det tillfället precis hade färdats på Strömsholms kanal, vilket ni kan läsa om här.
Vid Torshälla tog jag en liten avstickare in i Eskilstunaån och fortsatte fram till Torshälla kanals nedersta sluss. Redan under föregående år så besökte jag plasten med min båt, men kunde inte heller då slussa upp genom kanalen, eftersom att den redan då hade varit stängd i några år för att några slussportar behövde renoveras. Så vid mitt nya besök på platsen tänkte jag undersöka om renoveringen hade hunnit genomföras, men jag kunde bara konstatera att så inte var fallet. Däremot nu när jag skriver denna text (närmare ett år efter min båtresa på platsen), så lär slussportarna ha blivit renoverade, så att kanalen återigen är farbar. Dock lär jag inte kunna färdas längs hela Torshälla kanal med min båt, eftersom att några av kanalens broar lär vara så låga som cirka 1,2 meter över vattenytan.
Torshälla kanal är alltså en kanal som sträcker sig från Mälaren in till de centrala delarna av Eskilstuna och som alltså följer Eskilstunaån, som alltså är den naturliga avrinningsvägen för vattnet från Hjälmaren till Mälaren. För väldigt länge sedan (på 1500-1600-telet) byggde man slussar längs Eskilstunaån så at ån blev farbar mellan Mälaren och Hjälmaren, i vad som hette ”Karl IX:s kanal” eller med andra ord ”Hertig Karls graf”. Detta var alltså innan nuvarande Hjälmare kanal byggdes, vilken inte följer vattnets naturliga avrinningsväg från Hjälmaren till Mälaren. Hjälmare kanal följer för övrigt inte heller sin ursprungliga sträckning helt och hållet. Detta då dess nordligaste del tidigare var belägen något längre västerut än dess nuvarande nordligaste kanalsträckning, då den dragits om i mer fast och bergig terräng, eftersom att dess tidigare stäckning var mera rasbenägen och lätt slammade igen. Fortfarande idag kan man se var den tidigare norra delsträckan av Hjälmare kanal anslöt till Arbogaån, vilket är en plats som är belägen strax väster om den plats där dagens Hjälmare kanal rinner ut i Arbogaån.
Efter mitt besök nedanför Torshälla kanals nedersta sluss, så fortsatte jag med båten till Strängnäs där jag övernattade i gästhamnen.
Tisdagen den 14:e maj 2019. Båtresa från Strängnäs till Mariefred.
Under tisdagen tog jag en längre promenad i Strängnäs till ett köpcenter som är beläget en bit utanför stadskärnan, där jag införskaffade en elektrisk värmefläkt som jag kan ha som värmekälla i båten i gästhamnar då jag har tillgång till landström, eftersom att min gamla värmefläkt gått sönder.
I gästhamnen i Strängnäs så träffade jag på en annan person som också bodde uppe i Norrbotten, nämligen en man som campade med husbil vid gästhamnen.
Under kvällen gick min båtresa sedan vidare förbi Stallarholmen (utan att jag gick i land vid Stallarholmen) till Mariefred.
Onsdagen den 15:e maj 2019. Båtresa från Mariefred till Enköping.
Under onsdagen så inledde jag dagen med att titta på Gripsholms slott (i den mån man kunde utan att betala inträde). Dessutom tog jag en promenad i Mariefreds stadskärna och tittade lite på den smalspåriga järnvägen och dess järnvägsfordon i Mariefred. Tyvärr vill jag minnas att det inte var någon trafikdag på den smalspåriga museijärnvägen under den dag som jag besökte orten.
Senare under onsdagen så korsade jag Mälaren i ganska nordlig riktning då jag fortsatte till Enköping, dit jag anlände efter en fin resa längs Enköpingsåns vassbeklädda stränder. Jag var själv lite skeptisk till hur pass stora båtar som kunde färdas i Enköpingsån då jag for in mot Enköping, med tanke på hur pass mycket vass det var längs åns stränder. Men när jag väl kom fram till Enköping så visade det sig att ån visst var farbar med betydligt större båtar än min lilla plastsnipa, då det fanns en stor småbåtshamn vid staden, som ju benämns som: ”Sveriges närmaste stad”. Därutöver såg det ut som att det varit en före detta industrihamn även i Enköping.
Då man ankommer till orter med båt så möts man ofta först av en inte allt för vacker syn då man ofta först kommer till industriområden och industrihamnar/djuphamnar i utkanten av orternas centrum. Sedan brukar man oftast kunna fortsätta förbi dessa områden med fritidsbåt, för att sedan mötas av en betydligt finare gästhamn, även om det inte alltid är så i alla orter. Tyvärr är det inte alltid vackert att anlända till en ort via sjövägen, ibland möts man förts av flertalet risiga båtar och områden som ser allmänt risiga och fula ut. Tyvärr var inte Enköping så värst vackert att anlända till då jag väl kom ut ur den skymmande vassen (som var högre än min lilla båt). Men gästhamnen låg centralt och bjöd på bra service för både husbilar och gästande båtar.
Det är ju praktiskt att båtgäster och husbilsbesökare många gånger delar på gästhamnarna och dess faciliteter, som i exempelvis Enköping. Detta då både de som reser med båt och de som reser med husbil efterfrågar ungefär samma saker, som ett eluttag, toalett, dusch och färskvatten, vilket ju leder till att det är fler som delar på kostnaderna, så att anläggningarna kan städas, kostas på och hållas fina.
När det gäller båtar så upplever jag ju att väldigt mycket är dyrt. Som exempelvis om man ska köpa något till båtmotorn så är det ofta dyrare än om jag skulle ha köpt det till en bilmotor. Liksom en liten inombordsmotor till en båt kan kosta lika mycket som en ny liten bil av billig sort, som exempelvis en Dacia, trots att bilen har ungefär lika många hästkrafter som båtmotorn.
Däremot har jag träffat på det omvända vad det gäller priser i gästhamnar, då det inte alls är ovanligt att det är billigare att övernatta med en båt än en husbil. Kanske beror det på att det ofta är båtklubbar som driver gästhamnarna, eller kanske är det så att man vill gynna båtgäster för att om det är båtar i hamnen så kan det ju locka till sig besökare som kommer och tittar på båtarna, ty en hamn utan båtar är ju inte så roligt att titta på. Alternativt så är det så att de som äger gästhamnarna tänker att båtgästerna konsumerar mer pengar på andra saker på orten om de kommer, som på exempelvis restauranger och bränsleinköp och annat.
Torsdagen den 16:e maj 2019. Båtresa från Enköping till Bålsta.
Under torsdagen så fortsatte jag tillbaka genom Enköpingsån och vidare ut på Mälaren fram till Bålsta.
I Bålsta hittade jag ingen fin gästhamn i den inre hamnen, men en brygga som man fick stå vid i ett dygn (har jag för med). Dock saknades naturligtvis landströmsanlutning vid bryggan, men jag övernattade i alla fall vid den lilla bryggan som bara hade plats för någon enstaka båt, men det fanns i alla fall plats för min båt nu när det inte var någon högsäsong då jag var på platsen.
Eventuellt så kanske det fanns några fler gästplatser i Frösundaviken vid inloppet mot Bålsta, men det hade i så fall inneburit en längre promenad då jag skulle in till Bålsta.
Fredagen den 17:e maj 2019. Båtresa från Bålsta till Stäket.
Fredagen inleddes med en promenad till Åbergs museum i Bålsta som är inrymt i en gammal före detta bondgård, där mycket visas från Lasse Åbergs fantastiska karriär. Det var visserligen en hel del konst och ”Musse Pigg-saker” på muséet, samt en djungelkoja med anknytning till ”Trazan & Banarne”, men de som tilltalade mig mest var avdelningen med attiraljer från ”Stig Helmer” och annat med anknytning till Sällskapsresefilmerna.
I denna avdelning fanns flera av Stig Helmers kläder, som exempelvis hans anorak, som han använde i filmen ”Sällskapsresan II – Snowroller”. En intressant upptäckt var att denna anorak, som är försedd med flera olika märken från olika besöksmål, minsann hade ett märke från ”Hotell Lerdaldshöjden” i Rättvik, som är ett hotell där både min mamma och syster har jobbat en del. Då Åbergs museum även innehåller en trevlig restaurang med både servering inomhus och i trädgården, så passade jag på att äta lunch vid muséets uteservering.
Efter museibesöket så fortsatte jag båtresan upp mot Stäket, där jag smidigt nog tog mig under en lägre landsvägsbro, utan att den behövdes öppnas för mig.
Men på andra sidan bron var det en mindre liten motorbåt som låg och drev med trilskande motor, så jag gjorde ett bärgningsförsök av den drivande båten, innan båten drev in mot bron, men tyvärr råkade min gasvajer gå av i min båt i samband med bärgningsförsöket, så att jag endast kunde hålla tomgångsvarv på min egen båtmotor. Turligt nog, så ordnade det i alla fall till sig för den drivande båten, så att den kom in till land och fick fart på sin båtmotor.
För min egen del så tog jag ju mig sakta framåt på tomgångsvarvtalet, och tänkte först stanna till under en större bro för att undersöka vad som hänt med min gasvajer, men där under bron så visade det sig att någon fågel (antagligen en fiskmås eller någon liknande fågel) låg och antagligen ruvade på ägg, så jag fortsatte vidare fram till en större brygga.
Väl framme vid bryggan så kunde jag konstatera att min gasvajer gått av i gasreglaget, så jag fortsatte tillbaka till Stäket och övernattade där.
Men innan jag hann lämna bryggan som jag varit en stund vid, så kom en annan båt som blev inbogserad av en båt till bryggan där jag var, eftersom att den bogserade båten hade råkat få slut på strömmen i sin batteribank, så att den inte kunde startas. Så båten blev inbogserad till bryggan för att kunna ansluta sin landströmskabel och därmed kunna ladda upp sin batteribank vid bryggan. Så det var visst många båtar som krånglade denna försommarkväll…
Lördagen den 18:e maj 2019. Båtresa från Stäket till Sigtuna, via Kungsängen.
Det visade sig i efterhand att jag visst hade råkat skruva bort onödigt mycket saker i båten för att byta gasvajern, då jag exempelvis inte alls hade behövt montera bort kylskåpet, vilket jag hade råkat göra. Turligt nog, så lyckades jag få den nya gasvajern på plats. Detta genom att tejpa ihop den nya gasvajern med den gamla vajern, och smörja in den nya vajern med diskmedel, så att det bara var att dra i den gamla gasvajern, så att den nya vajern liksom drogs på plats.
När den nya vajern väl var på plats, så hade en bekant till mig (som heter Patrik) hunnit anlända till båten. Vi fortsatte båtresan upp till Sigtuna, där vi förtöjde båten i en gästhamn, innan vi gick och åt en sen kvällsmiddag, som bestod av varma mackor i gamla och anrika Sigtuna Stadshotell, innan vi övernattade i båten i Sigtuna.
När vi väl kom tillbaka till båten efter den sena middagen, så visade det sig att min brandvarnare i båten hade stått och tjutit i den sena kvällen. Antagligen tjöt brandvarnaren för att vi ställt upp temperaturen högt, på den landströmsdrivna elvärmefläkten i båten, så att det skulle vara varmt och skönt i båten då vi anlände till båten efter middagen.
Då det senare under båtresan visade sig att brandvarnaren skulle komma att larma fler gånger, utan någon rökutveckling i båten, så var det nog bara ett falskt alarm även denna gång, och inte så att någon rökutveckling hade inträffat. Hur som helst, så fick vi i alla fall upp en behaglig värme i båten, trots den svala försommarkvällen.
Vid samtal med våra närmaste båtgrannar under efterföljande morgon, så påstod de att de inte hade hört brandvarnaren i min båt. Så det var ju skönt att höra, att min brandvarnare antagligen inte hade stört dem, även om de själva blev lite förvånade att de inte hade hört en tjutande brandvarnare i en båt, som var så nära deras egen båt.
Söndagen den 19:e maj 2019. Båtresa från Sigtuna till Örsundsbro, via Uppsala.
För vår del så var det endast Vindbron som behövdes öppnas, för att vi skulle ta oss så långt in i Uppsala som är möjligt, innan man möts av en liten fors i Fyrisån. Vindbron är för övrigt en relativt ny bro för gångtrafikanter och cyklister.
Inkörningen till Uppsala bjöd inte på så värst vackra vyer, utan det var en hel del gamla, slitna och allmänt fula båtar som stod uppställda längs Fyrisån på väg in mot Uppsala. I Fyrisån i Uppsala, så såg jag trots detta, en båt som liknade min egen båt, nämligen en Bella 7000, vill jag minnas.
I Uppsala så var det mycket folk i rörelse i närheten av den plats där vi förtöjde båten. Detta då jag tror att en fotbollsmatch avslutades, ungefär samtidigt som vi anlände till Uppsala. I Uppsala så lämnade Patrik båten, efter att vi ätit lunch i båten på väg in mot staden. En lunch som bestod av nylagad tacopaj, som gräddats i Omniaugnen ombord i båten, under färden in mot Uppsala. Själv tog jag en promenad för att se mig om i Uppsala, innan jag sedan fortsatte tillbaka längs Fyrisån, efter att jag varit så långt upp i Fyrisån som den var farbar, innan jag möttes av den nyligt nämnda lilla forsen.
Naturligtvis så fick jag kalla på brovakten igen, för att kunna ta mig under Vindbron även denna gång.
Färden gick sedan vidare till Örsundsbro, under en försommarkväll som bjöd på fina färger på himlen. Sista etappen upp till Örsundsbro (där jag övernattade) följde Örsundaån, där jag tror att jag såg en eller flera bävrar.
Måndagen den 20:e maj 2019. Båtresa från Örsundsbro till Kungsängen, via Alstasjön.
Måndagen inleddes med en kortare båtresa från Örsundsbro genom Örsundaån upp till Alstasjön, där jag vände om, efter att jag tillbringat en stund ute på Alstasjön. Efter att jag varit långt in i Alstasjön och vänt, så gick färden vidare tillbaka genom den lummiga Örsundaån och vidare förbi Skoklosters slott och förbi Stäket fram till Kungsängen, där jag övernattade under natten mot tisdagen.