Min Sverigesemester till havs och andra vatten 2017. Dag 32.

Resans 32:a dag blev torsdagen den 25:e maj. Dagen började med ett besättningsbyte ombord på båten. Det var nämligen så att ett par andra vänner, nämligen Jonas och Åsa kom med bil ner till Töreboda där jag och Daniel hade övernattat i båten, så då fick jag tacka Daniel för ett par trevliga dagar tillsammans med honom och istället välkomna Jonas och Åsa till båten, efter deras något struliga bilresa som de hade påbörjat i Dalarna riktigt tidigt på morgonen, en bilresa som inte lär ha gått helt klanderfritt då de även fick punktering på vägen till Töreboda. Men det hann i alla fall fram innan vi skulle ge oss av med kolonnen med båtar på dagens färd längs Göta kanal, även om det blev en något stressig omlastning av båten. Det kändes dock som att jag inte tackade Daniel så propert för de dagar som han hjälpt mig att ta mig fram med båten genom ett antal slussar, han blev redan i ottan lämnad i självaste Töreboda innan hann ens hunnit få någon frukost… Daniel fick sedan det tvivelaktigt ärofyllda uppdraget att köra Jonas och Åsas bil till Söderköping, där han sedan fick ta sig vidare ifrån med buss.

Så när Jonas och Åsa kommit ombord i båten så gav vi oss av med båtkolonnen och körde under järnvägsbron i Töreboda då den öppnades. Vi höll oss långt bak i kolonnen, då jag föredrar den positionen, då är man ju inte så beroende av de andra båtarna, utan det är ju bara att hänga med de andra, utan att känna att man är i vägen för någon båt som ligger bakom. Inte minst var det ju en lämplig position, då Jonas nästan på en gång kom på att han glömt sina solglasögon i bilen, vilka Daniel fick komma och räcka över till oss på ett lämpligt ställe invid kanalen, strax efter att vi passerat järnvägsbron i Töreboda. En annan gång under kanalturen tog vi det dock lite väl lugnt… Det var nämligen så att ibland kom man ikapp båtarna som skulle slussa innan oss då man kom till en sluss, och då fick man ju avvakta tills det blev vår tur att slussa och då brukade vi ofta vända båten och köra en bit mot vår egentliga färdriktning, för att sedan stoppa motorn och sakta glida framåt mot slussen som vi väntade på att få köra in i, då det brukade ta ett tag innan det blev vår tur. På samma sätt gjorde vi en gång och befann oss bakom en kurva, då slussvakten kom emot oss. Då visade det sig att de hade fått vänta på oss eftersom att vi hade lagt oss och börja glida sakta mot slussen, då jag trodde att det skulle ta en lång stund innan det blev vår tur som så många andra gånger, men den gången så gick det riktigt snabbt eftersom att det bara var en sluss med en liten nivåskillnad, så jag var ju inte alls på alerten då slussluckorna öppnades för oss den gången.

Även denna dag bar det av uppför vid den första slussningen, som var vid Tåtorps sluss, som lär vara en av få handdrivna slussar i Göta kanal. Men sedan så nådde vi upp till sjön Viken som är belägen mellan Vänern och Vättern, vars vattennivå är nästan 92 meter över havet och då hade vi alltså nått upp till Göta kanals högsta vattennivå, så efter flera dagars uppåtslussning ändå från Lilla Edet där jag och Daniel var under måndagen, så upphörde uppåtslussandet och ersattes istället av nedåtslussande. På eftermiddagen nådde vi fram till Karlsborg vid Vättern, efter en glasspaus vid Forsvik. I Karlsborg tankade vi vid Göta kanals sjömack, men det var ingen billig sjömack, då dieseln kostade 17 kronor litern! Det positiva med det höga drivmedelspriset är väl ändå att man i alla fall kan hoppas att pengarna går till något bra som till driften av Göta kanal, men med lite otur kan ju bränslepriset också skrämma bort en och annan kanalfarare.

I Karlsborg tog vi en paus från båtåkandet och gick och tittade på Karlsborgs fästning, även om jag så här i efterhand inte tyckte att det var så mycket att se. I alla fall inte det som vi såg av den. Nästa målpunkt för kolonnen med båtar var Motala som låg på andra sidan Vättern, men där skulle vi vara först på eftermiddagen under kommande dag, så då kunde man själv välja om man ville korsa Vättern under denna dag eller under kommande dag. Vi valde dock att korsa Vättern redan denna kväll, men istället för att styra rakt mot Motala så siktade vi på Vadstena som ligger strax söder om Motala, så vi stannade för natten vid en brygga i Vadstena. Gästhamnarna längs Göta kanal har för det mesta varit både fina och ingått i avgiften för kanalpassagen, men i Vadstena så ingick inte gästhamnsavgiften (då vi inte längre befann oss vid Göta kanal), utan istället så fick vi betala en hamnavgift där. I Vadstena så såg jag redan när vi kom in mot hamnen en gästhamnsskylt vid en brygga, som var bland de yttersta bryggorna i hamnen, så vi la till där. När vi senare promenerade in i hamnen visade sig att det fanns gästbryggor betydligt längre in i hamnen, gentemot den brygga om jag lurat in oss till, då den bryggan som vi lagt till vid innebar en rejält lång promenad för att komma in till såväl toaletter, som till de mer centrala delarna av Vadstena, men det positiva med vårt bryggval var ju dels att det var lätt att lägga till vid bryggan, men också att vi hade Vättern och utsikten ut mot sjön nära till hands.

I planeringen från början var tanken såväl att vi skulle hinna ner till Visingsö och sedan under nästkommande dag kunna trampa dressin vid Vadstena, men Visingsöturen strök jag av tidsskäl, och dessutom har jag i alla fall åkt färja till den ön vid ett tidigare tillfälle. Den där planen med att hyra cykeldressin brast istället på att dressinuthyrningen inte var öppen under den dagen som jag hade tänkt mig att trampa dressin vid Vadstena.

/Fredrik