Båtresa: Mem-Göta kanal-Linköping-Kinda kanal-Skedevid kanal-Horn-Kinda kanal-Göta kanal-Sjötorp.

Under fredagen inledde vi resans ”Göta kanal-etapp”. Eftersom att vi var ute relativt tidigt på säsongen, så innebar det att det var så kallad ”bokningssäsong” på Göta kanal.

Det är nämligen så att det i början och i slutet av säsongen är ”bokningssäsong” på Göta kanal, och däremellan så är det ”högsäsong” under högsommaren. Skillnaden mellan bokningssäsongen och högsäsongen är att under bokningssäsongen så följer man som en tidtabell och åker i kolonn med andra båtar, eftersom att slussvakterna då följer med kolonnen längs kanalens sidor, genom att köra bil mellan slussarna. Medan under högsäsongen så är istället samtliga slussar bemannade, så att man kan vara mer spontan med sin kanalresa.

Under båda mina passager genom Göta kanal, så har det varit bokningssäsong på kanalen, eftersom att jag båda gångerna varit ute ganska tidigt under säsongen.
Några av fördelar med bokningssäsongen är ju att det är lite billigare att resa på kanalen då, samt att det är lätt att det nästan blir som en familjär stämning i kolonnen, då man ofta följs åt under flera dagar.
Nackdelar med en resa under bokningssäsongen är ju att det är svårt att vara spontan under resan, och dessutom är det bara under några dagar per vecka som man kan inleda sin kanalresa, som dessutom måste förbokas.
Däremot så kan man ta pauser under resan och ansluta till en senare kolonn, några dagar senare om man skulle vilja (om man förbokar det, genom att kontakta kanalbolaget), vilket var en möjlighet som vi utnyttjade under 2019-års kanalresa.
Här bör också poängteras, att man även kan beställa en snabbare resa i form av det som kallas ”Göta kanal Express” under bokningssäsongen, vilket innebär att man kan avverka hela Göta kanal på tre dagar, istället för på fem dagar, som är det normala vid en resa på kanalen under bokningssäsongen. Visserligen ska man visst vara fyra båtar som ryms i samma slussbassäng för att kunna boka ”Göta kanal Express”, men jag skulle gissa att man även kan boka denna typ av kanalpassage även om man är färre båtar, och även andra varianter också, under förutsättning att man är beredd att betala för sig, så att man liksom betalar som för fyra båtar exempelvis.

Just denna fredag så följde vi alltså med kolonnen med andra båtar genom Göta kanal från Mem fram till sjön Roxen. Väl framme i Roxen, så lär de flesta andra båtarna som skulle fortsätta västerut genom Göta kanal, ha fortsatt fram till västra änden av Roxen och övernattat där.
Vi däremot, som istället bara tänkte ta en dag på Göta kanal, till att börja med, vi valde istället att svänga av söderut i Roxen och fortsatte in i Stångån mot Linköping. Således inledde vi vår kanalresa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångåns sträckning. Vi följde Stångån en liten bit under fredagskvällen och övernattade i hamnen vid Linköpings Segelsällskap.

Som ett litet tips till er som planerar en resa på Göta kanal, så är det faktiskt så att biljettpriset för en resa på Göta kanal, även inkluderar en slussning fram och tillbaka genom Nykvarns sluss (i alla fall under ordinarie öppettider i Kinda kanal), som är den första slussen i Kinda kanal (räknat från sjön Roxen). Dessutom så ingår även en övernattning i gästhamnen i Linköping, som ligger alldeles ovanför denna sluss.
Dock så övernattade vi alltså innan den första slussen i Kinda kanal, eftersom att inte Kinda kanal var öppen under dagen som vi körde in i Stångån.

Slussarna i Kinda kanal har i allmänhet mindre mått än de i Göta kanal, men den första slussen i Kinda kanal (som alltså är Nykvarns sluss) håller samma mått som slussarna i Göta kanal. Man bör dock tänka på att djupgåendet i Stångån antagligen kan vara mindre än i Göta kanal, liksom att man ska under några förhållandevis låga broar, innan man är ända framme i vid Nykvarns sluss.
Som en liten parentes i sammanhanget, så är det även så att den första slussen i Dalslands kanal, alltså ”Köpmannebro sluss”, också har samma mått som Göta kanals slussar, även om också Dalslands kanals övriga slussar håller mindre mått än Göta kanals slussar.

Resan på Göta kanal gick relativt smärtfritt för oss under denna dag, även om det var lite besvärligt att parera in och ut ur slussarna, i den relativt kraftiga vinden, liksom att ligga och flyta i kanalen då det ibland uppstod väntetider i blåsvädret. Så istället för att bara försöka ligga still och flyta i den blåsiga kanalen, så vände jag om någon gång för att kunna köra mot den tilltänka färdriktningen, under väntetider. Att sedan vända tillbaka igen, visade sig dock inte vara helt lätt i kanalen, då vinden jobbade mot min önskade färdriktning.

Det mest dramatiska som inträffade för oss under dagen, var att min pappas keps blåste ner i kanalen.
Så då var det andra som istället hade större bekymmer eller problem under dagen. Som exempelvis så fick en nyanskaffad båt besök av en mekaniker redan på morgonen i Mem, då båten tycktes ha druckit en enorm mängd olja, bara under sin färd från Stockholmstrakten till Mem. En annan stor och fin båt, kom inte iväg från Mem på morgonen, i alla fall inte inledningsvis (då jag tror att dess motor/motorer inte startade). Därtill så råkade en segelbåt köra rätt in i en väntbrygga (då den antagligen fick i fel färdriktning), och därutöver så var det en annan stor fin (och gissningsvis dyr) segelbåt, som råkade skrapa i en kajkant/slusskant under fredagen…

Denna junilördag torde vara årets första riktiga sommardag, enligt almanackan.
Dagen inleddes i Linköpingstrakten, och under dagen så fortsatte vi vår resa på Kinda kanal, som till stor del följer Stångån.

Under dagen så tog vi oss upp genom Kinda kanals samtliga slussar, tillsammans med en riktigt fin träbåt (som dock fick slussa innan oss i kanalens översta, och därmed även sista sluss), som hörde hemma i Rimforsatrakten.

Vid en av kanalens slussar så pågick bröllopsfotografering, ackompanjerat med fina rökeffekter i olika färger, invid kanalen.

Dagen avslutades i Rimforsa, där vi övernattade i gästhamnen och även passade på att gå ut och äta på en restaurang i den lilla orten.

Efter att vi lämnat Rimforsa vid sjön Järnlunden, så fortsatte vi vår båtresa i Kinda kanals vattensystem. Så under dagen tog vi en tur genom Skedevid kanal, och fortsatte ner till de sydligare delarna av sjön Ämmern, innan vi vände om och fortsatte tillbaka genom Skedevid kanal igen.

Skedevid kanal var en riktigt lummig och mysig liten kanal som förde oss mellan de båda sjöarna Åsunden och Ämmern.
Nu under hösten och vintern 2019/2020 har Skedevid kanal hållits stängd för båttrafik, då en renovering av kanalen har pågått av den cirka 500 meter långa kanalen. Detta så att kanalen nu inför båtsäsong 2020 ska vara nyrenoverad och kunna erbjuda ett djup på hela 1,8 meter (vid medelvattenstånd) igen, vilket lär vara samma djup som kanalen en gång i tiden byggdes för.

Under dagen så gjorde vi även ett stopp i hamnen vid Hovby, där man höll på att bygga ett nytt servicehus. Efter vårt stopp i Hovby så fortsatte vi till hamnen i Björkfors, varifrån vi tog en promenad till ”Valö Café & Festplats”, som är en anrik gammal festplats med bland annat dansbana och servering, ute på en liten ö (i sjön Björkern), som nås via en bro. Vid ”Valö Café & Festplats” passade vi på att ta en glasspaus.

Senare under kvällen så nådde vi fram till den lilla orten Horn, som ligger längst söderut i Kinda kanals vattensystem. I Horns gästhamn passade vi på att övernatta i båten, efter en fin försommardag, under vilken vi även hade hunnit med att äta soppa ute på akterdäcket i en rofylld vik i sjön Åsunden.
Även om inte det nya servicehuset hade hunnit färdigställas i Hovby, då vi var där, så var det ett fint servicehus med fräscha toaletter i hamnområdet i Horn, liksom på många andra platser längs Kinda kanals vattensystem.

Dagen inleddes med att jag vinkade av min pappa vid en busshållplats i Horn, varifrån han inledde resan med buss tillbaka till bilen i Söderköping och vidare hemåt. Själv så passade jag på att fylla mina dieseldunkar i Horn, innan jag fortsatte med båten till Hycklinge, där jag gjorde ett kortare glasstopp och tittade på orten, genom att ta en promenad i trakten.

Senare så fortsatte jag tillbaka mot Kinda kanals slussar, då jag fortsatte norrut genom vattensystemet upp till en hamn vid Viggeby, som ligger i närheten av Brokind sluss.
Under dagen så var det en hel del åskoväder i trakten, även om inte jag blev direkt drabbad av åskan, utan istället så fick jag framförallt se skådespelet på ett betryggande avstånd. Efter en kvällspromenad in till Brokind från hamnen vid Viggeby, så övernattade jag i båten i hamnen vid Viggeby, efter att jag kommit tillbaka till båten igen.

Under tisdagen så anlände min mamma till Brokind med buss, så att jag mötte upp henne i närheten av busshållplatsen, och sedan tog vi en gemensam promenad till båten vid hamnen i Viggeby.
Innan vi släppte på båtens förtöjning, så passade vi på att äta en pannkakslunch ute på akterdäcket. Efter lunchen så blev vi nedslussade genom Brokind sluss.

Efter att vi lämnat slussen bakom oss, så gjorde vi några kortare stopp under eftermiddagens och kvällens båtresa. Kvällens och eftermiddagens båtresa följde till stor del Kinda kanals sträckning över såväl Lilla Rängen och Stora Rängen. Det första stoppet blev redan vid de mer centrala delarna av Brokind, och därefter följde stopp vid Västerby golfbana, Stiftsgården i Vårdnäs och Bestorp.
I Brestorp så träffade vi på en syskonbåt till min båt ”Faustus” som är en Bella 7002, nämligen en båt av modellen Bella 702, som låg förtöjd i hamnen där.

På kvällen så anlände vi till Hovetorp, där Kinda kanal har sin verkstad. I Hovetorp övernattade vi i gästhamnen, alldeles ovanför slussen i Hovetorp. Detta efter att vi ätit vi en ”ost -och skinkpaj”, som vi tillagat i min Omniaugn, som är som en miniugn, som man kan ställa på spisen och laga ugnsmat i.

Under onsdagen så blev vi nedslussade genom resterande slussar i Kinda kanal, och under dagen så mötte vi även kanalbåten M/S Kind (som trafikerar kanalen), vilken jag även mötte under lördagen, då jag reste i motsatt riktning på Kinda kanal.
Efter att vi blivit nedslussade genom sista slussen i Kinda kanal, nämligen Nykvarns sluss, så förtöjde vi båten och tog en promenad ibland Linköpings industriområden och införskaffade ett par nya glödlampor, då den ena sidolanternan hade slutat lysa. Då den ena sidolanternan hade slutat lysa några dagar tidigare, så försökte jag mig även på att låna glödlampan från ankringslanternan (som jag ansåg att inte var lika viktig) till den släckta sidolanternan, men då gick även den glödlampan sönder, så vi behövde alltså några nya glödlampor sedan några dagar tillbaka.

Efter att vi lämnat Linköping bakom oss, och även hunnit med ett kort stopp vid Linköpings Motorbåtsklubb, så fortsatte vi vår resa längs Stångån (och tillika Kinda kanal) ut i sjön Roxen. I slutet på Stångån och precis där vi anlände till Roxen, så var det många små segelbåtar ute och seglade, så jag skulle tro att det var en seglarskola som var ute och seglade.

Ute på Roxen så följde vi sjön till dess västra ände och orten Berg. Där förtöjde vi båten i en hamn som blev kommande natts natthamn, där vi tycktes vara väldigt ensamma då vi anlände. Dock dröjde det inte länge tills dess att det kom ett flertal segelbåtar och la till i hamnen, invid oss. Detta då kolonnen med båtar som startat i Mem på morgonen, och tagit sig genom den östligaste delen av Göta kanal, nu hade hunnit fram till Berg och sin annalkande natthamn.
I Berg såg vi även en passagerarbåt, som i alla fall slussade genom några av Bergs slussar och tog en tur ut på sjön Roxen.
I Berg så träffade vi även på mina vänner Garnet och Ambjörn, som hade tagit sig dit med husbil och således bjöd på en husbilsvisning av sin husbil, i vilken de skulle övernatta i, invid Göta kanal i Berg.

Under den svenska nationaldagen så följde Garnet och Ambjörn med oss i båten, på den del av Göta kanal som kanske är mest sevärd av hela kanalen. Detta då vi inledningsvis blev uppslussade genom Göta kanals största slusstrappa, som finns vid Berg, och senare under dagen så passerade vi även Göta kanals två akvedukter som leder Göta kanal över Ljungsbrovägen (alltså länsväg 1122) vid Ljungsbro, och riksväg 34 strax utanför Borensberg. Under dagen så mötte vi även några riktigt fina träbåtar, då vi förtöjt vid en brygga för att äta lasagne till lunch.
Något mindre roligt var det för flertalet (eller kanske alla) segelbåtarna i vår kolonn, då de råkade få grundkänning på ett ställe i kanalen, då det lär ha legat något på kanalens botten, vilket någon misstänkte att det kanske kunde vara en bil… Dock märkte inte vi av någon grundkänning, då vår båt går mycket grundare än vad segelbåtar med en djup köl gör.

Väl framme i Borensberg, efter att vi hade genomfört dagens sista slussning i Borensbergs sluss, som är en av de två handmanövrerade manuella slussarna (utan hydraulik) i hela Göta kanal, så passade vi på att äta middag på det anrika kanalhotellet Göta Hotell. Vid Göta Hotell var det så blåsigt att några parasoll råkade blåsa iväg från sin plats, då vi satt vid hotellets uteservering.
Efter middagen, så fortsatte Garnet och Ambjörn tillbaka till sin husbil med buss, medan jag och min mamma istället korsade sjön Boren, så att vi tog oss fram till Borenshult.

I Borenshult övernattade vi i dess relativt guppiga och blåsiga gästhamn, även om vi slutligen fick en mindre guppig plats än vad vi föst la till vid, då vi flyttade båten till en annan del av gästhamnen, efter att vi lagt till en första gång i hamnen.
Tyvärr så saknades det dock färskvattenkran i gästhamnen i Borenshult, något som visade sig vara en liten miss i vår planering, då vi inte fyllt på färskvatten i tid, då vi tog förgivet att det skulle finnas färskvatten i alla gästhamnar. Så ett tips är att man ska titta noga i förteckningen över gästhamnar och se vad de olika gästhamnarna erbjuder för faciliteter i förhand.

Som vanligt under vår kolonnkörning på Göta kanal, så var det även denna dag uppstigning relativt tidigt, för att hinna starta på den utsatta tiden på morgonen. Även denna dag inleddes med en hel del slussning, då vi även denna förmiddag skulle upp för en stor slusstrappa, nämligen Göta kanals näst största slusstrappa som finns vid Borenshult.
Vi tog en liten paus i Motala innan vi korsade Vättern, men min mamma var inte alls intresserad av att korsa Vättern, då det var åska i trakten och även väderleksprognosen sa att det fanns risk för åska, men efter en del tjat från min sida, så tog vi oss i alla fall an Vättern.
Turligt nog så var det förhållandevis vindstilla, lugnt och stilla då vi korsade Vättern. Dessutom klarade vi oss från både åska och regn, ända tills vi kommit fram till andra sidan av sjön och befann oss vid Karlsborg, då det började regna när vi kommit fram till Karlsborg, samtidigt som åskan då hördes dåna på avstånd.

Mitt på dagen så fick vi några timmar över, som vi spendera i Karlsborg, innan landsvägsbron i Karlsborg öppnades för oss, så att vi kunde fortsätta vår kanalresa vidare till Forsvik. I Forsvik övernattade vi vid en fin bomförsedd brygga, som såg ut att vara alldeles nybyggd.

Under lördagen så slussades vi upp genom Forsviks sluss, och passerade sedan sjön Viken, som ligger högst upp i Göta kanal, då den ligger på cirka 92 meter över havet.
Därefter så nådde vi fram till Tåtorps sluss, som var den andra av dagens endast två slsusningar, som alltså innebar en uppåtslussning i Forsvik och en nedåtslussning i Tåtorp, då vi alltså började sjunka i höjd, efter att vi passerat sjön Viken. Så efter att bara slussat uppåt i Göta kanal fram till och med Forsvik, så blev återstående slussningar i Göta kanal nedåtslussningar från Tåtorp.
Just i Tåtorp finns en av Göta kanals två slussar som fortfarande är manuella, till skillnad emot de andra slussarna som numera manövreras med hydraulik.
Under dagen så passerade vi de smala partierna Billströmmen, Spetsnäskanalen (som är en genväg genom Spetsnäsudden) och Bergskanalen.

Under dagen så råkade tyvärr en syltburk fara ner på golvet i båten, så att det blev en blandning av sylt och glassplitter i en stor del av båten, som vi fick försöka städa ur.
Vid Töreboda, så passerade vi under eftermiddagen, den mycket lilla linfärjan ”Lina”, som jag dock har för med att hade slutat gå för dagen, då vi passerade den.
Efter att något tåg hunnit passera uppe på järnvägsbron, som leder Västra stambanan över Göta kanal i Töreboda, så öppnades järnvägsbron för vår båtkonovj, och det blev vår tur att passera järnvägsbron och ta oss fram till natthamnen för dagen. Så efter att vi passerat järnvägsbron i Töreboda, så förtöjde vi båten i gästhamnen på kanalens västra sida i Töreboda, inför natten.

Under kvällen passade vi på att spela minigolf på en fin minigolfbana invid gästhamnen i Töreboda.
I Töreboda såg vi även hur ortens änder blev välgödda, då någon (som jag tror att arbetade i en butik eller kanske i en restaurang) kom och bjöd änderna på flera paket med stora brödkakor. Under en kvällspromenad i Töreboda så fick vi även se en and som tog sig en kvällssimtur i ett par pooler, inne på campingen i Töreboda.

Innan vi gick och la oss, så hann vi slutligen bevittna ett fint möte mellan de båda kanalbåtarna M/S Diana (som var på väg från Stockholm till Göteborg, på sin sex dagar långa resa) och M/S Bellevue (som hade varit ute på en kvällskryssning på kanalen).
En av höjdpunkterna längs Göta kanal är då man får se någon av de tre gamla kanalbåtarna M/S Juno (från 1874) eller Wilhelm Tham (från 1912) eller M/S Diana (från 1931), som alla går i kryssningstrafik på Göta kanal med övernattande kryssningspassagerare. För mer information om dessa kanalbåtar och bokning av resa med någon av dessa tre kanalbåtar, så besök rederiets webbsida här.

Söndagen inleddes blött i regnets tecken, så att kajkanter, bryggor och båtar var allmänt hala att balansera på. När vi ankom till dagens första slussar, som var vid Hajstorp, så var vi ju som vanligt fler båtar, än vad som rymdes i en slussbassäng. Detta innebar att några båtar skulle få slussa först, innan det var dags för nästa gäng med båtar att fara in i slussen. Dessutom skulle ju både en liten vägbro och slussportar öppnas, innan det var dags för någon båt att glida in i slussen.

Någon båt la därför till på norra sidan av kanalen, medan vi satsade på den södra kajkanten, i väntan på att det var vår tur att glida in i slussen. Efter en stund blev det vår tur att glida in i slusen, så att vi lämnade kajen och en större segelbåt började glida in mot kajkanten, och en person från dess besättning hoppade iland. Tyvärr gick det inte bättre än att personen föll med ansiktet rätt ner i kanalens stenbeklädda kajkant, och blev liggande med blodet forsande från ansiktet.
Ganska snabbt kom vi också in till kajkanten igen, och kunde snabbt knyta fast vår båt, och hjälpa till att ringa efter en ambulans (även om tyvärr samtalet först bröts, vid mitt första samtalsförsök).

Lyckligtvis lyckades min mamma finna en läkare vid slussområdet, som kunde hjälpa till med den svårt skadade mannen, vars blod forsade på kajen (så att jag inledningsvis trodde att mannen hade dött). Det var ju skönt i kaoset som uppstod, att det fanns en kunnig läkare på plats, som proffsigt kunde föra det fortsatta samtalet med SOS, som instruerade om hur mannen skulle tas om hand, i väntan på att en ambulans skulle hinna fram till platsen, samtidigt som slussvakterna fick passa på att stänga den för tillfället öppna bron över kanalen, så att den annalkande ambulansen skulle beredas fri väg inför dess ankomst.

Ombord på den olycksdrabbade segelbåten, så var det två äldre par från Storbritannien, där ägarna av båten var ute på en långtur och inte hade tänkt att komma hem förens i september, medan de andra paret ombord (varav han som föll i kajkanten tillhörde), bara var med under en kortare etapp i Sverige, längs Göta kanal, men även de var erfarna båtmänniskor.
Så det var så tråkigt att se att mannen skadade sig allvarligt, när vi tidigare hade kunnat glädja oss åt att få se äldre människor som såg pigga ut och tog sig an roliga upplevelser och utmaningar, som långa båtresor. Detta då jag tycker att det är både roligt och viktigt att även äldre människor gör roliga saker, och inte slutar leva livet bara för att de inte är unga längre.

Tyvärr så har jag förstått det som att mannen skadat sig en hel del i sitt fall, och lär bland anant ha tappat en eller flera tänder. När den cirka 83-åriga mannen kom in till lasarett lär frågan ha kommit om han fallit med en rullator. Så vårdpersonalen blev nog överraskade när den äldre mannen istället fallit när han skulle hoppa iland och förtöja en stor segelbåt, som seglat upp från Storbritannien (även om inte han varit med hela resan).

Denna händelse förstörde så klart stämningen en hel del under söndag, så de var inte med någon större glädje vi kunde konstatera att vi tagit oss helskinnade genom hela Göta kanal, då vi senare under dagen nådde fram till Sjötorp vid Vänern, efter att slussat nedför ett flertal slussar under denna dag.
För vår del, så avslutade vi dagen med en promenad i Sjötorp och med en natt i Sjötorps blåsiga gästhamn, då min mamma inte ville ut och guppa på Vänerns stora vågor.

Att det gjorts flera ”Göta kanalfilmer” har jag full förståelse för!, med tanke på att det alltid varit relativt händelserikt under de två resor som jag gjort på Göta kanal! Vilket nog till en viss del, kan förklaras av att man gärna vill vara någotsånär snabb och smidig in och ut ur slussar, liksom förbi broöppningar, för att inte vara i vägen så värst länge. Detta i kombination med relativt trånga passager och presektionsskörningar vid slussar, där ibland vindarna även kan jobba emot ens vilja, är ju ingredienser som lätt kan leda till en rolig komedi.
Att många båtar är nyköpta, där man tar Göta kanal som en genväg mellan ostkusten och västkusten (eller vise versa), trots att skepparna kanske varken är så värst vana vid sina båtar, eller känner till sina båtar till hundra procent, är säkert också en ingrediens som lätt spär på späningen på en Göta kanalresa.

Bara efter min första dag på Göta kanal i år, så kunde jag summera ihop att det var en båt som körde rakt in i en brygga, en annan (gissningsvis mycket dyr) segelbåt körde in i en kajkant vid en sluss, en annan båt tycktes sluka motorolja och ytterligare en annan båt hade problem med sina motorer.
Under resterande del av min Göta kanalresans under 2019, så var det därtill en segelbåt (som tillkom senare i kolonnen), som visst hade fått segla i hårt väder på Vättern, då dess motor lagt av, och sedan under vår sista kanaldag, så la visst dess motor av igen, så att de fick ta sig fram med hjälp av segel i kanalen, och således inte tog sig hela vägen fram till Sjötorp, samma dag som vi nådde dit. Därutöver skedde alltså den fruktansvärda fallolyckan, som jag inte känner till orsaken till, men där jag misstänker att mannan halkade i det regnvåta och därmed hala vädret, kanske också i en kombination med någon vindby som inte gjorde tilläggningen lättare.

Just denna gång så landade mannen på land, med benen hängande över kajkanten, då han inledningsvis antagligen svimmade av en stund, efter fallet. Detta gav ju verkligen en tankeställare att det kan vara viktigt med flytväst, exempelvis då man ska hoppa iland. För om man slår huvudet så att man svimmar av, och istället hamnar i vattnet, så är verkligen flytvästen ett bra hjälpmedel, även om det inte hade någon betydelse i just denna olycka, med facit i hand. Jodå, både mannen som föll, och vi själva hade naturligtvis flytväst på oss.

Förutom denna radda med incidenter under årets passage genom Göta kanal, så kan man ju även komplettera listan med händelser från min resa på Göta kanal 2017. Den gången var det en båt som bara fick fart på en av sina två motorer, vid ett tillfälle. Så att båten stack iväg snett. Någon dag senare under samma resa så bar det sig inte bättre, än att samma båt inte startade alls en morgon, så att den aldrig nådde fram till Mem, samma dag som oss, som planen var.
Därtill så kom räddningstjänsten med blåljusen påslagna till en sluss, då vår båt visst hade blivit avspolad av rinnande vatten i en slussbassäng, så att intorkad diesel lösts upp från båten (invid tanklocket) och förorenat slussbassängens vatten.
Inte nog med detta, utan vid en järnvägsbro så började en järnvägsbro på att stängas lite väl tidigt, så att en båt riskerade att fastna i bron, även om den incidenten avlöste olycksfritt. Under samma resa så hann även en bro med att krångla och en slussport hann fastna, så att dykare tvingades att tillkallas, då någon sten eller något annat hindrade slussporten från att öppnas.

Att åtminstone två badlakan, en mobiltelefon och en keps (bara från vår båt) slukats av kanalens vatten (eller blåst iväg på kanalen), är ju ännu några tecken på att Göta kanal lär kunna ge upphov till mycket inspiration till manusförfattare och filmskapare.