Båtresa: Örebro-Hjälmare kanal-Arboga-Köping-Strängnäs-Mariefred-Enköping-Uppsala-Kungsängen.

En vacker majkväll på väg från Uppsala till Örsundsbro.

Torsdagen den 9:e maj 2019. Båtresa från hamnen i Skebäck till Örebro gästhamn.

Vid Skebäcks Varvsförening. Vid Skebäcks Varvsförening.

Resan inleddes med att jag och Åsa åkte bil (med båten lastad på sin båttrailer bakom bilen) från Dalarna till Skebäck, som ligger vid Örebro. I Skebäck sammanstrålade vi med Jonas som hade tagit sig direkt dit från sitt arbete.

I Skebäck så sjösatte vi båten med hjälp av en trailerramp hos Skebäcks Varvsförening, där vi sedan parkerade både bilen och båttrailern, så att båtresan kunde inledas.

När båten väl var sjösatt så fortsatte vi in till Örebro gästhamn, genom att färdas på Svartån/Örebro kanal, vilket innebar att vi även blev uppslussade genom Örebro sluss. Efter att vi ätit en sen middag i Örebro så övernattade vi i båten i Örebro gästhamn. Om jag inte missminner mig, så var vi både den första övernattande fritidsbåten i Örebro gästhamn och den första fritidsbåten i slussen för säsongen.

Kvällsslussning i Örebro.

Fredagen den 10:e maj 2019. Båtresa från Örebro gästhamn till östra delen av Hjälmaren.

I östra delarna av Hjälmaren. I östra delarna av Hjälmaren.
Denna dag inleddes med ihållande regn som även hittade in i båtens förliga delar, så att det blev en blöt morgon. Innan avgång så tog jag en promenad för att bunkra upp med både mat och diesel. Så med de två dieseldunkarna lastade på en liten kärra tog jag en morgonpromenad i Örebro.

När jag väl kom tillbaka efter morgonpromenaden så ville visst inte båten starta, då det var slut på strömmen i det ena batteriet, trots att båten varit ansluten till landström under hela natten, men som tur var så var änne det andra av de två batterierna välfyllt.

Så när Volvo Penta motorn med sina tre cylindrar väl hade brummat igång, så slussade vi ned oss genom Örebro sluss, som vi blivit uppslussade genom under föregående kväll.

Efter ett tag så tog jag mig en titt på hur det kom sig att båtens ena batteri kunde ha blivit urladdat, trots att jag alldeles precis innan turen hade installerat landström i båten och införskaffat två nya och fräscha batterier. Det visade sig då att det var en av de tre utgångarna på landströmcentralen som inte fungerade perfekt/glappade, så efter att jag kastade om ett par kablar vid landströmcentralen så fungerade laddningen klanderfritt under resterande del av resan, vid de tillfällen som jag använde mig utav landström.

Efter att vi lämnat Svartån/Örebro kanal bakom oss så kom vi ut på Hjälmaren, där vi efter en stunds båtresa hade nått fram till Vinön, där vi tog en liten promenad och kunde konstatera att det mesta var stängt så där en fredag i början av maj.

Sedan gick färden vidare österut, så att vi passerade resterna av den gamla Kalklinbanan som tidigare fraktat kalk från Forsby kalkbrott till Köping. Numera är det dock bara betongstolparna som står kvar av den drygt 41 kilometer långa linbanan, som bland annat korsat Hjälmaren. Dessa stolpar står kvar som ett landmärke och vittnar ännu om en epok som flytt.
 
Efter att vi passerat mellan linbanans betongstolpar som står uppradade på en prydlig rad i Hjälmaren och då vi även passerat under riksväg 56 så befann vi oss Östra Hjälmaren.

Färden gick så långt österut som det var möjligt att ta sig med båt i Hjälmaren, alltså fram till Rosenfors där vi stoppades av dammar och kraftverk, så att vi vände om västerut igen, utan att gå i land innan vi vände om.

Efter att vi fortsatt en bit tillbaka västerut och gjort något kortare stopp vid en brygga, så kastade vi i ankaret i en vik för att sova några timmar, i väntan på nytt gryningsljus, då det hade hunnit börja bli mörkt.
Hjälmarens östra delar.
Här stoppas vi av första dammen i närheten av Rosenfors kraftverk, längst österut i Hjälmaren.

Lördagen den 11:e maj 2019. Båtresa från östra delen av Hjälmaren till Köping, via Hjälmare kanal, Arboga och Kungsör.

På väg in till Arboga längs Arbogaån. På väg in till Arboga längs Arbogaån.

På lördagsmorgonen hade jag ställt väckningen på telefonen så att den ringde jättetidigt, för att vi skulle hinna fram till Notholmen för att där påbörja vår färd ner längs Hjälmare kanal klockan 8:30.
Så jag steg upp innan tuppen på lördagsmorgonen och fick se en vacker gryning i de östra delarna av Hjälmaren. En av resans vackraste scener utspelade sig under denna gryning, då ett rådjur kom simmande i vattnet framför oss, då det antagligen korsade det relativt smala vattendraget som vi för tillfället färdades på. Dock kunde jag konstatera att det var en miss i planeringen att vi inte fortsatte ända fram till Kvisslaholmen och övernattade vid Kvisslaholmen, där ”Östra Hjälmarens Motorbåtsklubb” har en klubbstuga och gästhamn, då vi inte hade långt från vår ankringsplats till gästhamnen vid Kvisslaholmen.

När vi kommit längre västerut och framförallt efter att vi passerat under riksväg 56 så möttes vi av en ganska grov sjö på Hjälmaren, som dieselmotorn fick kämpa sig fram på, så att båten gungade med besked medan jag försökte hålla kursen mot Notholmen. Detta medan resterande delar av besättningen ännu vilade i sina bäddar under den ännu tidiga morgonen.

Framme vid Notholmen var det två segelbåtar (varav en av dessa hade vi även skymtat på avstånd under föregående dag) med besättningar som också planerat att slussa sig ned genom Hjälmare kanal, så att vi alla tre slussade gemensamt nedför kanalen, då alla tre båtarna rymdes i en och samma slussbassäng.

Denna lördag i början av maj var den första dagen som man kunde boka slussning i Hjälmare kanal (utan någon specialbeställning) för säsongen. Eftersom att det bara var lågsäsong då vi slussade ned oss, så var det inte varje dag man kunde boka slussning (utan någon specialbeställning), utan det var bara vissa lördagar som det gick att boka slussning under den tiden på året då vi färdades genom Hjälmare kanal, så nästkommande tillfälle som man kunde färdas på kanalen (utan någon specialbeställning) var först två veckor senare.

I Hjälmare kanal kryllade det av fiskare längs en kortare del av kanalen, då det tycktes pågå en fisketävling för dagen. Det var inte bara fisk som tycktes finnas i kanalen, utan i kanalen flöt det även runt en hel del större partier med mossa (eller dylikt) som antagligen kommit från dess kanter, gissningsvis eftersom att det ännu var tidigt på säsongen.

En av Hjälmare kanals större sevärdheter är ”Hjälmare torrdocka” vid kanalens besökscentrum, som är belägen vid det största slussområdet i Hjälmare kanal, vilket är beläget i kanalens nordligaste del.

När vi väl slussat oss ned genom hela den relativt nyrenoverade Hjälmare kanal (som markförstärkts med hjälp av massor av pålar), så var vi framme i Arbogaån.
Istället för att direkt svänga höger då vi kom ut i Arbogaån, vilket hade lett oss direkt ner mot Mälaren, så valde vi istället att svänga vänster, så att vi åkte motströms i vattnet in till Arboga.
Strax innan Arboga finns en gästhamn innan man passerar, den relativt låga bron som leder väg E20 över Arbogaån, men vi som har en relativt liten båt kunde med god marginal ta oss hela vägen in till Arboga och till en av stadens centrala gästbryggor. I Arboga tog vi en promenad och tittade på staden och passade på att äta lunch på en restaurang.

Efter besöket i Arboga så färdades vi längs med Arbogaåns lätt strömmande vatten ned till Kungsör vid Mälaren, dit vi anlände efter att vi passerat förgreningen in mot Hjälmare kanal och även ett flertal fiskande personer i små båtar i ån.

Väl framme i Kungsör så blev det en glasspaus, innan vi fortsatte den sista biten fram till Köping. Väl framme i Köping så övernattade vi gästhamnen, som dock inte riktigt hade kommit igång för säsongen, då vi var där relativt tidigt på säsongen.

Hjälmare kanal.
Stora tuvor flöt i Hjälmare kanal.

Söndagen den 12:e maj 2019. En pausdag från båtåkandet, för logistikens skull.

På söndagsmorgonen så fortsatte vi med tåg från Köping tillbaka till Örebro (vilket gick betydligt snabbare än att åka båt samma sträcka), där vi tog oss ut till Skebäck och hämtade bilen och båttrailern, vilka jag sedan körde upp till Dalarna och lämnade där, samtidigt som Åsa och Jonas kom hem till Dalarna där de bor.
Även jag passade på att övernatta en natt i Dalarna, så att båten fick stå kvar ännu en natt i gästhamnen i Köping.

Måndagen den 13:e maj 2019. Båtresa från Köping till Strängnäs.

Kvicksundbron. Kvicksundbron.

Måndagen inleddes med att jag anlände till Köping med tåg. Sedan fortsatte jag med båten förbi Köpings industriområden och industrihamnar, så att jag kom längre ut på Mälaren och passerade under Kvicksundsbron, som jag även passerade knappt ett år tidigare. Detta då jag vid det tillfället precis hade färdats på Strömsholms kanal, vilket ni kan läsa om här.

Vid Torshälla tog jag en liten avstickare in i Eskilstunaån och fortsatte fram till Torshälla kanals nedersta sluss. Redan under föregående år så besökte jag plasten med min båt, men kunde inte heller då slussa upp genom kanalen, eftersom att den redan då hade varit stängd i några år för att några slussportar behövde renoveras. Så vid mitt nya besök på platsen tänkte jag undersöka om renoveringen hade hunnit genomföras, men jag kunde bara konstatera att så inte var fallet. Däremot nu när jag skriver denna text (närmare ett år efter min båtresa på platsen), så lär slussportarna ha blivit renoverade, så att kanalen återigen är farbar. Dock lär jag inte kunna färdas längs hela Torshälla kanal med min båt, eftersom att några av kanalens broar lär vara så låga som cirka 1,2 meter över vattenytan.

Torshälla kanal är alltså en kanal som sträcker sig från Mälaren in till de centrala delarna av Eskilstuna och som alltså följer Eskilstunaån, som alltså är den naturliga avrinningsvägen för vattnet från Hjälmaren till Mälaren. För väldigt länge sedan (på 1500-1600-telet) byggde man slussar längs Eskilstunaån så at ån blev farbar mellan Mälaren och Hjälmaren, i vad som hette ”Karl IX:s kanal” eller med andra ord ”Hertig Karls graf”. Detta var alltså innan nuvarande Hjälmare kanal byggdes, vilken inte följer vattnets naturliga avrinningsväg från Hjälmaren till Mälaren. Hjälmare kanal följer för övrigt inte heller sin ursprungliga sträckning helt och hållet. Detta då dess nordligaste del tidigare var belägen något längre västerut än dess nuvarande nordligaste kanalsträckning, då den dragits om i mer fast och bergig terräng, eftersom att dess tidigare stäckning var mera rasbenägen och lätt slammade igen. Fortfarande idag kan man se var den tidigare norra delsträckan av Hjälmare kanal anslöt till Arbogaån, vilket är en plats som är belägen strax väster om den plats där dagens Hjälmare kanal rinner ut i Arbogaån.

Efter mitt besök nedanför Torshälla kanals nedersta sluss, så fortsatte jag med båten till Strängnäs där jag övernattade i gästhamnen.

En vacker kväll på Mälaren, under min färd till Strängnäs.

Tisdagen den 14:e maj 2019. Båtresa från Strängnäs till Mariefred.

En segelbåt. En segelbåt.

Under tisdagen tog jag en längre promenad i Strängnäs till ett köpcenter som är beläget en bit utanför stadskärnan, där jag införskaffade en elektrisk värmefläkt som jag kan ha som värmekälla i båten i gästhamnar då jag har tillgång till landström, eftersom att min gamla värmefläkt gått sönder.

I gästhamnen i Strängnäs så träffade jag på en annan person som också bodde uppe i Norrbotten, nämligen en man som campade med husbil vid gästhamnen.

Under kvällen gick min båtresa sedan vidare förbi Stallarholmen (utan att jag gick i land vid Stallarholmen) till Mariefred.

Strängnäs.

Onsdagen den 15:e maj 2019. Båtresa från Mariefred till Enköping.

Järnvägsstationen i Mariefred. Järnvägsstationen i Mariefred.

Under onsdagen så inledde jag dagen med att titta på Gripsholms slott (i den mån man kunde utan att betala inträde). Dessutom tog jag en promenad i Mariefreds stadskärna och tittade lite på den smalspåriga järnvägen och dess järnvägsfordon i Mariefred. Tyvärr vill jag minnas att det inte var någon trafikdag på den smalspåriga museijärnvägen under den dag som jag besökte orten.
Senare under onsdagen så korsade jag Mälaren i ganska nordlig riktning då jag fortsatte till Enköping, dit jag anlände efter en fin resa längs Enköpingsåns vassbeklädda stränder. Jag var själv lite skeptisk till hur pass stora båtar som kunde färdas i Enköpingsån då jag for in mot Enköping, med tanke på hur pass mycket vass det var längs åns stränder. Men när jag väl kom fram till Enköping så visade det sig att ån visst var farbar med betydligt större båtar än min lilla plastsnipa, då det fanns en stor småbåtshamn vid staden, som ju benämns som: ”Sveriges närmaste stad”. Därutöver såg det ut som att det varit en före detta industrihamn även i Enköping.

Då man ankommer till orter med båt så möts man ofta först av en inte allt för vacker syn då man ofta först kommer till industriområden och industrihamnar/djuphamnar i utkanten av orternas centrum. Sedan brukar man oftast kunna fortsätta förbi dessa områden med fritidsbåt, för att sedan mötas av en betydligt finare gästhamn, även om det inte alltid är så i alla orter. Tyvärr är det inte alltid vackert att anlända till en ort via sjövägen, ibland möts man förts av flertalet risiga båtar och områden som ser allmänt risiga och fula ut. Tyvärr var inte Enköping så värst vackert att anlända till då jag väl kom ut ur den skymmande vassen (som var högre än min lilla båt). Men gästhamnen låg centralt och bjöd på bra service för både husbilar och gästande båtar.

Det är ju praktiskt att båtgäster och husbilsbesökare många gånger delar på gästhamnarna och dess faciliteter, som i exempelvis Enköping. Detta då både de som reser med båt och de som reser med husbil efterfrågar ungefär samma saker, som ett eluttag, toalett, dusch och färskvatten, vilket ju leder till att det är fler som delar på kostnaderna, så att anläggningarna kan städas, kostas på och hållas fina.
När det gäller båtar så upplever jag ju att väldigt mycket är dyrt. Som exempelvis om man ska köpa något till båtmotorn så är det ofta dyrare än om jag skulle ha köpt det till en bilmotor. Liksom en liten inombordsmotor till en båt kan kosta lika mycket som en ny liten bil av billig sort, som exempelvis en Dacia, trots att bilen har ungefär lika många hästkrafter som båtmotorn.
Däremot har jag träffat på det omvända vad det gäller priser i gästhamnar, då det inte alls är ovanligt att det är billigare att övernatta med en båt än en husbil. Kanske beror det på att det ofta är båtklubbar som driver gästhamnarna, eller kanske är det så att man vill gynna båtgäster för att om det är båtar i hamnen så kan det ju locka till sig besökare som kommer och tittar på båtarna, ty en hamn utan båtar är ju inte så roligt att titta på. Alternativt så är det så att de som äger gästhamnarna tänker att båtgästerna konsumerar mer pengar på andra saker på orten om de kommer, som på exempelvis restauranger och bränsleinköp och annat.

Mariefred.

Torsdagen den 16:e maj 2019. Båtresa från Enköping till Bålsta.

Vid en brygga i Bålsta. Vid en brygga i Bålsta.

Under torsdagen så fortsatte jag tillbaka genom Enköpingsån och vidare ut på Mälaren fram till Bålsta.
I Bålsta hittade jag ingen fin gästhamn i den inre hamnen, men en brygga som man fick stå vid i ett dygn (har jag för med). Dock saknades naturligtvis landströmsanlutning vid bryggan, men jag övernattade i alla fall vid den lilla bryggan som bara hade plats för någon enstaka båt, men det fanns i alla fall plats för min båt nu när det inte var någon högsäsong då jag var på platsen.
Eventuellt så kanske det fanns några fler gästplatser i Frösundaviken vid inloppet mot Bålsta, men det hade i så fall inneburit en längre promenad då jag skulle in till Bålsta.

Fredagen den 17:e maj 2019. Båtresa från Bålsta till Stäket.

VId Åbergs museum i Bålsta. VId Åbergs museum i Bålsta.

Fredagen inleddes med en promenad till Åbergs museum i Bålsta som är inrymt i en gammal före detta bondgård, där mycket visas från Lasse Åbergs fantastiska karriär. Det var visserligen en hel del konst och ”Musse Pigg-saker” på muséet, samt en djungelkoja med anknytning till ”Trazan & Banarne”, men de som tilltalade mig mest var avdelningen med attiraljer från ”Stig Helmer” och annat med anknytning till Sällskapsresefilmerna.
I denna avdelning fanns flera av Stig Helmers kläder, som exempelvis hans anorak, som han använde i filmen ”Sällskapsresan II – Snowroller”. En intressant upptäckt var att denna anorak, som är försedd med flera olika märken från olika besöksmål, minsann hade ett märke från ”Hotell Lerdaldshöjden” i Rättvik, som är ett hotell där både min mamma och syster har jobbat en del. Då Åbergs museum även innehåller en trevlig restaurang med både servering inomhus och i trädgården, så passade jag på att äta lunch vid muséets uteservering.

Efter museibesöket så fortsatte jag båtresan upp mot Stäket, där jag smidigt nog tog mig under en lägre landsvägsbro, utan att den behövdes öppnas för mig.
Men på andra sidan bron var det en mindre liten motorbåt som låg och drev med trilskande motor, så jag gjorde ett bärgningsförsök av den drivande båten, innan båten drev in mot bron, men tyvärr råkade min gasvajer gå av i min båt i samband med bärgningsförsöket, så att jag endast kunde hålla tomgångsvarv på min egen båtmotor. Turligt nog, så ordnade det i alla fall till sig för den drivande båten, så att den kom in till land och fick fart på sin båtmotor.
För min egen del så tog jag ju mig sakta framåt på tomgångsvarvtalet, och tänkte först stanna till under en större bro för att undersöka vad som hänt med min gasvajer, men där under bron så visade det sig att någon fågel (antagligen en fiskmås eller någon liknande fågel) låg och antagligen ruvade på ägg, så jag fortsatte vidare fram till en större brygga.

Väl framme vid bryggan så kunde jag konstatera att min gasvajer gått av i gasreglaget, så jag fortsatte tillbaka till Stäket och övernattade där.
Men innan jag hann lämna bryggan som jag varit en stund vid, så kom en annan båt som blev inbogserad av en båt till bryggan där jag var, eftersom att den bogserade båten hade råkat få slut på strömmen i sin batteribank, så att den inte kunde startas. Så båten blev inbogserad till bryggan för att kunna ansluta sin landströmskabel och därmed kunna ladda upp sin batteribank vid bryggan. Så det var visst många båtar som krånglade denna försommarkväll…

Attiraljer från Sällskapsresefilmerna.

Lördagen den 18:e maj 2019. Båtresa från Stäket till Sigtuna, via Kungsängen.

Lördagen inleddes för mig med en kort, men långsam båtresa från Stäket till Kungsängen på tomgångsvarvtal. Där lämnade jag båten och tog pendeltåget fram och tillbaka ner till Älvsjö, där jag införskaffade en ny gasvajer, som jag sedan lyckades montera i båten vid en brygga i Kungsängen.
Det visade sig i efterhand att jag visst hade råkat skruva bort onödigt mycket saker i båten för att byta gasvajern, då jag exempelvis inte alls hade behövt montera bort kylskåpet, vilket jag hade råkat göra. Turligt nog, så lyckades jag få den nya gasvajern på plats. Detta genom att tejpa ihop den nya gasvajern med den gamla vajern, och smörja in den nya vajern med diskmedel, så att det bara var att dra i den gamla gasvajern, så att den nya vajern liksom drogs på plats.

När den nya vajern väl var på plats, så hade en bekant till mig (som heter Patrik) hunnit anlända till båten. Vi fortsatte båtresan upp till Sigtuna, där vi förtöjde båten i en gästhamn, innan vi gick och åt en sen kvällsmiddag, som bestod av varma mackor i gamla och anrika Sigtuna Stadshotell, innan vi övernattade i båten i Sigtuna.

När vi väl kom tillbaka till båten efter den sena middagen, så visade det sig att min brandvarnare i båten hade stått och tjutit i den sena kvällen. Antagligen tjöt brandvarnaren för att vi ställt upp temperaturen högt, på den landströmsdrivna elvärmefläkten i båten, så att det skulle vara varmt och skönt i båten då vi anlände till båten efter middagen.
Då det senare under båtresan visade sig att brandvarnaren skulle komma att larma fler gånger, utan någon rökutveckling i båten, så var det nog bara ett falskt alarm även denna gång, och inte så att någon rökutveckling hade inträffat. Hur som helst, så fick vi i alla fall upp en behaglig värme i båten, trots den svala försommarkvällen.
Vid samtal med våra närmaste båtgrannar under efterföljande morgon, så påstod de att de inte hade hört brandvarnaren i min båt. Så det var ju skönt att höra, att min brandvarnare antagligen inte hade stört dem, även om de själva blev lite förvånade att de inte hade hört en tjutande brandvarnare i en båt, som var så nära deras egen båt.

Söndagen den 19:e maj 2019. Båtresa från Sigtuna till Örsundsbro, via Uppsala.

I Fyrisån i Uppsala. I Fyrisån i Uppsala.
Söndagen inleddes med frukost i trädgården vid ”Tant Bruns Kaffestuga” i Sigtuna, som bjöd på en hel del nostalgi. Sedan gick båtresan vidare genom bland annat Fyrisån in till Uppsala.
För vår del så var det endast Vindbron som behövdes öppnas, för att vi skulle ta oss så långt in i Uppsala som är möjligt, innan man möts av en liten fors i Fyrisån. Vindbron är för övrigt en relativt ny bro för gångtrafikanter och cyklister.
Inkörningen till Uppsala bjöd inte på så värst vackra vyer, utan det var en hel del gamla, slitna och allmänt fula båtar som stod uppställda längs Fyrisån på väg in mot Uppsala. I Fyrisån i Uppsala, så såg jag trots detta, en båt som liknade min egen båt, nämligen en Bella 7000, vill jag minnas.
 
I Uppsala så var det mycket folk i rörelse i närheten av den plats där vi förtöjde båten. Detta då jag tror att en fotbollsmatch avslutades, ungefär samtidigt som vi anlände till Uppsala. I Uppsala så lämnade Patrik båten, efter att vi ätit lunch i båten på väg in mot staden. En lunch som bestod av nylagad tacopaj, som gräddats i Omniaugnen ombord i båten, under färden in mot Uppsala. Själv tog jag en promenad för att se mig om i Uppsala, innan jag sedan fortsatte tillbaka längs Fyrisån, efter att jag varit så långt upp i Fyrisån som den var farbar, innan jag möttes av den nyligt nämnda lilla forsen.
Naturligtvis så fick jag kalla på brovakten igen, för att kunna ta mig under Vindbron även denna gång.
 
Färden gick sedan vidare till Örsundsbro, under en försommarkväll som bjöd på fina färger på himlen. Sista etappen upp till Örsundsbro (där jag övernattade) följde Örsundaån, där jag tror att jag såg en eller flera bävrar.
I Fyrisån mellan Uppsala och Mälaren.

Måndagen den 20:e maj 2019. Båtresa från Örsundsbro till Kungsängen, via Alstasjön.

Måndagen inleddes med en kortare båtresa från Örsundsbro genom Örsundaån upp till Alstasjön, där jag vände om, efter att jag tillbringat en stund ute på Alstasjön. Efter att jag varit långt in i Alstasjön och vänt, så gick färden vidare tillbaka genom den lummiga Örsundaån och vidare förbi Skoklosters slott och förbi Stäket fram till Kungsängen, där jag övernattade under natten mot tisdagen.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Allmänt
blogglista.se