En hösstur genom Muddus nationalpark.

Muddus nationalpark (eller om man så hellre vill säga ”Muttos”, som den heter på samiska) är en del av världsarvet Laponia. Muddus nationalpark består till stor del av väldiga myrar och gammelskog, som till stor del är barrskog. Världsarvet Laponia firar i år tjugo år som världsarv och består närmare bestämt av de fyra nationalparkerna Muddus, Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallets nationalpark, samt av Stubba naturreservat och Sjaunja naturreservat. Jodå, jag har varit i alla dessa uppräknade nationalparker och naturreservat någon gång, även om jag varit mer i en del än andra.

Mellan den 13:e oktober 2016 och den 16:e oktober 2016 så hade jag några lediga dagar så då tog jag en promenad genom en Muddus nationalpark. Nationalparken ligger kortfattat mellan Jokkmokk och Gällivare, på Stora Luleälvens nordöstra sida. Jag som åkte bil till nationalparken valde att parkera vid den plats som kallas för ”Skaite” (eller ”Skájdde” som det heter på samiska), den plats som antagligen är den populäraste entrén till nationalparken om man som besökare ska vandra i Muddus nationalpark. Dit når man fram efter att ha svängt av E45 vid Ligga kraftverk och sedan följt en väg relativt parallellt med Stora Luleälven i ungefär en mil.

I nationalparken finns en led som heter ”Muttosleden” (eller ”Muttosbálges” på samiska), och går genom[FT1]  framförallt den nedre delen av nationalparken, en led som även erbjuder en del alternativa vägar och även möjlighet att vandra ut ur nationalparken på några olika ställen. Denna leden följde jag framförallt längs dess ytterslinga under min tur i nationalparken, men jag gjorde även ett par avstickare som bland annat ledde mig ut ur nationalparken. I nationalparken finns fem stycken obemannade stugor som man får använda under förutsättning att man i efterhand betalar in en avgift till dess förvaltare för varje natt eller dag som man utnyttjar dessa stugor. Priset för att använda dessa stugor som är öppna året runt är 150 krononor. Av dessa fem stugor så ligger fyra av dem längs rundleden i nationalparken. Utöver dessa stugor finns det även några rastplatser i varierande skick runt om i nationalparken. Vid stugorna i nationalparken så finns det vid flera av dem även separata utrymmen för personal som arbetar med stugorna eller nationalparkens skötsel, dessa utrymmen består antingen av ett separat rum i stugan eller fristående stuga. Sommaren 2006 så drabbades Muddus nationalpark av en stor skogsbrand som det ännu finns tydliga spår utav i delar av nationalparken, men det är inte den enda skogsbranden som har skett i nationalparken genom åren. För tillfället låg det även många vindfällda träd i nationalparken, eftersom att det var väldigt blåsigt där, liksom på många andra ställen i Norrbotten tidigare i år. I delar av parken (dock inte där lederna går) råder det tillträdesförbud mellan 15:e mars och 31:a juli eftersom att det är ett fågelskyddsområden där.

På torsdagen så anlände jag med bil till parkeringen vid ”Skaite” efter att bland annat ätit i Porjus på den lokala lilla restaurangen i byns centrala delar. Lustigt nog skulle den restaurangen just den dagen ha stängt en stund på eftermiddagen, precis som den lokala affären i byn också skulle ha just den dagen, så jag blev ju lite nyfiken på vad det kunde vara för något speciellt som hände i byn just den torsdagen i mitten på oktober. Efter att jag hade parkerat bilen, så kom det en annan bil och parkerade. Det var ett finskt par som kom med den bilen, och de skulle också ut och gå i nationalparken, men de skulle bara vara ute i två dagar, gentemot mig som skulle spendera fyra dagar i trakten. Jag började med att gå norrut i nationalparken, där det fanns två parallella leder upp mot en stuga och det stora och fina vattenfallet som heter ”Moddusfallet”. Jag gick lite fram och tillbaka längs de parallella lederna och tittade på den omgivande och fina naturen invid Moddusälvens dalgång och passade även på att gå ner och känna på Stora Luleälvens vatten som finns en bit nedanför den parkeringsplats där jag parkerat bilen. När mörkret hade kommit så kom jag fram till Muddusagahtjaldak/Fallstugan i pannlampans sken. Strax efter att jag hade anlänt dit så såg jag även fler pannlampeförsedda personer komma mot stugan, viket visade sig vara det finska paret som jag hade träffat på ett par gånger tidigare under dagen. De hade försökt hitta en annan stuga i närheten som också fanns med på vissa (antagligen äldre) kartor, men i verkligen finns den antagligen inte kvar. Så vi alla tre övernattade i samma stuga som erbjöd 12 bäddar. Vi behövde alltså inte trängas och stugan innehöll såväl ett stort rum med många bäddar, där det finska paret övernattade och ett lite mindre rum med färre bäddar, som jag tillbringade natten i. När vi väl hade fått eld i kaminerna så fylldes stugan av värme den kalla höstkvällen, som bjöd på ett vackert norrsken som prydde himlen.

På fredagen började jag med att gå tillbaka och titta på ”Moddusfallet” och ett annat vattenfall i dess närhet. Jag hade visserligen sett de båda vattenfallen kvällen innan, men då var det mörkt, så jag passade på att se dem även i dagsljus. Sedan fortsatte jag min promenad upp till stugan Muttosluoppal, som har nio stycken bäddar. Utanför stugan fanns såväl ett utsiktstorn/fågeltorn och en kåtliknande och därmed enklare byggnad, i vilken man också kunde övernatta. Jag anlände till den stugplatsen mitt på dagen och passade på att titta på utsikten från fågeltornet. Sedan hade jag en plan att fortsätta till Arvidssons stuga som är den stuga i Muddus som ligger utanför ledsystemet, vilket innebär att det inte går någon led dit. Dessutom ligger den i fågelskyddsområdet så att man inte heller får besöka den under alla delar av året. Uppskattningsvis borde det varit cirka en mil från fågeltornet till den stugan så jag började traska mot den stugan, även om jag kanske inte gjorde det enklaste vägvalet. Men efter en stund på halvfrusna blötmyrar, som området i trakten till stor del består av så bestämde jag mig för att vända om tillbaka till leden och gå till en annan stuga istället, ett beslut jag fattade efter att ha blivit blöt av kallt vatten ungefär upp till knäna. Så ännu har jag inte tagit mig till tvåbäddsstugan Arvidssons stuga, utan min tanke är att det kan bli en trevlig vintertur dit någon gång i vinter istället. Istället gick jag till en annan stuga, nämligen till stugan Manson som är en liten stuga med två-tre bäddar. Vid den stugan var det ingen annan så då fick jag bo själv i den stugan under natten. På kvällen belystes stugan invändigt av vackert fotogenlykteljus, då jag i dess ljussken bläddrade i stugans gästbok och skrev några rader i gästboken.

På lördagen så började jag dagen med att göra en avstickare ut ur Muddus nationalpark, längs en förgrening av leden från stugan Manson ut till en grusväg och tillika alternativ startpunkt för Muddusturer. Från denna plats så hade tidigare leden fortsatt genom skogen fram till en rastplats några kilometer längre bort, som antagligen tidigare varit en alternativ startpunkt för leden innan grusvägen var byggd fram till denna startpunkt som jag kom fram till då jag kom ut på grusvägen. Nu fann jag inte leden vidare från den plats där jag kom ut på grusvägen, så istället följde jag grusvägen fram till den äldre rastplats dit leden från stugan Manson tidigare hade gått, då antagligen vägnätet inte nådde längre. Vid rastplatsen så vände jag om och från trakten vid den gamla rastplatsen fann jag leden genom skogen, som gick tillbaka till stugan Manson, så jag testade att följa den gamla leden en bit. Men spångar saknades, samtidigt som stigen och leden ofta var svåra att finna, då den varken verkade vara underhållen eller välanvänd sedan den parallella grusvägen byggts. Så istället gick jag ut till grusvägen igen och följde den tillbaka, men jag vek inte av längs leden in mot nationalparken direkt, utan istället så följde jag först vägen till en vändplan. Där vände jag och följde sedan vägen tillbaka till leden in mot nationalparken, som jag sedan följde fram till stugan vid Manson, där jag hade lämnat min ryggsäck på förmiddagen. Efter en fikarast och då jag hade fått på mig ryggsäcken på ryggen igen så promenerade jag åter igen iväg till en annan stuga. Efter ett tag så nådde jag fram till stugan Nammavárre, som även den erbjuder cirka 2-3 sängplatser. Stugan ligger invid en liten sjö så innan jag gick in i stugan så gick jag ett varv runt den lilla sjön. I denna stuga var det dock redan en annan person, så det var riktigt varmt och skönt i stugan redan då jag kom in i stugan. Som tur var så var det bara en person i stugan så vi fick ju plats i stugan båda två, visserligen såg jag att jag i nödfall hade kunnat övernatta i en förrådsbyggnad om det varit fullt i stugan, men det var ju trevligare att bo i en stuga. Tyvärr kunde vi inte prata så mycket med varandra då ingen av oss var så duktiga på engelska och han kunde inte svenska då han kom från ett land längre ner i Europa. Han var i alla fall ute på en resa i flera veckor som innehåll besök i flera svenska nationalparker som exempelvis Sarek. Han gick tidigt och la sig, så jag blev istället sittandes vid stugans bord och löste sudoku i skenet från ett flammande stearinljus.

På söndagsmorgonen började jag med att ta en kort promenad längs ännu en liten förgrening av leden, som även denna ledde ut ur nationalparken och fram till en grusväg som kan användas som en alternativ startplats till vandringar i nationalparken. När jag kommit fram till denna grusväg så vände jag om tillbaka till stugan igen där vi tillsammans städade ur stugan innan han gick vidare. Även jag fortsatte min vandring en stund efter att han hade lämnat stugan. Denna dag så gick jag bredvid en fin ravin innan jag kom fram till Stora Luleälven som såväl jag, som leden till en viss del följde längs strandkanten. Under söndagen passerades även områden som har tydliga spår av skogsbrand. Innan jag gick till bilen så gjorde jag ytterligare ett besök nere vid Stora Luleälvens strand nedanför bilparkeringen vid "Skaite", vilket var en strand som då befann sig i skymningssolens sken. Sedan fortsatte jag hem med bilen under söndagskvällen.

Sammanfattningsvis så var det en vacker hösttur som pryddes av en hel del frost i fint höstväder, då det varken kom regn eller snö. Dagarna var antagligen för platsen och årstiden relativt varma då jag vissa dagar kunde gå i bara T-shirt och träningströja, förutom ryggsäcken på överkroppen, men andra dagar var lite mer kylslagna, så det var ju skönt att kunna komma fram till stugor där man kunde värma sig och elda på kvällarna. I stugorna längs leden fanns såväl sängar med madrasser som gasolplattor.

/Fredrik