En hösstur genom Muddus nationalpark.

En frostig höstdag i Muddus nationalpark.

Muddus nationalpark (eller om man så hellre vill säga ”Muttos”, som den heter på samiska) är en del av världsarvet Laponia. Muddus nationalpark består till stor del av väldiga myrar och gammelskog, som till stor del är barrskog. Världsarvet Laponia firar i år tjugo år som världsarv och består närmare bestämt av de fyra nationalparkerna Muddus, Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallets nationalpark, samt av Stubba naturreservat och Sjaunja naturreservat. Jodå, jag har varit i alla dessa uppräknade nationalparker och naturreservat någon gång, även om jag varit mer i en del än andra.

Mellan den 13:e oktober 2016 och den 16:e oktober 2016 så hade jag några lediga dagar så då tog jag en promenad genom en Muddus nationalpark. Nationalparken ligger kortfattat mellan Jokkmokk och Gällivare, på Stora Luleälvens nordöstra sida. Jag som åkte bil till nationalparken valde att parkera vid den plats som kallas för ”Skaite” (eller ”Skájdde” som det heter på samiska), den plats som antagligen är den populäraste entrén till nationalparken om man som besökare ska vandra i Muddus nationalpark. Dit når man fram efter att ha svängt av E45 vid Ligga kraftverk och sedan följt en väg relativt parallellt med Stora Luleälven i ungefär en mil.

I nationalparken finns en led som heter ”Muttosleden” (eller ”Muttosbálges” på samiska), och går genom[FT1]  framförallt den nedre delen av nationalparken, en led som även erbjuder en del alternativa vägar och även möjlighet att vandra ut ur nationalparken på några olika ställen. Denna leden följde jag framförallt längs dess ytterslinga under min tur i nationalparken, men jag gjorde även ett par avstickare som bland annat ledde mig ut ur nationalparken. I nationalparken finns fem stycken obemannade stugor som man får använda under förutsättning att man i efterhand betalar in en avgift till dess förvaltare för varje natt eller dag som man utnyttjar dessa stugor. Priset för att använda dessa stugor som är öppna året runt är 150 krononor. Av dessa fem stugor så ligger fyra av dem längs rundleden i nationalparken. Utöver dessa stugor finns det även några rastplatser i varierande skick runt om i nationalparken. Vid stugorna i nationalparken så finns det vid flera av dem även separata utrymmen för personal som arbetar med stugorna eller nationalparkens skötsel, dessa utrymmen består antingen av ett separat rum i stugan eller fristående stuga. Sommaren 2006 så drabbades Muddus nationalpark av en stor skogsbrand som det ännu finns tydliga spår utav i delar av nationalparken, men det är inte den enda skogsbranden som har skett i nationalparken genom åren. För tillfället låg det även många vindfällda träd i nationalparken, eftersom att det var väldigt blåsigt där, liksom på många andra ställen i Norrbotten tidigare i år. I delar av parken (dock inte där lederna går) råder det tillträdesförbud mellan 15:e mars och 31:a juli eftersom att det är ett fågelskyddsområden där.

På torsdagen så anlände jag med bil till parkeringen vid ”Skaite” efter att bland annat ätit i Porjus på den lokala lilla restaurangen i byns centrala delar. Lustigt nog skulle den restaurangen just den dagen ha stängt en stund på eftermiddagen, precis som den lokala affären i byn också skulle ha just den dagen, så jag blev ju lite nyfiken på vad det kunde vara för något speciellt som hände i byn just den torsdagen i mitten på oktober. Efter att jag hade parkerat bilen, så kom det en annan bil och parkerade. Det var ett finskt par som kom med den bilen, och de skulle också ut och gå i nationalparken, men de skulle bara vara ute i två dagar, gentemot mig som skulle spendera fyra dagar i trakten. Jag började med att gå norrut i nationalparken, där det fanns två parallella leder upp mot en stuga och det stora och fina vattenfallet som heter ”Moddusfallet”. Jag gick lite fram och tillbaka längs de parallella lederna och tittade på den omgivande och fina naturen invid Moddusälvens dalgång och passade även på att gå ner och känna på Stora Luleälvens vatten som finns en bit nedanför den parkeringsplats där jag parkerat bilen. När mörkret hade kommit så kom jag fram till Muddusagahtjaldak/Fallstugan i pannlampans sken. Strax efter att jag hade anlänt dit så såg jag även fler pannlampeförsedda personer komma mot stugan, viket visade sig vara det finska paret som jag hade träffat på ett par gånger tidigare under dagen. De hade försökt hitta en annan stuga i närheten som också fanns med på vissa (antagligen äldre) kartor, men i verkligen finns den antagligen inte kvar. Så vi alla tre övernattade i samma stuga som erbjöd 12 bäddar. Vi behövde alltså inte trängas och stugan innehöll såväl ett stort rum med många bäddar, där det finska paret övernattade och ett lite mindre rum med färre bäddar, som jag tillbringade natten i. När vi väl hade fått eld i kaminerna så fylldes stugan av värme den kalla höstkvällen, som bjöd på ett vackert norrsken som prydde himlen.

På fredagen började jag med att gå tillbaka och titta på ”Moddusfallet” och ett annat vattenfall i dess närhet. Jag hade visserligen sett de båda vattenfallen kvällen innan, men då var det mörkt, så jag passade på att se dem även i dagsljus. Sedan fortsatte jag min promenad upp till stugan Muttosluoppal, som har nio stycken bäddar. Utanför stugan fanns såväl ett utsiktstorn/fågeltorn och en kåtliknande och därmed enklare byggnad, i vilken man också kunde övernatta. Jag anlände till den stugplatsen mitt på dagen och passade på att titta på utsikten från fågeltornet. Sedan hade jag en plan att fortsätta till Arvidssons stuga som är den stuga i Muddus som ligger utanför ledsystemet, vilket innebär att det inte går någon led dit. Dessutom ligger den i fågelskyddsområdet så att man inte heller får besöka den under alla delar av året. Uppskattningsvis borde det varit cirka en mil från fågeltornet till den stugan så jag började traska mot den stugan, även om jag kanske inte gjorde det enklaste vägvalet. Men efter en stund på halvfrusna blötmyrar, som området i trakten till stor del består av så bestämde jag mig för att vända om tillbaka till leden och gå till en annan stuga istället, ett beslut jag fattade efter att ha blivit blöt av kallt vatten ungefär upp till knäna. Så ännu har jag inte tagit mig till tvåbäddsstugan Arvidssons stuga, utan min tanke är att det kan bli en trevlig vintertur dit någon gång i vinter istället. Istället gick jag till en annan stuga, nämligen till stugan Manson som är en liten stuga med två-tre bäddar. Vid den stugan var det ingen annan så då fick jag bo själv i den stugan under natten. På kvällen belystes stugan invändigt av vackert fotogenlykteljus, då jag i dess ljussken bläddrade i stugans gästbok och skrev några rader i gästboken.

På lördagen så började jag dagen med att göra en avstickare ut ur Muddus nationalpark, längs en förgrening av leden från stugan Manson ut till en grusväg och tillika alternativ startpunkt för Muddusturer. Från denna plats så hade tidigare leden fortsatt genom skogen fram till en rastplats några kilometer längre bort, som antagligen tidigare varit en alternativ startpunkt för leden innan grusvägen var byggd fram till denna startpunkt som jag kom fram till då jag kom ut på grusvägen. Nu fann jag inte leden vidare från den plats där jag kom ut på grusvägen, så istället följde jag grusvägen fram till den äldre rastplats dit leden från stugan Manson tidigare hade gått, då antagligen vägnätet inte nådde längre. Vid rastplatsen så vände jag om och från trakten vid den gamla rastplatsen fann jag leden genom skogen, som gick tillbaka till stugan Manson, så jag testade att följa den gamla leden en bit. Men spångar saknades, samtidigt som stigen och leden ofta var svåra att finna, då den varken verkade vara underhållen eller välanvänd sedan den parallella grusvägen byggts. Så istället gick jag ut till grusvägen igen och följde den tillbaka, men jag vek inte av längs leden in mot nationalparken direkt, utan istället så följde jag först vägen till en vändplan. Där vände jag och följde sedan vägen tillbaka till leden in mot nationalparken, som jag sedan följde fram till stugan vid Manson, där jag hade lämnat min ryggsäck på förmiddagen. Efter en fikarast och då jag hade fått på mig ryggsäcken på ryggen igen så promenerade jag åter igen iväg till en annan stuga. Efter ett tag så nådde jag fram till stugan Nammavárre, som även den erbjuder cirka 2-3 sängplatser. Stugan ligger invid en liten sjö så innan jag gick in i stugan så gick jag ett varv runt den lilla sjön. I denna stuga var det dock redan en annan person, så det var riktigt varmt och skönt i stugan redan då jag kom in i stugan. Som tur var så var det bara en person i stugan så vi fick ju plats i stugan båda två, visserligen såg jag att jag i nödfall hade kunnat övernatta i en förrådsbyggnad om det varit fullt i stugan, men det var ju trevligare att bo i en stuga. Tyvärr kunde vi inte prata så mycket med varandra då ingen av oss var så duktiga på engelska och han kunde inte svenska då han kom från ett land längre ner i Europa. Han var i alla fall ute på en resa i flera veckor som innehåll besök i flera svenska nationalparker som exempelvis Sarek. Han gick tidigt och la sig, så jag blev istället sittandes vid stugans bord och löste sudoku i skenet från ett flammande stearinljus.

På söndagsmorgonen började jag med att ta en kort promenad längs ännu en liten förgrening av leden, som även denna ledde ut ur nationalparken och fram till en grusväg som kan användas som en alternativ startplats till vandringar i nationalparken. När jag kommit fram till denna grusväg så vände jag om tillbaka till stugan igen där vi tillsammans städade ur stugan innan han gick vidare. Även jag fortsatte min vandring en stund efter att han hade lämnat stugan. Denna dag så gick jag bredvid en fin ravin innan jag kom fram till Stora Luleälven som såväl jag, som leden till en viss del följde längs strandkanten. Under söndagen passerades även områden som har tydliga spår av skogsbrand. Innan jag gick till bilen så gjorde jag ytterligare ett besök nere vid Stora Luleälvens strand nedanför bilparkeringen vid "Skaite", vilket var en strand som då befann sig i skymningssolens sken. Sedan fortsatte jag hem med bilen under söndagskvällen.

Sammanfattningsvis så var det en vacker hösttur som pryddes av en hel del frost i fint höstväder, då det varken kom regn eller snö. Dagarna var antagligen för platsen och årstiden relativt varma då jag vissa dagar kunde gå i bara T-shirt och träningströja, förutom ryggsäcken på överkroppen, men andra dagar var lite mer kylslagna, så det var ju skönt att kunna komma fram till stugor där man kunde värma sig och elda på kvällarna. I stugorna längs leden fanns såväl sängar med madrasser som gasolplattor.

/Fredrik

Bilder del 1 av 2.

Längs vägen till Muddus nationalpark så följer bilvägen Stora Luleälven till viss del. Här har jag dock gjort en liten avstickare ner längs en mindre väg ner mot älven. En liten vik i Stora Luleälven, som inte är långt ifrån bilden på föregående bild. Vid en annan liten avstickare från grusvägen som går mellan Ligga kraftverket och Muddus nationalpark kom jag till inloppet för Rimojokk kraftverk,... ...och denna fina plats,... ...med många fina stenar. Invid bilparkeringen vid Skaite så finns det en rastplats. En skylt vid Skaite. Stenar. Muddusälvens dalgång. En rastplats nedanför parkeringen vid Skaite. En rastplats som ligger nere vid Stora Luleälven... ...och således ett antal hundra meter ifrån den rastplats som finns alldeles vid parkeringen vid Skaite. En kvällseld i kaminen i stugan som jag övernattade i under första natten. Morgonsolen skiner in i stugan. Muddusagahtjaldak/Fallstugan som jag bodde första natten i. Muddusfallet. Ett annat vattenfall i närheten av Muddusfallet. En av flera rejäla broar. Spångarna var många och ofta långa. Det var många blötmyrar och sjöar. Stugan Muttosluoppal. En titt i stugan Muttosluoppal,... ...som jag dock inte övernattade i. Små byggnader vid stugplatsen vid Muttosluoppal. En kåtliknande byggnad vid stugplatsen vid Muttosluoppal. Inuti den kåtliknande byggnaden. En vy vid den kåtliknande byggnaden. Utsiktstornet/fågeltornet vid Muttosluoppal. Utsikt från fågeltornet... ...över det stora området... ...med sjöar, blötmyrar och skogar. En halvfrusen och blöt blötmyr. Trakten är drabbad av många vindfällda träd, även om  man har kapat av flera av dem för att göra leden framkomlig. En knutaktig sak... ...på ett träd. En myr passeras. Stugplatsen vid Manson... ...där jag bodde... ...under den andra natten. Fotogenlyktans ljus lyser upp stugan... ...den mörka höstkvällen. Vid min första avstickare ut från nationalparken kom jag ut på denna grusvägen... ...som jag följde fram till en äldre... ...rastplats. Isarna hade precis börjat lägga sig på sjöarna. Frosten gav naturen... ...en vit hinna på myrar... ...och träd. Det skäggiga trädet lär vara gammalt. Ännu har inte snön kommit,... ...men temperaturen är blygsam... ...så landskapet har ändå en svag nyans av vitt i väntan på vintern. Ett träd reser sig mot himlen. Naturen är som ett konstverk... ...som jag sakta... ....färdas genom. Vattnet porlar ännu i bäckarna,... ...även om istappar sakta börjar bildas vid dess sidor. En frusen pöl... ...i skogen. Ett träd... ....vid en nyfrusen... ...skogstjärn, en kall... ...lördag i mitten av oktober... ...strax innan snön... ...ska bädda in landskapet. På denna sjö hade dock inte... ...isen lagt sig ännu. Stugplatsen Nammavárre ligger invid en frusen sjö, som man fick göra ett hål i för att få vatten. Invid övernattningsstugan Nammavárre finns denna grillplats... ...och dessa byggnader. Stugan Nammavárre. En sjö. En äldre stuga som har sett... ...sina bättre dagar, finns invid... ... en rastplats... ...som ligger vid denna sjö. Tydliga spår finns från en tidigare skogsbrand... ...som drabbat trakten... ...och dess gammelskog. Måskosgårsså är en stor ravin... ...med stora klippblock och många stenar... ...som ligger i skogslandskapet... ...i Muddus södra del,... ...som inte är långt ifrån Stoa Luleälven. Här har jag kommit ner till Stora Luleälven. Invid Stora Luleälven... ...finns rastplatser... ...och stundvis går leden längs älvkanten. Här syns tydliga spår... ...från en stor skogsbrand... ...som härjat i nationalparken.

Bilder del 2 av 2.

Strax innan Muddusälven rinner ut i Stora Luleälven så korsar leden Muddusälven på denna fina bro. Bron över Muddusälven  är vacker och vid en avsats på bron har man byggt en fin grillplats. Muddusälven strömmar ut i... ....Stora Luleälven, drygt en mil ovanför Messaure kraftverk. På en udde skymtar den rastplats vid Stora Luleälven som jag besökte redan under torsdagen. Kvällen närmar sig, precis som att min tur också närmar sig... ...sitt slutmål. En bit berg. Under en eftermiddagspromenad längs Stora Luleälven så är det inte svårt att tänka på Pitebandet Euskefeurats låt: Norrbotten. Vars sångtext ger en romantisk  bild av ett vackert Norrbotten, då den inleds med dessa textrader: –En stilla vind som krusar sjön, och bergen skymtar blå. Men när man traskar på längs samma strand vid Stora Luleälven... ...som är en av landets största elproducenter så är det ju inte heller så svårt... ...att tänka på en annan låt som samma Piteband framför. Nämligen låten med titeln: Länge har vi väntat. Den låten handlar om alla de stora naturresurser som finns uppe i norra delarna av Sverige som till stor del gett Sverige såväl elektricitet som pengar till stadskassan,... ...något som ju naturligtvis påverkat landskapen och befolkningen uppe i norr. Stora Luleälven må vara såväl vacker som kraftfull. Även om klockan inte är så mycket... ...så närmar sig skymningstimmen med stormsteg vid detta klockslag,... ...då hösten snart övergår i vinter. Ett sista besök vid den fina rastplastsen vid älven... ...några hundra meter nedanför parkeringen vid Skaite. En plats som inte är långt ifrån den plats där Stora Luleälven möter Muddusälven. Rastplatsen med en djup brunn alldeles invid... ...parkeringen vid Skaite.

Översiktskarta.

En enkel skiss över min tur i Muddus nationalpark.

Kommentera gärna:

  • Thomas Lummi • 12 augusti 2017 17:54:47
    En dröm är att vandra i området. Ska till Sarek nästa sommar, men hinner kanske till Muddus i oktober i år. Har en fråga om skoval. Är det kängor eller stövlar som gäller? Dvs...hur blött är det egentligen?
  • Det är ett fint område! Vad jag vill minnas så upplevde jag inte att det var så blött (men det kan ju bero på när man är där och hur vädret är och har varit) så länge man följer ledsystemet som går genom nationalparken (vilket bland annat når fyra av de fem stugorna som finns i nationalparken). Av de leder som jag gick så upplevde jag att lederna var välspångade över de blötare passagerna, då man kunde gå på väldigt långa spångar emellanåt. Men om man vill ge sig av utanför ledystsemet på de stora områdena som består av enorma blötmyrar, då är det bara att konstatera att det är riktigt blött, men det finns ju även en hel del områden utanför ledsystemet som inte är blötmyrar.

    Hoppas att det blir en tur i Muddus för dig också och att det blir en fin tur!

    /Fredrik Tysk, som själv inte hade stövlar, utan vandrarde i kängor.

    16 augusti 2017 01:24:19

  • Ulf Elman • 19 november 2016 22:05:51
    Jag planerar att besöka Muddus mars/april, alltså off season precis som din tur och det är ju lite annorlunda än de flesta sommarbesökarna upplever. Fick du reda på om vägen till Skaite hålls körbar för bilar (plogad) året runt? Jag är fågelskådare så jag undrar förstås om du såg några fåglar eller djur på ditt besök?
  • Tackar för besöket på bloggen! På webbsidan: www.sverigesnationalparker.se finns följande text: "Från Liggádammen till Skájdde går det en väg ända fram som är öppen under barmarksperioden. Vägen plogas inte alltid vintertid och den kan stängas av under förfallotiden på våren."

    På webbsidan: www.laponia.nu står det så här:
    "18 februari plogades vägen från Liggá till Skájdde. Den underhålls inte under förfallstiden. Vägarna till Sárggavárre och Urttimjávrre är plogade året om. Observera: Skogsbilvägarna väster om Urttimjávrre dvs mot Suolárre plogas inte."

    Så jag tolkar informationen som att inte vägen är plogad året om, men efter den 18 februari så borde den nog vara plogad. För några veckor sedan då jag passerade trakten, så kollade jag och då var inte vägen upplogad (inte då efter senaste dåvarande snöfallet i alla fall).

    Tyvärr är jag så okunnig på fåglar så jag vet inte riktigt vad jag såg, men någon enstaka fågel såg jag. Jag mötte en annan man som sa att ha hade sett tjäder (om jag inte missminner mig), så det kan nog ha varit tjäder som jag också såg.

    Själv hade jag ingen riktig tryckt karta över nationalparken, men nu har jag skaffat denna karta från Calazo, inför kommande turer och det kan ju vara trevligt att ha en karta att följa om man inte redan har det eller känner till området väldigt väl:
    http://www.calazo.se/produkt/muttos-muddus-nationalpark/

    Med tanke på att du är fågelskådare så lär du väl också ha koll på att det råder tillträdesförbud i delar av nationalparken mellan 15 mars och 31 juli.

    Lycka till och ha en fin tur!

    /Fredrik

    16 augusti 2017 01:24:23

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Allmänt
blogglista.se