2017 > 05

En svan i Simrishamn.
Simrishamn. Simrishamn.

Lördagen den 13:e maj blev resans tjugonde dag. Redan på kvällen innan hade jag tagit en promenad på hamnområdet i den hamn som jag nu hade övernattat i under natten mot lördagen, för att se om det fanns möjlighet att tanka där, men tyvärr hittade jag inte annat än en dieselpump som bara kunde användas av de som hade nyckel (eller om det var kort för just den pumpen). Jag förstod i alla fall inte hur man annars skulle kunna tanka i denna hamn. Men eftersom att jag kunde konstatera att jag hade diesel så att jag skulle klara mig ända till Simrishamn så gav jag mig ut på havet efter en morgondusch i den servicebyggnad som fick utnyttjas utav såväl husbilscampare som båtburet folk i gästhamnen. I hamnen där jag bodde hade man såväl gästhamnsplatser för gästande båtar och ställplatser för husbilar. Att gästhamnarna även erbjuder husbilsplatser är något som jag sett i många av de hamnar som jag bott i, och det är ju bra, då kan ju flera vara med och dela på de kostnader som uppstår med toaletter, duschar, sophantering och annat, så att det kanske är lättare att få lönsamhet på verksamheten.

Efter några timmar i båten på det hav, som ännu vågade en del, om än troligen lite mindre än under gårdagen så nådde jag fram till Simrishamn, dit även någon sorts värme hade hittat fram till såväl staden som till min vårsemester om inledningsvis hade börjat lite småkyligt. Tyvärr visade det sig att sjömacken i Simrishamn inte var öppen under lördagar och söndag under denna tid på året, så det blev till att traska in med en reservdunk in till en annan bensinmack inne i staden, där jag även passade på att handla några ätbara saker inför min fortsatta resa. På väg tillbaka till båten ifrån bensinmacken såg jag en svan som hade slagit sig till ro i värmen.

En stor farled med många lastfartyg skulle korsas på min väg mot Bornholm. En stor farled med många lastfartyg skulle korsas på min väg mot Bornholm.

Efter att jag införskaffat några liter diesel i Simrishamn så styrde jag färden mot utlandet. Innan kvällen var slut så nådde jag nämligen fram till ön Bornholm och dess största ort, nämligen
Rønne. Ön med sina cirka 40 000 invånare hör nämligen till Danmark, även om dess avstånd till Sverige är närmare än vad det är till övriga Danmark. På vägen dit korsade jag en stor farled, där jag samtidigt kunde se flera stora lastfartyg som låg på rad bakom varandra i såväl östlig som i västlig riktning i farlederna, så jag fick slinka emellan fartygen när jag skulle korsa farlederna, något som inte är helt lätt då jag tycker att de kan vara svårt att bedöma såväl hur fort de kör och hur långt bort de befinner sig, då man inte har så mycket till riktmärken ute på havet att använda som referenspunkter och samtidigt så vill jag ju inte vara i vägen i min lilla plastsnipa bland de stora skeppen.

Även om det inte regnade under min resa till Bornholm så skvätter det ju upp en hel del vatten mot rutorna på båten då man kör i vågor. Under min resa till Bornholm slutade först vindrutetorkaren på förarsidan att fungera och sedan tog det inte så lång tid innan även den på andra sidan också började att trilska, men jag tog mig fram till Bornholm och la mig i en hamn, där det dock mestadels var helt andra typer av båtar än min båt, nämligen stora färjor, fiskebåtar och små öppna båtar av mindre modell än min båt.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Solnedgång.

Fredagen den 12:e maj blev resans nittonde dag. Det var en dag då jag avverkade en av de längsta dagsetapperna hittills i båten, kanske rent av den längsta hittills.

Natten mot fredagen hade jag spenderat vid en brygga i de centrala delarna av Kalmar och när jag gav mig ut på havet så bjöds jag på en dag med en hel del vågor, men som tur var så hade jag till stor del medvåg, så det gick ganska snabbt att ta sig fram och då vågorna kommer just akterifrån (alltså bakifrån) så upplever jag att båten går bekvämare än om vågorna kommer från något annat håll. Färden styrdes från Kalmar ner till Nogersund som ligger strax utanför Sölvesborg, där jag övernattade i en hamn, efter att jag på kvällen passerat strax utanför Hanö.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Fyren "Långe Erik" uppe på nordligaste Öland.

Min artonde resdag var torsdagen den 11:e maj. Det blev en dag som till stor del tillbringades i båten ute på havet, även om jag även hann med ett besök i Borgholm som ligger på Öland.

Dagen började med att jag lämnade hamnen vid Nabbelund på Öland, och på min väg därifrån såg jag fyren ”Långe Erik” som finns uppe på nordligaste Öland. Jag började att styra färden mot Blå Jungfrun, som är en ö utanför Öland. Ön som även kallas ”Blåkulla”, vilket den även har hetat tidigare (även om dess stavning inte kanske riktigt stämt med dagens stavning av ”Blåkulla”). Ön är alltså den ö dit påskkärringarna reser på sina kvastar. Eftersom att jag varken hade någon kvast med mig, för att kunna åka in till land och det inte finns någon brygga vid ön för landstigning så gick jag aldrig iland på ön, utan nöjde mig med att ta ett varv runt ön. Ön är även en av Sveriges nationalparker.

Sedan fortsatte jag till Borgholm där jag tankade och tog en promenad igenom dess centrum då jag promenerade upp till en bensinmack där jag köpte några ätbara saker och framförallt fotogen för att ha som bränsle i min kombinerade värmare och spis.

Sedan fortsatte jag ner till Kalmar dit jag anlände på kvällskvisten efter att ha passerat under Ölandsbron. I Kalmar övernattade jag i de centrala delarna av staden, vid en brygga.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Kvällen var fin under min färd från Gotland till Öland.

Under min sjuttonde resdag som var den 10:e maj så kom jag äntligen iväg ut på havet igen. Denna dag styrde jag först till Visby. I Visby tankade jag upp båten med diesel. Något som förvånat mig är hur många sjömackar är relativt manuella, det är långt ifrån alla sjömackar som erbjuder att man själv bara kan stoppa i kreditkortet och tanka. På macken i Visby så fick man tillkalla hamnpersonal som kom och startade pumpen åt en och det var ju tur att det var en vardag på kontorstid för annars hade det visst tillkommit en ganska rejäl extra avgift att betala. Sedan hur mycket bränsle olika båtägare fyller i sina båtar varierat ju rejält, en del båtar rymmer flera hundra liter bränsle, ja till och med flera kubikmeter, samtidigt som det finns mindre båtar som rymmer bara några liter, så beloppet som man handlar bränsle för varierar ju rejält, för min del lär det gå i 60-70 liter i tanken om den är tom och till det har jag två 20 litersdunkar, som jag kan använda om det blir långt mellan besöken vid mackarna. Lite tur är det nog att min båt går på diesel och inte på bensin för det har även visat sig att det verkar finnas betydligt fler tankställen för diesel än för bensin vid hamnarna.

Efter mitt stopp i Visby styrde jag färden mot de nordligare delarna av Öland, närmare bestämt till ”Nabbelund”, där jag sedan övernattade vid en kaj, efter att haft en fin tur över havet.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Rauken med namnet "Jungfrun", vid Lickershamn.

Även min sextonde resdag, alltså tisdagen den 9:e maj bjöd på en hel del blåsväder, så jag lät båten ligga kvar i hamnen vid Lickershamn även under hela den dagen. Visserligen så mojnade det en del framåt kvällen, så jag hade nog kunnat våga mig ut på havet för att ta mig en bit, men jag struntade i det under denna dag.

Istället passade jag på att låna tvättstugan i hamnen där jag och båten blivit lite strandade, så att jag kunde passa på att tvätta mina kläder, då en hel del av mina kläder som jag har med mig, vid det lagret hade hunnit bli smutsiga. Så jag passade på att fixa lite praktiska saker när det inte var så lämpligt väder ute på havet för min lilla plastsnipa.

Invid Lickershamn finns ett par olika raukområden, så jag passade på att titta på några raukar i närområdet av Lickershamn. Bland annat tittade jag på rauken som fått namnet ”Jungfrun”, som är Gotlands högsta rauk.

På eftermiddagen så tog jag även en kortare cykeltur och besökte affären som finns cirka tre kilometer från Lickershamn på platsen med namnet ”Stenkyra”.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Lickershamn på Gotland.

När jag vaknade till min femtonde resdag så var datumet måndagen den 8:e maj. Denna dag hade jag gärna fortsatt min båtresa ut på havet igen, men tyvärr var det blåsigt och stora vågor, så jag ansåg inte att det var en så lämplig dag att bege mig iväg från Gotland ut på långtur ut på det stora och skummande havet. Därför tog jag istället bussen ifrån en busshållplats som finns ungefär två kilometer ifrån Lickershamn (där jag hade båten) och åkte buss in till Visby, då jag inte heller var så sugen på en cykeltur i blåsvädret.

Först besökte jag biblioteket i Visby där jag fördrev tiden med datorn, sedan så gick jag och åt en god lunchbuffé. Sedan fortsatte jag upp till ett köpcentrum och sedan promenerade jag till en bilaffär för att se om de hade någon begagnad Passat av den förra generationen. Men innan jag väl kommit dit så hade det både hunnit regna och kommit, något snöblandat hagel från himlen, så jag var rejält blöt innan jag kom fram till bilaffären som låg i en annan del av Visby. Även om det inte riktigt var läge då att provsitta bilar i det blöta skicket som jag kom dit i så tänkte jag att jag kunde ju gå kring i begagnathallen och värma mig en stund och torka, men tyvärr hade de inte någon direkt begagnathall, utan de flesta begagnade bilarna stod ute så jag fick gå ut i det blåsiga och blöta vädret. Jag gick en snabb lov kring de bilar som de hade pekat mot, men riktigt vad jag ville ha såg jag inte där, så jag traskade ganska snabbt iväg igen till biblioteket igen där jag satte mig med datorn igen och blev både varm och torr efter ett tag. När väl biblioteket stängde för kvällen så gick jag vidare genom ringmuren till Max-restaurangen i Visby och fördrev ännu lite tid innan det blev dags att ta kvällens sista buss tillbaka mot den plats där båten stod och gungade och väntade på mig.

Under mina dagar på Gotland har jag kunnat konstatera att det finns många kaniner och rådjur på Gotland, men det är inte bara kaniner och rådjur som jag sett på Gotland utan även en hel del fåglar och harar har jag fått se. Inte minst under kvällens bussresa från Visby var det många djur av olika sorter som dök upp framför bussen, men som tur var klarade de sig utan att bli påkörda, men chauffören fick vara på alerten.

Innan jag spenderade dessa dagar på Gotland, så har jag ibland funderat lite på om kanske Gotland skulle kunna vara en plats som jag skulle kunna tänka mig att bo på. Gotland har ju en del likheter med Norrbotten, som en hel del landsbygd, det ligger ”lite avsides” och för att kunna ta sig dit är man i viss mån lite beroende av vädret, precis som att vägar och järnvägen uppe i norr ibland är avstängda på grund av vädrets makter så inträffar det ju även att färjorna till Gotland tvingas ställas in då vindarna är för hårda, denna dag gick visserligen de stora snabbfärjorna mellan Gotland och fastlandet, men båten ut till Stora Karlsö var inställd på grund av vinden. En tanke var att kanske åka med den båten dit denna dag (men jag gick upp för sent för att hinna det ändå), men det var ju alltså ingenting att fundera på denna dagen ändå. Men efter några dagar på Gotland så känns det inte som att det är där jag vill bo, det är visserligen fint där, men ännu har jag inte hittat något riktigt paradis där, kanske inverkade vädret lite i negativ riktning, då jag kan tänka mig att Gotland är härligare en varm sommardag, men på Gotland saknar jag både fjällen och de ljusa kvällarna i norr. Så en av de bättre sakerna med min vistelse på Gotland är att jag inte behöver fundera på om jag vill flytta dit, för så känns det inte just nu.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Kalkindustrin är stor på Gotland, som här där lanadsvägen genomkorsar industriområdet.

Söndagen den 7:e maj vaknade jag till en ganska blåsig dag, då jag skulle ut och cykla. När jag lämnade in nyckeln till stugan i receptionen vid stugområdet så såg jag att det stod en kompressor framme, så jag passade på att tigga om luft till min cykel, vilket jag självklart fick om jag ville. Nu visade det sig dock att min mountainbike inte hade vanliga bilventiler (som jag trodde) till däcken, utan i istället så kallade ”dunlopventiler”, som är vanliga på racercyklar. Men det skulle inte vara något problem för de hade ju en adapter till kompressorn för att kunna pumpa även sådana ventiler, då de även hyrde ut racercyklar i receptionen. Men tyvärr så lyckades inte receptionisten att hitta denna adapter för att fylla mina däck med luft, men han testade ändå att få i luft i en ventil, men resultatet blev tyvärr att det kom ut mer luft ur däcket än vad som kom i det. Jag hade ju under hela min cykeltur tänkt att jag skulle fylla däcken med mera luft på något lämpligt ställe, då de inte var så välpumpade och jag gissar att jag aldrig fyllt luft i denna cykel eftersom att jag trodde att det var en annan sorts ventiler till däcken än vad det var, för hade jag vetat att det var dessa ventiler på cykeln så hade jag ju tagit med mig en adapter till dessa ventiler som jag har hemma, då det kan vara lite besvärligt att hitta dessa adaptrar om man vill fylla luft i däcken. Så nu råkade jag först få ännu mindre luft i däcken, men som tur var hittade vi en lämplig slang man kunde få över ventilen till däcken så att det gick att klämma i mera luft med kompressorn och efter en stund så hade de båda däcken blivit välpumpade även om vi inte hade de mest lämpade sakerna för att fylla dem med luft.

Efter att jag fått i luft i cykeldäcken så att de rullade lättare än vad de kanske någonsin gjort så trampade jag iväg till ett café i Slite där jag åt frukost. Sedan cyklade jag upp till Fårösund där jag åt pizza innan jag fortsatte till Bästeträsk som är Gotlands största sjö.

På Gotland finns mycket kalksten, så kalkindustrin är och har även varit stor under en längre tid. Ett före detta kalkbrott som numera är vattenfyllt har fått namnet ”Blå lagunen” då det kalkrika vattnet har en blåaktig färg. ”Blå lagunen” med sitt fina vatten är sommartid numera en populär liten badsjö och den ligger inte långt från Bästeträsk, så jag passade på att även se denna lilla badsjö.

Efter att jag varit vid ”Blå lagunen” så fick jag en ganska gynnsam vindriktning i blåsten som jag hade kämpat med under dagen. Så under kvällen trampade jag vidare till Lickershamn, där jag några dagar tidigare hade lämnat båten. Väl framme vid båten så övernattade jag i min båt under natten.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Gotlandsruss vid Lojsta hed.

Efter en natt vid golfbanan vid Stånga så vaknade jag upp till lördagen den 6:e maj som blev resans trettonde dag. Efter frukostbuffén så styrde jag cykeln, mot Lojsta hed. Min tanke var att jag skulle ta mig upp på Gotlands högsta punkt som lär ska finnas vid Lojsa hed och vara cirka 82 meter. Men jag var lite dåligt påläst exakt var den högsta punkten skulle vara så jag hittade inte på den exakta platsen.

Däremot så finns det vid Lojsta hed en russfarm, alltså en flock med hästrasen gotlandsruss, som är en hästras i ponnystorlek och som lär vara Sveriges äldsta inhemska hästras, så jag passade på att titta på hästarna då jag var i närheten. Denna flock vid Lojsta hed lever i skogen i stora hagar och består av ungefär 50 ston. Varje år så släpps det in en hingst bland stona, så att det ska bli nya föl i den stora russflocken som lever i ett relativt vilt tillstånd. Så när fölen föds består flocken av cirka 80 hästar. Tyvärr fick man inte varken mata eller klappa hästarna, men de är ju fina att titta på i alla fall. Många av fölen säljs så om man vill köpa sig ett Gotlandsruss så är man välkommen dit. Priset 5500 kronor för ett hingstföl och 7500 kronor för ett stoföl tycker jag inte att är dyrt, men det är ju en del arbete med ett föl kan jag tänka mig.

Efter att jag varit vid Lojsta Hed så cyklade jag till Ljugarn, som ligger vid Gotlands ostkust och på vägen dit hade jag stannat och fikat vid ett missionshus (eller något liknande) där det erbjöds fika och olika sorters hantverk. När jag väl kom fram till Ljugarn där jag tänkte äta så visade det sig att de båda matvaruaffärerna hade hunnit stänga för dagen och att endast en restaurang var öppen så här års just den dagen i den orten. Nu var klockan vid fyratiden då jag kom dit och då visade det sig att just mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen så höll även den annars öppna restaurangen stängt innan restaurangen återigen skulle öppna inför kvällens middagsservering, så då skulle jag bli tvungen att vänta länge i Ljugarn innan jag fick mat, men personalen i restaurangen tipsade om att ett matställe i Katthammarsviks skulle ha öppet till sjutiden på kvällen. Det låg visserligen inte riktigt längs min planerade färdväg, då jag hade tänkt att trampa upp till Slite på kvällen, men det låg längs en alternativ väg som inte skulle innebära en så jätte lång omväg så jag trampade iväg norrut från Ljugarn. Men innan jag kom till den plats där jag skulle göra mitt vägval om jag skulle åka via Katthammarsvik eller den något närmare vägen till Slite så kom jag till skyltar om att det var ett annalkande café om ett antal hundra meter. När jag kom till caféet vid tjugo i fem ungefär så hade de öppet i ytterligare, cirka 20 minuter så jag fick äta en god och matig paj där och några andra godsaker i caféet i en byggnad som tidigare hade varit en lanthandel och som nu även inrymde en ”Bed and brekfast-verkamhet” som också drevs av caféägaren. Sedan så passade jag även på att köpa med lite fler bröd som färdkost till kvällens cykeltur och kvällsmat, och det var inte nog med att jag hann äta innan caféet stängde, utan jag fick även några bullar extra med mig i min påse utav han som arbetade i caféet. Eftersom att jag nu inte behövde åka omvägen via Katthammarsvik, så tog jag den närmare vägen upp till Slite. I efterhand kunde jag även konstatera att även i en till före detta lanthandel fick jag en ny chans att äta något då det i en sådan byggnad, cirka en mil norr om caféet, inrymdes en loppis som ännu hade öppet då jag kom förbi platsen. Där inne fanns det nämligen inte bara gamla saker att fynda utan även fika och andra saker att tugga på, men om jag inte redan hade fått tag i mat på caféet innan så hade jag antagligen inte åkt vägen därförbi, då jag nog inte hade vågat riskera att bli utan mat, men i efterhand kunde jag ju konstatera att jag erbjöds förtäring på många ställen på vägen mot Slite, så jag hade inte behövt oroa mig för hur det skulle gå med att hitta någon förtäring. Nu var jag ju ganska mätt när jag kom dit så jag nöjde mig med en glass där.

Väl framme i Slite så hade det som så många andra gånger blivit relativt mörkt innan jag var framme, men jag kom i alla fall fram till en riktigt fin stuga med havet utanför entrédörren.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Hoburgsgubben.

Fredagen den 5:e maj blev resans tolfte dag. Jag cyklade denna dag ner till de sydligare delarna av Gotland och tittade på bland annat ”Hoburgsgubben”, som är en rauk som liknar ett huvud. Vid rauken promenerade jag runt lite vid havet och sedan tänkte jag fika vid serveringen vid ”Hoburgsgubben”, men då hade klockan hunnit slagit fyra på eftermiddagen, och då stängde de visst, så det var ju synd att jag inte började med att fika när jag kom dit, men min tro var ju att serveringen skulle vara öppen längre än vad den var. På vägen till de sydligaste delarna av Gotland så passade jag på att stanna och fika på en bondgård som hade en gårdsbutik med café. Det är något av de trevliga på Gotland att det finns många gårdsbutiker, som man kan stanna och handla i. Något som jag inte hade räknat med, var att det fanns så många bondgårdar på Gotland. Speciellt i de sydligare delarna på Gotland och på Fårö såg jag väldigt många bondgårdar och i dessa vårtider hade bönderna fullt upp med vårbruket som bland annat innebär att gödsla ute på fälten, så att nejden fylls av en mindre trevlig lukt. Får, kor och höns verkar vara vanliga djur på de gotländska gårdarna.

På kvällen så övernattade jag vid Stånga Golfbana, efter att ha avverkat några mil på cykeln. Även om vi var få övernattade gäster på det ställe som jag övernattade föregående natt, så var vi ändå fler nattgäster där än vid Stånga Golfbana, då jag var den enda nattgästen på det boendet som jag bodde på där, men frukostbuffé erbjöds i alla fall!

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Lummelundagrottan.

Torsdagen den 4:e maj blev resans elfte dag. Dagen började jag med att åka med båten från den hamn på Fårö, där båten hade legat i flera dagar. Dagen var inte helt vågfri så det blev till att guppa en del i vågorna. Färden styrdes till Lickershamn som ligger ungefär 25 km norr om Visby. Där lämnade jag båten i gästhamnen för att ge mig ut och cykla Gotlandsleden på Gotland i några dagar. Då jag lämnade båten i Lickershamn visste jag inte hur länge den skulle få stå där, då jag inte visste hur länge min tilltänka cykeltur skulle ta på Gotland.

När båten var fastknuten, så trampade jag iväg med cykeln mot Lummelundagrottan som ligger ungefär 15 km norr om Visby. Eftersom att jag visste att grottan stängde vid 15-tiden, så var jag osäker på om jag skulle hinna dit till någon guidad tur, just denna dag eller om jag skulle få lov att vänta med ett besök i grottan tills efter min cykeltur runt Gotland, men då jag kom dit vid 14-tiden, så fick jag mig en visning i grottan. Det märktes tydligt att det inte var tal om någon högsäsong där, då jag fick en egen visning tillsmans med guiden. Vad jag förstod så hade de då nyligen öppnat för i år och öppettiderna var ganska blygsamma eftersom att det inte var något högt tryck av besökare dit ännu. Likaså var inte deras lite mera exklusiva visning som de kallar för ett ”grottäventyr”, något som genomfördes dagligen så här års, så jag fick nöja mig med ett besök i den så kallade ”visningsgrottan”, vilket ju också var trevligt. Lummelundagrottan är en grotta som skapats naturligt av naturen genom åren som har gått.

Jag har bara varit på Gotland en enda gång tidigare, nämligen sommaren 2000, då jag och mina föräldrar och min syster var där och cyklade runt i trakterna av Visby med omnejd, då vi den gången åkte färja till Gotland från Nynäshamn och väl på Gotland så hyrde vi cyklar, cykelkärror och tält. Med andra ord så hade jag tidigare bara sett en liten del av Gotland och det var ju ett antal år sedan, så nu ville jag se mera av ön. Den gången tänkte vi också gå in i Lummelundagrottan, men då var det översvämning i grottan så då krävdes det att man var en viss längd för att få gå in i grottan, eftersom att det var så mycket vatten i den. Tyvärr var min syster för kort för att gå in i grottan då, så det blev inte något besök i grottan den gången, men som sagt så blev det ett besök i grottan nu i alla fall.

Jag har ju tidigare skrivit att jag tänkte följa Gotlandsleden med cykeln. Men för att ta mig till Lummelundagrottan struntade jag i att följa Gotlandsleden ifrån båthamnen eftersom att jag ville hinna dit innan grottan skulle stänga, så jag tänkte att jag senare kunde ta den etapp som jag missat av Gotlandsleden mellan båthamnen och Lummelundagrottan, i samband med att jag kommit ett varv runt ön, som en avslutning på cykelturen. Men när jag kom till Visby efter att ha varit vid Lummelundagrottan så råkade jag tappa bort Gotlandsleden (som jag redan sedan tidigare visste att var bristfälligt skyltad), då ändrade jag min planer och bestämde att jag inte slaviskt skulle följa Gotlandsleden, utan att jag skulle följa den till en del och ta mig någotsånär runt hela Gotland, på egen hand och på så sätt kunde jag ju även avverka min cykeltur lite snabbare än om jag skulle följa hela Gotlandsleden. Så det blev att cykla runt på Gotland utan att följa någon led till punkt och pricka.

Jag cyklade som sagt efter att jag varit i Lummelundagrottan vidare till Visby, där jag passade på att äta. Sedan fortsatte jag förbi Kneipbyn, där det finns en stor camping med ett sommarland där Pippi Långstrumps hus ”Villa Villekulla” finns, så jag såg det huset på håll, då jag befann mig utanför sommarlandets stängsel, då de inte då ännu hade öppnat för säsongen. Det var för övrigt på campingen i Kneipbyn som vi bodde då jag var på Gotland i några dagar under sommaren 2000.

Sedan fortsatte jag ner till Klintehamn, dit det visade sig att det var cykelbana nästan hela vägen ifrån Visby. Sedan fortsatte jag till Frjöjel Resort som är en relativt nybyggd spa och semesteranläggning, där jag övernattade. Även där syntes det att det inte var någon högsäsong då jag tror att det bara var ett till rum som var uthyrt där till övernattande gäster när jag var där, så det var ingen trängsel i frukostmatsalen kan man säga.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
En av flera gårdar med vackert tak på Fårö.

Onsdagen den tredje maj så fick det bli ett nytt försök för mig att avverka den del av Gotlandsleden som finns på Fårö. Denna dag gick det betydligt bättre, nu när jag hade en bra karta med mig, så jag trampade runt en del på Fårö under dagen. Lagom till lunch så passerade jag Stora Gåsemora Gård, där de har servering på en lantgård där de serverar mat som till stor del lär bestå av lokala ingredienser. Denna dagen hade jag sådan tur att det var pasta bolognese som var en av rätterna på lunchmenyn, så det passade ju bra. Jag passade på att äta en god pastalunch och till efterrätt serverades en god hemlagad glass. Matstället hade både god mat, samt fina och fräscha byggnader som restaurangen inrymdes i, ute på landet. Det var ju även roligt att se att restaurangen, verkade vara ett populärt val även för Fåröbor, då det var många som var där för att äta, och bland de andra matgästerna verkade många höra till lokalbefolkningen.
 
Lite senare på dagen gjorde jag även ett stopp vid Fårös enda året-runt-öppna lanthandel, samt ett stopp vid ”Fårö fyr”, samt vid Olof Palmes minnesplats, innan jag återvände till båten som jag då övernattade i för tredje gången vid samma hamn.

Att det kan vara kö till Fåröfärjan lär vara välkänt, även om det inte lär vara något problem så här års, så lär det ändå vara ett större problem vid semestertider och det lär inte vara utan anledning som man även flera gånger funderat på att bygga en bro till Fårö. På båda sidorna av färjeleden till Fårö, så finns det tre skyltar på olika avstånd från färjan, dessa berättar att om det är kö till färjan så är den beräknade kötiden vid aktuell skylt cirka 30 minuter, 1 timme, respektive 1½ timme och det lär även förekomma att kötiden kan vara längre än så till bilfärjan. Därför har bland annat lokalbefolkningen förtur till färjan vid kö.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Raukar.

Tisdagen den andra maj blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken var att använda denna dag till att cykla den delen av ”Gotlandsleden” som är på Fårö, då leden till största delen går på ”Gotlands huvudö” (eller hur man nu ska beskriva det) och en kortare del av leden går på just Fårö som är en mindre ö som inte har någon broförbindelse med övriga Gotland, utan istället har en bilfärjeled som förbinder Fårö med övriga Gotland.

Så jag packade upp min cykel ur det fodral som den hade fått tillbringat de senaste veckorna inuti, varav den sista tiden i sittbrunnen på akterdäcket på min båt. Sedan trampade jag iväg på Fårö och kom snabbt förbi några vackra raukar. Men jag visste också att jag hade slarvat med förberedelserna och jag hade inte någon cykelkarta och jag ville försöka följa Gotlandsleden, en led som jag även innan jag gav mig iväg visste om att var bristfälligt skyltad då ingen skött om leden på senare år.

Min tanke var väl innan jag gav mig av hemifrån att det där med karta skulle väl lösa sig, vad jag inte då riktigt hade tänkt på var att på Fårö finns det bara en enda lanthandel som är året-runt öppen, en affär som för övrigt ligger på den nordligare delen av ön och jag var på den del av ön som borde anses som den sydligare halvan. Fårö har ju bara cirka femhundra invånare, så att det inte skulle finnas turistbyråer och bokhandelsaffärer lite varstans på Fårö kanske jag borde kunnat ha anat tidigare, och därmed på ett mycket enkelt sätt kunnat beställa hem en karta långt innan jag gav mig av hemifrån, men tyvärr utav någon anledning hade det där med kartinhandling ”runnit ut i sanden”.

Så efter en liten stunds cykling på Fårö gav jag upp hoppet om att avverka det som jag tänkt cykla på Fårö just då och istället styrde jag färden mot Fåröfärjan, alltså bilfärjan som tog mig från Fårö till orten Fårösund, som ligger på själva Gotland. Väl i Fårösund så tittade jag in i ortens ICA-butik, men de hade ingen karta för mitt behov, men de hänvisade mig vidare till ortens bensinmack, som visserligen hade kartor, men inte just den kartan som jag ville ha. Så jag hoppade istället på en buss som tog mig in till Visby, där jag promenerade in i stadskärnan så att jag kom innanför stans karaktäristiska ringmur och även fann turistbyrån som hade just den kartan som jag sökte. Sedan tittade jag runt lite i Visby och stadsdelen Almedalen innan jag fortsatte tillbaka med bussen till Fårösund, och vidare med bilfärjan till ön Fårö där min cykel väntade på mig. Men nu hade klockan hunnit bli kväll, så det blev inte till att avverka de milen som jag tänkt mig på Fårö denna dagen, utan istället styrde jag åter mot den hamn där båten låg och väntade på mig, men en liten omväg fick det allt bli förbi ännu ett fint raukområde. Inte nog med att jag denna dagen inte hunnit med det som jag hade tänkta att hinna cykla, jag hade nu även brutit en del av de som var tanken med resan att bara ta sig fram med min båt och på andra sätt för egen maskin som exempelvis promenerandes eller cyklande…

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Solnedgången vid Gotska Sandön.

Måndagen den första maj lämnade jag Utö på förmiddagen, efter att ha köpt olja till båtmotorn och nybakat bröd i det trevliga bageriet på Utö. Förmiddagen bjöd på ett nästan spegelblankt hav innan jag kommit till den östra sidan av Utö, där jag möttes av lite större vågor, men så småningom la sig nästan hela havet spegelblank.

Det är något speciellt att styra mot en målpunkt som bara är en horisont ute på havet där hav och himmel möts, och hoppas att det finns land där borta bakom horisonten (precis som det digitala sjökortet påstår). Inte känner man sig heller så där jätte stor när man gubbar runt i en drygt 7 meter lång snipa mitt ute på havet och inte kan se land åt något håll, men häftigt är det! Väl ute på havet såg jag ett mindre flygplan som körde strax ovanför mig, och ytterligare lite längre ut då jag korsade den stora farleden som går i nord-sydlig riktning så kunde jag se fyra stora lastfartyg som gled fram i det fina vädret.

Framåt kvällen nådde jag fram till Gotska Sandön, men eftersom att det inte finns någon brygga där så struntade jag i att gå i land där, jag var ju inte heller sugen på att bada mig in till land i det kalla vattnet. Däremot bestämde jag mig för att ta ett varv runt ön, något som visade sig ta cirka fyra timmar då ju ön ändå är ganska så stor, så innan jag hade rundat ön hade jag även fått bevittna en fin solnedgång. Sedan fortsatte jag i natten vidare till Lauterhorn på Fårö (som hör till den nordligare delen av Gotland). När jag väl gled in i hamnen på Fårö så hade jag som sagts bevittnat en fin soluppgång, samt ytterligare några fartyg och kunde då konstatera att en ny dag hade börjat gry.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Fint läge i skärgården.

Söndagens mål var att ta mig till Landsort där jag tänkte övernatta och tanka båten innan måndagens långtur, men när jag började undersöka saken närmare så visade det sig att det inte lär finnas någon sjömack vid Landsort, så istället siktade jag in mig på att ta mig till Utö, som är en fin ö i de sydligare delarna av Stockholm skärgård. Utö är en ö som har såväl värdshus, sjömack och några butiker. Resan mot Utö var vacker och även denna dag bjöds jag på utsikt mot många fina sjötomter i Stockholmsskärgården. Resan gick även genom Dalarö kanal vid Dalarö. I början av dagen var vattnen som jag färdades på lugna, men när jag väl passerat Dalarö så möttes jag av ganska stora vågor att guppa fram i.

När jag kom fram till Utö så visade det sig att det var många båtar där och att det inte var så många lediga båtplatser i gästhamnen, då det verkade vara ett populärt ställe att fira Valborg på. Därför tankade jag båten där och fortsatte sedan ut från dess gästhamn igen för att se om jag kunde finna någon annan lämplig plats i närheten att övernatta på, men det började bli mörkt och svårt att hitta något lämpligt ställe i närheten så jag fortsatte tillbaka in till en brygga som låg strax utanför de andra bryggorna (vid hamnen på Utö), nämligen till den brygga där man kan tömma sina avloppstankar med hjälp av en sugtömningsanläggning (som ändå inte var i drift just då). Så jag övernattade vid denna brygga som låg lite utanför de andra bryggorna och dessutom saknade landförbindelse. Innan jag gick och la mig hade jag även på håll kunnat bevittna valborgsmässofirande i form av majbrasan på platesen.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Lördagsmorgon vid Käppala båthamn.

Lördagen inleddes med en promenad till Brevik för att kunna ta ut en hundralapp till hamnavgiften i den hamn som jag övernattat i, då man skulle lägga en slant i ett kuvert då man övernattade i hamnen. Samtidigt som jag var i Brevik så passade jag på att handla en del grejer på Hemköp där, eftersom att jag denna dag skulle få besök i båten. Så strax efter klockan tio gled jag ut från hamnen och styrde mot Danviksbron i Stockholm, där min vän (från framförallt gymnasietiden) Ambjörn och hans fru Garnet stod och mötte upp mig vid elvatiden och klev ombord i min båt.

Vi åkte under Danviksbron och in till området vid Hammarbysjöstad. Sedan vände vi om och fortsatte till Fjäderholmarna där vi åt en enkel picknik på ön innan vi fortsatte vår gemensamma båtresa. Vi åkte till Gustavsberg där vi ombord på båten åt en nylagad Flygande Jakob, som vi gemensamt fått iordning i båten och som vi gräddade på en platta i den så kallade ”Omniaugnen”, som är som en liten ugn i en kastrull som man ställer på spisen. Efter maten så fortsatte vi båtresan tillbaka till Saltsjöbaden, där vi invid sjömacken kunde sitta och äta en nygräddad kladdkaka, efter att vi åter fått fart på de något trilskande fotogenplattorna i båten. Sedan åkte Ambjörn och Garnet hem med tåget längs Saltsjöbanan och jag tillbringade natten i båten vid en boj en bit ut i vattnet invid båthamnen vid Saltsjöbaden. Dagens resa var en fin tur längs en sträcka med många fina hus och det visade sig att det var en populär dag för att sjösätta båtar vid olika båtklubbar.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Cinderella.

Blogginläggen från min resa som jag är ute på kommer lite sporadiskt, nu senast har det nämligen blivit sena kvällar innan jag hunnit krypa ner under täcket, så jag har prioriterat annat än att blogga. Men så småningom kommer blogginläggen allt efter hand.

Natten mellan torsdagen och fredagen övernattade jag invid en brygga vid Norröra. Bryggan var visserligen någons privata brygga, men jag träffade den trevliga ägaren som snällt lät mig övernatta vid hans brygga. Ön Norröra är nämligen den ö där stora delar av de olika Saltkråkan-filmerna är inspelade på, och det är även på den ön som huset som i filmerna benämns ”Snickargården” finns, så jag passade på att ta en titt på snickargården då jag var på ön.

Efter mitt besök på Norröra så fortsatte jag till grannön Söderöra, som också huserat inspelningsplats i Astrid Lindgren-filmerna om Saltkråkan.

Under dagen gjorde jag även kortare besök på öarna Bodskäret, Blidö och Yxlan. Innan jag sent kom fram till min natthamn som blev vid Käppala båtklubb på Lidingö, så hade jag även åkt igenom Waxholm. Under resan ned till nattens hamn hann jag med att möta både Birka-båten och Viking Lines båt Cinderella på nära håll.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Allmänt
blogglista.se