2018 > 03

Lapporten.

I fredags, alltså den 16:e mars så hade jag bokat mig en tågbiljett med tåg 94:a från Kiruna upp till Björkliden för en liten helgutflykt. Men tyvärr hann jag inte hem i tid från jobbet, för att hinna med nämnda tåg, men istället så hann jag med eftermiddagsbussen upp till Björkliden istället och då man som mig är boende i Kiruna, så får man ju åka gratis med de flesta bussarna inom kommunens gränser, om man bara köpt sig ett busskort för 100 kronor (vilket gäller i ett helt år), så det kostade ju ändå inte mig något extra att jag inte hann med det tänkta tåget till Björkliden, snarare så lär jag ju ha tjänat på det hela, då jag ju rimligen lär få någon krona i övertidsersättning, nu när jag blev så sen hem från jobbet.

Väl framme i Björkliden passade jag på att handla med mig lite saker att tugga på under min utflykt, och eftersom att lanthandeln i stationshuset i Björkliden numera har stängts igen, så är man numera istället hänvisad upp till hotellet i Björkliden där, det gjorts iordning en liten hörna med livsmedelsförsäljning istället. Så jag började med en kortare promenad från busshållplatsen i Björkliden, upp till hotellet som ligger lite högre upp i byn.

När jag hade gjort mina inköp av godsaker, så tog jag på mig mina turskidor och skidade iväg ner till Torneträsk. Nere vid Torneträsk kunde man se hur vackert det hade blivit vid dess strand då is hade bildats på stora stenblock vid strandkanten, då vågor slagit upp mot dessa, innan sjön frusit. Men numera ligger det is på sjön sedan en tid tillbaka, så jag skidade iväg på sjöisen till Pålnoviken som ligger i sjöns nordvästra hörn. Vid Pålnoviken så tog jag mig upp på land i samband med att det blivit mörkt och passerade Pålnostugan och fortsatte ganska väl längs en sommarled i ytterligares cirka 2-3 kilometer. Sedan kom jag fram till Lappjordhytta, efter att fått kämpat uppför några branta backar, för att sedan ta mig neråt i terrängen igen innan det slutligen gick rejält uppför. När jag väl hade kommit fram till Lappjordhytta så hade jag också tagit mig alldeles innanför den norska gränsen och även fått bevittna lite norrsken. Väl framme vid stugan så visade det sig att det fanns en liten stuga som det redan var några i och en stor stuga som var kall och folktom. Så jag gick in i den stora stugan och gjorde en eld under den kalla kvällen, så att jag fick upp en skaplig värme i stugan innan jag somnade.

På lördagsmorgonen kunde jag höra hur vinden ven utanför sugan som jag övernattat i, men efter ett tag så avtog vinden och jag fortsatte min skidtur, efter att även de som övernattat i den lilla stugan hade gett sig iväg (efter att en av dem kommit in och hälsat på mig, i den stora stugan). Denna dag hade jag bara planerat att ta mig den korta biten tillbaka till Pålnostugan, då väderleksprognosen för den senare delen av dygnet tycktes bjuda på en hel del blåsväder. Under min skidtur från Lappjordhytta till Pålnostugan så valde jag att följa skidspår från tidigare skidåkare som gick ner mot Pålnoviken längs ett renstängsel, istället för att följa den rejält kuperade sommarleden. Visserligen så innebar även detta vägval i terrängen en hel del nedförsbackar, men jag upplevde detta vägval som mindre kuperat än längs sträckning som jag följt upp mot Lappjordhytta.

När jag väl var nere på isen igen vid Pålnoviken, så återstod en kortare skidtur på isen fram till Pålnostugan. När jag anlände till Pålnostugan som är en gammal obemannad stuga som ägs av Svenska Turistföreningen, så var jag ensam vid stugan. När jag väl hade fått upp elden i stugans kamin med hjälp av kvistar från ett sedan tidigare nedsågat träd och lite av den begränsade veden som fanns vid stugan i form av olika pinnar och stockar, så kom det två män från Belgien skidande på Torneträsk mot stugan. De kom in i stugan och fikade, men bestämde sig sedan för att fortsätta fram till Lappjordhytta efter sin lilla paus, även om jag tror att deras ursprungliga plan var att övernatta i Pålnostugan. De två belgiska männen hade nämligen startat sin skidtur i Abisko och var nu på väg mot Kilpisjärvi på skidor, och släpande på varsin pulka fylld med packning. Om jag inte missförstod dem så tänkte de att färden upp till Kilpisjärvi skulle ta cirka 9-10 dagar.

Framåt kvällskvisten fick jag upp skaplig värme i stugan, då jag fyllde kaminen med lite torrare saker, än vad jag till en början fyllt kaminen med, så när jag väl somnade var det ganska varmt i stugan. Det påstås att det ska spöka i Pålnostugan, så det var med en viss spänning jag gick och la mig och efter att jag somnat till en första gång så vaknade jag till, men det var tyvärr inte något annat än min telefon som plingade till, vilken jag vaknade utav. Jag som aldrig har fått uppleva att det spökat någonstans och inte heller direkt tror på att det kan spöka, skulle dock gärna vilja bli motbevisad (i alla fall så här innan jag fått uppleva något onaturligt), så jag hade en viss för hoppning om att uppleva något onaturligt i denna stuga. Men tyvärr uteblev spökerierna, i alla fall denna gång, trots att jag var alldeles ensam (tror jag) i stugan i den mörka natten. Men jag får kanske ta och besöka andra platser där det påstås spöka om jag ska få uppleva något onaturligt, om det nu existerar och jag inte nu är för skeptiskt för att få uppleva något onaturligt…

På söndagsmorgonen städade jag upp lite i stugan som inte var att anse som välstädad och fräsch. Dock gag jag mig inte på att diska upp den kvarlämnade disken som någon tidigare besökare inte brytt sig om att diska, men jag tror i alla fall att stugan blev något fräschare än då jag anlände till stugan, men därmed inte sagt att den blev ren och fräsch. Sedan gav jag mig iväg med mina turskidor, då vindarna inte var så kraftiga vid stugan, utan vid stugan var det lugnt väder på söndagsförmiddagen, även om nattens snöfall hade spätt på snötäcket en hel del. Min tanke var att jag i nödfall kunde stanna i stugan ytterligare en natt om vädret skulle visa sig vara allt för besvärligt under söndagen.

Men nu när vädret var gynnsamt vid stugan så skidade jag alltså iväg och följde någotsånär Torneträsks norra strand österut och när jag kommit ut en bit på sjön så tilltog vinden och snötäcket blev istället tunnare. Men jag hade turen att ha medvind så skidturen gick ganska lättsamt, då jag hade vinden i ryggen. Efter ett antal kilometer på skidorna på sjön så kom jag fram till en plats där jag tänkte att jag kunde vika av upp i terrängen för att ta mig till Snurijåkkåtan, där min plan var att övernatta under söndagskvällen. Så vid den platsen monterade jag på mina korta stighudar på skidorna, efter att jag tagit mig in till strandkanten och sedan började jag ta mig ut i terrängen. Avståndet därifrån var cirka 2-3 km till Snurijåkkåtan, ett avstånd som jag inte tror att hade varit något större problem att avverka under söndagen (trots att snön nådde en bra bit över mina skidor då jag vek av in i terrängen), då klockan inte var så värst mycket då jag vek av från sjön.

Men då jag märkte hur sakta det gick i den djupa snön och visste att jag måste hinna med det tidigare persontåget från Abiskotrakten eller Björkliden vid lunchtid under nästkommande dag till Kiruna, för att hinna hem och jobba, så tänkte jag att det kunde bli en kämpig tur under nästkommande dag. Då jag till en början skulle ta mig genom den djupa snön ner till Torneträsk och sedan rakt över sjön, i ett väder som jag ju vid detta tillfälle inte visste så mycket om, hur det skulle vara under måndagen. Så jag bestämde mig för att inte ta mig vidare upp mot Snurijåkkåtan, utan istället vände jag om, redan efter några meter och tog mig ner på sjön igen. Sedan fortsatte jag ytterligare lite österut innan jag korsade sjön och fortsatte över sjön i blåsvädret (som jag då hade från sidan) till Abisko turiststation. Väl framme vid turiststationen såg jag att kvällsbussen mot Kiruna skulle avgå om cirka 20 minuter, så jag valde att kliva ombord på den, efter att jag köpt lite fika. Det visade sig att jag var den enda passageren på bussen, så det var ingen trängsel, och bussen hade visst vänt vid Abisko turiststation och inte kommit från Narvik som tidtabellen angav, detta eftersom att vägen vid Björkliden och vidare in mot Norge var avstängd (även om man i någon mån lär ha släppt på trafiken i form av kolonnkörning över fjället vid något tillfälle).

Nu när ja hann med bussen så valde jag alltså att åka med den hem till Kiruna, men jag var lite besviken på mig själv att jag inte istället passade på att övernatta i Svenska Turistföreningens fjällstuga i Abisko som de nyligen öppnat. Stugan i säg är en äldre byggnad som nyligen är iordningställd, för att fungera som en av många andra fjällstugor som Svenska Turistföreningen driver, då den bland annat har stugvärd, som de flesta av de andra fjällstugorna som Svenska Turistföreningen äger. Dess läge är dock lättillgängligt, då den ligger alldeles utanför turiststationen så att många ska ha möjligheten att prova på, hur det ät att bo i en fjällstuga. Men jag får åka och bo i den fjällstugan vid något annat tillfälle istället. Kanske kan jag ta en cykeltur dit och övernatta i stugan i sommar…

Men under måndagen så byttes min besvikelse över att inte stannat kvar i Abiskotrakten och övernattat där, då jag fick ett SMS från SJ att tåg 95 som jag hade bokat en plats på hade blivit inställt, så att jag istället hänvisades till nästa tåg, med vilket jag alltså inte hade hunnit hem i tid med, för att hinna hem och jobba. Så hade jag stannat kvar i Abisko så, hade jag antagligen fått lov att ta mig hem på något annat sätt än med SJ-tåget…, så det var ju inte så dumt ändå att jag åkte hem redan under söndagskvällen, då ju inte heller vädret var på topp i trakten.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Allmänt
blogglista.se