De båda bilfärjorna Helena Elisabeth och Capella vid hamnen i Byviken på Holmön.

Fredagen den 9:e juni kan jag räkna in min 47:e resdag. Efter att jag vaknat i båten i gästhamnen vid Byviken på Holmön, så börjar jag dagen med att besöka öns lanthandel, samt restaurangen ”Novas Inn”, där jag får något i magen. Under inledningen på min dag hinns även en cykeltur på Holmöns nordligare delar med, där jag bland annat ser Holmöns kyrka, innan det är dags för mig att lämna den lilla ön som både har lanthandel, restaurang, båtmuseum och ett servicehus.

Jag kan under mitt besök på ön konstatera att bilparken på ön knappast hör till den modernaste i landet, men det är ju inte heller så långa avstånd på ön. Här på ön tycks det finnas betydligt fler Volvo 240:ar än Volvo V70. Rariteter som Volvo Amazon lyser inte heller med sin frånvaro på ön, utan jag vill minnas att jag i alla fall träffade på tre stycken Volvo Amazoner på ön. Jag har även lyckats läsa mig till att bilprovningen ibland kommit till ön för att besikta bilarna på ön, så att inte bilarna skulle behöva lämna ön bara för att åka och besiktigas. Bilfärjorna som går på den cirka tio kilometer långa Holmöleden, som tar cirka 45 minuter att köra mellan Holmön och Norrfjärend har inte plats för så många bilar, vilket många andra bilfärjor vanligtvis har.

Så efter att jag spenderat inledningen på dagen ute på Holmön så fortsätter jag min båtresa norrut längs Norrlandskusten, och siktar in mig på att nå fram till gästhamnen vid Bjuröklubb innan det är läggdags. Under min resa ute på havet råder ett behagligt och lugnt väder, så att havet tidvis är i princip spegelblankt. Dock träffar jag på en del dimma ute på havet under dagen, men det är inte så jättemycket, men det är ju lite otäckt när man inte ser så jättelångt ifall att det kommer någon annan snabb båt, som jag inte kan upptäcka så tidigt då jag inte har någon radar. Faktum är att detta nog var den enda dagen som jag hade dimma under hela min långa båtresa. För själva navigeringens skull och så att jag ska hitta till mitt mål spelar ju inte dimman någon stor roll, eftersom att jag ju ändå följer det digitala sjökortet som jag har i min lilla surfplatta, på samma sätt som då jag befunnit mig betydligt längre ut på havet tidigare och då det ändå varit omöjligt att se något land, eller vart jag varit på väg, på grund av det långa avståndet till land.

En stund efter midnatt så kommer jag in i en liten och vindskyddad gästhamn vid Bjuröklubb, där det redan ligger en segelbåt med en tysk flagga i aktern. Först lägger jag till bakom den ganska stora segelbåten, men sedan tänker jag att det kanske är dumt att ligga bakom den båten och uppta en ganska stor bryggplats, trots att min båt inte är så stor. Så jag flyttar efter en stund min båt till en mindre brygga, som jag tänker att kan vara besvärligare för en större båt att lägga till vid, om det nu skulle komma någon mer båt till gästhamnen, innan jag ger mig av. Så efter att jag flyttat min båt mitt i natten och kanske stört segelbåtens besättning onödigt mycket, så kryper jag ner under täcket i min båt för ännu en natts sömn i båten.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Fyren vid Bergudden på Holmön.

Så var torsdagen den 8:e juni kommen och jag var alltså inne på min 46:e resdag. På morgonen så vaknade jag upp i båten i den lilla före detta lotshamnen vid Storklubben, i närheten av Järnäsklubb. Under morgonen så var det full aktivitet i hamnområdet, då det byggdes för fullt på ”Kafé Lotsen” som skulle komma att öppnas lite senare under sommaren, alldeles invid den hamnbassäng där jag övernattat.

När jag lämnat hamnen så styrde jag norrut under denna dag, som bjöd på ett lugnt och fridfullt hav, tillskillnad från föregående dag. Jag siktade mot Holmön och passerade således långt ute på havet, utanför såväl Holmsund som Umeå, men höll mig strax innanför Petlandskär. Framåt kvällen så nådde jag fram till Holmön, som jag först till viss del följde längs dess västra sida, innan jag åkte in till Byviken som ligger på den norra delen av Holmön. Vid Byviken finns nämligen en gästhamn, där jag surrade fast båten för att upptäcka Holmön, som alltså är belägen strax nordöst om Umeå.

Holmön är en av flera öar som tillsammans bildar ögruppen ”Holmöarna”. Holmön är den näst största av dessa öar. Den största ön i ögruppen heter Ängesön, och är något större än Holmön. På Holmön finns det ett antal personer som bor året runt på ön. Vid Byviken där jag la till med båten finns förutom gästhamnen även, ett båtmuseum, en lanthandel och den kaj dit färjorna anländer. Det är nämligen så att ön trafikeras av Trafikverkets Färjerederis längsta rutt, som går mellan just Holmön och Norrfjärden (som ligger inne vid fastlandet). En enkeltur med färjan mellan Holmön och Norrfjärden tar cirka 45 minuter.

Jag har varit på Holmön en gång tidigare, nämligen sommaren 2012 (om jag inte blandar ihop årtalen), då jag var nere i Umeå och körde tåg under en period på sommaren. Då passade jag nämligen på att cykla från Umeå upp till hamnen vid Norrfjärden och därifrån tog jag med min cykel ombord på färjan till Holmön. Den gången så cyklade jag runt en del på Holmön, men jag fick ju lov att hinna med en färja tillbaka till Norrfjärden på kvällen, för att inte bli kvar på Holmön den gången. Då hann jag visserligen ner till den sydligare delen på Holmön, där jag minns att jag såg igelkottar (om jag inte missminner mig så såg jag tre igelkottar på Holmön vid mitt förra besök). Men från den sydligare delen av Holmön kan man fortsätta över en bro till grannön Ängesön och vidare ner till Ängesöns sydligare del, men förra gången hann jag inte ta mig ända ner till den sydligare delen av Ängesön, eftersom att jag var tvungen att hinna med färjan tillbaka till fastlandet då, så jag var lite besviken på att jag inte hann dit ner vid det tillfället.

Så nu var det alltså dags att hinna se mera av Holmön och Ängesön utan någon tidspress. Så efter att båten var fastsurrad tog jag mig an en cykeltur, även om jag hade en aning otur med vädret då det kom lite regn ganska omgående då jag började cykla, även om det inte var så värst ihållande. Först så cyklade jag till Bergudden, där det finns en fyr. Sedan så fortsatte jag ner till den södra delen av Holmön och vidare över bron till Ängesön. Väl på Ängesön följde jag vägen som övergick till att bli en grusväg, ungefär i samband med att jag åkte över bron till Ängesön, och efter att jag följt vägen en stund så kom jag fram till den södra delen av Ängesön och hade då tagit mig drygt en och en halv mil längs vägen uppifrån Byviken, där jag lämnat båten. Sedan var det liksom bara att vända om för mig, eftersom att vägen var en återvändsgata. Så jag cyklade tillbaka upp mot båten vid Byviken och gjorde några mindre avstickare och stopp längs vägen dit. Klockan var ju nu mitt i natten, så det var lite mörkt ute, men inte så värst farligt mörkt, då jag ju trots allt befann mig i den ljusa och fina sommarmånaden juni. Det var skönt att få ha kommit norrut till de ljusare nätterna och inte behöva kämpa i det kompakta mörkret som jag stött på längre söderut, tidigare under min långa båtresa, även om det kan vara mysigt med de mörka kvällarna också, men under de mörka kvällarna är det ju helt klart besvärligare att försöka trixa sig in i någon mörk hamn, än då man har den Norrländska juninattens ljus till sin hjälp.

Men hur som helst började klockan nu att bli mycket, och även om det inte var något kompakt mörker som jag cyklade i, så var det inte helt lätt att se allt man ville se då jag var ute och upptäckte ön, vilket jag hade tänkt att avklara under kvällen. Men då det inte var helt lätt att se allt jag ville se under nattens timmar, så bestämde jag mig för att fortsätta min cykeltur till båten, utan att göra allt för långa avstickare från vägen dit, och fortsätta att utforska ön från cykelsadeln under kommande dag i dagsljus istället, då jag ändå bara hade tänkt att upptäcka lite mer av öns norra delar, som således var i närheten av den plats där jag hade båten. Så jag trampade vidare till båten och gick in i båten för att lägga mig, efter att jag hade fått njuta av en bedårande vacker soluppgång! Under min vistelse på Holmöarna så såg jag även någon igelkott i år, så de lär nog vara många Igelkottar på Holmöarna, så varningsskylten som varnar för "Igge" är nog väl befogad.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Utsikt över Ulvöhamn.
Så var onsdagen den 7:e juni kommen och jag hade nått fram till min 45:e resdag. Efter att ha spenderat natten i Ulvöhamn, på den för surströmmingen välkända ön med namnet Norra Ulvön, så gav jag mig ut på en cykeltur på ön. Så först blev det till att montera ihop min cykel som jag haft liggande i en cykelväska i båten, och som jag inte använt sedan en tid tillbaka. När cykeln väl var i hopmonterad så gav jag mig av på en cykeltur på ön. Jag började alltså cykelturen vid Ulvöhamn, invid det stora hotellet, som jag hade övernattat invid. Jag började först att cykla lite åt sydväst, längs med Ulvösundet (som är beläget mellan Norra Ulvön och Södra Ulvön). Sedan fortsatte jag tillbaka till Ulvöhamn och vidare norrut på ön till Sandviken, och dess fiskeläge som ligger i norra änden av ön, dit det var cirka sju kilometer att trampa från Ulvöhamn. Sedan fortsatte jag via bland annat Fjären tillbaka till Ulvöhamn. Vid Fjären och vid Ulvöhamn finns kajer där passagerarbåtar kan lägga till. Men det är vid Fjären som det även är en kaj så att man kan köra iland med bilar och andra fordon på ön. Båttrafiken till Ulvön ifrån Köpmanholmen (på fastlandet) bedrivs året om (även om dess omfattning varierar över året). Beroende på årstid så kan man periodvis även åka med passagerarbåtar till Norra Ulvön även från andra platser, än bara från Köpmanholmen. På Norra Ulvön (som är den av de två Ulvöarna som framförallt är bebyggd) bor det ett antal personer året om, och det finns bland annat en lanthandel, några serveringar och en sjömack i Ulvöhamn. På ön finns det även ett flertal boenden att välja mellan, för den som önskar att övernatta på ön. Innan jag tog mig tillbaka med cykel till båten så passade jag på att titta på utsikten ifrån Lotsberget och titta in i Ulvö kyrka.

Jag var aldrig iland på Södra Ulvön, utan jag var bara iland på Norra Ulvön.

Efter cykelturen så passade jag på att tanka båten vid sjömacken och efter det så styrde jag ut med båten mot det stora havet. Ut från Ulvöhamn så körde jag lite österut så att jag kom ut på öppet hav mellan Södra Ulvön och Norra Ulvön, sedan tog jag av norrut, så att jag fick Norra Ulvön och så småningom även Örnsköldsvik (även om jag var långt från land då) på min västra sida och tog mig an dagens båtresa på havet, som inte visade sig från sin mest harmonika sida under denna dag. Faktum var att det var en gungig resa, då det var en av de blåsigare dagarna som jag var ute med båten, under min långa båtresa. Jag passade även på att filma lite från den gungiga båtresan, så att man kan få en liten känsla för hur det är att vara ute på havet då det inte är spegelblankt. Ett par gånger slog vågorna in över båten, så att det rann in vatten genom takluckan och in i båten, där lösa föremål for i golvet ett flertal gånger, så det blev lite rörigt i båten, då det gungade rejält. Framåt senare delen av kvällen så lugnade havet ner sig och det blev riktigt harmoniskt och fint då jag så småningom ankom till Järnäshamn vid Järnäsklubb. Då jag ankom till trakten av Järnäsklubb visste jag inte först riktigt var jag skulle satsa på att lägga till inför natten, men valet föll på den före detta lotshamnen på Storklubben. Där fanns det en väl vindskyddad hamnbassäng och bryggor att förtöja båten vid. Den natten som jag var där var det inte några andra gästbåtar i hamnen, men på morgonen därpå var det mycket byggnadsarbetare vid hamnen, då det pågick ett byggnadsprojekt där, eftersom att man höll på att bygga ”Kafé Lotsen” där, som skulle öppnas senare under sommaren.

/Fredrik
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Högakustenbron.

På nationaldagstisdagen den 6:e juni hade jag nått fram till min 44:e resdag. Efter att jag vaknat upp i hamnen vid Lörudden (som ligger strax söder om Sundsvallsbukten) så fortsatte jag min resa norrut. Men när jag hade kört ut från hamnområdet och kommit en bit ut på vattnet så stoppade jag propellern och lät båten driva i sakta mak en liten stund, medan jag skulle uträtta något i båten. Då jag låtit växeln vara ur en stund så kom en annan båt fram till mig och undrade om jag hade någon sorts problem (det var ju snällt), men jag fick då förklara att jag bara tagit en liten paus ute på vattnet.

Jag genade över Sundsvallsbukten, så jag var aldrig in i Sundsvall något. Sedan så körde jag innanför Svenskäret, och fortsatte sedan norrut längs västra sidan av Härnön, så att jag körde genom Härnösand, där jag körde genom den så kallade ”Västra kanalen”. Vid Härnösand finns ett par öppningsbara broar, men ingen av dessa behövde öppnas för min båt, som ju inte är så värst hög. Vid Härnösand som är en ”sjöstad” var båttrafiken ganska livlig denna nationaldag i början på sommaren. Jag kunde dock konstatera att sjömacken i Härnösand hade råkat ut för ett haveri och hade halvt som halvt sjunkit och hamnat under vattenytan, så det var ingen idé att ens fundera på om jag skulle tanka vid sjömacken där, men jag hade ju ändå diesel så att jag klarade mig ytterligare en bit norrut.

Jag fortsatte ut från Härnösand i nordlig riktning och passerade både Lungön och Hemsön på min östra sida. Vid Hemsön så korsade jag bilfärjeleden ”Hemsöleden” som förbinder ön med vägarna på fastlandet. Man skulle ju kunna tro att August Strindbergs berättelse ”Hemsöborna” handlar om öborna på just denna ö som heter Hemsön, men faktum är att den berättelsen handlar om Kymmendö i Stockholmstrakten.

Efter att jag kommit fram till Hemsön och följt den ett tag så fortsatte jag norrut längs västra sidan av Vålön, sedan fortsatte jag lite mera nordväst ut, på södra sidan av Brudstenarna, tills jag nästan var framme vid Högakustenbron (dock utan att köra under den). Utan då jag närmade mig bron så fortsatte jag istället österut så att jag körde på norra sidan av Åbordsön och Dyön, innan jag fick köra söderut en stund och rundade den sydligare delen av Valkallen innan jag fortsatte mera norrut igen innanför bland annat Storön, Långskäret, Rotskäret, Barstön, Nördflasen, Furan och Södra Ulvön, innan jag nådde fram till kvällens mål som var Norra Ulvön, som är en av de två Ulvöarna. När jag körde in till Ulvöhamn som ligger i södra delen av Norra Ulvön så körde jag in västerifrån genom Ulvösundet, som skiljer de två Ulvöarna ifrån varandra.

Denna dag innebar alltså att jag spenderade en stor del av dagen bland många fina öar i det vackra Värdsarvet Höga Kusten. Då jag nådde fram till Norra Ulvön hade det hunnit bli riktigt sent och även lite mörkt, trots att jag befann mig i den ljusa sommarmånaden juni. Vid hamnen där jag la till i närheten av Ulvö hotell, låg det redan flera båtar (även om det ändå fanns gott om ledig hamnplatser) som var förtöjda inför natten, så jag hoppas att jag inte väckte allt för många och störde allt för mycket, då jag anlände under dygnets mörkare timmar till Norra Ulvön, som lär vara känd för sin ”surströmming” (även om jag inte kände någon doft av den nämnda påstådda delikatessen, som aldrig smakat på).

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Juninatt vid Löruddens hamn.

Måndagen den 5:e juni kunde jag räkna in min 43:e resdag. Efter att jag och mina föräldrar vaknat i min båt vid gästbryggan utanför det nybyggda och fina hotellet i Hudiksvall, så gick vi in i hotellets restaurang och åt hotellfrukost, och nu var vi inte heller längre utelåsta på gästbryggan, för nu hade antagligen morgonpersonalen på hotellet låst upp grinden ut mot båtbryggan, som blivit låst under söndagskvällen så att vi blivit utelåsta vid båtbryggan. Efter att vi ätit hotellfrukost inne i hotellet så tog vi en promenad in till Hudiksvall, där vi bland annat kikade i några sjöbodar och även passade på att fika i en av sjöbodarna. Sedan promenerade vi längre in i samhället också, innan vi återvände till båten där mina föräldrar vinkade av mig och jag gav mig av med båten, och de återigen promenerade tillbaka till de mera centrala delarna av Hudiksvall. För mina föräldrars del så fortsatte dagen med en bussresa ner till Söderhamn, där de hämtade sin bil som de lämnat där under gårdagen och sedan fortsatte de med sin bil hemåt. För min del så for jag iväg med båten ut på havet och lämnade det fina sjösamhället Hudiksvall bakom mig. Jag kan tycka att det var trevligt att ha fått besöka Hudiksvall med båt, då jag ju tidigare varit där och tittat i dess sjöbodar, och en sommarkväll för några år sedan så spenderade jag flera timmar i samhället i väntan på något tåg. Den gången tyckte jag att det såg riktigt trevligt ut att vara där med båt, då jag kunde se någon båt som for fram på fjärdens mörka vatten under den sena sommarkvällen, den gången då jag spatserade längs någon väg i närheten av vattnet för att fördriva tiden, samtidigt som samhället kryllade av finbilar. Men nu har alltså jag också fått bocka av att besöka Hudiksvall med båt också.

Min resa ut på det stora havet från Hudiksvall började med att jag till en början fick följa ungefär samma sträckning som vi hade kommit in till samhället, under föregående dag, eftersom att Hudiksvall, liksom Söderhamn också ligger en bit in i en fjärd. Men efter ett tags körning med båten ganska så rakt österut, så hade jag tillslut passerat Hornslandet och kunde återigen ta sikte norrut, mot Midnattssolensland. Efter flera timmars körning med båten så hade jag Brämön på min högra sida och Lörudden på min vänstra sida, strax innan jag nådde fram till Sundsvallsbukten. Så där styrde jag in i hamnen i Lördudden (eller ”Löran” som lokalbefolkningen lär kalla platsen). Vid hamnen finns även en restaurang som dock inte var öppen då jag var där. Det var inte helt lätt att veta av var jag fick stå i hamnen och var jag inte stod i vägen för någon annan båt, så efter att jag först hade lagt till på ett ställe så bestämde jag mig för att flytta på båten till en annan plats i hamnen, där jag trodde och hoppades att sannolikheten skulle vara mindre att jag var i vägen för någon annan. Det visade sig också att det verkade gå bra att jag ställde mig där jag surrade fast båten, för jag märkte då inte av någon som kom och tyckte att jag hade ställt mig på någon olämplig plats, då jag övernattade i hamnen.

Under natten bjöd platsen på en riktigt vacker natthimmel, med många fina färger i den vackra juninatten!

/Fredrik    

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Snart har vi kommit ut genom Svartsundsrännans norra del.
Här har vi nyligen passerat under bron i Svartsundsrännan. Här har vi nyligen passerat under bron i Svartsundsrännan.

Söndagen den 4:e juni kunde jag räkna som min 42:a resdag. Redan på morgonen kom mina föräldrar med bil till Söderhamn och mötte upp mig vid båten, där jag övernattat i gästhamnen. Efter att jag och min mamma handlat en del i Söderhamn, samtidigt som min pappa provisoriskt fixat till en vindrutetorkare på båtens förarsida (vilket jag är tacksam för), så fortsatte vi sedan båtresan tillsammans. Till en början blev det till att följa samma sträckning ut från Söderhamn längs fjärden som jag hade följt åt det motsatta hållet under föregående kväll. Men sedan så höll vi mera österut innan vi fortsatte mera norrut och körde genom den för cirka tio år sedan nyrestaurerade och cirka trehundra meter långa kanalen med namnet ”Svartsundsrännan” som går mellan Svartön/Skatön och fastlandet. Kanalen var inte jättestor och vi var lite oroliga om vi verkligen skulle ta oss igenom den, men vi frågade någon som vi såg i närheten, som sa något i stil med att det borde gå bra för oss att ta sig igenom kanalen, vilket det också i efterhand visade sig att det gjorde.

Sedan fortsatte vi upp till Hudiksvall även om min pappa blev en aning sjösjuk och min mamma tyckte att vågorna var oroväckande stora, även om jag kunde konstatera att jag varit med om större vågor under min sjöresa. Så vi försökte i någotsånär mån att hålla oss innan för öar i den mån det gick, längs vår resa upp till Hudiksvall, för att slippa onödigt stora vågor. Turligt nog så brukar jag själv klara mig från sjösjuka, men även om den här dagen långt ifrån var någon av de blåsigaste då jag varit ute med båten så kunde jag ändå känna en liten gnutta av illamående i vågorna, men antagligen berodde det på att jag denna dag (då bland annat min pappa körde båten) satt nere på golvet i båten och höll på i kylskåpet, samt även fixade med mat och annat utan att titta ut. Då jag åker själv så blir det ju naturligt att jag inte sitter på golvet och inte heller sysslar jag ju då med så mycket annat, utan då ligger ju fokusen framförallt på att titta ut och koncentrera sig på båtkörningen.

Så småningom så anlände vi till Hudiksvall, som ligger en bit in i en fjärd, där passade vi på att tanka båten vid en sjömack och planerade att bo i båten vid en av gästplatserna som fanns innanför ett par grindar i närheten av sjömacken. Men vi lyckades inte få tag i någon som hade hand om dessa gästplatser som låg innanför de låsta grindarna vid gästbryggan. Visserligen så sa någon i hamnområdet att vi nog kunde stå invid sjömacken och övernatta, då det ju inte var någon riktigt högsäsong på platsen, men det kändes inte så rätt att göra så.

Men på vår färd in mot Hudiksvall (bara en kort bit innan sjömacken) hade vi kört förbi ett annat ställe med gästbryggor, nämligen något som visade sig vara ett nybyggt hotell med tillhörande restaurang, så vi åkte dit istället och band fast båten vid den nya och fina gästbryggan där. Vi betalade för båtplatsen inne i hotellreceptionen och fick tillträde till ett toalettutrymme med ingång från utsidan av den fina hotellbyggnaden. Kring gästbryggorna som låg i anslutning till/utanför hotellet så fanns det även staket med grindar, varav den ena grinden var upplåst då vi anlände på kvällen. Även en ingång som ledde från gästbryggan och hotellets altan in i hotellbyggnaden var då vi anlände upplåst. Under kvällen så åt vi mat i båten ute vid gästbryggan och när vi senare skulle gå iland och gå på toa i de anvisade toalettutrymmena som vi blivit anvisade till och som låg utanför grinden till båtbryggan, så visade det sig att grindarna till gästbryggan var låsta, liksom dörren in i hotellet från altanen, då antagligen hotellet inte hade någon dygnet runt bemannad reception då. Så någon sorts miss lär ju ha skett, för tanken lär nog ändå ha varit att vi skulle ha tilldelats någon sorts nyckel till grindarna för det var nog inte riktigt avsikten att vi skulle vara utelåsta på båtbryggan och inte ha någon möjlighet att gå in på toaletten (turligt nog hade vi ju i alla fall en toalett i båten). Hade vi dessutom gett oss av på en promenad under kvällen så hade vi ju inte heller kommit ut till båtbryggan (om vi nu inte ville ta oss en simtur dit vill säga), då vi ju istället hade hamnat på andra sidan grindarna. Naturligtvis lär det inte ha varit med avsikt som vi blev utelåsta, men det kändes ju lite snopet att vara fast ute på båtbryggan, även om vi inte led utav det (och inte heller hade vi tänkt oss att ge oss ut på någon upptäcktsfärd) och visserligen så fanns det ju även nödöppnare att ta till om vi ville ta oss in till land och till andra sidan av grinden. Men det kändes ju inte riktigt som att vi befann oss i någon nödsituation och dessutom började det bli dags att gå och lägga sig, så vi la oss och sov i båten i väntan på hotellfrukosten som vi tänkte äta under den kommande morgonen.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Försommaridyll.

Så var lördagen den 3:e juni kommen, och så även min 41:a resdag. Tanken var ju att jag skulle ha hunnit upp till Gävle under föregående dag, så att mina föräldrar skulle få åka med i båten från Gävle och en bit norrut under denna dag, och sedan skulle de kunna fortsätta tillbaka till Gävle med tåg eller buss. Men nu hade jag ju bara hunnit till Slada Hamn, dit jag anlände under fredagen och dit är det ju inte helt lätt att ta sig till eller från med kollektivtrafik, så därför skulle det ju bli lite besvärligt för mina föräldrar att ta sig dit eller därifrån, då det ju hade inneburit att de antingen hade fått lämna sin bil där eller kommit dit på något annat sätt än med sin bil, om de nu inte ville åka med två bilar hemifrån vill säga, eftersom att de i så fall ju skulle ha åkt med mig i båten därifrån och norrut. Så istället bestämde vi att de fick skjuta på sin båtresa en dag och istället möta upp mig på söndagsmorgonen, då min nya plan var att ha nått fram till Söderhamn fram tills dess.

Så när jag vaknade upp i Slada Hamn på lördagen så styrde jag ut mellan stenarna och de färgade pinnarna ifrån hamnområdet och ut på det stora havet och siktade norrut. Jodå, denna gång gick det bra utan att komma åt någon sten på havets botten, men det fanns nog en anledning till att de flesta båtarna i hamnen där jag övernattat inte var så värst stora. Jag skippade att åka in i Gävle, utan istället så hål jag mig långt ut på havet, då Gävlebukten passerades. Under dagen passerade jag även den symboliskt viktiga norrlandsgränsen och nu kunde jag ju anse att min långa resa längs Norrlandskusten hade börjat på allvar. Under dagen kunde jag på avstånd skönja en del större industrier inne vid land.

Framåt kvällen tog jag mig in till Söderhamns centrala delar, efter att ha kört en längre stund i en fjärd för att ta mig in mot Söderhamn. I Söderhamn stannade jag till vid en gästhamn invid en husbilsuppställningsplats och övernattade där. Inte långt därifrån låg även en bensinstation så jag passade på att tanka båten med hjälp av mina dieseldunkar, då det visade sig att sjömacken som också låg invid gästhamnen inte var i drift vid det aktuella tillfället. I Söderhamn visade det sig vara feststämning för kvällen, då det var liveuppträdande med musik på någon scen.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Slada Hamn.
Nattens mörker har kommit vid Slada Hamn. Nattens mörker har kommit vid Slada Hamn.

Så var resans 40:e dag kommen och jag kunde konstatera att kalendern vittnade om att det hade blivit fredagen den 2:a juni. I Öregrund så blåste det fortfarande en del på fredagsmorgonen, där jag befann mig vid en brygga. Jag började dagen med att passa på och tvätta i tvättstugan i gästhamnen och handla inne i Öregrund, i väntan på att jag skulle få besök i båten. Eftersom att denna dag skulle min syster Sandra, hennes sambo Jonas, deras dotter Ella och hunden Håkan komma på besök. De hade åkt bil till Gävle och parkerat i närheten av järnvägsstationen, som för övrigt inte ligger långt ifrån Gavleån. Sedan hade de fortsatt med tåg och buss vidare till mig i Öregrund, eftersom att tanken var att de skulle åka med mig i båten upp till Gävle under dagen.

Då de anlände på förmiddagen till Öregrund, så hade jag inte riktigt hunnit tvätta klart, också kunde jag konstatera att det var ont om fotogen till båtens kombinerade spis och kabinvärmare, så jag försenade avgången från bryggan en hel del då jag inväntade och att min tvätt skulle bli klar och även var bort och skaffade fotogen på en bensinstation i utkanten av det lilla skärgårdssamhället Öregrund. Men så småningom kom vi i alla fall iväg med båten ut på havet som bjöd på en hel det vågor. Jonas, som vanligtvis ogärna åker buss var redan vid ankomsten till Öregrund åksjuk efter bussresan. Väl ute på det vågande havet visade det sig att både Jonas och min då gravida syster blev sjösjuka, så det var ju inte precis att de njöt av havets vågor om jag säger så. Det var väl bara jag, Ella och Håkan, som inte tycktes besväras så mycket av havets böljande vågor. Tanken var som jag nämnt att ta vi skulle ta oss upp till Gävle, och efter en stunds båtresa så tog vi oss förbi Forsmarks kärnkraftverk, även om vi var en rejäl bit utanför själva kärnkraftverket. Men min syster som inte njöt av båtresan utan mest mådde dåligt tyckte att det vore trevligare att få ta sig in mot land så fort som möjligt istället för att fortsätta med båten ända till Gävle. Så jag tittade till på mitt digitala sjökort och konstaterade att det fanns en hamn vid Fågelsundet som det nog skulle gå bra att ta sig in till, men det var ju en bit dit, så det skulle ju ta ett bra tag innan vi var där och min syster ville gärna få komma in till land så snabbt som möjligt, så jag tittade på det digitala sjökortet om det kanske fanns någon annan lämplig hamn (som var belägen lite närmare) att satsa på. Då fann jag en plats på det digitala sjökortet som hette ”Slada Hamn”. Jag kunde dock inte se på det digitala sjökortet att det var någon markerad hamn där, men namnet antydde ju ändå att det var just en ”hamn” som de det handlade om, också verkade det i alla fall vara ett par bryggor markerade på platsen, så vi ändrade kursen och styrde ditåt, då det var närmare dit, än till Fågelsundet. Jag har varit lite försiktig med att åka in på ställen där det inte har varit markerade hamnar på mitt digitala sjökort och i synnerhet om det inte funnits någon farled att följa in mot strandkanten, och det inte heller framgått av det digitala sjökortet att det varit väldigt djupt på platsen. I detta fall såg det inte ut att vara speciellt djupt på det digitala sjökortet, någon farled fanns inte att följa på det digitala sjökortet, som även vittnade om en del stenar på platsen och någon markerad hamn kunde jag inte heller se på det digitala sjökortet, men platsens namn antydde ju att det fanns en hamn där, och ett par bryggor tycktes jag ju också kunna utskilja på informationen på det digitala sjökortet, så vi satsade ändå på att ta oss in till land på platsen.

När vi närmade oss platsen så kunde vi konstatera att det i alla fall fanns några markeringar i form av färgade pinnar att följa in mot hamnområdet och det fanns några bryggor att välja bland. Min första tanke var att satsa på en brygga som låg en bit bort och väldigt sakta puttrade vi fram med båten in mot bryggan, men jag såg på ekolodet att det var oroväckande grunt, så jag la ur växel och bara gled och då skramlade det till under båten, så det var alltså resans första grundkänning som jag då råkade ut för. Turligt nog så är båten ganska väl skyddad inunder, inte minst både propellern och rodret har liksom metallstag under sig, så det var antagligen bara det som tog i någon sten (för jag kunde då inte se någon skada av detta, under båten då jag senare under hösten tog upp den på land). Vi satsade då istället på att nå en annan av bryggorna och på den bryggan var det ju till och med någon markerad gästplats, så vi körde in båten där och i efterhand kunde jag konstatera att bryggan som jag först siktat mot, var belägen på en plats där det var alldeles för grunt, men vid denna brygga där jag nu stannade gick det ju bra att komma in. Efter en stund bestämde vi oss för att det fick räcka med båtåkning för dagen, då sjösjuka inte lär vara någon njutning. Så då började vi istället att fokusera på hur Sandra, Jonas, Ella och Håkan skulle kunna komma hem därifrån. Det visade sig att det visserligen gick att åka buss från en plats som var belägen cirka sex kilometer från bryggan som vi hade stannat vid, och efter ett par bussbyten skulle man minsann ta sig ända fram till Gävle, där de hade bilen parkerad. Men skulle de ta sig de cirka sex kilometrarna till busshållplatsen med tvååringen Ella, utan någon vagn och dessutom en del packning? Eller skulle jag istället ta min cykel och cykla till någon lämplig buss, alternativt in till Gävle för att hämta deras bil? Hur som helst så prioriterade vi att laga en lite snabbare maträtt i båten, än vad tanken var från början, då jag ju hade tänkt att vi hade hela dagen på oss att laga något gott i båten ute på det hav, som jag hade hoppats skulle vara spegelblankt och harmoniskt. Så efter en något stressig middag, och efter att jag som vanligtvis sällan äger några kontanter tiggt åt mig en femtiolapp av Jonas, för att stoppa i postlådan för hamnavgift i hamnen där vi lagt till, så valde vi att gemensamt börja gå mot busshållplatsen som var belägen cirka sex kilometer bort. Själv bar jag Ella, en stor del av sträckan och vi hann minsann fram till bussen innan den anlände, även om marginalerna inte var stora och promenaden upplevdes som stressig. Så jag vinkade av dem vid busshållplatsen och promenerade sedan tillbaka till båten, dit jag sedan anlände under den senare delen av kvällen och således fick det bli min natthamn för den annalkande natten.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
I Väddö kanal.

Så hade då äntligen den officiella första sommarmånaden kommit, då man kunde konstatera att kalendern visade torsdagen den 1:a juni då jag avverkade min 39:e resdag. Denna dag började jag med att betala hamnavgiften till marinan vid hamnen där jag hade övernattat och tog även en promenad in till lanthandeln i Gräddö, lagom till dess att den öppnade, för att införskaffa något ätbart. Sedan bar det av ut på vattnet, där det var en del vågor vid hamnen och dess närhet. Men denna dag skulle jag komma att mestadels hålla mig långt inomskärs så jag behövde inte besväras av så värst mycket vågor trots allt.

När jag lämnade Gräddö så fortsatte jag västerut in mot Norrtäljehållet (även om jag inte körde ända in till Norrtälje). På så sätt körde jag först söder om Vätö och sedan fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning upp längs Vätös västra sida, där jag även körde under en bro och när jag passerat Vätö så fortsatte jag i någotsånär nordlig riktning så att jag körde längs västra sidan om Väddö (där jag även passade på att ta ett varv runt en mindre ö). Jag passerade således ännu en kanal under min resa, nämligen Väddö kanal, som man kan åka genom för att ta sig fram på västra sidan av Väddö. Vid Väddö passerade jag även några öppningsbara broar, men ingen av broarna behövdes öppnas för min del, eftersom att jag ändå kom under dem i stängt läge (med god marginal). Inte långt från orten Älmsta som ligger vid Väddö kanal så såg jag även någon annan båt som också tog sig fram på kanalen.

När jag kört genom Väddö kanal så fortsatte jag till ett blåsigt Öregrund. Under resan upp mot Öregrund så körde jag inte långt från Gräsö, som jag hade på min nordöstra sida. Efter att jag korsat bilfärjelden till Gräsö, så stannade jag till i Öregrund för natten och övernattade i båten. På kvällen passade jag på att köpa med mig mat från en restaurang i hamnområdet som jag sedan åt i båten. Under dagen hade jag tagit mig fram genom en fin skärgårdsmiljö och under ett flertal broar. Tack vare att jag till stor del var långt inomskärs under denna dag så klarade jag mig ganska bra från stora vågor, men bland annat under min färd in mot Öregrund stötte jag på en del vågor.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
På väg ut från Stockholmstrakten så blir jag omkörd av det stora kryssningsfartyget Regal Princess.

Min 38:e resdag inföll på onsdagen den 31:a maj. På morgonen så började jag med att tanka upp båten i hamnen på Fjäderholmarna, där jag övernattat. Sedan fortsatte jag min båtresa som till en början till en stor del följde samma sträcka som jag hade kört då jag körde in mot Stockholm cirka en månad tidigare, men nu gick ju färden istället i motsatt riktning. Efter en stunds körning så befann jag mig vid Waxholm och passerade Waxholms fästning, där båttrafiken är livlig (även om jag konstaterade att jag nog råkade köra med min lilla fritidsbåt på en sida av fästningen där jag inte fick tränga mig in och köra med min båt vid den aktuella tidpunkten). Efter en stund så nådde jag fram till bilfärjeleden ”Ljusteröleden”, där jag först tänkte gå i land på Norra Ljusterö, i närheten av bilfärjeleden, men då jag inte fann någon lämplig brygga där så valde jag istället att gå i land i andra änden av bilfärjeleden, nämligen vid Östanå färjeläge där jag passade på att ta en matpaus vid en restaurang.

Sedan så fortsatte jag förbi Furusund, Kapellskär och Rävsnäs, tills jag kom fram till en hamn i Gräddöviken, vid Gräddö i Roslagens skärgård. Där stannade jag till för natten och övernattade i båten, efter en dag då jag sett många stora båtar ute på havet.

/Fredrik

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Allmänt
blogglista.se