Fyren Holger i Fäggeby är Dalälvens enda fyr.

Några inledande rader om ”Farled Dalarna”.

En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk. En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk.

Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Tisdagen den 16:e juni 2020. Båtresa på Siljan från Rättvik till Vaverön.

En stuga på Vaverön. En stuga på Vaverön.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Vaverön.

Onsdagen den 17:e juni 2020. Båtresa på Siljan och Österdalälven från Vaverön till Insjön, via bland annat Tällberg, Hjulbäck, Hjortnäs och Gråda.

I hamnen i Hjulbäck. I hamnen i Hjulbäck.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

I Gråda hamn.

Torsdagen den 18:e juni 2020. Båtresa på Österdalälven, Byrviken, Alviken och Siljan från Insjön till Saltholmen, via Leksand, Fornby, Alvik, Backen, Siljansnäs och Olsnäs.

Siljansnäs. Siljansnäs.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

Fornby brygga.

Fredagen den 19:e juni 2020. Båtresa på Siljan, Österdalälven och Orsasjön från Saltholmen till Orsa, via bland annat Björka, Sollerön, Lerön, Mora och Gammelhuvud.

Vi har lämnat Saltholmen bakom oss. Vi har lämnat Saltholmen bakom oss.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

I en liten hamn vid Björka.

Lördagen den 20:e juni 2020. Båtresa på Orsasjön och Siljan, från Orsa till Rättvik, via bland annat Vattnäs, Nusnäs, Sollerön, Stora Tjuvholmen, Garsås och Rossaviken.

En Bella 7000 i Nusnäs. En Bella 7000 i Nusnäs.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

En fin Bella 7000 i Nusnäs, och långt bort i bakgrunden så skymtar min båt som är en Bella 7002.

Tisdagen den 14:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, Tunaån och Runn, från Färjegårdarna i Borlänge till Ornäs, via bland annat Torsång och Gustafs.

I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön. I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön.

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Vi har stannat till vid ångbåtsbryggan vid "Matjes Emils gård" i Borlänge.

Onsdagen den 15:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Ornäs till Staberg, via bland annat "Carl Larsson-gården", Nordanö, Uvberget, Prästö, Tyskö, Dejstolen, Hellmansö, Falun och Roxnäs udde.

Vid scoutstugan "Uvbergsstugan". Vid scoutstugan "Uvbergsstugan".

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Scoutstugan "Uvbergsstugan".
VId "Slussenområdet" i Falun.

Torsdagen den 16:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Staberg till Färjegårdarna i Borlänge, via bland annat Stora Melpad, Björnungarna, Vika, Fornäs udd, Sunnanö och Ornäs. Samt en bilresa från Färjegårdarna i Borlänge till Fäggeby.

En brygga vid ön Stora Melpad i Runn. En brygga vid ön Stora Melpad i Runn.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

Gästbryggan och fyren Holger vid Dalälven i Fäggeby.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, från Fäggeby till Avesta, via bland annat Grådö och Plosön. Samt en bilresa från Avesta till Gagnef.

En gästbrygga längs Dalälven. En gästbrygga längs Dalälven.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Stora Skedvi kraftverk.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Österdalälven, Västerdalälven och Dalälven, från Gagnef till Norr Amsberg, via bland annat Djurås, Svedjan, Arvslindan, Bäsna, Repbäcken och Forshuvud.

Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro. Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro.

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Forshuvudforsens kraftverk.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                         Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en surfplatta.
Sjökort:                    Utöver Navigationsappen så har vi även haft papperssjökort över Siljan och Orsasjön, som sträckt sig över Siljans sjösystem ända ner till Grådadammen.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
M/S Victoria och M/S Telemarken blir nedslussade för slusstrappan vid Vrangfoss i norska Telemarkskanalen.
Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern. Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern.
Idag är det exakt ett år sedan jag inledde 2019-års, cirka två månader långa båtresa, med min plastnipa av modellen Bella 7002.

Resan tog mig ”sicksackande” från Örebro till Notodden i norska Telemarkskanalen, via bland annat Hjälmare kanal, Mälaren, Uppsala, Sickla kanal, Åkers kanal, Möja, Sandhamn, Kolström, Strömma kanal, Muskö kanal, Landsort, Göta kanal, Kinda kanal, Säffle kanal/Vikingaleden, Arvika, Lurö, Trollhätte kanal, Smöghålet, Sotekanalen, Strömstad, Idefjorden, Halden, Telemarkskanalen, Dalen, samt Kviteseid. Slutligen avslutades resan liksom med två bonusturer, varav den första gick längs norska Herøyakanalen, med dess mysiga båttunnel, och den sista turen gick genom svenska Bergslagskanalen.

Resan bjöd båtmotorn på drygt 400 nya drifttimmar, och under resan så lär jag ha passerat 119 unika slussbassänger, men då jag flera gånger var in i kanaler och liksom vände om tillbaka i samma kanal, så lär jag ha passerar slussbassänger hela 154 gånger.
Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal. Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal.
Nu har jag skrivit ihop en reseberättelse om resan, med en del bilder från resan. Så om någon är intresserad av att ta del av reseberättelsen så finns den här nedan.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra till trevliga båtresor framöver!

Jag har delat upp reseberättelsen i åtta delar, så ni finner de olika åtta delarna av reseberättelsen genom att klicka på de åtta olika delarna här nedan.

/Fredrik
 

Del 1, den 9:e maj 2019 till den 20:e maj 2019.
Båtresa: Örebro-Hjälmare kanal-Arboga-Köping-Strängnäs-Mariefred-Enköping-Uppsala-Kungsängen.

Denna del inkluderar Hjälmaren och Mälaren med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Örebro kanal, Hjälmaren, Hjälmare kanal, Arbogaån, Mälaren, Fyrisån, Örsundaån och Alstasjön.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Örebro, Vinön, Arboga, Kungsör, Köping, Strängnäs, Mariefred, Enköping, Bålsta, Stäket, Sigtuna, Uppsala, Örsundsbro och Kungsängen.

Del 2, den 21:a maj 2019 till den 30:e maj 2019.
Båtresa Kungsängen-Sickla kanal-Åkers kanal-Strömma kanal-Möja-Sandhamn-Muskö kanal-Landsort-Mem.

Denna del inkluderar Saltsjön och svenska ostkusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Sickla kanal, Sicklasjön, Järlasjön, Saltsjön, Åkers kanal, Garnsviken, Kolström, Strömma kanal och Muskö kanal, samt en slussning genom Hammarbyslussen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Stora Fjäderholmen, Norra Lagnö, Vaxholm, Djurönäset, Möja, Sandhamn, Landsort och Mem.

Del 3, den 31:a maj 2019 till den 9:e juni 2019.
Båtresa: Mem-Göta kanal-Linköping-Kinda kanal-Skedevid kanal-Horn-Kinda kanal-Göta kanal-Sjötorp.

Denna del inkluderar Göta kanal och Kinda kanal med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Göta kanal, Roxen, Kinda kanal, Järnlunden, Skedevid kanal, Ämmern, Åsunden och Vättern.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Norsholm, Linköping, Rimforsa, Hovby, Björkfors, Horn, Hycklinge, Viggeby, Brokind, Hovetorp, Berg, Borensberg, Borenshult, Motala, Karlsborg, Forsvik, Töreboda och Sjötorp.
 
Del 4, den 10:e juni 2019 till den 20:e juni 2019.
Båtresa: Sjötorp-Karlstad-Säffle kanal-Arvika-Sulvik-Säffle kanal-Mariestad-Lidköping-Vänersborg.

Denna del inkluderar Vänern och Säffle kanal/Vikingaleden med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Vänern, Lambergstjärnet, Pråmkanalen i Karlstad, Säffle kanal/Vikingaleden/Byälven, Glafsfjorden, Kyrkviken, Jösseforsviken, Sulviken, Ullersund, Vänsjösjön, Flarkesjön och genom Rackeby skärgård.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Otterbäcken, Kristinehamn, Karlstad, Skoghall, Ekenäs, Arvika, Sulvik, Klättholmen, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter, Nysäter, Säffle, Lurö, Mariestad, Lidköping och Vänersborg.

Del 5, den 21:a juni 2019 till den 29:e juni 2019.
Båtresa: Vänersborg-Trollhätte kanal-Uddevalla-Sotekanalen-Strömstad-Idefjorden-Halden-Skien.

Denna del inkluderar Trollhätte kanal, samt havstappen längs svenska västkusten och norska kusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Trollhätte kanal/Göta älv, Nordre älv, Smöghålet, Sotekanalen, Idefjorden/Iddefjorden/Ringdalsfjorden, Tista elv/Tista kanal, Larviksfjorden, Frierfjorden och Skienselva.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Trollhättan, Nordön, Stenungssund, Uddevalla, Smögen, Grebbestad, Nord-Koster, Strömstad, Halden, Larvik och Skien.

Del 6, den 30:e juni 2019 till den 15:e juli 2019.
Båtresa längs Telemarkskanalen: Skien-Ulefoss-Lunde-Dalen-Kviteseid-Akkerhaugen-Notodden.

Denna del inkluderar Telemarkskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Telemarkskanalen, Norsjø, Straumen, Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman, Bandak, Sauarelva, Bråfjorden och Heddalsvatnet.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Ulefoss, Lunde, Dalen, Bandaksli, Lårdal, Kviteseid, Akkerhaugen, Årnes och Notodden.

Del 7, den 16:e juli 2019.
Båtresa: Vid Notodden, samt genom Herøyakanalen, inklusive Herøyakanalens unika båttunnel.

Denna del inkluderar en tur vid Notodden och Herøyakanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Heddalsvatnet, Gunnekleivfjorden, Skienselva, Frierfjorden och Herøyakanalen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Notodden och Herøya.

Del 8, den 17:e juli 2019 till den 21:a juli 2019.
Båtresa längs Bergslagskanalen: Filipstad-Prästbäcken-Lungsund-Storfors-Kväggen-Karlskoga.

Denna del inkluderar Bergslagskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Bergslagskanalen, Daglösen, Prästbäcken, Bjurbäckskanalen, Bjubäcksälven, Matlången, Hyttsjön, Kväggen och Timsälven.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Filipstad, Lungsund, Sträcknäsholmen och Karlskoga.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                          Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en liten surfplatta av sorten Lenovo TB3-710F.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Reseberättelser från tidigare båtresor med min Bella 7002:

2017-års båtresa längs en stor del av svenska kusten och besök i några grannländer.
Resan gick kortfattat ungefär enligt följande: Nådendal-Åland-Arholma-Stockholm-Fårö-Visby-Öland-Nogersund-Simrishamn-Bornholm-Skåre-Falsterbo kanal-Ven-Helsingør-Hallands Väderö-Varberg-Göteborg-”Ett varv runt Hisingen”-Trollhätte kanal-Vänern-Göta kanal-Mem-Dragets kanal-Södertälje kanal-Mälaren-Stockholm-Väddö kanal-Öregrund-Slada hamn-Söderhamn-Svartsundsrännan-Hudiksvall-Lörudden-Härnösdand-Norra Ulvön-Järnäsklubb-Holmön-Bjuröklubb-Skellefteå-Piteå-Boden-Luleå-Töre-Haparanda.

2018-års båtresa på Strömsholms kanal.

2018-års båtresa på Dalslands kanal.
 
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Prästbäcken går mellan sjöarna Daglösen och Östersjön.

Onsdagen den 17:e juli 2019. Båtresa från reningsverket vid Filipstad till Filipstad, via Bergslagskanalen.

Efter en natt vid den norska YX-bensinstationen, så fortsatte vi vår bilresa så att vi under förmiddagen korsade både Haldenkanalen och nationsgränsen in till Sverige, med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen.
Väl framme i Karlstad så införskaffade vi en ny gasvajer, så att vi kunde byta ut den gamla gasvajern som hade gått av. Så på IKEA-parkeringen i Karlstad lyckades vi byta gasvajern, så att vi kunde fortsätta vår bilfärd mot Bergslagskanalen.
 
Bergslagskanalen är som ett sjösystem, som är sammanbundet med naturliga vattenvägar, småkanaler och några slussar. Sjösystemet sträcker sig mellan Karlskoga i söder och Filipstad i norr, och har därtill ett flertal sidoförgreningar. Dock går det inte riktigt att komma ända in i de centralaste delarna av Karlskoga från kanalsystemet, då man inte når ända fram till sjön Möckeln, eftersom att man hindras av både kraftverk och många höjdmeter, liksom man således inte heller kan nå kanalen vare sig ifrån havet eller Vänern.
För övrigt så är det inte bara höjdmetrarna och tillhörande kraftverk mellan Bergslagskanalen och sjön Möckeln, som är ett hinder för att nå havet eller Vänern från Bergslagskanalen. Detta då inte heller sjön Möckeln går att nå med båt från vare sig havet eller Vänern.

Väl framme vid Bergslagskanalen, så började ett nytt sökande efter en lämplig sjösättningsramp, där vi kunde sjösätta båten i Bergslagskanalen. Helst ville vi ju finna en ramp i någon av kanalens ändar, så att vi inte skulle behöva köra så väldigt mycket fram och tillbaka med båten, för att ta oss igenom kanalsystemet.

Först åkte vi till en hamn i utkanten av Karlskoga, där vår tanke var att sjösätta båten, men där låg visst båtrampen innanför grindar inne på hamnområdet. När vi träffade några personer vid hamnen så blev vi inte rekommenderade att sjösätta båten där, så vi var aldrig fram och tittade på sjösättningsrampen i Karlskoga. Som tur var, så blev vi i alla fall insläppta genom grindarna, så att vi fick åka in och vända vårt ekipage inne på hamnområdet, innan vi fortsatt vår bilresa till en annan hamn.

Någon i hamnen i Karlskoga nämnde att det fanns en sjösättningsramp vid Knappforsen, men samtidigt så var det någon inne vid hamnen i Karlskoga som inte trodde att rampen vid Knappforsen var så värst lämplig för vårt ekipage. Så vi fortsatte istället till Storfors och tittade på sjösättningsrampen där, istället för att åka till Knappforsen.

När vi väl hittat fram till hamnen i Storfors, så visade det sig dock att det verkade vara något besvärligt att sjösätta båten vid rampen i Storfors. Detta då man liksom skulle backa ner båttrailern snett mot en brygga med båtplatser, och inte fanns det heller någon brygga invid rampen, som man skulle kunna förtöja båten tillfälligt invid. Så i Storfors verkade det alltså vara svårt att sjösätta båten, och sedan komma därifrån, utan att riskera att glida in i någon annan båt i hamnen, då man liksom redan i utgångsläget skulle backa ner båttrailern mot en brygga med båtar.
Så vi hoppades att finna en lämpligare sjösättningsramp högre upp i kanalsystemet. Därför så fortsatte vi upp till Filipstad, där vi passade på att tanka båten vid en bensinstation, och även fråga någon inne i bensinstationen om de kände till var det fanns någon lämplig sjösättningsramp i trakten. Detta då vi hade läst och sett i den trevliga och informativa boken "Sveriges kanaler" (som getts ut av Svenska Kryssarklubben, och som kan beställas här, i alla fall om man är medlem i Svenska Kryssarklubben), att det skulle finnas en ramp i Filipstadstrakten, som verkade lämplig för oss.

Mycket riktigt så hittade vi en populär och helt okej sjösättningsramp vid ortens reningsverk, efter att vi fått några tips inne i bensinstationen. Sjösättningsrampen vid reningsverket som vi hittade, är belägen cirka två kilometer söder om Filipstad, på den västra sidan av sjön Daglösen. Sjösättningsrampen visade sig vara så populär att det till och med var kö vid rampen, så att det tog en liten stund innan det blev vår tur att backa ner för rampen och sjösätta båten, inför några dagars båtresa på Bergslagskanalen i Bergslagen och Värmland.

När vi väl hade sjösatt båten, så lämnade vi både bilen och båttrailern bredvid reningsverket invid sjösättningsrampen, och fortsatte norrut med båten genom sjön Daglösen, in till de centrala delarna av Filipstad. Båtresan in till Filipstad var riktigt fin, då kvällen hade hunnit börja skymma, så att vi färdades med tända lanternor in mot upplysta Filipstad. l de centrala delarna av Filipstad så övernattade vi i båten vid en gästbrygga, där några fiskare fiskade, när vi anlände med båten.

Inne i Filipstad så såg jag även ytterligare en sjösättningsramp, men den hade knappast fungerat att sjösätta min båt vid, eftersom att jag vill minnas att den var extremt brant och kort, samt därtill så har jag för med att det såg ut att vara väldigt grunt i vattnet, där den var belägen.

Torsdagen den 18:e juli 2019. Båtresa från Filipstad till Lungsund, via Bergslagskanalen, Prästbäcken och Bjurbäckskanalen.

Slusstrappan vid Bjurbäcken. Slusstrappan vid Bjurbäcken.
Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.
Slussen vid Asphyttan.

Fredagen den 19:e juli 2019. Båtresa från Lungsund till Sträcknäsholmen, via Bergslagskanalen.

Vid en brygga vid Knappforsen. Vid en brygga vid Knappforsen.
Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.
Slussen vid Knappforsen.

Lördagen den 20:e juli 2019. Båtresa från Sträcknäsholmen till Karlskoga, via Bergslagskanalen.

”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen. ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Strax utanför Karlskoga, så tar vår resa på Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga) slut, då Timsälven korsas av dessa låga broar, alldeles innan kraftverk och dammar tar vid i Timsälven.

Söndagen den 21:a juli 2019. Båtupptagning och hemresa.

Dagen inleddes med att vi drog upp båten på sin båttrailer, vid sjösättningsrampen inne vid ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb”. Det visade sig att rampen fungerade bra för vårt ekipage, trots att det var riktigt blött på rampen, då dagen bjöd på ett rejält och ihållande sommarregnväder.
Vi kunde också konstatera att det fastnat väldigt mycket sjögräs i båtens propeller, efter att vi några dagar tidigare kört igenom i en del sjögräs/vass med båten. Så det var antagligen inte så konstigt att båten gick ovanligt sakta under de sista dagarna i Bergslagskanalen, eftersom att det kryllade av sjögräs i propellern.

Efter båtupptagningen så skjutsade mina föräldrar in mig till busstationen i Karlskoga, varifrån jag sedan fortsatte med buss och flyg hem till Kiruna, medan mina föräldrar fortsatte hem till sig i Dalarna med bilen och båten upplastad på båttrailern.
När de väl kom hem till Dalarna, så sjösatte de båten i Siljan, där de hyrt en båtplats till båten. Vilket ledde till att båten senare under sommaren fick några kortare utflykter på Siljan, tillsammans med mina föräldrar.

Efter att jag tagit mig igenom en stor del av Bergslagskanalen, så kunde jag konstatera att jag fått många fina sjömil i båten under våren och sommaren 2019! Detta då jag först tagit mig hela vägen från Örebro, via olika kanaler, sjöar och havsetapper ända in till Notodden i Norge, vilket sedan alltså följdes upp med en tur genom Herøya kanal och slutligen några fina sommardagar på Bergslagskanalen!

Dessa äventyr gav sammantaget båten drygt 400 nya drifttimmar på motorn, och om jag inte räknat fel så passerade jag 119 stycken unika slussbassänger under dessa båtäventyr! Man kan också utrycka det som att jag passerade hela 154 stycken slussbassänger under sommarens båtfärder, om man nu vill räkna hur många gånger som jag passerat en slussbassäng, även om vissa av slussbassängerna alltså passerats två gånger, då jag liksom varit in och vänt i ett flertal kanaler. Jag har i ärlighetens namn visserligen inte behövt slussa mig igenom samtliga dessa slussbassänger, då jag vill minnas ett par av dessa slussbassänger haft alla sina slussportar öppna i båda ändarna, då vattnet varit i samma nivå på båda sidorna av de berörda slussarna.

Så nu återstår att se vad nästa båtäventyr blir för min del… Hur som helst, så hoppas jag att jag lyckats med att inspirera andra till att också göra fina båtresor framöver!

/Fredrik
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
På väg in i Herøyakanalens båttunnel.

Tisdagen den 16:e juli 2019. Båtresa vid Notodden och genom Herøyakanalen, via Herøyakanalens unika båttunnel.

"Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019. "Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019.

Tisdagen inleddes med att vi tog en kort båttur vid Notodden på Heddalsvatnet, och åkte till några närbelägna bryggor i trakten av Notodden, i det fina sommarvädret. En av bryggorna som vi passade på att besöka under denna lilla båttur vid Notodden var bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, där vi stannade till och köpte glass. Vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden kunde vi begrunda någon gammal pråm, som påminde om forna tiders industrier i Notodden.

Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden. Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden.
Efter att jag kommit hem från Telemarkskanalen (för att arbeta i några dagar), så spenderade jag en del tid med att slösurfa på webben. Då lyckades jag finna information om en kanal som heter Herøyakanalen, och att Herøyakanalen dessutom har något så ovanligt och speciellt som en rejäl båttunnel! En rejäl båttunnel var ju dessutom något som jag aldrig tidigare hade åkt igenom med min båt.
Tyvärr så var Herøyakanalen och dess båttunnel inte något som jag var bekant med, då jag någon vecka tidigare körde in från havet mot Skien och Telemarkskanalen. Detta trots att jag såg en båt, som jag i efterhand har förstått att svängde in mot Herøyakanalen, eller dess närområde. Det var nämligen så att under min båtresa från havet in mot Skien, så passerade jag alldeles i närheten av Herøyakanalen, då jag passerade det stora industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" invid Frierfjorden, utanför orten Porsgrunn. Så om jag hade känt till Herøyakanalen då, så hade jag självklart passat på att åka genom Herøyakanalen, då jag var så nära kanalen, inte minst med tanke på att kanalen dessutom har något så unikt som en båttunnel!

Så nu när jag ändå var relativt nära Herøyakanalen, så tänkte jag att vi i alla fall skulle passa på att åka genom Herøyakanalen och dess spektakulära båttunnel, vilken jag var besviken att jag råkat missa (eftersom att jag inte kände till kanalen), trots att jag varit så nära kanalen.
Dock tvekade jag ännu under tisdagen på hur vi skulle ta oss till Herøyakanalen. Antingen kunde vi dra upp båten på sin båttrailer och ta landsvägen ner till Herøyakanalen, eller så kunde jag och min mamma ta sjövägen med båten via sjön Norsjø, samt slussarna vid Løveid/Skotfoss och Skien, ner till Herøyakanalen (medan min pappa i så fall skulle få köra dit själv med bilen och båttrailern).
Vi hade ju ända köpt en ”tur och returbiljett” genom hela Telemarkskanalen (som även gällde som ett säsongskort), så alternativet via sjövägen skulle i alla fall inte innebära några fler slussavgifter för oss.

Valet föll i alla fall på att vi valde att dra upp båten på dess båttrailer vid ”Nesøya Marina” i Notodden, där det finns en fin upptagningsramp. Detta då vi bedömde att det borde gå snabbare att ta sig till Herøyakanalen längs landsvägen, än via sjövägen. Detta trots att landsvägsalternativet innebar både en upptagning av båten och en sjösättning, men med landsvägsalternativet så behövde vi ju inte heller anpassa oss efter några slusstider.

Så med båten på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi ner mot Herøyatrakten, även om vi knappast valde de lämpligaste vägvalen, då våra vägval även gick via en mindre grusväg. Väl nere i trakterna av Herøya så började vi leta efter en lämplig sjösätningsramp, som var lagom brant, och som inte var för trång eller för smal, för att det skulle vara smidigt att sjösätta båten.

Jag vill minnas att vi var ända ut till Langesundstrakten och tittade efter någon lämplig ramp, liksom vi även tittade vid Stathella. Det var dock svårt att finna en för allmänheten tillgänglig och bra ramp för sjösättning av min båt. Detta då jag även ville hitta en ramp, där det även fanns gott om plats i vattnet utanför rampen, så att jag inte skulle riskera att köra på någon annan båt, med tanke på att när man backar med min båt, så är min min båt ganska svår att svänga med. Således ville jag gärna finna en ramp med gott om utrymme utanför rampen i vattnet, och helst ville jag även finna en ramp med en brygga invid rampen, där man kunde förtöja båten en liten stund.

Så till slut fick vi ett tips om att det fanns en ramp i en gammal småbåtshamn (som numera inte längre är i bruk) alldeles vid Herøya invid Herøyakanalen, vid kanalens norra tunnelmynning. Så vi testade att åka dit. Mycket riktigt så fanns det en helt okej ramp (vid kanalens norra tunnelmynning), som inte heller var spärrad med någon bom.
Det var dock ingen brygga alldeles invid rampen, men det gick bra ändå, tack vare att det fanns gott om svängrum i hamnen. Detta då det inte längre fanns några båtar som låg förtöjda i hamnen, så man riskerade alltså inte att köra på några andra båtar, i samband med sjösättningen.
Södra inloppet till Herøyakanalen. Södra inloppet till Herøyakanalen.

Så vi sjösatte båten och jag stannade ombord i båten, medan mina föräldrar åkte iväg med bilen för att köpa pizza. Tyvärr råkade bilen bli påkörd av en kundvagn utanför en matvarubutik, i samband med mina föräldrars biltur för pizzainköp. Detta då en kund råkade tappa en kundvagn, som oturligt nog rullade in i bilen, som då stod stilla. Så bilen blev lite lätt skadad (vilket naturligtvis gick att fixa till i efterhand, med hjälp av försäkringsbolag och en duktig bilverkstad).

Så efter en stund återkom mina föräldrar med nybakade pizzor till båten. Så vi körde ut en liten bit från land och släppte i ankaret i Gunnekleivfjorden, där vi passade på att äta pizzorna ombord i båten, denna fina julikväll.
Efter att vi sjösatt båten och ätit pizza, så körde vi i nordlig riktning över Gunnekleivfjorden.

Vid Gunnekleivfjordens norra inlopp så passerade vi under ett par broar, varav den första bron var en järnvägsbro, som tidigare används för järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya. Numera används inte järnvägen till industriområdet vid Herøya, som för övrigt kallas för "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten". Namnet "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten"" åsyftar på att järnvägen går mellan Porsgrunn och ett ställe som heter "Roligheten", där i alla fall en del av industriområdet är beläget. Järnvägen går genom den cirka 2880 meter långa järnvägstunneln "Herøyatunnelen", och med lite tur så kan det mycket väl bli järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya i framtiden igen.

Efter att vi passerat under järnvägsbron och någon ytterligare bro, så kom vi ut i Skienselva, men alldeles innan vi nådde fram till Skienselva så passade vi på att svänga höger, så att vi liksom var in och vände i en liten vik med båtbryggor.
Efter att vi kommit ut från den lilla viken med båtbryggorna, så fortsatte vi längs Skienselva ut i Frierfjorden.
Från Frierfjorden styrde vi in i Herøyakanalen söderifrån (där det finns en båthamn som är i bruk), och körde norrut genom Herøyakanalen, samt dess tillhörande mysiga och tillika spektakulära båttunnel, så att vi alltså sedan kom tillbaka till den före detta småbåtshamnen, där vi en stund tidigare hade sjösatt båten. Detta innebar att vi då hade kört som ett varv runt det stora fabriksområdet på industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark", som ligger invid orten Porsgrunn.

Det ansågs på 1950-talet att något behövde göras för att få till ett renare vatten i den då så pass förorenade Gunnekleivfjorden, med sitt relativt stilla vatten, invid det intilliggande industriområdet, där Norsk Hydro på den tiden dominerat industriområdet. Så därför byggdes Herøyakanalen och dess båttunnel 1954, så att vattnet i Gunnekleivfjorden skulle få mer rörelse. Båttunneln som har invändig belysning är cirka 2,2 meter djup, och den maximala höjden på båtar som kan ta sig igenom båttunneln är cirka 2,5 meter. Bredden på båttunneln lär vara cirka 3,3 meter och båttunnelns längd är gissningsvis knappt 135 meter.
Gunnekleivfjorden anses dock fortfarande som förorenad, så även nu i modern tid pågår det projekt för att rena Gunnekleivfjorden, även om jag tror att kanalen i all fall bidragit till att vattnet i Gunnekleivfjorden är renare, än vad det hade varit utan kanalen.
Då vi skulle dra upp båten på sin båttrailer (vid samma ramp som vi sjösatt båten), efter vår tur genom Herøyakanalen, så råkade jag dock dra av båtens gasvajer (så att båtens motor endast gick att köra på tomgångsvarv), för andra gången under sommaren. Kanske berodde haveriet på att gasvajern eventuellt blivit felmonterad, då jag monterade den efter förra gasvajerhaveriet några veckor tidigare.

Jag hade ursprungligen tänkt att vi skulle fortsätta till Haldenkanalen och åka Haldenkanalen med båten direkt efter vår tur i Herøyakanalen, då man ändå inte kan komma in i Haldenkanalen via sjövägen, eftersom att Haldenkanalen saknar förbindelse med havet.
När ändå gasvajern gått av, så fick det dock bli lite ändrade planer för den resterande delen av veckan. Så vi valde att fortsätta längs landsvägen till en annan kanal, nämligen till Bergslagskanalen i Värmland, istället för till Haldenkanalen. Detta eftersom att vi då således inte behövde leta efter någon gasvajer redan i Oslotrakten, då vi inte fann någon bra övernattningsplats inför natten, när vi närmade oss Oslo. Så vi fortsatte genom Oslo och vidare mot Sverige, samtidigt som vi letade efter någon lämplig övernattningsplats.

Bergslagskanalen som inte heller går att nå via sjövägen från vare sig havet eller Vänern, hade jag visserligen tänkt att besöka vid ett senare tillfälle, men nu passade vi alltså på att ta den under resterande del av denna vecka. Det får istället bli en tur på Haldenkanalen vid något senare tillfälle. Min förhoppning är att kunna åka Haldenkanalen redan under sommaren 2020, men om inte det är genomförbart så får det bli en tur på Haldenkanalen något annat år.

Strax innan vi rullade över Haldenkanalen (som vi skulle komma att korsa längs Europaväg E18), så stannade vi till och övernattade i båten (som då var upplastad på sin båttrailer) på en lastbilsparkering, invid en norsk YX-bensinstation.

I Herøyakanalens båttunnel.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Slusstrappan vid Vrangfoss, med M/S Victoria och M/S Telemarken i slusstrappan.

Söndagen den 30:e juni 2019. Båtresa från Skien till Ulefoss, via Telemarkskanalen.

Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019. Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Första slussen i Telemarkskanalen för oss, nämligen slussen i Skien.

Måndagen den 1:a juli 2019. Båtresa från Ulefoss till Lunde, via Telemarkskanalen.

M/S Victoria, den 1:a juli 2019. M/S Victoria, den 1:a juli 2019.

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Ulefoss, den 1:a juli 2019.

Tisdagen den 2:a juli 2019. Båtresa från Lunde till Dalen, via Telemarkskanalen.

Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019. Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019.
Tisdagen inleddes med att vi tog oss upp för slussarna vid Kjeldal och Hogga, tillsammans med den fina träbåten och någon annan båt, vilket då innebar att vi tagit oss genom samtliga av Telemarkskanalens slussar.
Vid Kjeldal så passerade vi även en elektrisk fiskspärr i kanalen.
Efter slussandet så gick båtresan vidare genom sjösystemet upp till den lilla orten Dalen, som ligger längst in i Telemarkskanalens vattensystem. Då vi nådde fram till Dalen så hade vi tagit oss fram längs Straumen och sjöarna med namnen Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman och Bandak.

Efter en guppig dagsetapp, så var vi alltså framme i Dalen, där vi passade på att äta middag inne i restaurangen, som är beläggen vid en brygga i hamnen.
Sedan tog vi en kvällspromenad i Dalen, där vi tittade in i ortens anrika och fina gamla hotell, som heter ”Hotel Dalen”. Utanför hotellet stod det flera fina bilar, varav flera av dem var av äldre modeller.

Under kvällspromenaden så såg vi en fin bastu nere i sjön Bandak vid Dalen. Bastun som ligger strax utanför stranden, nås via en spång från land.
Vi passade även på att gå upp en bit, på ett mindre berg i Dalen, under vår promenad. Från berget bjöds vi på en fin utsikt över bygden, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i gästhamnen i Dalen.
På vägen tillbaka till hamnen så fick vi sällskap an en nyfiken liten katt (som troligen var en kattunge), under en del av promenaden.
I de övre delarna av Telemarkskanalens vattensystem, den 2:a juli 2019.

Onsdagen den 3:e juli 2019. Båtresa från Dalen till Kviteseid, via Telemarkskanalen, Bandaksli och Lårdal.

M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd. M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Bandaksli.

Torsdagen den 4:e juli 2019. Båtresa från Kviteseid till Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen, via Telemarkskanalen.

Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden. Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Ulefoss, den 4:e juli 2019.
I bakgrunden skymtar "Norsjø Ferieland", vid Akkerhaugen.

Fredagen den 5:e juli 2019. Båtresa från Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen till Notodden, via Telemarkskanalen och Årnes.

Årnes brygga. Årnes brygga.
Dagen inleddes med att vi åkte liksom lite tillbaka på Norsjø, så att vi kom fram till Årnes. I Årnes så tog vi oss iland och promenerade lite i byn, för att eventuellt besöka en restaurang eller ett café. Men innan vi tagit oss fram dit vi tänkte äta eller fika, så föreslog jag att vi i stället skulle ta båten in till Gvarv, genom att ta oss fram på Gvarvelva, så vi vände om och gick tillbaka till båten.
När vi väl började närma oss Gvarvelva, så visade det sig att det tycktes vara väldigt grunt utanför älvens utlopp i Norsjø. Så när vi testat att kolla djupet med hjälp av att sticka ner båtshaken i vattnet och kunnat konstatera att det var ganska grunt där vi befann oss, så vände vi om ut på Norsjø igen, utan att köra in i Gvarvelva till Gvarv.

Ute på Norsjø så fortsatte vi tillbaka mot Akkerhaugen, där vi gjorde ett par stopp vid några olika bryggor, innan vi fortsatte norrut i Sauarelva vidare via Bråfjorden och Heddalsvatnet till Notodden. Under eftermiddagen så nådde vi fram till Notodden, efter att vi gjort några stopp vid både en gästbrygga vid ”Kullhuset” och vid Hjuksebø gästhamn, på vägen till Notoddden. Under båtresan såg vi ett flygplan med pontoner som landade och startade på vattnet flera gånger, medan vi färdades mot Notodden.

Väl framme i Notodden så åkte vi först till en brygga vid ”Notodden Motorbåtforening”, då vi fått ett tips av en person (med anknytning till föreningen) att vi skulle kunna få lämna båten där i någon vecka om vi ville. Men efter att vi lyckats lägga till vid ”Notodden Motorbåtforening”, där vinden låg på rejält in i hamnen och försvårade tilläggningen, så bedömde vi att hamnen inte var så värst lämpad för oss. Detta då det var väldigt blåsigt i hamnen, samtidigt som det var något begränsat med plats i hamnen, då någon brygga saknade förtöjningsöglor, vid vårt besök i hamnen.

Då det finns flera hamnar i Notodden, så fortsatte vi vidare västerut i Notodden, och min tanke var först att tillfälligt gå i land vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, men det var så blåsigt där, så vi gick aldrig i land där.

Så istället fortsatte vi till ”Nesøya Marina” i Notodden, där de hade några alldeles nya bryggor, så där förtöjde vi båten, då det både fanns landström där och möjlighet att lämna båten där i någon vecka. Vilket jag ville göra.

Så när vi förtöjt båten så tog vi en kvällspromenad i Notodden, som har en stark industrihistoria, tack vare att Norsk Hydro anlade sina första anläggningar i Notodden och i relativt närbelägna Rjukan. Industrihistorian i Notodden och Rjukan har numera blivit klassad som ett Världsarv.
Numera är Notodden också ett bluesmecka, där det årligen hålls en bluesfestival i augusti.
I Notodden finns det även en mindre flygplats, där det lär vara populärt att starta med segelflygplan, då vindarna i trakten ofta lär vara gynnsamma för segelflygplan. Invid flygplatsen, finns även en hamn för pontonförsedda flygplan, som landar och statar på sjön Heddalsvatnet.

Efter kvällspromenaden i Notodden så övernattade vi i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.
Vid Årnes brygga.

Lördagen den 6:e juli 2019. Promenad från Notodden till Heddal stavkirke och tillbaka till Notodden.

Heddal stavkirke. Heddal stavkirke.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Söndagen den 7:e juli 2019 till måndagen den 15:e juli 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.

Tidigt på söndagsmorgonen den 7:e juli så lämnade vi båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden, då jag och min mamma fortsatte med buss till Oslo, varifrån jag fortsatte vidare med buss och flyg hem till Kiruna, medan min mamma fortsatte hem till Dalarna med tåg.

Efter att jag varit hem och arbetat i cirka en vecka, så fortsatte jag sedan med buss, flyg och tåg till mina föräldrar i Dalarna, under söndagen den 14:e juli. Sedan under måndagen den 15:e juli, så fortsatte jag med bil och min tomma båttrailer bakom bilen fram till Notodden, tillsammans med mina föräldrar.

Väl framme i Notodden, så övernattade vi i båten, som ännu låg kvar i vattnet i ”Nesøya Marina”.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Fyren Holger i Fäggeby är Dalälvens enda fyr.

Några inledande rader om ”Farled Dalarna”.

En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk. En sjösättningsramp med intilliggande brygga i Grådatrakten, strax ovanför Gråda kraftverk.

Genom årens lopp har det framförts olika idéer om att bygga en kanal med namnet ”Dala kanal”, detta genom att kanalisera Dalälven från Siljan, så att man på något sätt skulle kunna komma ut i havet med båt.
Idéer har delvis funnits om att kanalisera Dalälven längs dess naturliga sträckning ut till havet, liksom andra alternativa idéer istället har gått ut på att bygga en kanal mellan Siljan och Strömsholms kanal, som i sin tur redan har förbindelse med havet via Mälaren och slussarna i Stockholm, samt slussen i Södertälje. Men ännu har inga av dessa storstilade idéer om en pampig Dala kanal från Siljan ut till havets salta vatten realiserats och blivit verklighet.

Däremot så startades ett mindre projekt i början av 2000-talet, vars idéer lär ha haft sitt ursprung ännu tidigare. Det projektet som bedrevs som en ekonomisk förening gick under namnet ”Farled Dalarna”, vars syfte var att bygga en farled längs Dalälven för båtar mellan Avesta och Orsa, längs vilken man skulle få ta hjälp av landsvägstransporter förbi de fyra kraftverken i Borlänge och förbi de båda kraftverken vid Långhag och Stora Skedvi, som ligger en bit söder om Borlänge.
Vid kraftverket i Gråda var planen att man skulle bygga en kanal med en slussanläggning med tre slusskammare, som skulle kunna ta båtar förbi kraftverkets tolv höjdmeter.

Så i projektet ”Farled Dalarna” så skulle det ingå att iordningställa cirka 60 gästbryggor, några trailerramper, bygga en kanal med slussanläggning vid Gråda kraftverk och därutöver åtgärda tre broar (varav de två flottbroarna i Gagnef, var två av de tre broarna), så lite större båtar skulle kunna passera dessa broar.

Faktum är att det redan på troligen 1600-talet påbörjades ett kanalbygge vid forsarna vid Gråda, där det numrera finns ett vattenkraftverk. Detta kanalbygge var alltså långt innan dess att dagens vattenkraftverk fanns på platsen, men den gången slutfördes inte kanalprojektet, även om det eller något annat projekt ledde till att älven leddes om lite grann vid något försök att tämja älven för länge sedan.
Även på 1700-talet lär en kanalisering vid forsarna vid Gråda ha diskuterats, men den gången blev de inga grävarbeten genomförda för att förverkliga dåtiden kanalidéer.
På 1800-talet kom dock ett kanaliseringsprojekt igång vid Gråda, men inte heller den gången ledde projektet fram till någon slussanläggning då ekonomiska hinder satte stopp för kanalprojektet. Men flottningen på älven, liksom industriverksamhet som sågverk lär ändå ha kunnat dra nytta av detta kanalprojekt, som man ändå hann komma en bra bit med, även om det aldrig blev några slussar byggda på platsen. Så ännu i dag lär man kunna se resterna av detta slussprojekt, även om det aldrig slutfördes med några slussar.

Men inte heller 2000-talets projekt som gick under parollen ”Farled Darlarna” lyckades nå fram till någon kanal med slussar vid Gråda kraftverk, utan det projektet slutade tyvärr med att den eknomiska föreningen "Farled Dalarna" gick i konkurs 2010, vilket kanske delvis var en effekt av finanskrisen 2008.
Men projektet hann i alla fall beviljas en del EU-pengar, så innan konkursen hann projektet bland annat med att fixas till en del trailerramper och bryggor.
Liksom projektet även hann med att ta fram en trevlig guide till gästhamnar, ankringsplatser och bryggor mellan Avesta i söder och Orsa i norr. Guiden går att nå i PDF-format via denna länk (som leder till Insjöns båtklubbs webbsida), även om viss information i guiden kan vara lite inaktuell, då den ju är cirka tretton år gammal. Därutöver så finns det gästhamnar och gästbryggor som inte är med i denna guide.

Så under sommaren i år, så har jag passat på att resa längs ”Farled Dalarnas” sträcka, och passat på att besöka de flesta av de nämnda gästhamnarna och gästbryggorna, som är med i den nyss nämnda guiden, liksom jag även besökt en del andra hamnar och bryggor, som inte är med i denna guide.
Sommarens båtresor har skett i flera omgångar och jag har inte heller tagit bitarna i dess geografiskt rätta ordning, utan jag har istället plockat delsträckorna lite huller om buller, så att säga.

Tisdagen den 16:e juni 2020. Båtresa på Siljan från Rättvik till Vaverön.

En stuga på Vaverön. En stuga på Vaverön.

Första turen inleddes på tisdagskvällen under midsommarveckan, alltså den 16:e juni, i Rättvik. Där jag har min båt för tillfället.
Så dagen inleddes med sjösättning och lite båtservice, innan jag och min pappa ganska sent på kvällen gav oss av ut på Siljan mot Vaverön, med tända lanternor på Mashavet (som Siljan brukar kallas för).
Under resan mot Vaverön så var min tanke att vi skulle göra ett litet stopp i Laknäs, vid Laknäs brygga. Men då vi var vid Laknäs brygga så låg vinden på rejält, så det verkade vara svårt att lägga till vid bryggan, utan att riskera att skada båten. Så vi fortsatte istället vidare mot Vaverön, utan att gå i land vid Laknäs, där det var så vågigt att vi höll på att blåsa in den väderutsatta bryggan, så vi avbröt helt enkelt landstigningsförsöken där.

Nästan framme vid Vaverön så började det regna, så jag skulle då slå på båtens vindrutetorkare. Men tyvärr så råkade jag först trycka på fel knapp, så istället för att slå på vindrutetorkarna, så råkade jag istället trycka på knappen för tutan mitt i natten, när vi var strax utanför Vaverön, så att båten gav ifrån sig ett högt ljud. Ljudet från båtens tuta var nog anledningen till att vi såg att det lyste upp några lampor inne vid ön, så det var verkligen inte någon tyst och diskret tilläggning vi gjorde mitt i natten vid Vaverön.
Inte var det heller nog med att jag råkade tuta mitt i natten, utan strax utanför Vaverön så råkade jag i den skumma juninatten även köra över en grön ”farledsmarkering”, vars position jag har för med att inte riktigt stämde med mitt digitala sjökort.

Väl framme vid Vaverön så visade det sig att det inte var så jätte många personer där, utan de enda andra gästerna där, var några tjejer som rott dit och tältade vid stranden på ön, så de kanske blev skrämda när vi kom och förde sådant liv mitt i natten! Så jag får be om ursäkt för det!

Vaverön som är en ö (och numera även ett naturreservat) är ett av Siljans populäraste utflyktsmål bland båtfolk, och även om man inte har någon egen båt, så kan man ta sig dit, tack vare att man kan låna roddbåtar inne vid fastlandet och ro ut till ön.
Ön har både en bastu, en upplåst raststuga och ett par övernattningsstugor, varav i alla fall den ena stugan inrymmer ett piano. Åtminstone den ena av stugorna måste förbokas genom Leksands kommun, om man vill övernatta i den.

Vaverön.

Onsdagen den 17:e juni 2020. Båtresa på Siljan och Österdalälven från Vaverön till Insjön, via bland annat Tällberg, Hjulbäck, Hjortnäs och Gråda.

I hamnen i Hjulbäck. I hamnen i Hjulbäck.

Trots att jag inför båtturen hade tittat på väderleksprognoserna och tidigare hade konstaterat att det såg ut att kunna bli en kanonvecka rent vädermässigt, denna midsommarvecka, så visade det sig att regnet fullkomligt öste ner och stod som spön i backen, under vår natt vid Vaverön. Så vi var glada att vi bodde i båten och att inte vi behövde tälta, som våra tillfälliga grannar på ön.
Men det hade ju varit ännu trevligare om vi hade haft en fungerande värmare i båten. Vilket vi tyvärr inte hade denna natt. Detta då båtens fotogenkök med värmelock (som jag tidigare har använt som värmare) har gått sönder och stod i mina föräldrars garage, vid denna tidpunkt. Inte heller hade vi ju tillgång till någon landström på ön, då det saknas ström på ön, så vi kunde inte heller använda oss utav min elektriska värmefläkt.

Morgonen inleddes med en skogspromenad i form av en rundtur på Vaverön, innan vi fortsatte båtresan till Tällberg och således fick upp värme i båten, tack vare båtens gångvärmare, som bjöd på skön värme när båtmotorn var igång.
Efter ett kort stopp i Tällberg gick båtresan vidare till Hjulbäck.
I Hjulbäck förtöjde vi båten en liten stund i en fin hamn, där man höll på med arbeten med att dra över vattenledningar från Hjulbäck rätt över Österviken (som är en del av Siljan) till Hjortnästrakten.

Efter vårt stopp i Hjulbäck, så fortsatte vi som vattenledningarna, alltså rätt över Österviken fram till Hjortnäs, där vi lade till vid det anrika dansstället Hjortnäs brygga. Där tittade vi lite på området, som likt många andra dansställen, lär få uppleva en ovanligt tyst och annorlunda sommar detta år, i pandemins spår.

Efter snabbvisiten i Hjortnäs så fortsatte vi till en liten hamn vid Västanvik, där det luktade gott om gräsmattan som höll på att ansas inför den stundande midsommarhelgen.
Invid hamnen finns den sex år gamla byggnaden ”Roddens hus”. ”Roddens hus” är klubblokal för ”Brudpigas Roddarklubb”, som är Leksands kyrkbåtsroddarlag.
I ”Roddens hus” ryms förutom samlingslokal och andra praktiska föreningslokaler, även ett obemannat kyrkbåtsmuséum, där man gratis får gå in och titta på en bildutställning om kyrkbåtar och kyrkbåtsrodd, samt på de riktiga kyrkbåtarna som finns i muséet. Utställningen berättar bland annat om kyrkbåtstraditionen runt Siljan, och om kapprodden som sedan 1936 vanligtvis brukar gå av stapeln i Leksand i juli.
Kapproddstävlingar med kyrkbåtar anordnas vanligtvis vid flera olika platser runt Siljan, under somrarna. Så det finns flera roddarlag runt Siljan, som tävlar mot varandra i dessa traditionella tävlingar. Vi passade på att titta in i muséumsdelen av byggnaden, när vi ändå var på besök i hamnområdet.

Sedan fortsatte vi nedströms i Österdalälven till Tibble, där vi gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte ner till Grådadammen och vände om alldeles ovanför Gråda kraftverk.
Denna gång gick det även bra att ta sig under landsvägsbron som leder Gagnefsvägen över älven i Grådatrakten. Detta tack vare att jag fått expertinformation som löd att vi skulle satsa på att åka under brospannet längst till höger (om det inte var så mycket vatten att det brospannet då var för lågt för vår båt) då vi åkte nedströms i älven, då det lär vara som djupast där. Det är nämligen så att med min förra båt så gick det jättebra att åka under denna bro åt båda hållen, då jag var på platsen för första gången, men vid mitt andra försök med min förra båt, så råkade vi köra på grund vid denna bro, eftersom att det finns många grunda partier vid bron, då det lär ha varit en kraftverksdamm på platsen tidigare.

Efter att vi vänt om strax innan kraftverket, så stannade vi till en stund vid en brygga, vid en trailerramp, som är belägen på älvens västra sida och alldeles söder om nyligen nämnda landsvägsbro. Efter en kort stopp där, så fortsatte vi vidare tillbaka under bron och fram till Gråda hamn, som är en fin hamn med kossor alldeles invid hamnen. I Gråda hamn satt vi inne i båten och passade på att äta middag, samtidigt som det var en fågelunge på bryggan som vi stannat invid och flera fåglar som cirkulerade i luften.

Efter middagen så fortsatte vi uppströms i älven, där vi först tog ett varv runt Morkarlön, som är belägen i älven. Sedan stannade vi till vid några bryggor i Rälta, innan vi var in och vände en liten bit in i Västannorsviken.
Därefter så fortsatte vi vidare mot Rönnäs, dock utan att gå i land där. Båtresan gick sedan vidare på Insjön (som vattnet heter vid Insjön) så att vi liksom rundade Prästön och fortsatte till Insjöns båthamn, där vi förtöjde båten och hade tillgång till landström, men dock inga toaletter, då alla byggnader i hamnområdet var låsta. Där övernattade vi och vi tycktes vara de enda båtgästerna som övernattade i hamnen, men på hamnområdet fanns det även en husbil med övernattade nattgäster.

I Gråda hamn.

Torsdagen den 18:e juni 2020. Båtresa på Österdalälven, Byrviken, Alviken och Siljan från Insjön till Saltholmen, via Leksand, Fornby, Alvik, Backen, Siljansnäs och Olsnäs.

Siljansnäs. Siljansnäs.

Efter frukost ombord i båten i Insjön, så gick färden vidare till Leksand, där ångbåten S/S Engelbrekt var i färd med att ge sig av på någon form av resa.
Efter ett kort stopp i Leksand så gick färden vidare till Fornby, där det finns en nybyggd långbrygga i form av en lång pir, med en byggnad längst ute vid den kaj, som avslutar piren. Piren/bryggan och huset är visserligen nybyggda, men det har även tidigare funnits en numera raserad långbrygga vid Fornby, för att båtar skulle kunna angöra byn, trots att det är relativt långgrunt i trakten.

Efter stoppet i Fornby så åkte vi vidare in under Siljansnäsvägen, under en bro i Fornbybanken, så att vi tog oss fram till Byrviken. På Byrviken åkte vi på norra sidan av Lissön och vidare in i Alviken. I Alviken så passade vi på att göra stopp vid Alvik och Backen, innan vi fortsatte tillbaka till Byrviken, där vi stannade till vid båthamnen i Siljansnäs. Senare fortsatte vi söder om Lissön och tillbaka ut under Siljansnäsvägens bro igen.

Båtfärden fortsatte sedan vidare ut mot Storsiljan och tog oss genom sundet mellan Vaverön och Skorvnäsudden och vidare fram till Olsnäs. Då vi passerade Vaverön kunde vi se att det var flera båtar där vid denna tidpunkt, än när vi var där. Detta då det nu hade blivit riktigt fint väder.
Väl framme i Olsnäs så blev min pappa (som varit med under inledningen på turen) avlöst av min mamma och vi passade på att äta en gemensam middag ute på bryggan i Olsnäs, i det fina sommarvädret. Vid ett bord bredvid oss på bryggan så var det några personer med en riktigt fin hund!

Efter middagen så gick färden vidare en bit in i Limåviken, där vi sedan vände om och fortsatte till Saltholmen, där det vi övernattade efter en kort kvällspromenad på den lilla ön. Vid Saltholmen var det ytterligare en båt som övernattade vid öns brygga.

Fornby brygga.

Fredagen den 19:e juni 2020. Båtresa på Siljan, Österdalälven och Orsasjön från Saltholmen till Orsa, via bland annat Björka, Sollerön, Lerön, Mora och Gammelhuvud.

Vi har lämnat Saltholmen bakom oss. Vi har lämnat Saltholmen bakom oss.

På förmiddagen så lämnade vi Saltholmen och fortsatte förbi en fiskodling, innan vi kom fram till Björka, där vi gjorde ett kort stopp.
Sedan så fortsatte vi norrut en liten bit längs Solleröns norra sida, så att vi åkte mellan Sollerön och Sollkalven, innan vi liksom rundade Sollkalven, samt en annan liten holme strax norr om Sollkalven och fortsatte tillbaka söderut och liksom rundade Solleröns södra del, så att vi tog oss fram till campingen vid Sollerön, där vi stannade till en stund. Sollerön är för övrigt Siljans största ö.

Efter stoppet vid campingen på Sollerön, så fortsatte vi fram till småbåtshamnen som är belägen vid Lerön. Lerön är en liten ö som Solleröns sydvästra broförbindelse korsar, så ön har liksom broförbindelse i två riktningar.
Efter ett kort stopp vid Lerön, så fortsatte vi in under Siljansvägen och passade på att ankra i en vik (som kanske var lite onödigt grund) för att äta pannkakor till lunch, denna fina midsommarafton.

Efter lunchstoppet, så gick färden vidare en bit in i Vikaviken. I Vikaviken vände vi sedan om och sedan fortsatte vi med båten in under Sundsvägen, som är den norra landsvägsförbindelsen mellan fastlandet och Sollerön.  Denna broförbindelse är betydligt mindre och diskretare, än den broförbindelse som vi passerat en stund tidigare, då vi åkte under Siljansvägen.

Sedan gick färden mellan många farledsmarkeringar som ledde oss in till Vinäs, där vi bara vände om i hamnområdet, utan att gå i land.
Därefter passerade vi väster om Sandholmen och gjorde ett kort stopp vid småbåtshamnen vid Sanda i Mora, innan vi styrde in i Saxviken, där vi stannade till vid en brygga, där min mamma passade på att promenera i väg för glassinköp. När glassen var levererad till båten, så gick färden vidare på Saxviken, där det var många båtar i rörelse.
När vi lämnat Saxviken, så fortsatte vi in under järnvägsbron och landsvägsbron i centrala Mora och styrde färden norrut mot Orsasjön. Men innan vi nådde fram till Orsasjön, så styrde vi lite mer västerut så att vi fortsatte följa Österdalälven ytterligare en bit. I Österdalälven hann vi med ett stopp både vid Mora Golfklubb (där det hade börjat blåsa upp en hel del) och vid campingen vid Moraparken, som har en riktigt fin gästhamn.

Efter stoppet vid Moraparken så fortsatte vi tillbaka nedströms i Österdalälven en liten bit och fortsatte sedan norrut upp i Orsasjön, som bjöd på en hel del vågor. I Orsasjön var vi först in och passerade igenom hamnområdet i Kråkberg, innan vi gjorde ett stopp vid den lilla ön Gammelhuvud.
Till Gammelhuvud anlände vi först efter att vi hade blivit stoppade av räddningstjänstens båt, som kom farande med blinkande blåljus och undrade om vi sett någon ensam vattenskoter utan förare på Orsasjön, vilket vi dock inte hade sett.
Vid Gammelhuvud var det flera båtgäster, och även några som hade paddlat dit, där de antagligen skulle övernatta i tält. Tyvärr var det dock någon fågel där som troligen var bedrövad, då någon (troligen någon annan fågel) lär ha stulit eller förstört något ägg för denna, enligt vad en annan öbesökare berättade för oss.

Sedan så fortsatte båtfärden förbi Våmhus och sedan gick färden vidare innanför några öar (där det kändes som att det stundtals gick lite tungt, så vi kanske tog i en mjuk eller sandig sjöbotten litegrann) så att vi kom fram till Orsa båthamn. När vi kom fram till Orsa båthamn så la vi först till i hamnen, men sedan så fortsatte vi ut från hamnen igen, för att undersöka hur det var med möjligheten att istället övernatta vid Orsa Camping.
Tyvärr visade det sig att bryggan vid Orsa camping inte var upplåten får båtbesökare vid det aktuella tillfället, och dessutom är bryggan vid Orsa Camping avsevärt mycket kortare numera, än vad den varit tidigare.
Så vi fortsatte tillbaka till Orsa båthamn. Där åt vi nylagad tacospaj, som vi tillagat i min lilla Omniaugn på ett gasolkök i båten. Efter den sena middagen så övernattade vi i båten i hamnen i Orsa.
Denna fina midsommarafton kunde jag konstatera att vi hade hunnit se ett flertal husbåtar som var ute och åkte både i Mora och i Orsatrakten.

I en liten hamn vid Björka.

Lördagen den 20:e juni 2020. Båtresa på Orsasjön och Siljan, från Orsa till Rättvik, via bland annat Vattnäs, Nusnäs, Sollerön, Stora Tjuvholmen, Garsås och Rossaviken.

En Bella 7000 i Nusnäs. En Bella 7000 i Nusnäs.

Vi lämnade Orsa på förmiddagen på midsommardagen.
När vi hade kommit ut en bit på Orsasjön, så såg vi en båt som heter ”Argus”, som lutade oroväckande mycket. Vilket troligen var samma båt som vi under fredagskvällen hade sett vid några husbåtar, på ett annat ställe på Orsasjön.
Min första tanke var att båten stod på grund, men när jag tittade till på vårt digitala sjökort, så kunde jag konstatera att det skulle vara förhållandevis djupt på platsen där den stod, så det verkade orealistiskt att båten stod på grund. Så vi närmade oss båten och tutade några gånger, med förhoppningen att få kontakt med någon ombord i båten, men utan att vi först fick någon reaktion. Så min tanke var inledningsvis att kanske båten antingen hade slitet sig eller blivit lämnad på platsen, så jag funderade en stund på om jag skulle försöka mig på att ta mig ombord på den lutande båten, som vi efter en stund kunde konstatera att var förtöjd på platsen, med hjälp av ankare.
Men efter en stund så kom en person ut från båten, då vi stimmat en stund med både vår båttuta och våra röster. Jag tror att han som kom ut ur båten var alldeles nyvaken, då vi antagligen väckte upp honom.
Då vi påtalade att båten lutade mycket, så sa han att den brukade luta lite, men det visade sig att den nog denna gång lutade betydligt mer än vad som var normalt, då den lutade både bakåt och åt ena sidan. Men han som kom fram ur båten lyckades få fart på någon länspump i båten och börja pumpa ur vatten ur båten, och enligt honom så lät det som att varken båten eller någon ur besättningen var i någon nödsituation. Så vi fortsatte vår båtresa, då ingen verkade behöva någon akut hjälp av oss, dessutom så var det inte heller så superlångt in till Orsa, om någon i den lutande båten ändå skulle behöva kalla på någon sorts assistans.

Vår färd gick vidare till Vattnäs, där vi gjorde två stopp, i två olika hamnar, innan vi fortsatte genom Mora och vidare öster om Sandholmen fram till Nusnäs, där vi besökte min mammas kusin vid en sjöbod. I Nusnäs gjorde vi ännu ett par stopp, nämligen vid festplatsen ”Blickpunkten” och vid småbåtshamnen i Nusnäs, där jag såg en liknande båt som min båt, nämligen en Bella 7000, som är en föregångare till den båtmodell, som jag har, då jag har en Bella 7002. Båten som jag såg i Nusnäs såg ut att vara i fint skick och som att den brukar användas, då den var sjösatt. Jag skulle även tro att det var samma båt som jag såg i Nusnäs ett flertal år tidigare, då jag också besökte samma hamn.

Efter stoppen i Nusnäs så fortsatte vi ännu en gång till Sollerön, där vi denna gång gjorde ett kort stopp vid Bengtsarvet, innan vi fortsatte till Stora Tjuvholmen, där det var flera andra båtgäster. Väl framme vid Stora Tjuvholmen så passade vi på att äta lunch ute vid ett bord, innan vi styrde färden vidare till Garsås.
I Garsås gjorde vi ett kort stopp i hamnen, där det liksom i många andra hamnar var många badgäster (under denna fina midsommarhelg), som det kändes lite som att vi kom och trängde undan för vårt korta stopp.
Efter stoppet i Garsås så gick färden vidare till Rossaviken, där hamnen har utvecklats en hel del, för ett antal år sedan. Så Rossaviken tycks vara ett populärt besöksmål numera. I Rossaviken gjorde vi ett kort stopp och kunde konstatera att det var flera båtar där, varav en husbåt.
Från Rossaviken fortsatte vi till Stumsnäs, där vi var in i en liten hamn vid ångbåtsbryggan i byn, men där vi aldrig gick i land, då det var relativt blåsigt, vilket det hade varit mer eller mindre, under en stor del av vår färd ända från Nusnäs.

Slutligen så fortsatte vi vidare tillbaka till Rättvik, där jag hade inlett båtturen några dagar tidigare, eftersom att båten har sin båtplats där.
Så när vi lämnade båten i hamnen i Rättvik, så kunde jag konstatera att jag fått en fin femdagarstur med fyra övernattningar, under midsommarveckan, på en stor del av Siljans sjösystem!

En fin Bella 7000 i Nusnäs, och långt bort i bakgrunden så skymtar min båt som är en Bella 7002.

Tisdagen den 14:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, Tunaån och Runn, från Färjegårdarna i Borlänge till Ornäs, via bland annat Torsång och Gustafs.

I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön. I Torsång så styrde vi in under de båda broarna som leder mot Ösjön.

Redan under kvällen innan denna dag, så passade vi på att lasta upp båten på sin båttrailer i Rättvik vid Siljan. Under tisdagen bar det av till Färjegårdarna i Borlänge, där vi sjösatte båten vid en sjösättningsramp, samtidigt som regnet föll.

När båten väl var sjösatt och bilen och båttrailern väl var parkerade på en grusplan invid sjösättningsrampen, så startade båtturen för mig och min pappa, efter att vi först passat på att fika i båten invid en brygga vid Färjegårdarna, samtidigt som regnet vräkte ner.
Båtturen gick först uppströms i Dalälven, så att vi tog oss under väg E16 och upp mot SSAB:s område, men innan vi passerade nästa bro som finns inne på SSAB:s industriområde, så vände vi om. Alltså vände vi således om en liten bit innan vi nådde fram till kraftverket som finns vid SSAB. När vi väl vänt om, så stannade vi till vid en ångbåtsbrygga som är belägen alldeles söder om väg E16, invid ”Matjes Emils gård”.
Efter ett kort stopp där, så fortsatte vi vidare in i Tunaån, som vi följde fram till Tunaåstrand, där vi vände om, utan att gå i land. Detta då vi inte kunde finna någon lämplig brygga för tilläggning vid Tunaåstrand.
Efter att vi vänt om vid Tunaåstrand, så fortsatte vi tillbaka nedström längs Tunaån i några hundra meter, innan vi återigen vände om och fortsatte lite uppströms i en annan förgrening av Tunaån, men där såg det ut att vara relativt grunt, ligga rör under vattenytan och därtill vara mycket sjögräs. Så vi vände ganska omgående om igen, så att vi fortsatte medströms och tillbaka ut i Dalälven, efter att vi antagligen även fått en del sjögräs i propellern, under vår färd bland sjögräset. Om det nu hade fastnat sjögräs i propellern, så lossnade sjögräset från propellern så småningom, vilket ju var bra.

Vi fortsatte att följa Dalälven ner till Torsång, där vi gjorde ett par korta stopp på respektive sida av Dalälven, innan vi fortsatte ner längs Dalälven och passerade en kanotstadion, som är belägen längs älven. Efter en stund kom vi fram till Gustafs, där vi förtöjde båten vid en mycket enkel gästhamnsplats, medan vi åt en middagsmåltid, som bestod av snitsel och potatisgratäng som vi tillagat i båten.

Efter middagen, så fortsatte vi längre ner längs Dalälven, så att vi kom fram till Långhags kraftverk, där vi vände om strax innan kraftverket och fortsatte uppströms längs älven tillbaka till Torsång. I Torsång så svängde vi in under broarna som leder in till Ösjön (som är en del av Runn), och fortsatte med båten ut på Ösjön, och vidare fram till Ornäs, där vi övernattade i båten i en stor båthamn.

Båthamnen i Ornäs är förhållandevis stor, för att vara vid den lilla orten Ornäs. Men antagligen så är det många som bor i Borlänge som har valt att ha sin båt i Ornäs, istället för att behöva inleda och avsluta sina båtturer med en resa på Dalälven, då man ju snabbare kommer ut på själva Runn från Ornäs, än från Borlänge (som ligger längs Dalälven).
När vi övernattade i Ornäs, så tror jag dock att vi var den enda gästbåten i den förhållandevis stora båthamnen i Ornäs.

Vi har stannat till vid ångbåtsbryggan vid "Matjes Emils gård" i Borlänge.

Onsdagen den 15:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Ornäs till Staberg, via bland annat "Carl Larsson-gården", Nordanö, Uvberget, Prästö, Tyskö, Dejstolen, Hellmansö, Falun och Roxnäs udde.

Vid scoutstugan "Uvbergsstugan". Vid scoutstugan "Uvbergsstugan".

Onsdagen inleddes med att min pappa lämnade mig i Ornäs, för att åka och arbeta, medan min mamma istället kom och anslöt till båten i Ornäs lite senare under förmiddagen.
Båtresan gick då vidare på Ösjön (som alltså är en del av Runn).
Först stannade vi till vid ”Carl Larsson-gården”, där det inhandlades glass, innan färden gick vidare till bland annat både Haganäs, Nordanön och Uvberget, där vi la till alldeles invid scoutstugan ”Uvbergsstugan” i några minuter innan färden gick vidare.

Senare styrde vi färden ut på de mer öppna delarna av Runn och tog oss till de båda öarna Prästö och Tyskö, där vi tog ett par kortare skogspromenader. Därefter styrde vi återigen in båten i lite trängre områden, då vi styrde in mot den lilla sjön Liljan, som har förbindelse med Runn.
För att komma till sjön Liljan ska man åka under både en järnvägsbro och en landsvägsbro. Det visade sig att det gick bra för oss att komma under järnvägsbron, men landsvägsbron var visst för låg för att vår båt skulle kunna ta sig in under den, så vi fick vända om vid landsvägsbron, utan att åka in i sjön Liljan.
 
Så efter vårt misslyckade försök att ta sin in i sjön Liljan, så fortsatte vi till de båda öarna Dejestolen och Hellmansö, där vi gjorde några kortare stopp och såg oss om lite på dessa öar.

Därefter gick färden vidare mot Främby udde, där vi dock aldrig gick i land. Utan istället fortsatte vi in till en brygga alldeles vid "Slussenområdet" i Falun, där vi gjorde ett litet stopp och kunde konstatera att det inte längre är så mycket av slussanläggningen kvar på platsen, där det en gång i tiden funnits en sluss mellan Runn och sjön Tisken.

Färden gick sedan vidare till Roxnäs udde, där vi gjorde ett stopp och passade på att ta en promenad ut längs udden, som sträcker sig ut i Runn. Innan vi kom fram till Roxnäs udde, så passade vi även på att göra ett kort stopp vid en brygga i trakterna av Hälsingstrand.

Efter vårt stopp vid Främby udde, så fortsatte vi till Staberg, där vi övernattade i båten i en båthamn.
Längs vår färd till Staberg så passade vi även på att åka in i en liten båthamn i en liten å vid Korsnäs och vända, dock utan att gå i land där. Därtill så passade vi även på att åka in i Sandviken vid Skatudden, innan vi kom fram till Staberg, men inte heller i denna vik gick vi i land.

I hamnen i Staberg, så fick min båt av modellen Bella 7002 återigen se ett av sina båtsyskon, nämligen en Bella 701.
Det är ju roligt när man träffar på liknande båtar som ens egen när man är ute och åker, även om man sällan brukar träffa på ägarna till båtarna, då båtarna oftast brukar ligga förtöjda vid någon brygga, vilket även var fallet denna gång.

Scoutstugan "Uvbergsstugan".
VId "Slussenområdet" i Falun.

Torsdagen den 16:e juli 2020. Båtresa på Runn, från Staberg till Färjegårdarna i Borlänge, via bland annat Stora Melpad, Björnungarna, Vika, Fornäs udd, Sunnanö och Ornäs. Samt en bilresa från Färjegårdarna i Borlänge till Fäggeby.

En brygga vid ön Stora Melpad i Runn. En brygga vid ön Stora Melpad i Runn.

Denna dag inleddes turen med att vi fortsatte från Staberg ut till ön Stora Melpad, som är Runns Segelsällskaps klubbholme, med bland annat ett klubbhus på. Runt ön finns det flera olika bryggor i olika väderstreck och en av Runns fyra fyrar är belägen på ön. Då vi besökte ön, var vi helt ensamma på ön, trots att vädret var fint och det var i mitten på juli.

Efter vårt besök på Stora Melpad så styrde vi färden vidare till en av de små öarna ”Björnungarna”, nämligen till ”Södra Björnungen”, som är den ö som Stabergs båtklubb har som klubbholme, och där det således anlagts både en brygga och några grillplatser.

Därefter fortsatte vi in i Vikasjön, men vi tog en liten omväg dit och det var antagligen väldigt nära att vi höll på att köra på grund i trakterna av Lerbäcksholmen, där det var många markeringar i vattnet i form av plastdunkar (som kanske markerade stenar). Det som kanske räddade oss från en grundstötning, var det att det var en man vid ett hus på land som vi uppmärksammade då han stod och viftade med armarna väldigt mot oss, som att han försökte varna oss och visa att vi skulle vända om, vilket vi gjorde och således klarade oss från att köra på grund där. Jag tror att han även ropade något till oss, men vi kunde inte höra vad han sa, då han var ganska långt bort från oss.

I Vikasjön stannade vi till vid Vika och åt lunch i båten. Därefter fortsatte vi ner till södra delarna av Vikasjön, där vi vände om och fortsatte vidare ut ur Vikasjön och fram till Fornäs udd. Vid Fornäs udd så tog vi en liten promenad och tittade på några gamla gruvhål.

Sedan tog vi ett varv runt Granön med båten och fortsatte in i Dalviksviken, där vi vände om och fortsatte till Sunnanö hamn, där det var en fin och påkostad hamn med många gästande båtar. I hamnen vid Sunnanö verkade det som att många av båtbesökarna där var stamgäster, då i alla fall de flesta verkade känna varandra där.

Från Sunnanö gick färden vidare in mot Torsång, där vi stannade till både vid bryggan vid hembygdsgården och vid bryggan vid Torsångs Motormuseum, som dock var stängt i år på grund av pandemin.

Sedan så fortsatte vi längs Dalälven upp till Färjegårdarna i Borlänge, och lastade upp båten på sin båttrailer, vid samma plats som jag inlett båtresan några dagar tidigare.

Med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi till Fäggeby, där vi sjösatte båten i Dalälven, invid Dalälvens enda fyr, som finns i Fäggeby sedan några år tillbaka.
Fyren Holger som finns i Fäggeby blev nämligen byggd för drygt tio år sedan, och lär antagligen bära namnet ”Holger” efter en flottningsbåt som antagligen var den sista flottningsbåten som trafikerade Dalälven, om jag förstått saken rätt.

Under vår bilresa till Fäggeby så tog vi oss liksom förbi två kraftverk som finns i Dalälven mellan Gustafs och Fäggeby, nämligen Långhags kraftverk och Stora Skedvi kraftverk.
Efter att vi sjösatt båten i Fäggeby, samt därefter även parkerat bilen och båtsläpet på en grusplan i Fäggeby, så övernattade vi i båten vid gästbryggan i Fäggeby.

Gästbryggan och fyren Holger vid Dalälven i Fäggeby.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Dalälven, från Fäggeby till Avesta, via bland annat Grådö och Plosön. Samt en bilresa från Avesta till Gagnef.

En gästbrygga längs Dalälven. En gästbrygga längs Dalälven.

På morgonen så fortsatte vi först uppströms i Dalälven, så att vi kom upp mot Stora Skedvi kraftverk, där vi vände om. Det var antagligen tack vare att det var lagom mycket vattenföring i älven, som denna tur upp mot kraftverket var möjlig för oss att genomföra, så att sträckan var farbar och inte allt för ström för oss.
Sedan passerade Fäggeby igen, där vi övernattat, och fortsatte vidare neråt längs Dalälven. Under färden passade vi på att stanna till vid någon gästbrygga mellan Fäggeby och Dala-Husby, då jag vill minnas att det var några gästbryggor (eller om de nu bara var någon enda gästbrygga) i iordningställda mellan Fäggeby och Dala-Husby. Gästbryggorna (som jag vill minnas att var flera till antalet) mellan Fäggeby och Dala-Husby är antagligen iordningställda av föreningen "Dala-Fäggeby Älvvision", som jag även tror att står bakom byggandet av fyren Holger i Fäggeby.

Strax innan Dala-Husby kunde vi se att det var både ganska strömt och stenigt i älven vid Olofsfors. Lite strömt hade det visserligen varit även tidigare, men vid denna plats såg det värre ut, än på de andra platserna som vi hade passerat.
Då vi inte hade något sjökort över denna älvsträcka, och då det inte heller fanns några farledsmarkeringar hur man skulle åka i älven på denna plats, så valde vi att vända om, för att forska i hur man skulle ta sig an denna något forsande etapp.
Eftersom att vattnet var så strömt, så var det ju ingen idé att bara stoppa propellern en stund och stå still, medan vi tog reda på hur man skulle åka i forsen, för då hade det inte tagit lång tid innan vi ändå hade glidit in i den lilla forsen i det strömmande vattnet. Så det blev helt enkelt till att köra motströms i älven en stund, medan vi efterforskade hur vår fortsatta älvresa skulle genomföras.

Efter lite Googlande så lyckades jag få tag i en person som tycktes vara engagerad i hamnen i Fäggeby, eller i alla fall ha varit engagerad i hamnen i Fäggeby. Så efter ett telefonsamtal med honom, så kände jag mig mer säker på hur vi skulle försöka hålla oss i älven i det forsande vattnet bland stenarna. Så efter telefonsamtalet så vände vi återigen om, så att vi färdades medströms i älven igen, och efter en liten stund kom vi återigen fram till den lite mer forsande platsen i älven. Det verkade som att telefoninstruktionen som jag hade fått stämde, så vi klarade oss genom det strömmande vattnet, utan att köra på grund. Detta genom att bland annat hålla någotsånär i mitten av älven, och inte längs någon av älvens ytterkanter vid den lilla forsen.

Vi passerade Dala-Husby och tog oss sedan ett varv runt Näsgårdsön, som länsväg 270 går rätt över, så att det är en bro på var sida av ön.
Sedan tog vi oss ner mot Grådötrakten, där vår utskrivna hamnguide (från projektet ”Farled Dalarna”) upplyste oss om att det skulle finnas två hamnar, nämligen både ”Brunna hamn” och ”Grådö hamn”, som lär ha legat ganska så nära varandra.

Det visade sig dock att vid Brunna hamn, så var det inte så mycket till hamn kvar. Detta då båtbryggorna tycktes ha plockats bort.
Däremot så fanns det fortfarande kvar som en liten linfärja mellan den före detta småbåtshamnen vid Brunna och Brunnaön. Brunnaön ligger belägen ute i Dalälven, på en plats där Dalälven är bred och bildar sjön Hovran, med flera öar i ett deltaliknande landskap, där många fåglar och fågelskådare tycks trivas.
Brunnaön har flera byggnader och antagligen är det några personer som bor permanent på ön, och det tycks finnas planer för ett naturreservat på en del av ön (om det nu inte redan har blivit ett naturreservat där, alternativt att de planerna har lagts ner), men ön har ingen broförbindelse in till fastlandet.

Så då småbåtshamnen ”Brunna hamn” hade tagits bort, så besökte vi bara Grådö hamn i dessa trakter. I Grådö hamn så passade vi på att äta lunchs i båten invid en brygga. Vid trakten av Grådö hamn, så såg vi även en motorbåt som drog på en flotte, som tycktes rymma ett barnkalas.

Under dagen så blev vi något förvånade över att det stundvis var relativt stora vågor på Dalälven, trots att vi ju alltså befann oss på en relativt vindskyddad älv, och inte ute på ett öppet hav.

Efter stoppet i Grådö så gick vår färd sedan vidare ner längs Dalälven till Plosön, där vi la till vid en sliten gammal brygga, men vårt intryck av det lila vi såg av ön, var att ön var ganska igenväxt och att bryggan hade sedan länge sett sina bättre dagar. Vi gick inte runt så mycket på ön, men vi tog i alla fall ett varv runt ön med båten.

Sedan fortsatte vi längre ner längs älven och rundade Asköholmen. Ursprungliga tanken var att vi skulle gå i land på ön Askungen, som ”Södra Dalelfvens Båtklubb” har som sin kubbholme, men det var ganska mycket folk där, så vi struntade i det, utan istället styrde vi färden vidare direkt ner mot Avesta.
I Avesta åkte vi först en liten bit mot kraftverket, innan vi vände om och åkte in till Avesta hamn, där ”Södra Dalelfvens Båtklubb” håller till. Dit hade min pappa anlänt med min bil och min båttrailer, så efter att vi ätit middag i båten i hamnen, så lastade vi upp båten på sin båttrailer i hamnen och fortsatte landsvägen vidare norrut.

Färden gick då via Fäggeby, där pappa hade lämnat en bil, då han hade hämtat upp min bil och min båttrailer där. Bilen som han hade lämnat i Fäggeby tog vi nu med oss till en parkeringsplats vid en sjösättningsramp vid Norr Amsberg, som ligger nor om Borlänge. Där lämnade vi den bilen igen och fortsatte sedan till Gagnef, där vi sjösatte båten i Österdalälven, på älvens södra sida vid en sjösättningsramp, som är belägen alldeles nedanför flottbron (som vi inte kommer under med min båt) i centrala Gagnef.
Eftersom att båtens toalettank hade blivit full, så tog vi omvägen via Leksand, då vi var på väg till Gagnef. Detta då vår förhoppning var att det skulle gå att tömma båtens toalettank med hjälp av sugtömningsanläggningen där, trots att båten var upplastad på sin båttrailer. Tyvärr så visade det sig att man inte kunde komma tillräckligt nära med båttrailern på ett smidigt sätt, för att slangen på sugtömningsanläggningen skulle nå till båtens tömningshål, så båtens toalettank fick förbli fylld.

När båten väl var sjösatt i Gagnef och bilen och båttrailern var parkerad på en närbelägen grusplan, så var det redan mörkt. Så det blev ingen lång älvtur i Gagnef denna kväll, utan vi körde bara med båten i princip rätt över älven och stannade och övernattade vid en brygga vid caféet som finns vid Flottbron i centrala Gagnef.

Faktum är att vi vid denna plats inte befann oss så jätte långt nedanför Gråda kraftverk, som vi några veckor tidigare var och vände strax ovanför, under midsommarveckans båttur.
Mellan flottbron som vi nu befann oss vid och Gråda kraftverk, så finns det ännu en flottbro, nämligen vid Nedre Österfors. Dessa två flottbroar lär numera vara Sveriges enda flottbroar (trots att det funnits många fler tidigare), men det är bara den i central Gagnef som är upplåten för biltrafik, då flottbron vid Nedre Österfors inte är upplåten för biltrafik, men väl för gångtrafik och cyklister.
Det var för övrigt vid bron i centrala Gagnef, som ett lastbilsekipage våren 2015 försökte sig på att köra över bron, så att bron havererade och fick byggas upp på nytt (denna gång som en sort pontonbro), då den inte tålde så tunga fordon. Det lär även ha hänt någon mindre incident med någon lastbil vid denna flottbro även efter denna olycka. Men numera så sitter de portaler som begränsar möjligheten för höga fordon att passera bron, liksom det står skyltar att inga fordonskombinationer som väger över fyra ton får passera bron. Detta ledde till att antagligen inte heller vi kunde passera bron med båten upplastad på båttrailern bakom bilen, utan istället fick vi ta en omväg för att komma fram till sjösättningsrampen.

Flottbron i centrala Gagnef låg faktiskt tidigare belägen längre uppströms i älven och närmare kyrkan i Gagnef. Men efter att den en gång under en vår på 1800-talet slitit sig från platsen som den då var belägen på, så var det ett svårt projekt att bärga bron tillbaka till sin ursprungliga plats, utan istället fick den sin nya position där den numera är belägen. Även om dagens flottbro i centrala Gagnef är nybyggd, så är den belägen på samma plats som den plats dit bron tidigare flyttades, efter att den alltså slitit sig under en vår på 1800-talet. 

Stora Skedvi kraftverk.

Fredagen den 17:e juli 2020. Båtresa på Österdalälven, Västerdalälven och Dalälven, från Gagnef till Norr Amsberg, via bland annat Djurås, Svedjan, Arvslindan, Bäsna, Repbäcken och Forshuvud.

Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro. Jag har vänt om vid Forshuvudforsens kraftverk och är på väg tillbaka under Forshuvudbron, som är en före detta järnvägsbro.

Dagen inleddes med frukost i båten och för min del även med en promenad bort till kyrkan i Gagnef, där det finns en fin toalett i en byggnad bredvid kyrka. Detta då tanken till vår båttoalett alltså var full och kundtoaletten vid caféet vid Flottbron hölls låst innan caféet hade hunnit öppna.

När dagens båtresa väl startade så åkte vi först till ”Ängsholns Folkpark”, som ligger i utkanten av Gagnef. Denna sommar i pandemins tecken, lär det antagligen inte vara så mycket aktiviteter som sker där. Intrycket då vi kom sjövägen via älven till folkparken, var det att den såg väldigt sliten ut. Men när vi gått längre upp i folkparksområdet, så visade det sig att folkparken var i bättre skick när man såg den från högre höjder, även om den likt många andra folkparker knappast var i toppskick.

Sedan fortsatte vi färden vidare mot Djurås, men tyvärr råkade vi köra på grund. Detta då min pappa råkade köra på fel sida av en så kallad ”farledsmarkering” i vattnet, som han råkade missa, då den hade vickat och liksom låg längs med vattenytan och guppade, eller om det nu var så att den bara bestod i att vara en otydlig liten plastdunk som var målad.
Turligt nog, så blev detta vår enda grundstötning under vår resa längs "Farled Dalarna" (trots avsaknaden av sjökort, under en stor del av älvetapperna), samtidigt som det längs älvetapperna var lite si och så om det fanns några farledsmarkeringar över huvud taget, liksom hur väl de var placerade på sin rätta plats, i de fall som de fanns. Detta då vi liksom har hittat farledsmarkeringar på alla möjliga konstiga ställen, som flytande inne i buskage och på andra ologiska ställen. Turligt nog, så var det bara för oss att kliva ur båten och putta den av grundet, som nog mestadels bestod av grus.

Så efter ett bad av ben och fötter, så gick färden vidare till Djurås, där vi först stannade till vid en brygga alldeles norr om väg E16.
Efter stoppet där, så fortsatte vi lite längre ner i älven, så att vi kom fram till det så kallade ”Älvmötet”, där Österdalälven går ihop med Västerdalälven och gemensamt bildar Dalälven. Vid ”Älvmötet” stannade vi till vid en brygga och passade på att titta lite på platsen där älvarna möts.

Sedan så fortsatte vi upp längs Västerdalälven till en liten hamn vid Svedjan, där vi gick i land en vända. Därefter fortsatte vi en liten bit till uppströms längs Västerdalälven, men vände om strax innan vi möttes av Djurforsen, som knappas lär vara farbar med min båt.

Så färden gick återigen nedström och förbi ”Älvmötet” i Djurås igen, samt vidare fram till Arvslindan, där vi gjorde ett kort stopp innan vi åkte vidare till Bäsna. I Bäsna stannade vi till vid en fin brygga och åt soppa och pannkakor ombord i båten. Maten värmde vi på ett gasoluppvärmt friluftskök, då båtens kök har gått sönder och således inte var med på denna tur.

Därefter fortsatte vi förbi campingen i Sifferbo och fram till den så kallade ”Ingemar Bergmans brygga” i Gimsbärke, i närheten av den plats där Ingemar Bergman tillbringat en hel del tid under somrarna på 1920-talet, då hans morfar låtit bygga ett hus i dessa trakter.

Sedan gick båtresan vidare till en brygga i Repbäcken, som blev vårt sista stopp innan vi kom fram till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, där vi parkerat en bil under föregående dag. Vid bryggan vid sjösättningsrampen så släppte jag av mina föräldrar som åkte vidare med bilen som vi lämnat där.
Min mamma släppte sedan av min pappa vid min bil och båttrailer som vi lämnat i Gagnef. Sedan körde han bilen och båttrailern från Gagnef till sjösättningsrampen i Norr Amsberg. Under tiden då han hämtade bilen och båttrailern, så passade jag på att fortsätta med båten ner till Forshuvudforsens kraftverk (som ligger strax norr om Kvarnsveden). Forshuvudforsens kraftverk är det första av de fyra kraftverken som ligger på rad genom de centrala delarna av Borlänge, vilka således hindrar en båtresa på Dalälven mellan Forshuvudforsen och SSAB (där det sista av de fyra kraftverken i centrala Borlänge är beläget).

Strax innan jag kom fram till Forshuvudforsens kraftverk, så passerade jag under Forshuvudbron. Bron är numera en landsvägsbro, men tidigare så var bron en järnvägsbro längs järnvägen mellan Falun och Repbäcken, som numera till största delen är uppriven sedan länge.

När jag närmade mig Forshuvudforsens kraftverk så vände jag om med båten och fortsatte tillbaka till sjösättningsrampen i Norr Amsberg, dit min pappa hade hunnit fram, redan innan jag kom tillbaka dit. På väg tillbaka från Forshuvudforsens kraftverk till sjösättningsrampen vid Norr Amsberg, så testade jag även att åka in i en liten kanal (med ganska strömt vatten) som leder från Dalälven in till Bysjön vid Kvarnsveden. Kanalen korsas dock av en vägbro, som jag är osäker på om jag skulle kunna komma under med min båt, så jag avbröt ganska omgående mitt försök att ta mig genom kanalen, och tog mig tillbaka ut i Dalälven igen.
Väl framme vid sjösättningsrampen vid Norr Amsberg så drog vi upp båten på sin båttrailer och tog den tillbaka till Siljan i Rättvik, där vi sjösatte den och lämnade den vid sin båtplats i hamnen där.
Under denna dag så passerade vi många fina gästbryggor. Troligen kan man tacka ”Kommittén för en trevligare Dalälv mellan Gagnef och Forshuvud” för detta!

Således kunde vi konstatera att vi fått flera fina turer längs "Farled Dalarna", med billiga hamnavgifter!
Jag tror även att det var bra att vi valde att följa de flesta älvetapperna längs turerna på ett sådant sätt att vi följde älvarna medströms. Detta både för att spara bränsle och tid, eftersom att det är ganska strömt i älvarna som vi åkte med båten i. Vilket inte minst visade sig när man skulle lasta upp båten på båttrailern på de olika ställena i Dalälven och således skulle försöka att pricka båttrailern med båten.

/Fredrik

Forshuvudforsens kraftverk.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                         Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en surfplatta.
Sjökort:                    Utöver Navigationsappen så har vi även haft papperssjökort över Siljan och Orsasjön, som sträckt sig över Siljans sjösystem ända ner till Grådadammen.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
M/S Victoria och M/S Telemarken blir nedslussade för slusstrappan vid Vrangfoss i norska Telemarkskanalen.
Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern. Månen vakar över min båt vid Ekenäs vid Vänern.
Idag är det exakt ett år sedan jag inledde 2019-års, cirka två månader långa båtresa, med min plastnipa av modellen Bella 7002.

Resan tog mig ”sicksackande” från Örebro till Notodden i norska Telemarkskanalen, via bland annat Hjälmare kanal, Mälaren, Uppsala, Sickla kanal, Åkers kanal, Möja, Sandhamn, Kolström, Strömma kanal, Muskö kanal, Landsort, Göta kanal, Kinda kanal, Säffle kanal/Vikingaleden, Arvika, Lurö, Trollhätte kanal, Smöghålet, Sotekanalen, Strömstad, Idefjorden, Halden, Telemarkskanalen, Dalen, samt Kviteseid. Slutligen avslutades resan liksom med två bonusturer, varav den första gick längs norska Herøyakanalen, med dess mysiga båttunnel, och den sista turen gick genom svenska Bergslagskanalen.

Resan bjöd båtmotorn på drygt 400 nya drifttimmar, och under resan så lär jag ha passerat 119 unika slussbassänger, men då jag flera gånger var in i kanaler och liksom vände om tillbaka i samma kanal, så lär jag ha passerar slussbassänger hela 154 gånger.
Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal. Lastfartyget Lady Anne-Lynn glider in i Brinkebergskulles sluss i Trollhätte kanal.
Nu har jag skrivit ihop en reseberättelse om resan, med en del bilder från resan. Så om någon är intresserad av att ta del av reseberättelsen så finns den här nedan.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra till trevliga båtresor framöver!

Jag har delat upp reseberättelsen i åtta delar, så ni finner de olika åtta delarna av reseberättelsen genom att klicka på de åtta olika delarna här nedan.

/Fredrik
 

Del 1, den 9:e maj 2019 till den 20:e maj 2019.
Båtresa: Örebro-Hjälmare kanal-Arboga-Köping-Strängnäs-Mariefred-Enköping-Uppsala-Kungsängen.

Denna del inkluderar Hjälmaren och Mälaren med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Örebro kanal, Hjälmaren, Hjälmare kanal, Arbogaån, Mälaren, Fyrisån, Örsundaån och Alstasjön.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Örebro, Vinön, Arboga, Kungsör, Köping, Strängnäs, Mariefred, Enköping, Bålsta, Stäket, Sigtuna, Uppsala, Örsundsbro och Kungsängen.

Del 2, den 21:a maj 2019 till den 30:e maj 2019.
Båtresa Kungsängen-Sickla kanal-Åkers kanal-Strömma kanal-Möja-Sandhamn-Muskö kanal-Landsort-Mem.

Denna del inkluderar Saltsjön och svenska ostkusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Sickla kanal, Sicklasjön, Järlasjön, Saltsjön, Åkers kanal, Garnsviken, Kolström, Strömma kanal och Muskö kanal, samt en slussning genom Hammarbyslussen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Stora Fjäderholmen, Norra Lagnö, Vaxholm, Djurönäset, Möja, Sandhamn, Landsort och Mem.

Del 3, den 31:a maj 2019 till den 9:e juni 2019.
Båtresa: Mem-Göta kanal-Linköping-Kinda kanal-Skedevid kanal-Horn-Kinda kanal-Göta kanal-Sjötorp.

Denna del inkluderar Göta kanal och Kinda kanal med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Göta kanal, Roxen, Kinda kanal, Järnlunden, Skedevid kanal, Ämmern, Åsunden och Vättern.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Norsholm, Linköping, Rimforsa, Hovby, Björkfors, Horn, Hycklinge, Viggeby, Brokind, Hovetorp, Berg, Borensberg, Borenshult, Motala, Karlsborg, Forsvik, Töreboda och Sjötorp.
 
Del 4, den 10:e juni 2019 till den 20:e juni 2019.
Båtresa: Sjötorp-Karlstad-Säffle kanal-Arvika-Sulvik-Säffle kanal-Mariestad-Lidköping-Vänersborg.

Denna del inkluderar Vänern och Säffle kanal/Vikingaleden med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Vänern, Lambergstjärnet, Pråmkanalen i Karlstad, Säffle kanal/Vikingaleden/Byälven, Glafsfjorden, Kyrkviken, Jösseforsviken, Sulviken, Ullersund, Vänsjösjön, Flarkesjön och genom Rackeby skärgård.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Otterbäcken, Kristinehamn, Karlstad, Skoghall, Ekenäs, Arvika, Sulvik, Klättholmen, Klässbol, Stömne, Södra Högsäter, Nysäter, Säffle, Lurö, Mariestad, Lidköping och Vänersborg.

Del 5, den 21:a juni 2019 till den 29:e juni 2019.
Båtresa: Vänersborg-Trollhätte kanal-Uddevalla-Sotekanalen-Strömstad-Idefjorden-Halden-Skien.

Denna del inkluderar Trollhätte kanal, samt havstappen längs svenska västkusten och norska kusten med omnejd.
Resan i denna del inkluderar förutom båtresor på havet, även bland annat båtresor på Trollhätte kanal/Göta älv, Nordre älv, Smöghålet, Sotekanalen, Idefjorden/Iddefjorden/Ringdalsfjorden, Tista elv/Tista kanal, Larviksfjorden, Frierfjorden och Skienselva.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Trollhättan, Nordön, Stenungssund, Uddevalla, Smögen, Grebbestad, Nord-Koster, Strömstad, Halden, Larvik och Skien.

Del 6, den 30:e juni 2019 till den 15:e juli 2019.
Båtresa längs Telemarkskanalen: Skien-Ulefoss-Lunde-Dalen-Kviteseid-Akkerhaugen-Notodden.

Denna del inkluderar Telemarkskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Telemarkskanalen, Norsjø, Straumen, Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman, Bandak, Sauarelva, Bråfjorden och Heddalsvatnet.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Ulefoss, Lunde, Dalen, Bandaksli, Lårdal, Kviteseid, Akkerhaugen, Årnes och Notodden.

Del 7, den 16:e juli 2019.
Båtresa: Vid Notodden, samt genom Herøyakanalen, inklusive Herøyakanalens unika båttunnel.

Denna del inkluderar en tur vid Notodden och Herøyakanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Heddalsvatnet, Gunnekleivfjorden, Skienselva, Frierfjorden och Herøyakanalen.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Notodden och Herøya.

Del 8, den 17:e juli 2019 till den 21:a juli 2019.
Båtresa längs Bergslagskanalen: Filipstad-Prästbäcken-Lungsund-Storfors-Kväggen-Karlskoga.

Denna del inkluderar Bergslagskanalen med omnejd.
Resan i denna del inkluderar bland annat båtresor på Bergslagskanalen, Daglösen, Prästbäcken, Bjurbäckskanalen, Bjubäcksälven, Matlången, Hyttsjön, Kväggen och Timsälven.
Delen inkluderar bland annat stopp vid Filipstad, Lungsund, Sträcknäsholmen och Karlskoga.

Karta:

På den klickbara och zoombara kartan (som kan visas i form av vanlig karta, sjökort alternativt flygfoto) här ovanför så visas hur resan genomfördes, för den som vill öppna kartan i större format så går det bra att klicka på denna länk.

Kortfattad utrustningsfakta:
Båt:                          Bella 7002 av årsmodell 1998, som heter "Faustus".
Båtmotor:                Inombordare av sorten Volvo Penta MD 2040B.
Livflotte:                  Fyra personers i container från "SEA-SAFE", som uppfyller klassificeringen enligt ISO 9650-1.
Navigationsapp:       NAVIONICS Boating HD som jag kört på en liten surfplatta av sorten Lenovo TB3-710F.
Nödsändare:            Garmin inReach Explorer+.
Båttailer:                  En specialanpassad BK Hengeren P 2724B av årsmodell 2017.
Dragbil:                    Volkswagen Passat Alltrack 2,0 TDI 240 DSG7 GTS av årsmodell 2018.

Reseberättelser från tidigare båtresor med min Bella 7002:

2017-års båtresa längs en stor del av svenska kusten och besök i några grannländer.
Resan gick kortfattat ungefär enligt följande: Nådendal-Åland-Arholma-Stockholm-Fårö-Visby-Öland-Nogersund-Simrishamn-Bornholm-Skåre-Falsterbo kanal-Ven-Helsingør-Hallands Väderö-Varberg-Göteborg-”Ett varv runt Hisingen”-Trollhätte kanal-Vänern-Göta kanal-Mem-Dragets kanal-Södertälje kanal-Mälaren-Stockholm-Väddö kanal-Öregrund-Slada hamn-Söderhamn-Svartsundsrännan-Hudiksvall-Lörudden-Härnösdand-Norra Ulvön-Järnäsklubb-Holmön-Bjuröklubb-Skellefteå-Piteå-Boden-Luleå-Töre-Haparanda.

2018-års båtresa på Strömsholms kanal.

2018-års båtresa på Dalslands kanal.
 
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Prästbäcken går mellan sjöarna Daglösen och Östersjön.

Onsdagen den 17:e juli 2019. Båtresa från reningsverket vid Filipstad till Filipstad, via Bergslagskanalen.

Efter en natt vid den norska YX-bensinstationen, så fortsatte vi vår bilresa så att vi under förmiddagen korsade både Haldenkanalen och nationsgränsen in till Sverige, med båten upplastad på sin båttrailer bakom bilen.
Väl framme i Karlstad så införskaffade vi en ny gasvajer, så att vi kunde byta ut den gamla gasvajern som hade gått av. Så på IKEA-parkeringen i Karlstad lyckades vi byta gasvajern, så att vi kunde fortsätta vår bilfärd mot Bergslagskanalen.
 
Bergslagskanalen är som ett sjösystem, som är sammanbundet med naturliga vattenvägar, småkanaler och några slussar. Sjösystemet sträcker sig mellan Karlskoga i söder och Filipstad i norr, och har därtill ett flertal sidoförgreningar. Dock går det inte riktigt att komma ända in i de centralaste delarna av Karlskoga från kanalsystemet, då man inte når ända fram till sjön Möckeln, eftersom att man hindras av både kraftverk och många höjdmeter, liksom man således inte heller kan nå kanalen vare sig ifrån havet eller Vänern.
För övrigt så är det inte bara höjdmetrarna och tillhörande kraftverk mellan Bergslagskanalen och sjön Möckeln, som är ett hinder för att nå havet eller Vänern från Bergslagskanalen. Detta då inte heller sjön Möckeln går att nå med båt från vare sig havet eller Vänern.

Väl framme vid Bergslagskanalen, så började ett nytt sökande efter en lämplig sjösättningsramp, där vi kunde sjösätta båten i Bergslagskanalen. Helst ville vi ju finna en ramp i någon av kanalens ändar, så att vi inte skulle behöva köra så väldigt mycket fram och tillbaka med båten, för att ta oss igenom kanalsystemet.

Först åkte vi till en hamn i utkanten av Karlskoga, där vår tanke var att sjösätta båten, men där låg visst båtrampen innanför grindar inne på hamnområdet. När vi träffade några personer vid hamnen så blev vi inte rekommenderade att sjösätta båten där, så vi var aldrig fram och tittade på sjösättningsrampen i Karlskoga. Som tur var, så blev vi i alla fall insläppta genom grindarna, så att vi fick åka in och vända vårt ekipage inne på hamnområdet, innan vi fortsatt vår bilresa till en annan hamn.

Någon i hamnen i Karlskoga nämnde att det fanns en sjösättningsramp vid Knappforsen, men samtidigt så var det någon inne vid hamnen i Karlskoga som inte trodde att rampen vid Knappforsen var så värst lämplig för vårt ekipage. Så vi fortsatte istället till Storfors och tittade på sjösättningsrampen där, istället för att åka till Knappforsen.

När vi väl hittat fram till hamnen i Storfors, så visade det sig dock att det verkade vara något besvärligt att sjösätta båten vid rampen i Storfors. Detta då man liksom skulle backa ner båttrailern snett mot en brygga med båtplatser, och inte fanns det heller någon brygga invid rampen, som man skulle kunna förtöja båten tillfälligt invid. Så i Storfors verkade det alltså vara svårt att sjösätta båten, och sedan komma därifrån, utan att riskera att glida in i någon annan båt i hamnen, då man liksom redan i utgångsläget skulle backa ner båttrailern mot en brygga med båtar.
Så vi hoppades att finna en lämpligare sjösättningsramp högre upp i kanalsystemet. Därför så fortsatte vi upp till Filipstad, där vi passade på att tanka båten vid en bensinstation, och även fråga någon inne i bensinstationen om de kände till var det fanns någon lämplig sjösättningsramp i trakten. Detta då vi hade läst och sett i den trevliga och informativa boken "Sveriges kanaler" (som getts ut av Svenska Kryssarklubben, och som kan beställas här, i alla fall om man är medlem i Svenska Kryssarklubben), att det skulle finnas en ramp i Filipstadstrakten, som verkade lämplig för oss.

Mycket riktigt så hittade vi en populär och helt okej sjösättningsramp vid ortens reningsverk, efter att vi fått några tips inne i bensinstationen. Sjösättningsrampen vid reningsverket som vi hittade, är belägen cirka två kilometer söder om Filipstad, på den västra sidan av sjön Daglösen. Sjösättningsrampen visade sig vara så populär att det till och med var kö vid rampen, så att det tog en liten stund innan det blev vår tur att backa ner för rampen och sjösätta båten, inför några dagars båtresa på Bergslagskanalen i Bergslagen och Värmland.

När vi väl hade sjösatt båten, så lämnade vi både bilen och båttrailern bredvid reningsverket invid sjösättningsrampen, och fortsatte norrut med båten genom sjön Daglösen, in till de centrala delarna av Filipstad. Båtresan in till Filipstad var riktigt fin, då kvällen hade hunnit börja skymma, så att vi färdades med tända lanternor in mot upplysta Filipstad. l de centrala delarna av Filipstad så övernattade vi i båten vid en gästbrygga, där några fiskare fiskade, när vi anlände med båten.

Inne i Filipstad så såg jag även ytterligare en sjösättningsramp, men den hade knappast fungerat att sjösätta min båt vid, eftersom att jag vill minnas att den var extremt brant och kort, samt därtill så har jag för med att det såg ut att vara väldigt grunt i vattnet, där den var belägen.

Torsdagen den 18:e juli 2019. Båtresa från Filipstad till Lungsund, via Bergslagskanalen, Prästbäcken och Bjurbäckskanalen.

Slusstrappan vid Bjurbäcken. Slusstrappan vid Bjurbäcken.
Under torsdagen så fortsatte vi söderut genom sjön Daglösen, och vidare ner genom den mysiga och lummiga Prästbäcken (som är enkelriktad, så att man får köra i respektive riktning under olika halvtimmar) till sjön med namnet ”Östersjön”.
Vi passerade utanför Nykroppa (där det bland annat finns en skrot som skrotar gamla järnvägsfordon), men vi gick aldrig i land i Nykroppa, utan istället så fortsatte vi vidare söderut i sjön Östersjön och till den bro som sedan leder vattnet från Östersjön vidare in i Mögsjön. Tyvärr så visade det sig att denna bro var för låg för att vi skulle kunna ta oss under den med vår båt, så vi tvingades vända om vid bron, samtidigt som vi kunde se ett gäng kanotister som obehindrat tog sig under bron till Mögsjön. Så Mögsjön fick för oss förbli outforskad.

Efter att vi vänt om vid bron, så fortsatte vi tillbaka norrut genom Östersjön, och tillbaka genom den mysiga och tillika lummiga Prästbäcken igen, så att vi återigen kom ut i sjön Daglösen. Från sjön Daglösen så fortsatte vidare till slussen vid Asphyttan, där vi blev nedslussad, efter att en annan båt hade hunnit bli uppslussad. För att vi skulle ta oss in i slussen vid Asphyttan behövdes en öppningsbar bro öppnas, vilket var en bro som gick väldigt långsamt att både öppna och stänga.

Efter att vi blivit nedslussade vid Asphyttan, så fortsatte vi över sjön Aspen till Bjurbäckskanalen (som är en del av Bergslagskanalen), som inleddes med att vi passerade nivåslussen vid Källfallet, som normalt står i öppet läge, förutom då kanalen ska torrläggas, eller om det är extrema vattenförhållanden. Så då vi passerade nivåslussen så var den i öppet läge, i båda ändarna.
När vi nådde fram till södra änden av Bjurbäckskanalen, så nådde vi fram till slusstrappan vid Bjurbäcken. Precis som de flesta andra större kanaler som jag rest på, så har även Bergslagskanalen en större slusstrappa, nämligen den vid Bjurbäcken. Slusstrappan består av tre slussbassänger, och invid slusstrappan i Bjurbäcken så finns det ett slusscafé. Vi besökte dock inte slusscaféet, men det verkar vara ett trevligt slusscafé, så jag törs nog ändå rekommendera ett besök där, då caféet bland annat tycks erbjuda en trevlig "café buffé", så det kan nog bli ett besök där, vid något senare tillfälle även för mig.

Då vi färdades på kanalen så var det samma slussvakt som slussade ner oss både vid slussen vid Asphyttan och vid slusstrappan vid Bjurbäcken. Vi hann precis igenom dessa slussar innan det var dags att stänga slussarna för kvällen, och kanske var det så att de till och med höll slussarna öppna lite extra länge, så att vi skulle hinna genom dem under torsdagen.

Efter att vi blivit nedslussade vid Bjurbäcken så nådde vi fram till liksom en ”T-korsning” i sjösystemet, där Bjurbäckskanalen ansluter till Bjurbäcksälven, där man egentligen skulle ha svängt höger för att fortsätta söderut i sjösystemet. Vi svängde dock istället först vänster i ”T-korsningen” och följde Bjurbäcksälven uppströms en liten bit, tills vi kom till en vik och befann oss då alldeles nedanför en damm.
Där vände vi om och fortsatte vidare söderut i sjösystemet, så att vi passerade den så kallade ”T-korsningen” igen, och fortsatte söderut i sjösystemet fram till en camping med gästhamn vid Lungsund, i södra änden av sjön ”Stor-Lungen”.
Väl framme vid campingen med gästhamnen vid Lungsund så övernattade vi i båten, efter en kort kvällspromenad.
Slussen vid Asphyttan.

Fredagen den 19:e juli 2019. Båtresa från Lungsund till Sträcknäsholmen, via Bergslagskanalen.

Vid en brygga vid Knappforsen. Vid en brygga vid Knappforsen.
Fredagen inleddes med att vi fortsatte till sjön Öjevettern, varifrån vi var in till båthamnen vid Storfors och vände med båten. Sedan så fortsatte vi till Hyttsjön, där vi liksom gjorde en ”U-sväng”, och var upp och vände i norra delen av sjön Matlången, innan vi vände om igen och fortsatte tillbaka ut i Hyttsjön.

Från Hyttsjön så fortsatte vi ner i Norsbäckskanalen (vilken också tillhör Bergslagskanalens sjösystem). Norsbäckskanalen lär vara en av Sveriges äldsta kanaler, då den lär vara ända från 1630-talet. Norsbäckskanalen korsas av två viadukter som leder riksväg 26 över kanalen.
Vi lyckades ta oss under den nordligaste av de två viadukterna (då jag vill minnas att vi hade skruvat bort båtens översta lanternor), men tyvärr så kom vi inte under den sydligaste av de två viadukterna. Det kanske även hade gått att komma under den sydligaste av de två viadukterna, om vi även hade skruvat bort signalhornet och en antenn från båtens övre del. Men istället för att försöka komma under även den sydligaste viadukten, så vände vi om i kanalen och fortsatte tillbaka till Hyttsjön, då mina föräldrar (som var med i båten) inte var så sugna på att fortsätta under den låga viadukten. Kanske kan jag göra ett nytt försök att försöka komma under den sydligaste viadukten vid något annat tillfälle. Tyvärr råkade båtens flaggstång gå av i Norsbäckskanalen, då den fastnade i några träd som hängde ner över kanalen.

Efter att vi kommit tillbaka till Hyttsjön igen, så fortsatte vi till sjön Ullvettern, i vilken vi var upp till Stegelviken och vände, innan vi fortsatte söderut igen och vidare till sjön Frövettern. Från Frövettern så gjorde vi en avstickare in i den lilla sjön Kväggen, där vi var in och vände, innan vi fortsatte tillbaka till Frövettern igen.

Jag uppmärksammade visserligen att det fanns en liten å som tycktes rinna ut i Kväggen, men jag var osäker på om den lilla ån skulle vara farbar med båt, så vi testade aldrig att åka upp längs den lilla ån som anslöt till Kväggen. Men i efterhand, så har jag förstått att den lilla ån som ansluter till Kväggen heter Hyttälven och att Hyttälven för några år sedan breddades och fixades till, så att den ska vara farbar fram till trakten av Kväggeshyttan, dit älven ingår i vad som kallas för ”Kväggeshyttans kanal”. Väl framme vid trakten av Kväggeshyttan så ska det finnas en relativt nybyggd gästhamn, men Hyttälven som leder dit lär vara rejält kurvig.
När jag fann informationen om Kväggeshyttans kanal (som numera också ingår i Bergslagskanalens kanalsystem), så blev jag besviken att jag inte kände till denna lilla kanal (då vi besökte Bergslagskanalen) som låter både mysig och fin! Så helt klart lär det bli en tur på Kväggeshyttans kanal vid något kommande tillfälle!

När vi var tillbaka i Frövettern, så fortsatte vi till Alkvettern, och blev senare under kvällen nedslussade vid slussen vid Knappforsen.
Vi hade en tanke att vi skulle övernatta alldeles nedanför slussen vid Knappforsen, men det visade sig att det kryllade av båtar på båda sidorna av slussen vid Knappforsen, eftersom att Smokie och ”Creedence Tribute” (som är ett hyllningsband till Creedence Clearwater Revival) spelade på den närbelägna Lunedets Camping. Att Smokie spelade på Lunedets Camping, alldeles invid slussen vid Knappforsen, förklarade ju självklart varför det var så ont om lediga gästplatser i närheten av slussen. Konserten lär antagligen ha varit en av sommarens höjdpunkter i Karlskogatrakten, så det var ju inte så konstigt att det var så många som besökte konserten!

Så vi fortsatte ytterligare en liten bit med båten in mot Karlskogatrakten, till ljudet av den närbelägna konserten. Så efter en stund kom vi fram till den lilla ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.
På ön har ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” både bryggor och klubblokal, så vi passade på att övernatta vid en av öns bryggor. Det var visserligen fler båtar vid ön, men det var långtifrån fullt vid öns bryggor, så vi var så välkomna att övernatta vid ön, där det var flera pratsamma och trevliga personer.
På ön var det dessutom välordnat med både landströmsanslutning vid bryggorna, och därtill hade ön toaletter med rinnande vatten och riktigt avlopp.
Slussen vid Knappforsen.

Lördagen den 20:e juli 2019. Båtresa från Sträcknäsholmen till Karlskoga, via Bergslagskanalen.

”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen. ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” har både bryggor och klubblokal på ön Sträcknäsholmen, som kallas för ”Klubbholmen”, och som är belägen i sjön Lonnen.

Dagen inleddes med att vi vände tillbaka med båten, och åkte lite uppströms i Bergslagskanalen, tills vi nådde fram till en gästbrygga vid Lunedets Camping, alldeles nedanför Knappforsens sluss. Där var det fortfarande mycket folk efter gårdagskvällens konsert, även om en och annan båt började på att lämna platsen, då vi anlände till platsen, där det var en typisk ”dagen efter stämning”.
En stund funderade vi på om vi skulle be om att få bli uppslussade genom slussen vid Knappforsen igen, och utforska mer av vattnen ovanför slussen. I så fall hade vi även tänkt att hinna bli nedslussade genom slussen lite senare under dagen, så att vi kunde fortsätta in mot Karlskogatrakten senare under dagen, men vi bestämde oss för att inte slussa något denna dag. Så vi förblev nedanför slussen och nöjde oss med en promenad vid slussområdet vid Knappforsen. Där kunde vi titta in i några byggnader som innehöll olika butiker, innan vi fortsatte med båten förbi Sträcknäsholmen (där vi hade övernattat under natten mot lördagen) och vidare in mot Karlskoga.

Resan in mot Karlskoga gick alltså över sjön Lonnen och längs Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga). Efter en stunds båtresa så nådde vi fram till småbåtshamnen ”Björkbornshamnen” strax utanför Karlskoga, där ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb” huserar, vilket var där vi hade varit in och vänt med bilen under onsdagen.

I hamnen fick vi låna en båtplats och nyckel till hamngrinden, tack vare att vi träffat några trevliga personer från båtklubben ute på ön som vi övernattat vid, under natten mot lördagen. Personerna ute vid ön hade också berättat att de inte trodde att det skulle vara några problem för oss att använda sjösättningsrampen i Björkbornshamnen (för båtupptagning), med tanke på vår båts storlek. Så det lät ju lovande, även om vi själva inte hade sett sjösättningsrampen, innan vi anlände till hamnen under lördagen. Dessutom har jag för med att de upplyste oss om att det även fanns en båtkran i hamnen, som gick att använda, om det nu inte skulle fungera med hamnens sjösättningsramp för vårt ekipage.
 
Så vi la alltså till vid en brygga i Björkbornshamnen, och promenerade sedan snabbt (då det råkade bli lite stressigt för min pappa som skulle hinna med en buss) in till Karlskogas centrala delar, varifrån min pappa fortsatte med buss till Filipstad, dit han nådde fram efter ett bussbyte i Kristinehamn. Väl framme i Filipstad så promenerade min pappa till bilen (som vi lämnat under onsdagskvällen) och hämtade bilen, samt båttrailern, med vilka han sedan körde ner till båthamnen i Karlskogatrakten.

Efter att min pappa åkt iväg från busstationen i Karlskoga med en buss, så passade jag och min mamma på att fika inne Karlskoga, innan vi promenerade tillbaka till båten.
Väl framme vid båten så lossade vi förtöjningarna och fortsatte med båten så långt som Timsälven (och tillika Bergslagskanalen) var farbar nedströms om hamnen. Det var inte många hundra meter ytterligare som vi kunde färdas med båten, innan vi möttes av några låga broar, alldeles ovanför några dammar och kraftverk, men vi passade i alla fall på att lägga till vid en ganska igenväxt brygga invid Björkborns herrgård, i närheten av de låga broarna.
Vid herrgården promenerade vi runt och tittade runt på området omkring herrgården. Herrgården ägdes tidigare av ”AB Bofors-Gullspång”, som under en tid hade Alfred Nobel som både styrelseordförande och huvudägare. Numera så ingår herrgården som en del i ”Nobelmuseet i Karlskoga”, men under sina sista levnadsår så bodde Alfred Nobel i herrgården.

Efter promenaden i närheten av herrgården, så fortsatte vi tillbaka till båthamnen med båten och förtöjde båten där, ungefär samtidigt som min pappa anlände dit med bilen och båttrailern.
Som avslutning på kvällen så gick vi återigen in till de centrala delarna av Karlskoga, och åt middag på en uteservering i den fina sommarkvällen. Då vi kommit tillbaka till båten efter vår kvällspromenad, som blev ganska lång, så övernattade vi i båten i båthamnen.

Strax utanför Karlskoga, så tar vår resa på Timsälven (som Bergslagskanalen följer in mot Karlskoga) slut, då Timsälven korsas av dessa låga broar, alldeles innan kraftverk och dammar tar vid i Timsälven.

Söndagen den 21:a juli 2019. Båtupptagning och hemresa.

Dagen inleddes med att vi drog upp båten på sin båttrailer, vid sjösättningsrampen inne vid ”Karlskoga Bofors Motorbåtsklubb”. Det visade sig att rampen fungerade bra för vårt ekipage, trots att det var riktigt blött på rampen, då dagen bjöd på ett rejält och ihållande sommarregnväder.
Vi kunde också konstatera att det fastnat väldigt mycket sjögräs i båtens propeller, efter att vi några dagar tidigare kört igenom i en del sjögräs/vass med båten. Så det var antagligen inte så konstigt att båten gick ovanligt sakta under de sista dagarna i Bergslagskanalen, eftersom att det kryllade av sjögräs i propellern.

Efter båtupptagningen så skjutsade mina föräldrar in mig till busstationen i Karlskoga, varifrån jag sedan fortsatte med buss och flyg hem till Kiruna, medan mina föräldrar fortsatte hem till sig i Dalarna med bilen och båten upplastad på båttrailern.
När de väl kom hem till Dalarna, så sjösatte de båten i Siljan, där de hyrt en båtplats till båten. Vilket ledde till att båten senare under sommaren fick några kortare utflykter på Siljan, tillsammans med mina föräldrar.

Efter att jag tagit mig igenom en stor del av Bergslagskanalen, så kunde jag konstatera att jag fått många fina sjömil i båten under våren och sommaren 2019! Detta då jag först tagit mig hela vägen från Örebro, via olika kanaler, sjöar och havsetapper ända in till Notodden i Norge, vilket sedan alltså följdes upp med en tur genom Herøya kanal och slutligen några fina sommardagar på Bergslagskanalen!

Dessa äventyr gav sammantaget båten drygt 400 nya drifttimmar på motorn, och om jag inte räknat fel så passerade jag 119 stycken unika slussbassänger under dessa båtäventyr! Man kan också utrycka det som att jag passerade hela 154 stycken slussbassänger under sommarens båtfärder, om man nu vill räkna hur många gånger som jag passerat en slussbassäng, även om vissa av slussbassängerna alltså passerats två gånger, då jag liksom varit in och vänt i ett flertal kanaler. Jag har i ärlighetens namn visserligen inte behövt slussa mig igenom samtliga dessa slussbassänger, då jag vill minnas ett par av dessa slussbassänger haft alla sina slussportar öppna i båda ändarna, då vattnet varit i samma nivå på båda sidorna av de berörda slussarna.

Så nu återstår att se vad nästa båtäventyr blir för min del… Hur som helst, så hoppas jag att jag lyckats med att inspirera andra till att också göra fina båtresor framöver!

/Fredrik
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
På väg in i Herøyakanalens båttunnel.

Tisdagen den 16:e juli 2019. Båtresa vid Notodden och genom Herøyakanalen, via Herøyakanalens unika båttunnel.

"Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019. "Nesøya Marina" i Notodden, den 16:e juli 2019.

Tisdagen inleddes med att vi tog en kort båttur vid Notodden på Heddalsvatnet, och åkte till några närbelägna bryggor i trakten av Notodden, i det fina sommarvädret. En av bryggorna som vi passade på att besöka under denna lilla båttur vid Notodden var bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, där vi stannade till och köpte glass. Vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden kunde vi begrunda någon gammal pråm, som påminde om forna tiders industrier i Notodden.

Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden. Min Bella 7002 upplastad på sin båttrailer, vid "Nesøya Marina" i Notoddden.
Efter att jag kommit hem från Telemarkskanalen (för att arbeta i några dagar), så spenderade jag en del tid med att slösurfa på webben. Då lyckades jag finna information om en kanal som heter Herøyakanalen, och att Herøyakanalen dessutom har något så ovanligt och speciellt som en rejäl båttunnel! En rejäl båttunnel var ju dessutom något som jag aldrig tidigare hade åkt igenom med min båt.
Tyvärr så var Herøyakanalen och dess båttunnel inte något som jag var bekant med, då jag någon vecka tidigare körde in från havet mot Skien och Telemarkskanalen. Detta trots att jag såg en båt, som jag i efterhand har förstått att svängde in mot Herøyakanalen, eller dess närområde. Det var nämligen så att under min båtresa från havet in mot Skien, så passerade jag alldeles i närheten av Herøyakanalen, då jag passerade det stora industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark" invid Frierfjorden, utanför orten Porsgrunn. Så om jag hade känt till Herøyakanalen då, så hade jag självklart passat på att åka genom Herøyakanalen, då jag var så nära kanalen, inte minst med tanke på att kanalen dessutom har något så unikt som en båttunnel!

Så nu när jag ändå var relativt nära Herøyakanalen, så tänkte jag att vi i alla fall skulle passa på att åka genom Herøyakanalen och dess spektakulära båttunnel, vilken jag var besviken att jag råkat missa (eftersom att jag inte kände till kanalen), trots att jag varit så nära kanalen.
Dock tvekade jag ännu under tisdagen på hur vi skulle ta oss till Herøyakanalen. Antingen kunde vi dra upp båten på sin båttrailer och ta landsvägen ner till Herøyakanalen, eller så kunde jag och min mamma ta sjövägen med båten via sjön Norsjø, samt slussarna vid Løveid/Skotfoss och Skien, ner till Herøyakanalen (medan min pappa i så fall skulle få köra dit själv med bilen och båttrailern).
Vi hade ju ända köpt en ”tur och returbiljett” genom hela Telemarkskanalen (som även gällde som ett säsongskort), så alternativet via sjövägen skulle i alla fall inte innebära några fler slussavgifter för oss.

Valet föll i alla fall på att vi valde att dra upp båten på dess båttrailer vid ”Nesøya Marina” i Notodden, där det finns en fin upptagningsramp. Detta då vi bedömde att det borde gå snabbare att ta sig till Herøyakanalen längs landsvägen, än via sjövägen. Detta trots att landsvägsalternativet innebar både en upptagning av båten och en sjösättning, men med landsvägsalternativet så behövde vi ju inte heller anpassa oss efter några slusstider.

Så med båten på sin båttrailer bakom bilen, så fortsatte vi ner mot Herøyatrakten, även om vi knappast valde de lämpligaste vägvalen, då våra vägval även gick via en mindre grusväg. Väl nere i trakterna av Herøya så började vi leta efter en lämplig sjösätningsramp, som var lagom brant, och som inte var för trång eller för smal, för att det skulle vara smidigt att sjösätta båten.

Jag vill minnas att vi var ända ut till Langesundstrakten och tittade efter någon lämplig ramp, liksom vi även tittade vid Stathella. Det var dock svårt att finna en för allmänheten tillgänglig och bra ramp för sjösättning av min båt. Detta då jag även ville hitta en ramp, där det även fanns gott om plats i vattnet utanför rampen, så att jag inte skulle riskera att köra på någon annan båt, med tanke på att när man backar med min båt, så är min min båt ganska svår att svänga med. Således ville jag gärna finna en ramp med gott om utrymme utanför rampen i vattnet, och helst ville jag även finna en ramp med en brygga invid rampen, där man kunde förtöja båten en liten stund.

Så till slut fick vi ett tips om att det fanns en ramp i en gammal småbåtshamn (som numera inte längre är i bruk) alldeles vid Herøya invid Herøyakanalen, vid kanalens norra tunnelmynning. Så vi testade att åka dit. Mycket riktigt så fanns det en helt okej ramp (vid kanalens norra tunnelmynning), som inte heller var spärrad med någon bom.
Det var dock ingen brygga alldeles invid rampen, men det gick bra ändå, tack vare att det fanns gott om svängrum i hamnen. Detta då det inte längre fanns några båtar som låg förtöjda i hamnen, så man riskerade alltså inte att köra på några andra båtar, i samband med sjösättningen.
Södra inloppet till Herøyakanalen. Södra inloppet till Herøyakanalen.

Så vi sjösatte båten och jag stannade ombord i båten, medan mina föräldrar åkte iväg med bilen för att köpa pizza. Tyvärr råkade bilen bli påkörd av en kundvagn utanför en matvarubutik, i samband med mina föräldrars biltur för pizzainköp. Detta då en kund råkade tappa en kundvagn, som oturligt nog rullade in i bilen, som då stod stilla. Så bilen blev lite lätt skadad (vilket naturligtvis gick att fixa till i efterhand, med hjälp av försäkringsbolag och en duktig bilverkstad).

Så efter en stund återkom mina föräldrar med nybakade pizzor till båten. Så vi körde ut en liten bit från land och släppte i ankaret i Gunnekleivfjorden, där vi passade på att äta pizzorna ombord i båten, denna fina julikväll.
Efter att vi sjösatt båten och ätit pizza, så körde vi i nordlig riktning över Gunnekleivfjorden.

Vid Gunnekleivfjordens norra inlopp så passerade vi under ett par broar, varav den första bron var en järnvägsbro, som tidigare används för järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya. Numera används inte järnvägen till industriområdet vid Herøya, som för övrigt kallas för "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten". Namnet "Havnebanen Porsgrunn–Roligheten"" åsyftar på att järnvägen går mellan Porsgrunn och ett ställe som heter "Roligheten", där i alla fall en del av industriområdet är beläget. Järnvägen går genom den cirka 2880 meter långa järnvägstunneln "Herøyatunnelen", och med lite tur så kan det mycket väl bli järnvägstransporter till industriområdet vid Herøya i framtiden igen.

Efter att vi passerat under järnvägsbron och någon ytterligare bro, så kom vi ut i Skienselva, men alldeles innan vi nådde fram till Skienselva så passade vi på att svänga höger, så att vi liksom var in och vände i en liten vik med båtbryggor.
Efter att vi kommit ut från den lilla viken med båtbryggorna, så fortsatte vi längs Skienselva ut i Frierfjorden.
Från Frierfjorden styrde vi in i Herøyakanalen söderifrån (där det finns en båthamn som är i bruk), och körde norrut genom Herøyakanalen, samt dess tillhörande mysiga och tillika spektakulära båttunnel, så att vi alltså sedan kom tillbaka till den före detta småbåtshamnen, där vi en stund tidigare hade sjösatt båten. Detta innebar att vi då hade kört som ett varv runt det stora fabriksområdet på industriområdet vid Herøya med "Herøya Industripark", som ligger invid orten Porsgrunn.

Det ansågs på 1950-talet att något behövde göras för att få till ett renare vatten i den då så pass förorenade Gunnekleivfjorden, med sitt relativt stilla vatten, invid det intilliggande industriområdet, där Norsk Hydro på den tiden dominerat industriområdet. Så därför byggdes Herøyakanalen och dess båttunnel 1954, så att vattnet i Gunnekleivfjorden skulle få mer rörelse. Båttunneln som har invändig belysning är cirka 2,2 meter djup, och den maximala höjden på båtar som kan ta sig igenom båttunneln är cirka 2,5 meter. Bredden på båttunneln lär vara cirka 3,3 meter och båttunnelns längd är gissningsvis knappt 135 meter.
Gunnekleivfjorden anses dock fortfarande som förorenad, så även nu i modern tid pågår det projekt för att rena Gunnekleivfjorden, även om jag tror att kanalen i all fall bidragit till att vattnet i Gunnekleivfjorden är renare, än vad det hade varit utan kanalen.
Då vi skulle dra upp båten på sin båttrailer (vid samma ramp som vi sjösatt båten), efter vår tur genom Herøyakanalen, så råkade jag dock dra av båtens gasvajer (så att båtens motor endast gick att köra på tomgångsvarv), för andra gången under sommaren. Kanske berodde haveriet på att gasvajern eventuellt blivit felmonterad, då jag monterade den efter förra gasvajerhaveriet några veckor tidigare.

Jag hade ursprungligen tänkt att vi skulle fortsätta till Haldenkanalen och åka Haldenkanalen med båten direkt efter vår tur i Herøyakanalen, då man ändå inte kan komma in i Haldenkanalen via sjövägen, eftersom att Haldenkanalen saknar förbindelse med havet.
När ändå gasvajern gått av, så fick det dock bli lite ändrade planer för den resterande delen av veckan. Så vi valde att fortsätta längs landsvägen till en annan kanal, nämligen till Bergslagskanalen i Värmland, istället för till Haldenkanalen. Detta eftersom att vi då således inte behövde leta efter någon gasvajer redan i Oslotrakten, då vi inte fann någon bra övernattningsplats inför natten, när vi närmade oss Oslo. Så vi fortsatte genom Oslo och vidare mot Sverige, samtidigt som vi letade efter någon lämplig övernattningsplats.

Bergslagskanalen som inte heller går att nå via sjövägen från vare sig havet eller Vänern, hade jag visserligen tänkt att besöka vid ett senare tillfälle, men nu passade vi alltså på att ta den under resterande del av denna vecka. Det får istället bli en tur på Haldenkanalen vid något senare tillfälle. Min förhoppning är att kunna åka Haldenkanalen redan under sommaren 2020, men om inte det är genomförbart så får det bli en tur på Haldenkanalen något annat år.

Strax innan vi rullade över Haldenkanalen (som vi skulle komma att korsa längs Europaväg E18), så stannade vi till och övernattade i båten (som då var upplastad på sin båttrailer) på en lastbilsparkering, invid en norsk YX-bensinstation.

I Herøyakanalens båttunnel.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Slusstrappan vid Vrangfoss, med M/S Victoria och M/S Telemarken i slusstrappan.

Söndagen den 30:e juni 2019. Båtresa från Skien till Ulefoss, via Telemarkskanalen.

Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019. Telemarkskanalen, den 30:e juni 2019.

Under söndagen så inledde vi vår resa på Telemarkskanalen, genom att vi blev uppslussade genom slussen i Skien, och sedan så fortsatte vi glida fram till slussarna vid Løveid/Skotfoss, där vi också omgående blev uppslussade till en sjö som heter Norsjø. Efter att vi blivit uppslussade vid Løveid/Skotfoss passerade vi genom en relativt smal kanal, som ledde ut i sjön Norsjø.
När vi kommit ut till Norsjø så passade vi på att äta pizza i en restaurang som var belägen alldeles invid slussområdet vid Løveid/Skotfoss.

Efter lunchen som bestod av pizza, så fortsatte vi söderut i sjön Norsjø, och var ner och vände i sjöns sydöstra del, innan vi fortsatte till en brygga invid lanthandeln Joker i Klovholtstrakten, där vi stannade till och köpte glass.

Efter glasstoppet så fortsatte vi norrut igen på sjön Norsjø. Tyvärr uppskattade inte min mamma denna etapp av båtresan, då det för tillfället gick stora vågar på sjön så att båten gungade och slog rejält i vågorna. Efter en vågig etapp över den relativt stora sjön, så nådde vi så småningom fram till Ulefoss, där vi övernattade i gästhamnen, efter en liten kvällspromenad i trakten.

På ön ”Store Munken” i sjön Norsjø, så finns ”Munken Vertshus” som är en restaurang med stuguthyrning, vilket jag kan tänka mig att kan vara ett trevligt ställe att stanna till och äta på. Tyvärr så var inte restaurangen öppen under sommaren 2019, då vi reste på Telemarkskanalen.

Som ett tips så finns det några smidiga sätt att upptäcka Telemarkskanalen hemifrån, även om det naturligtvis är trevligast att uppleva kanalen på plats!
Dels så finns större delen av Telemarkskanalen att upptäcka med "Google Maps", vilket man finner här. "Googel Maps" kan även vara ett praktiskt hjälpmedel för planering av en eventuell resa på Telemarkskanalen.
Dessutom så har norska NRK sänt det trevliga "slow-TV-programmet" som går under namnet "Telemarkskanalen minutt for minutt". Där får man får följa M/S Victoria från Skien till Dalen, under en sommardag 2012, på samma sätt som NRK sänt andra "slow-TV-program" under parollen ”Minutt for minutt”, där man exempelvis kan följa hela Hurtigruten mellan Bergen och Kirkenes, liksom ett flertal norska järnvägar med mera. Programmet "Telemarkskanalen minutt for minutt" finns i sin helhet att beskåda på NRK:s webbsida, som man finner här.
Här finns för övrigt en YouTube-film, där man kan färdas längs Telemarkskanalen i ett uppskruvat tempo, på cirka 31 minuter.
Även om en resa på Telemarkskanalen hemifrån inte är lika trevlig, som en resa på riktigt längs kanalen, så är hoppas jag att dessa virtuella resor kan inspirera till riktiga kanalresor framöver!

Första slussen i Telemarkskanalen för oss, nämligen slussen i Skien.

Måndagen den 1:a juli 2019. Båtresa från Ulefoss till Lunde, via Telemarkskanalen.

M/S Victoria, den 1:a juli 2019. M/S Victoria, den 1:a juli 2019.

Måndagen inleddes med att vi blev uppslussade genom slussarna vid Ulefoss och Eidsfoss, efter en stunds väntan på att de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken skulle hinna bli uppslussade vid Ulefoss, innan vi kunde påbörja dagens första slussning.
Därefter fick vi återigen vänta en längre stund på de båda passagerarfartygen M/S Victoria och M/S Telemarken (som varit upp till Lunde och vänt), innan vi fick ta oss an kanalens största slusstrappa som finns vid Vrangfoss och består av hela fem slusskammare.

Under väntetiden inför slussarna vid Vrangfoss så han även en fin träbåt anlända (som jag tror att hörde hemma i Oslotrakten), som skulle åt samma håll som oss, så vi fick sedan slussa genom dagens resterade slussar tillsammans med den fina träbåten.
Vid slussarna i Vrangfoss, så fick alla fritidsbåtar (som skulle slussa uppför slussarna) låna ett par jättestora fendrar att ha i fören och aktern på båten, för att skydda båten från att skadas av slussvägarna.
Tyvärr så råkade den fina träbåten (som vi slussade tillsammans med) ut för en skada. Detta då en trädetalj brast på den omsorgsfullt omhändertagna båten. Jag tror att det var så att de hade hängt en av dessa jättefendrar i trädetaljen som brast, och det visade sig att det blev alldeles för mycket påfrestning i fenderns lina så att trädetaljen brast, men som tur var så var det bara en estetisk skada, så båten kunde i alla fall fortsätta sin resa, även om det framöver lär ha blivit en del arbete på båten, för att åtgärda skadan.

Efter slussarna vid Vrangfoss så fortsatte vi uppför slussen i Lunde, efter ännu en stunds väntetid. När vi väl blivit uppslussade genom slussen i Lunde, så förtöjde vi båten i gästhamnen vid Lunde, som ligger alldeles invid en camping, där det tycktes vara många gästande scouter.
Innan vi gick och la oss i båten i Lunde, så tog vi en kvällspromenad i Lunde. Under vår kvällspromenad i Lunde, så såg i ett skyltfönster en gammal bil av märket ”Troll”, som tillverkats av ”Troll plastik- og bilindustri” i Lunde på 1950-talet, men tyvärr blev det bara cirka fem tillverkade bilar, på grund av att företaget gick i konkurs.

Vid gästhamnen i Lunde kunde vi beskåda ett gammalt ångdrivet mudderverk, och vid den intilliggande campingen, så träffade vi på några nyfikna svanar som inte alls var blyga.

Slussarna i Skien och Løveid/Skotfoss som vi slussade upp genom under föregående dag är automatiserade med hydraulik, medan resterande slussar i Telemarkskanalen ännu är manuella, där luckor och slussportar öppnas med handkraft.
Till skillnad emot hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis öppnas, så öppnas Telemarkskanalens manuella slussportar som med ett spett eller en vev (vilket är olika i kanalens olika slussar), liksom att dess manuella luckor i slussarna vanligtvis manövreras som med ett spett. Min mycket amatörmässiga betraktelse på håll, av öppningen och stängningen av slussportarna, upplevde jag som mer ergonomiskt ogynnsam i de manuella slussarna i Telemarkskanalen, än hur de manuella slussarna i Sverige vanligtvis brukar öppnas och stängas, men jag kan ju ha fel i min teori om detta.
Under måndagen var det således bara handmanövrerade slussar som vi passerade.

Ulefoss, den 1:a juli 2019.

Tisdagen den 2:a juli 2019. Båtresa från Lunde till Dalen, via Telemarkskanalen.

Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019. Utsikt över sjön Bandak vid Dalen, på kvällen den 2:a juli 2019.
Tisdagen inleddes med att vi tog oss upp för slussarna vid Kjeldal och Hogga, tillsammans med den fina träbåten och någon annan båt, vilket då innebar att vi tagit oss genom samtliga av Telemarkskanalens slussar.
Vid Kjeldal så passerade vi även en elektrisk fiskspärr i kanalen.
Efter slussandet så gick båtresan vidare genom sjösystemet upp till den lilla orten Dalen, som ligger längst in i Telemarkskanalens vattensystem. Då vi nådde fram till Dalen så hade vi tagit oss fram längs Straumen och sjöarna med namnen Flåvatn, Kviteseidvatn, Strauman och Bandak.

Efter en guppig dagsetapp, så var vi alltså framme i Dalen, där vi passade på att äta middag inne i restaurangen, som är beläggen vid en brygga i hamnen.
Sedan tog vi en kvällspromenad i Dalen, där vi tittade in i ortens anrika och fina gamla hotell, som heter ”Hotel Dalen”. Utanför hotellet stod det flera fina bilar, varav flera av dem var av äldre modeller.

Under kvällspromenaden så såg vi en fin bastu nere i sjön Bandak vid Dalen. Bastun som ligger strax utanför stranden, nås via en spång från land.
Vi passade även på att gå upp en bit, på ett mindre berg i Dalen, under vår promenad. Från berget bjöds vi på en fin utsikt över bygden, innan vi gick tillbaka till båten och övernattade i gästhamnen i Dalen.
På vägen tillbaka till hamnen så fick vi sällskap an en nyfiken liten katt (som troligen var en kattunge), under en del av promenaden.
I de övre delarna av Telemarkskanalens vattensystem, den 2:a juli 2019.

Onsdagen den 3:e juli 2019. Båtresa från Dalen till Kviteseid, via Telemarkskanalen, Bandaksli och Lårdal.

M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd. M/S Henrik Ibsen invid bryggan vid Spjotsodd.

Telemarkskanalens sjösystem är liksom uppbyggt lite som ett ”Y”, genom att kanalen har två huvudförgreningar. Man kan ju tänka sig att Skien ligger som längst ner i ”Y:et” och där den ena förgreningen är Dalen och den andra förgreningen är Notodden.

Telemarkskanalens sjösystem trafikeras av de tre passagerarfartygen M/S Henrik Ibsen, M/S Victoria och M/S Telemarken, och därtill finns det ytterligare några båtar som man kan chartra på kanalen. Vanligtvis (under de flesta dagarna av högsäsongen) så möts M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria vid slussen i Lunde mitt på dagen, då dessa passagerarfartyg oftast går hela sträckan mellan Skien och Dalen, respektive mellan Dalen och Skien varje dag. Då resan tar hela dagen mellan Skien och Dalen, så innebär det att det passagerarfartyget som startar i Skien på morgonen, övernattar i Dalen på kvällen och således startar det i Dalen på morgonen därpå, medan det andra av de två passagerarfartygen kör i motsatt riktning, så att de möts mitt på dagen.
Passagerarfartyget M/S Telemarken går oftast dagligen (under högsäsong) från Akkerhaugen (som ligger långt upp i Norsjø, i riktning mot Notodden) till Lunde, där M/S Telemarken vänder om och fortsätter tillbaka till Akkerhaugen, dit det återvänder igen framåt kvällen.
Vissa dagar avgår dessutom M/S Telemarken ända uppifrån Notodden på morgonen, och vissa dagar så vänder både M/S Henrik Ibsen och M/S Victoria om i Lunde, så att de återkommer på kvällen till samma hamn som de startat vid under dagens morgon.
Från Telemarksknalens förgrening in mot Dalen, så kan man även göra en avstickare in till Kviteseid, vilket M/S Victoria brukar göra, men inte M/S S Henrik Ibsen.
Som ett komplement till passagerarfartygen, som ansluter till varandra i Lunde (så att man kan byta båt där), så finns det även anslutande bussar till passagerarfartygen längs kanalen. Det lär vara möjligt att ta med både cykel och kanot ombord på passagerarfartygen, för dem som vill kombinera en båtresa med att paddla eller cykla.
Utan att jag själv åkt med något av dessa passagerarfartyg, så skulle jag tro att de bjuder på en trevlig och fin kanalresa, som självfallet lär kunna kombineras med god mat och dryck ombord! Så jag skulle gärna vilja rekommendera en tur med dessa passagerarfartyg!

Under natten mot onsdagen så övernattade M/S Victoria i hamnen i Dalen, precis som vi. Jag tror även att M/S Victorias besättning övernattade ombord i M/S Victoria.
På onsdagsmorgonen fortsatte M/S Victoria tillbaka ner mot Skien. Så på morgonen ankom en bil i klassisk gammal stil (även om jag tror att det var en nyare bil, som var byggd i gammal stil) till hamnen, där jag tror att den släppte av passagerare som hade bott på det anrika gamla Dalen Hotel, och som antagligen skulle med M/S Victoria.

Efter att MS Victoria lämnat hamnen, så var det vår tur att lämna hamnen i samma riktning som M/S Victoria, alltså på väg tillbaka mot Telemarkskanalens slussar. Efter att vi lämnat hamnen i Dalen, så dröjde det inte så länge innan vi mötte den fina träbåten som vi slussat med tidigare, då den lär ha övernattat i någon annan hamn än oss.

Vårt första stopp under dagen gjordes i Bandaksli. I Bandaksli gjorde vi bara ett kort stopp, men vi hann upptäcka att det finns som ett nybyggt sovrum i en sorts träkub vid kajen. Detta kallas för ”soveboks” och finns även vid Fjågesund, invid Telemarkskanalens sjösystem. Dessa ”sovebokser” är i första hand tänkta som övernattningsställen för cyklister, paddlare och vandrare längs kanalen, men alla är välkomna att övernatta i dem.

Efter stoppet i Bandaksli så fortsatte vi tvärs över sjön till Lårdal, där vi också gjorde ett kort stopp, innan vi fortsatte med båten till Kviteseid, vilket innebar en liten avstickare i nordvästlig riktning igen.
Innan vi nådde fram till Kviteseid så passerade vi under ”Spjotsodd bru”, som är en stor vägbro som höll på att renoveras, då vi passerade under den. Alldeles efter att vi passerat ”Spjotsodd bru” så mötte vi M/S Henrik Ibsen, som stannade till vid bryggan vid Spjotsodd.

I Kviteseid övernattade vi i båten i en gästhamn, invid ännu en hamnservering (även om vi inte åt i denna hamnservering), efter att vi tagit en kvällspromenad i ortens omgivning. Tyvärr var det någon rejält låtande elbilsladdare (som antagligen lät betydligt mer än vad det var tänkt att den skulle låta) alldeles invid gästhamnen.
Denna dagsetapp upplevdes inte som lika guppig som dagsetappen under föregående dag. Detta då vi under onsdagen mestadels hade medvågor att följa, till skillnad emot förgående dag, då vi under en stor del av dagen istället hade vågorna rätt emot oss, så att båten liksom hoppade och slog hårt i vågorna.

I Kviteseid såg vi en annan utländsk båt, något som det tycktes vara ont om på Telemarkskanalen och dess sjösystem, till skillnad emot på Göta kanal, där en stor del av båtarna har utländska flaggor. I Telemarkskanalen så var detta troligen den enda båten (förutom vår egen båt) som hade en flagga som inte var norsk, av de båtar som vi såg i kanalen och dess sjösystem. Den andra utländska gästbåten (som nog var den enda gästbåten i hamnen, förutom vår båt) var en stor motorbåt, som jag tror att hade rest från Storbritannien.

Med tanke på hur fint det är vid Telemarkskanalen, så är jag förvånad att inte fler utländska båtar hittar in i kanalen, inte minst med tanke på hur många utländska turister som semestrar i Norge och även med tanke på att det är så pass många utländska båtar i svenska Göta kanal.
Visserligen är det ofta relativt stora segelbåtar, som utländska turister kommer med till Göta kanal, och andra hamnar i både Sverige och Norge, vilket ställer till det lite med höjdproblematiken i Telemarkskanalen. Detta då masthöjden är begränsad till 16 meters höjd till Notodden och 12,8 meters höjd upp till Dalen (dit det enligt mig är finast). Vilket kan jämföras med att Göta kanal tillåter en masthöjd på hela 22 meter.
Men det finns ju en hel del segelbåtar (i alla fall av mindre modell) vars master inte sträcker sig ända upp till 12,8 meters höjd. Dessutom så lär det antagligen gå att ”masta av” (och sedan ”masta på”) vid ”Tilja båtforening”, som ligger strax nedanför Skien, om man har en för hög mast för kanalen.

Bandaksli.

Torsdagen den 4:e juli 2019. Båtresa från Kviteseid till Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen, via Telemarkskanalen.

Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden. Den öppningsbara gamla bron "Sundkil bru" i förgrunden och den högre, men fasta nyare bron "Kviteseid bru" skymtar i bakgrunden.

Torsdagens båtresa inleddes tidigt på morgonen, så att vi förhoppningsvis skulle få relativt lugnt och blåsfritt väder över dagens första sjöar, om nu väderleksprognosen skulle stämma. Väderleksprognosen visade sig stämma, så vi fick en lugn etapp över dagens första sjöar.
Den tidiga starten innebar att vi tog oss ända från Kviteseid via Kviteseidvatnet och Flåvatn, ända fram till Telemarkskanalens översta sluss i närheten av kraftverksintaget vid Hogga, innan kanalens slussarna hann öppna på morgonen. Invid kanalen i närheten av Hogga så träffade vi på några som var ute i trakten och paddlade, men som för tillfället befann sig vid sin lilla praktiska campingbil.

Under dagen så hann vi med att slussa nedför genom Telemarkskanalens slussar vid Hogga, Kjeldal, Lunde, Vrangfoss, Eidsfoss och Ulefoss, så att vi kom ner till sjön Norsjø igen. Denna gången så drabbades vi inte alls av lika mycket väntan, som då vi slussade uppåt genom kanalen. Så denna dag gick det betydligt mycket snabbare och smidigare, än då vi slussades uppåt i kanalen. Så precis som kanalbolaget poängterar, så är det bra att starta tidigt på morgonen, om man vill hinna med många slussar i Telemarkskanalen på en dag, då det annars kan bli mycket väntan på de tidtabellsenliga passagerarfartygen, som naturligtvis har företräde i slussarna.

När vi väl tagit oss fram till Norsjø så fortsatte vi norrut i sjön, så att vi kom fram till ”Norsjø Ferieland” vid Akkerhaugen, som är en stor camping med många aktiviteter, och därtill även en gästhamn. Efter att vi förtöjt båten vid campingens gästhamn (där det var en hel del båtar) så tog vi en kvällspromenad in till Akkerhaugen, innan vi gick och la oss i båten för att sova.

Ulefoss, den 4:e juli 2019.
I bakgrunden skymtar "Norsjø Ferieland", vid Akkerhaugen.

Fredagen den 5:e juli 2019. Båtresa från Norsjø Ferieland vid Akkerhaugen till Notodden, via Telemarkskanalen och Årnes.

Årnes brygga. Årnes brygga.
Dagen inleddes med att vi åkte liksom lite tillbaka på Norsjø, så att vi kom fram till Årnes. I Årnes så tog vi oss iland och promenerade lite i byn, för att eventuellt besöka en restaurang eller ett café. Men innan vi tagit oss fram dit vi tänkte äta eller fika, så föreslog jag att vi i stället skulle ta båten in till Gvarv, genom att ta oss fram på Gvarvelva, så vi vände om och gick tillbaka till båten.
När vi väl började närma oss Gvarvelva, så visade det sig att det tycktes vara väldigt grunt utanför älvens utlopp i Norsjø. Så när vi testat att kolla djupet med hjälp av att sticka ner båtshaken i vattnet och kunnat konstatera att det var ganska grunt där vi befann oss, så vände vi om ut på Norsjø igen, utan att köra in i Gvarvelva till Gvarv.

Ute på Norsjø så fortsatte vi tillbaka mot Akkerhaugen, där vi gjorde ett par stopp vid några olika bryggor, innan vi fortsatte norrut i Sauarelva vidare via Bråfjorden och Heddalsvatnet till Notodden. Under eftermiddagen så nådde vi fram till Notodden, efter att vi gjort några stopp vid både en gästbrygga vid ”Kullhuset” och vid Hjuksebø gästhamn, på vägen till Notoddden. Under båtresan såg vi ett flygplan med pontoner som landade och startade på vattnet flera gånger, medan vi färdades mot Notodden.

Väl framme i Notodden så åkte vi först till en brygga vid ”Notodden Motorbåtforening”, då vi fått ett tips av en person (med anknytning till föreningen) att vi skulle kunna få lämna båten där i någon vecka om vi ville. Men efter att vi lyckats lägga till vid ”Notodden Motorbåtforening”, där vinden låg på rejält in i hamnen och försvårade tilläggningen, så bedömde vi att hamnen inte var så värst lämpad för oss. Detta då det var väldigt blåsigt i hamnen, samtidigt som det var något begränsat med plats i hamnen, då någon brygga saknade förtöjningsöglor, vid vårt besök i hamnen.

Då det finns flera hamnar i Notodden, så fortsatte vi vidare västerut i Notodden, och min tanke var först att tillfälligt gå i land vid bryggan vid ”Bok og blueshuset” i Notodden, men det var så blåsigt där, så vi gick aldrig i land där.

Så istället fortsatte vi till ”Nesøya Marina” i Notodden, där de hade några alldeles nya bryggor, så där förtöjde vi båten, då det både fanns landström där och möjlighet att lämna båten där i någon vecka. Vilket jag ville göra.

Så när vi förtöjt båten så tog vi en kvällspromenad i Notodden, som har en stark industrihistoria, tack vare att Norsk Hydro anlade sina första anläggningar i Notodden och i relativt närbelägna Rjukan. Industrihistorian i Notodden och Rjukan har numera blivit klassad som ett Världsarv.
Numera är Notodden också ett bluesmecka, där det årligen hålls en bluesfestival i augusti.
I Notodden finns det även en mindre flygplats, där det lär vara populärt att starta med segelflygplan, då vindarna i trakten ofta lär vara gynnsamma för segelflygplan. Invid flygplatsen, finns även en hamn för pontonförsedda flygplan, som landar och statar på sjön Heddalsvatnet.

Efter kvällspromenaden i Notodden så övernattade vi i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.
Vid Årnes brygga.

Lördagen den 6:e juli 2019. Promenad från Notodden till Heddal stavkirke och tillbaka till Notodden.

Heddal stavkirke. Heddal stavkirke.

Min ursprungliga plan var att avsluta min båtresa i Dalen. Då var min tanke att jag först skulle åka till Notodden och vända, innan jag fortsatte till Dalen, men då det visade sig att det var svårare med passande tågförbindelser och bussförbindelser till Dalen, så valde jag istället att kasta om ordningen lite på min resa i Telemarkskanalen, så att jag istället avslutade min båtresa i Notodden, istället för i Dalen.
Så nu var vi alltså redan framme i Notodden, men vi hade inte tänkt att lämna Notodden förens under söndagen, vilket ledde till att vi fick som en bonusdag i Notodden under denna lördag.

Detta ledde till att vi lät båten ligga förtöjd i Notodden under dagen, medan vi istället tog en långpromenad i Notodden och vidare bort till ”Heddal stavkirke” (som även bland annat gått under namnet "Hitterdals stavkirke"), som är en gammal fin träkyrka, som tycks vara populär att besöka.
Kyrkan ligger några kilometer väster om Notodden, vid Heddalstrakten och kyrkan är troligen ända från 1200-talet. Väl framme vid kyrkan så passade vi på att gå på ett par guidade visningar i kyrkan (även om guidningarna tyvärr bara blev på engelska, då det inte var så stor andel norrmän eller svenskar där, men om vi hade velat skulle vi nog även kunna ha fått en personlig norsk guidning av kyrkan).
Vid kyrkan passade vi på att äta lunch, och dessutom besökte vi några gamla hus vid ett hembygdsområde i närheten av kyrkan.
Tyvärr så föll det en hel del regn under dagen.

Framåt kvällen så återvände vi till båten igen, så att vi övernattade ännu en natt i båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden.

Söndagen den 7:e juli 2019 till måndagen den 15:e juli 2019. Pausdagar från båtåkandet, för arbetets skull.

Tidigt på söndagsmorgonen den 7:e juli så lämnade vi båten vid ”Nesøya Marina” i Notodden, då jag och min mamma fortsatte med buss till Oslo, varifrån jag fortsatte vidare med buss och flyg hem till Kiruna, medan min mamma fortsatte hem till Dalarna med tåg.

Efter att jag varit hem och arbetat i cirka en vecka, så fortsatte jag sedan med buss, flyg och tåg till mina föräldrar i Dalarna, under söndagen den 14:e juli. Sedan under måndagen den 15:e juli, så fortsatte jag med bil och min tomma båttrailer bakom bilen fram till Notodden, tillsammans med mina föräldrar.

Väl framme i Notodden, så övernattade vi i båten, som ännu låg kvar i vattnet i ”Nesøya Marina”.
Besök aktuellt blogginlägg där du bland annat kan läsa och skriva kommentarer.
Allmänt
blogglista.se