En cykeltur till Nikkaluokta och Ladtjojaure.

Höst vid vägen.
Restaurang Enoks. Restaurang Enoks.

Förra söndagen så var jag ute på en cykeltur som till stor del följde Kalixälvens dalgång, då jag tog mig fram till Nikkaluokta (som faktiskt ligger i Gällivare kommun, trots att den enda bilvägen dit går genom Kiruna kommun), bland de fina höstfärgerna som nu landskapet pryds av. Väl framme i Nikkaluokta passade jag på att äta en god Nikkaluoktasoppa i den fina restaurangen i Nikkaluokta, som håller öppet fram till första oktober, då de stänger under en period, innan de åter igen öppnar för vintersäsongen.

Efter middagssoppan och fika så fortsatte jag min cykeltur fram till sjön Ladtjojaure, med sitt grönaktiga vatten, som ligger ytterligare knappt sex kilometer bortanför Nikkaluokta. Det är invid dess strand som lokalbefolkningen seden flera år sålt renhamburgare i vad de kallar för ”Lap Dånalds”, men numera har man även på platsen byggt upp en ny restaurang med namnet ”Enoks”, efter den kände meteorologen ”Enok Sarri” som var verksam och bodde i Nikkaluokta. Så numera är det vanligtvis den nyare restaurangen som håller öppet, istället för de enklare byggnaderna, som benämns för ”Lap Dånald”. Men i söndags då jag var där hade restaurangverksamheten på platsen stäng för säsongen, sedan en vecka tillbaka.

Båtar i Ladtjojaure. Båtar i Ladtjojaure.

Men det är inte bara mat som vanligtvis erbjuds på platsen, där finns det nämligen även båtar, som man kan åka med för att avkorta sin vandring om man är på väg till exempelvis Kebnekaise fjällstation eller Tarfala. De ganska stora båtarna som finns i den förhållandevis lilla sjön har funnits på platsen i många år.

Ladtjojaure. Ladtjojaure.

Båtarna som trafikerar sjön, var denna söndag, då jag var där, inne på sin sista trafikdag för denna säsong, även om Kebnekaise fjällstation, vid den dagen skulle hålla öppet ytterligare en vecka till, innan också fjällstationen skulle stänga för säsongen och därmed även de dagliga bussarna mellan Kiruna och Nikkaluokta skulle sluta att köra för i år. Invid Ladtjojaure har man även byggt upp några riktigt fina stugor som man kan övernatta i, om man vill.

En gammal kiosk i Nikkaluokta. En gammal kiosk i Nikkaluokta.

När jag trampade hemifrån på min väg till Nikkaluokta så kom det en del regnstänk och när jag cyklade fram och tillbaka till Ladtjojaure, så lyckades jag blöta ner fötterna i vatten, men hemresan från Nikkaluokta bjöd i alla fall inte på något regn. Efter mörkrets infall kom jag till slut hem igen och hade då fått ihop cirka 15 mil på cykeln, under dagen. Det var ju bra att jag fick ihop några mil på cykeln, med tanke på att jag söndagen innan anmälde mig till något som jag pratat om och tänkt på en hel del att jag skulle vilja testa på, nämligen ”Cykelvasan” i augusti 2018, som går mellan Sälen och Mora. Sträckan mellan Sälen och Mora har jag tidigare avverkat ett par gånger på skidor och en gång vandrandes längs Vasaloppsleden, så nu är det hög tid att jag även avverkar den etappen på cykeln.

I torsdags kom jag återigen ut på en cykeltur, den gången blev det en tur på cirka 7 mil som först gick till byn Laxforsen, som ligger i närheten av Jukkasjärvi, som ligger strax utanför Kiruna. Sedan korsade jag Torneälven i Laxforsen och fortsatte längs dess nordöstra sida längs grusvägen mot ”Vuolosjärvi” tills jag slutligen kom fram till en vändplan, där vägen slutade och jag vände om, strax innan mörkret kom. Så nu har jag fått se mera av även denna väg, som jag vill minnas att jag för många år sedan åkt en bit på med bil, längs vägen kunde jag i alla fall konstatera att det fanns en del fina hus.

/Fredrik

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Allmänt
blogglista.se